VILKEN LAG? VILKEN RÄTT?

Transkript

1 VILKEN LAG? VILKEN RÄTT?

2 Innehållsförteckning Förord 3 Kränkning av lärarens psykiska integritet 4 Inställningen till kränkande språkbruk 4 Tillämpningen av arbetarskyddslagen på trakasserier från elever eller vårdnadshavare 4 Ärekränkningsbrott 5 Läraren som förövare 7 Fysiskt våld, hot om våld och bruk av maktmedel 8 Misshandel riktad mot lärare och vållande av personskada 8 Olaga hot 9 Besöksförbud 10 Nödvärn 11 Ordningslagen i skolans verksamhet 11 Om bruket av maktmedel 12 Råd om tillvägagångssätt 14 Lärarens konfiskeringsrätt 14 Ordningsstadgan 15 Skolans disciplinära förfarande 15 Straffrättsligt ansvar 17 Om tystnadsplikten inom undervisningsväsendet 19 Vem har tystnadsplikt? 19 Vad tystnadsplikten innebär 20 Barnskyddslagens stadgande om anmälningsskyldighet 20 Skadeståndsansvar 21 Elevens skadeståndsansvar 21 Lärarens skadeståndsansvar 21 Skador som ersätts och skadeståndets belopp 21 Jämkning av skadestånd 22 Läraren i domstolen som vittne, målsägande och svarande 23 Läraren som vittne 23 Läraren som målsägande 24 Läraren som svarande 24 Förebyggande av risker och farliga situationer 25 Identifiering av riskbeteende och ingripande i tid 25 Säkerställande av tryggheten 26 Anvisningar för risksituationer och faromoment 26 Skolbyggnadernas säkerhet 27 Hur man handlar i risksituationer 28 Eftervård av krissituationer 28 Tryggande av lärarnas arbetsförmåga i krissituationer 28 Ansökan om arbetsolycksfalls-, försäkrings- och brottsskadeersättningar 28 Offentligheten i skolans krissituationer 30 Undersökningskommissionens rapport om skolmorden 31 2

3 Förord Det här är en översättning av den fjärde upplagan av Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ:s paragrafguide Pykäläpankki, på svenska kallad Vilken lag, vilken rätt?. De tragiska händelserna i Jokela och Kauhajoki har föranlett en komplettering av guiden med ett avsnitt som behandlar förebyggande av våldssituationer och anvisningar för hur man bör handla i hotande situationer. Avsnittet innehåller också råd för agerande efter våldsamma händelser. I övrigt är guiden uppbyggd som tidigare och den är baserad på den praktiska erfarenhet som OAJ:s jurister har samt på domstolsbeslut. Den här upplagan är också kompletterad med nya domstolsbeslut som belyser hur omgivningen uppfattar skolans, rektorns och lärarens rättigheter, ansvar och skyldigheter. Vilken lag, vilken rätt? är avsedd för alla som jobbar inom småbarnsfostran och utbildning. Eftersom medlemmarna inom OAJ jobbar inom ett fält som sträcker sig från daghem till högskola är framställningen vald så att med skola avses såväl daghem som läroanstalter och andra enheter som ger undervisning. En lärare är barnträdgårdslärare eller någon annan med läraruppgifter oavsett benämning. Vidare är en rektor daghemsföreståndare eller i en läroanstalt den person som handhar ledarskapet för enheten. Med elever avses också studerande och i vissa fall daghemsbarn. Om något avsnitt är begränsat till att avse bara en medlemsgrupp anges i sammanhanget om det är fråga om daghem, skola, läroanstalt eller någon annan enhet som ger undervisning. Skolsamfundet har upplevt något sådant som ingen kunde föreställa sig att skulle hända i Finland. Massmorden har lett till ett omfattande samarbete mellan olika myndigheter. Särskild uppmärksamhet har lagts på hur man blir varse att barn och ungdomar mår dåligt och hur man förebygger våld. Vi måste vara beredda på nya situationer. Denna upplaga av Vilken lag, vilken rätt? försöker hjälpa också i nya situationer som berör skolan och lärarna. Kai Kullaa Nina Lahtinen Erkki Mustonen Markku Poutala Kristiina Tuhkiainen Marjatta Pitkänen Heikki Sahlman 3

4 Kränkning av lärarens psykiska integritet Läraren liksom alla andra medlemmar av skolsamfundet har samma skydd mot personliga förolämpningar som alla andra medborgare. Under årens lopp när seder och rättsuppfattningar har ändrat har elevernas och de studerandes ärekränkningar och svordomar riktade mot lärarna rönt alltför liten uppmärksamhet. I skolvärlden är det tyvärr en bland eleverna och studerandena utbredd uppfattning att det på sin höjd är fråga om dåligt uppförande när man i ord eller skrift sårar en annan människa. Att inte samhället, polisen, åklagarämbetet, domstolarna och inte heller skolsamfundet reagerar mot ärekränkning har fördunklat det lagstridiga i agerandet. De studerande har fått den uppfattningen att det i skolan existerar en från det övriga samhället avvikande norm i fråga om ärekränkning. En del vårdnadshavare har också gjort sig skyldiga till förolämpning av lärare. Inställningen till kränkande språkbruk Det är speciellt viktigt att personalen vid en läroanstalt förhåller sig på samma sätt till kränkande språkbruk. Olika förhållningssätt och varierande bestraffningskutym skapar osäkerhet hos eleverna om vad som är olämpligt och straffbart. Enligt det omgivande samhällets och ibland också skolsamfundets åsikt är ett kränkande språkbruk gentemot lärare skolans eller läroanstaltens problem; det är dess uppgift att rensa ut ett sådant kränkande språkbruk. Skolans disciplinära förfarande skall tillämpas på de skyldiga, trots att det är frågan om ett klart fall av ärekränkningsbrott. Å andra sidan börjar man anse att det bör bli ett slut på förolämpandet av lärare och andra medlemmar i skolsamfundet och att man inte skall tåla eller tillåta sådant beteende. I allmänhet sköts kränkningarna av lärare med skolans interna medel. Det är ofta motiverat, och det kränkande språkbruket upphör. I de grövsta fallen av svordomar och grov uppkäftighet, skriverier och andra kränkande uttryck är det skäl att minnas att man kan be om en polisutredning eller göra en polisanmälan i stället för att sköta ärendet endast internt genom skolans disciplinära förfarande. Tillämpningen av arbetarskyddslagen på trakasserier från elever eller vårdnadshavare I arbetarskyddslagen finns stadganden om att arbetsgivaren sedan han fått information om trakasserier eller annat osakligt bemötande inom arbetssamfundet skall med till buds stående medel vidta åtgärder för att avlägsna missförhållandet. Tillämpningen av arbetarskyddslagen förutsätter att trakasserierna medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa. Man har sökt stöd i arbetarskyddslagen också vid osakligt beteende från elevers och deras vårdnadshavares eller utomståendes sida. Tyvärr tillämpas inte arbetarskyddslagen direkt 4

