ATT VARA MEDLEM. Om medlemskap i folkrörelsepartier. Författare Fredrik Bernhardtz

Transkript

1 ATT VARA MEDLEM Om medlemskap i folkrörelsepartier Författare Fredrik Bernhardtz Handledare: Cecilia Arensmeier Seminariedatum: Statskunskap C Självständigt arbete 15hp

2 Abstract Title: To be a memeber - about membership in a popular movents party Writer: Fredrik Bernhardtz, autumn term 2013 Supervisor: Cecilia Arensmeier This essay compares how members of the Swedish Social democratic party and members of the Center party experience their memberships with focus on the local level. The essay has its base in the theory of Katz and Mair regarding cartel parties as an ideal of the parties organization, in the sense that the parties are not any more depending on their members. This will lead to the point where the members will feel increasingly unjustified for participating in the development of the parties politics. The purpose of the essay is to compare how these members look upon their membership. The main questions of the essay are (1) How do the respondents look upon the parties role in the Swedish democracy system? (2) What role do the respondents indicate they have and should have in their party, and how do they experience the national level of the party? (3) To what extent does the respondents feel that they can use there influence as members? In order to get answers to these questions I decided to interview two persons from each party. The answers from the respondents were put together, analyzed and compared with each other. The result of the survey shows on the following; 1) The most important role of the party is to gather people with the same vision of how the society should develop in the future. 2) The character of the membership should, according to the respondents, be based upon legitimacy, input and output. Throughout, according to the respondents, this is not how the membership always is being executed. 3) The respondents argue that member influence are limited and does not reach every member. 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar Disposition 3 2. Teori och tidigare forskning Partiernas roll i demokratin Partier i förändring Den nya medlemmen Teoretisk utgångspunkt 9 3. Metod Val av partier Val av personer Inför intervjuerna Etiska överväganden Under och efter intervjuerna Analysmetod Generaliserbarhet, reliabilitet och validitet Resultatsredovisning Demokrati och partiernas roll i demokratin Medlemmarnas roll och vikten av en stor medlemsbas Interndemokrati och möjligheten att påverka partiets politik Medlemsvärvning och partistrategier Den nationella och lokala partiorganisationen Analys Partiernas roll i demokratin kan ifrågasättas Medlemskapets förlorade betydelse enligt medlemmarna Medlemmarnas syn på den nationella nivån 34 3

4 5.4 Minskad höger- och vänsterkonflikt Slutsatser och avslutning Slutsatser Avslutande diskussion 38 Referenser 41 4

5 1. Inledning Den svenska demokratin är något som ofta framställs som välfungerande. I Sverige finns möjligheten att på valdagen välja fritt utan påtryckningar eller hot om våld. Dessutom finns engagerade medborgare som gärna ställer upp i val och tar på sig ansvar för att vårda demokratin på bästa sätt. En av de viktigaste delarna i den svenska demokratin är de politiska partierna. De har till uppgift att engagera medborgarna, lyssna på dem och ha en kanaliserande roll för de som vill ta steget in i politiken. Men partierna har hela tiden varit och är även idag i förändring. Statsvetarna Richard Katz och Peter Mair talar t.ex om att partierna har utvecklats från masspartier till kartellpartier, där besluten fattas högre upp och medlemmarna blir allt mindre viktiga. På så sätt har partierna slutat att vara en bro mellan civilsamhället och staten och istället blivit en allt större del utav staten. 1 I Sverige har vi under en lång tid kunnat se en utveckling där partiernas medlemsantal sjunker. I en rapport från Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, kan vi läsa att Socialdemokraterna (S), efter avskaffandet av kollektivanslutningen, ligger på samma medlemstal som under 1920-talet. En minskning från ungefär 1,2 miljoner medlemmar till att, när rapporten skrevs 2005, hamna på ungefär medlemmar. Alla partier har dock inte sett samma utveckling. Partier som t.ex. Kristdemokraterna (KD) och Miljöpartiet (MP) har en ganska stabil medlemsskara. 2 Totalt sett halverades partimedlemskapen i Sverige under 1990-talet, men det är framför allt tre partier som står för de stora tappen och det är Socialdemokraterna (S), Centerpartiet (C) och Moderata samlingspartiet (M). 3 På Dagens Nyheters webbsida går också att läsa att denna trend fortsatt. De rapporterade den 28 januari 2013 att antalen partimedlemskap fortsätter att minska. Fortfarande är Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet bland de som tappat flest. 4 Även medlemmarnas roll och vad partierna vill ha sina medlemmar till har förändrats under en längre tid. Samtidigt som medlemstalen sjunker och medlemsrollen förändrats har också de som söker sig till partierna bytt skepnad. Idag kan man se en allt mer professionaliserad politiker som 1 Dahl, Svend, Efter folkrörelsepartiet: om aktivism och politiska kursomläggningar i tre svenska riksdagspartier, Statsvetenskapliga Institutionen, Stockholms universitet, Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2011,Stockholm, 2011, sid 10 2 Petersson Olof, De politiska partiernas medlemsutveckling, Stockholm: Studieförbundet näringsliv och samhälle, 2005, sid Peterson (2005), sid 5 4 Nilsson, Owe, Bara SD och V får fler medlemmar, Dagens nyheter

