Att möta nyanlända flyktingar

Transkript

1 Att möta nyanlända flyktingar Dokumentation av en konferens den 29 januari 2016 som arrangerades av Göteborgsregionens kommunalförbund (GR), Västra Götalandsregionen och Närhälsan 1

2 Jobbet i kommunerna och regionen har bara börjat Jonas Ransgård, förbundsordförande GR, inledde dagen. Britt Tallhage, Närhälsan och Ulla-Britt Caping Salas, GR hälsade välkomna till utbildningsdagen, som var ett samarrangemang mellan sjukvård och kommuner. Bland de 270 deltagarna fanns personal från socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård. GR:s ordförande Jonas Ransgård (M) inledde med en tillbakablick mot den gångna hösten: Jag är jätteimponerad över det jobb som gjorts av anställda och ideella krafter. Men jobbet i kommunerna och regionen har bara börjat. Under hösten har kommunerna i GR gemensamt tagit fram en 30-punktslista med åtgärder kring mottagandet av nyanlända. Det rör frågor som kompetensutveckling, bl.a. utbildning av gode män, upphandling och en rad saker som kommunerna gör bättre tillsammans. Jonas anser att tiden det tar att etablera sig i Sverige och komma i arbete är alldeles för lång. En förutsättning är att jag får hjälp att hantera det bagage jag har med mig och de kulturskillnader jag möter. Men det handlar också om system. Om vi ser att det tar 7 8 år innan man kommer i arbete samtidigt som det tar kortare tid i andra länder så är det sannolikt att det handlar om hur våra system ser ut. Han poängterade vikten av att hitta nya vägar för att bryta osäkerheten och sysslolösheten. I det arbetet kommer ni att hitta regelsystem och hinder. Jag vill jättegärna veta vilka regelförändringar och system och beslut som behövs för att det ska gå fortare att etablera sig i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden! Vi måste bli bättre på att bemöta människor som varit med om saker vi knappt kan föreställa oss men vi behöver också bli bättre på att förmedla vilka värderingar som gäller i Sverige. Hur väl vi lyckas kommer vara avgörande för många människors möjligheter att skapa sig en framtid i Sverige och den allmänna viljan att ta ansvar för människors behov av skydd. Om vi misslyckas kommer den allmänna viljan att ta ansvar att bli mindre så det vilar ett stort gemensamt ansvar på våra axlar. Ny utbildningsdag 22 april! På grund av det stora intresset för den här utbildningsdagen kommer den att upprepas i april. Mer information kommer inom kort på 2

