SAMMANTRÄDET MÅNDAGEN DEN 2 JUNI (Applåder)

Transkript

1 1-001 SAMMANTRÄDET MÅNDAGEN DEN 2 JUNI ORDFÖRANDESKAP: COX Talman Sammanträdet öppnades kl Återupptagande av sessionen Talmannen. Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet den 15 maj Meddelande från talmannen Talmannen. Jag har ett antal meddelanden till kammaren 1. Som ni känner till har det under de senaste två veckorna ägt rum två våldsamma jordbävningar i Algeriet då minst personer har dödats och har skadats personer saknas och tiotusentals har förlorat sina hem. Jag har redan uttryckt vår djupaste medkänsla och våra kondoleanser till offrens familjer och till myndigheterna genom president Bouteflika. Presidenten kommer, som ni vet, att tala i kammaren under ett formellt sammanträde i morgon. Under mina inledande kommentarer i morgon då president Bouteflika är närvarande kommer jag att be parlamentet att hålla en tyst minut för att uttrycka vår medkänsla och solidaritet. * * * Det är också min sorgliga plikt att nämna att 62 medlemmar av Spaniens väpnade styrkor och 13 ukrainska besättningsmedlemmar dog i en flygkrasch den 26 maj i norra Turkiet. De var på väg till Spanien efter fyra månaders fredsbevarande och humanitärt arbete i Afghanistan. Vi erkänner och hedrar det ovärderliga bidrag som de spanska specialstyrkorna har gett under detta uppdrag i Afghanistan. Jag ber er nu att hålla en tyst minut som ett tecken på vår vördnad och medkänsla för offren i denna olycka. (Parlamentet höll en tyst minut.) * * * 1 Justering av protokollet från föregående sammanträde Parlamentets sammansättning Utskottens sammansättning De politiska gruppernas sammansättning Valprövning Framställningar Inkomna dokument Åtgärder till följd av parlamentets ståndpunkter och resolutioner Skriftliga förklaringar (artikel 51 i arbetsordningen): se protokollet. Jag vill också i inledningen av vår arbetsplan i dag uttrycka på kammarens vägnar vår djupa oro, som jag vet att alla i kammaren känner, över nyheterna att Aung San Suu Kyi, vinnare av vårt Sacharovpris 1990, har satts i husarrest i Rangoon. Saken är den att jag så sent som i förra veckan fick ett brev från Aung San Suu Kyi i vilket hon uttryckte sitt hopp om att trots de resebegränsningar som tvingats på henne kunna anta vårt erbjudande och komma till Europaparlamentet och tala i kammaren. Husarresten är inte bara beklaglig utan markerar också ett steg tillbaka. På Europaparlamentets vägnar uppmanar jag myndigheterna i Myanmar att omedelbart frige henne och hålla sitt löfte om dialog och demokrati, att befria landet från ekonomiska försämringar som orsakas genom sanktioner, och att ge den politiska makten till dem som har rätten till den, dvs. invånarna i Myanmar och deras valda företrädare. (Applåder) * * * Fredagen den 30 maj dog två spanska poliser, Bonifazio Martín Hernándo och Julián Envit Luna, p.g.a. att en bilbomb exploderade i Sangüesa, Navarra. Ytterligare minst två personer skadades allvarligt och för dem är läget kritiskt. Jag har redan, på kammarens vägnar, skickat våra uppriktiga kondoleanser till deras familjer och uttryckt vår solidaritet till de spanska myndigheterna genom ett meddelande till Aznar, Spaniens premiärminister. Vi i Europaparlamentet fördömer oreserverat denna nya skymf mot demokratin, och vi uttrycker vår solidaritet med Spaniens regering och folk. Som ett tecken på vördnad och solidaritet ber jag er att hålla en tyst minut för offren för detta senaste grymma terroristdåd i Spanien. (Parlamentet höll en tyst minut.) Sammanträdeskalendern Talmannen. När det gäller sammanträdeskalendern för nästa år, har jag från talmanskonferensen mottagit ett förslag att hålla en elfte sammanträdesperiod fr.o.m. måndagen den 3 maj t.o.m. torsdagen den 6 maj Tidsfristen för framläggande av ändringsförslag till detta förslag löper ut i morgon, tisdag, kl Omröstningen planeras att hållas på onsdag kl Heaton-Harris (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag vet att ni tar hänsyn till parlamentets önskemål om antalet

2 sammanträdesperioder och våra omröstningar vid tidigare plenarsessioner om var de skall hållas, men kan ni bekräfta var sammanträdet den 1 maj 2004 skall hållas? Ett antal politiska grupper och partier i detta parlament kommer att besluta hur de röstar om den elfte sammanträdesperioden och dess sammanträde. Deras röster kommer att bestämma om vi skall sammanträda i Bryssel eller Strasbourg under denna specifika dag. Det finns ett precedensfall som säger att vi skall sammanträda i Bryssel, eftersom vi höll sammanträdesperioden som lördagen den 2 maj 1998 inföll på när parlamentet uttalade sig om Ekofinrådets beslut om vilka medlemsstater som kunde ansluta sig till EMU i Bryssel Talmannen. Jag beklagar att jag inte kan ge er ett tydligt svar, eftersom talmanskonferensens rådande ståndpunkt är att det inte finns några planer på att hålla ett sammanträde den 1 maj. Jag anser att detta är högst olyckligt, men detta är den rådande ståndpunkten. För närvarande finns det inga förslag om att vi skall hålla ett sammanträde på denna dag Lehne (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag vill be er undersöka om ett sammanträde med fullt deltagande efter den 1 maj i själva verket är möjligt ur rättslig synvinkel. I det nya Nicefördraget fastställs antalet ledamöter till 732. Men så vitt jag vet är vi 788. Jag vill veta hur den kvalificerade majoriteten kommer att beräknas om ett sammanträde äger rum i maj. Jag ber att ni undersöker om förslaget över huvud taget är tillåtligt. Tack så mycket Talmannen. Det ni tar upp stämmer fullständigt. Under diskussionerna i talmanskonferensen kom man överens om eftersom vi då kommer att befinna oss i en valperiod att det skulle vara lämpligt att behandla politiska frågor i stället för lagstiftningsfrågor. Om vi hade behandlat lagstiftningsfrågor, skulle den fråga ni tar upp vara oundviklig Arbetsplan Talmannen. Det slutgiltiga förslaget till föredragningslista som utarbetats av talmanskonferensen vid sammanträdet onsdagen den 28 maj 2003 i enlighet med artiklarna 110 och 110a i arbetsordningen har delats ut. Följande ändringar har föreslagits: Onsdag: När det gäller de muntliga frågorna till rådet och kommissionen om ett transatlantiskt partnerskap, som lagts fram på utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitiks vägnar, föreslår jag att vi förlänger tidsfristerna enligt följande: - resolutionsförslag: kl torsdagen den 12 juni - ändringsförslag och gemensamma resolutionsförslag: kl torsdagen den 17 juni. Förslaget innebär alltså att vi har debatten nu och omröstningen vid nästa sammanträdesperiod Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman! Den fråga jag ställer om onsdagens föredragningslista handlar om att rådet inte deltar i debatten om valen i Nigeria, då kommissionen är med. Vi kan inte förstå att rådet, när det befinner sig här i kammaren, inte kommer att delta i den debatt i vilken just min kollega Van den Berg, som på förslag av rådet är ordföranden i observatörsdelegationen, kommer att informera. Det är förvånande att rådet inte vill uttala sig i en så viktig fråga, särskilt när det ändå befinner sig i kammaren. Jag ber att ni upprepar parlamentets begäran till rådet att delta i denna debatt Talmannen. Jag upprepar gärna begäran, och jag vill upplysa kammaren att såvitt jag vet så kommer rådet att vara närvarande. Enligt den rådande informationen har det inte för avsikt att delta i denna debatt. Jag skall upprepa begäran som gjordes i talmanskonferensen, som ni har upprepat här i dag Poettering (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag vill ta upp en annan fråga där jag överlåter åt er att avgöra om den skall behandlas på det kortare sammanträdet på onsdag eller torsdag, om en majoritet röstar för. Det gäller information från Europeiska kommissionen om händelseutvecklingen kring Eurostat. Frågan röner stor uppmärksamhet i Europas massmedier medan vi i parlamentet fortfarande inte har ägnat oss åt dessa vad jag vill kalla presumtiva bedrägerifall. Vår grupp föreslår därför att vi på det kortare sammanträdet på onsdag eller torsdag diskuterar Eurostatproblematiken mot bakgrund av kommissionens meddelande. (Applåder) Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman! Jag förstår det så att PSE-gruppens förslag har godtagits, dvs. att kommissionen skall delta i båda debatterna, om Mellanöstern och om den illegala handeln med handeldvapen. När det gäller den fråga Poettering nämnde undrar jag om det är nu är dags att ta upp den eller om den kommer upp senare? Talmannen. Jag menar att det lämpligaste sättet att hantera detta skulle vara att ta det som ett förslag till talmanskonferensen denna vecka, för att se vad grupperna vill göra, och sedan välja att bjuda in de aktuella institutionerna hit