5 på sådana situationer, utan endast på beteendet mellan medlemmarna i ett arbetssamfund. Trots detta bör arbetsgivaren som en allmän förpliktelse i arbetarskyddslagen se till att arbetsmiljön är trygg. Mot trakasserier från elevers och vårdnadshavares håll bör man försöka hitta förebyggande medel, handlingsdirektiv och lösningar som skyddar lärarna. Ärekränkningsbrott Om ärekränkning stadgas i strafflagens 24 kapitel. Ärekränkningsbrotten är uppdelade i ärekränkning och grov ärekränkning. Den som framför en osann uppgift eller antydan om någon så att gärningen är ägnad att orsaka skada eller lidande för den kränkta eller utsätta honom eller henne för missaktning gör sig skyldig till ärekränkning. Också den som framför en i och för sig sanningsenlig uppgift om en annan person, men gör det i ett kränkande eller förnedrande syfte, kan göra sig skyldig till ärekränkning. Som sådant förnedrande anses inte kritik som riktar sig mot någons förfarande i bl.a. en offentlig tjänst eller ett offentligt uppdrag, under förutsättning att kränkningen inte tydligt överskrider det som kan anses som godtagbart. En innehavare av en offentlig tjänst eller befattning måste alltså tåla rätt hård kritik gentemot sitt arbete. Som tillåten kritik kan anses t.ex. vårdnadshavarnas kritik av en lärares undervisning så länge som kritiken är saklig och bibehålls som kritik av verksamheten. Straffet för ärekränkning är böter eller fängelse i högst sex månader. Grov ärekränkning sker i allmänhet via ett massmedium eller så att den görs tillgänglig för ett stort antal människor. Också en ärekränkning som orsakar stort eller långvarigt lidande eller särskilt stor eller kännbar skada klassas som grov. Det maximala straffet för grov ärekränkning är två års fängelse. Åtalsrätt Ärekränkning och grov ärekränkning är målsägarbrott, varför allmänna åklagaren inte kan väcka åtal utan att den kränkta anmäler brottet för åtal. En lärarkollega eller rektor kan alltså inte göra brottsanmälan eller be om utredning, utan den lärare som har blivit kränkt måste själv göra det. Läraren bör ha klara uppgifter om förövaren och om innehållet i ärekränkningen innan han eller hon gör en brottsanmälan. I annat fall är det skäl att be polisen göra en brottsutredning. Om allmänna åklagaren efter slutförd polisutredning inte väcker åtal, utan fattar beslut om åtalseftergift, har läraren som är i målsägarställning rätt att själv åtala förövaren. Man kan också klaga hos högre åklagarmyndighet över beslutet om åtalseftergift. I sådana fall bör läraren kontakta lärarfacket. Skadestånd Den som blivit utsatt för ärekränkning eller grov ärekränkning har rätt att utöver straff yrka på skadestånd. Om grunderna för och yrkande på skadestånd finns ett eget avsnitt i denna guide (se Skadeståndsansvar). 5

6 Preskriptionstid I och med att det är fråga om ett målsägarbrott bör den lärare som har blivit kränkt lämna in en begäran om brottsutredning eller en brottsanmälan till polisen innan preskriptionstiden för brottet löper ut. Efter det är åtalsrätten preskriberad. Skadestånd kan man kräva ut även om själva brottet är preskriberat. Preskriptionstiden för skadestånd är tio år. Bevisning I ärekränkningsfall som skett i skolor och läroanstalter är det ofta besvärligt att lägga fram bevisning för hur det påstådda brottet gått till. Det kan vara svårt att bevisa muntligt tal. För bevisningens skull vore det bäst om flera vuxna vittnen kunde avge vittnesmål om ärekränkningen. Det finns naturligtvis inga hinder för att anlita också elever som vittnen. En skriftlig ärekränkning eller en ärekränkning som skett via ett offentligt massmedium, e-post etc., är lätt att föra i bevis jämfört med en muntlig förolämpning från en elev i skolkorridoren. I takt med teknikens framsteg har elever tyvärr gjort sig skyldiga till kränkningar också via textmeddelanden, e-post eller webben. Genom att den som avfattat texten hemlighålls är det i vissa situationer svårt och arbetsdrygt att reda ut vem som är upphovsmannen. Det här borde inte få någon att ge upp; det är skäl att låta polisen reda ut ett ärekränkningsfall om det inte går att hitta de skyldiga med skolans egna medel. Häradsrätten i Lojo Fyra elever som just hade fyllt femton år hade fyllt i en platsansökningsblankett som de hittat med ett lärarpars namn och lagt till osedliga och skymfande påståenden. Sedan hade blanketten cirkulerat bland eleverna i skolan. Lärarna gjorde en brottsanmälan om saken. Efter polisundersökningen fattade åklagaren beslut om åtalseftergift. Lärarna yrkade härefter genom eget åtal på straff för eleverna p.g.a. förolämpning samt på skadestånd. Åklagaren förenade sig inte med straffyrkandet. Häradsrätten ansåg att alla de fyra åtalade eleverna hade gjort sig skyldiga till ett förolämpningsbrott förövat av unga personer och dömde dem alla till fem dagsböter och till betalning av skadestånd för det psykiska lidande som de orsakat. Dessutom blev de skyldiga att betala lärarnas rättegångskostnader. Hovrätten sänkte skadestånden med hälften, men lät till övriga delar häradsrättens beslut förbli i kraft. Rådstuvurätten i Vasa I en lokaltidning i Vasa ingick en insändare med hänvisningar till en lärares sexuella läggning. Genom de kännetecken som fanns i insändaren kunde envar lätt identifiera läraren ifråga även om lärarens namn inte nämndes. Läraren yrkade på straff för chefredaktören för förolämpning samt på skadestånd. Vasa rådstuvurätt dömde tidningens chefredaktör till trettio dagsböter för förolämpning och skadestånd för psykiskt lidande. Dessutom blev chefredaktören skyldig att betala lärarens rättegångskostnader. Häradsrätten i Esbo Mamman till en elev hade berättat för andra att skolans föreståndare hade sagts upp från sin tidigare arbetsplats på grund av alkoholmissbruk. Läraren brottsanmälde saken. Efter polisundersökningen väckte allmänna åklagaren åtal för smädelse mot föräldern. Häradsrätten konstaterade att föräldern gjort sig skyldig till smädelse och dömde henne till böter och till att betala lärarens rättegångskostnader. 6