3 Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) vad är det? En erfarenhet som Lars Trenning och hans kollegor gjort under de drygt 20 år som deras mottagning för vuxna funnits är att trauma slår igenom efter många år. Genom våra erfarenheter av patienter från Bosnien vet vi att vi kommer att ha många patienter från Syrien om 20 år. Det är inte ovanligt att livskriser som skilsmässa eller att man förlorar jobbet utlöser PTSD. PTSD är en psykiatrisk diagnos som tillkom Man hade sett att bl.a. Vitetnamveteraner och kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer ofta utvecklade psykisk ohälsa med liknande symptom. Symptomen på PTSD är följande: 1. Trauma (något har hänt; våld, död, hot, förlust eller liknande som innebär en stor belastning). 2. Återupplevande (starka minnesbilder och kroppsliga symptom). 3. Överspändhet, t.ex. sömnstörning och koncentrationssvårigheter. 4. Undvikande av sådant som kan associeras till traumat, t.ex. att man inte vill se på tv, vara på vissa platser eller träffa vänner. 5. Negativa förändringar som handlar om att det är svårt att känna lust, glädje och tillit till andra. Istället dominerar känslor av skam och skuld. Lars Trenning, psykolog och psykoterapeut på Kris- och traumamottagningen i Göteborg. Lars upplever att det finns en slags förväntan att om man är med om något svårt så utvecklar man PTSD men han framhöll att det inte behöver vara så. Grovt uppskattat utvecklar i genomsnitt 20 procent PTSD efter ett potentiellt trauma. Men det betyder att 80 procent inte gör det! Bland nyanlända flyktingar skulle uppskattningsvis procent kunna utveckla PTSD. Migrationsstress kan öka symptomen men när den stressen är över kan det betyda att symptomen lindras. Själva händelsen har betydelse det är skillnad på en bilolycka eller om man blivit utsatt för tortyr. Det gör också skillnad om det handlar om utdragna, upprepade och komplexa trauman, singeltrauma, interpersonella eller opersonliga trauman samt trauman med eller utan förlust. Ju svårare omständigheter desto större är risken att utveckla symptom. Undersökningar som gjorts visar att cirka tre procent av den svenska befolkningen uppfyller kriterierna för PTSD vid en enskild tidpunkt och cirka sex procent av befolkningen uppfyller kriterierna någon gång under sitt liv. PTSD är ingen kronisk diagnos och många spontanläker. Trauma utlöser ofta en slags kris och de som får PTSD har fastnat i krisreaktionen. Men PTSD är inte den enda formen av psykisk ohälsa som ett trauma kan medföra, andra exempel är akut stressyndrom, depression, ångestsyndrom, missbruk, självmord, psykos, somatisering (smärtsyndrom, högt blodtryck, diabetes, demens) eller dissociation (att man avskärmar sig från sina upplevelser vilket bl.a. kan medföra att man inte tar in det som händer runtomkring en och lätt tappar bort sig i samtal). Det finns riskfaktorer som ökar sannolikheten att en person utvecklar PTSD: tidigare trauman, personlighet (brist på trygghet ökar exempelvis risken), brist på sammanhang, bristande socialt 3

4 stöd, att vara kvinna, ålder samt om händelsen är förknippad med en traumatisk förlust (av människor, social status, sammanhang, hem etc). På motsvarande sätt går det att urskilja skyddande faktorer i form av grundläggande trygghet, socialt stöd, kamratskap (t.ex. i det militära), att vara man, att vara äldre, högre utbildning, högre intelligens samt god ekonomi. Risk- och skyddsfaktorer samt bemötande kan ha stor betydelse för prognosen längre fram. Som exempel nämnde Lars den amerikanske f.d. presidentkandidaten John McCain som var stridspilot under Vietnamkriget. Han blev nerskjuten och satt fängslad på Hanoi Hilton där de flesta fångar var officerare och därmed lite äldre med högre utbildning. När de kom hem bemöttes de som hjältar och få av dem utvecklade PTSD. Det är lätt att klient/patient och personal går in i en tystnadskonspiration av rädsla för att retraumatisera men tvärtom så måste man våga prata för att kunna sätta in rätt hjälp. Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för behandling av patienter med PTSD. En bra bas i form av ordnat boende, ekonomi och liknande gynnar behandlingen. Man bör också ha med i beräkningen att hela familjen påverkas, inte bara den som har PTSD. Känslan att inte vara ensam är viktig, att få tid att bygga förtroende, att träffa samma person och inte behöva berätta samma historia gång på gång (detta gäller även medföljande tolk). Man kan behöva ta hjälp av anhöriga och komplettera med skriftlig information eftersom de här patienterna har sämre förutsättningar att ta emot information och ibland även fatta beslut vilket påverkar följsamhet i behandling. Vi måste komma ihåg att för den som har utvecklat PTSD fungerar inlärning och minne sämre, det tar längre tid att lära sig ett nytt språk och man har svårare att utföra saker utan att göra misstag vilket påverkar självförtroendet. 4