3 Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman! Om det gjordes med deltagande av ordföranden i budgetkontrollutskottet skulle jag tycka att det var bra eftersom man måste respektera arbetet inom våra egna utskott Talmannen. När man förbereder talmanskonferensen för denna vecka, skulle grupperna då kunna vara vänliga att rådfråga budgetkontrollutskottet och se om det finns ett samförstånd att gå vidare när det gäller Poetterings förslag? 1 Sammanträdesperiod Bryssel Jag har mottagit en begäran från Gruppen De gröna/europeiska fria alliansen om att hålla en extra debatt om Europeiska konventet onsdagen den 18 juni Frassoni (Verts/ALE). (IT) Herr talman! Som ni vet avslutar konventet sitt arbete den 14 juni. Den 20 juni äger ett toppmöte rum i Thessaloniki och vi kommer mycket lägligt att genomföra en minisession under veckan mellan dessa båda möten, den 18 och 19 juni. Min grupp tyckte därför det kunde vara lämpligt att genomföra en preliminär diskussion om konventets resultat och eventuellt bjuda in ordföranden Valéry Giscard d'estaing. Men jag vill understryka det som Barón Crespo har sagt, nämligen att detta naturligtvis inte minskar behovet av en noggrannare utvärdering efter toppmötet i Thessaloniki enligt det förfarande som parlamentet beslutar. Mot bakgrund av konventets offentliga karaktär är det lämpligt att det är just vi som diskuterar dess resultat. För även om vi inte är först, så blir diskussionen åtminstone offentlig och öppen, eventuellt i närvaro av konventets ordförande, men även utan att ordföranden är närvarande, om han inte skulle ha möjlighet att närvara Poettering (PPE-DE). (DE) Herr talman, kära kolleger! Vår grupp har ägnat sig åt den frågan och därför stöder vi förslaget. Vi hade varit mycket tacksamma om man denna vecka skulle ha tagit konsekvenserna av talmanskonferensens beslut, som var enhälligt såvitt jag kan minnas, och konventets ordförande hade kommit till parlamentet den här veckan. Jag vet inte anledningen till att det inte blev så. Det får klarläggas senare, men jag skulle verkligen uppskatta om konventets ordförande kunde komma till oss på det kortare sammanträdet Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman! Jag är tacksam över ert förslag att frågan om Eurostat kan diskuteras på torsdagen, och om så behövs även frågan om linet, som också hör till budgetkontrollutskottet, eftersom det är på tapeten i den allmänna opinionen. När det gäller Frassonis förslag, och med beaktande av att medlemmarna i min politiska grupp är i Amsterdam 1 Övriga ändringar av arbetsplanen för Strasbourg: se protokollet. och att de kommer att fortsätta att arbeta i Bryssel anser jag att vi skulle kunna rådfråga dem för att få mer sakkunskap. På torsdag skulle vi kunna tala om det i talmanskonferensen, förutom att också upprepa framställan till konventets ordförande. Jag anser att vi i stället för att ta ett beslut just nu hellre skall debattera frågan på torsdag Watson (ELDR). (EN) Herr talman! Jag vet att flera ledamöter hade velat ha en diskussion med konventets ordförande före mötet i Thessaloniki, men han kommer uppenbarligen inte, så jag stöder Barón Crespos förslag att ni sätter upp denna punkt på talmanskonferensens föredragningslista på torsdag Galeote Quecedo (PPE-DE). (ES) Herr talman! Jag skulle vilja att Barón Crespo förtydligade relationen mellan linfallet, som döms i Spanien, och frågan om Eurostat. Det är som om jag nu skulle begära att vi skulle debattera resultaten av det kommunala valet i Madrid. Vissa vann och vissa förlorade, men jag ser uppriktigt sagt inte kopplingen mellan det ena och det andra Talmannen. Var vänlig och svara, herr Barón Crespo! Vi går sedan vidare från denna spanska tennismatch till vår europeiska föredragningslista Barón Crespo (PSE). (ES) Jag vill tacka Galeote för hans önskan om information. Kommunalvalen i ett land är en sak och en annan är bedrägerier mot gemenskapens budget. Herr Galeote, dessa har givit upphov till betänkanden i detta hus och därtill hörande rättsliga åtgärder. Jag anser att det är Europaparlamentets behörighet och att ni, som precis som jag är intresserad av att det inte skall ske bedrägerier mot gemenskapens budget, också stöder detta förslag, samt att ni stöder att budgetkontrollutskottet och kammaren skall få ägna sig åt denna fråga Talmannen. Jag vill undvika att dras in i inhemska frågor. Mot bakgrund av den rådande informationen är det osannolikt att konventets ordförande kommer att ha möjlighet att tala i något av Europaparlamentets organ innan konventets arbete har slutförts. Han har förvisso påpekat, som vi väl känner till, att konventet är i färd med att inleda en kritisk avslutande period. Han har bestämt sig för att enbart koncentrera sig på detta. Vi har möjlighet att diskutera detta vid talmanskonferensen, eller så kan ni, enligt arbetsordningen, arbeta för att få till stånd en omröstning om frågan nu Frassoni (Verts/ALE). (IT) Herr talman! Jag tycker faktiskt att Europaparlamentet har en skyldighet att bli först med att diskutera den här frågan offentligt. Dessvärre har politiken sina egenheter och därför skulle det enligt mitt förmenande inte vara särskilt förnuftigt att

4 rösta om det här förslaget just nu, ett förslag som utan tvekan skulle avvisas. Vi kommer därför att avvakta alla de mycket viktiga beslut som kommer att fattas i den socialistiska gruppen. Därefter får vi se om vi lyckas övertyga socialisterna att inleda en diskussion med men också utan ordföranden Giscard d'estaing. Låt mig understryka att det inte så mycket handlar om att besluta vilken vår ståndpunkt är när det gäller konventet, utan snarare om att genomföra en första granskning av konventets resultat, det konvent som precis har avslutat sitt arbete, innan regeringarna gör det. Detta tycker jag är vår skyldighet, rent politiskt, även gentemot allmänheten. (Applåder) Poettering (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag vill än en gång påpeka att vi såvitt jag kan minnas fattade ett enhälligt beslut på talmanskonferensen och det händer sällan om att be konventets ordförande komma till detta sammanträde. Jag vet inte om ordföranden fick en officiell uppmaning eller inbjudan och har tackat nej till den. Så kan det möjligen vara, men jag vill gärna att vi reder ut det skall vi inte göra nu om det fattades ett enhälligt beslut på talmanskonferensen, och om det beslutet om förfarandet i så fall genomfördes, så jag skulle uppskatta om vi på torsdag morgon kunde få lite närmare information kring detta. (Applåder) Ahern (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Både Watsons och era egna kommentarer kan leda fram till att man drar slutsatsen att en inbjudan på något sätt hade överlämnats till Giscard d'estaing och att han antydde att han inte skulle komma. Kan vi inte bjuda in honom? Jag vet att ledamöterna vill diskutera frågan, även om de inte vill fatta något beslut. Förhållandet att ni och ledaren för en politisk grupp har bjudit in honom och att han nekat att komma, antyder att han på sätt och vis vägrar att tala i kammaren. Detta är allvarligt Talmannen. Jag kan bara säga hur det ligger till. Han är inte här och han är förhindrad att komma p.g.a. det arbete han måste utföra, dvs. att vara ordförande i konventet. Det är så det ligger till och jag vill inte göra några tolkningar beträffande hans vilja att komma hit. Jag föreslår att vi sätter upp denna punkt på föredragningslistan för torsdagens sammanträde i talmanskonferensen. Vi bör ta notis om det fr.o.m. i dag och sedan försöka att utarbeta en rekommendation förhoppningsvis i samförstånd om hur vi skall fortsätta på onsdagen den 18 juni eller torsdagen den 19 juni i Bryssel. Arbetsplanen fastställdes Anföranden på en minut om frågor av politisk vikt Banotti (PPE-DE). (EN) Herr talman! I egenskap av ordförande i kvestorskollegiet har jag uppmanats att hjälpa till med att arrangera transporter till parlamentet i morgon för assistenter som kommer från Bryssel. Jag skulle vara tacksam om kolleger vars assistenter har problem i samband med sina researrangemang och kolleger i samma besvärliga situation kunde kontakta mitt kontor så snart som möjligt. Ett tåg avgår från Bryssel kl. 7.20, och vi överväger möjligheten att arrangera transport från Luxemburg, som tåget anländer till kl Jag ber de kolleger som har problem med detta att så snart som möjligt kontakta mig här på mitt kontor. Till de kolleger som inte känner till det vill jag säga att det är ytterligare en generalstrejk i Frankrike i morgon, så tågen kommer inte att kunna anlända hit. Jag förmodar att detta även gäller flygplanen Maes (Verts/ALE). (NL) Herr talman! Jag vill för andra gången be er om hjälp i samband med ett synnerligen mänskligt problem. Det handlar om de romska flyktingarna från Kosovo. UMHCR och andra internationella organisationer medger att de här flyktingarna inte kan återvända till sitt land. De skickas också tillbaka från Tyskland och från Belgien. Nu undrar jag: det finns cirka 600 flyktingar i Makedonien som avvisats från en flyktingmottagning. De har begivit sig till den grekiska gränsen och de har begärt politisk asyl men har bemötts hårdhänt av kravallpolisen. Skulle ni med ert inflytande kunna ta kontakt både med de internationella organisationerna och med kommissionen för att bekräfta att de här flyktingarna inte kan återvända till Kosovo? De har även problem i samband med sina egendomar i Kosovo och med fastställandet av dessa egendomsrättigheter. Romerna är människor som hör till den europeiska gemenskapen men som allt som oftast på ett omänskligt sätt blir påminda om att de är andra klassens medborgare. Kan vi inte göra något åt det med ert inflytande? Jag vore mycket tacksam för ett ingripande från er sida Talmannen. Jag kommer att ta upp frågan, fru Maes. Tack för att ni nämnde det Kinnock, Glenys (PSE). (EN) Herr talman! Vi har tidigare fattat beslut om att vi skall ha en brådskande debatt om Zimbabwe. Eftersom detta parlament har intagit en oerhört principiell ståndpunkt i denna fråga, skulle det emellertid vara lämpligt om ni kunde skriva till rådet och uppmana det att göra ett kraftfullt uttalande om läget, som denna vecka riskerar att trappas upp i en slutlig uppgörelse mellan de demokratiska rörelserna i Zimbabwe och regeringen som leds av Mugabe. Man håller på att vidta oerhört omfattande åtgärder, man har använt tårgas, minst en person har dödats. Morgan Tsvangirai har arresterats, och hans ställföreträdare, walesaren Ncube, har också arresterats.