6 tillsammans med vissa professionella politiska tjänstemän bär upp partierna. Svend Dahl tydliggör detta i sin doktorsavhandling genom att intervjua olika partiföreträdare om hur man ser på medlemmarna samt hur man gör för att locka till sig nya. T.ex. visar sig en tydlig skillnad mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Moderaterna försöker främst locka till sig medlemmar genom att erbjuda dem olika specifika uppdrag medan Socialdemokraterna istället försöker samla så många som möjligt för att vara ett aktuellt parti. 5 Det vi enkelt kan se är att flera partier har problem med sjunkande medlemsantal och det är främst de två stora folkrörelsepartierna, Socialdemokraterna och Centerpartiet tillsammans med Moderaterna, som tappat medlemmar. Vi vet också att det finns olika synsätt på varför man vill ha medlemmar i sitt parti och hur man rekryterar dem. Det blir intressant att titta på om dessa två partiers medlemmar har en liknande uppfattning om vad deras medlemskap betyder och bör betyda. Båda partierna företräder ett ideal som förespråkar en stor och aktiv medlemsbas. Då den mesta forskningen rör sig kring den nationella nivån kommer jag att fokusera på den lokala nivån. Den forskning som idag sker om lokal politik kretsar oftast runt specifika frågor. Dock går att läsa om den lokala nivån i Gissur Ò Erlingssons rapport Partier i kommunpolitiken. En kunskapsöversikt om partier, makt och legitimitet. Han tar bland annat upp att förankringsarbetet till medlemsorganisationen är svag och att partiernas toppskikt ofta har tappat kontakten med medlemmarna. 6 Det som inte tas upp är hur medlemmarna själva uppfattar sitt medlemskap och hur de tycker att det borde vara. Därför kommer denna uppsats att vara ett komplement till forskningen om svenska partier och även en fortsättning på diskussionen kring partiernas organisering i den lokala kontexten. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att ur ett medlemsperspektiv studera medlemskapets betydelse i två folkrörelsepartier genom att ta reda på hur fyra medlemmar ser på sitt medlemskap och medlemmarnas roll i den lokala partiorganisationen. De två partier som kommer att vara objekt för undersökningen är Socialdemokraterna och Centerpartiet, utförligare motivering kommer i senare avsnitt. 5 Peterson (2005), sid Erlingsson, Ò Gissur, Partier i kommunpolitiken. En kunskapsöversikt om partier, makt och legitimitet, Stockholm: Sveriges kommuner och landsting, 2008, sid

7 Jag har använt mig av följande frågeställningar: Hur ser de tillfrågade på partiernas roll i demokratin? Vilken roll anser de tillfrågade att de har och bör ha i sitt partiet. Hur upplever de den nationella nivån i partiet? Den tredje frågan knyter an till Dahls studie, där Dahls intervjupersoner menar att medlemsinflytandet är fundamentalt för partiorganisationen. I vilken utsträckning upplever intervjupersonerna att de kan utöva sitt medlemsinflytande? 1.2 Disposition I kapitel två, som börjar nedan, kommer en redovisning av tidigare forskning kring partiförändringar och hur en ny typ av medlem har blivit allt vanligare inom partierna. Det kommer bland annat att innehålla en redogörelse för olika idealtyper för partierna och hur de påverkar partierna men också demokratin. Detta får till följd ett avsnitt om medlemmarna och hur de påverkas av de förändringar som sker i partierna. Kapitlet avslutas med uppsatsens utgångspunkt. Kapitel tre behandlar den metod som är använd för att samla in fakta och hur den sedan har använts och analyserats. Den innehåller också ett avsnitt om etiska överväganden där det går att läsa om att intervjupersonerna fått vara anonyma och hur deras identitet kommer att hemlighållas genom olika förändringar i materialredovisningen. Kapitel fyra är uppsatsens materialredovisning. Där finns redovisat vad intervjupersonerna sagt genom både sammanfattningar och exemplifierande citat. Kapitel fem är uppsatsens analys som innehåller en jämförelse mellan vad intervjupersonerna sagt om sina egna partier och kopplar till mina teoretiska utgångspunkter. Detta för att se om det finns några likheter eller skillnader mellan partierna och medlemmarnas syn på sitt parti. Kapitel sex är det sista kapitlet. Kapitlet börjar med slutsatserna på mina frågeställningar. Det innehåller även den avslutande diskussionen om vad som kommit fram och hur partierna skulle kunna arbeta vidare med uppsatsen som grund. Diskussionen avslutas med en sammanfattning av vilka nyheter uppsatsen fått fram som kan adderas till tidigare forskning. 3

8 2. Teori och tidigare forskning Detta kapitel inleds med en sammanfattning av partiernas roll i demokratin enligt Åsa Bengtsson och följs av ett avsnitt om förändringar i partierna där teorier från ett antal forskare presenteras. Den sista delen handlar om den nya medlemmen, teorier om vilka som idag väljer att bli medlem. 2.1 Partiernas roll i demokratin Sedan lång tid tillbaka har de politiska partierna haft en nyckelroll för den svenska demokratin. De har dels varit de som suttit i de beslutande organen, riksdag och regering, vilka kallas lagstiftande och verkställande makt, dels lokala demokratiska instanserna. Förutom att vara den lagstiftande- och verkställande makten har partierna ytterligare tre roller. Allmänt brukar man tala om att partierna ska engagera medborgarna, lyssna på medborgarnas önskemål och vara en kanaliserande organisation för de personer som själva vill delta i de olika demokratiska instanserna. 7 Åsa Bengtsson beskriver olika demokratiideal i sin bok Politiskt deltagande. De två huvudsakliga idealen, som ligger som grund för den här uppsatsen, är valdemokrati och deltagardemokrati. Det valdemokratiska idealet har valdagen som sin främsta dag. Den dagen får väljarna säga sitt om den politik som förts och de politiker som sitter i de beslutande organen. De har då möjlighet att låta samma personer fortsätta en mandatperiod till eller avsätta dem till fördel för andra personer. Det är ett ideal som har en typisk elitdemokratisk syn där man, i Sverige, vart fjärde år väljer vilken elit som ska styra. Mellan valdagarna ska medborgarna vara tysta. Det här demokratiidealet är det som kräver minst av medborgarna eftersom deras enda politiska handling blir att gå till valurnorna. Tack vare att det inte kräver mer av folket än denna handling, att rösta en gång vart fjärde år, ger det också minst snedvridning bland vilka som deltar. I Sverige finns också en norm som säger att vi ska rösta och den förankras tungt av staten. 8 Det deltagardemokratiska idealet kritiserar valdemokratin då den anser att valdemokratin är för otillräcklig för att kunna kallas demokrati. Istället lägger man fokus på hur mycket medborgarna deltar. Ju mer de deltar desto högre kvalité får demokratin. Dessutom så ökar medvetandet i ett samhälle där medborgarna är mer aktiva och engagerade. De får en allt större insikt om samhället 7 Bäck, Henry, Larsson, Torbjörn & Gissur Ó. Erlingsson, Den svenska politiken: struktur, processer och resultat, 3., aktualiserade uppl., Liber, Malmö, Bengtsson, Åsa, Politiskt deltagande, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2008, sid