5 Att möta barn som har varit på flykt och som kommer ensamma eller med föräldrar Flyktingbarnteamet är en specialistmottagning för barn upp till 18 år med sammansatt medicinsk och psykisk problematik. Nadja Barenthin Lindblad skissade på fem punkter som hon använder sig av dagligen för att navigera kring barns ohälsa och behov och insatser kring de här barnen. 1. Flyktingbarn har samma rätt till vård som alla barn i Sverige. Tankehjälp: hur hade vi tänkt med ett vanligt barn? Utgångspunkten är barns rättigheter, Barnkonventionen och att flyktingbarn har samma rättigheter oavsett juridisk status. Tyvärr får inte flyktingbarn som grupp samma hjälp överallt. Det kan handla om okunskap. Jag har t.ex. sett remisser där det står att en viss operation inte går att göra förrän barnet fått uppehållstillstånd men det är ju fel, berättade Nadja. Hon poängterade att det kan finnas många olika orsaker till barns psykiska ohälsa: migrationsstress, kulturkrockar, utvecklingsavvikelse, språksvårigheter eller trauma. Vanliga reaktioner på skrämmande händelser är oro, rädsla, ångest, starka minnesbilder, att man återupplever det som hänt, sömnsvårigheter, mardrömmar, undvikande beteende, koncentrationssvårigheter, utåtagerande, ilska, nedstämdhet och somatiska symtom. Orsaken kan vara PTSD men det kan också vara vanliga barnåkommor som exempelvis förstoppning. Man måste ta reda på vad det är, ge en ordentlig vård och vara noga med att fråga vad barnet vill. 2. Det går att göra mycket i barnens vardagsmiljö för att förbättra deras psykiska hälsa. Det kräver att man frågar barnet, frågar om det är okej att samverka med andra kring barnet och fastställer vilka delar som skulle behöva stabiliseras. I vardagen behöver barn mat och sömn, lek och lärande, god omsorg, en trygg livssituation och organiserade fritidsaktiviteter/fysisk aktivitet. Nadja Barenthin Lindblad, barnsjuksköterska i Flyktingbarnteamet ett samarbete mellan barnoch ungdomsmedicin och barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen, Gamlestan. Samtliga dessa områden är förknippade med risker: många är trångbodda, har ont om pengar, har kanske t.o.m. ont om mat, skolan tar lång tid för många, barn sitter hemma och väntar o.s.v. Här kan man göra mycket om barn inte mår bra! Vad är det som inte funkar? Saknas det fritidsaktiviteter? Är det mycket bråk p.g.a. trångboddhet? Kan man göra något åt de här sakerna kan man påverka barnens psykiska hälsa. 5

6 3. Titta på barnens symptom och funktion i första hand för att avgöra vilka behov som finns. Det går inte att beskriva barnens behov utifrån det de varit med om även om det är en viktig faktor. Vi vet inte hur de har påverkats av det de har varit med om. Att titta på symptomen i första hand och få en helhetsbild av hur barnet mår är därför det viktiga. Och att barnet och familjen får komma till tals om vad de vill ha hjälp med. Det är lätt för andra att se ett behov men barnet måste också själv vilja detta annars är det inte meningsfullt, enligt Nadja. 4. En fungerande vårdkedja och vårdgrannar som samverkar förhindrar att barn bollas runt eller hamnar mellan stolarna i vården. Barn måste få hjälp på rätt vårdnivå: basnivå med elevhälsa, vårdcentral och ungdomsmottagning. Eller specialistnivå där BUP/Flyktingbarnteamet, barn- och ungdomsmedicin och socialtjänsten återfinns. Exempel på symptom som basnivån kan hantera är nedstämdhet som inte behöver medicineras, depressionsbedömningar, sömnproblem, behov av psykosocialt stöd och hälsoundersökning av nyanlända. BUP ska kontaktas när det psykiska lidandet är så stort att det innebär en allvarlig symptombild och allvarliga funktionsnedsättningar, t.ex. självskadebeteende, depression, suicidtankar eller misstanke om neuropsykiatriska funktonsnedsättningar. 5. Lägg tid på samverkan. Det sparar lidande, tid och dubbelarbete. Detta är särskilt viktigt när det gäller barn med stressymptom. Jag skulle önska att vården kunde samverka och stötta boenden för att hitta rätt vårdnivå, där finns ett glapp idag och vårdcentralerna har ett långtgående ansvar, sa Nadja. Västbus de länsgemensamma riktlinjerna reglerar barns rätt till insatser från skola, socialtjänst och sjukvård. Västbus är ett bra verktyg för samverkan när vanlig samverkan inte fungerar. Det finns mallar för samverkansmöten och sätt att få till samverkansmöten som gör att man åstadkommer samarbete kring de här barnen. Västbus Västbus samverkan i Västra Götaland kring barn och unga med psykisk/psykiatrisk och social problematik. Läs mer på 6