5 Jag vill be er, herr talman, att uttrycka beklagan över att rådet gjorde ett uttalande i morse som var mycket svagt. Det var sannerligen inte på något sätt otvetydigt beträffande det sätt på vilket det hanterade läget i Zimbabwe. Vi behöver kraftfulla åtgärder och eftersom G8 sammanträder och president Mbeki är där, måste våra företrädare i G8 uppmana Mbeki och andra afrikanska ledare att ta avstånd från den typ av åtgärder som vi bevittnar i Zimbabwe för tillfället Van Orden (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag stöder de kommentarer som just har gjorts. När ni skriver till rådet kanske ni också kan påpeka hur hopplöst ineffektiva rådets egna åtgärder har varit när det gäller Zimbabwe och att de måste bli kraftfullare. Jag vill säga ett par ord om läget i Cypern. Sedan länge har många av oss som vill se en försoning i Cypern, med vederbörlig hänsyn till båda sidors intressen, uppmanat till vissa seriösa förtroendeskapande åtgärder från världssamfundets sida i förhållande till det turkiska norra Cypern. Man måste i synnerhet vidta åtgärder för att upphäva det helt och hållet orättvisa internationella embargot som riktas mot den norra delen, som har funnits så länge och som varit direkt ansvarigt för att den ekonomiska utvecklingen har hållits tillbaka. Jag vill försöksvis välkomna att det förslag som kommissionen förväntas lägga fram innehåller ett goodwillpaket med ekonomisk hjälp, tillsammans med åtgärder som syftar till att upphäva embargot. Jag hoppas att dessa åtgärder vidtas på en verklig grund och att de har utarbetats i fullständigt samförstånd med de turkcypriotiska myndigheterna. Jag hoppas dessutom att de turkcypriotiska myndigheternas lättnader i resebegränsningarna mellan de två delarna av Cypern kommer att gengäldas av republikens regering så att man möjliggör fri rörlighet för alla som kommer från norr Heaton-Harris (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag vill rikta parlamentets uppmärksamhet på ett fall av öppen diskriminering som håller på att ske i grevskapet Northamptonshire, som jag och min kollega Helmer företräder. Det labourstyrda grevskapsrådet har i sin vishet beslutat att minska antalet fria busskort som man delar ut. I stället för att göra detta på ett rättvist sätt som drabbar alla, har det på ett hämndlystet sätt beslutat att rikta in sig på kyrkliga skolor och skolor för elever med samma kön. Detta labourstyrda råd genomförde en undersökning där föräldrar i hela grevskapet fick meddela sina åsikter, och av över svar var det bara 17 som instämde i rådets planer. 119 föräldrar klagade över att denna politik var att betrakta som antingen religiös diskriminering eller könsdiskriminering. Många av dessa föräldrar har nu beslutat sig för att inge en framställning till detta parlament. Herr talman! Jag uppmanar, genom er, utskottet för framställningar att ta itu med dessa klagomål så snart som möjligt, eftersom jag är säker på att ingen i denna kammare kan tolerera denna typ av diskriminering Alyssandrakis (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Som svar på min ärade kollegas kommentar om Cypern, vill jag säga att vi inte får glömma bort att den norra delen av Cypern har varit ockuperad av Turkiet sedan invasionen Nu till det påpekande jag vill göra: just när officiella talesmän erkänner att Iraks berömda massförstörelsevapen inte var något annat än en förevändning för invasionen, kommer nya hot mot världsfreden från imperialismens högborg. Förenta staternas kongress har i själva verket godkänt forskning om så kallade minikärnvapen och om nya kärnvapen som penetrerar marken, vilka orsakar tio gånger så stor skada. Denna utveckling kommer bara 18 månader efter det att man i översynen av Förenta staternas kärnvapenpolicy, Nuclear Posture Review, begärde att man skulle försöka finna en utväg så att kärnvapen kan användas inom ramen för Förenta staternas nya förebyggande anfallsstrategi. Samtidigt orsakar Bush själv rubriker när det gäller den fortsatta kampanjen mot Kuba, med sitt meddelande från den 20 maj som fick mycket uppmärksamhet i media, medan Förenta staterna blockerar landets radio- och televisionsnät för att sända sin billiga propaganda. Eftersom jag fördömer dessa handlingar, undrar jag vad de som direkt eller indirekt stödde, och stöder, de imperialistiska aggressionerna har att säga om den här saken. Jag undrar också om de personer som kallade amerikanska agenter på Kuba för människorättsaktivister kommer att uttala ett enda ord i protest mot den nya upptrappningen av aggressionerna mot revolutionens ö MacCormick (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga. Jag hoppas ni kan förlåta mig om jag tar upp två tämligen inhemska frågor. För det första, när jag kom hit var mitt kontor hett som en bakugn: det här är inte första gången detta sker, men det är särskilt besvärligt i dag. Det är faktiskt inte lämpligt att kräva att ledamöter eller deras assistenter skall arbeta under dessa förhållanden. Det verkar som om luftkonditioneringen inte fungerar. Vi anger ständigt standarder som vi förväntar oss att andra skall leva upp till, men standarderna i dessa lokaler är inte tillfredsställande. Det är inte rättvist att kräva att våra kolleger och anställda skall arbeta under dylika förhållanden. Kan vi inte göra någonting för att förbättra dem? För det andra kan jag inte vara den enda som blir alltmer irriterad över den mängd ovidkommande eller t.o.m. obscena e-post som fortsätter att strömma genom systemet. Den för med sig hemskt mycket extraarbete för kolleger som måste radera den varje dag. Jag hoppas att vi kan göra någonting för att e-postsystemet skall fungera som det är tänkt, dvs. för effektiv kommunikation och inte för detta slag av hemska skräp!

6 Talmannen. När det gäller kontoren och värmesystemet, och skräppost i datorerna, så låt oss återkomma till er och övriga ledamöter. Båda frågorna är värda att undersöka Fatuzzo (PPE-DE). (IT) Herr talman! Den 21 maj inbjöds jag som företrädare för Europaparlamentet till FN i New York för att tala inför det ständiga forumet för ursprungsbefolkningar från hela världen som sammanträder en gång per år i FN:s högkvarter. Jag framförde naturligtvis en hälsning från Europaparlamentet och jag underströk den stora uppmärksamhet som vi under de senaste tre åren har visat samtliga ursprungsbefolkningar i Förenta staterna, Kanada, Sydamerika, Afrika, Oceanien etc. Samtliga företrädare för världens ursprungsbefolkningar bad mig tala om för Europaparlamentet att de förväntar sig att vi skall ta klart ställning för dem och att vi skall ge dem konkret hjälp när det gäller deras mänskliga rättigheter. Men framför allt förväntar de sig att Europa skall låta göra sin röst hörd och inte bara lyssna på FN. För vi vet alla att Europa, historiskt sett, är ansvarigt för de förhållanden som dessa länder i dag lider under. Jag hoppas att ni, herr talman, verkligen lyssnar när jag nu framför det krav som dessa befolkningar ställer på Europaparlamentet Dupuis (NI). (FR) Herr talman! Under Europeiska unionens och Rysslands toppmöte i Sankt Petersburg var vi med om en uppvisning i helt otillständiga uttalanden från rådet och i synnerhet från kommissionen. Vid detta toppmöte dränkte Prodi den tjetjenska frågan i vodka och kaviar. Dessa ställningstaganden står helt i strid med dem som intas av Europaparlamentet. Det förvånar mig jag vänder mig här till gruppordförandena och naturligtvis också till er, herr talman att frågan om en rapport från ordförande Prodi och från rådet om Tjetjenien och i vidare bemärkelse om relationerna mellan Europeiska unionen och Ryssland varken står på dagordningen vid denna session eller vid minisessionen i Bryssel Bautista Ojeda (Verts/ALE). (ES) Herr talman! Jag skulle vilja påminna om att den andalusiska fiskaren Agustín García sedan den 8 maj hålls häktad av de portugisiska myndigheterna i fängelset i Faro. Jag skulle också vilja påminna om att det vid anhållandet användes åtgärder som var helt utan rim och reson. Våld, misshandel etc. utan någon som helst måttfullhet. En enkel överträdelse behandlades som om det var en terroristgärning. Han hålls sedan dess inspärrad i häkte tillsammans med farliga brottslingar. Han är sjuk och får ingen lämplig medicinsk behandling. Detta gripande har lett till en allmän strejk inom den andalusiska fiskeflottan. Jag tror att Portugal försöker statuera exempel och därför låter en enkel fiskare, som endast har begått denna enda överträdelse, betala priset för en bristande politisk vilja. Herr talman! Jag skulle vilja be er medla för att lösa detta problem. Kanske kan ni bidra till att lösa denna så beklagansvärda situation Laguiller (GUE/NGL). (FR) Herr talman! Det finns ett problem som är av största betydelse för tusentals arbetstagare i Europeiska unionen: angreppen mot pensionerna. Detta problem rör inte bara de franska arbetstagarna, som går i strejk och kommer att demonstrera i morgon, utan också österrikiska, tyska, grekiska, italienska och övriga arbetstagare i Europa där regeringarna försöker skjuta upp pensionsåldern samtidigt som de försöker sänka pensionerna. Att skjuta upp pensionsåldern är att döma dem som behåller en anställning ända till slutet till att dö under arbetet och att döma dem vars arbetsgivare inte vill veta av dem längre att sluta sitt aktiva liv som arbetslösa. Varför denna sociala tillbakagång? Har Europeiska unionen verkligen blivit en så fattig och underutvecklad region att den inte kan trygga ålderdomen för dem som har slitit ut sig i arbetet? Jag försäkrar att det är möjligt att sörja för att alla får en dräglig pension, förutsatt att kapitalinkomsterna beskattas i större utsträckning. Jag är angelägen att försäkra alla dem om min solidaritet som överallt i Europeiska unionen inte accepterar att man gynnar kapitalisterna och som inte accepterar att man skall kunna förfoga över pengar till förfång för löntagarna. (Applåder) Dhaene (Verts/ALE). (NL) Herr talman! Jag är också glad att kommissionsledamot de Palacio är här för det här kommer antagligen att intressera henne. Jag vill fästa uppmärksamheten på en serie allvarliga olyckor med lastbilar som de senaste veckorna hänt hos oss på E17, det är motorvägen från Antwerpen till Lille. Orsaken är alltid att de här lastbilarna kör med cruise control, en sorts autopilot som gör att man kan köra utan att hålla fötterna på pedalerna. Ouppmärksamma förare kör in i bilköer för att deras reaktionsförmåga är för långsam. Resultat från de sju senaste veckorna: sex döda och 13 allvarligt skadade. Det är alltså en mycket dålig teknik. Överallt i Europa förekommer problem och olyckor med cruise control. Det berörda direktivet om tekniska regler för lastbilar måste ändras och förses med förbudsbestämmelser. Belgien vill förbjuda cruise control inom sina landgränser och måste få möjlighet att göra det. Jag tycker att kommissionsledamoten borde vidta nödvändiga åtgärder i det avseendet Schierhuber (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag och många andra medborgare är mycket oroliga över ett beslut av den amerikanska kongressen. Införandet av ett åtgärdspaket mot aids till Afrika som uppgår till 15 miljarder dollar kopplas samman med mottagarländernas vilja att godta livsmedelssändningar med genmodifierade livsmedel. Denna sammankoppling är visserligen inte rättsligt bindande, men för mig är det

