K2 eller K3, en valmöjlighet för små och medelstora företag

Transkript

1 Johannes Rydén Therese Samuelsson K2 eller K3, en valmöjlighet för små och medelstora företag Företagsekonomi C-uppsats Termin: Vt 2013 Handledare: Dan Nordin

2

3 Förord Vi vill främst tacka våra respondenter som bidragit med ovärderlig kunskap till denna studie. Vi vill även tacka vår handledare Dan Nordin för den hjälp vi fått under arbetets gång. Uppsatsen är skriven gemensamt av undertecknade författare. Karlstad, 2013 Therese Samuelsson Johannes Rydén 3

4 Förkortningslista BFL: Bokföringslagen (1999:1078) BFN: Bokföringsnämden EU-rätt: Europeiska unionsrätten FAR: Föreningen auktoriserade revisorer IASB: International Accoounting Standards Board IFRS: International Finicial Reporting Standards IFRS for SMEs: International Financial Reporting Standards for small and medium-sized entities RFR: Rådet för finansiell redovisning ÅRL: Årsredovisningslagen (1995:1554) 4

5 Sammanfattning Det nya regleverket K3 är nu färdigt för implementering. Alla de icke-noterade företagen i Sverige ska välja vilket av regelverken, K2 och K3, som ska tillämpas. Valet ska göras senast på det räkenskapsår som påbörjas efter , men det finns en möjlighet att redan nu börja tillämpa något av de två regelverken. Kort förklarat är K3 utformat från koncernredovisningen, medan K2 är från juridisk person. K3 tillämpas primärt av de större företagen medan K2 riktar sig till de mindre företagen. I den här studien undersöks vilka motiv som små och medelstora företag uppges ha för att välja det mer avancerade K3 trots att de kan tillämpa K2. De frågeställningar som besvaras i studien är: - Vilka faktorer spelar in vid val av regelverk för små och medelstora företag? - Är det någon bransch som påverkas mer är någon annan i samband med implementeringen av K3 regelverket? För att besvara frågorna görs intervjuer med revisorer som har stor inblick i regelverken. Resultaten av intervjuerna visar att de faktorer som främst kan vara avgörande för valet är uppskrivning av anläggningstillgångar, möjligheten att aktivera kostnader för immateriella tillgångar samt den ökade jämförbarheten som råder i K3. I K2 är dessa möjligheter begränsade. De branscher som i stor utsträckning kommer i kontakt med dessa möjligheter förväntas ha stor nytta av att tillämpa K3. Exempel på branscher är ITbranschen, anläggningsintensiva företag samt företag inom elnätsföretag. Nyckelord: K-regelverket, K3, K2, små och medelstora företag 5

6 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Problemdiskussion Frågeställning Syfte Avgränsning Teori Redovisningsprinciper God redovisningssed Försiktighetsprincipen Fortlevnadsprincipen Konsekvent tillämpning Periodiseringsprincipen Post för post-principen Kontinuitetsprincipen Bruttoredovisning och kvittningsförbud K-projektet Varför och bakgrund K2 regelverket Regelverkets utformning K3 regelverket Årsredovisningens utformning IFRS for SMEs Skillnader mellan K2 och K Ideologiska skillnader Aktivering av kostnader Kassaflödesanalys Tilläggsupplysningar Värdering Komponentavskrivning Uppskrivning av tillgångar Metod Val av metod Källkritik Empiri Våra respondenter Intervjufrågor Vilka fördelar medför K3-regelverket i förhållande till K2? Vilka nackdelar medför K3-regelverket i förhållande till K2? Kan K2-regelverket hämma företagens utveckling? Kan K3-regelverket avskräcka mindre företag att vilja expandera? Kan kostnadsfrågan vara en avgörande faktor för val av regelverk? Vad är de väsentliga skillnaderna mellan K2- och K3-regelverken? Har företagets bransch någon inverkan på val av regelverk? I så fall vilka? Anser du att K2 och K3 är en förbättring av befintliga regelverk? Analys Fördelar med K Nackdelar med K

7 5.3. Skillnader mellan regelverken Bransch-tillhörighetens påverkan av valet Slutsats Slutsatser Förslag till vidare forskning

8 8

9 1. Inledning 1.1. Bakgrund I samband med Sveriges inträde i EU anpassas våra redovisningsregler allt mer efter internationella standarder och EU-rätten. Bokföringsnämnden (BFN) och Rådet för finansiell rapportering är de två ledande organisationerna för utveckling av god redovisningssed i Sverige. Rådet för finansiell rapporterings (tidigare Redovisningsrådet) rekommendationer riktar sig mot noterade företag, medan Bokföringsnämndens rekommendationer riktar sig mot övriga svenska företag. Tidigare regelverk har anpassats mot större bolag som medför att mindre företag har upplevt regelverken som komplexa och kunskapskapskrävande (Broberg 2007). I Sverige har det länge saknats tydliga regler vad gäller upprättandet av årsredovisning för icke noterade företag. De regler som företagen idag tillämpar vid upprättandet av årsredovisning för icke-noterade bolag kan liknas med ett lapptäcke. Befintliga regler och normer som tillämpas är inte samlade i ett och samma regelverk utan återfinns i flera olika (Broberg 2007). Till följd av detta startade BFN 2004 upp det så kallade K-projektet (BFN 2012a). Syftet med detta var att ta fram ett samlat regelverk för onoterade bolag, vilka redovisningsprinciper som ska väljas och hur företag ska avsluta sin löpande bokföring. Tillsammans med reglerna för noterade företag (ÅRL och BFL) arbetas det fram ett nytt regelverk anpassat efter företagens storlek och bolagsform, uppdelat i fyra olika kategorier och samlat i ett allmänt råd (BFN 2012a). Huvudregelverket för upprättandet av årsredovisning kallas K3 (BFN 2013). K3 skiljer sig från de tidigare allmänna råden som Bokföringsnämnden gett ut som heter K1 och K2. Den största skillnaden är att K3 är principbaserat och att K1 samt K2 är regelbaserade vilket i praktiken innebär att K3 medför fler valmöjligheter i upprättandet av företagets finansiella rapporter (Drefeldt & Törning 2012). Tillämpningen av det nya regelverket ska ske på de räkenskapsår som påbörjas efter (BFN 2013). De företag som uppfyller kraven för tillämpning av K3 har inget val att göra, de är tvingade att tillämpa regelverket då dessa är definierade som större företag i årsredovisningslagen (SFS 1995:1554). 9