7 Ärekränkning på webben I en tvist som gällde en rektors verksamhet hade en helt utomstående person från en annan ort i sin blogg på sin egen webbplats skrivit om rektorn på ett kränkande sätt och bifogat ett fotografi på rektorn, som hade fått mycket publicitet i pressen. Tingsrätten dömde personen till böter för ärekränkning, trots att det var hans egen dagbok. Domstolen ansåg att det inte hade någon betydelse att texten med bilden var skriven i en nätdagbok, eftersom nätdagboken som en del av webbplatsen var offentlig och tillgänglig för alla. Dessutom dömdes personen till att betala skadestånd till rektorn. Ärekränkning i morgonsamling En gymnasiestuderande hade kritiserat rektorn i kränkande ordalag i morgonsamlingen på de gamlas dag. Rektorn gjorde brottsanmälan för ärekränkning. Åklagaren väckte åtal och domstolen ansåg att den studerande hade gjort sig skyldig till ärekränkning. Domstolen ansåg att det inte var fråga om kritik av rektorns verksamhet utan en förolämpning riktad mot rektorns person. Domstolen lät bli att utdöma straff för studeranden eftersom den ansåg att handlingen berodde på obetänksamhet, men ådömde studeranden att betala skadestånd för psykiskt lidande. Läraren som förövare Ibland blir lärare tvungna att försvara sig mot påståenden om att de i sitt arbete använt ett olämpligt språk om elever, deras personlighetsdrag, intelligens, utseende eller någon annan sådan omständighet. Påföljden har i allmänhet varit att arbetsgivaren eller i fall av klagomål att länsstyrelsen eller riksdagens justitieombudsman har utdelat klander, en anmärkning eller en varning med anledning av olämpligt språkbruk. Dessutom kan språkbruket leda till elevens eller vårdnadshavarens brottsanmälan, till åtal och en domstolsdom för ärekränkning eller brott mot tjänsteplikt. Elever eller deras vårdnadshavare har i en del fall gjort brottsanmälan på grund av lärares rasistiska språkbruk. Hovrätten i Rovaniemi Hovrätten dömde en lektor i grundskolan till böter för förolämpning och brott mot tjänsteplikt. Lektorn hade ritat en s.k. streckgubbe på tavlan och förklarat för eleverna att bilden föreställde ett litet barn som ligger på golvet vid kassan framför godishyllan och gråter. Sedan hade lektorn frågat en elev om du är sån där, varvid en del av eleverna i klassen hade skrattat. Hovrätten ansåg att hela handlingen var avsiktligt kränkande, och eftersom den var riktad mot en elev som är i underordnad ställning i förhållande till läraren, kunde handlingen som helhet betraktad inte anses vara av ringa betydelse. Hovrätten ansåg att lektorn genom sin handling hade gjort sig skyldig förutom till förolämpning (numera ärekränkning) också till brott mot tjänsteplikten genom att underlåta att utföra de uppgifter som hör till tjänsten på ett behörigt sätt. 7

8 Fysiskt våld, hot om våld och bruk av maktmedel Misshandel riktad mot lärare och vållande av personskada Det händer då och då att elevernas och ibland även vårdnadshavarnas aggressioner gentemot en lärare tyvärr förvandlas från ord till handling och läraren blir utsatt för våld i sitt arbete. Vanligen är det då fråga om ett misshandelsbrott eller vållande av personskada som kriminaliseras i strafflagens 21 kapitel. Hit hör lindrig misshandel, misshandel och grov misshandel samt vållande av personskada och grovt vållande av personskada. Straffet för grov misshandel är alltid fängelse, för andra misshandels- och personskadebrott i allmänhet böter. Misshandel, grov misshandel och grovt vållande av personskada är brott som lyder under allmänt åtal. Lindrig misshandel och vållande av personskada är målsägarbrott. Utgångspunkten är att en lärare alltid skall göra en brottsanmälan till polisen när han eller hon blir utsatt för misshandel eller vållande av personskada. Efter det framskrider ärendet myndighetsvägen som polisundersökning, åtalsprövning och domstolsbehandling. Även om det vore fråga om ett dåd av en person under 15 år är det ändå skäl att göra en anmälan. Också i det fallet genomförs i alla fall en polisutredning som redan i och för sig kan förhindra en upprepning av ett motsvarande fall. Endast i exceptionellt lindriga fall av kränkning av lärarens fysiska integritet, där man med hänsyn till förövarens ålder och tidigare bakgrund med motiverat skäl kan anta att förövarens beteende korrigeras genom skolans disciplinära åtgärder, kan man låta bli att göra brottsanmälan. I en brottsprocess har läraren målsägarställning (se Läraren som målsägande). Hovrätten i Kouvola Hovrätten ansåg i sin dom att en högstadieelev i egenskap av ung person hade gjort sig skyldig till vållande av personskada. Situationen hade börjat med att eleven när han passerade en annan elev i skolkorridoren hade daskat till denne på huvudet. Den andra eleven knuffade honom först mot väggen och sedan längs golvet med den påföljd att han vinglade till mot en lärare som gick längs korridoren så att läraren föll till golvet och vid fallet fick bl.a. en hjärnskakning. Tingsrätten hade tidigare ansett att båda eleverna som hade deltagit i bråket hade gjort sig skyldiga till vållande av personskada, men hovrätten ansåg att endast den som hade knuffats var skyldig. Enligt hovrätten hade eleven genom sin oaktsamhet vållat läraren en kroppsskada som inte kunde anses ringa. Hovrätten utdömde inget straff för eleven, men dömde honom till att betala läraren skadestånd både för orsakade kostnader och för sveda och värk. Åbo hovrätt Hovrätten dömde en studerande vid en yrkesläroanstalt till böter för vållande av personskada samt till att betala skadestånd till läraren. Situationen började genom att studeranden betedde sig osakligt under en lektion. Hovrätten ansåg att läraren hade haft ett motiverat skäl till att avlägsna studeranden från undervisningsutrymmet och därvid använda maktmedel, eftersom studeranden inte hade följt lärarens uppmaning att avlägsna sig. Medan läraren 8

9 avlägsnade eleven hade denne ryckt sig fri så att hans armbåge hade träffat lärarens haka, och till följd av detta fick läraren tandskador. Hovrätten ansåg att studeranden genom sin oaktsamhet hade gjort sig skyldig till vållande av personskada. Olaga hot Elever har ofta den felaktiga uppfattningen att de utan påföljder får utsätta lärare för alla slags hotelser. Men en lärare bör inte finna sig i vilka hotelser som helst; allvarliga hotelser bör utredas av polisen. Om olaga hot stadgas i strafflagens 25 kapitel. Lagen definierar olaga hot på följande sätt: Den som lyfter vapen mot någon eller på något annat sätt hotar någon med brott under sådana omständigheter att den hotade har grundad anledning att frukta för att hans egen eller någon annans personliga säkerhet eller egendom är i allvarlig fara skall, om strängare straff för gärningen inte stadgas på något annat ställe i lag, för olaga hot dömas till böter eller fängelse i högst två år. En dom för olaga hot förutsätter att den hotade personen har haft en grundad anledning att känna sig allvarligt hotad. Om det t.ex. är allmänt känt att den som uttalat hotelserna är våldsam, har den som hotats i allmänhet en grundad anledning för sin rädsla. Den hotade kan självfallet ha en grundad anledning för sin rädsla även om den som uttalat hotelserna aldrig tidigare betett sig våldsamt. Domstolen avgör in casu om personen har hotats med brott och om han haft en grundad anledning för sin rädsla. Allmänna åklagaren får inte väcka åtal för olaga hot om inte målsägaren anmäler det för åtal eller om inte ett livsfarligt hjälpmedel har använts vid det olaga hotet eller om inte ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks. Alltså bör en lärare eller rektor som ser sig utsatt för olaga hot be polisen om en brottsutredning eller göra en brottsanmälan. Helsingfors tingsrätt Tingsrätten dömde en person för olaga hot till böter samt till att betala skadestånd för psykiskt lidande till den rektor som han utsatt för olaga hot. Enligt tingsrätten hade den dömda olagligen hotat rektorn genom att skicka ett textmeddelande där skolan hotades med terrorism. Speciellt det faktum att textmeddelandet var avsänt med ett hemligt avsändarnamn hade gett rektorn ett motiverat skäl till rädsla för att den personliga säkerheten var i fara. Tingsrätten i Kumo Tingsrätten ansåg i sin dom att en tidigare elev i skolan hade gjort sig skyldig till olaga hot och dömde eleven till att betala skadestånd till läraren för psykiskt lidande. Eleven hade sänt flera hotfulla textmeddelanden till lärarens mobiltelefon. Tingsrätten ansåg i sin motivering att eleven hade hotat läraren till livet under sådana förhållanden att läraren hade ett motiverat skäl till rädsla för att den personliga säkerheten var i allvarlig fara. Helsingfors hovrätt Hovrätten ansåg i sin dom att en elev i egenskap av ung person hade gjort sig skyldig till olaga hot. Elevens påstående att det bara hade varit fråga om ett skämt inverkade inte på saken, men hovrätten ansåg dock att eleven, som vid tidpunkten för dåden nyss hade fyllt 15 år, hade utfört dåden snarare i oförstånd än av likgiltighet inför lagens förbud och påbud. Av den anledningen blev eleven inte dömd till straff, men ålades att betala skadestånd till läraren för psykiskt lidande. 9

