Tid eller pengar? Time or money? Jens Salander

Transkript

1 Malmö Högskola VT 2011 Miljövetenskap Tid eller pengar? - En kvalitativ studie av fem heltidsarbetande ex-studenters upplevelser och tankar kring tid, ekonomi och arbetstid. Time or money? - A qualitative study of five fulltime working ex-students experiences and thoughts on time, economy and working time. Jens Salander Handledare: Ebba Lisberg Jensen

2 Sammandrag Fortsatt stigande konsumtionsnivå i redan rika länder har negativa konsekvenser för miljön, ger mycket marginella välfärdseffekter och är en orsak till ett allt högre tempo i samhället. Ekonomisk tillväxt kan användas i syfte att höja inkomst- och konsumtionsnivå eller för att förkorta arbetstiden. Ur miljösynpunkt skulle det vara positivt med ett större fokus på tidsbaserad välfärd framför ständiga ökningar i materiell standard. Denna studie baseras på kvalitativa intervjuer med fem nyligen examinerade studenter angående deras nya situation som heltidsarbetande. Hur upplever de sin förändrade ekonomiska och tidsmässiga situation och hur tror de att deras livssituation skulle påverkas av minskad arbetstid? Resultatet visar att informanterna upplever höjd inkomst som positivt och minskad fritid som en negativ effekt av heltidsarbetet. De tror att det skulle vara positivt för deras livskvalitet att arbeta mindre och de uttrycker en vilja att arbeta mindre. Strukturen på arbetsmarknaden samt lägre inkomst upplevs som de största hindren angående informanternas möjlighet att gå ner i arbetstid. Abstract Further rising level of consumption in already rich countries have negative environmental consequenses, gives very mariginal effects on welfare and is a cause of a rising pace in society. Economic growth can be used to rise income- and consumptionlevel or to shorten working time. From an environmental point of view it would be positive with a greater focus on time-based welfare rather than continuous rising material standard. This study is based on qualitative interviews with five recently graduated students about their new situation as full-time workers. How do they experience the changes in their economical and temporal situation and what are their thoughts on how their life circumstances would change if they shortened their working days? The result shows that the informants regard higher income as a positive and decreased free-time as a negative aspect of full-time work. They think it would be positive for their quality of life to work less and they express intentions to work less. The stucture in the labour market and lower income is experienced as the biggest impediments regarding the informants possibilities to reduce work time.

3 Innehållsförteckning Kapitel 1 Inledning Inledning Syfte Frågeställning 7 Kapitel 2 Bakgrund Introduktion till ämnet Arbete ur ett historiskt perspektiv Arbetstidsförkortning Tillväxtens valmöjligheter Arbetstidsförkortningar i Sverige under 1900-talet Individuell arbetstidsförkortning Produktivitet, inkomst och arbetstid sedan 70-talet Arbetstidsförkortning som miljöåtgärd Från knapphet till överflöd Inkomst, konsumtion och miljöpåverkan Inkomsten föder konsumtionen Levnadsstandard och lycka Från behov till begär Minskad livstillfredsställelse trots ökad konsumtion Varför leder inte ökad konsumtion till ökat välbefinnande i rika länder? Tilltagande knapphet på tid Fler varor på kortare tid Tidens tempo Tid och inkomst Tidsmässig välfärd 20 Kapitel 3 Metod Kvalitativ metod Intervjumetod Val av informanter Denna studies specifika urval Motivering av urvalsgrupp 23

4 3.6 Intervjuernas praktiska genomförande Analysmetod 24 Kapitel 4 Resultat och analys Informanternas upplevelser av deras förändrade ekonomiska situation Pengar ger trygghet Pengar ger frihet Informanternas upplevelser av deras förändrade tidsmässiga situation Informanternas tankar angående kortare arbetstid Positiv inställning till kortare arbetstid Ekonomiska förutsättningar för kortare arbetstid Förväntad framtida levnadsstandard Att äta kakan men ändå ha den kvar Den lagliga rätten som förälder Situationen på arbetsplatsen Effektivare arbetstid Slutsatser 37 Källförteckning Bilaga 1: Intervjuguide

