Motion :102. av Sven Mellqvist m. fl. med anledning al' propositionen :29 om flygplatsfrågan Stockholmsregionen, m. m.

Transkript

1 7 Motion :102 av Sven Mellqvist m. fl. med anledning al' propositionen :29 om flygplatsfrågan Stockholmsregionen, m. m. Genom beslut i februari i år meddelade miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm -under åberopande av gällande hälsovårdslagstiftning-förbud mot fortsatt trafik med flygplan av typ Fokker F 28 på Bromma flygplats fr. o. m. den l juli Luftfartsverket och Linjeflyg (LIN) anförde hos länsstyrelsen i Stockholms län besvär över miljö- och hälsovårdsnämndens beslut. Länsstyrelsen ändrade nämndens beslut på det sättet, att luftfartsverket och LIN förbjuds använda flygplan av typ Fokker F 28 i nuvarande versioner för trafik på Bromma flygplats fr. o. m. den l januari 1979 tills vidare. Både LIN och miljöoch hälsovårdsnämnden i Stockholms kommun har anfört besvär över länsstyrelsens beslut. Detta beslut leder till att LIN kommer att få flytta över hela sin linjetrafik till Arlanda. Numera finns också en bred enighet i de lokala politiska organen -Stockholms kommun och Stockholms läns landsting -om nödvändigheten av att flytta ut linjetrafiken från Bromma. Sakkunniga myndigheter som statens planverk, naturvårdsverket och socialstyrelsen stödjer också detta. Vidare har chefen för luftfartsinspektionen uttalat att LIN:s verksamhet av säkerhetsskiil - i avvaktan på att vissa åtgärder vidtas på Bromma - bör överföras till en provisorisk terminal på Arlanda så snart det är praktiskt möjligt. Mot denna bakgrund drar kommunikationsministern i den nu föreliggande propositionen slutsatsen att "statsmakterna bör nu vidta de åtgärder som behövs från deras sida för att en överföring skall kunna genomföras den l januari 1979". Vi utgår ifrån att detta innebär att regeringen accepterar att linjeflyget skall flyttas från Bromma till Arlanda från nämnda tidpunkt. Vi noterar detta ställningstagande med tillfredsställelse. Frågan om lokaliseringen av den inrikes linjetrafiken i stockholmsregionen under 1980-talet måste således bedömas utifrån det faktum att den inrikes linjetrafiken flyttas ut från Bromma till Arlanda senast fr. o. m. årsskiftet Den fråga som då uppstår är huruvida linjetrafiken under 1980-talet bör flyttas tillbaka från Arlanda till Bromma. I princip kan denna fråga i dag behandlas på tre olika sätt. För det fårsta kan man bestämma att trafiken vid en viss tidpunkt skall flyttas tillbaka till Bromma. Fördet andra kan man besluta att hålla frågan öppen i avvaktan på närmare klarlägganden. För det tredje kan man fatta ett principbeslut om att någon återflyttning ej

