Yrkesutbildning i Norden Arbetsgivarpolicy

Transkript

1 PM Yrkesutbildning i Norden Arbetsgivarpolicy Stockholm i maj 2005 Claes Frankhammar

2 2 Innehållsförteckning A. De nordiska utbildningssystemen likheter och olikheter Sid Sverige 4 Danmark 7 Finland 9 Norge 14 B. De nordiska huvudarbetsgivarorganisationernas uppfattning om yrkesutbildningssystemen i Norden och World Skills arbetsgivarpolicy Sid Sverige 18 Danmark 20 Norge 22 Finland 24

3 3 A. De nordiska utbildningssystemen likheter och olikheter Nedan följer en redogörelse för uppbyggnaden av de nationella utbildningssystemen i respektive land. Framförallt beskrivs de utbildningsvägar som rör grundläggande yrkesutbildning. Ungdomsutbildningarna efter grundskolan är i de nordiska länderna primärt studieförberedande eller yrkeskompetensgivande eller bådadera. Det finns många likheter mellan ländernas ungdomsutbildningar, men skillnaderna mellan skolsystemen är både organisatoriskt och innehållsligt betydande. En grundläggande skillnad är t.ex. att ungdomsutbildningarna i Danmark och Finland är organiserade i ett två- eller flerdelat skolsystem med å ena sidan i huvudsak studieförberedande utbildningar och å andra sidan yrkesinriktade utbildningar medan ungdomsutbildningarna i Norge och Sverige är integrerade i ett enhetligt skolsystem. I ett europeiskt perspektiv uppfattas de nordiska utbildningssystemen som relativt lika. Utbildningssystemen överensstämmer på många punkter, men uppvisar också betydande skillnader. Likheter Likheterna består bland annat i att utbildning på alla stadier är avgiftsfri (men det förekommer att elever får betala böcker och material) och att andelen privata skolor är ringa. Grundskolan är en sammanhållen obligatorisk nio- eller tioårig skola, där kommunerna har huvudansvaret i samtliga nordiska länder. Reformer inom utbildningarna på gymnasienivå har genomförts i alla de nordiska länderna under 1990-talet. Den grundläggande yrkesutbildningen har stått i fokus. Reformerna har inneburit att den grundläggande yrkesutbildningen nu oftast är minst treårig och ibland fyraårig samt att lärlingsutbildningen knutits till eller integrerats i ungdomsutbildningen. Antalet ingångar i yrkesutbildningen har reducerats och breddats och specialiseringen kommer sent i utbildningen. Vikten av lärande på arbetsplats betonas och en ökad samverkan mellan näringsliv och yrkesutbildning eftersträvas. Det finns en tydlig strävan att motivera så många elever som möjligt att efter genomgången obligatorisk utbildning fortsätta sin förkovran. En annan strävan är att även en avslutad yrkesutbildning ska ge behörighet för vidare studier. Olikheter Skillnaderna mellan de nordiska ländernas utbildningssystem är markant vid jämförelsen av de allmänna/teoretiska utbildningsvägarna, som i Danmark och Finland avslutas med studentexamen. I Norge avslutas också dessa med en

4 4 examen som ger tillträde till högre utbildning, men beteckningen studentexamen används inte. Sverige har inget examensbegrepp, men eleverna får ett slutbetyg, som ger allmän eller särskild behörighet till högre studier. En annan tydlig skillnad mellan länderna är de förkunskapskrav som ställs för inträde till olika utbildningsvägar. Värderingen av teori och praktik varierar betydligt. Detta märks i strukturen i utbildningssystemet, där Norge och Sverige skapat ett flexibelt system, som gör det möjligt att kombinera kurser av olika karaktär. Finland och Danmark däremot skiljer på de olika typerna av utbildningar. Påbyggnad av gymnasiala ämnen är dock möjlig. Lagstiftningen är i dessa länder olika för den allmänna/teoretiska utbildningen respektive den yrkesförberedande. Även när det gäller den grundläggande yrkesutbildningen varierar värderingen av teori och praktik. Norge vrider mer mot teori och mindre praktik trots att systemet till viss del är dualt, medan Finland vill ge mer praktik och utöka antalet praktikplatser. Det danska yrkesutbildningssystemet påminner en del om det tyska duala lärlingssystemet. Danmark har betydligt mer praktik i företag (enligt sandwichmodellen) än det svenska systemet, där man har 15 % praktik. Danmark har % av tiden i praktik på arbetsplatsen. Danmark har med stöd från EUs utbildningsprogram Leonardo da Vinci utvecklat sin yrkesutbildning och Finland har med hjälp av medel från EUs Mål 4 utvecklat en modell för långtidsprognoser om behovet av arbetskraft och dimensionering av yrkesutbildning. I några länder erhåller de studerande elevlön under hela eller delar av utbildningen. Efter 1990-talets reformer av yrkesutbildningen har omfattningen av studier i allmänna ämnen/kärnämnen ökat. Studierna motsvarar i regel en termins studier i de nordiska grannländerna, medan Sveriges pensum motsvarar studier under två terminer. I förstnämnda fall finns dock olika möjligheter att komplettera allmänna ämnen efter avslutad yrkesutbildning för att vinna allmän högskolebehörighet. Sverige Under 2004 har den svenska regeringen presenterat en proposition med förslag om förändring av gymnasieskolan i elva steg. Beskrivningen nedan avser det system som infördes i början av 1990-talet och som kommer att gälla tills den föreslagna förändringen beräknas träda i kraft den 1 juli Utbildningens omfattning Ungdomsutbildningen efter grundskolan är i Sverige organiserad som en treårig utbildning där program både med och utan yrkesämnen är integrerade i ett enhetligt skolsystem under beteckningen gymnasieskolan. Varje program omfattar gymnasiepoäng.

5 5 Utbildningsvägar Gymnasieskolan är uppdelad i 17 treåriga nationella program. Tretton av programmen innehåller yrkesämnen, dvs. programmen har en yrkesförberedande profil. De 17 nationella programmen är: Barn- och fritidsprogrammet Elprogrammet Estetiska programmet Handels- och administrationsprogrammet Hotell- och restaurangprogrammet Livsmedelsprogrammet Naturbruksprogrammet Omvårdnadsprogrammet Teknikprogrammet Byggprogrammet Energiprogrammet Fordonsprogrammet Hantverksprogrammet Industriprogrammet Medieprogrammet Naturvetenskapsprogrammet Samhällsvetenskapsprogrammet Vid sidan av de nationella programmen finns specialutformade och individuella program. En variant på individuellt program är lärlingsutbildning. Den är en kombination av yrkesutbildning som anställd på ett företag och studier i kärnämnen. De flesta program delas i olika nationellt fastställda inriktningar efter det första året. Vilka kurser som ska vara obligatoriska i en nationell inriktning beslutas av Skolverket. De flesta kommuner anordnar inte alla nationella program och inriktningar. En elev har då rätt att gå utbildningen i en annan kommun. För att tillgodose lokala behov har en kommun också möjlighet att fastställa lokala inriktningar. Inträdeskrav Gymnasieskolan är liksom motsvarande skolor i övriga nordiska länder en frivillig och avgiftsfri skolform som riktar sig till elever som genomfört den obligatoriska grundskolan. Nästan alla elever i grundskolan fortsätter direkt till gymnasieskolan och flertalet avslutar sin gymnasieutbildning inom tre år. Eleven ska vara godkänd i svenska, engelska och matematik för att få börja i gymnasieskolan. Varje kommun är skyldig att erbjuda alla ungdomar i kommunen, fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år, möjlighet att påbörja utbildning på gymnasieskolan. Yrkespraktik och inlärning på arbetsplatsen För de 13 program som innehåller yrkesämnen ska utbildningen innefatta minst femton veckor på en arbetsplats utanför skolan, s.k. arbetsplatsförlagd utbildning (APU). De fyra övriga programmen, dvs estetiska, naturvetenskaps-, samhällsvetenskaps- och tekniska programmet, är mer studieförberedande och