9 och en ökad tilltro till sitt egna politiska kapital. Istället för att bara gå och rösta var fjärde år så uppmuntras medborgarna att delta i demonstrationer, skriva insändare eller skriva på upprop. Faktum är att det enda som begränsar vad vi kan göra med vårt politiska engagemang är de gränser vi sätter upp för vad vi anser vara politik. Det finns de som tycker att så lite som möjligt ska avgöras av politiken medan andra menar att det mesta medborgarna gör har med politik att göra. Därför är det vi själva som sätter våra gränser för vårt politiska engagemang. 9 Sammantaget skulle man kunna säga att den svenska demokratin är en blandning av dessa två. Vi har valdagen, det minsta möjliga deltagandet för de som inte vill engagera sig mer, och för de som vill ha ett större engagemang finns möjligheter att gå med i ett parti, skriva artiklar, demonstrera eller vad man än kan komma på. Dock är det först på valdagen som medborgarna verkligen har en reell möjlighet att påverka vilken politik som ska föras, alltså är vi snarare en valdemokrati. 2.2 Partier i förändring I Svend Dahls avhandling Efter folkrörelsepartiet: Förutsättningarna för aktivism i tre svenska partier går att läsa om hur statsvetarna Richard Katz och Peter Mair ser på partiernas förändring. En av de tydligaste delarna är att partiernas funktion ändrats. Från att tidigare ha varit en bro mellan det civila samhället och staten, har partierna enligt Katz och Mair blivit en allt större del av staten och mindre av en bro mellan staten och det civila samhället. I sin bok Changing models of party organization and party democracy beskriver Katz och Mair hur den tidiga modellen för partierna var att fånga upp medborgarnas intressen och engagera dem i sina partier. Sedan tillsattes medlemmarna på olika uppdrag för att föra den politik som man gemensamt hade beslutat. Partierna utgjordes av medlemmar som alla tillhörde samma sociala grupp och politiken som togs fram var ofta skapad på grundval av de konflikter som fanns mellan grupperna. Gruppens politik och ståndpunkter fördes sedan fram i det man kallar för partiprogram. Den här typen av parti kallas allmänt för Massparti. Katz och Mair fortsätter sedan med att beskriva den utveckling som kom att leda till catch-allpartier. Under & 1960-talen kom de sociala grupperna att börja upplösas. De beskriver det som att den gemensamma identiteten var svårare att identifiera och tack vare en ekonomisk tillväxt samt en utbyggnad av välfärdsstaten började fler och fler att ställa upp på tanken om en välfärd som gällde de flesta. Samtidigt började partiledarna att använda sig av massmedia för att nå ut till sina 9 Bengtsson (2008), sid

10 väljare som då och idag, mer och mer agerar som konsumenter istället för politiska deltagare. På så sätt har våra val kommit att bli mer och mer lik de amerikanska valen där man väljer en person istället för ett parti. Den första idealmodellen, masspartiet, har, enligt Katz och Mair, haft som sin huvudsakliga uppgift att med väljarnas hjälpa slå sig in i staten för att sedan förändra den enligt sina egna tankar och ideal. Den andra modellen, catch-all-partiet, har precis som den tidigare varit en rörelse utanför staten och därifrån försökt att förändra den men också för att tillgodose de krav som medborgarna för tillfället kan ha. 10 Den sista modellen, kartellpartiet, är den som Katz och Mair menar att vi sedan 1970-talet har kunnat se framträda. Denna modell av partier för inte längre sin kamp genom att föreslå reformer eller förbättringar av det system redan vi har. Istället försöker man tävla om vem som kan styra landet mest effektivt genom att framhäva sin duglighet jämfört med andra partier. Dessutom kommer personen allt mer i fokus istället för partiet. Genom detta har också politiken blivit allt mer professionaliserad för att just kunna visa hur duktig man är. Samtidigt som politiken blivit en profession framhäver Katz och Mair om att partierna inte längre ser valen som en stor tävling. Istället försöker de att behålla ett system som de tycker fungerar. Detta beror på en förändring i resurssystemet. Det tidigare masspartiet fick sina stora inkomster genom sina medlemmars avgifter till partiet. Men allt eftersom att partiets kampanjer och arbete har blivit centraliserade och mer kostsamma har man också behövt anställa professionella reklammedarbetare som kostat partierna mycket, vilket har gjort dem beroende av det partistöd som staten tillhandahåller. På grund av detta ser partierna numera som sin uppgift att skapa en långsiktig stabilitet istället för att göra stora förändringar. De partier som sitter i parlamenten har detta som gemensamt mål och blir på så sätt mer och mer lika varandra. Som en konsekvens av partiets förändring suddas också gränserna ut mellan medlemmar och icke medlemmar. 11 Svend Dahl beskriver också en förändring som skett inom de svenska partierna. Detta rör på vilket sätt politiken utformas. Han redogör för hur Jennifer Lees-Marshments menar att partierna tidigare formulerat sin politik internt och utifrån en ideologisk grund. För att sedan föra ut sin politik har man använt sig av professionell marknadsföring. Efter hand har dock dessa två delar vuxit ihop. Den nya typen av politisk formulering gör att hon valt att kalla partierna för mer 10 Katz, Richard & Mair, Peter(1995), Chaning models of party organization and party democracy, Party politics, vol 1, sid Katz och Mair(1995) sid

