Transkript

1

2 Susanne Englund, Utbildningssamordnare SUS, Malmö, Inger Hallsten, Universitetsadjunkt Malmö Högskola, Julli Islamoska, Klinisk lärare SUS Malmö, Marie Stenberg, Universitetsadjunkt Malmö Högskola, Anna-Carin Hättström, Handledare Lasarettet Trelleborg, Ann-Sofie Lindquist, Klinisk lärare Lasarettet Trelleborg, Elizabeth Palm, Handledare Lasarettet Trelleborg, Peter Wolf, Områdeschef SUS Malmö, Presentationen avser att illustrera hur sjuksköterskeprogrammet vid Malmö högskola samarbetar med olika vårdorganisationer för att tillhandahålla verksamhetsförlagd utbildning (VFU) med hög kvalitet till ett stort antal studenter. Utifrån kursplaner och lärandemål arbetar vi på olika sätt för att studenternas VFU ska vara välfungerande i olika verksamheter. Vi tar er med på en resa till olika hållplatser där exempel på olika samverkansformer ges. Vid den första hållplatsen Malmö skildras det övergripande arbetet mellan två organisationer, Malmö högskola (Mah) och Skånes Universitetssjukhus (SUS), Malmö. Här ges exempel på samarbetet kring VFU vad gäller planering, beställning och fördelning av praktikplatser till studenterna i sista terminen. Exempel på samarbete utifrån den kliniska lärarparsmodellen i Malmö ges vid hållplats Internmedicinska kliniken SUS, Malmö. Här fokuseras på det kliniska lärarparets arbete med att tydliggöra och tolka uppdraget utifrån respektives verksamhet/organisation och deras olika roller. AssCE formuläret (Löfmark-Thorell-Ekstrand, 2004) har använts som utgångspunkt för att strukturera upp metoderna och verktygen i VFU och verkar som stöd för såväl studenter som handledare. Vid hållplats Lasarettet Trelleborg ges exempel på hur man vid det mindre sjukhuset arbetar i team kring studenternas VFU. Det kliniska lärarparet och studentansvariga handledare från de olika verksamheterna, arbetar tillsammans med fokus på studenternas lärande och med gemensamma läraktiviteter. Handledningen har anpassats utefter avdelningarnas skilda verksamheter, patientfokuserad handledning och teamhandledning är det som tillämpas. Presentationen avslutas med hållplats VFU konferens Malmö Mässhallar. Här beskrivs kort hur klinikerna och dess chefer arbetar med att inkludera utbildningsfrågor på olika nivåer för att få en välfungerande och kvalitativ VFU för studenterna. De övergripande insatserna handlar om att tydliggöra, formulera och utveckla handledarskapet och sjuksköterskeprofessionen. De resurser verksamheterna lägger ner avseende VFU genereras åter till utveckling för att nå vårdens mål.

3 Sofia Backåberg, Leg. sjukgymnast (fysioterapeut), MSc, doktorand, adjunkt Institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet, Som ett led i att förbättra ergonomiundervisningen har en modell för rörelsemedvetenhet och egenträning utvecklats och studerats. Sjuksköterskeutbildningen möter idag en stor utmaning i att förbereda studenter för ett på många sätt både fysisk och psykiskt krävande arbete. Vi vet idag att förekomsten av besvär från muskler, leder etc. bland vårdpersonal dessvärre är alltför hög, inte bara bland färdigutbildad personal utan också bland studentgrupper. Det är därför angeläget att utveckla modeller för att förebygga belastningsrelaterade skador och besvär. Ett ergonomiskt rörelsebeteende hos vårdpersonal där kroppen arbetar i balans och där kraft används på ett optimalt sätt inverkar på patientens upplevelse av exempelvis förflyttingar vilket också bidrar till ökad vårdkvalitet. Modellen som vi utvecklat innefattar en iterativ process där video-feedback, video-modellering och reflektion är de huvudsakliga komponenterna. Syftet med studien var att utforska den reflekterande dialogen i kombination med video-feedback vid användning av lärandemodellen. Sexton sjuksköterskestudenter från termin 4 och 6 deltog i studien. Tre, 45 min långa, individuella utbildningsmoment genomfördes under en termin varav det sista tillfället efter verksamhetsförlagd utbildning. Mellan varje träff fick studenterna träna självständigt. Varje tillfälle innebar att studenterna träffade en erfaren facilitator (fysioterapeut) och utförde tre, i förväg utvalda, vardagliga rörelser. Rörelserna spelades in på video och studenten fick direkt efter varje utförande titta på sin film. Med hjälp av reflekterande frågor, både när rörelserna upprepades och när filmerna analyserades, samtalade de om detaljer i studentens egen rörelse. Varje rörelse upprepades flera gånger och en exempelfilm på hur rörelsen kan utföras ergonomiskt (video-modellering) visades för studenten. Ljudupptagningar gjordes vid varje tillfälle för att ta del av de direkta reflektionerna och dialogen mellan facilitatorn och studenten. Ljudupptagningarna transkriberades ord för ord och analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Det övergripande temat som framkom av analysen var: Rörelsemedvetenhet och själv-analys baserad på studentens egna rörelser faciliterad av reflektion och interaktion mellan studenten, facilitatorn och video-inspelningarna. Studien visar att den reflekterande dialogen mellan studenten och facilitatorn i kombination med video-feedback stödjer rörelsemedvetenhet som en bas för att förstå hur de egna rörelserna kan förändras så att de blir mindre belastande. Det reflekterande förhållningssättet skapar en öppen och följsam lärandesituation i interaktion mellan studenten, facilitatorn och video-inspelningarna. När reflektionen och analysen grundas i studentens egna erfarenheter och i mötet med sin egen rörelse kan det bidra till att öka både inre och yttre motivation för den individuella lärandeprocessen. Praktiskt lärande är en långsiktig process och utbildningsmoment som stimulerar till motivation är därför värdefullt.