7 Att förstå psykisk ohälsa mot bakgrund av varje individs sociala och kulturella sammanhang Sofie Bäärnhielm, överläkare, Transkulturellt centrum, Stockholms läns landsting. Sofie Bäärnhielm är verksam på ett kunskapscentrum som arbetar med asyl- och flyktingfrågor. Hon framhöll att migranter löper större risk än andra att utveckla psykisk ohälsa och en särskilt utsatt undergrupp utgörs av kvinnor med flyktingbakgrund. Det är känt att vård på lika villkor kan bidra till att motverka skillnader i hälsa. Vården behöver anpassas till den individ man möter, liksom sociala insatser och psykosocialt stöd. Det här är ofta något som går att påverka. Det vill säga, det vi gör kan bidra till att göra skillnad för människor som kommer hit! Situationen i det nya landet har betydelse för migranters psykiska hälsa. Som exempel berättade Sofie om forskning som Hauff m.fl. gjort i Norge om en grupp vietnamesiska flyktingar som kom dit. Många av dem uppvisade tecken på posttraumatisk stress. När det flera år senare gjordes en uppföljning av de vietnamesiska barnen visade det sig att de hade en bättre upplevelse av sin psykiska hälsa än andra barn. Man förklarar detta med det stöd de fått i familjen och storfamiljen. Det är viktigt att migranter får information om vad det finns för hjälp att få när det gäller psykisk ohälsa eftersom de kan komma från länder där det inte finns någon hjälp att få. Förståelsen för psykiska besvär ser olika ut i olika kulturer. Symptom kan tolkas som sociala eller moraliska problem och förståelsen av kroppen kan variera. Det finns en variation i hur vi uttrycker psykisk ohälsa och det behöver vi vara öppna för och vi behöver lyssna på många olika signaler. Sofie framhöll att språk ger oss olika ord för känslor, ord är inte alltid rakt översättningsbara. Ord som betecknar nedstämdhet, ångest, ängslan, ilska och andra emotioner kan inte utan vidare översättas mellan olika språk. Ordet ångest finns inte på alla språk. Däremot kan känslan beskrivas genom andra uttryck, t.ex. kroppsliga uttryck som andnöd, trångt i halsen, svimningskänsla m.m. Ord som relaterar till kroppen kan vara sätt att förmedla känslor och ångest i vissa kulturer skiljer lidandebegrepp inte kropp och själ åt. Depression är vanligt i samband med posttraumatisk stress och förluster och att vara flykting innebär ofta stora förluster. Men det är svårt att definiera depression om man möter någon som inte beskriver den så som jag är 7