11 marknadsorienterade partier. Skillnaden ligger i att politiken nu utformas delvis från den ideologiska grunden men också utifrån vad de målgrupper man riktar sig mot efterfrågar. På så sätt sköts utformningen mindre internt än tidigare och nu istället mer externt. Efter att ha jämfört de olika teorierna om partiernas utveckling drar Dahl slutsatsen att en gemensam nämnare för dessa är att politiken och partierna blivit allt mer professionaliserade och att man inte längre för sin dialog med de lokala delarna av partiet utan istället för dialogen med väljarna via media Den nya medlemmen I boken Politiskt deltagande lägger Åsa Bengtsson fram en bild av att det minskade medlemstalen nu mera sjunkit till ett normaltillstånd, och att de höga siffrorna under tidigt 1900-tal snarare var en topp. Detta genom att referera till Richard Katz och Peter Mair. De menar att partiernas utveckling har lett dem till en fas där partiernas medlemmar endast tjänar som legitimitet men inte har någon större roll för valvinst och dessa partier kallar de för kartellpartier. 13 Det första som framkommer i Åsa Bengtssons bok är att en stor majoritet av de förtroendevalda är män med hög utbildning och med högstatusjobb. Hon fortsätter sedan med att fråga sig om dessa är representativa för den medlemskår som partierna har. Den slutsats hon kommer fram till är att även medlemskåren har denna majoritet. Detta därför att de erfarenheter man får genom utbildning och högstatusyrken ofta bidrar till att underlätta medlemskapet i ett parti och det arbete som medlemskapet medför. En annan viktig faktor som bidrar till engagemang i partier är den rekryterande effekt som starka nätverk har. Hon syftar här till Robert Putnams tankar och studier om socialt kapital. Starka fackföreningar, kyrkorörelser och folkrörelser har en stor påverkan på partimedlemskapen. Detta genom att skapa ett förtroende människor emellan och ha en fostrande funktion som innebär att man bör ta sitt ansvar och vara medlem. 14 Som jag tidigare beskrivit har det skett en viss professionalisering av partimedlemmarna. I sin bok Efter folkrörelsepartierna tar Svend Dahl upp detta. Han menar att en anledning till att det har blivit så är att höger-vänster-konflikten minskat. Det är alltså inte tillräckligt stor konflikt mellan partierna, rent ideologiskt ligger de närmare varandra nu än tidigare. När detta sker så minskar också den ideologiska samhörighet som potentiella medlemmar känt med ett visst parti. När denna 12 Dahl (2011), sid Bengtsson (2008) sid Bengtsson (2008), sid

12 minskar måste man istället erbjuda något annat. T.ex. kan man då erbjuda ett förtroendeuppdrag och stora påverkansmöjligheter. Detta tillsammans med ett minskande medlemsantal men en oförändrad roll för partierna gör att en allt större del av partimedlemmarna har ett förtroendeuppdrag. På så sätt har ett medlemskap i ett parti allt mer kommit att innebära ett förtroendeuppdrag. De medlemmar som tar parti och visar sitt engagemang genom att bli medlem, men inte åta sig något uppdrag, har blivit betydligt ovanligare med tiden. 15 I Statsvetenskaplig tidskrift skriver Gissur Ó Erlingsson, Mikael Persson och Richard Öhrvall i sin artikel Den motvilligt engagerade altruisten om varför man väljer att gå med i ett parti och åtar sig politiska uppdrag. De har gjort en enkätundersökning bland förtroendevalda i Östergötlands 13 kommunfullmäktigeförsamlingar, där de skickat ut en enkät till de som valdes in De är tydliga med att påpeka att denna undersökning är långtifrån rikstäckande men den visar ändå på vissa företeelser som är intressanta att ta upp. Med hjälp av en undersökning av Kommundemokratikommittén skriver de att ungefär 1 % av vår befolkning har ett kommunalt förtroendeuppdrag. Vilket i sig inte är så väldigt många men de skriver också att ungefär 15% av medborgarna kan tänka sig att ta ett uppdrag. Dessa 15 % väntar bara på att bli tillfrågade. De ställer dessa siffror i kontrast till antalet förtroendevalda i de svenska kommunerna. År 2007 hade vi i Sverige nära förtroendevalda vilket är ungefär 0,6 % av befolkningen. Av detta drar de slutsatsen att det inte borde vara några större problem att tillsätta de förtroendeuppdrag som finns. Tilläggas ska också att de refererar till undersökningar som gjorts i slutet av 1970-talet och talet vilka visar på ungefär samma siffror för uppdragsvillighet. 16 Vidare i sin undersökning beskriver de dock ett problem. Majoriteten av de uppdragsvilliga är inte med i ett parti. Den tidigare så ljusa siffran sjunker dramatiskt till 3 % när de frågar om man är medlem i ett parti och hänvisar då till Peder Nielsen utredning från 2001 som behandlar uppdragsvillighet, rekrytering och avhopp i demokratin. Men Erlingsson, Persson och Öhrvall skriver att det fortfarande finns fler som kan tänka sig att ta ett uppdrag än som har ett uppdrag. Dessutom säger sig en majoritet av de som inte är medlemmar att det kan tänka sig att bli medlemmar Dahl (2011), sid Erlingsson, Ò Gissur, Persson, Mikael, Den motvilligt engagerade altruisten, Statsvetenskaplig tidsskrift, 2012, nr 2, sid Erlingsson & Persson (2012), sid

13 I sin avhandling har Svend Dahl gjort intervjuer med företrädare för tre riksdagspartier, Moderaterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. På frågan om varför partierna vill ha medlemmar så kan man tydligt se två olika riktningar. Den ena, folkrörelseidealet, förs fram av Socialdemokraterna som menar att om partiet ska vara aktuellt idag och för så många som möjligt behövs det medlemmar från samhällets alla hörn. Först då kan partiet bli aktuellt. Det blir tydligt att man vill ha så många medlemmar som möjligt för att få legitimitet, men också att man tar sin kanaliseringsfunktion på stort allvar. Den andra riktningen, som i studien förs fram av Moderaterna, har inte samma syn på kanaliseringen. Istället är det partiets elit som ska lyssna in, ta till sig och skapa praktisk politik. Det blir tydligt när man läser att den moderata företrädaren inte ser partiets uppgift som att företräda sina egna medlemmar eller deras intressen, utan istället är deras uppgift att företräda hela det svenska folket. 18 Sammanfattningsvis konstateras att de Socialdemokratiska intervjupersonerna i Dahls studie betonar medlemsinflytandet som en viktigt del i partiorganisationen medan de moderata intervjupersonerna betonar karriärsvägar Teoretisk utgångspunkt I mitt fortsatta arbete kommer min utgångspunkt vara att partierna har gått i en riktning som fört dem bort från bron mellan civilsamhället och staten till en allt mer del av staten. Möjligtvis har alla partier inte kommit lika långt men de är på väg åt det hållet. Detta som en konsekvens av att partiernas maktutövning blivit viktigare och deras uppgift att lyssna in, engagera och kanalisera har fått stå tillbaka. Sammantaget har partierna gått i den riktning som Katz och Mair lägger fram om kartellpartierna. Detta har fått som konsekvens att den vanliga medlemmen gått ifrån partipolitiken och lämnat plats åt en allt mer professionell medlemskår. Således har medlemmens roll också förändrats från att vara ett organ för att få input om samhället till att bli ett verktyg för partiet i sin roll som maktutövare genom deras olika uppdrag i demokratiska instanser. Följande är mina utgångspunkter: * Att partiernas roll i demokratin kan ifrågasättas då de tappat sin kanaliserande funktion samt förmågan att engagera medborgarna. 18 Dahl (2011), sid Dahl (2011), sid 224 9