4 Carina Bååth, Universitetslektor, Klinisk lektor, Institutionen för hälsovetenskaper, Karlstads universitet, Maria Larsson, Universitetslektor, Institutionen för hälsovetenskaper, Karlstads universitet, Förbättringskunskap är en av kärnkompetenserna som är nödvändig för en god och säker vård. Centralt i förbättringskunskap är att samla data som återspeglar kvaliteten på omvårdnaden. För att förbereda sjuksköterskestudenterna inför det kommande yrkeslivet är det därför nödvändigt att de undervisas i en systematisk process för att lära sig definiera problem, identifiera möjliga orsaker till problemen samt metoder för att testa potentiella lösningar. Examinationen av förbättringskunskap i sjuksköterskeprogrammet på Karlstads universitet har traditionellt genomförts i form av skriftlig salstentamen alternativt seminarium där studenterna redovisat insamlad data utifrån konstruerade uppgifter på VFU. Denna datainsamling har genomförts inom samma område oavsett VFU placering. Uppgiften har därför inte alltid uppfattas som relevant och meningsfull, vilket framkommit i kursutvärderingar. Akutmottagningen på Centralsjukhuset i Karlstad deltog i projektet Akut förbättring, ett nationellt projekt för bättre patientflöden på akutmottagningar, som initierats av Sveriges kommuner och landsting. Det övergripande syftet var att minska slöseriet med patientens tid, öka vårdens kvalitet och patientsäkerhet. Projektet i Karlstad syftade till att beskriva patients väg genom vården på akutmottagning ur patientens perspektiv. Avdelningen för omvårdnad fick en förfrågan av Landstinget i Värmland om att samarbeta i förbättringsprojektet. Klinisk lektor och examinator för kursen Vårdorganisation och ledarskap i sjuksköterskeutbildningen termin 6 konstruerade en alternativ examination i förbättringskunskap inom ramen för projektet. Samtliga sjuksköterskestudenter i termin 6 (n=65) inbjöds att delta. Deltagandet innebar att observera patienter över 75 år under hela vistelsen på akutmottagningen. Ett särskilt framtaget observationsprotokoll användes där studenterna noterade händelser med fokus på bemötande och information. Tidsaspekten följdes med hjälp av ett stoppur. Totalt deltog 20 studenter som tillsammans genomförde 90 observationspass om fyra timmar vardera. Efter observationerna deltog studenterna i en fokusgruppsintervju där de reflekterade över vad de observerat, vilka förbättringsområden de identifierat och hur ett förbättringsarbete med syfte att förbättra flöde och vårdkvalitet skulle kunna innehålla och genomföras. I fokusgrupperna ingick också en diskussion kring hur ett deltagande i ett förbättringsprojekt i klinisk verksamhet kan integreras i utbildningen och formen för aktuell examination. Resultatet av observationerna och fokusgrupperna kommer att användas i akutmottagningens förbättringsarbete.