5 Kapitel 1 - Inledning 1.1 Inledning Varför är arbetstidsfrågan en miljöfråga? Sambandet mellan arbetstid och miljöpåverkan kan vid första anblick inte te sig helt solklar. Frågan måste därför förklaras ur ett större sammanhang. Arbetstidsfrågan handlar i grund och botten om tillväxt och om hur samhället väljer att använda tillväxten - för att öka konsumtionen eller för att minska arbetstiden (SOU 2002:6). Under det senaste seklet har arbetstiden minskat med ungefär en tredjedel samtidigt som produktionen niodubblats. Merparten av tillväxten har alltså använts för att öka vårt materiella välstånd (Sanne, 2010). Detta har gett de allra flesta svenskar möjlighet att tillfredsställa sina grundläggande behov. Tillväxten har därför varit avgörande för skapandet av mänsklig välfärd (Eklund, 2007). Samtidigt finns det mycket som tyder på att tillväxtens välfärdseffekter avtar när ett högt materiellt välstånd väl har uppnåtts. Många forskare menar att ökad ekonomisk tillväxt i rika samhällen till och med kan ha negativa välfärdseffekter (Jackson, 2010; Picket & Wilkinson, 2009; Sanne, 2010, Fuerher, 2010). Tre grundläggande dilemman kan urskiljas med den nuvarande utvecklingen: Den ständigt ökande produktionen och konsumtionen leder till stora påfrestningar på planetens ekologiska system. Mycket lite tyder i nuläget på att detta enbart kan åtgärdas genom förändringar av tillväxtens innehåll, så kallad grön tillväxt (Jackson, 2011). Ökningar i materiell levnadsstandard i rika samhällen skapar väldigt marginella välfärdseffekter, om ens några. Dessa välfärdseffekter är inte proportionella med dess negativa påverkan på planetens miljö (Sanne, 2010). Det ökande materiella välståndet leder till en allt mer tilltagande knapphet på tid. Samhällets uppskruvade tempo har påtagligt negativa välfärdseffekter i form av ökad psykisk ohälsa, stress och utbrändhet (Fuerher, 2010). I grund och botten handlar detta om ekonomi, dvs hushållning med knappa resurser. Den nuvarande utvecklingen leder till ett omfattande resursslöseri när stora mängder resurser används för att öka ett materiellt välstånd som visat sig ha små positiva välfärdseffekter. Sociologen Paul Fuerher 5

6 sammanfattar problemet med att...denna utveckling inte bara skapar förutsättningar för ett gott liv utan också betingar ett högt pris i form av såväl sociala som ekologiska påfrestningar (Fuerher, 2010, s.16) Ekonomen och samhällsdebattören Christer Sanne (2010) menar att det faktum att en stor del av våra liv tillbringas på arbetet innebär att vi får mindre tid över till andra värden som visat sig verka positivt för vårt välbefinnande utan att tära på planetens miljö. Exempel på detta menar han vara t ex goda relationer, en meningsfull fritid och möjligheten att utveckla våra kreativa färdigheter. Dessa delar av våra liv kräver mycket resurser i form av tid men desto mindre resurskrävande konsumtion de kostar alltså i regel väldigt lite, om ens något. De flesta undersökningar i västvärlden visar att en större del av befolkningen skulle föredra minskad arbetstid framför högre lön och ökade materiella resurser (Fuerher, 2010). Ur miljösynpunkt skulle det vara positivt med en förändring av samhällets och individens strävan mot ökad materiell rikedom till förmån för andra, icke-materiella och tidskrävande värden. Sanne (2010) menar att minskad arbetstid skulle leda till minskade utsläpp och minskad resursförbrukning samtidigt som det skulle ge människor större möjligheter att bestämma över sin egen tid. 6

7 1.2 Syfte Studenter lever under sin studietid med relativt låg levnadsstandard samtidigt som de har mer fritid än genomsnittet. När de sedan börjar heltidsarbeta får de markant högre inkomst, ofta mer än dubbelt så hög som tidigare, samtidigt som deras tillgång till fritid minskar drastiskt (Sanandaji & Wallen, 2010). Syftet med denna uppsats är att med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem examinerade studenter undersöka hur de upplever förändringen i livsvillkor efter att de börjat heltidsarbeta, både vad gäller tid och ekonomi, samt hur de ställer sig till möjligheten att minska sin arbetstid. 1.3 Frågeställning Studien utgår från följande frågeställningar: Hur upplever informanterna att den ekonomiska levnadsstandarden respektive den tidsmässiga situationen har förändrats efter att man börjat arbeta heltid? Vad anser informanterna skulle vara positivt respektive negativt med att gå ner i arbetstid? Vilka hinder och möjligheter finns för dem att minska sin arbetstid? 7

8 Kapitel 2 - Bakgrund 2.1 Introduktion till ämnet Den kraftiga ekonomiska tillväxt som tog fart med industrialismens spridning resulterade i markant förbättrade materiella livsvillkor för miljoner människor. En framtid när alla människors grundläggande behov skulle vara tillfredsställda kunde skönjas vid horisonten. Utvecklingen blev också sådan att nästan alla i den rika världen nu kan leva ett bekvämt och materiellt rikt liv (Schön, 2010). Sanne (2010) beskriver hur den teknologiska utvecklingen gav upphov till drömmar om att människan en dag skulle få undslippa arbetets börda. De enorma produktivitetsökningar som blev resultatet av den teknologiska utvecklingen gav ett löfte om att allt mindre arbete skulle krävas för att ge människor trygga och goda livsvillkor. Denna utveckling förutspåddes i början av 1900-talet av ekonomen John Maynard Keynes. Han ansåg att produktionsproblemet snart skulle vara löst och att vi skulle behöva lägga allt mindre tid på arbete för att tillgodose våra behov. Produktionseffektiviseringarna skulle istället för att ge oss mer och mer varor, istället ge oss allt mer fri tid att förfoga över. Keynes trodde att hans barnbarn bara skulle behöva jobba tre timmar om dagen (Keynes, 2008 s.23). Vi som lever nu kan se att Keynes hade rätt angående produktiviteten som har mångdubblats. Trots det tycks det inte finnas någon ände på den mängd arbete som måste utföras. Sociologen Roland Paulsen (2010) menar att teknologiska framsteg har medfört att behovet av arbete aldrig varit mindre än nu. Trots det jobbar vi mer idag än vad vad vi gjort under större delen av mänsklighetens historia. Produktionseffektiviseringarna har således i första hand inte använts till att förkorta vår arbetstid utan har istället inriktats på att öka den samlade produktiviteten. De ständiga produktivitetsökningarna har svalts av en ständig ökning av vår konsumtion och vår materiella levnadsstandard (Paulsen, 2010). 8