10 Besöksförbud Enligt lagen om besöksförbud kan besöksförbud meddelas om det finns grundad anledning att anta att den person mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot den persons liv, hälsa, frihet eller frid som känner sig hotad eller på annat sätt allvarligt trakassera denna. Vem kan ansöka om besöksförbud? Ansökan om meddelande av besöksförbud kan lämnas in av vem som helst som med grundad anledning känner sig hotad eller trakasserad av en annan person. Också åklagar-, polis- eller socialmyndigheterna kan ansöka om meddelande av förbud om den hotade personen inte själv vågar göra det. Besöksförbud ansöks antingen hos polisen (temporärt besöksförbud som träder i kraft omedelbart) eller hos den lokala tingsrätten. Ansökan kan vara skriftlig eller muntlig. Ett besöksförbud gäller högst ett år, men vid behov kan förbudet förlängas. Brott mot besöksförbud är straffbart. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Den som meddelats normalt besöksförbud får inte träffa den person som förbudet avses skydda eller på annat sätt kontakta denna, om det inte gäller kontakter för vilka det finns en saklig grund och som är uppenbart nödvändiga. Det är likaså förbjudet att följa efter och iaktta den person som förbudet avses skydda. En person som meddelats utvidgat besöksförbud får utöver föregående inte heller vistas i närheten av den stadigvarande bostaden eller fritidsbostaden, arbetsplatsen eller ett med dessa jämförbart ställe där den person vistas som förbudet avses skydda. Den domstol som meddelar förbudet beslutar också om dess närmare innehåll. Besöksförbud kan behövas som skydd mot t.ex. aggressiva föräldrar eller elever. Helsingfors tingsrätt Tingsrätten meddelade en studerande utvidgat besöksförbud två gånger. Studeranden dömdes likaså två gånger till bötesstraff för brott mot de meddelade besöksförbuden. Studeranden hade enligt tingsrätten avsiktligen trakasserat sin lärare och stört privatlivet genom att ringa hem upprepade gånger och genom att följa efter läraren både på arbetsplatsen och på offentliga platser. Läraren hade varit tvungen att anlita polisen eftersom trakasserierna hade skett också utanför lektionstid under kvällarna. Studerandens beteende hade varit taktlöst, påträngande samt hotfullt. Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom. Tingsrätten i Björneborg Tingsrätten meddelade en studerande utvidgat besöksförbud. Studeranden hade tidigare dömts utöver andra brott bl.a. för två fall av olaga hot riktade mot en lärare. Tingsrätten ansåg att det fanns motiverad anledning att anta att studeranden skulle komma att begå ett brott riktat mot lärarens liv, hälsa, frihet eller frid eller annars trakassera läraren på ett gravt sätt. Enär läraren och studeranden arbetade resp. studerade i samma läroanstalt gällde besöksförbudet inte läroanstalten till de delar som det var frågan om nödvändig studierelaterad kontakt med läraren. 10

11 Nödvärn En lärare har såsom övriga medborgare rätt att försvara sig mot obehöriga angrepp. Även om läraren med denna handling gjort sig skyldig till ett som enskilt dåd straffbart förfarande, är dådet inte längre straffbart om det var nödvändigt för avvärjande av angreppet. Förutom sitt eget liv och sin egen hälsa har läraren även rätt att försvara sin och andras egendom mot obehöriga angrepp. En riktig uppskattning av använda maktmedel är viktig i en nödvärnssituation. Handlingens straffbarhet avförs endast om åtgärderna för avvärjning av angreppet stod i rätt proportion till angreppets farlighet. Om åtgärderna är överdimensionerade, bruket av våldsmedel t.ex. fortsätter ännu när angriparen redan är kuvad, är det fråga om excess i nödvärn. För excess i nödvärn är straffet enligt domstolens prövning antingen fullt eller nedsatt. Om omständigheterna var sådana att personen ifråga inte kunde besinna sig, får han inte dömas till straff. Esbo-fallet Ett syskonpar i specialförskoleklass hade berättat för sin mamma att läraren i skolan hade klämt dem hårt och tagit stryptag på dem och slagit dem bl.a. i huvudet och på armen. Mamman brottsanmälde läraren. Läraren kallades till polisförhör där läraren berättade att syskonen hade varit oroliga och aggressiva i skolan och att man därför ofta måste lugna ner dem bl.a. genom att hålla dem i famnen. Barnen hade alltid först blivit uppmanade att sluta göra skada. Man hade varit tvungen att hålla fast dem t.ex. när något av barnen kastade vassa isbitar på andra barn och på vuxna, fällde omkull sin pulpet eller bankade sin pulpet med ett hårt föremål, eller när någon av dem i den smala tamburen knuffade andra barn mot knaggarna för skor. Mamman hade alltid fått en redogörelse för varför, när och hur man hade varit tvungen att lugna ner barnen genom fysiska maktmedel. Senare erkände syskonen för mamman att de hade hittat på hela historien. Polisen lade ner förundersökningen eftersom inget brott hade skett. Det hade varit fråga om tillåten kraftanvändning i en nödvärnssituation i handhavandet av tjänsteuppgifter, där de tillgripna åtgärderna stod i rätt proportion till förövningarnas farlighet. Läraren bad senare om polisutredning för att hon hade blivit utsatt för ärekränkning genom ogrundade påståenden om misshandel. Ordningslagen i skolans verksamhet Syftet med ordningslagen är att främja ordning och säkerhet på allmänna platser. Med allmän plats avses sådana platser som kan användas av allmänheten eller som reellt, permanent eller temporärt används av allmänheten oberoende av vem som äger dem. Enligt lagen anses bl.a. de delar av ämbetsverk, dit allmänheten har tillträde, vara allmänna platser. I lagen nämns inte specifikt t.ex. skola, annat undervisningsutrymme eller skoltillställning anordnad på annan plats som sådana allmänna områden där ordningslagen tillämpas. Men eftersom det konstateras i utbildningslagstiftningen att undervisningen är offentlig och vem som helst kan gå och följa med den, kan ordningslagens stadganden på denna grund tillämpas också i skolan, på skolans område eller på övrigt område där en skoltillställning anordnas. 11