5 Marléne Lindblad, högskoleadjunkt, Ersta Sköndal högskola och doktorand vid Kungliga Tekniska högskolan, Malin Borell, leg.sjuksköterska, AKA, avdelning 26 Södersjukhuset, I Sverige har under senare år olika modeller för handledning utvecklats men få studier har jämfört olika handledningsmodellers betydelse för studentens lärande. Syftet med det här projektet var att undersöka hur sjuksköterskestuderande och deras handledare i en handledningsmodell som karakteriseras av peer learning, problembaserat lärande (PBL) och strukturerad reflektion upplever lärandemiljö samt studenternas utveckling med fokus på yrkesprofession och patientsäkerhet jämfört med studenter och handledare som har en mer traditionell handledningsmodell under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Projektet genomfördes som ett samverkansprojekt mellan Ersta Sköndal högskola och Medicinkliniken Södersjukhuset. Projektet pågick under fyra terminer på somatiska vårdavdelningar vid tre sjukhus inom Stockholms Läns Landsting där sjuksköterskestudenter under termin tre och fyra genomförde sin VFU. Studenterna och handledarna delades in i en kontrollgrupp (KG) respektive interventionsgrupp utifrån den handledningsmodell som tillämpades på vårdenheterna. Kontrollgruppen utgjordes av studenter och handledare på de vårdenheter där traditionell handledning tillämpades, en så kallad mästar-lärling modell. Det innebär att en student blir tilldelad en handledare som har huvudansvaret och studenten följer dennes schema till största del. Interventionsgruppen (IG) utgjordes av studenter och handledare på vårdenheter som tillämpade en handledningsmodell som utgick från peerlearning, problembaserat lärande (PBL) och strukturerad reflektion. Dessa studenter gick i par och handleddes av en sjuksköterska. Datainsamlingen har skett från både studenter och deras handledare i form av enkäter och fokusgruppsintervjuer. Studenterna har även skrivit loggböcker där de skrivit ner reflektioner om deras lärande. Resultatet visar en signifikant bättre professionsutveckling, lärandemiljö, och handledningsstruktur samt högre tillfredsställelse med handledarsituationen hos både studenter och handledare i IG jämfört med KG. Kvalitativa data visar att studenterna utvecklar kompetens där det finns utrymme i form av tid och rum samt en tillåtande atmosfär där de får tänka färdigt och våga pröva. Studenter i IG hade större möjlighet att ta eget initiativ och ansvar än studenter i KG vilket kan göra dem mer förberedda för sin yrkesprofession och ett ökat säkerhetsmedvetande. Sjuksköterskestudenter i studenttät handledarmodell reflekterade över sitt förhållningssätt i lärandesituationer i större grad än studenter med TH. Resultatet visar också att handledande sjuksköterskor behöver få tid för att vara delaktiga i utveckling av en tillåtande lärandemiljö.

6 Hanna Lachmann, Klinisk Högskolelektor, leg. sjuksköterska, med. dr. Sophiahemmet Högskola, Det finns ett behov av att öka förståelsen för hur studenter upplever sina kliniska lärandeaktiviteter. Att tillvarata studenternas uppfattningar om hur och när lärande sker under pågående VFU är svårt. Ofta används frågeformulär och intervjuer efter avslutad kurs. Nackdelen med dessa metoder är att det kan vara svårt för studenter efter avslutad kurs att minnas detaljer och retrospektivt redogöra för sina upplevelser. En ny metodologi, Contextual Activity Sampling System (CASS), möjliggör insamling av information om hur studenter över tid, upplever lärande i sitt sammanhang 1. Tidigare forskning beskriver att lärande är inte bara en fråga om kognitiva aktiviteter, utan även att studenter upplever så kallade akademiska känslor 2. Akademiska känslor är bl.a. stress, ångest, entusiasm och glädje kopplat till olika lärandeaktiviteter. Dessa känslor påverkar engagemang i lärande och prestation på ett komplext sätt. Genom att låta studenter besvara frågeformulär via sin mobiltelefon vid upprepade tillfällen (tidsåtgång ca 3-5 minuter/frågeformulär) ger CASS-metodologin möjlighet att fånga och belysa upplevelser, känslor och erfarenheter av lärandeaktiviteter under pågående VFU 3. Frågor kan hjälpa studenter att identifiera sina känslor av t.ex. stress, utmaning och kompetens kopplade till pågående lärandeaktivitet. Dessutom att identifiera situationer när de saknar/skapar kunskap och när/vad som känns bra eller dåligt under pågående VFU. Studenter som besvarar CASS-frågeformulär kontinuerligt ges möjlighet att reflektera kring hur och varför olika aktiviteter genomförs samt hur teoretisk kunskap omsätts i praktik. Dagens högspecialiserade vård ställer ökade krav på kommunikation, interprofessionell samverkan, förståelse för olika kompetenser och professioner inom hälso- och sjukvården. CASS-metodologin har visat sig stimulera till ökad förståelse för andra professioner, till interprofessionellt samarbete och till ökad förståelse för värdet av god kommunikation i ett vårdteam 4. Genom kontinuerlig självrapportering via mobiltelefoner har CASS-metodologin visat sig hjälpa studenter lära sig att planera sina studiedagar i VFU, reflektera kring pågående lärandeaktiviteter, öka förståelsen för interprofessionellt teamarbete och även minska känslan av stress under pågående VFU 4. CASS metodologin är följaktligen användbar för att samla in information om hur och vad studenter lär sig och kan på det sättet vara till hjälp för att utveckla VFU. 1 Muukkonen, H., Inkinen, M., Kosonen, K., Hakkarainen, K., Vesikivi, P., Lachmann, H., & Karlgren, K. (2009). Research on knowledge practices with the Contextual Activity Sampling System. CSCL 09 Proceedings of the 9 th international conference on Computer supported collaborative learning, Rhodes, Greece. Retrieved from 2 Pekrun, R., Goetz, T., Titz, W. & Perry, R P. (2002) 'Academic Emotions in Students' Self-Regulated Learning and Achievement: A Program of Qualitative and Quantitative Research', Educational Psychologist, 37: 2, Lachmann, H., Ponzer, S., Johansson, U-B., Benson, L., & Karlgren, K. (2013). Capturing students learning experiences and academic emotions at an interprofessional training ward. Journal of Interprofessional Care, 27(2): doi: / Lachmann, H., Ponzer, S., Johansson, U-B., Karlgren, K., & Fossum, B. (2013). Students experiences of collaboration during and after an interprofessional training ward course: a mixed methods study. International Journal of Medical Education, 4: doi: /ijme.51fc.c412