6 6 arbetsplatsförlagd utbildning är inte obligatorisk. Men även på dessa program finns det möjlighet att arbetsplatsförlägga delar av utbildningen. Examination, yrkesbevis, betyg, certifikat etc. Samtliga program leder fram till ett slutbetyg från gymnasieskolan. Utfärdande av betyg, bevis, certifikat Eleven får ett slutbetyg efter genomgånget nationellt eller specialutformat program med betyg på alla kurser samt på det projektarbete som ingår i elevens studieväg. Den enskilda skolan utfärdar slutbetyg. En avslutande gymnasieexamen motsvarande studentexamen i Danmark och Finland finns inte i den svenska gymnasieskolan. Kunskapskrav, bedömningskriterier och utländska examina Gymnasieskolan är målstyrd. Inom de mål och ramar som riksdag och regering fastställt avgör den enskilda kommunen hur skolverksamheten ska organiseras och genomföras samt hur stora resurser som ska satsas på skolan vid fördelningen av kommunens totala budget. De nationella dokument som styr verksamheten i skolan är skollag, förordningar, läroplan, programmål, kursplaner och betygskriterier. Såväl skolorna som kommunerna och staten har ansvar för att följa upp och utvärdera verksamheten för att se i vilken utsträckning målen nås. Ambitionen med ansvarsfördelningen är att undvika detaljreglering och att kommuner och skolor ska ha frihet att utifrån lokala förhållanden själva välja vilken väg som bör följas för att målen ska nås. Regeringen fastställer vilka karaktärsämnen, dvs. yrkesinriktade ämnen, som ska vara gemensamma i ett program. Till varje kurs finns en kursplan, som anger de mål som undervisningen ska uppnå. Dessutom finns betygskriterier till varje kurs, som anger vilken kunskapsnivå som eleven ska uppnå för respektive betyg. Betygsbeteckningarna är Godkänd, Väl godkänd, Mycket väl godkänd och Icke godkänd. Det finns dels nationella kurser med nationellt fastställda kursplaner och betygskriterier, dels lokala kurser med kursplaner och betygskriterier som fastställts inom kommunen. Gymnasieskolan eller vuxenutbildningen erkänner utländska examina. Behörighet för fortsatta studier Samtliga program ger en bred basutbildning och grundläggande behörighet att studera vidare på universitet och högskolor. Cirka 60 procent av dem som påbörjar en gymnasieutbildning uppnår grundläggande högskolebehörighet.

7 7 Danmark Utbildningens omfattning Utbildningen är indelad i ett grundforlöb,obligatoriskt grundprogram, ett hovedforlöb, huvudprogram, och praktikperioder genom ett praktikavtal med ett företag. Yrkesutbildningen kan också genomföras som skolpraktik när eleven inte kan få ett praktikavtal med ett företag. Grundkursen omfattar normalt 20 veckor, men kan variera mellan 10 och 60. För den elev som har ett distinkt yrkesval kan grundkursen avkortas till 10 veckor och för den elev, som har särskilda behov, kan kursen utsträckas till upp till 60 veckor. Huvudprogrammet varar normalt inte längre än 3,5 år. Den obligatoriska skolundervisningen kan normalt inte överstiga 60 veckor (1,5 år). Utbildningsvägar Erhvervsfaglige uddannelser (yrkesutbildningarna) omfattar Erhvervsuddannelserne (EUD), Social- og sundhedsuddannelserne samt övriga utbildningar inom landbrug, skovbrug, husholding, sjöfart m.fl. De avslutas normalt med svendepröve/fagpröve på en teknisk skola, handelsskola eller motsvarande och ger formell kompetens för att uppnå beskaeftigelse (arbete) inom ett bestämt yrke eller en bransch. Yrkesskolorna är självägande institutioner, men yrkesutbildningen är statligt finansierad. Sjöfartsskolorna är dock statliga. Social- og sundhedsskolerne ägs och finansieras av amten (länen). Ungdomsutbildning omfattar också allmän och yrkesinriktad studieförberedande gymnasial utbildning. Almen-gymnasiale uddannelser (allmängymnasiala utbildningar) är 3-åriga utbildningar på gymnasieskolor. De avslutas med en studentexamen som ger tillträde till fortsatt utbildning. Erhvervs-gymnasiale uddannelser (de yrkesinriktade gymnasiala utbildningarna) är 3-åriga utbildningar på handelsskolor eller tekniska skolor. De avslutas med Höjere handelseksamen (Hhx) respektive Höjere teknisk eksamen (Htx)som ger tillträde till fortsatt utbildning. Yrkesutbildning kan kombineras med studieförberedande gymnasial utbildning. En gymnasial utbildning bidrar också till förkortning av en yrkesutbildningsväg.