9 2.2 Arbete ur ett historiskt perspektiv Paulsen (2010) menar att det förekommer en allmänt spridd uppfattning att människans liv genom historien har varit ett ständigt arbete från morgon till kväll. Vi har slitit för brödfödan i vårt anletes svett och den industriella kapitalismen har sedan, i den mån det varit möjligt, befriat oss från arbetets börda. Flera forskare menar att denna beskrivning inte stämmer (Paulsen, 2010; Schor, 1991; Gorz 1989). Antropologiska studier av naturfolk har visat att den förhistoriska människan antagligen inte arbetade mer än 3-4 timmar per dag. Resten av tiden användes till att bygga upp den gemenskap och de sociala relationer som var nödvändiga för gruppens överlevnad (Berg, 2005). I och med framväxten av jordbrukssamhället ökade mängden arbete markant, men även om böndernas liv antagligen var slitsamt under vissa perioder så har historisk forskning visat att de bara arbetade på ca av årets dagar och då med ett betydligt lägre tempo än idag (Schor, 1991). Arbetsgivarna hade stora problem med att få folk att arbeta under industrialismens tidiga skede. Då det tidigare inte fanns någon klar skiljelinje mellan arbete och fritid tedde sig industriarbetarnas inrutade tillvaro svårförståelig för gemene man. Människor hade heller ingen drivkraft i att jobba ihop ett överflöd utan gick helt sonika hem när de arbetat de timmar som krävdes för deras uppehälle. Weber (1978) beskriver i Den protestantiska etiken hur arbetsgivarna försökte locka folk att arbeta mer genom att erbjuda högre ackord. Detta fick dock bara resultatet att det krävdes ännu mindre tid för arbetarna att tjäna ihop vad de behövde. Att människorna till slut hamnade i fabrikerna berodde enligt Weber främst på kraftiga lönesänkningar och att möjligheten för självförsörjning på allmänningar försvann. Tydligt är att människor prioriterade ledighet framför ökat materiellt välstånd. Den stora omsvängningen av prioriteringar skedde med framväxten av konsumtionssamhället. Industrins enorma produktivitet skapade ekonomiska problem i och med att det inte fanns en tillräckligt stor marknad för att avsätta alla dess produkter. Problemet var alltså inte längre att hitta sätt att öka produktiviteten utan snarare att finna konsumenter som var villiga att spendera pengar på industrins produkter. Paulsen menar att detta gjordes möjligt genom massiva reklam- och PR-insatser som hade (och har) till uppgift att hos den övertillfredsställda individen inducera känslor av otillfredsställelse och på så sätt stimulera till ökad konsumtion (Paulsen 2010, s.99) samt att staten via offentliga insatser har sett till att upprätthålla konsumenternas köpkraft. Paulsen menar att konsumtionen på en psykologisk nivå blivit en avgörande parameter i förklaringen av vad som får oss att uthärda arbetet (Paulsen 2010, s.97). Svenskarnas konsumtion har tredubblats sedan 50-talet medan arbetstiden bara har minskat marginellt (Sanne, 2010). 9

10 2.3 Arbetstidsförkortning Tillväxtens valmöjligheter Tillväxt är en verkan av två orsaker: ökad produktivitet och ökad arbetsmängd. Produktiviteten ökar när effektiviseringar i produktionsprocessen gör att en större mängd varor kan produceras per arbetad timme. Ett lands samlade produktivitet kan också öka som en effekt av en genomgripande rationalisering då produktionen struktureras om mot verksamheter som skapar ett högre värde per arbetad timme än tidigare. Ökad arbetsmängd betyder ökat antal arbetade timmar. Detta kan ske som en effekt av ökad sysselsättning, minskat deltidsarbete och minskad sjukfrånvaro (SOU 2002:6). Ett lands tillväxt ger i grunden två valmöjligheter: genom löneökningar, skattesänkningar och offentlig konsumtion kan tillväxten användas för att öka konsumtionen. Tillväxten kan också användas för att minska arbetstiden (SOU 2002:6) Arbetstidsförkortningar i Sverige under 1900-talet De generella arbetstidsförkortningar som genomförts i Sverige under det senaste seklet har varit välfärdsåtgärder syftande till att öka medborgarnas tid för familj, vila, hemarbete och egna aktiviteter samt för att minska de skadliga effekterna av för mycket arbete (SOU 2002:6). Kravet på förkortad arbetstid lyftes av arbetarrörelsen. Från arbetsgivarnas håll framfördes argument om att industrins produktivitet skulle bli lidande och att de ekonomiska kostnaderna skulle bli för stora om arbetstiden minskade. Argumenten för och emot arbetstidsförkortning har varit ungefär desamma under hela den tid som debatten existerat (SOU 2005:106). Den reglerade arbetstiden per vecka har successivt minskat i Sverige under 1900-talet. Från ca timmar/vecka vid seklets början till 48-timmarsveckan 1920, 45-timmarsveckan 1957 till den nuvarande 40-timmarsveckans inträde Efter 1973 har mindre minskningar av den reglerade arbetstiden skett i form av sänkt pensionsålder, en ytterligare semestervecka och förlängd föräldraledighet (SOU 2002:12). Trots det ökade arbetstiden per år och sysselsatt med 100 timmar mellan 1980 och 2001, bland annat pga en minskning av antalet deltidsanställda (LU 2003/2004). 10