2 Mot :101 8 skall ske av inrikestrafiken till Bromma. Att i dag fatta ett beslut om återflyttning av inrikestrafiken till Bromma torde vara omöjligt. Några garantier for att bullerfrågan skall kunna lösas på ett tekniskt och ekonomiskt tillfredsställande sätt vid en återflyttning till Bromma kan i dag inte ges. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av den särskilda rapport om åtgärder för att minska bullerstörningarna som Brommautredaren utfört. Alternativet att bygga om motorerna på LIN:s nuvarande flygplanstyp skulle ta lång tid att ge ett begränsat resultat. Byte av flygplan är i stället enligt utredaren den effektivaste åtgärden. J ett särskilt yttrande till denna utredning konstateras emellertid att beträttande de nya flygplanstyper som studerats och som skulle medfåra lägre buller något beslut om tillverkning inte föreligger får någon plantyp och att åtskilligt utredningsarbete återstår. Om och när sådana plan kan levereras är således fortfarande osäkert. Eftersom bullerfrågan varit avgörande får inrikesflygets utflyttning till Arlanda är ett beslut om återflyttning, innan garantier om att bullerfrågan kan lösas på ett tekniskt och ekonomiskt rimligt sätt, knappast tänkbart. En fårutsättning for framtida inrikestrafik på Bromma är enligt Brommautredningen att flygplatsen rustas upp för ca 500 milj. kr. i 1977 års prisläge. Omfattande åtgärder i form av flyttning av vägar, inlösen av bostadsfastigheter etc. måste också komma i fråga. Självfallet måste det anses orimligt att ta beslut om en sådan investering utan att de avgörande forutsättningarna är helt klarlagda. Mot den bakgrunden kvarstår endast två alternativ. De är att hålla frågan om återflyttning öppen resp. att ta ett beslut om att inrikesflyget varaktigt skall ligga kvar på Arlanda. När det gäller de ekonomiska frågorna kan konstateras att luftfartsverket, som är den på detta område ansvariga och sakkunniga myndigheten, i sitt remissyttrande över Brommautredningen an får att de finansiella konsekvenserna är tämligen likvärdiga i fråga om Bromma- resp. Arlandaalternativet. Enligt luftfartsverkets yttrande skulle investeringskostnaderna får Arlandaalternativet ligga någon procent högre än får Brommaalternativet. A andra sidan kan man räkna med att driftkostnaderna kommer att bli lägre for Arlandaalternativet. En fortgående pris- och kostnadsstegring skulle självfallet ytterligare accentuera detta. Några statsfinansiella skäl finns alltså inte får att välja Brommaalternativet. De samhällsekonomiska aspekterna har tagits upp i olika sammanhang. Bl. a. vill vi påpeka behovet av att LIN:s flygplansflotta behöver fornyas vid en flyttning till Bromma. Linjeflygs beslut att ersätta sina fåråldrade Metropolitanplan med i huvudsak en entypsflotta av Fokker F 28 träffades i en situation när bolaget ansåg sig ha anledning att räkna med att verksamheten på Bromma skulle upphöra och en utflyttning skulle ske senast under Enbart investeringarna i flygplan är enligt luftfartsverket av storleksordningen l /2 miljard kr. Ö vriga åtgärder som inskolning av personal, organisation av den tekniska tjänsten osv. är utomordentligt kostsamma ====

3 ot. 1977/78:102 9 Luftfartsverket påpekar all de aktuella investeringarna i markorganisation är av minst samma omfattning som investeringen i Fokker-planen. Så länge man inte kan bedöma konsekvenserna vid val av nya flygplansmodeller, deras tekniska prestanda i form av hastighet och bränsleåtgång etc.. torde det vara svårt all göra några närmare samhällsekonomiska ställningstaganden. Den kortare restiden mellan Bromma och centrum kan 1. ex. mer än väl komma att uppvägas genom längre flygtider. En samhällsekonomisk bedömning måste rimligen också inkludera de olägenheter som buller inom tättbefolkat område för med sig. Ett ställningstagande från statsmakternas sida om en återflyttning av inrikestrafiken till Bromma kräver överläggningar med Stockholms kommun <Jch Stockholms läns landsting. Kommunikationsministern citerar i propositionen att Stockholms läns landsting anfört att man inte anser all flygbullret kan nedbringas till acceptabel nivå och att Bromma såsom e11 centralt område på sikt bör användas för andra ändamål än flyg. En ny utredning bör därför pröva frågan om en permanent placering av såväl inrikes- som allmänflyget i stockholmsregionen enligt landstinget. Under utredningstiden bör enligt landstinget allmänflyget tillåtas på Bromma. Stockholms kommun har i sill remissyurande från kommunstyrelsens majoritet framhållit att man ej kan acceptera sådan flygverksamhet som innebären sanitär olägenhet på Bromma fr. o. m.den l juli Återstående alternativ synes vara en flyttning av denna flygverksamhet till Arlanda. varvid ett behållande av allmänflyget på Bromma kan 1. v. övervägas. l avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstagande bör kommunen inleda planering för alternativ markanvändning. I en reservation mot detta utialande framhålls att en avveckling av flygverksamheten på Bromma i enlighet med tidigare planer är miljömässigt och samhällsekonomiskt motiverad. Kommunfullmäktiges majoritet har sedermera anslutit sig till denna senare uppfattning. Kommunikationsministern föreslår att statsmakterna tar upp överläggningar med de berörda landstings- och primärkommunala intressena. Sådana överläggningar är nödvändiga bl. a. med hänsyn till de avtal om marken som finns med Stockholms kommun och att en eventuell utbyggnad skall delvis finansieras av landstinget. Kommunikationsministern framhåller all huvud syftet med överläggningarna bör vara att - med utgångspunkt i vad han tidigare anfört- i detalj klarlägga förutsäuningarna för linjetrafik på Bromma samt utarbeta den tidsplan efter vilken Bromma flygplats kan iordningställas för kombinerat inrikes- och allmänflyg. Överläggningarna bör fr'dmst avse vilken trafik som kan accepteras från sanitär synpunkt och den takt i vilken sådan trafik kan introduceras samt finansierings-. mark- och markkommunikationsfrågorna. Med hänsyn till de svårigheter som finns au under de närmaste åren komma till säkra slutsatser beträffande bullerfrågan i framtiden och med hänsyn till de ställningstaganden som skell i Stockholms kommun och