8 8 Med yrkesreformen 2000 som trädde i kraft den1 januari 2001 förenklades utbildningsstrukturen, så att det i dag finns 7 ingångar (grundforløb) och cirka 90 olika yrkesutbildningsinriktningar (efterföljande hovedforlöb). Grundforløb Teknologi och kommunikation Bygg och anläggning Hantverk och teknik Från jord till bord Mekanik, transporter och logistik Service Det merkantila området (handel, kontor, finans) Hovedforløb Specialisering (ca 90 utbildningsinriktningar) Inträdeskrav I Lagen om yrkesutbildningar står det att "Tillgång till yrkesutbildning har alla, som har uppfyllt undervisningsplikten enligt folkskolelagen. Dessutom kan skolorna enligt lagen ställa krav som "Vid intagning av utlänningar kan skolan kräva att ett prov i danska är godkänt först". I några yrkesutbildningar tas elever som saknar utbildningsavtal inte in och några utbildningar erbjuds inte med möjlighet till skolpraktik. Alla elever (unga som vuxna) har krav på att få sina förutsättningar (realkompetence) värderade. Vuxna får vanligtvis förkortning av skol- och praktikutbildning. Yrkespraktik och inlärning på arbetsplatsen Yrkesutbildningarna är växelutbildningar. Det betyder att ca 1/3 av utbildningen genomförs som skolundervisning och 2/3 genomförs som praktikutbildning i en eller flera verksamheter. En yrkesutbildning kan påbörjas med eller utan utbildningsavtal - och i verksamhetspraktik eller på skola. Utfärdande av betyg, bevis, certifikat För genomförd yrkesutbildning utfärdar skolan (teknisk skola, handelsskola) ett samlat skolutbildningsbevis som dokumenterar elevens resultat. Kopia av skolbeviset skickas till faglige udvalg som därefter utfärdar svendebrev/fagbrev där detta finder anvendelse. De faglige udvalg utarbetar vidare en betygsbilaga, certificate supplement, på engelska, tyska och franska, som beskriver utbildningens mål, innehåll och användningsområde. Kunskapskrav, bedömningskriterier och utländska examina Utbildningsdepartementet (Undervisningsministeriet) har det övergripande ansvaret för ungdomsutbildningen och godkänner curricula och utbud av yrkesutbildning på skolorna, samt fastställer regler för ämnen och examina. Utbildningsdepartementet är också överklagandeinstans. Arbetsmarknadens parter har stort inflytande på yrkesutbildningen genom råd och udvalg på

9 9 nationell och lokal nivå. De faglige udvalg har ansvar för revidering och utveckling av utbildningarnas yrkesmässiga mål och innehåll. CVUU (Center för värdering av utländsk kompetens) godkänner utländska examina. Behörighet för fortsatta studier Yrkesutbildning (EUD) ger behörighet (studiekompetence) till en lång rad korta påbyggnadsutbildningar och kan också ge tillträde till några längre påbyggnadsutbildningar i kombination med t.ex. yrkeserfarenhet. Dessutom ger EUD tillträde till en rad efterutbildningar (bl.a. inom arbetsmarknadsutbildningarna). Yrkesinriktad gymnasial utbildning (Hhx, Htx) ger tillträde till en mängd videregående utbildningar. Finland Det finska utbildningssystemet allmänt Det finska utbildningssystemet är i huvudsak uppbyggt kring tre olika stadier: - Den grundläggande utbildningen är nioårig och läropliktig. Den motsvarar grundskolan i Sverige. - Det andra stadiet består av gymnasieskolan och yrkesutbildningen. Såväl gymnasieutbildning som yrkesutbildningen är treårig och ger bägge behörighet till studier vid yrkeshögskola och universitet. - Högskoleutbildning bedrivs vid universitet och yrkeshögskolor. I Finland bedrivs även, väl integrerat i det övriga utbildningssystemet, vuxenutbildning vid drygt skolor.

10 10 Utbildningens omfattning Utbildningen efter grundskolan omfattar dels allmänbildande gymnasieutbildning (andra stadiet) ( lukiokoulutus), dels grundläggande yrkesutbildning (ammatillinen peruskoulutus). Utbildningarna är treåriga (fr.o.m. 2001) och ger allmän högskolebehörighet. Det är möjligt att integrera studier i båda utbildningarna eller rentav att utföra båda utbildningarna samtidigt, varvid studietiden vanligen blir fyra år. Gymnasieutbildningen avslutas med ett nationellt prov, studentexamensprovet. De som bedriver studier inom den grundläggande yrkesutbildningen kan också avlägga studentexamen utan genomförda gymnasiestudier. Grundläggande yrkesutbildning är möjlig också för studenter efter fullgjord gymnasieutbildning. Deras utbildning är då 0,5-1 år kortare eftersom de får tillgodoräkna sig 40 studieveckor av gymnasiestudierna. Grundläggande yrkesutbildning leder till yrkesinriktade grundexamen (ammatillinen perustutkinto). Yrkesutbildningen omfattar sju utbildningsområden, 52 yrkesinriktade grundexamina, med sammanlagt 112 olika utbildningsprogram. Alla grundexamina har yrkesbenämningar som kan vara gemensamma för hela grundexamen eller specifika för varje utbildningsprogram.

11 11 Allmänna mål för grundläggande yrkesutbildningen är att den skall ge de studerande vidsträckta basfärdigheter för branschens olika uppgifter samt mera specialiserat kunnande och yrkesskicklighet som förutsätts i arbetslivet inom ett delområde av examen. De studerande kan efter avlagd examen placera sig i arbetslivet, klara av de olika uppgifterna i branschen också när förhållandena förändras samt vidareutveckla sin yrkeskunskap livet igenom. I samarbete med näringslivet och arbetsplatserna bör det säkerställas att utbildningen motsvarar kraven på yrkeskunskap i arbetslivet. Utbildningen ska främja sysselsättningen och möjligheterna till självständig yrkesutövning. Grundläggande yrkesutbildning Grundläggande yrkesutbildning anordnas vid yrkesläroanstalter och som läroavtalsutbildning inom praktiskt taget alla branscher. Studierna tar normalt 2 3 år. En treårig yrkesinriktad grundexamen ger behörighet för all utbildning på högskolenivå. Yrkesläroanstalterna hade sammanlagt ungefär nya studerande år I det finska systemet finns 75 yrkesinriktade grundexamina. En examen omfattar 120 studieveckor, eller cirka 3 år. Av dessa består 90 studieveckor av yrkesinriktade studier och inlärning i arbetet, 20 studieveckor är gemensamma studier och 10 studieveckor är fritt valbara. Minst 20 studieveckor anslås för handledd inlärning i arbetet på en arbetsplats. I de gemensamma studierna ingår inhemska språk, ett främmande språk, matematik, fysik och kemi, samhälls-, företags- och arbetslivskunskap, gymnastik och hälsokunskap samt konst och kultur. Läroavtalsutbildningen baserar sig på ett arbetsavtal (läroavtal) mellan en studerande och en arbetsgivare. Utbildningsanordnaren fastställer läroavtalet. Dessutom kan yrkesinriktade grundexamina avläggas som fristående examina inför en examenskommission. Av nybörjarplatserna i den grundläggande yrkesutbildningen är ungefär 10 procent i läroavtalsutbildningen. I det finska systemet erbjuds även yrkesinriktad påbyggnadsutbildning för yrkesexamina och specialyrkesexamina. En nationell trepartsbaserad examenskommission ansvarar för att dessa examina anordnas och övervakas. Yrkesexamina och specialyrkesexamina kan endast avläggas som fristående examina och de är avsedda för vuxna personer, som i regel är ute i arbetslivet. Av yrkesutbildningen upprätthålls 22 procent av kommuner, 53 procent av samkommuner (kommunalförbund) och 22 procent av privata sammanslutningar. Staten driver sex specialyrkesläroanstalter. Finansieringen är densamma oberoende av formen för ägandet av skolan. Statens andel av kostnaderna är cirka 57 procent och baseras på elev- och undervisningstimmar. Kommunen erlägger sin andel för en studerande till den kommun, var som helst i landet, där denna studerar. Yrkeshögskolorna Yrkeshögskolorna ger yrkesinriktad högskoleutbildning till studerande som har avlagt en allmänbildande eller yrkesinriktad examen inom gymnasieskola eller yrkesskola. Utbildningen omfattar 3,5 till 4,5 års studier. Antalet nya studerande är cirka varje år. Yrkeshögskolesystemet i Finland byggdes