10 K1 Riktar sig mot de företag som har en nettoomsättning på mindre än 3 mkr och ej behöver upprätta en årsredovisning. Exempelvis de flesta enskilda företagare och handelsbolag som ägs av fysiska personer. K2 Riktar sig mot mindre aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag som ägs av juridisk person. K3 Riktar sig mot större onoterade företag som inte är bundna att tillämpa internationella redovisningsregler (IAS och IFRS). K4 Riktar sig mot noterade företag som tillämpar internationella redovisningsregler (IAS och IFRS) (Broberg 2007). Större företag är de som uppfyller två av följande påståenden: - medelantalet anställda har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 stycken - balansomslutningen har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 mkr - nettoomsättningen i företaget har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 mkr. Ett mindre företag är ett företag som inte är ett större företag enligt Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554). K2-regelverken för årsredovisningar (K2-ÅR) är frivilliga regelverk som mindre företag kan välja att tillämpa i stället för K3. Förutom den grundläggande förenklingen med samlade regler innehåller K2-ÅR ytterligare förenklingar jämfört med K3. Bland annat schablonregler med tydliga gränser, färre valmöjligheter, färre tilläggsupplysningar samt regler som ligger nära skattelagstiftningen. Skillnaderna mellan de olika K2-regelverken är främst de särregler som finns för respektive företagsform (BFN 2012a) Problemdiskussion Alla svenska företag som upprättar årsredovisning måste från och med 2014 tillämpa det nya K-regelverket. I samband med att regelverket ska 10

11 implementeras så finns det en valmöjlighet för små och medelstora företag. Icke noterade företag som inte är tvingade att tillämpa IFRS ska tillämpa K3 och mindre aktiebolag och handelsbolag som ägs av juridisk person kan tillämpa K2 men också K3 (Drefeldt & Törning 2012). Den här studien undersöker vilka faktorer som är avgörande då ett K2-företag väljer att tillämpa K3. K3 är ett principbaserat regelverk medan K2 är ett regelbaserat regelverk med små valmöjligheter (Broberg 2007). Ett företag kan välja att tillämpa K2 men sedan ångra sig och välja K3 istället, dock är det inte möjligt att göra det motsatta. De olika faktorer som kan spela in är kostnader för implementeringen av nya regelverket, komponentavskrivning, aktivering av upparbetade kostnader, uppskrivning av tillgångar för att nämna några (Broberg 2007). Ämnet är högst aktuellt just nu då det finns många företag som står inför valet. En del av studien fokuserar på om det är någon specifik bransch som berörs extra mycket. I en artikel i Balans 2013 presenteras ett problem som diskuterats kring införandet av komponentavskrivningen i K3. Denna metod har kommit att uppröra vissa branscher, exempelvis fastighetsbranschen och energibranschen. För de frågor som fastighetsägare har angående ungefärliga riktlinjer om nyttjandeperiod finns inget svar att ge kring detta. Ingen tidigare undersökning kring detta har gjorts, mycket beroende på att implementeringen inte skett fullt ut. Den här studien redogör för hur viktiga de olika faktorerna är vid val av regelverk och om företag i någon specifik bransch påverkas mer än andra (Drefeldt 2013) Frågeställning Vilka faktorer spelar in vid valet av K2 eller K3 för små och medelstora företag? Är det någon bransch som påverkas mer är någon annan i samband med implementeringen av K3 regelverket? 1.4. Syfte Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer som spelar in vid val av regelverk för små och medelstora företag. 11

12 1.5. Avgränsning I detta arbete väljs att fokusera på små och medelstora företag som står inför ett val av regelverk, K2 eller K3. K-regelverket har även K1 och K4, men de har utelämnats i den här studien. Faktorer som undersöks är de som fått mest uppmärksamhet i instuderad teori och här kommer en avgränsning att ske till idelogi, komponentavskrivning, aktivering av kostnader, uppskrivning, värdering, tilläggsupplysningar och kassaflödesanalys. 12

13 2. Teori 2.1. Redovisningsprinciper Det svenska normsystemet består av principer, ramlagar, rekommendationer och praxis. För att de intressenter som har intresse i företagen ska få en så rättvisande bild som möjligt över deras verksamhet strävar normsystemet att finna, utveckla och tillämpa god redovisningssed (Grönlund et al 2013). När en finansiell rapport upprättas ska hänsyn tas till ett antal grundläggande redovisningsprinciper (BFN 2012b). Nedan redogörs för de principer samt god redovisningssed som enligt BFNAR 2012:1 och BFNAR 2008:1 ska tillämpas vid upprättandet av den finansiella rapporten (BFN 2012b, BFN 2008b) God redovisningssed Bokföringen ska skötas enligt god redovisningssed. Det innebär att bokföringen inte enbart ska följa de gällande lagarna utan även tillämpas enligt vedertagen praxis i branschen. Vedertagen praxis är ofta definierat som "en faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga som är hämtad från förarbetena till bokföringslagen (SFS 1999:1078) (Economics 2013) Försiktighetsprincipen Värdering av tillgångar ska ske med rimlig försiktigthet (Broberg 2007). K2- regelverket är starkt förknippat med försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen innebär enligt ÅRL att endast de konstaterade intäkterna under räkenskapsåret får tas upp i resultaträkningen. Vidare ska hänsyn tas till alla de ekonomiska förpliktelser som inte kommit till känna först efter utgången av räkenskapsåret, men innan årsredovisningen upprättats. Den sista upplysningen om försiktighetsprincipen enligt ÅRL är att hänsyn ska tas till värdenedgångar oavsett om företaget gått med vinst eller förlust (BFN 2011) Fortlevnadsprincipen Denna princip tar sin utgångspunkt i att företaget har för avsikt att fortsätta sin verksamhet. Det ska framgå med hjälp av den information som balans- och resultaträkning samt noter förmedlar i årsredovisningen. (Broberg 2007). 13

14 Konsekvent tillämpning Samma principer ska tillämpas vad gäller värdering, klassificering och indelning av posterna år till år. Fördelen med detta är att det ska vara enkelt att jämföra redovisningen mellan olika räkenskapsår (Broberg 2007) Periodiseringsprincipen Det som är avgörande för när intäkterna och kostnaderna ska tas upp i rapporterna beror på vilket räkenskapsår som de är hänförliga till. Tidpunkten för när intäkter och kostnader betalas är således ointressant i periodiseringsprincipen (Broberg 2007) Post för post-principen Delposterna som finns under tillgångar och skulder ska värderas var för sig. Vissa undantag kan göras vad gäller exempelvis beräkningen av inkurans vid varulagervärdering och nedskrivning av kundfordringar (Broberg 2007) Kontinuitetsprincipen Principen innebär att ingående balans för aktuellt år är det samma som utgående balans föregående år (Broberg 2007) Bruttoredovisning och kvittningsförbud De tillgångar och skulder samt intäkter och kostnader som företaget har får endast kvittas mot varandra om det krävs eller tillåts i det allmänna rådet (BFN 2012b) K-projektet K-projektet startade år 2004 då BFN beslutade att ge ut allmänna råd istället för att som tidigare enbart ha anpassat RR:s rekommendationer. Dessa allmänna råd skulle betraktas som heltäckande. Projektet sågs som en klar förenkling för företagen då de allmänna råden kunde tillämpas på respektive företagskategori (Drefeldt & Törning 2012). Avsikten med K-projektet var att det skulle finnas regelverk där alla regler skulle vara relevanta inom de olika kategorierna, K1-K4. K1 och K2 utgår från ett fåtal separata regelverk, men där värderingsreglerna utgår från samma principer (BFN 2012). Värderingar enligt försiktighetsprincipen är ett exempel på detta (Broberg 2007). 14