14 * Att medlemmarna upplever att de har tappat betydelse för partierna när partierna har gått i en riktning där politiken och besluten fattas uppifrån istället för som i en folkrörelse komma underifrån, från gräsrotsnivån. * Katz och Mair påpekar också att det mesta partiarbetet, t.ex. kampanjarbetet har centraliserats och en tredje utgångspunkt blir således att det skapat en klyfta mellan den lokala och nationella nivån. * En fjärde utgångspunkt är det som Svend Dahl tar upp och framhäver som en minskad konflikt mellan vänster och höger. Han menar att detta skapat en svårighet att rekrytera nya medlemmar då den sammanförande ideologin inte längre existerar. Därför blir min utgångspunkt att partierna gjort avkall på sin ideologiska förankring. Jag kommer i min analys ta med mig dessa utgångspunkter för att undersöka i vilken mån de bekräftas av intervjupersonernas upplevelser och funderingar. 10

15 3. Metod 3.1 Val av partier I min uppsats kommer jag att undersöka två folkrörelsepartier. En folkrörelse kan grovt förenklat förklaras som människor som opponerar sig emot orättvisor. Det centrala är att kollektivt finna lösningar på samhällets orättvisor och problem. Gemensamt för folkrörelserna är den breda medlemsbasen och hur den fungerar som en källa för input. 20 Socialdemokraterna bildades 1889 genom ett nära samarbete mellan den politiska och fackliga arbetarrörelsen. Den svenska arbetarklassen var under denna tid utestängd från kommunal- och riksdagsval på grund av att de då gällande rösträttsbestämmelserna enbart tillät det högre samhällsskiktet att rösta. Vid sin start hade partiet ungefär 3000 medlemmar. Fram till 1991 kollektivanslöts LO:s medlemmar till Socialdemokraterna. Detta gjorde att partiet vid sin medlemstopp hade över medlemmar. 21 Centerpartiet bildades 1913 men med namnet Bondeförbundet. Ursprungligen var partiet ett intresseparti för människor boende och verkande på landsbygden. Efterhand kom man emellertid att bredda politiken till att omfatta även andra politiska frågor. Upprinnelsen till partiets bildande var Carl Berglunds uppmaning i tidningen Landsbygden, 1910, Bröder, låtom oss enas. Han och 24 andra lantbrukare hade undertecknat uppmaningen. Rent konkret uppmanade dom till samling för att lantbrukarnas situation skulle förbättras och att deras inflytande i samhället skulle stärkas. Enligt min uppfattning har både Socialdemokraterna och Centerpartiet ursprung i det senare talets folkrörelseideal. Det kan ifrågasättas om dessa partier fortfarande kan anses vara folkrörelser idag p.g.a. bortfallet av medlemmar. Eftersom båda dessa partier haft stora medlemstapp är det intressant att undersöka hur medlemmarna idag uppfattar sitt medlemskap. Det skulle vara intressant att i undersökningen inkludera ett parti vars bildande skett på ett annat sätt och som inte haft något anmärkningsvärt tapp av medlemmar. Min intention är emellertid att utforska hur medlemmar i två folkrörelsepartier - vars medlemsantal kraftigt har sjunkit- värderar sitt medlemskap idag. Genom att välja intervjupersoner från Socialdemokraterna och Centerpartiet kan deras syn på partiet, sitt medlemskap och deras syn på den nationella nivån, jämföras. 20 Dahl (2011), sid Nationalencyklopedin, (hämtat ) 11

16 Den lokala nivån kommer att undersökas i en medelstor svensk kommun där blockpolitiken bröts upp i valet 2010 då Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna valde att samarbeta. 3.2 Val av personer För att uppfylla uppsatsens syfte har jag valt att intervjua medlemmar från respektive parti på lokal nivå. Undersökningen får legitimitet och djup genom att jag har valt att intervjua två personer från vardera parti. Det kommer inte gå att utifrån så få intervjuer dra några generella slutsatser om hur medlemmarna i allmänhet värderar sitt medlemskap men det kommer ge en indikation på hur partimedlemmarna resonerar och en djupare inblick i den enskilda medlemmens funderingar kring medlemskapets betydelse. Hade tidsramen för genomförandet av undersökningen varit större hade givetvis ett fler antal intervjuer varit att föredra för att på det viset kunna dra slutsatser med större generell förankring. Inom ramen för denna undersökning har det rent tidsmässigt dock inte låtit sig göras. För att ge undersökningen legitimitet och djup blev den centrala uppgiften att finna lämpliga intervjupersoner. För att välja ut lämpliga intervjupersoner arbetade jag fram tre kriterier som skulle vara vägledande. Kriterierna skulle medverka till att få fram ett empiriskt material som korresponderar med uppsatsens syfte och frågeställningar. När jag valde ut dessa personer blev min utgångspunkt att välja personer som kvalificerade för följande tre kriterier; personen skulle ha varit med i partiet i flera år och deltagit i minst en valrörelse, det skulle vara en jämn könsfördelning på intervjupersonerna och personen i fråga skulle vara villig att diskutera frågor kring medlemskap. Genom att intervjupersonerna uppfyllde dessa tre kriterier skulle deras återkoppling kring intervjufrågorna tillföra uppsatsen legitimitet och djup. Det första kriteriet handlar om att intervjupersonen ska ha varit med i partiet i flera år och deltagit under minst en valrörelse. På så sätt har personen hunnit få en uppfattning om hur partiet fungerar och hur denne kan delta i partiets organisation och verksamhet på olika sätt. Det hade varit ointressant att exempelvis intervjua en helt ny medlem om hur hon eller han upplever möjligheten att påverka partiets politik då personen knappt hunnit bilda sig en uppfattning. Det andra kriteriet var att jag ville ha en man och en kvinna från varje parti. Detta då jag tycker det är viktigt att få en jämn könsfördelning för att kunna dra bra slutsatser som ska kunna innesluta fler 12