12 12 upp på1990-talet. Yrkeshögskolorna utgår från de läroanstalter som tidigare gav yrkesutbildning efter andra stadiet och utgör nu ett nät av regionala högskolor som täcker hela landet. Hösten 2001 fanns det sammanlagt 29 yrkeshögskolor i Finland. Yrkeshögskolorna upprätthålls av kommuner, kommunalförbund eller privata sammanslutningar. De minsta yrkeshögskolorna har ungefär studerande och de största har studerande. Yrkeshögskolorna ger undervisning för expertuppgifter inom naturbruk, teknik och kommunikation, handel och administration, turism-, kosthålls- och ekonomibranschen, social- och hälsovårdsbranschen samt inom kultur, humaniora och pedagogik. Till studierna hör grundstudier och yrkesstudier, valfria studier, praktik som främjar yrkesskickligheten samt ett lärdomsprov. Undervisningsministeriet fastställer de utbildningsprogram som leder till respektive examina, men yrkeshögskolorna utarbetar själva sina undervisningsplaner. Yrkeshögskolorna får sin grundfinansiering från staten (57 %) och från kommunerna (43 %). Staten har beviljat speciellt stöd för att utveckla nygrundade yrkeshögskolor. Stödet har gällt höjning av lärarnas utbildningsnivå, internationalisering, utveckling av biblioteks- och informationsservice, höjning av datatekniska förutsättningar samt väglednings- och rekryteringstjänster. Inträdeskrav Allmänt inträdeskrav till den grundläggande yrkesutbildningen är fullgjord grundläggande utbildning (grundskola). Antagning av studerande sker på basis av allmän skolframgång, betygsvitsord som betonas enligt bransch, arbetserfarenhet och eventuellt urvalsprov eller lämplighetstest. Inom social- och hälsovårdsområdet är lämplighetstestet obligatoriskt för antagning till studierna. Inträdet sker direkt till en grundexamen, vilket betyder 52 ingångar till grundläggande yrkesutbildning och en ingång till gymnasium. Finland har ett riksomfattande system, dvs. gemensam ansökan till andra stadiets studier. Yrkespraktik och inlärning på arbetsplatsen I alla examina ska det ingå minst 20 studieveckor inlärning i arbetet. Läroavtalsutbildningarna grundar sig på ett arbetsavtal (läroavtal) mellan eleven/lärlingen och en arbetsgivare. Utbildningsanordnaren fastställer läroavtalet procent av tiden tillbringas i företaget. Examination, yrkesbevis, betyg, certifikat etc. För att få examensbetyg (tutkintotodistus) är det väsentligt att de mål som fastställts i läroplans- och examensgrunderna för respektive grundexamen uppnås. Examensbetyg kan uppnås på två sätt: A. Inom ungdomsutbildningen pågår f n en försöksverksamhet och där studerar man vanligtvis enligt läroplansgrunderna och uppnår examen efter reguljär skolgång med närvaroplikt i studierna eller alternativt på läroavtalsutbildning. I det fallet utfärdar utbildningsanordnaren (skolan) examensbetyget efter det att den studerande har fullgjort studierna enligt läroplansgrunderna. Om alla

13 13 kriterier för examen inte blivit uppfyllda kan den studerande erhålla ett betyg över genomförda studier/moduler. B. Alternativt, infördes 1994 för vuxna studerande, kan en yrkesinriktad grundexamen uppnås genom ett fristående yrkesprov, som läggs upp utgående från de nationella examensgrunderna. Examenskraven är de samma som i läroplansgrunderna. Genom fristående yrkesprov är det möjligt att påvisa yrkesskicklighet oavsett hur kunskaperna och färdigheterna har förvärvats i arbete, under studierna eller i samband med fritidsintressen. Fristående yrkesprov förutsätter i princip inga studier, men föregås oftast av handledda studier eller läroavtalsstudier. Efter utfört yrkesprov utfärdas examensbetyg av särskilda examenskommissioner som är branschspecifika trepartsorgan. Det är också möjligt att inte genomföra hela grundexamen, utan bara en eller ett par av de moduler som ingår i examen.. Utöver grundexamina finns inom ramen för vuxenutbildningen definierade ett stort antal yrkesexamina och specialyrkesexamina. Dessa examina kan uppnås på basen av arbetserfarenhet och eventuell handledd undervisning och kompetensen påvisas genom fristående yrkesprov. Utfärdande av betyg, bevis, certifikat Utbildningsanordnaren utfärdar examensbetyg för examen som fullgjorts enligt läroplansgrunderna, medan examensbetyg över en fristående examen ges av examenskommissionerna, som är ett trepartsorgan. Kunskapskrav, bedömningskriterier och utländska examina Riksdagen lagstiftar och beslutar om de allmänna principerna för utbildningspolitiken. Statsrådet (regeringen) beslutar om yrkesutbildningens allmänna mål, den allmänna utbildningsstrukturerna samt de gemensamma studierna (kärnämnen) och deras omfattning i de grundläggande yrkesexamina. Undervisningsministeriet beslutar om de yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina. Ministeriet ger tillstånd till att anordna grundläggande yrkesutbildning. I tillståndet bestäms utbildningsområdena, det totala antalet studerande, undervisningsspråket och var geografiskt utbildningsanordnaren kan verka. Undervisningsministeriet utser branschvisa utbildningskommissioner trepartsbaserade sakkunnigorgan (bestående av representanter från stat, näringsliv och skola) - som behandlar läroplans- och examensgrunderna samt planerar och utvecklar utbildningen. Utbildningsstyrelsen är ett expertämbetsverk som dels har myndighetsuppgifter, dels ett utvecklingsuppdrag. Utbildningsstyrelsen utarbetar och godkänner läroplans- och examensgrunderna. Vid utarbetande av grunderna tillsätts projektgrupper i vilka representanter för arbetslivet medverkar. I samarbete med utbildningsanordnarna (skolorna) svarar Utbildningsstyrelsen för den utvecklande undervisningen, studiearrangemang, undervisningsmetoder och läromedel. Utbildningsstyrelsen utser examenskommissioner som har ansvar för organisering och övervakning av fristående yrkesprov inom