15 K3 är det senaste regelverket som tagits fram för tillämpning och är dessutom huvudregelverket för de svenska företag som upprättar finansiella rapporter. De företag som exkluderas i tillämpningen av K3 är de så kallade IFRSföretagen. IFRS-företag är moderföretag i en koncern och tillämpar IFRS enligt IAS-förordningen (Drefeldt & Törning 2012). IFRS-företagen tillämpar istället det sista regelverket i K-projektet nämligen K4. Signifikativt för dessa företag är att de är större noterade företag. Dessa företag tillämpar inte svensk lagstiftning utan det internationella regelverket IAS/IFRS (BFN 2012a) Varför och bakgrund År 2004 beslutade BFN att ändra inriktning på normgivningsarbetet. Inledningsvis var motivet till beslutet att det skulle finnas fyra olika regelverk som kunde tillämpas av fyra olika kategorier av företag. Oavsett form eller storlek skulle företagen passa in under något av dessa regelverk och kunna tillämpa dem fullt ut. Valmöjligheten som företagen har är att de antingen väljer att tillämpa det regelverk som företaget primärt tillhör eller ett regelverk som är mer avancerat (BFN 2010). Anledningen till arbetet med K-projektet var att det saknades ett samlat regelverk som kunde tillämpas fullt ut och som var anpassat utifrån företagsform och storlek. I dagsläget är de regler och principer som gäller tillämpningsbara från bland annat RFRs rekommendationer (tidigare redovisningsrådet), BFN:s äldre allmänna råd och i vissa fall även FAR. Det är framförallt mindre företag som ansett att dagens regelverk är svåra att överblicka och i vissa fall är komplicerade. Det har lett till att de mindre företagen förutsatts ha stor kunskap och ett administrativt välutvecklat system. Det är en del av anledningarna till BFN:s K-projekt och som nu ska åtgärdas via anpassade regelverk (Broberg 2007). Samma problem hade det internationella regelverket Full-IFRS som innan år 2009 tillämpades av de så kallade SME-företagen. De företag som är små och medelstora hade enbart möjligheten att tillämpa Full-IFRS. Problemet med regelverket var att årsredovisningen riktades mot andra intressenter än de som hade intresse i SME-företagen. Det ledde till utformningen av regelverket IFRS for SMEs som blev en klar förbättring för dessa företag (IFRS 2013b). Det svenska huvudregelverket K3 har i sin konstruktion inspirerats av just IFRS for SMEs (Drefeldt & Törning 2012). 15

16 2.3. K2 regelverket BFNAR 2008:1 och BFNAR 2009:1 är de allmänna råd som Bokföringsnämnden har gett ut och går under beteckningen K2. Det allmänna rådet 2008:1 gäller årsredovisning i mindre aktiebolag och 2009:1 årsredovisning i mindre ekonomiska föreningar. Fortsättningsvis kommer arbetet endast beakta det allmänna rådet 2008:1 (BFN 2008b). K2-regelverket är utformat som ett frivilligt regelverk som de mindre företagen kan tillämpa istället för huvudregelverket K3. Varför K2 är ett frivilligt regelverk beror på att alla regelverk som ingår i K-projektet ännu inte är satta i bruk. K2 kan tillämpas på de årsredovisningar som upprättats efter 31 december 2008 (BFN 2008a). Nu när K3-regelverket ska träda i kraft senast det räkenskapsår som påbörjas efter 31 december 2013, måste alla icke noterade företag välja regelverk, antingen K2 eller K3. De företag som uppfyller kriterierna som större företag kan inte göra ett aktivt val, utan är tvingade att tillämpa K3 (Drefeldt & Törning 2012). De företag som per definition är ett mindre företag och som ska upprätta årsredovisning kan välja om de vill tillämpa K2 eller K3. K2-regelverket får dock inte tillämpas av moderbolag som verkar i en koncern trots att de per definition är ett mindre företag (BFN 2011). De frågor företagen stöter på vid upprättandet av årsredovisningen, som inte är reglerade i K2, kan företagen använda de regler som behandlar liknande frågor eller tillämpa någon av de grundläggande principerna i det allmänna rådet (BFN 2008b) Regelverkets utformning Reglerna i K2 präglas av vissa förenklingar som kan användas vid upprättandet av årsredovisning. Dessa förenklingar innebär till exempel att företaget har möjlighet att använda sig av schabloniserade lösningar. En schabloniserad lösning får användas vid de värderingar där svårigheter finns att få fram korrekta uppgifter. Villkoren för en schabloniserad lösning är att det finns ett relevant och tillförlitligt underlag, att schablonen ska tillämpas konsekvent samt att den ska utgå från årets faktiska förhållanden vid värderingen (BFN 2008b). Ett annat utmärkande drag för K2 är att försiktighetsprincipen tillämpas, vilket får till följd att de tillgångar som tas upp i årsbokslutet ska värderas utifrån anskaffningsvärden. Årsredovisningen som upprättas enligt K2 ska innehålla balansräkning, resultaträkning, noter och en förvaltningsberättelse. Däremot behöver inte någon kassaflödesrapport 16