7 Pia Kempi Psykiatriska kliniken i Helsingborg avd. 56 enhetschef. E-post pia.kempi@skane.se Jane Holmström Björkman Högskolan Kristianstad HS universitetsadjunkt. E-post jane.bjorkman@hkr.se Projektet är en samverkan mellan VO Vuxenpsykiatrin Helsingborg, Högskolan i Kristianstad, LU, Skolstaden i Helsingborg (gymnasieutbildning) samt representanter från brukarorganisationen Fontänhuset Bryggan i Helsingborg. Beslutet att starta projektet togs i VO Vuxenpsykiatrin Helsingborg i december Projektet startade i september Vi kommer att inleda med Bakgrund och mål. Presentationen utgår från de bärande begreppen i projektet. Detta innebär presentation av begreppen Peer Learning, Reflexion, Interprofessionellt lärande samt projektets vårdvetenskapliga grund utifrån Suzie Kims domäner. Denna grund följs av en beskrivning kring projektets implementering på avdelningen, vilka förändringar som gjordes både miljömässigt och utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Slutligen presenteras vad utvärderingarna visar. Studenters, patienters medarbetares och handledarnas uppfattningar redovisas. Presentationen avslutas med en kort film som visar vad student respektive handledande sjuksköterska har för uppfattning av projektet.

8 Monika Bondegaard-Lautrup, Sjuksköterska/ Klinisk lärare, KUA Klinisk utbildningsavdelning SUS Malmö, Martina Svensson, Klinisk lärare, KUA Klinisk utbildningsavdelning SUS Malmö, Att lära tillsammans för att kunna arbeta tillsammans är mottot för den kliniska utbildnings avdelningen, KUA. Syftet är att lära med, av och om varandra. De olika studentkategorierna ges här möjlighet att samarbeta under två veckor och därmed uppnå ökad förståelse för varandras kompetensområden. Samverkan och samarbete är nyckelbegrepp i den interprofessionella arbetsmetod som studenterna utgår från. Ur ett interprofessionellt perspektiv samverkar studenterna kring människors behov av medicinsk behandling, omvårdnad och rehabilitering. Den reflektiva handledningen sker både interprofessionellt och professionellt och utmanar studenternas egna tankar och reflektioner för att medvetandegöra deras kunskap och tillföra ny. Studentteamet har också själv en handledande funktion där studenterna genom att ta hjälp av varandra får ökad kännedom om varje professions kompetens. Att handleda med händerna på ryggen innebär att studenterna är närmast patienten och handledaren finns i bakgrunden. Det handlar om att balansera mellan att vara närvarande hos patienten/studenten men också lämna utrymme till studenten för att kunna utföra självständigt arbete. Aktiv närvaro innebär att man observerar genom att lyssna och se för att kunna leda studenten vidare i processen. En teknik är att använda frågor anpassade efter kunskapsnivå och lärstil för att stimulera till kritiskt tänkande, problemlösningsförmåga och samarbete. Detta sker genom dialog med studenterna i situationen in action och genom planerad reflektion i lugn och ro on action. Att handleda reflektivt och interprofessionellt är utvecklande men kan vara utmanande och kräver träning. Självinsikt och självreflektion är nödvändig för kompetensutveckling. Handledarna på KUA utvecklar sitt handledarskap med stöd från kliniska lärare och adjunkter genom moment som t.ex. utvecklingssamtal, handledarreflektioner, föreläsningar, filmning och gemensamma pedagogiska diskussioner.