17 i partiet. En ojämn könsfördelning skulle kunna skapa slagsida åt ena eller andra hållet. T.ex. skulle det kunna vara så att män upplever det lättare att få förtroendeuppdrag än kvinnor och då är det viktigt att det också kommer fram. Det tredje kriteriet innebar att det skulle vara personer som var villiga till att diskutera och berätta om sin syn på partimedlemskapet och organisationen. Detta kriterium var det viktigaste. Eftersom uppsatsen fokuserar på intervjupersonernas egna uppfattning om medlemskapet och organisationen så är det inte intressant att kunna dra generella slutsatser utifrån deras svar. För att kunna uppnå detta kriterium var det första kriteriet en nödvändighet eftersom det är svårt att ha en bra insyn och ordentligt med kött på benen om man inte varit med under en längre period. De två första kriterierna, tid i partiet och könsfördelningen, var de enklaste att uppnå medan det tredje var betydligt svårare. Intervjupersonerna för Socialdemokraterna föll sig relativt enkelt då jag har god insyn i partiet. Därför kunde jag enkelt välja vilka som skulle kunna tillföra något och som även levde upp till de andra kriterierna. När det kom till Centerpartiet var min insyn mycket mer begränsad. Jag hade dock min första intervjuperson från Centerpartiet klart ganska tidigt då jag visste vem hon var sedan tidigare och att hon dessutom levde upp till de kriterium jag ställt. Hon hjälpte mig sedan med att hitta min andra person med hjälp av mina kriterier. Utöver dessa kriterier har jag använt mig av så kallad respondentintervju, dvs. att mina intervjupersoner befinner sig mitt i den situation som jag frågar om. 22 Respondentintervjun som metod bygger på att få fram hur olika individer uppfattar en händelse eller en utveckling. Således inte ifall deras uppfattning kan anses vara sann eller falsk Inför intervjuerna När jag började planera för mina intervjuer insåg jag, som jag tidigare skrivit, att antalet intervjuer kommer att bli begränsade till två personer från vardera parti. Sedan började jag skissa på en intervjuguide, se bilaga 1. Där ställde jag först upp mitt syfte och mina frågeställningar från kapitel ett som jag i uppsatsen tänkt besvara. Sedan började jag fundera på hur dessa frågeställningar skulle 22 Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn, Forskningsmetodik: om kvalitativa och kvantitativa metoder, 2., [rev. och utök.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 1997, sid 101 & Esaiasson, Peter, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4., [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2012, sid

18 kunna undersökas genom olika frågor. Att bara använda mig av frågeställningen från tidigare kapitel skulle dock inte ge tillräckligt tillfredsställande svar, eftersom det finns stor risk för att svarens skulle bli för kortfattade och därav okritiska. Därför behövde jag formulera frågor kring frågeställningen som kunde besvara dem bättre. Mina intervjufrågor försökte jag sedan utforma på ett sådant sätt att de skulle ge bra material att arbeta med och att de skulle kunna vara ett mätbart verktyg för frågeställningen, samt att de skulle ordnas på ett sätt så att det för intervjupersonen skulle kännas som en naturlig ordning och skapa ett förtroendefullt samtal där de vågade öppna sig och berätta om sina erfarenheter. 24 Intervjufrågorna ordnades på ett sådant sätt så att alla frågor kring ett specifikt ämne kom efter varandra i ett slags tema. Jag hade till vissa frågor förberett följdfrågor och till andra inte. Det primära målet har varit att få svar som jag kan arbeta med i analysen och därför krävdes det att följdfrågorna anpassades till intervjusituationen. Ganska snabbt kom jag fram till att frågorna till intervjupersonerna var tvungna att vara öppna, alltså genomföra en semi-struckturerad intervju. Det gick inte att besvara en fråga om vilken roll eller funktion en medlem ska ha i sitt parti genom ja och nej frågor, där krävdes det utrymme för personerna att få breda ut sig i längre resonemang. Ytterligare ett argument för att göra intervjuer med öppna frågor är möjligheten att ställa följdfrågor. Det är inte alltid man får ett tillfredsställande svar direkt utan det kan vara nödvändigt att ställa ytterligare en fråga i samma ämne Etiska överväganden Då flera av frågorna i min intervju behandlar sådant som också kan tolkas som kritik mot andra personer inom partierna har jag valt att låta mina källor vara helt anonyma. Av den anledningen har jag när jag redovisar mitt material i uppsatsen valt att ge personerna andra namn och utelämna allt som kan identifiera dem. Intervjupersonerna från Centerpartiet har fått namn som börjar på C och personerna från Socialdemokraterna har fått namn som börjar på S. Jag nämner inte heller andra personer som intervjupersonerna talar om vid namn. Bedömningen är att det inte skulle tillföra något för uppsatsen om dessa personer nämndes. Liknande har jag skrivit t.ex. kommunavdelningen 24 Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, Studentlitteratur, Lund, 1997, sid Esaiasson (2012) sid