4 ot. 1977/78:102 lo Stockholms län landsting synes det inte realistiskt att vänta sig att dessa överläggningar skall kunna resultera i en snabb enighet om återflyttande! av inrikestrafiken till Bromma. Kommunikationsministern anför också att han 'Tor att behålla handlingsfriheten vad gäller inrikesflygets permanenta lokalisering" avser att föreslå regeringen att uppdra åt luftfartsverket att i samråd med flygbolagen skyndsamt utarbeta det slutliga förslag till dispositionsplan för Arlanda flygplats som behövs för en överföring på kort eller längre sikt till Arlanda av den inrikes linjetrafiken på Bromma. Luftfartsverket bör även snarast påbörja arbetet med detaljerad utbyggnadsplan för en permanent inrikesterminal på Arlanda. Den oklarhet som nu råder i fråga om inrikestrafikens förläggning under 1980-talet innebär betydande nackdelar för olika parter. Innan man kan få garantier om att bullerfrågan kan lösas på ett miljömässigt, tekniskt och ekonomiskt rimligt sätt torde ett beslut om återflyttning till Bromma vara omöjligt. Som tidigare nämnts torde det dröja åtskillig tid innan fullständig klarhet kan nå i dessa avseenden beträffande bl. a. nya flygplanstyper och kostnaderna för ett utbyte. För alla berörda parter vore det bra om äntligen ett slutligt beslut kunde fattas. vilket också framhållits av flera remissinstanser. Den ovisshet som sedan länge gällt för personalen och nödvändigheten av klara planeringsförutsättningar understryker detta. l det fortsatta arbetet med den permanenta lösningen av flygplatsfrågan bör givetvis personalorganisationerna få vara med och all möjlig hänsyn tas till deras problem och situation. Från planerings- och personalsynpunkt torde därför ett klarläggande av att en återflyttning av inrikestrafiken till Bromma inte är aktuell vara av stor betydelse. Endast härigenom skapas ett fast planeringsunderlag och de betydande olägenheter det skulle medföra att under lång tid hålla denna fråga öppen elimineras. Enligt vår uppfattning bör de aviserade överläggningarna med de kommunala instanserna i Stockholmsområdet avse de konsekvenser for Bromma flygplats som uppstår i samband med att linjeflygstrafiken definitivt utiokaliseras till Arlanda. Aterstående flyg på Bromma, allmänflyget, är en primärkommunal angelägenhet. Detta skulle innebära att luftfartsverkets engagemang på Bromma upphör. De närmare omständigheterna och formerna för detta bör bli föremål för överläggningar. l detta sammanhang är det naturligt att frågan om allmänflygets situation aktualiseras. Mot denna bakgrund menar vi också att riksdagen bör uttala att något uppdmg åt luftfartsverket att snarast utarbeta en detaljerad dispositions- och utbyggnadsplan för Bromma som inrikesflygplats inte är behövligt.

5 Mot :102 Il Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen beslutar l. att godkänna de riktlinjer för en lösning av nygplatsfrågan i stockholmsregionen som förordas i motionen. 2. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om uppdrag till luftfartsverket beträttande utarbetande av dispositions- och utbyggnadsplan för Bromma. Stockholm den 22 november 1977 SVEN MELLQVIST (s) ESSEN LINDAHL (s) NILS HJORTH (s) KURT HUGOSSON (s) SVEN-GÖST A SIGNELL (s) MARGIT SANDEHN (s) CHRISTER NILSSON (s) BIRGER ROSQVIST (s) STURE ERICSO (s) BERTIL ZACHRISSON (s) STEN-OVE SU DSTRÖM (s) RUNE JOHANSSO i Å mål OLOV ÖSTRAND (s) (s) RUNE JO SSO (s) i Husum