14 14 vuxenutbildning. Också examenskommissionerna är trepartsbaserade organ med företrädare för arbetsgivare, arbetstagare och lärare. Utbildningsanordnare kan vara en kommun, en samkommun eller en privat organisation. Utbildningsanordnaren utarbetar en egen (lokal) läroplan utgående från de fastställda nationella läroplansgrunderna i samarbete med det lokala (regionala) arbetslivet. Lokalt kan utbildningsanordnaren numera besluta om läroavtalsutbildningen. Utbildningsanordnare kan ha till sitt förfogande särskilda branschvisa delegationer trepartsbaserade sakkunnigorgan som på lokal nivå deltar i att planera och utveckla utbildningen. Skolan/läroanstalten beslutar om studiearrangemang, studiernas uppläggning, studerandenas individuella studieplaner och förverkligande av utbildningen. Utbildningsstyrelsen (National Board of Education) har tillsatt examenskommissionerna, som är förtroendeorgan med representanter för arbetsgivare, arbetstagare, lärare och yrkesgrupper. Kommissionerna har som uppgift att leda organiseringen av fristående examina och ge examensbetyg. Utbildningsstyrelsen godkänner även utländska examina. I princip fungerar detta system bra. Behörighet för fortsatta studier En treårig yrkesinriktad grundexamen ger allmän högskolebehörighet. Norge Utbildningens omfattning Videregående opplaering genomförs normalt under tre år, men kan utsträckas till fem år. Huvudmodellen för yrkesutbildning är två år i skola (grundkurs och VKI) och två års lärande i arbetslivet. När fylkeskommunen erbjuder VKII i skola är hela utbildningstiden tre år. Vid utbildning på företag kombinerat med praktik är utbildningstiden fyra år. Utbildningsvägar Videregående opplaering omfattar all kompetensgivande undervisning mellan grundskola och högre utbildning och garanterar alla ungdomar mellan 16 och 19 år en plats. Utbildningen kan leda fram till studiekompetanse, yrkeskompetanse eller delkompetanse. Den allmänna gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen genom-förs oftast parallellt vid samma skola. Videregående opplæring är utbyggd över hela landet för att säkerställa ett likvärdigt utbildningsutbud för alla. Från 1976 har Norge haft en enhetlig gymnasieskola som samordnar allmänutbildning och yrkesutbildning och som ska ge lika status till såväl praktisk som teoretisk utbildning. Gymnasieutbildningen är organiserad med 15 olika grundkurser första året. Specialiseringen sker i videregående kurs I och II, och i lärande i arbetslivet.

15 15 Struktur över ungdomsutbildningen (Reform 1994, tillämpades i företagen första gången 1996) År 1 År 2 År 3 År 4 Grundkurs VKI Företag /praktik och specialisering Företag (praktik och specialisering VKII (skola) VKII (allmänna ämnen, påbyggnad) 15 ingångar 90 kurser 200 kurser (VK= Videregående Kurs) Det bör noteras att Stortinget bestämmer antalet timmar i grundkursen år 1. Studieinriktningar: Allmänna, ekonomiska och administrativa Byggämnen Elämnen Formgivning Vård, hälsa och omsorg Hotell- och livsmedelsämnen Idrottsämnen Kemi- och processämnen Media och kommunikation Mekaniska ämnen Musik, dans och drama Naturbruk Försäljning och service Tekniska byggämnen Träarbetsämnen Lärlingsutbildningen är integrerad i det gymnasiala utbildningssystemet. De två första åren av yrkesutbildningen är skolförlagd, medan den avslutande specialiseringen (upp till två år) vanligtvis är företagsförlagd. Om inte en praktikplats kan anskaffas är fylkeskommunen skyldig att erbjuda eleven en skolförlagd specialisering i en Videregående kurs II. Antalet studieinriktningar har nyligen genom beslut i Stortinget minskats till 10, genomförs genom diverse sammanslagningar. Inträdeskrav Väl fungerande kunskaper i norska förväntas av alla elever, även av invandrare, som börjar i utbildningen. Yrkespraktik och inlärning på arbetsplatsen Utbildningen är en kombination av utbildning i skola och arbetsliv. Under de två åren i arbetslivet delas tiden mellan teori/lärande och praktik på så sätt att det är förhållandevis mer teori/lärande under första året. Praktikdelen ökar allt eftersom lärlingen tillägnar sig mer kunskap. Parterna i arbetslivet och utbildningsmyndigheterna har ett tätt samarbete om yrkesutbildningen. Företagen tar in lärlingar som är två år på företaget. Företaget får ett

16 16 lärlingstillägg motsvarande den summa som en skolplats kostar under ett år för att ta på sig detta utbildningsansvar. Det andra året anses lärlingen utföra nyttigt arbete för företaget och får då lärlingslön. Examination, yrkesbevis, betyg, certifikat etc. Efter fullföljd utbildning anmäls kandidaten till en fag/svennepröve. Vid godkänt fagpröve utfärdas ett fag-/svennebrev. I de traditionella hantverksyrkena är beteckningen svennebrev. Andra utbildningar använder beteckningen fagbrev. Fylkeskommunerna har det överordnade ansvaret för att den praktiska och teoretiska delen av fag/svenneprövena blir genomförda i enlighet med läroplaner och förordningar som beslutats av departementet. I de studieförberedande studieinriktningarna och för de flesta utbildningarna inom studieinriktning för hälso- och socialämnena utfärdas vitenmål. Utfärdande av betyg, bevis, certifikat Fylkeskommunen utfärdar dokumentation enligt nationella regler. Den avslutande examen, fag-/svennepröve, är den samma oavsett om den avslutande utbildningen genomförts i skola eller vid företag. År 1998 avlade 92,6 % av examenskandidaterna en full fackexamen, därav var majoriteten lärlingar. Även begreppet vitnemål används för avgångsbetyg för vissa studier, t.ex. inom vårdutbildningar. Kunskapskrav, bedömningskriterier och utländska examina Regeringen och Stortinget utformar mål och anger ramarna för utbildningen. Utdannings- og forskningsdepartementet är landets högsta förvaltningsorgan för skola och utbildning och har ytterst ansvar för nationella examinationer och utvärderingar, föreskrifter, läroplaner och handledningar. Läroplanerna fastställs av departementet och är utarbetade i samarbete med parterna i arbetslivet. Läroplaner för de olika studieinriktningarna fastställer läroplansmålen. Laeringssenteret har som huvuduppgift att utveckla läroplaner och läromedel samt genomföra centrala examina. Senteret ansvarar också för utvärdering och FOU (försöks- och utvecklingsarbete). Fylkesmannens utdanningsavdelning är statens representant i fylkeskommunen och ska i samarbete med kommun och fylkeskommun garantera en god utbildning för barn och ungdomar och se till att föreskrifterna för skolorna efterföljs. Fylkes-kommunen har ansvar för ungdomsutbildningen och Fylkeskommunens examinationsbestyrelse (en prövningsnämnd) bedömer yrkeskvalifikationer i gesäll- och ämnesprov. Kommunerna och fylkeskommunerna har, som ägare och administratörer av skolorna, fått ökad frihet att besluta om organisation och administration av skolorna. Inom ramen för lagar och läroplaner ges utrymme för kommunen, skolan och lärarna att påverka innehåll och arbetsformer Fylkes-kommunens utbildningsavdelning