9 Åsa Loodin, leg. sjuksköterska/klinisk lärare, Ortopediska kliniken SUS Lund Ami Hommel, leg sjuksköterska/klinisk lektor, Ortopediska kliniken SUS Lund Anne Lundwall, universitetsadjunkt/klinisk lärare Lunds universitet, Ortopediska kliniken SUS Lund, Angelica Martinsson, leg. sjuksköterska/studentansvarig, Ortopediska kliniken avdelning 11 SUS Lund. År 2002 startades en utbildningsenhet på en av våra dåvarande tre vårdavdelningar. Syftet var att arbeta tvärprofessionellt vilket fungerade utmärkt under många år och studenter från de olika professionerna var mycket nöjda. Antalet studenter har de senaste åren ökat och börjat spridas ut på de andra avdelningarna där handledningen var mer traditionell. År 2012 startades en diskussion angående studenthandledningen på kliniken och det beslutades om ett gemensamt upplägg för alla studenter. En klinisk lärartjänst riktad till sjuksköterskor utlystes och studentteam infördes på de två nuvarande akutvårdsavdelningarna. Studentteamen består av sex vårdplatser/team och utgörs av studenter från alla professioner. Studenter och handledare är placerade på samma team under hela VFU perioden vilket innebär att studenterna får följa patienten under vårdtiden. Ytterligare ett mål med upplägget är att studenterna skall se hela vårdkedjan genom några dagars placering på mottagning, operationsavdelning och elektiv verksamhet. Varje studentgrupp har två till tre handledare under sin VFU placering och dessa handledare har nära kommunikation, vilket leder till samma visioner och mål med handledningen. På varje studentteam placeras sjuksköterskestudenter från termin tre och termin sex tillsammans. Detta innebär att termin sex studenten får träna handledning och undervisning. Detta arbetssätt har studenterna varit mycket nöjda med och de känner sig både bekräftade och upplyfta. Reflektion görs muntligt mellan student och handledare samt genom dagböcker och schemalagda reflektionssamtal tillsammans med klinisk lärare och/eller klinisk lektor. Halvtids- och slutsamtal sker i samarbete med klinisk adjunkt. Varje vecka deltar studenter från alla professioner i patient-seminarium tillsammans med sina respektive handledare. Vilka patienter som skall diskuteras på seminariet bestäms gemensamt av amanuens, klinisk lärare, samt ansvariga handledare för rehabstudenter. Seminariet utgår från det multiprofessionella och personcentrerade synsättet och har utvärderats mycket väl av studenterna. Införandet av studentteam har haft mycket positiva reaktioner både från studenter och medarbetare.

10 Edina Catic, leg sjuksköterska, Ortopediska kliniken avd 1 SUS Malmö, edina.catic@skane.se Charlotte Gillrell, Universitetsadjunkt, Malmö högskola, charlotte.gillrell@mah.se Inom hälso- och sjukvård är det viktigt att samverka i team eftersom de olika yrkesgrupperna är beroende av varandra för att kunna ge en god vård. Detta innebär att den verksamhetsförlagda utbildningen (Vfu) också måste omfatta kompetensen att arbeta i team. Att lära i team innebär att student och team lär i samspel med, om och av varandra genom realistiska situationer. Konkret tränar studenten färdigheten att samarbeta, samordna och bygga vidare på de olika teammedlemmarnas insatser. Kompetensen att arbeta i team är en dynamisk process som kräver ständigt lärande för alla involverade parter. Enhetschefen på Ortopediska kliniken avdelning 1 SUS Malmö, såg en potential i att synliggöra studenternas närvaro i teamet. Genom att erbjuda en patientfokuserad handledning istället för en handledarfokuserad, fick termin två studenter träna och ansvara för ett mindre antal patienter på en studentsal med stöd av tillfälliga handledare och huvudhandledare. Det fanns också en önskan om att öka studenters- och teammedlemmars medvetenheten kring betydelsen av växelverkan mellan att bara göra arbetet och att utveckla och förbättra arbetet. Studentsal är en organisatorisk modell som avgränsar studenternas kontaktyta under Vfu. Avgränsningen resulterar i att studenterna engagerar sig mer i delar och helhet kring ett begränsat antal patienter istället för att träna delmoment på ett stort antal patienter. Genom att lyfta fram specifika teammöten som t ex tvärprofessionell rond (PULS), daglig avstämning i team och teamgemensamma CASE har de gemensamma mötespunkterna ökat i det dagliga arbetet. Detta har främjat studenternas samarbete i teamet och gjort dem mer medvetna om den tydliga målinriktning som teamet har kring varje patient. För många av studenterna är Vfu i termin två deras första kontakt med ett sjukhus. Miljön kan kännas både stressig och skrämmande. Studenterna behöver därför en stödjande lärandemiljö där de kan dela tankar och reflektera med en jämbördig studiekamrat. Det är tryggt att kunna ha någon att bolla sina upplevelser med. Tillsammans observerar studenterna mer och genom tankeutbyte och reflektion formas deras kompetens vilket är en av grundtankarna i Peer Learning. Då studenterna följde patienter istället för handledare kunde de lättare observera och förstå patienternas framsteg. Genom timing, gemensam reflektion och ömsesidig information ökade samspelet mellan studenterna och teammedlemmarna. Studenterna lärde känna sina patienter väl och kunde agera mer självständigt i samråd med sin tillfälliga handledare. Studenterna kom på så sätt att ingå mer naturligt i teamet och sågs som en resurs varför patientfrågor diskuterades direkt med studenterna i stället för någon annan teammedlem. Utvecklingsarbetet med studentsal och Peer Learning som pedagogisk modell i Vfu på Ortopediska kliniken avdelning 1 SUS Malmö, har medvetandegjort betydelsen av att kunna erbjuda en Vfu med såväl ett utvecklingsinriktat- som reproduktivt lärande.