11 2.3.4 Individuell arbetstidsförkortning Den form av arbetstidsförkortning som diskuterats ovan är en generell, lagstadgad arbetstidsförkortning för befolkningen som helhet. Detta kan ske genom t ex minskad veckoarbetstid eller förlängd semester. Förslag har på senare år rests angående ökade möjligheter för individen att själv välja att minska sin arbetstid, så kallad Individuell arbetstidsförkortning. På så sätt ska individer kunna anpassa sin arbetstid efter vad som passar deras nuvarande livssituation. Efter överenskommelse med arbetsgivaren ska arbetstagaren kunna gå ner i arbetstid utan att arbetsgivaren är skyldig att betala någon ersättning för detta. Minskad arbetstid innebär alltså minskad inkomst. Därmed kan individen själv välja vilken avvägning den vill göra mellan arbete, levnadsstandard och fritid, dvs mellan tid och pengar (SOU 2005:106) Produktivitet, inkomst och arbetstid sedan 70-talet Produktiviteten per arbetad timme har fördubblats sedan 1970 (SOU 2004:11). Ändå spenderar varje arbetande i snitt ett större antal timmar på jobbet. Tillväxten har med andra ord under de senaste 40 åren ensidigt använts i syfte att öka konsumtionen, framför allt i form av löneökningar. Reallönerna steg med ca 45% under perioden (MedlingsInstitutet, 2010). Christer Sanne (2010) har beräknat att Sverige skulle haft en 32-timmarsvecka om hälften av tillväxten sen 80-talet använts för att minska arbetstiden. Vi hade alltså samtidigt fått ökad inkomst och levnadsstandard, dock inte i lika hög omfattning som nu. I en opinionsundersökning från 2007 svarade en majoritet av svenskarna att de hellre ville minska sin arbetstid än höja sin lön (Sanne, 2010). Figur 1: Opinionen för kortare arbetstid eller högre lön sedan 1955 (Sanne 2010). 11

12 2.4 Arbetstidsförkortning som miljöåtgärd Enligt klassisk nationalekonomisk teori väljer individen att arbeta för att erhålla en inkomst som möjliggör konsumtion. Arbetstagaren växlar in en del av sin tid och sin frihet i syfte att upprätthålla eller höja sin levnadsstandard (Eklund, 2007). Detta kan tyckas vara en snäv definition av termen arbete och det finns säkerligen andra aspekter av arbetet som har ett stort värde för arbetstagaren; gemenskapen med arbetskamraterna, arbetsuppgifterna, möjligheten att nå en högre social status och känslan av att bidra med något av vikt till samhället. Samtidigt visar många undersökningar att viljan att lönearbeta minskar drastiskt om själva inkomstfaktorn tas bort från sammanhanget - knappt en tredjedel av Europas arbetstagare skulle fortsätta jobba om de blev ekonomiskt oberoende. Detta talar för att den huvudsakliga drivkraften till lönearbetet är just inkomsten, inte arbetet i sig (Paulsen, 2010). Ökad produktivitet i samhället leder till höjda löner vilket möjliggör ökad konsumtion. Under talet har konsumtionen i Sverige fördubblats ungefär vart 35:e år. Detta har sakta men säkert lett till en allt högre levnadsstandard. Alvesson (2006) menar att den genomsnittliga svenskens levnadsstandard nu är fullt jämförbar med en som för 100 år sedan var reserverad åt kungligheter. Om utvecklingen fortsätter på den inslagna banan kommer vi år 2050 ha sett en niodubbling av svenskarnas konsumtionsvolym på hundra år. Sanne (2002) menar att en sådan konsumtionsstegring knappast är önskvärd ur ett miljöperspektiv och knappast ens möjlig ur ett energi- och resursperspektiv. Miljöaspekten i arbetstidsfrågan handlar om de negativa konsekvenser som den ständigt ökande produktionen och konsumtionen har på planetens miljö. Sanne skriver i en rapport för Naturvårdsverket (2006) att miljöpolitiken biter sin egen svans. Samhällets produktion effektiviseras ständigt: allt färre arbetstimmar och allt mindre mängd resurser krävs för att producera samma mängd varor. Dessa produktionseffektiviseringar besitter stort potential i att minska produktionens miljöpåverkan. Problemet är enligt Sanne att de potentiella resursbesparingarna äts upp när effektiviseringarna enbart används i syfte att maximera produktionen. Istället för att producera samma antal varor på kortare tid tenderar vi att producera allt fler och/eller allt större varor vilket leder till ständigt ökad resursförbrukning. Sanne benämner detta fenomen rekyleffekten och menar att det är en viktig orsak till varför den globala miljöförstöringen ökar trots allt effektivare och resurssnålare produktion. Att genomföra verkligt miljöbesparande åtgärder blir enligt honom mycket svårt när ekonomisk och materiell tillväxt ständigt prioriteras framför arbetstidsförkortningar (Naturvårdsverket, 2006). 12