12 Om bruket av maktmedel För att upprätthålla ordningen i skolan och för att garantera en trygg studiemiljö blir lärare ibland tvungna att inkräkta på elevers fysiska integritet. Oftast är skälet att en elev vägrar avlägsna sig från klassrummet efter att läraren uppmanat honom eller henne att göra det. Eftersom vår lagstiftning tryggar medborgares fysiska integritet mycket långt, är det skäl att reda ut, i vilka situationer lärare kan avvika från nämnda integritetsprincip utan att själva bli anklagade för t.ex. misshandel av elev och brott mot tjänsteplikt. Skollagstiftningen ändrades I och med denna lagändring som syftar till ökat välmående hos elever och studerande samt till ökad trygghet i studieförhållandena preciserades också användningen av fysiska maktmedel i skolan. För att säkra studietryggheten i skolan eller läroanstalten och för att garantera att studierna avancerar utan störningar har läraren eller rektorn rätt att uppmana en elev att avlägsna sig från klassrummet för den tid som återstår av lektionen. Detsamma gäller övriga undervisningsutrymmen och skoltillställningar. Om en elev vägrar att avlägsna sig eller gör motstånd har rektorn eller läraren tillsammans eller var för sig rätt att använda sådana fysiska maktmedel som är nödvändiga för att få eleven avlägsnad. Elevens ålder, situationens hotfullhet och motståndets allvar bör beaktas. Det är förbjudet att använda maktmedelsredskap för att avlägsna eleven. Observera speciellt att enligt skollagstiftningen är det endast en lärare eller rektorn som har rätt att avlägsna en elev. Exempelvis skolvaktmästaren eller ett skolgångsbiträde kan inte sättas in för att avlägsna en elev som gör motstånd. En nödvärnssituation är dock en annan sak. På nödvärn behöver man inte tillämpa dessa begränsningar. Vad som gäller för nödvärn står beskrivet på annat ställe i denna guide. Om en lärare eller rektorn använt sig av maktmedel för att avlägsna en elev skall han eller hon lämna en skriftlig redogörelse för händelsen till utbildningsanordnaren. Stadgandena tillämpas förutom inom den grundläggande utbildningen också inom utbildningen på andra stadiet. Förutom att avlägsna elever blir lärare ibland tvungna att lugna ner en elev genom att hålla fast honom eller henne. Att hitta de rätta och de rätt dimensionerade medlen kan vara svårt i en plötslig situation, speciellt som det inte finns så många exempel på rättspraxis från tiden för de nya skollagarna. Som ett allmänt råd i ljuset av rättspraxis kunde man i alla fall säga att de maktmedel som en lärare använder borde om möjligt vara passiva till sin natur, t.ex. så att man låser och håller fast eleven tills han eller hon lugnar sig. På motsvarande sätt kan man konstatera att en lärare, som daskar till en elev eller använder annat aktivt våld, så gott som helt säkert drar på sig en dom, trots att avsikten var att lugna ner eleven. Åbo hovrätt En lärare hade vid tidpunkten för händelsen kommit till platsen där en elev misshandlade en annan elev med knytnävarna. Hovrätten ansåg att läraren hade både rätt och skyldighet att ingripa i händelserna. Läraren hade dessutom rätt att använda nödvändiga maktmedel för att lugna ner situationen. Läraren hade skilt åt eleverna som slogs genom att grabba tag i den som misshandlade och knuffa bort honom från platsen upp för trappan med den påföljd att eleven föll och skadade benen. Hovrättens syn var att läraren inte hade knuffat 12

13 eleven uppför trappan avsiktligen, och att läraren inte heller annars haft för avsikt att orsaka eleven skador eller ansett att den sannolika följden av knuffandet skulle vara att eleven faller omkull. Åtalet för lindrig misshandel och brott mot tjänsteplikt förkastades. Kangasalafallet En högstadieelev hade bråkat och rasat i skolkorridoren. Rektorn som hade hört skrikandet hade begett sig till platsen för att ta reda på orsaken till bråket och oljudet. Rektorn som kommit till korridoren och träffat på eleven ville reda ut orsaken till beteendet i ett rum vid sidan om korridoren. När eleven försökte fly hade rektorn fattat tag i hans rockkrage. Eleven slet och bråkade i greppet men man lyckades få honom in i sidorummet. Efter samtalet fick eleven gå för att fortsätta lektionen. Efter skolan uppsökte eleven läkare och påstod att rektorn hade tagit strypgrepp på honom och orsakat ett skrubbsår på halsen. Eleven gjorde en brottsanmälan till polisen. Efter polisundersökningen fattade åklagaren beslut om åtalseftergift. Åklagarens motivering gällande påståendet om misshandel var följande: Misshandel förutsätter avsiktlighet. I sig hade rektorn inte laglig rätt att med maktmedel hindra eleven från att avlägsna sig. Rektorns brott mot elevens fysiska integritet var dock synnerligen lindrigt. Åklagarens uppfattning var att skrubbsåret hade uppkommit genom att eleven slet och bråkade medan rektorn höll honom fast. Skadan hade uppstått genom lindrigt vållande, inte avsiktligen. Dessutom var smärtan och skadan mycket ringa så att misshandeln måste anses vara obetydlig. Å andra sidan hörde rektorns åtgärder för att reda upp saken till tjänsteplikten såsom också handledningen av eleven så att denna skulle uppföra sig sakligt och använda ett sakligt språk. Det allmänna intresset förutsatte inte heller att rektorn skulle åtalas. Med anledning av att dådet var ringa åtalades rektorn inte heller för brott mot tjänsteplikt. Tingsrätten i Toijala Tingsrätten förkastade åtalet mot en lärare för misshandel och brott mot tjänsteplikt. En högstadieelev hade olovligen befunnit sig i skolkorridoren under en rast och inte följt en lärares uppmaning att avlägsna sig. Eleven vägrade också ta av sig mössan inomhus trots lärarens uppmaning. Efter detta hade läraren tagit mössan av eleven och avlägsnat honom från korridoren med ett grepp om överarmen. Vidare hade läraren senare under skoldagen varit tvungen att avlägsna samma elev från lektionen och leda honom med ett armgrepp till rektorskansliet för att eleven hade stört undervisningen och inte hade avlägsnat sig trots uppmaning. Tingsrätten ansåg i sina motiveringar att läraren hade rätt att med maktmedel avlägsna en elev som vägrade att följa uppmaningen att avlägsna sig. När läraren avlägsnade eleven från korridoren och från klassen med armgrepp och tag om ryggen, överskred detta förfarande inte det som var försvarbart i den situationen. Vidare ansåg rätten att det att man tar mössan av någon inte uppfyller kännetecknen på misshandel. 13