17 17 godkänner examina från andra länder sedan det aktuella opplaeringsrådet har gett sina synpunkter. Behörighet för fortsatta studier Det har blivit lättare för elever som väljer en yrkesutbildning att skaffa sig studiekompetens för tillträde till universitet och högskolor. Den som fullföljt en yrkesutbildning får tillgodoräkna sig de allmänna ämnena. Ett tillägg om 20 veckotimmar i vissa allmänna ämnen motsvarande cirka en termins studier ger full högskolekompetens. Källor: Underlag för rapport till Nordiska Rådet om Erkännande av yrkeskompetens i Norden. Fördjupad information om ländernas utbildningssystem, resultat av intervjuundersökning m.m. April 2004

18 18 B. De nordiska huvudarbetsgivarorganisationernas uppfattning om yrkesutbildningssystemen i Norden och World Skills arbetsgivarpolicy Sverige (Föreningen Svenskt Näringsliv) Svenskt Näringslivs representant; Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist, chef Kompetensförsörjning och Christer Wikfeldt, expert skolfrågor. Svenskt Näringsliv vill att den gymnasiala yrkesutbildningen ska hålla en internationellt konkurrenskraftig nivå. Medarbetare med rätt kompetens är en förutsättning för att företag ska kunna utvecklas och nå framgång. Yrkesutbildningen ska utformas i nära samverkan med näringslivet. Det behövs en mångfald av inriktningar. Den gymnasiala yrkesutbildningen måste ge relevant kunnande och en gedigen grund för fortsatt lärande. Den skolförlagda gymnasiala yrkesutbildningen fungerar inte tillfredsställande. Allt för många elever når inte utbildningsmålen. Vissa företag och branscher får inte sina behov tillgodosedda. Kommunernas planering av yrkesutbildningen baseras mer på ungdomarnas intressen än på näringslivets behov. Många elever saknar tillräckliga yrkeskunskaper efter avslutad utbildning och är inte anställningsbara. En viktig anledning är att den svenska yrkesutbildningen har betydligt mindre andel av utbildningstiden inriktad på yrkesämnen och på arbetsplatsförlagd utbildning. En svensk yrkeselev går drygt 20 timmar i veckan i skolan, i Finland går man 40 timmar och i Danmark 37 timmar i veckan. Sverige måste utnyttja tiden effektivare under de tre åren i gymnasieskolan så att eleverna får tillräcklig yrkeskompetens. Många branscher, företag och yrken har genomgått stora förändringar under senare år. Vi behöver därför ett yrkesutbildningssystem som utgår från behoven på dagens och morgondagens arbetsmarknad och som bättre förbereder ungdomar för arbetslivet. Det kan bara lyckas med ett tätare och mera direkt samarbete mellan branschföreträdare, företag och skolor och genom företagsförlagd utbildning med bra förutsättningar. Det finns många bra exempel på att detta kan fungera, men de är fortfarande alltför få. Regionala bransch- eller teknikcentra eller teknikcollege, där utbildningsarrangörer (gymnasieskolan, Kvalificerad Yrkesutbildning (KY), arbetsmarknadsutbildningen) kan samordna sina resurser inom näraliggande teknik- och yrkesområden har visat sig framgångsrika. Ett aktuellt exempel är Nifsarp utbildningscentrum i Eksjö, där man erbjuder fordons- och transporttekniska utbildningar i samarbete med bransch- och företagsföreträdare, som uttrycker stor tillfredsställelse med utbildningarnas kvalité och aktualitet.

19 19 Eftersom det blir allt svårare att med nuvarande förutsättningar rekrytera yrkeslärare till den gymnasiala yrkesutbildningen måste den företagsförlagda utbildningen byggas ut. Att utveckla entreprenadlösningar som innebär att företag åtar sig att sköta de yrkesinriktade delarna av gymnasieutbildningen diskuteras för närvarande i Sverige. Detta skulle öka möjligheterna att garantera aktuellt tillämpningskunnande med modern teknik ingår i utbildningen. Ett alternativ skulle kunna vara att gymnasieskolor köper yrkeslärartjänster från företag eller att yrkeslärare arbetar både i företag och på en skola, vilket med framgång prövats i Danmark. I Sverige förbereds ytterligare en gymnasiereform som skall genomföras år Ambitionerna är bl a att förbättra förutsättningarna för de kompetensinriktade delarna av gymnasieutbildningarna genom förbättra förutsättningarna för företagsförlagd utbildning, samverkan mellan berörda intressenter och genom förbättrad utbildningskvalité öka intresset bland ungdomar för utbildningar som ger anställningsbar kompetens. Sverige (Youth Skills Sweden) Youth Skills Swedens representant; Claes Frankhammar YSS är sedan 2000 en 3-partsorganisation med Svenskt Näringsliv, LO och Staten som huvudmän deltog Sverige för första gången i WSC då på initiativ av Arbetsmarknadens Yrkesråd, ett organ för yrkesutbildningsfrågor mellan dåvarande SAF och LO. YSS har efter 2000 beslutat om att anordna Yrkes-SM vartannat år (första gången 2004), delta i WSC vartannat år (nästa gång 2005) och har dessutom som ett långsiktigt mål att kunna vara arrangör av WSC, tidigast YSS har fastställt en långsiktig verksamhetsplan som sträcker sig fram t o m år YSS har dessutom ytterligare mål, nämligen att vara bland Topp 5, år Det kan konstateras att det numera råder en enig uppfattning bland huvudmännen att denna satsning är av utomordentlig betydelse för yrkesutbildningens kvalitet och status. För rekryteringen till olika branscher har vidare YSS stor betydelse och yrkesutbildningen har kommit i fokus, inte minst till följd av det stora massmediala intresset som visats för Yrkes-SM Källor; Fördel Sverige Ett framtidsprogram för företag och jobb, Svenskt Näringsliv Långsiktig verksamhetsplan, december 2003 YSS Yrkesskicklighet i världsklass, broschyr YSS