7 ändå uppenbart att man därigenom utövar starka påtryckningar på de afrikanska länderna. Jag anser att en handelspolitik här bedrivs på bekostnad av de fattigaste och det är helt förkastligt! Det framgår tydligt av den amerikanska kongressens beslut och man kan fråga sig i hur stor utsträckning den amerikanska förvaltningens humanitära politik styrs av affärsintressen hos den biotekniska lobbyn och jordbrukslobbyn. De senaste årtiondena har säkert åtskilliga miljarder dollar investerats i utvecklingen av genmodifierat utsäde. Nu anser jag att alla marknader bör öppnas. Det humanitära biståndet kan bara bli verkningsfullt om det inte lyder under affärsintressen. Därför riktar jag följande fråga till kommissionen: vad har kommissionen för avsikt att göra eller vad anser kommissionen om utvecklingen på det här området? (Applåder) Patakis (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Världens rika och mäktiga samlades i Evian för att diskutera internationell säkerhet, utveckling och ekonomisk stabilitet. Vad de vill göra är i stort sett att samordna sina åtgärder inför den kris som hemsöker det kapitalistiska systemet och som har lett till hög arbetslöshet, fattigdom och social uteslutning. De vill befästa sin auktoritet och vidta ytterligare åtgärder för att koncentrera världens rikedomar i sina händer på alla sätt de kan, även om de är rädda för den fanatism och terrorism som de själva har skapat. De åtta oroar sig inte för de fattiga och hur de lever, utan för hur de skall kunna stoppa de fattiga från att resa sig mot dem, mot eländig exploatering och orättvisor, och det är därför de vidtog hårdare repressiva åtgärder för att hindra tusentals protesterande från att ge uttryck för sitt motstånd mot globaliseringen av kapital och deras rovgiriga exploatering. Ordförandeskapet och kommissionen måste uttala sig inför parlamentet, både om innehållet i de diskussioner som de har deltagit i och de repressiva åtgärder som har vidtagits mot de protesterande. Samma åtgärder, och kanske värre, vidtas också inför Europeiska rådet i Thessaloniki Nogueira Román (Verts/ALE). (PT) Herr talman! Jag anser att det är min plikt att fästa uppmärksamheten på det faktum att 12 afrikanska invandrare har försvunnit bara i dag, och de har antagligen omkommit, medan de försökte nå den spanska kusten nära Afrika i sitt sökande efter arbete. Jag påpekar än en gång att jag anser att Europeiska unionen måste vidta nödvändiga politiska åtgärder och göra allt som står i dess makt för att undvika dessa ofta förekommande och fruktansvärda katastrofer Ribeiro e Castro (UEN). (PT) Herr talman! Jag skulle vilja säga några ord om situationen i Guinea-Bissau, som är oerhört allvarlig och som har pågått i några månader. Parlamentet upplöstes förra året, de val som planerades till april har nu skjutits upp till juli, och man förväntar sig att de kommer att försenas ytterligare. Läget är oerhört ömtåligt och känsligt: landet genomgår en allmän kris en ekonomisk, finansiell, social, politisk och till och med militär kris. Det är varför vi har tagit med Guinea-Bissau på föredragningslistan för denna vecka. Jag vill säga att jag beklagar vissa gruppers ohövliga beteende, som föreslog att Guinea-Bissau skulle ersättas av Zimbabwe i föredragningslistan, utan att meddela någon av oss om detta. Jag möttes av den överraskningen på mitt kontor, just när jag återkommit från Bryssel. Av det skälet kunde jag inte be om ordet förrän nu. Jag förstår hur några av mina kolleger i Zimbabwe känner. Vi har alltid visat solidaritet med våra kolleger från Zimbabwe när det gäller det här problemet, vilket vi redan har diskuterat fyra eller fem gånger i parlamentet. Det är dock viktigt att vi kommer ihåg att Zimbabwe inte är det enda landet som har problem: det finns även andra länder som har problem, och vi måste finna tid för att diskutera dem. Vi kommer att flytta fram denna viktiga debatt till juli. Jag skulle uppskatta att mina kolleger från Zimbabwe visar förståelse för detta. Jag är övertygad om att denna gest från parlamentet kommer mycket lägligt och blir effektiv när det gäller den mycket känsliga frågan om Guinea-Bissau Gorostiaga Atxalandabaso (NI). (EN) Herr talman! Respekten för de mänskliga rättigheterna har visat sig vara den effektivaste mekanismen för demokrati på alla håll i världen. Denna formel efterlyser en förbättring av den faktiska tillämpningen av rättsstatsprincipen, dvs. respekten för så pass grundläggande friheter som politisk associering och fredliga sammankomster, domstolarnas oberoende, rätten till en rättvis rättegång och frånvaron av alla former av tortyr och dålig behandling. Detta måste gälla överallt, även i Baskien. Jag skall nu, på ett telegrafiskt sätt, ta upp vissa andra aktuella händelser rörande de mänskliga rättigheterna i Baskien, förutom dem som ni nämnde, herr talman: I onsdags, den 28 maj 2003, självmord av en ung bask i ett franskt fängelse; fallet Jesús María Etxebarría, som redan har gått ned 20 kg och nu är inne på den 41:a dagen av sin hungerstrejk; flera baskiska fångars vägran att använda toaletterna på nästan två månader, för att rikta allmänhetens uppmärksamhet på deras situation herr talman, ni kommer väl ihåg Bobby Sands och hans kolleger; arresteringen och fängslandet av Ondarruas borgmästare, Loren Arkotxa, och andra valda företrädare från Udalbiltza; Amnesty Internationals rapport för 2003, i vilken man hänvisar till perioden januaridecember 2002, då Spanien höll fångar isolerade, en situation som underlättar tortyr; resolutioner från Bilbaos och San Sebastians advokatsamfund i vilka man kritiserar dålig behandling i polishögkvarteren; och

8 förbudet av 225 lokala listor över kandidater för kommunalvalen. Det är tydligen ingen mening att nämna förbudet av Batasuna i denna kammare Oreja Arburúa (PPE-DE). (ES) Herr talman! Jag vet inte om Gorostiaga har något med detta att göra och han försökte också begränsa min yttrandefrihet. Jag är mycket glad över att Gorostiaga bryr sig om rätten att mötas och att yttra sig och jag hoppas att han hädanefter också bryr sig om dem som representerar mitt parti och socialdemokraterna. De mördas av ett terroristgäng som hans politiska grupp som gudskelov inte längre finns stöder. Därför är jag säker på att han från och med nu också kommer att försvara mitt partis och socialdemokraternas rätt att mötas och att yttra sig. Det är ofattbart att ni är kapabel att göra inlägg här i denna kammare efter mordet på två polismän från rikspolisen, som begåtts av det terroristgäng ni inte är kapabel att fördöma. Jag är kapabel att fördöma och beklaga alla dödsfall, även fångarnas, som också har alla rättigheter förutom att inskränka vår yttrandefrihet och lömskt mörda oss Ahern (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Jag vill påminna kammaren om att val nyligen skulle ha ägt rum i Nordirland och att dessa tyvärr i motsats till valen i Skottland och till den walesiska församlingen inte blev av. Jag vill att denna kammare uppmanar deltagarna att samlas och hålla dessa val så snart som möjligt. Naturen avskyr vakuum och samtidigt som vi, förhoppningsvis, inte kommer att återgå till att fördöma mord och begrava döda på ön Irland, kommer det otvivelaktigt att äga rum händelser på gatorna allt oftare om vi inte håller val. Vi instämmer alla i att vägen framåt går genom den demokratiska processen. Jag hoppas att dessa val hålls inom kort Talmannen. Debatten är avslutad Antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A5-0193/2003) av Rothley för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om antagandet av Europaparlamentets ledamotsstadga Rothley (PSE), föredragande. (DE) Herr talman, kära kolleger! Vi är nästan framme i slutet av en lång resa som stundtals har varit en irrfärd, en odyssé, och under vilken vi ibland befunnit oss på djupt vatten. Man ville tala om för oss att stadgan endast innebar en reform av ersättningen av reseomkostnader, endast om pengar. Men en stadga där det bara talas om pengar, ersättningar och kostnader är inte den stadga som Europaparlamentet behöver i dag. Man sade till oss att vi med primärrätten skulle gå på grund mot rådets klippor, och att vi med vår syn på skatterätten skulle gå under. Men jag tror, för att använda dessa exempel, att vi har goda argument att komma med. När det gäller skatterna för det är de två problem som nu återstår: skatterna och primärrätten anser rådet att det kan låta varje enskild medlemsstat avgöra om den skall uppbära ytterligare nationella skatter eller ej. År 2000 träffades de tre rättstjänsterna från parlamentet, rådet och kommissionen för att diskutera frågan. Enligt protokollet kom de till den slutsatsen att det inte fanns något som motiverade ett undantag för en medlemsstat och de fortsatte: (FR) Om en fullständig, eller eventuellt endast en partiell, nationell beskattning av ledamotsarvodet skulle vara berättigad av objektiva skäl borde tillämpningskriterierna fastställas på gemenskapsnivå, eftersom beslutet att beskatta eller inte beskatta ledamöterna inte borde överlåtas till varje medlemsstats uppfattning Rothley (PSE), föredragande. (DE) Det som de tre rättstjänsterna alla sade är alltså samma sak som rådet nu föreslår. Det är uppenbart att vi inte kan medverka till detta! På ett liknande sätt förhåller det sig med primärrätten. Varför befinner vi oss då som parlament i denna knepiga situation? För att rådet 1976, när rättsakten om direktval antogs, drog sig för att harmonisera de allmänna villkoren för åliggandenas utförande. Det var för konfliktladdat! Därför har Europaparlamentet bevarat strukturen av parlamentarisk församling även efter det att det blivit ett direktvalt parlamentet, en struktur som består än i dag. Syftet med stadgan är att övervinna strukturen av parlamentarisk församling och bli ett riktigt parlament. Det är det som är syftet med stadgan! (Applåder) I grund och botten handlar det om huruvida Europeiska gemenskapen är en riktig gemenskap eller en internationell organisation. Om den bara vore en internationell organisation skulle rådet i praktiken ha prerogativ till ledamöternas immunitet och privilegier. Frågan om vi nu skall reglera ledamöternas immunitet och privilegier är alltså i grund och botten en fråga om Europeiska gemenskapen är en gemenskap eller en internationell organisation, huruvida vi är en parlamentarisk församling eller ett parlament som är värd sitt namn. Det är vad det handlar om! (Applåder) Vi har fortfarande kvar bestämmelserna från 1965, då protokollet introducerades. Det var det år Charles de Gaulle vann Frankrikes presidentval mot Mitterand och det var det år de första p-pillren kom ut på marknaden. (Skratt)