17 upprättas (BFN 2011). De grundläggande principer som K2 bygger på vid årsredovisning är: Fortlevnadsprincipen Konsekvent tillämpning Försiktighetsprincipen Periodiseringsprincipen Post för post-principen Kontinuitetsprincipen Bruttoredovisning och kvittningsförbud (BFN 2008b). Hur utformningen av årsredovisningen ska se ut vid tillämpningen av K2 är uppställt genom olika mallar. Mallarna är standardiserade och dess fasta delar, såsom rubriker, får ej ändras. Mallar finns för förvaltningsberättelsen, resultaträkningen samt balansräkningen. Resultaträkningen skall ställas upp enligt de uppställningsramar som finns för regelverket. I ramarna återfinns de rubriker, poster och summeringsrader som ska vara med vid upprättandet av resultaträkningen. Reglerna i K2 ska ses som en helhet och ska tillämpas fullt ut. Det är med andra ord inte tillåtet att blanda olika regelverk vid utformningen av årsredovisningen. Årsredovisningen ska upprättas enligt god redovisningssed, vilket tidigare redogjorts för (BFN 2011). I K2-regelverket är det endast den kostnadsslagsindelade resultaträkningen som får tillämpas (KPMG 2012) K3 regelverket I juni 2012 beslutade BFN att ge ut allmänna råd om årsredovisning och koncernredovisning. Dessa allmänna råd kallas för K3 (BFNAR 2012:1) och är huvudregelverket när det gäller icke-noterade företag som ska upprätta årsredovisning. Tillämpningen av K3 ska ske senast det närmaste räkenskapsår som påbörjas efter 31 december 2013, men är frivilligt att tillämpa från och med början av 2013 (BFN 2013). Icke-noterade företag som ska upprätta en finansiell rapport enligt årsredovisningslagen (1995:1554) är skyldiga att tillämpa K3. Det finns däremot företag som inte behöver tillämpa regelverket 17

18 trots att de är icke-noterade. De företag som exkluderas från att tillämpa K3 är IFRS-företag och de företag som valt att tillämpa något av BFNs allmänna råd för årsredovisning i mindre aktiebolag, mindre ekonomiska föreningar samt RFR:s rekommendationer (gamla redovisningsrådet) om redovisning för juridiska personer (BFN 2012b). Företag väljer det regelverk de primärt tillhör, till exempel K2, eller ett mer avancerat regelverk, till exempel K3 (BFN 2010). Ett krav från BFN är att det regelverk man valt ska tillämpas i sin helhet. Det är med andra ord inte tillåtet att blanda och välja de bästa alternativen från olika regelverk. Reglerna i K3 har behövt hålla fler valmöjligheter öppna då detta är huvudregelverket och ska tillämpas av flera olika företagsformer. K3- regelverket är inspirerat av det internationella regelverket IFRS for SMEs. BFN har dock gjort vissa förenklingar av IFRS for SMEs och samtidigt anpassat reglerna till svenska förhållanden. Företagen som ska tillämpa K3 är skyldiga att informera om den finansiella ställningen (balansräkningen), resultatet (resultaträkning) och kassaflöden (kassaflödesrapport) (Drefeldt & Törning 2012) Årsredovisningens utformning De principer som K3 utgår ifrån är hämtade ur 2 kap 4 ÅRL: Fortlevnadsprincipen Konsekvent tillämpning Försiktighetsprincipen Periodiseringsprincipen Post för post-principen Kvittningsförbud Kontinuitetsprincipen (SFS 1995:1554). Utöver de krav som ÅRL har på årsredovisningen har BFN dessutom formulerat vissa kvalitativa egenskaper som ska beaktas vid upprättandet av en 18

19 finansiell rapport enligt K3. Dessa egenskaper är framtagna för att uppnå vissa kvalitetskrav och ge större nytta för läsaren. Dessa kvalitetskrav ska göra informationen i den finansiella rapporten begriplig, tillförlitlig, relevant och väsentlig. Begriplig Med begriplig menas att informationen ska kunna användas av sådana personer som har en rimlig kunskap om redovisning och affärsverksamhet. Relevant information får emellertid inte uteslutas på grund av att läsarna eventuellt inte har de förkunskaper som krävs för att på ett begripligt sätt förstå rapporten. Regelverket ställer med andra ord även ett visst krav på läsaren. Tillförlitlig Informationen ska vara neutral och inte innehålla fel som är väsentliga. Informationen är inte neutral om den på något sätt påverkar beslut som beslutsfattarna gör i syfte om att uppnå ett förutbestämt resultat. Användarna ska dessutom kunna lita på att informationen på ett korrekt sätt utvisar vad den gör gällande för. Relevant Relevant information ska ligga till grund för beslutsunderlag åt användarna. Informationen ska underlätta framtida bedömningar och bekräfta tidigare bedömningar. Med andra ord ska den information som finns vara till nytta för läsaren. Väsentlig Väsentlighet råder då ett utelämnande eller en felaktighet påverkar beslut för användaren utifrån den information som framställts (Drefeldt & Törning 2012) IFRS for SMEs Utvecklingen har de senaste åren varit snabb inom redovisningsområdet. Lagstiftningen i Sverige har anpassats till EU-rätten och är starkt influerat av de internationella redovisningsmetoderna (Broberg 2007). Det senaste allmänna rådet från BFN, som kallas K3, har till exempel influerats av det internationella regelverket IFRS for SMEs (Drefeldt & Törning 2012). IFRS for SMEs är anpassat till små och medelstora företag som utgör ca 95% av alla världens företag (IFRS 2013a). Full-IFRS var det regelverk som SMEs företagen fick tillämpa innan Full-IFRS är riktat till investerare på den offentliga kapitalmarknaden och omfattar upplysningar samt vägledning till de publika företagen. Sådana behov av regler har inte SMEs företagen, då deras 19

20 intressenter är mer betjänta av att bedöma kortsiktiga kassaflöden, soliditet och likviditet. Kritik mot Full-IFRS kom från SMEs företagen, då en allt för stor börda lades på dem till följd av att IFRS blivit mer detaljerad. IASB:s mål med IFRS for SMEs var att tillgodose användarnas behov och att balansera intäkter samt kostnader ur ett bredare perspektiv (IFRS 2013b). Behovet av regler för dessa företagsformer ökade, vilket ledde till skapandet av det förenklade redovisningsramverket. Framtagningen av regelverket beskrivs inom Europa som en av de viktigaste händelserna i IFRS år 2009 (Vasek 2011). Enligt en undersökning som gjorts visar att Sverige är ett av de länder i EU som tillämpar IAS/IFRS-förordningen i hög utsträckning. Det är 76% av Sveriges privata företag som har antagit IAS/IFRS-förordningen (Nobes 2010). IAS/IFRS-förordningen är förknippad med en högre redovisningskvalitét. De mått som låg till grund för detta resultat var att IAS/IFRS-företagen tenderade att ha mindre vinstutjämning, mindre hantering av resultat mot mål, snabbare redovisning av förluster och att värdet av relevansen i årsredovisningen var högre (Barth et al. 2008). Skillnaden mellan IFRS for SMEs och K3 är att IFRS for SMEs är ett alternativregelverk, medan K3 är ett huvudregelverk (Drefeldt & Törning 2012). 20