8 van. Ibland är det svårt att särskilja vad som är psykos respektive annan psykisk ohälsa. Det är ibland svårt att tolka om beskrivningarna är psykotiska vanföreställningar eller annorlunda kulturellt eller religiöst färgade föreställningar (som demoner eller andar). Symptom på posttraumatiskt stressymptom (PTSD) behöver inte tolkas mot en psykologisk eller psykiatrisk referensram. Symptom på PTSD kan förmedlas som huvudvärk, ryggvärk, trötthet, koncentrationssvårigheter eller sömnproblem. Sofie tipsade om UNHCR:s rapport Culture, Context and the Mental Health and Psychosocial Wellbeing of Syrians. I rapporten finns mycket kunskap som gäller generellt för flyktingar och en del som är specifikt för flyktingar från Syrien. Rapporten beskriver situationen i Syrien före och under kriget med massiva övergrepp av mänskliga rättigheter, de dagliga svårigheterna och hur detta påverkar människor. I ett land där drygt hälften flytt lider många av förluster av olika slag. Och många är vana vid lögnaktig information. När vi tänker att det är självkart att man ska tro på det vi säger så möter vi människor som är vana vid att andra ljuger systematiskt för dem. Det behöver vi komma ihåg. Det flyktingarna varit utsatta för leder till emotionella, kognitiva och sociala beteendeproblem som inte nödvändigtvis måste vara psykisk sjukdom utan stress i svåra situationer. Av rapporten framgår också att man bör vara försiktig med att överdiagnosticera psykisk sjukdom i samband med psykosocial stress. Man måste också ta i beaktande att psykisk sjukdom ofta är mycket stigmatiserad i Syrien precis som på många andra håll. Rapporten betonar vikten av delat beslutsfattande. Syriska flyktingar har på de flesta sätt förlorat kontrollen över sina liv. Därför är det viktigt med ett delat beslutsfattande vid behandling. Den lilla kontroll man har över sitt liv måste vi respektera. Sofia berättade också om Kulturformuleringen, ett intervjuverktyg som används för att på ett systematiskt sätt utforska den enskildes perspektiv på hälsa, sjukdom och sociala och kulturella sammanhang. Kulturformuleringen består av 16 frågor och återfinns i DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, en handbok för psykiatrin som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd). Det är ett litet försök att ta in etnografi i psykiatriska bedömningar. Att förstå världen utifrån en annan människas perspektiv. Sofie avslutade med att slå fast att ett gott flyktingmottagande är ett viktigt folkhälsoarbetete för att minska utvecklingen av psykisk ohälsa och posttraumatisk stress. Det finns ett antal faktorer som gör att man inte utvecklar PTSD eller som bidrar till att minska risken för symptomutveckling. Sociala villkor och trygghet har stor betydelse, liksom goda relationer och en känsla av meningsfullhet och rättvisa. På gruppnivå har man sett att detta minskar risken för att utveckla PTSD. Det vill säga, ett gott omhändertagande i flyktingmottagandet kan bidra till att färre utvecklar PTSD och det gäller även de som varit med om mycket svåra situationer! Återigen visar detta på mottagarsamhällets betydelse. Lästips! Culture, Context and the Mental Health and Psychosocial Wellbeing of Syrians. Rapporten finns på UNHCR:s webbplats: Transkulturell psykiatri av Sofie Bäärnhielm. DSM-5. Handbook on the Cultural Formulation Interview. 8

9 Seminarium Traumamedveten omsorg att skapa en läkande miljö för barn och unga i vardagen Anna Thom Olin, psykolog på Rädda barnens Centrum för barn och unga i utsatta livssituationer, en behandlingsmottagning för barn 0 18 år. Anna Thom Olin visade en bild över hur många personer/aktörer som finns kring ett ensamkommande barn. Paradoxalt nog framhåller många ensamkommande barn ändå att de känner sig ensamma. Ett barn uttryckte det såhär för mig: det är alla de där små sakerna som man inte har. Därför behöver vi ställa oss frågan vad vi kan göra med den emotionella biten av omsorgen i vardagen! Barn med erfarenhet av trauma behöver stöd på olika nivåer (både bas- och specialistresurser) men Anna efterlyste ett större fokus på stödjande miljöer i vardagen som kan påbörja läkningen av trauma. Traumamedveten omsorg är ingen metod utan ett förhållningssätt som handlar om synsätt och värderingar snarare än åtgärder i specifika situationer. Det är kunskap och färdigheter för vuxna som arbetar direkt med barn och ungdomar som varit med om svåra påfrestningar och trauman. Det kan gälla föräldrar, lärare, socialsekreterare, fotbollstränare m.fl. Traumamedveten omsorg handlar också om resiliens, d.v.s. återhämtningsförmåga och att kunna bemästra svårigheter. Traumamedveten omsorg bygger på traumaförståelse och har tre nyckelpelare: trygghet, relation och bemästring. Trygghet är helt grundläggande: fysisk, emotionell, social/relationell, kulturell, genus, identitetstrygghet, andlig trygghet, upplevd trygghet. Ställ dig frågan: Vad kan du göra för att skapa trygghet för just det här barnet? Relation handlar om att skapa nya trygga relationer med anknytingskvalitet, skapa relationer till omgivningen (både vuxna och andra barn), stärka känslan av normalitet, relationer som hjälp för att reglera sina känslor, sitt beteende och sina impulser och resiliens via känsla av tillhörighet. 9