13 2.5 Från knapphet till överflöd Stigande välstånd... Med start i industrialiseringen har befolkningen i den rika delen av världen under de senaste tvåhundra åren upplevt en ständigt ökande levnadsstandard. Den moderna ekonomiska tillväxten; en ökning av produktivitet per capita under en längre tidsperiod, har gjort att varje ny generation fått se sig förfoga över större resurser än sina föräldrar. Tillväxten har på så sätt skapat förväntningar om att framtiden kommer att innebära en bättre och rikare tillvaro än nuet (Schön, 2010). Tillväxten har möjliggjort en väsentligt höjning av människors materiella standard och samtidigt skapat resurser för att bygga upp ett skattefinansierat välfärdssystem. Detta har gett stora positiva effekter på människors tillvaro; vi bor större, äter mer näringsrikt, klär oss bättre, reser mer och jobbar mindre än vad vi gjorde för hundra år sedan. Livslängd och utbildningsnivå har ökat markant samtidigt som spädbarnsdödligheten minimerats. Ekonomisk tillväxt har alltså ett starkt positivt samband med befolkningens levnadsförhållanden och livskvalitet, i alla fall i dess tidiga skede (Eklund, 2007). Under den senare hälften av 1900-talet mångfaldigades svenskarnas konsumtion vilket har lett till att de allra flesta av oss nu kan ta del av en materiell rikedom som få kunde tänka sig för 50 år sedan. Vi har bärbara datorer, flera TV-apparater, bil, rymliga bostäder, överfulla garderober och ändå pengar över till en eller flera semesterresor per år. Sanne (2010) menar att vi inte längre lever i en knapphetsekonomi där samhällets resurser används för att förse befolkningen med mat, kläder och tak över huvudet, utan snarare i en överflödsekonomi där allt större resurser går åt till att förse oss med varor som tidigare hade uppfattats som ouppnåelig lyx av det stora flertalet....på bekostnad av... Teknologiska innovationer, effektiviseringar i produktionsprocessen och tillgång till nya energikällor har möjliggjort en ständigt accelererande produktivitetsökning. Vi använder allt större mängder resurser allt mer effektivt. Den globala produktiviteten är nu 65 gånger så stor som den var år 1820 (Schön 2010, s.22). Som följd har den totala energi- och resursförbrukningen stegrats enormt. Årsförbrukningen av kol, olja och naturgas har ökat med över 100 gånger sedan 1800-talets slut. Världens samlade stålproduktion har ökat från ca 5 ton/dag år 1800 till något över ton/dag tvåhundra år senare (Smil, 1994). Liknande mönster kan ses angående i stort sett alla naturresurser: vattenförbrukning, metallutvinning, skogsproduktion, fiskfångster och jordbruksavkastning har mångdubblats under det senaste århundradet och då framför allt under de 13

14 senaste 50 åren (Hughes, 2005). en allt fattigare planet? Den ständigt ökande produktionen och konsumtionen har dock en baksida i form av omfattande ingrepp och utsläpp i naturen. Vårt materiella välstånd har inte skapats av luft utan har möjliggjorts genom allt större uttag av naturresurser. I klassisk nationalekonomisk teori är konsumtionen ekonomins slutpunkt. Ur ett ekologiskt perspektiv är slutpunkten snarare när konsumtionsvaran förbrukats, hamnar i soporna och slutligen sprids i naturen. När konsumtionen stegras ökar flödet av energi och materia genom samhällsekonomin vilket får konsekvenser för miljön (Max-Neef, 1984). Sambandet mellan konsumtion och miljöpåverkan blev påfallande tydligt när Sveriges avfallsmängd och koldioxidutsläpp minskade som en direkt följd av den dämpade konsumtionen under den senaste lågkonjunkturen (Avfall Sverige, 2010; Naturvårdsverket, 2010). WWF visar i rapporten Living planet report 2010 på den starka kopplingen mellan ekonomisk tillväxt, ökande konsumtion och planetens allt sämre miljötillstånd. Mänsklighetens uttag av naturresurser har fördubblats under de senaste 40 åren och om utveckling fortgår kommer det år 2030 att krävas naturresurser motsvarande två jordklot för att tillgodose vårt ökande konsumtionsbehov (WWF, 2010). Vidden av människans påverkan på naturen eskalerar och många forskare menar nu att vi nu står inför en stundande global ekologisk kris. Stockholm Resilience Center skriver i rapporten Planetary Boundaries: Exploring the Safe Operating Space for Humanity (Rockström et. al., 2009) att situationen för flertalet av jordens livsuppehållande system är alarmerande. De menar att utsläppen av klimatgaser, rubbningen av kvävets kretslopp och takten på artutrotningen redan nu överstiger den gräns som planeten kan klara av under en längre tid. Påfrestningarna på ekosystemen är så stora att flera livsuppehållande processer riskerar att kollapsa vilket skulle resultera i katastrofala och irreversibla konskevenser för planeten som helhet. Hur kan de globala miljöproblemen kopplas till arbetstidsförkortning i Sverige? När fattiga länder tenderar att eftersträva den rika befolkningens konsumtionsvanor innebär det problem i och med att planetens resurser är begränsade och redan överutnyttjade. För att vår livsstil ska kunna sprida sig på global skala krävs enligt Tim Jackson (2011) fullständigt osannolika teknologiska framsteg om skadorna på planeten ska hållas inom rimlig nivå. Ur ett globalt rättviseperspektiv skulle det istället vara eftersträvansvärt om den rika världen kunde hålla ner sin konsumtionsnivå och lämna plats för fattigare länders tillväxt. Ett sätt att göra detta på är enligt Jackson att använda en del av tillväxten för att minska arbetstiden istället för att öka konsumtionen. 14