21 2.6. Skillnader mellan K2 och K3 Tabellen nedan ger en enkel överblick av de mest relevanta skillnader mellan K2 och K3. Utförligare beskrivning kring skillnaderna ges i följande teoriavsnitt. Tabell 1, egen konstruktion Skillnader mellan K2 och K3 Regelverk K2 K3 Ideologi Regelbaserat Principbaserat Aktivering av kostnader från immateriella tillgångar Ej tillåten Tillåten Kassaflödesanalys Ej krav Krav Tilläggsupplysningar Få upplysningar Fler upplysningar Värderingsmetoder Försiktighetsprincipen Alternativa metoder Komponentavskrivning Ej tillämplig Tillämplig Uppskrivning av tillgångar Begränsad Obegränsad 21

22 Ideologiska skillnader K2 är mer regelbaserat än K3 och behöver inte tillämpa de kvalitativa egenskaperna som BFN har gett ut. Däremot måste de använda sig av de grundläggande principer som återfinns i ÅRL (Drefeldt & Törning). Några av de grundläggande principerna är bland annat fortlevnadsprincipen, kontinuitetsprincipen och försiktighetsprincipen (BFN 2008b). Reglerna i K2 kan uppfattas som fyrkantiga och utrymmet för egna bedömningar samt tolkningar är mycket mindre än i K3 (KPMG 2012). Dessutom innehåller K2 fler scahblonregler än vad K3 gör. Ett exempel på detta är att en förenkling av periodiseringsprincipen kan göras. Förenklingen innebär att de inkomster och utgifter som understiger 5 tkr var för sig inte behöver periodiseras (Drefeldt & Törning 2012) Aktivering av kostnader Alla utgifter som är hänförliga till internt upparbetade immateriella anläggningstillgångar ska redovisas som kostnader när de uppkommer (BFN 2012b). Avskrivningstiden för dessa tillgångar ska ske över den tid som nyttjandeperioden är fastställd till. Dessa möjligheter finns inte i K2- regelverket (KPMG 2012). Definitionen för en immateriell tillgång är att den är icke-monetär och inte innehar fysisk form (BFN 2012b). Enligt Kinc (2008) ska produkten eller processen som är hänförliga till utveckling finnas inom företaget och intentionen ska vara att använda eller sälja den uppkomna tillgången i framtiden. Finns den intentionen har företaget möjlighet att aktivera de kostnader som produkten eller processen medför. De kostnader som aktiveras och som är hänförliga till utvecklingen ska vara relevanta. Avskrivningstiden börjar vid tillfället då tillgången är tillgänglig för bruk Kassaflödesanalys I K2 finns inga regler om kassflödesanalys eftersom de inte behöver upprätta någon sådan enligt ÅRL. Enligt ÅRL 2 kap. 1 och 7 kap. 4 ska det i ett större företags årsredovisning alltid ingå en kassaflödesanalys. Kassaflödesanalysen ska innehålla tre delar; löpande verksamhet, investeringsverksamhet och finansieringsverksamheten enligt K3. De kassaflöden som uppstår måste redovisas i någon av de tre verksamheterna. Exempelvis ska alltid räntor och utdelningar särredovisas av företagen. De kan välja vilken av de tre delarna av kassaflödesanalysen som de vill redovisa dem i. I vilken del som företaget väljer att redovisa dessa poster beror på var de är 22

23 hänförliga. Vanligtvis redovisas dessa poster i den löpande verksamheten, men räntor kan även vara hänförliga till investerings- och finansieringsdelarna. Oavsett var de väljer att redovisa dessa poster, är det viktigaste att kontinuerligt redovisa på samma sätt från år till år (Drefeldt & Törning 2012) Tilläggsupplysningar En stor skillnad mellan regelverken är kraven på tilläggsupplysningar, även kallat noter. I K3 ska företagen lämna betydligt fler upplysningar (BFN 2012b). De noter som K2 ska innehålla är reglerade i ÅRL för vad som krävs av mindre företag. I den grundläggande redovisningsprincipen behöver företagen endast upplysa att de tillämpar ÅRL och K2. Då K2 är ett regelbaserat regelverk finns i de allra flesta fall endast ett sätt att värdera sina redovisade siffror på och därmed räcker upplysningen om att företaget tillämpar K2 samt ÅRL (Drefeldt & Törning 2012) I BFN:s allmänna råd till K3 nämns de noter som ska finnas i årsredovisningen. De ska presenteras i följande ordning: Redovisnings- och värderingsprinciper Uppskattningar och bedömningar Tilläggsupplysningar till poster i den ordning de redovisas Övriga upplysningar (BFN 2012b). De poster som kräver tilläggsupplysningar för de värderingsmetoder som tillämpas är bland annat större periodiseringsposter, finansiella instrument, större avsättningar, anläggningstillgångar och skatter. Speciellt för K3 är även att de ska redovisa uppskjuten skatt (Drefeldt & Törning 2012) Värdering Det finns flera olika värderingsgrunder som går att tillämpa i K3. Den vanligaste metoden som används vid värdering är anskaffningsvärdet. Vid första redovisningstillfället ska företaget värdera sina tillgångar och skulder enligt anskaffningsvärdet. Undantag kan göras om K3 tillåter eller kräver en annan metod av värdering. De andra värderingsgrunderna som tillgångar och 23

24 skulder kan värderas utifrån är återanskaffningsvärde, försäljningsvärde samt nuvärde (Drefeldt & Törning 2012). Företag kan välja att värdera finansiella instrument till verkligt värde i K3. Uttrycket verkligt värde ger bäst förklaring i form av marknadsvärdet på noterade priser i en aktiv marknad (BFN 2012b). Då K2 är starkt förknippat med försiktighetsprincipen finns vissa regler vid värdering av tillgångar. Det innebär att exempelvis värdering till verkligt värde vad gäller finansiella instrument inte är tillåtet. Det är inte heller tillåtet att aktivera immateriella tillgångar som har blivit internt upparbetade och begränsningar angående uppskrivningsmöjligheter (KPMG 2012). Att värdera till verkligt värde är generellt mindre tillförlitligt än att se till de historiska kostnaderna. Anledningen till att det förhåller sig på det sättet är att värderingen till verkligt värde i några fall har manipulerats på grund av att uppnå önskade resultat som företag kan ha. Resultaten av manipulation har utförts av objektiva mätinstrument som Benford s Law. Benford s Law är ett analytiskt verktyg som ska upptäcka bedrägerier och manipulation av finansiell data (Charles et al 2013) Komponentavskrivning Enligt K3-regelverket ska materiella anläggningstillgångar delas upp på betydande komponenter om det finns en förväntad väsentlig skillnad i tillgångens förbrukning (BFN 2012b). Denna nya regeltillämpning lämnar en del frågetecken efter sig, främst inom fastighetsbranschen. Det finns mycket lite eller ingen praktisk vägledning alls vad som ska räknas som en betydande komponent. Tanken är att identifiera de komponenter som har väsentligt olika nyttjandeperioder, vilket kommer leda till olika avskrivningstider. Fastighetsägarna Sverige och SABO slår fast att indelningen i komponenter kommer att föra med sig ett stort merarbete både löpande och initialt (SABO 2102) Uppskrivning av tillgångar Efter granskning i BFNs allmänna råd 2012:1 finns inga begränsningar angående uppskrivning av anläggningstillgångar reglerade i K3, vilket innebär att uppskrivning av anläggningstillgångar får göras fritt. Företag som däremot tillämpar K2 får inte skriva upp andra anläggningstillgångar än byggnad och mark. Byggnad och mark får dessutom max skrivas upp till taxeringsvärdet (BFN 2011). Det finns fördelar med att skriva upp tillgångar som har en längre ekonomisk livslängd. En fördel är att företagen kan presentera mer rättvisande 24