20 20 Videofilmer Danmark (DA Dansk Arbetsgivareförening) DA:s representanter; Mette Ringsted och Simon Neergaard-Holm Med utbildningsreformen 2000, som trädde i kraft den 1 januari 2001, förändrades och förenklades yrkesutbildningen i Danmark. DA upplever reformen som i huvudsak positiv. Utbildningen innehåller bl a växelutbildning, som innebär avtal med arbetsgivare om praktik, med minskat antal skoltimmar. Det är fortsatt möjligt att starta utbildningen som praktikant även om man ej har praktikavtal med ett företag. Utbildningsvägen med praktikarbete kan ske via AER (Arbetsgivarnas Elevrefusion) som är ett organ grundat 1997 av arbetsmarknadens parter och finansierat delvis av statliga medel. När AER anordnar utbildningsplatser betalar arbetsgivaren lön till eleven men får tillbaka beloppet från arbetsmarknadsfonden. Skolbevis i form av fagbrev/svendebrev finns och upplevs som positivt. I lagen om skolundervisning anges, såsom en arbetstidsbestämmelse, att tiden för undervisning i yrkesämnen skall vara 37 tim/arbetsvecka. I Finland gäller i motsvarande lagstiftning 40 tim/arbetsvecka. Målen för undervisningen är det viktigaste och även undervisningsplanen skall motsvara 37 tim/arbetsvecka. I Danmark finns på ett 60-tal områden motsvarigheter till yrkesnämnderna. Parterna är rent generellt mycket involverade i yrkesutbildningsfrågor och kan ge både råd och utvalg på nationell och lokal nivå. Med lokal nivå menas enskilda arbetsgivare, lokala facket och berörd skola. DA anser att förhållandet till den borgerliga regeringen och dess utbildningspolitik är mycket bra och lämnar inte mycket i övrigt att önska. Lagstiftningen på skolområdet uppfyller arbetsgivarnas krav i huvudsak och förhållandet till LO är även det bra på utbildningsområdet. AER är ett bra forum för att skaffa fram praktikplatser inom yrkesutbildningen, i vart fall så länge som ersättning för lön kan utges. Det finns ingenting som tyder på att systemet med AER och arbetsmarknadsfonden kommer till att förändras.

21 21 Holland till viss del varit och är ett föredöme för DA vad gäller yrkesutbildningen och man försöker att implementera delar av dess system. EU är ett bra forum för erfarenhetsutbyte och kunskap och där t ex Cedefops rapporter är av stor nytta i olika sammanhang. DK-Skills kan bli ett bra komplement för DA, särskilt vad gäller rekrytering till yrkena samt kvalitet och status för yrkesutbildningen. De sistnämnda frågorna har stor prioritet inom DA. Danmark (DK-Skills) DK-Skills representant; Pia Hegner DK-Skills är en förening som grundades 1997 av 5 branschföreningar. Föreningen har till ändamål att främja den danska yrkesutbildningen och dess anseende och status. Man skall förmå ungdomar, yrkeslärare och arbetsgivare att uppnå högsta möjliga yrkeskompetens. Engagemanget i World Skills är en mycket viktig del av detta och ett medel att nå målet. Föreningen har numera 6 medlemmar i följande branschorganisationer/yrkesnämnder; Mureri-, Stenhuggeri- och Stukkatörer Snickerier Träindustrin VVS Frisörerna Bageri-, Konditori-, Kvarnyrkena- och Sockerindustrin Dansk Byggeri (delvis motsvarande Sveriges Byggindustrier) är mycket positiv till verksamheten och i hög grad pådrivande i föreningen. Utbildningschefen i Dansk Byggeri Jesper Juul Sörensen har beskrivit motiven för Danmarks deltagande i ett policydokument Derfor deltager vi, som till dels påminner om de mål och medel som vi fastställt i Sverige. Sekretariatet för föreningen är placerad på Cirius, Centrum för internationellt samarbete på utbildningsområdet (motsvarande Inter-nationella programkontoret i Sverige). Föreningen har även i styrelsen fastställt ett policydokument Vision for DK- Skills. Föreningen har som ytterligare mer organisatoriskt mål att bli större och att få DA och LO mer intresserade av verksamheten. DA har klart deklarerat ett stort framtida intresse, som dock synes vara beroende av att dess största medlemsförbund Dansk Industri ändrar inställning och blir positiv till verksamheten. Att anordna gemensamma danska mästerskap liknade Yrkes-SM i Sverige är ett framtida viktigt mål.

22 22 Källor: Arbejsstyrke & Uddannelse, DA oktober 2003 Rapport Erhvervsuddannelser & Arbejdsmarkedet, DA maj 2001 Fakta om ervervsuddannelsesreform 2000, Undervisningsministeriet 1999 Det europaeiske arbejdsmarked, DA mars 2004 Arbejdsmarkedsuddannelse, DA och LO januari 2004 Grunduddannelse for voksne, DA, LO och Undervisningsministeriet Ny reform på arbetsmarknaden, DA och LO Skole/erhverv gode eksempler, DA, LO m fl, Vision for DK-Skills Derfor deltager vi Norge (NHO- Näringslivets HuvudOrganisation) NHOs representant; Baard Meidell Johannesen NHO har fastställt 4 prioriteringar för utbildningsområdet generellt: 1.Kvalitet i grundskolan; Här bör noteras att ca 20% av eleverna som går ut grundskolan har betydande läs- och skrivsvårigheter. 2.Livslångt lärande; Här är en viktig bakgrund att LO 1995 föreslog att 10% av årsarbetstiden skulle ägnas åt kompetensutveckling med full lönekompensation från företagen. Förslaget genomfördes aldrig fullt ut men rätt till permission utan lön infördes. Detta har ställt till en del förtret bland företagen, särskilt småföretagen. 3.Lärlingar i högre utbildning universitet/högskola; Eftersom systemet med praktikanter i företagen fungerar så bra vill man öka möjligheten att därifrån även kunna komplettera yrkesutbildningen med kvalificerad yrkesutbildning alt akademisk utbildning. 4.Yrkesutbildningen; Idag är elever lärlingar i företag ( återfinns i NHO-företag). 20% av eleverna borde i en framtid gå direkt till företagen för lärlingsutbildning i stället för att bedriva i huvudsak teoretiska studier. Den norska strukturen med utbildningsvägar och studieinriktningar inom yrkesutbildningsområdet fungerar i huvudsak bra. Ca s k fagbrev (motsvarande yrkesbevis/certifikat) utfärdas årligen, vilket är en bra siffra enligt NHO. De två sista åren finns lärlingarna i huvudsak på företagen. Företagen utger under den tiden lärlingslön med ca kr för 1 år, beroende av hur mycket produktivt arbete som har utförts. Företagen får pengarna åter via statsbidrag. Företagen kan alltid säga ja eller nej till att ta emot en lärling och kan även helt själva bestämma vem som skall bli lärling på företaget. Om inte en dylik praktikplats kan anordnas är fylkeskommunen skyldig att erbjuda eleven skolförlagd specialisering (Vidaregående kurs II).