19 istället för t.ex. Stockholms arbetarekommun. 26 Samtliga intervjupersoner har också blivit informerade om detta innan intervjun Under och efter intervjuerna Intervjuerna har dokumenterats via en digital inspelning, och genom korta anteckningar under intervjuerna. Anteckningarna har dock använts mest till att skriva ner om personen gjort några specifika gester. Intervjuerna har också skett i avskildhet för att få bästa möjliga ljudupptagning och för att personerna skulle känna sig trygga utan risk för att någon skulle kunna höra dem eller se att de blev intervjuade. Av dessa anledningar har alla förutom en intervju skett i en kontorslokal som stått tom under semestern och som jag fått låna av en vän. Den intervjun som inte skedde där ägde rum i intervjupersonens hem, vilket jag bedömde som en bra plats att vara på och att personen kunde känna sig trygg där. Efter intervjuerna har jag transkriberat dem till skriftligt format, dock har jag inte bett någon annan att göra en utskrift som förespråkas i Steinar Kvales bok Den kvalitativa forskningsintervjun. Jag har valt att skriva ut små skratt men inte skriva ut alla gånger som personerna tystnad för att de tänker eller liknande. Detta därför att min bedömning varit att det inte tillfört materialet något. Anledningen till att jag skrivit ut skratt är för att det kan avgöra huruvida en person är ironisk, allvarlig eller skämtsam, vilket kan få betydande skillnader för det slutgiltiga resultatet. Sedan har jag transkriberat intervjuerna så ordagrant som möjligt och inte ändrat det personerna säger till korrekt skriftspråk, helt enkelt därför att jag tyckte det skulle ha förändrat mycket och dessutom skulle det varit en svår uppgift som kunnat leda till att jag misstolkat. Om det är något som jag inte kunnat uppfatta, på grund av lågt tal eller annat, så har jag valt att inte ta med det i min redovisning i uppsatsen. Har bortfallet haft en betydande del för möjligheten att förstå resonemanget har jag bortsett från det hela Analysmetod I materialredovisningen har jag valt att göra vissa fallbeskrivningar för att ge en bild av vad som sagts under intervjuerna och för att få fram det viktigaste på ett tydligt och lättläst sätt. Jag har gjort 26 Kvale (1997), sid Kvale (1997), sid Kvale (1997), sid &

20 detta genom att gå igenom tema för tema och de frågor som ställts till intervjupersonerna. Sedan har jag sammanfattat svaren samt gett exempel genom citat. 29 I analysen har jag sedan använt mig av kvalitativ text- & innehållsanalys, två olika metoder för att få fram det som sägs i intervjuerna. Det betyder att jag först kan analysera det som sägs rakt ut, men betyder också att jag kan göra en djupare tolkning för att se samband och konflikter som inte uttryckligen sägs men som ändå är tydliga att de existerar. 30 Ett annat sätt att angripa materialet hade varit att använda sig av endast en analysmetod, t.ex. meningskategorisering, dvs. meningarna kategoriseras i t.ex. plus och minus för att sedan användas i tabell- eller figurredovisning, eller meningskoncentrering, vilket är att det intervjupersonerna säger kort sammanfattas och det viktigaste redovisas. 31 Dock tror jag att det är lätt att förbise något när analysen knyts fast på till endast en metod. I min uppsats är det en fördel om det går att använda sig av flera olika metoder för att hitta både ytliga och djupare svar. Samtidigt som materialet analyseras kommer jag också att göra en jämförelse mellan de intervjuade för att se om det finns några skillnader mellan partierna i t.ex. sin medlemsroll. 3.7 Generaliserbarhet, reliabilitet och validitet I boken Metodpraktikan med bl.a. Peter Esaiasson beskrivs nödvändigheten av att samhällsvetenskapliga studier måste kunna studera konkreta fall i närmiljön. 32 Denna uppsats är av det slaget. Den fokuserar på enskilda personers bild av sitt medlemskap och strävar efter att förstå hur medlemskap i folkrörelsepartier kan upplevas. Utmaningen ligger i att förstå de intervjuades verklighetsuppfattningar genom att knyta an deras berättelser till teoretiska utgångspunkter. Uppsatsen bör således inte ses som ett försök att visa en generaliserad bild av samtliga medlemmar i de två partierna, utan som en kvalitativ studie av just de här personernas upplevelser. Reliabiliteten, tillförlitligheten, kan ifrågasättas då det inte gjorts fler intervjuer, ändå tycker jag att den är relativt hög. Framför allt därför att intervjupersonerna vid flera tillfällen svarat liknande och 29 Esaiasson (2012), sid Kvale (1997), sid Kvale (1997), sid Esaiasson (2012), sid

21 helt oberoende av varandra. Det som kan ifrågasättas är att jag själv transkriberat intervjuerna och inte låtit någon annan göra det också för att se om vi kommit fram till samma slutsatser. Jag bedömer dock den saken som tämligen orimlig med den tidsram som är satt för c-uppsatsen. Validiteten bedömer jag som stark och särskilt stark vid vissa frågor. Det är mycket möjligt att vissa av frågorna, speciellt i frågorna nationellt och lokalt, kan ha missat sitt mål något. När det kommer till medlemmarnas syn på sin egen roll i partier tycker jag att intervjuerna träffat väldigt bra. Jag anser att de svar jag fått på frågorna varit helt i den riktning som var min intention med uppsatsen. Även frågan om partiernas roll i demokratin har fungerat bra, om än inte riktigt lika bra som föregående. Tematiseringen som skett genom att ha dessa tre olika frågor och den planering och framtagandet av intervjuguiden tycker jag har bidragit starkt till den höga validitet som uppsatsen har. 33 Sammantaget anser jag att intervjumetoden har stärkt reliabiliteten och validiteten, då uppsatsen är en analyserande studie kring personernas egna upplevelser av sina partier. Som tidigare skrivits så kräver en sådan studie möjlighet för personerna att få breda ut sig och berätta mer än vad som är möjligt vid t.ex. en enkätundersökning. 33 Kvale (1997), sid