9 Och nu vill rådet tydligen rådet, jag är inte säker för hittills är det bara de ständiga representanterna som har ägnat sig åt frågan tala om för oss att det är dessa bestämmelser som skall fortsätta gälla för Europaparlamentet i framtiden, nästan tjugofem år efter det första direktvalet. Om vi inte tar upp den frågan nu, när skall den då tas upp? Det är inte så att rådet anser att systemet med immunitet och privilegier bör reformeras. Det medgav rådet senast i fjol i samband med införandet av den enhetliga rösträtten. Detta är uppenbarligen en varaktig lösning enligt rådet och det kan parlamentet givetvis inte acceptera. Jag sade att rådet hittills inte har ägnat sig åt frågan på allvar. Regeringarna visar sig vara relativt ointresserade av frågan. Därför är det ingen dålig idé att stadgans ikraftträdande bör sammanfalla med ikraftträdandet av Europeiska unionens nya konstitution. Då skulle vi ha en garanti för att rådet och även regeringskonferensen ägnade sig intensivt och seriöst åt frågan och då skulle vi också ha en garanti för att skattefrågan och primärrättsfrågan diskuterades under lämpliga former på regeringsnivå. Om vi gör avkall på dessa bestämmelser vi vill ju inte att de träder i kraft, utan de kan givetvis bara träda i kraft sedan motsvarande bestämmelser i protokollet har upphävts då kommer vi att få stanna i rådets babyloniska fångenskap på obestämd tid framöver. Det är det stadgan handlar om! Jag är mycket tacksam för att presidiet har kommit fram till bestämmelser om kostnadsersättning, dagersättning och medarbetarschabloner. Det har varit till stor hjälp och det för oss vidare. Jag vill verkligen tacka er, herr talman, för att ni på ett sätt som ingen talman tidigare har engagerat er i stadgan. Jag vill även ta tillfället i akt och tacka min kollega Lehne från PPE-DE-gruppen, (Applåder) som har följt projektet på ett kritiskt, solidariskt och tillförlitligt sätt. Ett stort tack för detta, ett stort tack till er alla! (Applåder) De Palacio, Loyola, kommissionen. (ES) Herr talman! Jag kommer att fatta mig mycket kort. Frågan är komplex. Det räcker med att se att vi talar om en fråga som sedan 1965 inte förändrats, trots de oerhörda framsteg som gjorts i de institutionella delarna av det europeiska bygget. Särskilt när det gäller detta parlaments behörigheter och befogenheter och valen till detsamma. När det däremot gäller ledamotsstadgan har vi inte lyckats anpassa oss till de nya omständigheterna. Som före detta ledamot i detta och andra parlament förstår jag den betydelse och vikt som ledamotsstadgan och Rothleys betänkande har. Jag vill gratulera honom för arbetet och i kommissionens namn önska er bästa resultat. Vi hoppas att vi i morgon har ett konkret svar att yttra oss om. Vårt mål är att på ett aktivt sätt samarbeta för att i slutänden nå en överenskommelse som accepteras av rådet. Vi vet att det annars inte leder till någonting. Vi hoppas att vi en gång för alla kan nå denna överenskommelse. (Applåder) Färm (PSE), ersättare för föredraganden av yttrandet från utskottet BUDG. Herr talman! Jag ersätter ordförande Terence Wynn som tyvärr har blivit försenad. För att ledamotsstadgan skall kunna genomföras räcker det inte med en överenskommelse om reglerna mellan parlamentet och rådet, utan därtill krävs förstås också att budgetmyndigheten ställer de nödvändiga ekonomiska medlen till förfogande. Därför har vi i budgetutskottet gått igenom förslaget till ny stadga och försökt analysera de budgetmässiga konsekvenserna. Detta budgetförslag innebär, till skillnad från den nuvarande situationen, att utgifterna i framtiden skall tas ur unionens budget. Med anledning av det har vi nu också skapat en budgetstruktur för detta ändamål, ett nytt kapitel l02 Reserv för ledamotsstadgan. Parlamentet har hittills självpåtaget satt en gräns på 20 procent av budgetrubrik 5, Förvaltningsutgifter, för parlamentets utgifter. Vi har emellertid också sagt att om det blir nödvändigt med hänsyn till stadgan eller med hänsyn till utvidgningen eller andra viktiga ändamål, behöver vi inte nödvändigtvis för all framtid respektera denna 20-procentsgräns. Nu återstår det för oss att se hur stora kostnaderna faktiskt blir både vad gäller utvidgningen, byggnadspolitiken m.m. Hittills har ju tanken varit att anslagen för stadgan skall börja införas redan i 2004 års budget, för att åtminstone täcka utgifterna för ett andra halvår. Detta gäller fortfarande, såvida inte föredragandens idé antas om att skjuta upp antagandet tills vi kan anta det konstitutionella fördraget. I så fall blir det självklart inte aktuellt med några anslag i 2004 års budget. Det som hittills har oroat oss är egentligen bara den punkt som talar om allas rätt till direkt tolkning som strikt uttolkad skulle ha kunnat medföra orimliga kostnader. Jag har emellertid förstått att en kompromiss med föredraganden är på väg, som innebär att förslaget nu är i enlighet med de uppskattningar som finns för Europaparlamentets budget. Budgetsutskottets slutsats är därför att de följder som ovanstående beslut kan få för budgeten är förenliga med taket inom budgetrubrik 5 Förvaltningsutgifter i budgetplanen, utan att detta behöver innebära några begränsningar för övriga inslag i politiken under rubrik

10 Lehne (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag vill börja med att rikta ett varmt tack till Willi Rothley. Det stora tålamod med vilket han sedan 1998 har styrt denna tanker genom de svåra farvattnen är verkligen beundransvärt. (Applåder) Och jag tror att utan honom skulle denna tanker ha gått på grund mer än en gång. Willi Rothley tog i sitt anförande upp de viktiga och även konstitutionella frågorna i stadgan. Låt mig få säga ett par ord om några mer alldagliga problem. Även jag anser att helhetsresultatet av denna stadga är mycket välbalanserat. I utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden har vi huvudsakligen utgått från de bestämmelser vi har fått från de sakkunniga, från den oberoende expertkommittén som ju lämnade uppdraget åt parlamentet. De femtio procent av en domarlön som det rör sig om här motsvarar ungefär den summa en österrikisk, fransk, tysk eller brittisk ledamot får om bidragen från sjukförsäkringen och äldreomsorgen räknas in. Det är mindre än vad de italienska kollegerna får i dag, och därför vill jag särskilt tacka de italienska kollegerna för deras förståelse, för att de är beredda att acceptera en inkomstförlust för framtida italienska ledamöter till förmån för gemenskapens bestämmelser. Jag vill dessutom tacka kollegerna i Verts, GUE och ELDR som inte har lagt fram några ändringsförslag på det här sammanträdet om en minskning av de femtio procenten och inte åter har lämnat in förslagen från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, eftersom jag anser att det inte finns några sakliga argument som talar mot det resultatet. Den oberoende expertkommittén har bekräftat detta till fullo och låtit oss ta del av de tydliga bestämmelserna. Det finns emellertid ett förslag som har lagts fram av flera kolleger som vill att den nationella lönen skall utgöra grunden. Jag anser att det är ett milt sagt idiotiskt förslag. Syftet med stadgan är ju enligt artikel att skapa lika villkor för ledamöterna här i landet. Den som lägger fram sådana förslag måste följaktligen vara emot stadgan i sin helhet och egentligen vilja behålla det rättsliga läge som råder i dag. Över till frågorna om primärrätten: några kolleger har lagt fram ändringsförslag, till exempel ändringsförslag 28, som avser att det gamla protokollet om immunitet och privilegier skall tas upp på nytt. Det är helt meningslöst. I ändringsförslag 28 talas till exempel om ledamöternas tullprivilegier. Några sådana finns inte längre, för vi lever på en inre marknad. Det visar hur gammal den rättsordningen är. Vi behöver en ny rättsordning i den frågan. I övrigt är det så att vägen är öppen för en genomblickbar skadeståndsrätt. Presidiet kommer att fatta beslut utifrån det. Jag vill avsluta med en uppmaning till rådet. Nu har rådet möjlighet att se till att vi får en tidsenlig ledamotsstadga. Det måste helt enkelt godkänna det vi har beslutat här. Och det bör inte hindra beslutet med genomskinliga, ytliga skatterättsliga argument som är tagna ur luften. Jag förväntar mig att rådet så snart som möjligt, det vill säga före valet, fattar ett positivt beslut i parlamentets anda. När vi har fattat vårt beslut i morgon är det rådets tur att agera. (Applåder) Medina Ortega (PSE). (ES) Herr talman! Jag är mycket glad över att vara här i dag för att stödja föredragande Rothleys arbete och jag vill ansluta mig till min kollega Lehnes uttalande och berömma Rothleys arbete. Som Lehne sade är det förslag som Rothley i dag lägger fram ett balanserat förslag. Det har fått stöd av en bred majoritet i Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor och den inre marknaden och jag anser att det borde antas i kammaren. 36 ändringsförslag har lagts fram för Europaparlamentets kammare. Lehne har talat om dem. De är inte för många i en fråga som denna men den socialdemokratiska gruppen har bestämt sig för att i grunden stödja föredragandens linje med någon av de ändringar som föredragande i denna stund lägger fram för kammaren, så att vi kan rätta till några av de defekter som förslaget fortfarande hade i den sista etappen. Det handlar, som föredraganden sade, om att skapa en stadga som gör det möjligt att identifiera de europeiska parlamentarikerna, inte som en förlängning av de olika nationella parlamenten utan som representanter för de folk som ingår i Europeiska unionen som helhet. Rothley sade att Europeiska unionen är något mer än en enkel internationell organisation och därför bör den europeiska ledamotsstadgan vara förankrad i gemenskapsrätten och inte i den nationella rätten. Det är vad det handlar om nu. Det handlar inte om ett enkelt beslut om ersättningar. Vi har ett system som är rätt så dåligt, som kompletterar defekterna i de nationella regleringarna med en gemenskapsreglering för traktamenten som varit föremål för mycket kritik. Jag tror att om vi antar föredragandens förslag, om kommissionen också antar det och framför allt, som Lehne sade, om rådet antar parlamentets förslag kommer vi inom en snar framtid att ha en stadga som gör det möjligt att identifiera europaparlamentarikern som en figur som är skild från de nationella parlamentarikerna, med egen innebörd och som passar den Europeiska union som vi i detta ögonblick försöker skapa Wallis (ELDR). (EN) Herr talman! Jag hoppas att vi inte behöver komma hit igen och diskutera våra anställningsvillkor. När jag läste brittiska tidningar i helgen kunde jag inte känna igen mig själv eller någon annan av mina kolleger i de skrämmande beskrivningarna av våra förmodade livsstilar och ändlösa löneförmåner. Många journalister har ringt mig och börjat med att säga: Jaså, du skall rösta om din egen