23 23 Detta till trots önskar NHO en mer flexibel yrkesutbildning och färre och bredare studieinriktningar än nu trots den nyligen genomförda reformen. Systemet som beskrivits ovan är NHO mycket tillfreds med, och det är även LO, men det hanteras praktiskt i ett komplicerat administrativt system. Lokalt finns förutom företagen och det lokala facket även yrkesupplärningsnämnder som är partssammansatta och som bl a har till uppgift att följa upp lärlingarna på företagen och att hjälpa till med inrättandet av praktikplatser. Till sin hjälp finns över 400 upplärningskontor som kan ha till uppgift att stödja en lärling som t ex har praktik på 2 olika, oftast mindre företag. Dessa upplärningskontor har 1-2 anställda och kontoren är även de partssammansatta. Nyligen har inrättats ett partgemensamt centralt Råd, där även Staten ingår, och som skall följa verksamheten via ett direktorat helt fristående från Utbildningsdepartementet. Meningen med detta är att minska byråkratin och NHO hyser viss förhoppning om att kunna minska på antalet yrkesupplärningsnämnder och upplärningskontor. Även Staten är synnerligen intresserat härav. NHO har f n det bästa förhållandet till den borgerliga koalitionsregeringen och får bra gehör för sina synpunkter inom utbildningsområdet. NHO vill behålla och utveckla nuvarande system inom yrkesutbildningen men med kraftigt reducerad administration, lokalt och centralt. Detta arbete bedrivs i god samverkan med Utbildningsdepartementet som i stort sett har samma uppfattning. Norge (YrkesOLnorge Skills Norway) Skills Norways representanter; Kjell I. Grue och Elisabeth Lange Skills Norway (OL) bildades som en förening i slutet på 1980-talet och man deltog för första gången 1991 i World Skills. Bakgrunden var att vid avtalsförhandlingarna 1968 och 1970 mellan NAF och LO bildades partsgemensamma utbildningsfonder för olika utbildnings- och forskningsändamål. Ur dessa fonder utges medel till OL årligen. Numera är OL ett trepartssamarbete med Staten som medfinansiär. Systemet påminner om vårt men med den stora skillnaden att i föreningen finns medlemmar, förutom givetvis NHO och LO, även vissa medlemsförbund i NHO resp LO, samt ett stort antal upplärningsråd, yrkesupplärningsnämnder, upplärningskontor samt fylkeskommuner. Alla dessa medlemmar betalar en årlig medlemsavgift. OLs styrelse som består av representanter från de 3 huvudparterna har fastställt en strategiplan om Norges deltagande i yrkes-ol, som i mycket påminner om vår. Inom OL finns inga huvudsponsorer men frågan är under utredning. Samtliga 3 parter och alla ingående branscher är eniga om det viktiga i att delta i World

24 24 Skills och man kommer att till WSC 2005 att deltaga i 19 yrken, vilket är rekord. OLs styrelse har som sitt långsiktiga mål även att kunna anordna gemensamma mästerskap motsvarande Yrkes-SM. Detta hade med stor sannolikhet kunnat arrangeras för första gången år 2008 i Stavanger. OL hade meddelat intresse och även ingivit ansökan om att få arrangera WSC 2009 i Stavanger. Samtliga 3 parter var eniga i detta men engagemanget från Statens sida var mot slutet av processen bristfälligt varför OL 2004 nödgades meddela att Norge ej längre var kandidatland till WSC Detta var och är en stor besvikelse för NHO och LO och en viss tid kommer det att ta för att läka såren. OLs sekretariat och ekonomifunktion är inordnat i NHOs kansli i Oslo. Källor; Notat till Stortinget, NHO april 2004 Policydokument, NHO Vedtekter (stadgar), mars 2002, YrkesOLnorge Norges deltagande i Yrkes-OL, Mål, Oppgaver, Ressurser, YrkesOLnorge Årsrapport 2003 Rapport WSC i St Gallen Finland (Confederation of Finnish Industry and Employers TT) TTs representanter; Heikki Suomalainen och Manu Altonen TT är mycket nöjda med samarbetet med den finska regeringen och med Utbildningsministeriet. TT är nöjda med skollagstiftningen generellt och inte minst med regleringen i arbetstidslagen att tiden för undervisning i yrkesämnen skall vara 40 tim/arbetsvecka. Förändringen 2001 innebärande att minst 6 månader av yrkesutbildningen skall fullgöras som praktik i företagen är man mycket tillfreds med. Praktiken på företagen sker under alla 3 åren, men mest under det sista läsåret. Studeranden har elevstatus och är ej anställd i företaget. Detta omfattar alla branscher inom privata sektorn, dock mest i företag med över 50 anställda. Staten kan betala viss mindre ersättning till småföretagen för praktikplatserna. Företagen kan välja att låta bli att ta emot elever och även välja vilka individer som får praktikplats. LO har uttryckligen accepterat systemet och få missbruksfall har rapporterats. 90% av eleverna har varit mycket nöjda eller nöjda med praktiken på företaget enligt LO:s egen Ungdomsorganisation. Systemet har under de 3 åren utvecklat samarbetet skola-företag.

25 25 Fr o m 2006 kommer yrkesprov (i olika delmoment eller helt) att genomföras fullt ut i alla branscher. Detta kommer att visa på kvaliteten i utbildningssystemet generellt, ej alls bara individuellt. LO är i princip för denna förändring medan lärarna och lärarfacken är emot. Slutexamen i form av betyg i teoriämnen samt yrkesproven och examen från universitet/yrkeshögskola utformas numera med automatik även på engelska så att de kan användas i alla EU-länder. TT redovisade framtidsprognoser till 2012 och nästa prognos under utarbetande kommer att sträcka sig till Bristen på arbetskraft är problematisk redan nu och för framtiden fattas över TT redovisade följande problem; Yrkeshögskolorna har prioriterats och för många utbildningsplatser har skapats. Man har för många elever, ca 60% går på yrkeshögskolor. Den grundläggande yrkesutbildningen borde ha prioriterats mer, ca 40% går inom denna. Man borde där ha bättre utrustning och material och en bättre kvalitet. TT anser att ledningssystemet borde förändras. Staten som betalar kommunerna för utbildningen och kommunerna tar endast hänsyn till individens val. Detta motsvarar inte alls företagens efterfrågan på arbetskraft. Riktlinjer om detta från Staten till kommunerna saknas. Vidare borde mindre antal elevplatser skapas på universitet/yrkeshögskolor. TT är vidare mycket nöjda med samarbetet med Utbildningsstyrelsen. Vad gäller Skills Finland var TT en av initiativtagarna och man anser denna satsning vara av stor betydelse inte minst vad gäller att rekrytera arbetskraft och att höja kvalitet och status inom yrkesutbildningen. TT har 2 representanter i styrelsen för Skills Finland och deltar i övrigt med personal i arbetsgrupper etc. Även här fungerar samarbetet med LO bra. Finland (Skills Finland ry) Skills Finlands representant; Eija Alhojärvi Utbildningsstyrelsen (motsvarande Skolverket) inledde satsningen på World Skills redan parssatsningen grundades 1993 med TT och LO samt Utbildningsministeriet. Ett kansli på 2-3 personer inrättades beslutades om att Finland skulle arrangera WSC För detta ändamål har 14 personer projektanställts under ledning av en vd. Man har etablerat ett nätverk med samtliga skolor involverade. 3 huvudsponsorer finns Festo, Volvo och Elektrolux.