25 finansiella rapporter då det uppskrivna värdet på tillgången kommer vara mer trovärdigt. Det leder till att relevansen, som är en av de kvalitativa egenskaperna, ökar. Användare av den finansiella rapporten och då främst investerare har stor fördel med att värdet på tillgångar har skrivits upp. Investerarna får en bättre information och kan på säkrare grunder förutse hur kassaflödena från de tillgångar som de investerat i kommer se ut (Sardone&Tyson 2012). 25

26 26

27 3. Metod I det här kapitlet presenteras tillvägagångsättet för vår studie samt en redogörelse kring det resonemang vi fört kring datainsamlingen. Därefter följer ett avsnitt med källkritik till undersökningen Val av metod I den här studien så är syftet att reda ut vilka faktorer som har en påverkan vid val av regelverk, K2 eller K3 för små och medelstora företag. Metoden som används i studien är kvalitativ och utgörs utav intervjuer, genom personligt möte eller skriftlig konversation. En kvalitativ intervju kännetecknas bland annat av att ställa några enkla frågor som generar innehållsrika svar. När intervjuerna genomförts så har mycket information samlats in där t.ex. åsikter och mönster ifrån de olika intervjuerna kan jämföras. Kvalitativa studier passar sig bra då människors resonemang och handlingsmönster ska urskiljas (Trost 2010). Vi valde denna metod då vårt syfte är att studera de faktorer som har inverkan vid val av regelverk. Den information som samlats in har studerats och mönster undersöks och utvärderats. Det ger ett bra grund till vår studie. Vid en intervju insamlas förstahandsinformation vilket i sin tur ger högre trovärdighet till arbetet (Kylén 2004). Utifrån det problem som undersöks krävs det en djupare förståelse vilket är svårt att uppnå genom en kvantitativ metod (Backman 2008). I undersökningen vill vi fånga respondenternas resonemang kring den nya lagstiftningen och deras uppfattning om regelverkens inverkan på redovisningen. Intervjuer har genomförts via personlig intervju eller via mailkontakt. Ett fåtal respondenter redogör för sina professionella kunskaper inom ämnet och dess sammanhang vilket är mer lämpligt. Utfallet blev en personligt möte och tre mailkontakter. Utgångspunkten är att ställa åtta frågor komponerade från teorin till fyra respondenter och utifrån den insamlade informationen skriva empirin. De frågor som ställs behandlar de väsentliga skillnader som finns mellan K2 och K3 samt om någon specifik bransch påverkas mer än någon annan. Genom de intervjuer som görs samlas förstahandsinformation in för att få hög tillförlitlighet i respondenternas svar. Alla fyra respondenter har fått intervjufrågorna i förväg. Anledningen till det är att inte skapa någon tidspress utan att de har fått möjlighet att förbereda sig och svara när tid finns i en annars hektisk period. I urvalet har vi valt att vända oss till personer med god insyn i k-projektet, implementeringen av det nya regelverket och blandad 27

28 erfarenhet i branschen. Tre av respondenterna är auktoriserade revisorer och en är ekonomichef på en sparbank. Vi har valt att vända oss till tre revisorer eftersom de flesta företag med största sannolikhet kommer att anlita en konsult eller revisor för att redogöra för bästa alternativ. Företagen i sig har antagligen mindre kunskap gentemot revisorerna revisorerna med tanke på att regelverken är så pass nya och revisorerna måste behärska området. Vår fjärde respondent som är ekonomichef och valdes för att få ytterligare en infallsvinkel i studien. Syftet är att ge studien en större trovärdighet och bredd. Fördel med urvalet som gjorts är att det inte bör finnas något egenintresse. Våra respondenter: 1. Sven-Bertil Ryman, Ernst & Young, auktoriserad revisor 2. Maggie Fagergren, SVF Revision, auktoriserad revisor 3. Caisa Drefeldt, KPMG, auktoriserad revisor, redovisningsspecialist och författare 4. Anders Jonsson, Westra Wermlands Sparbank, ekonomichef En personlig intervju genomförs med hjälp av öppna frågor för att utveckla Sven-Bertil Rymans svar. En av skribenterna höll i intervjun och den andre skribenten förde anteckningar. Fördelen med tillvägagångssättet är att fokus på samtalet prioriteras och inga onödiga avbrott i intervjun görs. De svar som var relevanta för studien sammanställdes. Mailkonversationerna med Caisa Drefeldt, Maggie Fagergren och Anders Jonsson har sammanställts gemensamt och diskuterats. Samtliga respondenter har tillfrågats om de vill vara anonyma men ingen såg någon anledning till det. Utifrån det antar vi att svaren inte blivit annorlunda om respondenterna varit anonyma Källkritik När metod och källor har valts måste dessa granskas kritiskt för att utreda tillförlitligheten i insamlad information. Det som bedöms är användningen utav förstahandsinformation i studien. Genom intervjuer har förstahandsinformation samlats in och det krävs att validitet, reliabilitet och objektivitet säkerställs (Kylén 2004). Tre av respondenterna arbetar i etablerade revisionsbyråer vilket ökar trovärdigheten i den information som erhålls. Då det inte finns något egenintresse som kan påverka deras svar får vi 28