22 4. Resultatsredovisning 4.1 Demokrati och partiernas roll i demokratin Ja demokrati för mig är nog att alla människor har en röst och den rösten kan man så att säga lyssna på eller inte lyssna på. (Stefan (S), intervju ) Men demokratiresonemanget stannar inte bara vid rätten att rösta eller lyssna. Den tar även ett steg längre. Carin från Centerpartiet beskriver också demokratin som förståelsen för att man inte alltid får som man vill. Hon säger också att vi måste acceptera att majoriteten ibland har en annan åsikt och därför måste man rätta sig i ledet efter de beslut som fattats. Men i det sammanhanget är det också viktigt att majoriteten inte kränker samhällets olika minoriteter. Carl, också han från Centerpartiet, utvecklar det hela vidare. Demokrati är också som jag ser det ett hänsynstagande åt minoriteterna, för det är inte rättfärdigt, tycker jag, att 51% utövar diktatur mot 49. (Carl (C), intervju ) Sedan följer tre av intervjupersonerna varandra i demokratibegreppen. En skiljer sig dock från gruppen. Sara från Socialdemokraterna menar att demokratibegreppet är mycket större än bara valdemokratin. Hon säger att demokratin är svår att beskriva och att när folk bara pratar om valdemokrati så tycker hon det är tråkigt. Istället vidgar hon begreppet till att också innefatta socialoch ekonomisk demokrati. Hon utvecklar det vidare och beskriver att med komplettering av de demokratibegreppen är klasskillnaderna något odemokratiskt. Sara säger att det inte heller är demokratiskt med privata skolor som har olika inträdesprov. Hon utvecklar vidare på följande sätt. När folk pratar om demokratiskt som att du har rätt att rösta då blir jag lack. Då nej, då tappar jag intresset för det är alldeles för litet, då har demokratin inget värde, då har man bara pratat om att man får rösta, man ska ju veta vad man röstar på och varför och möjligheten att påverka (...) men det är ju det valinriktade men sen är det ju så att du har ju inte samma, även om alla ska gå i skolan, så beroende på vilken klass du kommer ifrån så har du olika förutsättningar för att nå olika långt i skolan. (Sara (S), intervju ) Som en fortsättning på intervjupersonernas demokratisyn kommer här nedanför en redogörelse för vad de anser att partierna har för roll i demokratin. 18

23 (...) jag tänker det är de jag älskar med socialdemokratin att vi har så mycket utbildning i vår verksamhet, att vi har så mycket utbildning kopplat till vår verksamhet och att partiet inte bara är ett röstalternativ, utan en hel rörelse eller har varit i alla fall. (Sara (S), intervju ) Så förklarar Sara vad som är bra med socialdemokratin. Hon säger också att partiet har som uppgift att samla folk som tycker lika och vara ett röstbart alternativ. Sara exemplifierar utbildningens viktiga roll i demokratin med följande exempel. Vi ser ju gång på gång att skolan misslyckas, du kan ju gå till vilken ungdom som helst och fråga: När kungen dör vem är statschef? (...) Jo riksdagens talman går in, hur många kommer att svara de? (Sara (S), intervju ) Vidare säger hon dock att det är svårt för henne att förhålla sig till dagens partier och vilka som bildat dem. Detta beroende på att i hennes samhälle ska inte klasskillnader få existera och därför blir de partibildningar vi har idag svåra att förhålla sig till. Det är väl att organisera alla olika uppfattningar och värderingar och föra dem fram till konkret politik i olika sammanhang. (Stefan (S), intervju ) Stefan ser partiernas bildande som en konsekvens av samhällets förhållanden och tar arbetarrörelsen och LO som exempel. Han beskriver 1800-talets utveckling från bondesamhället till ett allt mer urbant samhälle med stora fabriker. Arbetarna fanns sig plötsligt i en fabrik där de inte hade något att säga till om och i fall de sa ifrån blev de uppsagda och på så vis skapade arbetarna fackföreningar och det socialdemokratiska arbetarepartiet. Samtidigt som detta skedde bildade jordägarna bondeförbundet och kapitalägarna högerpartiet. Han avslutar med att säga följande. Så partierna bildades utifrån hur samhället och klasserna såg ut. Det har ju fortsatt, det har vi ju idag också, löntagarkollektivet, (...) och så har vi dm riskkapitalbolagen och dom alla och borgarna. Partierna har väl till uppgift att företräda olika grupper i samhället. (Stefan (S), intervju ) Carin beskriver att partiernas roll i demokratin är att bygga på en ideologi som människor kan samlas kring och att det på så vis får legitimitet. Hon säger att partierna och ideologierna är större än en enskild persons idéer och att det gör det möjligt att bygga upp ett samhälle kring det. Carin beskriver också svårigheterna med partibildningar som inte har någon tydlig ideologi som grund. 19

24 Jag har ju sett t.ex. POST, politiskt oberoende i kyrkan, det har ju inget sånt utan där är det utifrån vad varje person tycker är bra och att då försöka samlas och hitta förslag och bygga på det blir oerhört svårt. Sen är det inte sagt att det bara finns de partier som finns idag, det här är ju säkert en rörelse som kan mogna och bli någonting, vi andra är ju runt 100 år t.ex. (Carin (C), intervju ) Jag tror ju att partierna är viktiga av det skälet att, även om medlemsskarorna minskar för de gamla folkrörelsepartierna, så är ju partiet ett forum för hur man formulerar framtidsagendan, hur man formulerar ideologi, det kan inte va något som en liten klick ska utföra utan det behövs en förankring för att det ska va en levande demokrati. (Carl (C), intervju ) Även om samtliga intervjupersoner har lyft fram partierna som en kanaliserande funktion för medborgarnas intressen och idéer så för Carl in ytterligare ett perspektiv. Nämligen att partierna också är ett forum för att diskutera de idéer medlemmarna har. Det går alltså inte bara att komma med ett förslag och räkna med att det ska klubbas igenom hur som helst. Först ska det diskuteras och brytas mot andras förslag och tillslut når man en kompromiss som förhoppningsvis så många som möjligt är nöjda med, då kan man lägga fram förslaget i olika beslutande församlingar. Carl för också fram en problematik som uppstår när ett parti hamnar i styrande position. Tidigare har partierna företrätt sina medlemmar och uttryckt det som partikollektivet har bestämt men när partiet hamnar i en regerande ställning är inte det lika självklart längre. Då måste partierna ta in de övriga medborgarna också, för det är ju fler som röstat på partiet än som är medlemmar. Det kan också vara aktuellt att då ta in de som inte röstat på partiet. Det vill säga att det parti som sitter i regerande ställning också företräder hela det svenska folket och då det sällan är ett parti som ensamt styr så kommer man att behöva kunna kompromissa med vissa saker i den politik man fört fram i valet. Det finns en gemensam nämnare hos samtliga intervjupersoner och det är valdemokratin. Att vi ska ha rätt att välja vilka som bestämmer, oberoende av vilken nivå i samhället vi befinner oss på. Det gäller i riksdagen men också i de små lokala föreningarna inom partierna. För att vi ska kunna ha denna möjlighet och för att valen ska bli fria så måste vi också ha möjligheten att uttrycka våra egna åsikter utan att riskera att bli tystade av någon som inte håller med. 20