15 2.6 Inkomst, konsumtion och miljöpåverkan Nyttjandet av resurser är mycket ojämnt fördelat mellan länder. Världens 31 rikaste länder använder mer än en tredjedel av jordens resurser medan de 63 fattigaste bara använder drygt en tiondel. Det finns således ett starkt samband mellan ett lands genomsnittliga inkomst och storleken på dess ekologiska fotavtryck, som är den yta som krävs för att upprätthålla en persons livsstil i termer av resursförbrukning och avfallsdeponering (WWF, 2010). Även inom enskilda länder skiljer sig miljöpåverkan starkt åt mellan olika inkomstgrupper. I en artikel i SCB:s tidskrift Välfärd skriver Martin Villner (2003) att den tiondel av Sveriges befolkning med högst inkomst orsakar mer än tre gånger så stora koldioxidutsläpp som den fattigaste tiondelen. Orsaken till detta uppges vara att hög inkomst tenderar att sammanfalla med utsläppsintensiv konsumtion. Den rikaste inkomstdecilen konsumerar mer, kör mer bil och bor större.. Eva Alfredsson (2002) visar i sin avhandling hur inkomstnivå och koldioxidutsläpp korrelerar även när de inkomststarka anstränger sig för att konsumera grönt. Den resurs- och utsläppssnåla konsumtionen tenderar att ha ett lägre pris vilket leder till hushållen får pengar över till annan konsumtion som i sin tur orsakar utsläpp. Den totala effekten av en grön livsstil blir då ganska marginell om konsumtionsnivån fortfarande är densamma. Redan vid en relativt liten årlig inkomstökning blir de positiva effekterna av en grön livsstil uppätna som ett resultat av den ökande konsumtionen Inkomsten föder konsumtionen Enligt den traditionella ekonomiska synen på arbete väljer individen att arbeta i syfte att täcka sitt konsumtionsbehov (Eklund, 2007). Den amerikanska sociologen Juliet B. Schor (1991) menar att ordningen snarare är den omvända. Hon anser att arbetslivets struktur låser fast människor i ett visst arbets- och konsumtionsmönster. Arbetsmarknadens struktur, där standardiserat heltidsarbete är normen, gör att människor arbetar vissa tider och får en viss lön pga kollektivavtal, lagstiftning och andra typer av regleringar. Inkomsten bestäms av arbetets krav, karaktär och omfattning, inte av löntagarens konsumtionsbehov. Arbetet och inkomsten skapar därför konsumtionsbehovet. Inkomstökningar öppnar nya möjligheter för standardhöjningar och dyrare vanor som kanske inte eftersträvades på förhand. Schor (1998) beskriver också ett fenomen hon kallar spärrhakeeffekten (min övers.). Hon menar att människor har väldigt svårt att göra avkall på sin levnadsstandard när de vant sig vid en hög konsumtionsnivå. Vi vill inte gärna ändra vårt levnadssätt, speciellt inte mot något som uppfattas som sämre eller fattigare. Den negativa känslan av att sänka sin standard upplevs som mycket större än det positiva värdet av själva standardhöjningen. 15