10 Hur gör vi det då? Ja, t.ex. genom att leka, spela pingis tillsammans, tillgodose behov och vara uppmärksam på när ungdomarna själva bjuder in till en relation. Bemästring tar sikte på att stärka barnet i att hantera både yttre och inre stressorer. Barnet behöver hjälp med affektreglering för att kunna ta hand om sina känslor, sitt beteende och sina impulser. Barn kan inte reglera på egen hand. Om barnet känner rädsla eller är frusterat måste det finnas någon där som regleringsstöd. Man behöver skapa förståelse för vad som ligger bakom beteendet och så kan man tillsammans ta time in en gemensam paus. Det är viktigt att inte lämna barnet ensamt. Samreglering att göra det tillsammans är eftersträvansvärt. Men hur gör man då det? Det är viktigt att vara medveten om sina egna känslor, ha fokus på barnets känslor (inte beteendet) och uttrycka sig lugnande med stadig ton, möta barnets behov, inte agera på barnets verbala kränkningar, sätta ord på känslorna och vara aktivt lyssnande. Dr Dan Siegel myntade begreppet toleransfönstret. När vi befinner oss inom ramen för toleransfönstret känner vi oss lugna och trygga, nyfikna, har förmåga att utvecklas och ta emot information. När vi börjar känna oss stressade riskerar vi att falla ut ur fönstret och förlora dessa förmågor. Traumatiserade barn har ett smalt fönster och behöver hjälp att göra fönstret större. Utanför fönstret riskerar barnet hyperaktivering som tar sig uttryck i aggression, kamp-flykt-beteende etc eller hypoaktivering; barnet kanske isolerar sig, är svårt att få igång osv. Barnet behöver hjälp att minska stressen och förstå vad som triggade det som hände. Och vad hände när vi lugnade oss tillsammans, kan vi göra det mer? Toleransfönstret hjälper också omsorgspersonen att se när hen blir triggad och vad som går att göra bättre. Lästips! Får jag vara med? Erfarenheter från ensamkommande barn och ungdomar i Göteborgsregionen och arbetet med denna grupp. Rapporten kan laddas ner från Youtubetips! The still face experiment. Vad som händer med små barn när tillitspersonen inte reagerar när grundtryggheten ruckas: 10

11 Seminarium Vad är kulturkompetens? Distriktsläkare Kristian Svenberg inledde med en kort introduktion om möten mellan läkare och patient, dels utifrån egna erfarenheter men också utifrån händelser som han fått berättade för sig. Kristian menade att kompetens i fallet kulturkompetens är ett snävt sätt att uttrycka sig på. I själva verket föredrar han Malmökommissionens uttryck interkulturell kompetens där man syftar till kulturen hos båda parter. Han menade att varje människa bör granska den egna förförståelsen och sina fördomar i mötet med andra. Kultur som arbetsplatskultur brukar man säga sitter i väggarna och för många arbetsplatser är den en viktig del i arbetsplatsens identitet. Kultur kan också vara den historia vi som människor bär med oss genom våra fördomar och vår förförståelse. En av åhörarna menade att det finns mer likheter än skillnader mellan olika kulturer. Det rådde delade meningar kring det i lokalen men Kristian instämde. Språkförbristningarna kan uppstå och kommer fortsätta göra det men de är möjliga att överbrygga genom tolerans och tålamod. Ibland kan tolkar vara en del i detta arbete, men bristen på dem är en utmaning idag och tros öka framöver. Det finns också en annan problematik kring tolkar. En åhörare berättade om ett tillfälle då tolkens närvaro gjorde en flicka nervös och rädd. Det ledde till att samtalet fick avbrytas och återupptas vid ett annat tillfälle med en annan tolk. Det är viktigt att man som omvårdnadspersonal känner till vissa kulturella koder och om möjlighet tar reda på hur och varför vissa situationer uppstår. Att vara nyfiken och fråga eller lära sig några ord kan underlätta bemötandet väsentligt. Att lära sig uttala patientens namn på ett korrekt sätt eller läsa på om patientens hemland. Allt för att visa respekt och skapa goda förutsättningar för patienten. Kristian Svenberg, läkare på Flyktingmedicinsk mottagning, Närhälsan i Göteborg. En åhörare menade att vi och dom-tänket finns kvar än idag precis som kategoriseringarna 1:a, 2:a och 3:e generationens invandrare. Efter 40 år i Sverige får hen fortfarande frågan: När ska du åka hem till ditt land? Att tänka i kategorier är djupt förankrat bland många av oss och kan bidra till ökat utanförskap, vilket gör att man bör undvika det om det är möjligt. Alla är vi en produkt av vår miljö. Det är värt att ha med sig i sammanhanget att alla individer har sin historia, kultur och sina fördomar. Det gäller både omvårdnadspersonal och patienter. Många av de personer som kommer till Sverige har en enorm vilja att komma vidare och utvecklas in i det nya samhället och då är bemötandet extra viktigt. I 99 fall av 100 går bemötandet med nyanlända bra. Anstränger man sig lite extra så kan det gå bra i det sista fallet också, sa Kristian. 11