29 ett bra utfall av validitet i studien. Två av respondenterna arbetar inom big four (Ernst &Young, PwC, Deloitte och KPMG) som är de fyra största redovisningsföretagen på marknaden, den tredje respondenten är egenföretagare sedan 18 tillbaka och den fjärde är ekonomichef på en sparbank, en blandning som vi ser som positivt. Något som däremot kan påverka deras svar är i vilken utsträckning de arbetat med det nya regelverket och hur hög kunskapsnivån faktiskt är. När den personliga intervjun genomfördes valde vi att anteckna respondentens svar. För att öka trovärdigheten hade intervjun kunnat spelas in för att inte missa viktig information. De svar som erhålls via mailkontakt anses bra då respondenten haft god tid att svara på våra frågor och inte behövt känna av någon tidspress eller stress. Dock finns inte samma möjlighet till motfrågor som vid en intervju vilket kan leda till förenklade svar. De källor som används i studien kommer till stor del från hemsidor och litteratur, till största del så har BFNs och IFRSs hemsida gett oss mycket information tillsammans med Finansiell rapportering av Drefeldt & Törning och Förslag till nya redovisningsregler för aktiebolag K2 av Broberg. Broberg publicerades 2007 vilket kan anses som något gammal, dock är den informationen vi använt oss utav fortfarande aktuell. De slutsatser vi kommer fram till i studien kan skilja sig från framtida studier då regelverken inte har implementerats fullt ut och det är svårt att bedöma utfallet i förväg vilket medför att det är svårt att uppfylla reliabiliteten då utfallet på studien om några år kan se annorlunda ut. Då implementeringen är klar och kunskapsnivån är högre kring regelverken och påverkan. De svar vi fått i empirin får anses spegla hur verkligheten ser ut, men vi kan anta att generaliserbarheten kan ha vissa begränsningar. Kritiken grundar sig främst av två anledningar. För det första är antalet respondenter få, endast fyra stycken, vilket leder till att den data som samlats in kan få ett alltför stort inflytande. Är antalet respondenter fler kan resultatet från datan styrkas, då respondenternas svar antingen tenderar att bli lika eller ge större spridning. Slutsatsen blir säkrare ju fler respondenter som studien innehåller. För det andra kan avsaknaden av respondenter från olika branscher medföra att resultatet som ligger till grund för slutsatsen blir missvisande. I den här studien har endast revisorer/experter inom området fått komma till svars. Studien skulle således kunna innehålla fler infallsvinklar och svaren som studien vill ta reda på hade eventuellt sett annorlunda ut. Då flera företag står inför det val 29

30 som undersöks skulle eventuellt ett utlåtande från ett eller flera företag ha bidragit till studien. 30

31 31

32 4. Empiri 4.1. Våra respondenter Sven-Bertil Ryman är auktoriserad revisor på Ernst & Young i Arvika. Han är 58 år gammal och har arbetat inom företaget i 31 år. Sven-Bertil har varit stationerad i både Arvika och Karlstad under sin arbetstid. När vi tog kontakt med Ernst & Young Arvika ansågs Sven-Bertil som den mest erfarna och han hade även tid för ett möte. Maggie Fagergren är auktoriserad revisor och egen företagare på SVF Revision AB i Karlstad. Hon är 54 år och haft sin egen revisionsbyrå sedan 1995, då hon blev auktoriserad. Caisa Drefeldt är redovisningsexpert och auktoriserad revisor på KPMG i Göteborg. Hon är 56 år gammal och har arbetat inom företaget i 13 år. Caisa är författare och även skribent i Balans där hon publicerar en artikel i vartannat nummer. Anders Jonsson är ekonomichef på Westra Wermlands Sparbank i Arvika. Han är 54år och har arbetat inom företaget i 27år. Anders ansvarar för bankens redovisning, ekonomisystem, bokslut, deklaration och myndighetsrapportering Intervjufrågor 1. Vilka fördelar medför K3-regelverket i förhållande till K2? 2. Vilka nackdelar medför K3-regelverket i förhållande till K2? 3. Kan K2-regelverket hämma företagens utveckling? 4. Kan K3-regelverket avskräcka mindre företag att vilja expandera? 5. Kan kostnadsfrågan vara en avgörande faktor för val av regelverk? 6. Vad är de väsentliga skillnaderna mellan K2-och K3-reglverken? 7. Har företagets bransch någon inverkan på val av regelverk? I så fall vilken/vilka branscher? 8. Anser du att K2 och K3 är en förbättring av befintliga regelverk? Vilka fördelar medför K3-regelverket i förhållande till K2? Sven-Bertil Ryman: K3-regelverket medför en viss handlingsfrihet för företagen. Det finns regler som företagen ska hålla sig inom ramen för. Detta 32

33 leder till en större valfrihet för företagen vad gäller redovisningen. I K3 kan företagen aktivera utgifter från de immateriella tillgångar som är egenupparbetade. Denna möjlighet finns inte i K2. Dessutom finns möjligheten till uppskrivning på fler tillgångar i K3 än i K2, där uppskrivningsmöjligheten enbart finns på fastigheter. K2-regelverket har mer uppställda regler över hur redovisningen ska upprättas, vilket kan vara fördelaktigt för mindre företag som inte har så mycket att redovisa. Exempelvis kan det gälla små butiker där tillgångarna inte är så stora. Det förenklar arbetet vid framställningen av redovisningen för dessa företag. Caisa Drefeldt: K3 ger fler lösningar och möjligheter än vad K2 gör. Detta beror på att K3 är ett principbaserat regelverk, medan K2 enbart har klara regler. K3-regelverket ger vid upprättandet av årsredovisning en betydligt mer informativ sådan än en årsredovisning som upprättats enligt K2. Maggie Fagergren: Den största fördelen med K3 är att detta regelverk är mer flexibelt än K2. Idag upprättas årsredovisningarna enligt principbaserade normer, vilket ganska lätt kan liknas med K3 där bedömningar görs samtidigt som det ges utrymme för valmöjligheter. Anders Jonsson: K3 bör ge en mer rättvisande bild av ett företags ställning. I och med att K3 avviker i betydligt mindre grad från IFRS bör detta underlätta för företag med internationella affärer. Kan även underlätta för onoterade företag att få in externt riskkapital Vilka nackdelar medför K3-regelverket i förhållande till K2? Sven-Bertil Ryman: Nackdelen med K3 är att det regelverket kräver mer jobb och att resultatet inte skiljer sig nämnvärt. Som tidigare sagts så passar inte K3-regelverket för alla, som exempelvis små butiksföretag. Väljer företaget att tillämpa K3 finns ingen möjlighet att återgå till K2. Caisa Drefeldt: Då K3 är principbaserat kan svårigheterna hos de företag som tillämpar regelverket vara att de måste göra fler bedömningar än vad som är reglerat i K2. Maggie Fagergren: K3 ställer, jämförelsevis mot K2, högre krav på administrativa insatser som tilläggsupplysningar och då ett större krav på att utförligt redogöra för de valda redovisningsprinciperna. 33