14 Råd om tillvägagångssätt 1. Dokumentera allt för att säkra bevisningen. Uppsök läkare eller hälsovårdare efter en misshandel för konstaterande av skadorna. Skriv upp vittnena. Samla de skriftliga bevis som finns. Ta en annan lärare eller någon annan vuxen till hjälp, själv är du sannolikt upprörd eller chockad och därför kanske handlingsförlamad och inte helt klartänkt. 2. Kontakta den rektor som ansvarar för verksamheten vid enheten. Rektorn måste få kännedom om det som har hänt. Rektorn måste vidta åtgärder för att starta en utredning och ordna upp det som behövs för att skolgång och studier ska fungera. 3. Kontakta fackets jurister via ditt förbund. Av lärarfackets jurister får du råd och vägledning för hur du ska gå vidare. Lärarens konfiskeringsrätt Elever kan ibland ha med sig föremål eller attiraljer som av olika skäl inte kan tillåtas i en skola eller läroanstalt. Även om det inte är tillåtet att ha med sig ett visst föremål i skolan kan det inte enbart på den grunden tas ifrån eleven. Skolans disciplinära förfarande kan dock komma ifråga i ett sådant fall (se Skolans disciplinära förfarande). En elev kan störa undervisningen på många olika sätt. Det är vanligt att olika leksaker och apparater som används under lektionen eller t.o.m. under rasten orsakar störning. Ett föremål som eleven använder utan lov och/eller på ett störande sätt kan tillfälligt tas ifrån eleven för återställande av ordningen, speciellt om eleven trots tillsägelse fortsätter att använda föremålet. Även om man då kortvarigt inkräktar på elevens besittningsrätt är de övriga elevernas rätt till undervisning så viktig att ett kortvarigt inkräktande på besittningsrätten är tillåtet. Föremålet måste returneras senast vid skoldagens slut till eleven eller vårdnadshavaren. Undervisningen är enligt huvudregeln offentlig. Om man vill banda eller fotografera undervisningen borde man komma överens om det på förhand med läraren, eleverna och vårdnadshavarna. Läraren kan dock i sista hand förbjuda en bandupptagning eller fotografering av en lektion på den grund att det stör undervisningen. Kroppsvisitation Med kroppsvisitation avses en undersökning av vad den visiterade har i sina kläder eller annars bär på sig. Endast polisen kan besluta om kroppsvisitation. En lärare har alltså inte rätt att utföra en kroppsvisitation, alltså t.ex. att undersöka vad som finns i fickor och väskor. Om behov av sådant finns bör polisen kontaktas. Om eleven/eleverna ger sitt samtycke kan läraren undersöka exempelvis deras fickor och väskor. Eleverna kan frivilligt t.ex. tömma sina fickor och väskor. I en sådan situation bör läraren noga överväga sitt handlande. Eleverna får inte uppfatta det så att det kan bli negativa påföljder för dem om de inte ger sitt samtycke. Läraren bör också beakta elevernas 14

15 ålder och utvecklingsnivå. Ju yngre eleverna är desto mindre förmåga har de att sätta sig emot lärarens förslag. Elevernas frivillighet bör alltså vara äkta och genomtänkt också vid en senare bedömning av situationen. Den allmänna rätten att gripa gäller även stöld och snatteri. Om en elev blir tagen på bar gärning för nämnda brott och inte går med på att återbörda andras egendom har läraren rätt att gripa eleven, och de poliser som kallas till platsen har rätt att vid behov företa en kroppsvisitation. Innehav av farligt eggvapen på allmän plats är förbjudet. En lärare har rätt att gripa den som innehar ett farligt eggvapen. Om kroppsvisitation inte krävs för att lägga beslag på eggvapnet har läraren rätt att ta det i samband med gripandet. Den gripna såsom även det farliga eggvapnet bör utan dröjsmål överlämnas till polisen. En lärare har rätt att gripa en elev som olagligen innehar alkohol eller droger. Alkohol eller droger som beslagtagits bör genast överlämnas till polisen. Beslagtagandet bör alltid ha ordning eller säkerhet som mål eller hänföra sig till den allmänna rätten att gripa. Inga föremål får tas ifrån en elev endast i disciplinsyfte. M.a.o. är ett sådant förfarande inte tillåtet där läraren lägger beslag på elevernas ägodelar och returnerar dem exempelvis i slutet av läsåret. Ordningsstadgan Enligt lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning skall varje skola ha en ordningsstadga eller motsvarande bestämmelser. Ordningsstadgan skall främja den interna ordningen i skolan, ostörda studier samt tryggheten och trivseln i skolsamfundet. Genom ordningsstadgan får man inte begränsa de rättigheter som envar garanteras i grundlagen. I ordningsstadgan kan utfärdas regler om de praktiska arrangemangen och ett korrekt uppförande. Dessutom kan regler utfärdas om hur skolans egendom får hanteras och om hur man får vistas och röra sig i skolbyggnaden och på skolområdet. I ordningsstadgan kan man inte ha regler om t.ex. skolvägen eller fritiden eftersom ingendera är skolverksamhet. Skolans regler för tillrättavisningar och disciplin kan inte heller tillämpas på osakligt beteende utanför skolans verksamhet. Skolan kan dock försöka att i samråd med föräldrarna komma överens om att eleverna exempelvis inte kommer till skolan med cykel eller att eleverna har cykelhjälm när de använder cykel på skolvägen. Skolans disciplinära förfarande De disciplinära medel som skolan har kan delas upp i tillrättavisningssätt och disciplinära straff. Tillrättavisningssätt är utförande av hemuppgifter efter skoldagens slut (endast grundskolan), kvarsittning (endast grundskolan), avlägsnande av elev från klassrummet för återstående lektionstid och förvägran av rätten att delta i undervisningen för den återstående arbetsdagen. Disciplinära straff är skriftlig varning och avstängning för viss tid. Om skriftlig varning och avstängning för viss tid bör alltid ges ett besvärsdugligt beslut. En grundskolelev som har försummat sina hemuppgifter kan åläggas att efter skoldagens slut under högst en timme åt gången utföra sina uppgifter under övervakning. En grundskolelev 15