12 Seminarium Att möta och samverka kring barn som varit på flykt Nadja Barenthin Lindblad, barnsjuksköterska i Flyktingbarnteamet, Gamlestan, delade med sig av erfarenheter från arbetet med flyktingbarn och betonade vikten av samverkan mellan myndigheter och ansvariga personer som kommer i kontakt med barnen. Idag har alla barn i Sverige rätt till skola, vård och tandvård och samtidigt är läkemedel fria från den 1 februari 2016 för alla under 18 år vilket även gäller papperslösa barn. Fria läkemedel gäller enbart receptbelagda som går under högkostnadsskyddet. Vanliga förekommande symtom hos barn som varit på flykt är stressymtom som sömnstörningar, rädsla, oro, ångest eller återupplevande med mera samt somatiska besvär som magont och huvudvärk men det kan också handla om skottskador, sprängskador eller benbrott som inte läkt som de skulle. Att barnet får en ordentlig hälsoundersökning är av stor vikt samtidigt som omhändertagande personal förklarar för barnet vad resultatet blev och vad det betyder. Symtom kan ändra sig över tid. Ska remiss skickas så ska informationen vara färsk, berättade Nadja. Det är en förutsättning för att det ska leda till rätt hjälp på rätt plats. Ett barn kan vara välmående i ett tidigare skede men plötsligt må sämre på grund av en specifik händelse, till exempel om ett dödsfall sker i familjen. Önskvärt vore att ha släktingar att tillgå då detta har visat sig vara en god hälsofaktor för barnen. Från barnet finns det ibland en önskan om att få hjälp med kroppsliga ting först och vänta med samtal om det psykiska måendet. Nadja framhöll att man bör avvakta med detta tills ett behov uttryckts eller vid tecken på långvariga symtom som inte klingar av. Erfarenheten är att i samband med att flera saker faller på plats, som boende och skolgång, minskar också svårigheterna för barnet. Nadja anser att det är viktigt att inte kategorisera barnen utan behandla dem som enskilda individer. Behoven som finns hos barnet bör därför bemötas på individnivå. För att kunna åstadkomma detta bör personal vara lyhörd för barnets önskan och undvika tolkningar som kan leda till att ett feltolkat eller mindre primärt behov prioriteras. Barnet vill gärna knyta an till en eller flera vuxna och det bör inte vara en god man eller en myndighetsperson då dessa kan bytas ut eller sluta. Samt att det inte ligger i deras uppdrag. Personalbyte är ofta omtumlande för barnen och en känsla av besvikelse kan uppkomma vilket bör tas i beaktning och kommuniceras till berörda så tidigt som möjligt i processen. Kontaktperson eller annan vuxen som engagerar sig kring barnet har visat sig vara viktiga men tyvärr är det inte särskilt vanligt och resurserna är små kring kontaktpersoner. Många goda kontakter från omgivningen kan förstärka barnet samt skapa tillit och förtroende. Barnens vardagsbehov handlar om allt från god sömn, näringsrik mat till fritidsaktiviteter, lek och lärande samt fysisk aktivitet. Kända skyddsfaktorer är bland annat goda sociala relationer, trygg uppväxt, föräldrar med god insikt i barnets bästa och egenskaper som utbildning samt förmåga att förstå händelser. Samtidigt finns inte alla dessa skyddsfaktorer att tillgå för alla barn då flertalet dessutom är ensamkommande. Vidare kan individuella faktorer som begåvning, härdighet samt om man är lätt att tycka om påverkar hur man hanterar situationen. Barn utan dessa egenskaper får generellt mindre hjälp trots att de har ett större behov. Samtidigt betonar Nadja vikten av behovet hos de barn som anländer med föräldrar: trots familjens närvaro kan de behöva samma stöd som ett ensamkommande barn. Avslutningsvis menar Nadja att barnets behov är viktigast och därför måste vi fråga barnet själv. 12