34 Anders Jonsson: Den största nackdelen måste vara de kostnader som är förknippade med det administrativa merarbete som uppstår Kan K2-regelverket hämma företagens utveckling? Sven-Bertil Ryman: Inte i någon stor utsträckning. De företag som gynnas av K3 kommer att byta till K3. Möjligheten finns alltid att byta till det mer avancerade K3, men byte får inte göras till K2. Caisa Drefeldt: Nej, så varken är eller bör det vara. De redovisningsregler som är tillämpningsbara ska aldrig kunna påverka företagens utveckling. De faktorer som styr utvecklingen i företagen beror på något annat. Maggie Fagergren: Ett företags utveckling pågår kontinuerligt. Upptäcks det att fel effekt ges på redovisningen med det val som gjorts av K2, finns ju alltid möjligheten att från K2 övergå till K3. Det gäller att redan när regelverk väljs för första gången att sätta sig ner och fundera på viktiga faktorer som till exempel typ av verksamhet, företagets utveckling, ägarstruktur, intressenter samt framtidsplaner. Om företaget är nära gränsen för ett stort företag och har många intressenter. Så mitt svar blir nej, jag tror inte att det hämmar företagets utveckling. Anders Jonsson: En rapportering enligt K3-regelverket och den därav följande mer heltäckande genomlysning av ett företags ställning är nog ett krav för att attrahera externt riskkapital. Även externa intressenter (kreditgivare, kunder, leverantörer mm) och i synnerhet internationella sådana kan ställa villkor för att inleda affärsrelationer Kan K3-regelverket avskräcka mindre företag att vilja expandera? Sven-Bertil Ryman: Nej, det bör inte ge någon effekt. I grund och botten medför det inte några större svårigheter vid implementeringen av K3 för de företag som vill tillämpa regelverket. De större företag som vill kan istället tillämpa IFRS. Caisa Drefeldt: Det blir samma svar här som på föregående fråga. Utvecklingen av företagen ska inte påverka valet av regelverk. Maggie Fagergren: Det mindre företaget har vanligtvis lite kunskap om vad som är K3 eller K2, utan litar helt på anlitade konsulter. Så företaget i sig tror 34

35 jag inte blir avskräckt om anlitade konsulter informerar korrekt och inte från sin egen arbetssituation. Jag tror inte att valet av regelverk kan avskräcka ett företag som vill expandera där finns det helt andra saker att fundera över. Anders Jonsson: De flesta mindre företag saknar kompetens att själva upprätta en årsredovisning även enligt K2-regelverket. Detta innebär att tjänsten i de flesta fall redan idag köps in från extern part. Att ett företag som tillämpar K2-regelverket skulle avstå från expansion på grund av att det merför överskridande av gränsvärden för obligatorisk tillämpning av K3-regelverket framstår därför som osannolikt. En övergång till K3 ger i de flesta fall en begränsad påverkan på den löpande redovisningen utan den största effekten består i en högre faktura från extern konsult för upprättande av årsredovisningen Kan kostnadsfrågan vara en avgörande faktor för val av regelverk? Sven-Bertil Ryman: Det kommer inte vara någon avgörande faktor och inte heller bli något stort bekymmer. Men visst kommer det kosta företagen en del. Det företagen lägger pengarna på kommer de få tillbaka i form av ökad jämförelsebarhet. För de mindre företagen som väljer att tillämpa K3 kommer kostnaden inte vara så stor, på grund av just den anledningen att de är mindre. Däremot kommer kostnaden bli högre för de större företag som inte har valmöjligheten att välja regelverk. Kostnaden för dessa företag kommer bland annat att bero på hur avancerade deras system är. Caisa Drefeldt: Nej, det ska inte vara en avgörande faktor för valet av regelverk. Det som styr valet i detta fall är intressenternas behov av information i årsredovisning. Maggie Fagergren: I mindre bolag kan kostnadsfrågan vara avgörande för valet av regelverk. Vid valet av regelverk kommer redovisningskonsulterna att ha en avgörande roll för vilket val det blir, då många småbolag inte har revisor och inte heller egen kompetens att bedöma detta. Anders Jonsson: Om ingen extern intressent ställer krav så kommer företagen att fortsätta att tillämpa K2-regelverket på grund av de lägre konsultkostnader detta medför. 35

36 Vad är de väsentliga skillnaderna mellan K2- och K3- regelverken? Sven-Bertil Ryman: Komponentavskrivningen i K3, vilket är en intressant fråga. Diskussionen kring detta är aningen uppblåst, då det enbart handlar om en finslipning av det vi redan håller på med. Dock leder det till mer arbete och svårigheterna kring detta är att göra en korrekt värdering av komponenterna, utan att använda schablonlösningar. Andra väsentliga skillnader är uppskrivningsmöjligheterna som finns i K3, men inte i K2 samt att det inte är tillåtet att aktivera indirekta arbeten i K2. Något som förbryller är att successiv vinstavräkning av pågående arbeten är tillämpningsbar i K2. Detta är en relativt komplicerad metod i ett annars enkelt regelverk. Caisa Drefeldt: K3 är principbaserat, medan K2 är regelbaserat. K2 är av förenklingsskäl lite mer fyrkantigt. K3 har sin utgångspunkt utifrån koncernredovisning, medan K2 utgår från juridisk person. Det som ÅRL tillåter, tillåter även K3 undantaget att poolingsmetoden inte är tillämpningsbar. K2 däremot begränsar av förenklingsskäl lagens tillämpning. K3 kräver vissa tilläggsupplysningar för att uppfylla kravet i 2 kap. 3 andra meningen, något som inte krävs i K2. Maggie Fagergren: K3 utgår från koncernen och K2 enbart från juridisk person. I K3 ska upprättaren förklara och i K2 ska läsaren förstå. Enligt K3 finns det ett krav på att dela in materiella anläggningstillgångar i väsentliga komponenter, så kallad komponentavskrivning, vilket kan innebära mycket arbete för företaget om det exempelvis äger fastigheter. Uppskjuten skatt ska redovisas på alla temporära skillnader mellan redovisningen och beskattningen enligt K3, kan vara rätt så omfattande. Det inte är möjligt att aktivera egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar enligt K2, vilket det är enligt K3. Uppskrivningsmöjligheterna är begränsade i K2. Det är endast tillåtet att skriva upp värdet på byggnader samt mark och då max till taxeringsvärdet. Enligt K2 är det inte heller tillåtet att värdera finansiella instrument till verkligt värde. Anders Jonsson: De regelskillnader som har störst påverkan på mindre företag är komponentavskrivning, koncernredovisning, redovisning till verkligt värde av finansiella instrument och värdering av egentillverkade varor och immateriella tillgångar. 36