11 löneförhöjning på 25 procent. När jag förklarar hur det ligger till förlorar de plötsligt intresset; det är inte längre någon intressant historia. Detta måste väl vara själva poängen. Våra anställningsvillkor och våra utgifter bör inte vara historien, de bör vara öppet och allmänt redovisade: korrekt ersättning för ett bra utfört arbete och ersättning för belopp som betalats för att kunna utföra detta arbete. Kolleger! Jag anser att detta är vår sista chans att uppnå det stadium där vi inte längre är historien, utan där vårt arbete är det. Det ligger ett ärende på våra bord som på de flesta sätt står för en kompromiss för oss alla. Det är ett paket som rådet borde anta om vi är resonliga när det rör frågorna om primärrätt, men rådet måste också vara villigt att kompromissa när det gäller skattefrågorna. Vissa ledamöter i kammaren kanske inte är nöjda med lönenivån: för vissa är den för hög, för andra för låg, men till sist verkar vi ha fått en siffra som vi alla kan tänka oss att leva med. Sedan har vi utgifterna: även här verkar vi till sist, tack vare ert arbete, herr talman, ha fått ett förslag till system som är mycket mer genomblickbart än tidigare. För vissa kanske det inte är tillräckligt långtgående, men det är en väldig förbättring. Det måste finnas vissa kompromisser och en viss förståelse på alla sidor. Det vi slutligen har upprättat, det stora priset, är en gemensam stadga för ledamöterna av Europaparlamentet. Detta är vår sista chans. Det var tillräckligt svårt att nå hit, och tillfället kommer inte tillbaka. Vi har en möjlighet i denna kammares intresse att koncentrera oss på vårt arbete och inte på våra plånböcker. Jag hoppas att ett tillräckligt antal av oss kommer att ha modet att ge efter en aning och rösta för detta paket och ändringsförslagen från ELDR-gruppen och andra grupper. Helt uppriktigt, kolleger, trots att jag verkligen vill berömma vår föredragande för hans arbete, så vill jag inte lyssna på honom i utskottssammanträdena när han talar om detta ämne i ytterligare fem år. Hans avsevärda begåvning och vår tid kan användas mycket bättre på annat lagstiftningsarbete som är till direkt nytta för Europas medborgare. (Applåder) Krarup (GUE/NGL). (DA) Det är nu fem år sedan Europaparlamentet påbörjade förhandlingarna om stadgan och för en del kolleger utgör detta en betydelsefull politisk process, som samtidigt garanterar Europaparlamentet både dess makt och legitimitet Europaparlamentets rätt att anta sin egen stadga är ett uttryck för en federal europeisk demokrati. För andra är detta dock en fars av närmast surrealistiska dimensioner. Bakom omsorgen om de demokratiska principerna när det gäller Europaparlamentets inflytande över sin egen situation döljer sig någonting annat, nämligen någonting så prosaiskt som medlemmarnas personliga, ekonomiska intressen. Det är svårt att vinna förtroende för demokratiska principer, när det i själva verket handlar om ledamöternas egna pengar. Detta parlament åtnjuter inte någon imponerande legitimitet i demokratiskt avseende. Valdeltagandet har varit lågt vid vartenda val. I en traditionsrik demokrati som den svenska låg valdeltagandet senast på under 35 procent och i England på under 24 procent. Jag kan garantera att denna vacklande legitimitet kommer att undergrävas ytterligare vid antagande av den föreslagna stadgan. För befolkningarna i de nordiska länderna är det i varje fall helt obegripligt att ledamöterna av detta parlament skall avlönas med väsentligt högre belopp än de nationella parlamentsledamöterna, speciellt som vi dessutom öppnar för möjligheten att upprätthålla eller återinföra de absurda system för kostnadsredovisning som utsatts för skarp kritik från de nordiska länderna. Visserligen beslutade presidiet i förra veckan att resekostnader skall ersättas mot kvitto, men det framgår av artikel 29 att de hittills gällande absurda systemen kan återinföras. Jag noterar att frågan om nationell beskattning av ersättningen har utmynnat i ett slutligt utkast, som i varje fall för de nordiska regeringarna är av avgörande betydelse. Men det väsentliga är att en nationell beskattning eventuellt kan strida mot Europeiska unionens lagstiftning, och problemet är således inte löst. Vi inom den danska folkrörelsen kan inte medverka MacCormick (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Jag håller bara delvis med Krarup. Jag håller med honom om att det är en demokratisk kris. Detta parlament befinner sig i kris, eftersom vi ständigt angrips av en stor del av de allmänna medierna i alla medlemsstater för det oförsvarliga sätt på vilket vi tvingas arbeta för närvarande. Vi känner alla till att personer i denna kammare som utför exakt samma arbete får helt olika löner. Det finns bara en sak som har gjort att detta kan tolereras. Det är ett utgiftssystem som i annat fall hade varit fullständigt oförsvarligt, eftersom det är helt oöverskådligt. Vi är skyldiga Rothley ett stort tack för allt han har gjort. Vi måste ta steget som kommer att göra det möjligt för detta parlament att bli starkt och legitimt med ett lämpligt system för en gemensam lön och ett gemensamt, försvarbart och genomblickbart utgiftssystem. Jag vill helt enkelt se till att vi får ett system som man kan förstå, som ersätter de faktiska kostnaderna och som ger oss en skälig lön för ett gott arbete. Den bör vara något lägre, men det skulle bara vara ett spel för gallerierna att återigen lägga fram det ändringsförslag som vi gjorde i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, eftersom det uppenbarligen inte skulle antas. Med all respekt håller jag inte med Rothley i fråga om privilegier och immunitet. Jag skulle vilja se det i stadgan ungefär som han föreslår, men uppriktigt sagt

12 anser jag att dessa bestämmelser är allt för luddiga och att de omfattar alldeles för mycket. Immunitet är ett komplicerat begrepp i dessa Berlusconi-dagar, och vi bör inte utmana våra väljare. Det är bättre att hålla sig till det system vi har, med den primärlagstiftning vi har för närvarande. De flesta ändringsförslag som vi i den liberala gruppen och andra har lagt fram försöker att bevara denna grund för immunitet. I och med dessa nödvändiga ändringsförslag kan resolutionen bli antagen. Slutligen, med stor respekt för alla närvarande, betraktar jag inte mig själv som anställd av Europeiska unionen: jag företräder mina väljare. Jag har ingen önskan om att betala inkomstskatt på en annan nivå än mina väljare. Den fakultativa belgiska kompromissen som skulle låta medlemsstaterna lägga en ledamots skatt på samma nivå som dennes väljare är bra. Jag hoppas att vi kan hitta ett sätt som gör den rättsligt bindande Van Dam (EDD). (NL) Herr talman! Debatten om ledamotsstadgan har nu sedan Amsterdamfördraget upplevt sitt första femårsjubileum. Före valet till Europaparlamentet år 1999 verkade parlamentet och rådet inte kunna komma fram till något gemensamt. Nu blir det val igen om ett år. Kommer då ledamöternas rättsliga ställning vara reglerad på ett entydigt sätt? Jag är rädd för att det kanske inte kommer att bli fallet. I Rothleybetänkandet står fortfarande för rådet kontroversiella saker men ännu värre är att det har lagts fram ändringsförslag om att skjuta upp ikraftträdandet till år Vill Europaparlamentet verkligen på det sättet be om väljarnas förtroende i maj och juni nästa år? Föredraganden har under alla dessa år visat sig vara en seg förhandlare. Varför sätter han dock saken på spel genom att förutom den primära och sekundära rättsställningen även beskriva privilegier och immunitet, de sistnämnda är nämligen primärrätt. Det vore bra om en majoritet i morgon stöder den serien ändringsförslag från ELDR och andra om att låta dessa utgå. Vad det gäller är att ge alla ledamöter lika lön. För vår del är det ännu viktigare med en ersättning för resekostnader som grundar sig på verkliga kostnader. Det senare är mycket viktigt för att kunna se väljarna i ögonen och alltså måste vi nu snabbt göra något åt det. Men vad ser vi, ändringsförslag om att vänta på ett nytt fördrag eller vänta till år Med all respekt, det liknar ingenting. 25 år efter de första direktvalen är det högsta tid att göra slag i saken. Högsta tid att ställa vikten av det parlamentariska arbetet över personliga intressen Dell'Alba (NI). (IT) Herr talman, ärade kolleger! Som ni alla vet står frågan om ledamotsstadgan på vårt parlaments föredragningslista sedan flera år tillbaka. Liksom mina kolleger betvivlar jag, trots morgondagens omröstning, att vi skall lyckas komma fram till ett slutresultat under ert ordförandeskap, herr talman, även om jag hoppas att skall bli möjligt. Vi radikala ledamöter har alltid hävdat, och vi fortsätter hävda, att när det gäller ledamotsstadgan måste man se längre än vad Rothley gör, dvs. inte bara till de europeiska tjänstemännens administrativa och byråkratiska status, enligt MacCormicks formulering, utan framför allt måste vi se till de europeiska parlamentsledamöternas prerogativ. Det är till exempel inte acceptabelt att de europeiska parlamentsledamöterna fortfarande efter 25 års direkta val måste acceptera andras beslut om var de skall sammanträda. Det är inte acceptabelt att de fortfarande inte åtnjuter samma rättigheter som ledamöterna i de nationella parlamenten, till exempel rätten att besöka fängelser eller andra rättigheter som medföljer mandatet att företräda de europeiska folken. Jag hoppas Rothleys betänkande, i avvaktan på Europeiska konventets resultat, skall utgöra startskottet för en mer omfattande diskussion om nödvändigheten av att de europeiska parlamentsledamöterna i ett Europa som består av 25 medlemsstater inte bara skall åtnjuta administrativ status, utan även tillerkännas de prerogativ som verkligen gör dem till de europeiska folkens valda företrädare Gargani (PPE-DE). (IT) Herr talman! Som utskottsordförande kan jag inte annat än glädjas åt att se mina kolleger gratulera varandra, som Rothley och Lehne, till det arbete de utfört under min ledning. Detta gläder mig verkligen, för det är ett arbete som pågått i flera år. Om sanningen skall fram, så förekom det även motsättningar när jag hade äran att utses till ordförande. Men dem har vi kunnat komma till rätta med genom våra diskussioner. Som inläggen visar har vi i vårt arbete varit medvetna om två viktiga saker: å ena sidan viljan att följa konstitutionsprocessen som skall ge form åt parlamentet, dess rättigheter, dess skyldigheter och dess prerogativ. Å andra sidan det faktum att fördragets bestämmelser är gamla och obsoleta, som Rothley förklarade, eftersom de härrör från 60-talet, de år när parlamentet bara var en rådgivande församling. Rothleys förslag, som vi nu skall rösta om, syftar till att skapa en ny juridisk situation för Europaparlamentet och nya villkor för att utöva dess mandat. Det handlar verkligen och detta vill även jag understryka om en stadgar för ett äkta parlament, som inte bara gäller ekonomiska förhållanden och, om jag får vara så djärv, ersättningar, en fråga som är ganska marginell, men där diskussionen körde fast i utskottet, utan även de strukturella problemen, frågorna som gäller den funktion och den roll, de egenskaper och det mandat som parlamentet borde ha. Det gläder mig att kunna peka på en viktig punkt i ett betänkande från 1986 som presenterades av Georges Donnès, en stor liberal. Redan för 15 år sedan underströks i hans betänkande att Europaparlamentet är en institution som skall tjäna gemenskapen och som skall bidra till att utforma gemenskapslagstiftningen, och att man därför inte fick motsätta sig de ändringar som bedömdes som nödvändiga utifrån gemenskapens behov.