11 Ann-Charlotte Falk, CCRN, MSN, PhD, Eva-Maria Wallin, CCRN, Utbildningsledare, Klinisk adjunkt Tarja Huhtaoja, CCRN, Adjungerad klinisk adjunkt, CIVA, ANOPIVA, Karolinska Universitetssjukhuset Solna Bakgrund De patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning är kritiskt sjuka där både medicinska, omvårdnads- och etiska aspekter står i förgrunden. Intensivvårdsarbetet bedrivs i arbetslag med specialiserad vårdpersonal ständigt nära patienten. Handledning har utvecklats utifrån mäster-lärling system där studenter förväntas imitera handlingar för att sedan utföra dessa utan reflektion. Dagens handledning ställer höga krav på både handledare och student där studenter förväntas ta stort ansvar för sitt egna lärande och handledarens roll har utvecklats till att stimulera till lärandet. Målsättning/Syfte Genom att anpassa verksamheten till en studentsal, kan verksamheten planeras utifrån studentens lärande och möjlighet för handledning. Inom detta projekt har studenterna förutom handledarna, tillgång till AKA och klinisk lektor som studenterna samlas kring för reflektion. Syftet med det pedagogiskt inriktade utvecklingsprojektet är att öka studenttätheten inom intensivvården och kvalitetssäkra den verksamhetsförlagda utbildningen. Genomförande Den verksamhetsförlagda utbildningen för specialistsjuksköterskor inom intensivvård och för sjuksköterskor på grundnivå sker i huvudsak på studentsalen. Tidigare skedde handledning utifrån den traditionella modellen, där en student handleds av en intensivvårdssjuksköterska som ansvarar för vården av en patient (en student-en handledare-en patient). Vi har utvecklat en modell som innebär att två studenter tillsammans med en handledande IVA-sjuksköterska ansvarar för vården av en patient (två studenter-en handledare-en patient), där den handledare och adjungerade kliniska adjunkten har ett övergripande dagligt ansvar för planering av studenternas lärande. Modellen innebär att studenten får en mer framträdande roll och får arbeta mer självständigt. Handledaren finns i bakgrunden för att bekräfta, stödja och går in när det behövs men säkerställer hela tiden att vården sker korrekt. På så vis kommer varje student att bygga på de kunskaper de redan har och det stärker förmågan att arbeta självständigt. Studenterna förväntas diskutera tillsammans och ge förslag på omvårdnad och medicinsk behandling utifrån patienternas behov innan handledaren bjuds in för reflektion. Handledarens roll har utvecklats till att stimulera till lärandet. Handledarna stärks även i sin roll genom fortlöpande utbildning och reflektionssamtal. Utvärdering av studentsalen visar på en 98 % student nöjdhet och vi kommer redovisa både fallgropar och viktiga aspekter för att lyckas.