16 som stör undervisningen eller i övrigt bryter mot ordningen i skolan eller gör sig skyldig till fusk kan ges högst två timmars kvarsittning. Innan en elev ges kvarsittning skall den handling eller försummelse som åtgärden grundar sig på preciseras, eleven höras samt annan behövlig utredning skaffas. En elev som stör undervisningen kan bli tillsagd att lämna klassrummet eller det rum där undervisningen ges. En elev kan också bli tillsagd att lämna en skoltillställning. En grundskolelev som har avlägsnats från klassrummet får inte lämnas utan övervakning. I praktiken är det bäst att skolvis överväga hur man ordnar övervakningen av elever som har avlägsnats från klassrummen. Om en elev inte lyder uppmaningen att avlägsna sig har rektorn eller läraren rätt att avlägsna eleven. Om en elev som skall avlägsnas försöker förhindra detta genom att göra motstånd, har rektorn och läraren rätt att använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att få eleven avlägsnad och som med hänsyn till elevens ålder och situationens hotfullhet eller motståndets allvar och en helhetsbedömning av situationen kan anses vara försvarbara. Rektorn och läraren kan i de här situationerna agera tillsammans eller var för sig. T.ex. gårdskarlen, skolvärden eller ett skolgångsbiträde kan inte avlägsna en elev. Maktmedelsredskap får inte användas vid avlägsnandet. Om man varit tvungen att tillgripa maktmedel ska den som använt dem ge utbildningsanordnaren en skriftlig utredning om saken. Rektorn kan förvägra rätten att delta i undervisningen för den återstående arbetsdagen. Motiveringen kan vara ett störande eller våldsamt eller hotfullt uppförande. En elev kan avlägsnas med maktmedel, om han eller hon har fått vetskap om förvägran att delta i undervisningen och inte frivilligt lämnar klassrummet, ett annat utrymme där det ges undervisning eller en skoltillställning. För en elev som har förvägrats rätten till undervisning skall ordnas behövlig elevvård och övervakning under resten av dagen. En elev som stör undervisningen eller i övrigt bryter mot ordningen i skolan eller gör sig skyldig till fusk kan ges en skriftlig varning. Innan varningen ges skall den handling eller försummelse som varningen grundar sig på preciseras, eleven höras samt annan behövlig utredning skaffas. Också elevens vårdnadshavare skall ges tillfälle att bli hörd. Om förseelsen är allvarlig eller om en elev fortsätter att uppföra sig olämpligt efter att ha fått kvarsittning eller en skriftlig varning, kan eleven i grundskolan avstängas för högst tre månader och i gymnasiet och i en yrkesläroanstalt för högst ett år. Innan en elev avstängs för viss tid skall den handling eller försummelse som avstängningen grundar sig på preciseras, eleven höras samt annan behövlig utredning skaffas. Också elevens vårdnadshavare skall ges tillfälle att bli hörd. En grundskolelev kan avstängas omedelbart i det fall att orsaken till avstängningen är ett våldsamt eller hotfullt uppförande och det finns en uppenbar risk för att uppförandet upprepas. Om det är fråga om en elev i grundskolan skall utbildningsanordnaren ordna undervisningen så att den elev som har avstängts för en viss tid inte blir efter i de framsteg som hans eller hennes årskurs och undervisningsgrupp gör. För den avstängda eleven utarbetas en individuell plan utifrån läroplanen och undervisningen genomförs och inlärningen följs enligt denna plan. 16

17 Beslutet om avstängning av en elev fattas i allmänhet av ett flerhövdat organ. Föredraganden dvs. vanligtvis rektorn har allt skäl att beakta att beslutet om avstängning inte förhindras eller fördröjs på grund av att man inte har utarbetat en individuell plan utifrån läroplanen. Om åtal mot en elev är anhängigt vid allmän domstol får inte skolans disciplinära förfarande av samma skäl inledas eller fortsätta mot eleven. En elev kan dock avstängas för viss tid, om det med hänsyn till elevens brott eller omständigheter i samband med det är motiverat. Om en domstol har frikänt en elev, får inte disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas annat än på grund av en sådan omständighet som inte kan betraktas som brott men som kan medföra en disciplinär bestraffning. Om en domstol har dömt en elev till straff, får eleven inte av samma skäl påföras disciplinstraff. Straffrättsligt ansvar Elevens straffrättsliga ansvar En person har straffrättsligt ansvar när han har fyllt 15 år. När ett barn som är under 15 år misstänks för att ha gjort sig skyldigt till en brottslig handling kan polisen förhöra barnet med anledning av handlingen och företa en förundersökning. På en person som är under 15 år kan i stället för straffrättsligt ansvar endast de fostrande åtgärder som nämns i barnskyddslagen tillämpas. Om de åtgärderna beslutar socialmyndigheterna. I detta sammanhang bör dock understrykas att en elev kan bli skadeståndsskyldig även om han eller hon är under 15 år. Unga brottsförövare som vid tidpunkten för dådet varit år gamla har i lag fått en specialställning som tar sig uttryck t.ex. på följande sätt: Allmänna åklagaren får låta bli att väcka åtal för ett brott som någon har begått i en ålder under 18 år om det förväntade straffet för brottet inte är strängare än böter eller fängelse i högst sex månader och brottet anses ha berott hellre på oförstånd eller obetänksamhet än på likgiltighet inför lagens påbud och förbud. Likaså kan domstolen med samma motivering låta bli att utdöma straff för en person som är under 18 år. När en domstol överväger straffet för en som är under 18 år kan den döma den unga personen till högst tre fjärdedelar av det för brottet ifråga stadgade maximala straffet, och minst det för brottet stadgade minimistraffet. Den som är under 18 år kan dömas till s.k. ungdomsstraff. Lärarens straffrättsliga ansvar Lärare har samma straffrättsliga ansvar för sina handlingar som andra medborgare. Dessutom bör lärare komma ihåg att de som tjänstemän enligt strafflagen också har ett tjänsteansvar för vad de gör. Endast en i strafflagen definierad tjänsteman kan begå tjänstebrott. Sådana tjänstemän är tjänsteinnehavarna inom staten, kommunerna och samkommunerna. Samma ställning har också bl.a. kommunfullmäktige och medlemmarna av kommunstyrelser, nämnder och direktioner. Enligt strafflagen räknas som tjänstemän även personer som enligt lag eller förordning eller ett med stöd därav utfärdat förordnande utövar offentlig makt i ett annat samfund. Således är också lärarna vid privata skolor tjänstemän i strafflagens bemärkelse då de utför sina läraruppgifter. Tjänstebrott är enligt strafflagens 40 kapitel tagande av eller begäran om muta brott mot tjänstehemlighet och brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet (t.ex. röjande 17

18 av en handling som är sekretessbelagd) missbruk av tjänsteställning brott mot tjänsteplikt och brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet. Straffet för tjänstebrott är böter eller fängelse. Vid brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet kan en tjänsteman tilldömas en varning. Dessutom kan tjänstemannen dömas till avsättning. Ett straff som utdömts för tjänstebrott antecknas i den eventuella matrikel som förs över tjänstemannen. Anteckningen om straff avförs ur matrikeln när en viss tid har förlöpt. T.ex. böter stryks ur matrikeln sex år efter den dag då en laga dom eller ett laga beslut gavs. Om en tjänsteman samtidigt gör sig skyldig till ett annat brott än enbart tjänstebrott, får straff utdömas för alla brotten så länge som det får utdömas för ett av brotten. Den kortaste preskriptionstiden för tjänstebrott är fem år. I detta sammanhang är det också skäl att konstatera att målsäganden dvs. exempelvis en elev eller elevens vårdnadshavare har åtalsrätt i fall av tjänstebrott (se Läraren som svarande). Hovrätten i Rovaniemi Hovrätten i Rovaniemi dömde en klasslärare till böter för brott mot tjänsteplikt. Klassläraren hade under en klassresa p.g.a. misstankar om stöld undersökt en elevs väskor och fickor och dessutom bett eleverna klä av sig in på underkläderna för att hitta de stulna pengarna. Hovrätten ansåg att läraren inte hade rätt till sitt tillvägagångssätt, utan att läraren avsiktligen hade överskridit sina befogenheter och därmed underlåtit att sköta de uppgifter som hör till tjänsten på ett adekvat sätt. Hovrätten i Rovaniemi Hovrätten dömde en lektor vid grundskolan till böter för förolämpning och brott mot tjänsteplikt. Lekorn hade ritat en s.k. streckgubbe på tavlan och förklarat för eleverna att bilden föreställde ett litet barn som ligger på golvet vid kassan framför godishyllan och gråter. Sedan hade läraren frågat en elev om du är sån där, varvid en del av eleverna i klassen hade skrattat. Hovrätten ansåg att hela handlingen var avsiktligt kränkande, och eftersom den var riktad mot en elev som är i underordnad ställning i förhållande till läraren, kunde handlingen som helhet betraktad inte anses vara av ringa betydelse. Hovrätten ansåg att lektorn genom sin handling hade gjort sig skyldig förutom till förolämpning (numera ärekränkning) också till brott mot tjänsteplikt genom att underlåta att utföra de uppgifter som hör till tjänsten på ett behörigt sätt. Helsingfors hovrätt Hovrätten dömde en klasslärare till böter och skadestånd för sju fall av misshandel och brott mot tjänsteplikt. Fyra pojkar på lågstadiet hade blivit föremål för hårdhänt disciplin från lärarens sida. Rätten bedömde att läraren i undervisningssituationer hade vridit om öronen på pojkarna och sparkat och knuffat dem. Läraren förklarade att öronvridningen var en av alla godkänd on/off -lek där en väsnande elev skulle tystna. Läraren bestred alla sparkar och slag. Han medgav att han kanske genom att lätt beröra med foten hade dirigerat de vid tavlan bråkande pojkarna till sina platser. Alla elever och deras föräldrar tyckte att det inte var någon smärtsam disciplinär metod att ta elever i örat eller ens att det var ett osakligt undervisningssätt. Så hade också tingsrätten tidigare genom omröstningsbeslut förkastat åtalen mot läraren. De medlemmar i tingsrätten som representerade den mildare ståndpunkten bedömde att det i elevernas berättelser om misshandel kunde vara frågan 18