13 Redan då var man övertygad om att det skulle komma att krävas ändringar. I frågan om att behandla samtliga parlamentets ledamöter lika när det gällde deras immunitet, undrade betänkandets författare om det inte skulle vara möjligt att utforma en ståndpunkt som innebar äkta självständighet och reell immunitet för Europaparlamentet som sådant, så länge man bevarade den nuvarande distinktionen som anges i artikel 10 i protokollet och som vi nu tänker ändra. Av det betänkande som jag nämnde framgår att en sådan jämställdhet inte bara är nödvändig för att undvika de negativa psykologiska effekter som uppkommer på grund av att det förekommer första klassens ledamöter och andra klassens ledamöter, utan även därför att man efter nästan 16 år förverkligar en dröm, ett program: parlamentets oberoende ställning gentemot de andra institutionerna genom att man skyddar de enskilda ledamöterna. Detta skydd gäller det arbete de utför och den bild vi vill ge Europa av parlamentsledamöter som, efter många år, framför allt efter den här mandatperioden, genom och under ert ordförandeskap, lägger en fast grund som även utvidgningen kan dra nytta av när det gäller den effektiva roll som ett parlament borde spela Miller (PSE). (EN) Herr talman! Detta betänkande handlar om att se till att folk får tillbaka respekten för denna kammare. Vi får inte glömma bort att vi bara har kommit halvvägs, därför att betänkandet sedan måste godkännas av rådet. Principen bakom detta betänkande är god: lika lön för lika arbete. Jag måste emellertid fråga om vi alla är lika. Med hänsyn till en del av de framlagda ändringsförslagen anser jag inte det. I ett av ändringsförslagen talar man om de avsevärda ekonomiska skillnader som finns mellan de befintliga medlemsstaterna och anslutningsländerna. Är det inte så att det t.o.m. finns avsevärda ekonomiska skillnader mellan de 15 medlemsstaterna? När vi anger principen om lika lön för lika arbete, passar alltså de tio anslutningsländerna inte in i denna princip. Vi har alltså fått saken om bakfoten. Den stora frågan för mig är den som handlar om utgifterna. Jag gratulerar arbetsgruppen till att den har hittat en lösning. Det är nödvändigt med genomblickbarhet i samband med utgifterna. Vi måste hålla oss till principen om att bara faktiska reseutgifter skall ersättas. Detta är en fråga som ligger i våra händer och vi kan godkänna den utan att blanda in rådet. Låt oss inte kasta bort den så att vi går miste om en lösning Thors (ELDR). Herr talman! Vårt syfte i dag är att få bort alla de regler som förlöjligar vårt arbete. Vi skall också uppskatta det arbete som vår talman har gjort för att förbättra parlamentets anseende. Kolleger, därför vädjar jag till er: Tillåt nu inte användningen av juridiska spetsfundigheter, av juristeri, av primärrätter hindra det som i detta fall är det mest väsentliga, nämligen att alla de som går till val i Europavalet 2004 skall göra det med stolthet, att vårt arbete är överskådligt, att våra regler är öppna. Det är det som är det viktigaste! Bästa vänner, även om vi alla anser att det finns detaljer som inte är helt perfekta, se helhetsintresset, stöd den möjlighet som nu finns och som många tidigare har sagt kanske inte kommer tillbaka. Bästa vänner, ett fartyg går på grund om man har fel uppfattning om omgivningen. Jag är rädd för att många har fel uppfattning om vad som är möjligt. Använd en riktig karta, ett riktigt sjökort. Det riktiga sjökortet i detta fall är att godkänna liberalernas och de andras ändringsförslag. Det är det som är den rätta kursen att följa Kaufmann (GUE/NGL). (DE) Herr talman! Den här ledamotsstadgan är i grund och botten en never-ending story, och det är nästan obegripligt så många turer det har varit här i flera år. Jag får lov att hålla med föredraganden om att det politiskt sett i själva verket handlar om huruvida vi talar om en parlamentarisk församling eller ett parlament. Med tanke på att man å ena sidan på Europeiska konventet diskuterar en konstitution och att det å andra sidan under flera årtionden har varit omöjligt att lösa frågan med en stadga för EU:s ledamöter, finns det anledning för medborgarna att fråga vad som egentligen pågår här. Jag har ofta upplevt medborgarnas förvåning över hur olika ersättning som betalas för ledamöternas arbete och framför allt hur stora skillnaderna är. Jag förespråkar att man följer principen om lika lön för lika arbete på samma institution utifrån ledamotsstadgan. Jag förväntar mig givetvis också att rådet tar sig an frågan och fattar ett snabbt beslut så att ledamotsstadgan kan träda i kraft så snart som möjligt. Jag vill ansluta mig till de talare som tog upp ersättningsfrågan. Enligt min uppfattning är det mycket viktigt, även för trovärdigheten i vårt och parlamentets arbete, att vi i fortsättningen har en ersättning som motsvarar de faktiska resekostnaderna. Jag vill kort säga något om artikel 20 i stadgan, frågan om ålderspension. Vi i vår grupp för livliga diskussioner i den frågan, eftersom det är en sak vi måste inse: i många medlemsstater diskuteras en höjning av pensionsåldern och en markant sådan. Det innebär ett angrepp mot socialförsäkringssystemen. I förslaget till stadgan anges emellertid för oss en tämligen låg pensionsålder på 60 år. Jag anser att det är en motsättning som vi inte kan förklara för medborgarna och enligt min uppfattning skulle det likna ett privilegium om olika måttstockar användes för ledamöterna och medborgarna vad pensionsåldern beträffar Buitenweg (Verts/ALE). (NL) Herr talman! Med det här betänkandet handlar det inte om att utforma den mest idealiska versionen av ledamotsstadgan. Det handlar nu om att vi skall komma ett steg längre i förhandlingarna med rådet och det börjar jag ändå misströsta över.