13 Seminarium Att möta människor som varit utsatta för våld i olika situationer Linda Hansson, projektledare Kompetenscentrum, Enheten för insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, Gryning Vård, arbetar med intern och extern utbildning och handledning kring hedersfrågor. Många barn är utsatta för hedersrelaterat våld och det är viktigt att prata om det för ju tidigare i livet traumat inträffar desto svårare. En vuxen har sig själv innan traumat och har lättare att tänka sig ett liv innan traumat. Men många av de jag träffar idag har inget minne av livet innan traumat, berättade Linda. När man utsätts för våld och blir traumatiserad hinner inte kroppens normala varningssystem gå igång. Traumat tar över. Många traumatiserade beskriver det som att de inte lever utan bara överlever och bär på en känsla av att gå bredvid sig själv. Många talar om att inte känna igen sig själv, att inte vara i den personens kropp den personen är upptagen av det som hände och aldrig får hända igen. Symptom på trauma tar sig uttryck som normala reaktioner på extrema händelser. Den som är traumatiserad känner rädsla, är skadad och hyser ingen tillit, erfar förlust av självbestämmande och kontroll, mister sin förmåga att välja och säga nej och har svårigheter i vardagen. En del härmar hur andra gör i sociala situationer och gör likadant. Linda beskrev det som att man saknar tillgång till sina egna erfarenheter och inte kan värdera en ny situation utifrån dessa. Mot den här bakgrunden är det viktigt att traumatiserade personer får ett bemötande som karakteriseras av förutsägbarhet, planering samt ramar och regler som ger trygghet. Det är bra att erbjuda valsituationer i samband med att beslut ska fattas. Känslan av egenmakt när man får möjlighet att välja bort är större än vi tror för den som annars är van att det är gärningsmannen som bestämmer. Språk är en viktig del i bemötandet. Genom ett inkluderande, icke-auktoritärt, icke-maktspråk undviker vi att vara utpekande, anklagande och skuldbeläggande. Linda gav några exempel: stopp är bättre än att säga nej, genom att säga att nu har vi en svår situation pekar vi inte ut någon. Ingen och någon är generella begrepp som inte är utpekande och som därför inte trappar upp situationen: ingen slår någon, ingen säger fula ord till någon, ingen hotar någon eller ingen klipper blommor istället för sluta klippa blommor. Genom att använda språket på det här sättet får barnet en paus i det svåra och blir inte utpekat. Att arbeta med traumatiserade kräver både tid och tålamod. Ingen snabb fix. Det tar tid men glöm inte att inge hopp, avslutade Linda. 13

14 Kompetensutveckling kring flyktingmottagandet GR genomför flera kurser och utbildningar kring mottagandet av nyanlända vuxna samt ensamkommande barn och unga. Till exempel: Kulturmöten i förskolans och skolan värld, 15 mars MI-utbildning för dig som arbetar med ensamkommande barn och unga, 4 april Det ensamkommande barnet vem bär ansvaret?, 5 april Socialtjänstens ansvar för ensamkommande barn och unga, 13 april För samtliga kurser och utbildningar se Text: Märit Malmberg Nord och Carl Walther, GR Foto: Märit Malmberg Nord Layout: Maja Sabelsjö, GR