19 om överreagerande eller dramatisering, vilket är typiskt för elever i den åldern. Hovrätten däremot ansåg elevernas berättelser vara klara och trovärdiga. Vasa hovrätt Läraren i fallet hade under gymnastiklektionen tagit eleverna i tredje och fjärde klass till en allmän badstrand. Vattnet djupnade snabbt 45 meter ut och läraren hade påmint eleverna om detta. Eleverna hade gått ut i vattnet före läraren som hade följt med situationen från stranden t.ex. så att han hade räknat de elever som befann sig i vattnet. Läraren hade omedelbart gått ut i vattnet då han hörde att en elev ropade efter sin kamrat som försvunnit under vattenytan. Läraren hade bett en elev som stod på stranden att tillkalla hjälp och dök själv efter den elev som försvunnit under ytan. En dykare hittade den drunknade eleven först en halv timme senare. Hovrätten ansåg att det hörde till lärarens tjänsteåligganden att svara för elevernas säkerhet. Läraren skulle se till att ingen drunkningsfara förelåg. De anvisningar och varningar som läraren hade uttalat ansågs inte vara tillräckliga för att värna om elevernas säkerhet. Läraren skulle enligt hovrätten inte ha tillåtit att eleverna gick ut i vattnet före honom. Således hade läraren brutit mot sin tjänsteplikt och förseelsen kunde som helhet betraktad inte anses ringa. Hovrätten dömde klassläraren till böter för brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet samt för dödsvållande. Om tystnadsplikten inom undervisningsväsendet Till lärarnas tjänsteplikt hör att hemlighålla vissa uppgifter som de får vetskap om i sitt arbete. Å andra sidan är lärarna skyldiga att anmäla vissa saker till barnskyddsmyndigheterna. Utbildningslagstiftningens stadganden om tystnadsplikten är desamma till innehållet i lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen, lagen om yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Stadgandena slår fast vilka uppgifter som inte olovligen får röjas för utomstående. Problemet är att det inte finns stadgat någonstans, under vilka förutsättningar en lärare kunde ha rätt att få uppgifter om en elev t.ex. av social- och hälsovårdspersonalen. Man har insett problemet, men tillsvidare har försöken att få fram uppgifter inte burit frukt. Därför är det bästa sättet att få fram nödvändiga uppgifter fortsättningsvis studerandens eller elevens vårdnadshavares samtycke. Vem har tystnadsplikt? Ledamöterna i de organ som svarar för anordnandet av utbildning har tystnadsplikt, också eventuella elevrepresentanter. Tystnadsplikt har dessutom rektor, lärare, skolgångsbiträden och skolans övriga personal. Också personer som utför sin undervisningspraktik omfattas av tystnadsplikten. 19

20 Tystnadsplikten fortgår även efter det att förtroendeuppdraget eller anställningsförhållandet har upphört. Vad tystnadsplikten innebär Ovan nämnda personer med tystnadsplikt får inte olovligen för utomstående röja vad de vid skötseln av uppgifter som gäller utbildningen har fått veta om elevernas eller den i respektive utbildningslag avsedda personalens eller familjemedlemmars personliga förhållanden och ekonomiska ställning. Som ett undantag från detta kategoriska förbud stadgas att ovan nämnda personer med tystnadsplikt samt de personer som ansvarar för skolhälsovården och den övriga elevvården får ge varandra samt de myndigheter som svarar för utbildningen sådana uppgifter som är nödvändiga för att studierna skall kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Väl att märka är att tillstånd från berörda person gör det möjligt att inom ramen för samtycket överlämna uppgifter som omfattas av tystnadsplikten. Enligt erfarenhet är största delen av eleverna eller deras vårdnadshavare beredda att ge sitt samtycke till överlämnandet av uppgifter. Det är bäst att be om ett skriftligt samtycke. Om det gäller en elev inom den grundläggande utbildningen är det skäl att be elevens vårdnadshavare om samtycket. En myndig person och en äldre elev ger själv sitt samtycke till överlämnandet av uppgifter (lagen om patientens ställning och rättigheter). När en elev går över från en läroanstalt till en annan kan uppgifterna om eleven vara av väsentlig vikt t.ex. för att trygga elevens egen säkerhet. Utomstående i saken är personer utanför läroanstalten, men också de av de ovan nämnda personerna med tystnadsplikt för vilka det inte är nödvändigt med tanke på arbetet att få kännedom om uppgifterna ifråga. När uppgifterna gäller exempelvis elevens personliga förhållanden eller ekonomiska ställning kan ofta vara svårt att definiera. Därför är det säkrast att tolka lagrummet extensivt och överlämna uppgifter man fått om eleverna, personalen eller deras familjemedlemmar till övriga med tystnadsplikt och till personer som svarar för skolhälsovården och den övriga elevvården endast enligt principen att uppgifterna bör vara nödvändiga för personen ifråga för att studierna skall kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Barnskyddslagens stadgande om anmälningsskyldighet Enligt 25 i barnskyddslagen är bl.a. barnträdgårdslärare och lärare inom den kommunala eller privata sektorn och de som är anställda inom en enhet som bedriver morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, samt de personer som innehar ett förtroendeuppdrag inom socialvården eller skolväsendet, skyldiga att utan dröjsmål och utan hinder av sekretessbestämmelserna göra en anmälan till det organ som ansvarar för socialvården i kommunen, om de i sin uppgift har fått vetskap om ett barn vars behov av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller eget beteende förutsätter att behovet av barnskydd utreds. En redan gjord barnskyddsanmälan upphäver inte skyldigheten att göra en ny anmälan i det fall att behov föreligger. 20