16 2.7 Levnadsstandard och lycka Förutom de direkta miljökonsekvenserna finns en annan problematisk aspekt med vår stigande levnadsstandard - ökad levnadsstandard tycks inte ha något direkt samband med välfärdseffekter som livslängd, hälsa och livskvalitet i redan rika samhällen. Detta dilemma diskuteras i följande avsnitt Från behov till begär Enligt Christer Sanne (2010) sker en mycket liten del av samhällets produktion och konsumtion idag för att tillfredsställa människors grundläggande behov våra resurser och vår produktionsförmåga täcker redan dessa behov med råge. Sanne drar även slutsatsen att en allt större del av vår inkomst, och därmed också av våra arbetsdagar, går åt just till att finansiera överflödskonsumtion. Många teorier har utarbetats angående vad som kan definieras som människans grundläggande behov varav Maslows (1970, refererad i Sundqvist, 2003) behovshierarki är den mest kända. Maslow menar att människans behov kan rangordnas i form av en trappa där de lägre behoven måste tillfredsställas innan individen börjar sträva efter att tillfredställa de högre behoven. De grundläggande behoven är enligt Maslow i stigande ordning: fysiologiska behov, t ex mat, sömn och tak över huvudet, behov av trygghet, behov av kärlek och gemenskap, behov av uppskattning och slutligen behov av självförverkligande. Strävan att nå högre på behovstrappan är enligt Maslow en viktig drivkraft till människors handlingar. Evans, Jamal och Foxall (2008) diskuterar Maslows behovshierarki ur ett konsumtionsperspektiv. De menar att människor i första hand konsumerar för att tillfredsställa de lägre behoven som mat och trygghet för att sedan i högre grad inrikta sig på de högre behoven. När en individ nått självförverkligandefasen inriktas konsumtionen på att tillfredsställa begär som skapas efterhand att nya konsumtionsmöjligheter uppkommer. Det finns alltså ingen övre gräns för de begär som kan uppkomma i självförverkligandefasen Minskad livstillfredsställelse trots ökad konsumtion Hittills har vi heller inte stött emot något konsumtionstak där vi inte längre känner något behov av att fortsätta konsumera. Alvesson (2006) diskuterar detta faktum och menar att ökad konsumtion inte leder till att vårt konsumtionsbehov tenderar att mattas av. Han menar snarare att konsumtion föder ännu mer konsumtion och att detta visar sig i det faktum att svenskarnas konsumtion allt jämt fortsätter att fördubblas ungefär vart 35:e år. Ett dilemma med denna utveckling är att den stigande materiella rikedomen inte verkar ha gjort oss lyckligare eller mer tillfredsställda med vår tillvaro, hävdar Sanne (2010). Svenskarnas upplevelse av lycka och livstillfredsställelse har snarare sjunkit 16

17 något jämfört med 70- och 80-talets nivå (SOU 2004:119). Det finns klara samband mellan ekonomisk tillväxt, lycka och livstillfredsställelse i de tidiga faserna av ett lands ekonomiska utveckling men detta samband tenderar att brytas när ett visst materiellt välstånd har uppnåtts. BNP fortsätter att stiga men lyckonivån stagnerar (Eklund, 2007). I Japan, USA och Storbritannien, som har genomgått ungefär samma utveckling som Sverige, har den upplevda lyckan inte ökat alls trots att realinkomsterna har fördubblats under de senaste decennierna (Picket & Wilkinson, 2009). Resultaten tyder på att ökad konsumtion inte ger några direkta välfärdseffekter i samhällen som uppnått en viss materiell standard. Trots det har materiell konsumtion gynnats medan social konsumtion som vård, skola och omsorg har missgynnats pga tjänstedilemmat (att varor tenderar att bli allt billigare jämfört med tjänster pga produktionseffektiviseringar) vilket har lett till ökad förbrukning av naturresurser (SOU 2004:119) Varför leder ökad konsumtion inte till ökat välbefinnande i rika länder? Fenomenet att lyckonivån inte ökar trots höjd levnadsstandard i rika samhällen upptäcktes först av ekonomen Richard Easterlin (1974). I ett antal mätningar i rika länder visade sig den upplevda lyckan ha mycket lite att göra med den absoluta inkomsten, den avgörande faktorn var snarare inkomstnivån i relation till andra. Individen tenderar därför att sträva efter en hög inkomst för att förbättra sin position inom samhället. Efter att en genomsnittsinkomst på ca kr/år uppnåtts verkar förbättringar i livslängd, hälsa och livskvalitet för samhället som helhet snarare korrelera med minskade inkomstklyftor än med ökad medianinkomst (Picket & Wilkinson, 2009). Den brittiske ekonomen Fred Hirsch (1978) förklarar detta fenomen med teorin om Tillväxtens sociala gränser. Han menar att människor börjar sträva efter att nå positionsnyttigheter när deras grundläggande behov blivit tillgodosedda. Han kallar detta för social konsumtion, som innebär att tillfredsställelsen av konsumtionen inte bara bestäms av den egna konsumtionen utan även av andras konsumtion. Värdet av min nyinköpta jacka minskar när jag upptäcker att tio andra personer har köpt en exakt likadan. När jag ser någon köra förbi i en splitterny BMW minskar min uppskattning av min egna, äldre bil. Om allt för många trängs på stranden på Mallorca måste jag kanske resa till Thailand för att få en lugn semester, samtidigt som jag inte gärna tillbringar semestern på Gotland när mina grannar reser till Phuket. Genom ny konsumtion kan individen åter bli tillfredsställd. Denna konsumtion är alltså en kamp för status som sker för att hinna ikapp eller dra ifrån omgivningen. Den förklarar också varför konsumtionen fortsätter att öka i materiellt mättade samhällen. Den amerikanska ekonomen Robert Frank (2007, refererad i Fuerher, 2010) 17