12 Ann-Sofie Cato, Leg arbetsterapeut, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Arbetsterapi och Fysioterapi. Maria Edvinsson, Leg fysioterapeut spec., Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Arbetsterapi och Fysioterapi. Inom verksamheten för Arbetsterapi och Fysioterapi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, tillämpas Västra Götalandsregionens handledarmodell. Den innebär att varje verksamhet och enhet har en huvudhandledare som ansvarar för den verksamhetsförlagda utbildningen. Huvudhandledarens uppgift är bl.a. att identifiera och utse lämpliga bashandledare inför varje ny VFU-period, utveckla den verksamhetsförlagda utbildningen, vara länken mellan lärosäte och verksamhet och kunna stötta bashandledaren i dennes roll. Huvudhandledarens uppgift är också att skapa en lärmiljö som är vetenskapligt förankrad. Inom vår verksamhet genomförs 650 studentveckor årligen och handledning av studenter är ett självklart uppdrag för alla anställda. Verksamheten har åtta huvudhandledare och ca 300 anställda arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Ett steg i att utveckla och kvalitetssäkra den verksamhetsförlagda utbildningen har huvudhandledarna anordnat en årlig inspirationseftermiddag innehållande relevanta ämnen och där externa föreläsare har inbjudits. Under våren 2013 påbörjades ett arbete med att sammanställa ett gemensamt dokument kring studenthandledning. Syftet med dokumentet var att ge kunskapspåfyllning och inspiration till bashandledarna samt att kvalitén på hur bashandledarna handleder studenter och lägger upp lärtillfällen under VFU n skulle förbättras. Inom gruppen tillvaratogs de kunskaper och intresseområden som låg var och en närmast och tillsammans skapade gruppen det dokument som idag kallas VFU-guiden. VFU-guiden innehåller tre stora huvudkapitel: Handledning, Verktyg för reflekterande handledning och Lärande. Texterna är kortfattade och till varje kapitel finns litteraturhänvisning och länkar med möjlighet till vidare fördjupning för den nyfikne och kunskapstörstande bashandledaren. Handledningskapitlet fokuserar på handledningsprocessen och dess struktur. I kapitlet Verktyg för reflekterande handledning har författarna samlat ihop ett antal verktyg som bashandledaren kan använda i olika handledningssituationer. Här finns kort beskrivning av samtalskompetens, reflektion, Gibbs reflektionsmodell, pedagogisk sol, oavslutad mening, motiverande samtal, feedback, grupphandledning, peer learning och casemetodik. Det sista kapitlet Lärande innehåller beskrivning av själva lärandeprocessen och dess förutsättningar, bedömning samt även betydelsen av handledarens inställning till lärande och student. Efter implementering kan VFU-guiden användas av samtliga bashandledare inför, under och efter en handledningssituation. Därmed ges möjlighet till ökad kunskap samt inspiration till att använda nya metoder och på så sätt kunna utvecklas som bashandledare. Samtidigt uppnås även målet att kvalitetssäkra den verksamhetsförlagda utbildningen.

13 Unn-Britt Johansson, professor, Sophiahemmet Högskola, Yvonne Utegård, universitetsadjunkt, Linnéuniversitet, Nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen (NKSE) utförs idag vid 16 lärosäten ( Från start år 2003, då i form av ett projekt, tills idag har examinationen utvärderats och förändrats utifrån ett kvalitets-säkringsperspektiv. En styrelse ansvarar för samordning, kvalitetssäkring och vidareutveckling. Examinationen avser att möta de förväntade studieresultat som framgår av mål för sjuksköterskeexamen enligt högskoleförordningen och högskolelagen. Examinationen utgör en kvalitetskontroll och har en tydlig verksamhetsförankring av sjuksköterskans kompetens och består av ett skriftligt prov och ett praktiskt prov. Det skriftliga provet är baserat på två patientfall som speglar realistiska vårdsituationer som en sjuksköterska kan stå inför. Under det praktiska provet ska studenten under överseende av en sjuksköterska från verksamheten vårda en patient under tre timmar. Studenten bedöms utifrån fastställda bedömningskriterier. Därefter följer ett uppföljande samtal mellan student, sjuksköterska och lärare från lärosätet, där studenten utvecklar sitt teoretiska resonemang kring det aktuella patientfallet samt får återkoppling på sina prestationer. Sedan våren 2013 har bedömningskriterierna och examensmålen förtydligats i det praktiska provet och det avslutande samtalet har fått en tydligare struktur. Examinationsformen stimulerar till problemlösning och ytterligare lärande samt att förbereda inför framtida utmaningar i vården. Nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen uppfattas som användbar för att för att pröva klinisk kompetens hos sjuksköterskestudenter. Modellen för examinationen främjar samverkan och diskussion mellan lärosäten och vårdverksamheter gällande omfattning och innehåll av olika ämneskunskaper i sjuksköterskeutbildningen. För att förbereda de studerande för det framtida arbetslivet bör universitet och högskolor på ett systematiskt sätt arbeta med utbildningars anknytning till arbetsmarknaden. Athlin E, Larsson M, Söderhamn O. A model for a national clinical final examination in the Swedish bachelor programme in nursing. Journal of Nursing Management, 2012, 20(1): doi: /j x. Johansson, U-B, Larsson, M, Lilja Andersson, P, Ziegert, K, Ahlner-Elmqvist, M. Use of a national clinical final examination in a Bachelor s Programme in Nursing to assess clinical competence: Students, lecturers and nurses perceptions. Open Journal of Nursing, 2014, 4: doi: /ojn Lilja Andersson, P, Ahlner-Elmqvist, M, Johansson, U-B, Larsson, M, Ziegert, K. Nursing students experiences by the Swedish National Clinical Final Examination. Nurse Education Today, 2013, 33(5): doi: /j.nedt Nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen

14 Eva Broberger, Programdirektor, universitetslektor, Karolinska Institutet Carina Georg, Doktorand, universitetsadjunkt, Karolinska Institutet, Övriga deltagare i projektet: Elisabet Welin Henriksson, Maria Jirwe, Nabil Zary, Ulrika Södergren, Carina Söderman, Ronny Sejersen och Jayne Alfredsson. Bakgrund: Sjuksköterskeutbildningens mål är att sjuksköterskestudenterna ska tillägna sig kunskaper för att kunna bedriva en säker och kvalitativt god vård samt att den blivande sjuksköterskan ska besitta det yrkeskunnande och den kompetens som krävs för att möta såväl dagens som framtidens hälso-och sjukvård. En väl genomförd examination i slutet av sjuksköterskeutbildningen, där studenters teoretiska och praktiska kunskaper säkerställs, har föreslagits som ett sätt att inför ansökan om legitimation kunna få en helhetsbild av den blivande sjuksköterskans kompetens. Syfte: Utveckling av en framtidsanpassad modell för examination av professionell kompetens inom sjuksköterskeprogrammet. Metod/genomförande: För att säkerställa att studenterna uppnår de nationella examensmålen för sjuksköterskeexamen har sjuksköterskeprogrammet vid Karolinska Institutet utvecklat och implementerat en integrerad examination i professionell kompetens i termin sex. Examinationen sker i två steg. Steg 1 utgörs av en klinisk examination med patientsimulering (Nursing Anne) vilken genomförs på klinisk träningscentra (KTC). Examinationen genomförs i par om två studenter med individuell bedömning. Steg 2 är en webbaserad individuell skriftlig examination. Den skriftliga examinationen utgår från två till tre vanligt förekommande patientfall. Minst ett av patientfallen är en ett virtuellt patientfall där studenterna ges möjlighet att interagera med, samt genomföra datainsamling med en simulerad patient i ett interaktivt datorprogram. Kompetenser som bedöms är teoretiskt och kliniskt resonemang, kommunikation, förmåga att bedöma omvårdnadsbehov samt planera, genomföra och dokumentera omvårdnadsåtgärder, medicinsk teknik, läkemedelshantering, etik, patient- och personalsäkerhet, teamsamverkan samt ledarskap. Examinationens båda delar utvärderats av studenterna genom att de för steg 1 ombeds reflektera och utvärdera sin egen insats samt sina styrkor och svagheter i att lösa patientfallet. För steg 2 ombeds studenterna kommentera patientfallen avseende innehåll, frågekonstruktion, svårighetsgrad och relevans i förhållande till de nationella examensmålen. Konklusion: Studenterna anger att examinationen ökat deras professionella identitet och självförtroende inför den kommande yrkesrollen som sjuksköterskor. Majoriteten av studenterna anser att patientfallen är mycket relevanta i förhållande till examensmålen och att svårighetsgraden är lagom eller hög.

15 Elisabeth Carlson, Universitetslektor/Dr. medicinsk vetenskap, Institutionen för vårdvetenskap, Fakulteten för Hälsa och samhälle, Malmö Högskola En åldrande befolkning globalt beräknas skapa ett allt större behov av sjuksköterskor inom äldreomsorgen. Fler äldre kommer att behöva avancerad vård och behandling i hemmet och i särskilda boenden samtidigt som det råder brist på sjuksköterskor med specialistutbildning i geriatrik. Det är därför alarmerande när tidigare forskning visar att sjuksköterskestudenter beskriver arbetet med äldre som tråkigt och inget alternativ för framtida karriär. Det finns troligen flera faktorer som påverkar nyutexaminerade sjuksköterskor i deras val av arbetsplats men med tanke på framtida rekryteringsbehov inom äldrevården syftade studien till att beskriva äldrevården som lärmiljö ur studenters och handledande sjuksköterskors perspektiv. Enkäten Clinical Learning Environment, Supervision and Nurse Teacher (CLES+T) Evaluation Scale besvarades av 369 studenter i termin två och sex i sjuksköterskeprogrammet. Dessutom intervjuades trettio sjuksköterskor med erfarenhet av handledning under verksamhetsförlagd utbildning fördelade på sju fokusgrupper. Resultaten belyser äldrevårdens komplexitet och unika förutsättningar för lärande. Såväl handledare som studenter lyfter betydelsen av det självständiga omvårdnadsarbetet och möjligheten att arbeta långsiktigt och personcentrerat med rikliga tillfällen till avancerad medicinsk vård. Studenterna beskriver även vad de upplever som hinder för att i framtiden välja en karriär inom äldrevård. Dessa hinder beskrivs som hopplöshet, en tråkig arbetsmiljö med oengagerad personal och ett ensamt stressigt arbete. Studiens resultat kommer att ligga till grund för planering av kursplaner i geriatrisk vård inom sjuksköterskeprogrammet och för kompetenshöjande åtgärder för personal i äldrevården i nära samarbete med kommunala och privata vårdgivare.