18 menar att statuskonsumtion är en viktig anledning till att människor väljer att jobba mycket för att ha råd med positionella varor istället för att gå ner i arbetstid. Sanne (2010) menar att denna identitet- och statusdrivna, standardhöjande konsumtion inte ger några välfärdseffekter i samhället som helhet utan fungerar som ett nollsummespel. Fenomenet brukar liknas vid en stadioneffekt : när en person i publiken på en hockeymatch reser sig upp måste den bakom resa sig upp. Till slut står hela publiken upp för att kunna se. Det slutgiltiga resultatet av detta är att alla får värk i benen. Det största problemet med denna typ av konsumtion menar Sanne vara att den innebär ett omfattande resursslöseri utan att den skapar några nämnvärda välfärdseffekter. 18

19 2.8 Tilltagande knapphet på tid Fler varor på kortare tid Samhällets ökande produktivitet gav ett löfte om en framtid med ett lugnare tempo där allt mindre arbete skulle krävas för att ge människor goda livsvillkor. Tanken att ökad rikedom skulle driva ner samhällets takt har dock visat sig vara felaktig. Staffan Burenstam Linder (1969) menar att bristen på tid snarare ökar med ett lands genomsnittliga inkomstnivå. När vi får allt större resurser till vårt förfogande samtidigt som mängden tillgänglig tid är densamma, höjs kraven på att utnyttja vår fritid med maximal effektivitet. Allt fler konsumtionsvaror måste inhandlas, användas och underhållas under samma antal timmar som tidigare. Detta kan ta sig sådana uttryck som att vi försöker hinna med allt fler aktiviteter på samma tid, att vi gör flera saker samtidigt, att vi ökar mängden konsumtionsvaror per tidsenhet och att vi skär ner den tid vi lägger på basala behov som sömn, mat och kroppsvård. Kvaliteten på vår tidsanvändning minskar alltså till förmån för kvantitet. Vårt ökade välstånd har på så sätt lett till en ökad knapphet på tid och framväxten av ett slit-och-släng - samhälle. Staffan Burenstam Linder menar att Vi får ett välstånd i form endast av en riklig tillgång på varor (Burenstam Linder, 1969, s.18) Tidens tempo Stefan Edman (SOU 2004:119, s.185) menar att det finns många tecken som visar att människors minskande trivsel har att göra med hyperkonsumtionen och vardagens höga tempo. Sociologen Jörgen Larsson (2004) menar att den gemensamma nämnaren för fenomen som psykisk ohälsa, utbrändhet, stress, sjukskrivningar och livskvalitet är just tidsbrist. Tidsbrist anses vara negativ för människors välbefinnande. Han definierar tidsbrist som:...när vi själva upplever att vi har ett för högt tempo eller när vi själva tycker att vi har för lite tid till återhämtning och relationer. (Larsson, 2004, s.26) En majoritet av yrkesverksamma svenskar upplever tidsbrist som ett problem. Många känner att de inte hinner med sådant som de anser vara viktigt, t ex tid för egna intressen och för sin familj. Upplevd stressnivå är markant högre på vardagar än på helger vilket tyder på att stress har ett samband med arbete och tidsbrist. I en svensk undersökning från 2001 uppger hälften av informanterna att de upplever tidsbrist i vardagen. För småbarnsföräldrar låg siffran på 75 % (Larsson, 2004). Den successiva arbetstidsförkortning som pågått i Sverige under större delen av förra seklet avstannade under 70-talet. För barnfamiljer har den totala arbetstiden (förvärvsarbete + 19

20 hushållsarbete) sedan dess snarast ökat i omfattning, framför allt hos kvinnorna. Detta beror på att småbarnsmammor i allt högre utsträckning jobbar heltid och att denna ökning inte har mötts av någon motsvarande minskning av pappornas arbetstid. Hushållsarbetet anses fortfarande till största del vara kvinnans ansvarsområde. En tredjedel av alla föräldrar med barn mellan 2-6 år jobbar mer än heltid (Larsson, 2004) Tid och inkomst Burenstam Linder (1969) menar att det finns ett samband mellan ett lands genomsnittliga inkomstnivå och dess medborgares tillgång till tid. Tidsbristen ökar när inkomsterna stiger. I studien Fördelning av tid och inkomst (Sanandaji & Wallen, 2010) utgiven av Svenskt Näringsliv redovisar författarna ett resultat som stämmer överens med Burenstam Linders teori och att stora skillnader finns även mellan olika inkomstgrupper inom samma land. Tidsanvändningen skiljer sig starkt åt mellan olika inkomstgrupper i Sverige. Den rikaste fjärdedelen av befolkningen jobbar 64 % mer än den fattigaste fjärdedelen. Studenter och arbetslösa har avsevärt mycket mer fritid än höginkomsttagarna, men även heltidsarbetande låginkomsttagare har mer fritid än de med högst inkomst. Personer som har avslutat högre utbildning har minst fritid Tidsmässig välfärd Sociologen Paul Fuerher förhåller sig kritisk till synen på lönearbete som det enda i samhället som kan skapa välfärd. Han menar att välfärdsbegreppet bör vidgas utanför de materiella värdena till att även innehålla tidsmässig välfärd. Han definierar tidsmässig välfärd som tillräckligt med tid som människorna själva förfogar över (Fuerher 2010, s.90). 20