14 Kommissionsledamoten de Palacio sade att det gjorts spektakulära framsteg inom andra områden men att det inte var fallet i det avseendet. Jag tror att det verkligen är på det sättet. Varför förkastades den belgiska regeringens kompromiss om en kompletterande nationell skatt? Varför håller de stora partigrupperna fast vid att vilja reglera den nya immuniteten och de nya reglerna i den här stadgan? Varför måste till och med språkordningen tas upp i den här stadgan? Den här föroreningen väger för tungt på förhandlingarna. Principiella invändningar, herr Rothley, är fint men ett godtagbart avtal är bättre. Inte bara av principiella skäl, nämligen en europeisk ordning för europeiska parlamentariker, utan även för att få slut på den nuvarande tvivelaktiga omkostnadspraktiken. Presidiet antog förra veckan en ny ordning som börjar gälla när stadgan träder i kraft. Den nuvarande ordningen ger min partigrupp ett rejält icke godkänt men den nya får minst betyget sju. Trötthetsbidragen tycker vi visserligen är onödiga och beklagansvärda men vi är glada att resekostnaderna endast skulle ersättas på grundval av verkliga kostnader. Det är ett stort steg i rätt riktning. Om ett avtal om stadgan omöjliggörs så är vi tillbaka vid utgångspunkten även med avseende på resekostnaderna. Det kan väl ändå aldrig vara meningen... eller kan det kanske det? Talmannen. Jag vill inte blanda mig i debatten, men när frågan om reseersättning diskuterades ingående i en arbetsgrupp, hade idén innan dess rekommenderats i de framstående personernas rapport till denna kammare i juni Karas (PPE-DE). (DE) Herr talman, ärade damer och herrar! Den här debatten och själva beslutsfattandet är för mig en fråga om självaktning. I 24 år har det skett direktval till Europaparlamentet. Om ett år kommer medborgare från 25 medlemsstater i Europeiska unionen att delta i dessa direktval till den europeiska medborgarkammaren. Om några veckor lägger Europeiska konventet fram ett utkast till avtal om en europeisk konstitution och nästa regeringskonferens kommer då att inledas. Partierna även EU-partierna, Europaparlamentet som de europeiska medborgarnas enda direktvalda EUinstitution, medborgarnas ledamöter, har en viktig roll i, är en viktig del av projektet Europa. Ändå har det hittills saknats en europeisk partistadga, ändå har det hittills saknats en europeisk ledamotsstadga. Tiden är mogen och beslut borde ha fattats för länge sedan. Därför menar jag att dagens debatt är viktig, eftersom även vi, inte bara rådet, måste sköta våra uppgifter på många områden. På ett öppet, beslutsamt, begripligt och ansvarsmedvetet sätt. Och för att äntligen få slut på detta pingisspel kan följande konstateras: Vi har beslutat att 700 parlamentsledamöter är tillräckligt, rådet i Nice har egenmäktigt utökat det antalet. Vi beslutar om ledamotsstadgan utifrån rapporten från externa sakkunniga. Rådet har fortfarande inte fattat det principiella avgörandet mellan en enhetlig europeisk stadga och 25 olika bedömningar av samma arbete, det har med andra ord ännu inte satt sig in i den parlamentariska församlingens utveckling till Europaparlamentet. Med tanke på den offentliga debatten måste också tydligt sägas: Inga nationella ledamöter undantag bekräftar regeln är på resande fot oftare än vi! Inga nationella parlament har större demokratiska friheter än vi. Inga nationella ledamöter är lika sällan hemma som vi! Inga nationella parlament utökar omfattningen av sitt arbete lika konsekvent som vi! Det finns ingen som inte kan bli ännu bättre, effektivare och mer professionell. Men vi åstadkommer i stort sett ett bra arbete. Det arbetet har sitt värde och förutsätter särskilda ramvillkor. Europa kommer att omorganiseras de närmaste veckorna. Dit hör även en omorganisation av Europaparlamentets roll och värdet av ledamöterna som blivit valda i fria val. Allt talar för en genomblickbar enhetlig europeisk ledamotsstadga. Allt talar mot en bristande självmedvetenhet och att populistiskt slita sig själv i stycken, men även mot högmod och överlägsenhet. Det är viktigt och rätt att den principfråga som Willi Rothley och jag tar upp avgörs och inte längre skjuts på framtiden. Jag uppmanar oss, kära kolleger och alla företrädare för medlemsstaterna: vi skall varken vara rädda för att fatta beslut eller för beslutet i sig! (Applåder) Berenguer Fuster (PSE). (ES) Herr talman! Det verkar som om det denna gång är på allvar och att vi kommer att ta ett viktigt steg för att lösa en av de största besynnerligheterna i detta parlament, dvs. att uppnå något så enkelt som att alla ledamöter skall omfattas av samma regler. Den text som föredragande Rothley, som jag mycket ärligt gratulerar, föreslår, är en balanserad text som vi naturligtvis kommer att stödja. Men det hindrar mig inte från att göra ett antal reflektioner. I mitt land sägs det att den militära rättvisan liknar den allmänna rättvisan på samma sätt som den militära musiken liknar musik. Ibland anser jag att detta parlament liknar ett parlament på samma sätt som militärmusiken liknar musik. För säg mig, ledamöter, om man i något parlament i någon medlemsstat kan underställas de regler vi underställs i detta parlament, eller om parlamenten skulle tillåta graden av kontroll och förmynderi t.ex. i så viktiga frågor som att bestämma sina egna regler som vi underställs med rådets inblandning. Så kan det naturligtvis inte vara. Jag förstår att det finns en del diskussionsämnen i detta, t.ex. frågan om skatter, som jag anser att vi skulle kunna diskutera i detta parlament. Det jag skulle vilja är att resultatet av denna debatt skulle vara det definitiva beslutet, inte att vi, oberoende av vad vi beslutar här, skall fortsätta att vara underställda ett enbart delvis lagstiftande organs vilja, rådets, dvs. medlemsstaternas regeringars vilja.

15 Inglewood (PPE-DE). (EN) Herr talman! Startpunkten för denna debatt är oerhört enkel att förstå. Det handlar om att villkoren och bestämmelserna för ledamöterna i kammaren inte är tillfredsställande, varken från en ledamots eller från allmänhetens synvinkel. Ledamöterna bör inte bara få en skälig lön för ett gott arbete, utan vi bör också beskattas på samma grunder som våra väljare. Som ett antal talare redan har sagt, så är vi inte tjänstemän vi företräder medborgare från Europeiska unionens alla fyra hörn, här i dess centrum. De gällande villkoren bör utarbetas på ett lämpligt och genomblickbart sätt, och utgiftssystemet som följer på dessa villkor bör inte organiseras som förtäckta utgifter, och i synnerhet resorna bör ersättas enligt de faktiska kostnaderna. Även om utgifter och ersättning, politiskt sett, är två sidor av samma mynt, har man skilt deras rättsliga grunder åt. Vi får inte vara uppblåsta, inte hyckla eller handla i eget intresse i detta fall. Av uppenbara, allt överskuggande politiska skäl, måste rådet och parlamentet nå en politisk uppgörelse om båda två tillsammans. Om någon av institutionerna backar i frågan, tappar väljarna förtroendet och institutionen bär ansvaret för att man skjutit processen i sank. Som ledamot är jag mycket trött på billiga skämt om att vi tjänar storkovan : Låt oss komma ihåg att grundlönen som vi ledamöter från Förenade kungariket får är såvitt jag har förstått ungefär densamma som en chef för en stormarknad i en landsortsstad får. Sådana gliringar förnedrar parlamentet som institution och Europeiska unionen som en politisk process. Jag vill bara säga att vi måste sätta stopp för sådant prat och reda ut begreppen om vi inte gör det förringar vi oss själva och förnedrar den process som vi är en del av. När det gäller innehållet i Rothleys betänkande, har vi brittiska konservativa ledamöter stora reservationer mot en del av det. Enda sättet att bryta detta dödläge är att rösta för betänkandet i sin helhet, för att därmed ta processen ett steg framåt. Vi skall fortsätta att arbeta för ett slutresultat som överensstämmer med våra politiska krav. Den omedelbara prioriteringen är att sluta att oavbrutet prata om stadgan och vidta en del åtgärder för att se till att den blir verklighet Van Hulten (PSE). (NL) Herr talman! I den nya ordning som presidiet antog förra veckan anges att endast verkliga kostnader skall ersättas. Det är goda nyheter och det är också till störta delen er förtjänst. Det finns dock en hake. De nya reglerna träder inte i kraft förrän även stadgan träder i kraft. Chansen att det någonsin händer är mycket liten. I förslaget till stadga föreslås en enda lön för alla ledamöter i Europaparlamentet, men i det förslaget anges också att ledamöterna i framtiden skall betala europeisk inkomstskatt. Många ledamöter i parlamentet, bland annat jag, kan inte acceptera det. Jag bor i Nederländerna, jag är vald av nederländare, jag använder nederländska nyttoinrättningar och jag vill därför betala nederländsk skatt. För två år sedan var rådet och parlamentet överens på den här punkten. Medlemsstater skulle få frihet att som komplement till den europeiska skatten även ta nationell skatt. Kompromissen förkastades dock av föredraganden. Därmed har förslaget ingen antydan till chans och var och en här i kammaren vet det. Presidiets beslut förra veckan kommer alltså inte att träda i kraft och alltså är vi tillbaka till utgångspunkten. I en tid då budgetar står under tryck, då medborgare måste dra åt svångremmen, väljer vi att leva på stor fot, med omkostnadsregler som inte är av denna tid. Det var kanske naivt av mig att tro att det skulle gå och att det fanns en politisk vilja men jag hoppades uppriktigt att inom min partigrupp så skulle en majoritet välja det allmännas bästa och rösta mot egenintresset. Tyvärr är det inte så Karlsson (PSE). Herr talman! Det är angeläget att Europaparlamentet får en stadga som reglerar ledamöternas villkor. Det är också angeläget att vi får ett system som är öppet och som våra väljare kan granska. Det som har varit en stötesten för oss svenska socialdemokrater är framför allt de schablonmässiga reseersättningarna, lönenivån, gemenskapsskatten och bristen på öppenhet. Vi har ställt några absoluta krav för att kunna stödja en ny ledamotsstadga: för det första att vi kan få fortsätta betala skatt i Sverige, för det andra att det blir reformerade system för reseersättningarna som bygger på faktiska kostnader, och för det tredje att vi får ett system som är öppet, tillåter insyn och som våra väljare kan granska. Det förslag som vi nu har framför oss innehåller en hel del av det som vi har begärt, men på en avgörande punkt skiljer det sig från det vi vill, nämligen vad gäller möjligheten att betala nationell skatt. Vi kommer i omröstningen att stödja ett ändringsförslag som syftar just till att behålla rätten att betala nationell skatt. Om detta förslag förkastas, tvingas vi dessvärre att rösta emot hela förslaget Guy-Quint (PSE). (FR) Herr talman! Å den franska socialistiska delegationens vägnar stöder jag fullständigt förslaget till ledamotsstadga i Rothleys betänkande. Resultatet av utvidgningsprocessen gör det ännu mer angeläget att anta förslaget. Vi är välvilligt inställda till de åtgärder som har vidtagits och till de underliggande principerna, först och främst de som gäller insyn och likabehandling. Det är nödvändigt att öka insynen i parlamentsledamöternas ersättningssystem: medborgarna är inte likgiltiga för detta ämne. De ställer frågor till oss. Vi måste också så strängt som möjligt tillämpa principen om likabehandling av parlamentsledamöterna. Ett intelligent genomförande av denna princip innebär att ersättningarna skall vara avpassade till de skillnader som gäller levnadsstandarden i medlemsstaterna. Det är på så sätt vi kommer att uppnå en verklig likabehandling.

16 Sådana anpassningsmekanismer finns redan för europeiska tjänstemän, med hänsyn till deras arbetsplats, och det anses vara rättvist. Den socialistiska delegationen har därför lagt fram ett ändringsförslag om detta i artikel 16 i förslaget till stadga: vi uppmanar er att stödja oss. Tillåt mig att uppmana till försiktighet: demokratin har ett pris, det vet vi alla, och medborgarna måste förstå det. Jag vill sluta med att säga att, även om denna stadga inte är fullkomlig, innebär den ett steg mot en verklig europeisk demokrati. Jag önskar att rådet respekterar parlamentets arbete Talmannen. Jag vill tacka alla dem som har deltagit i debatten och kommissionen för den positiva tonen i sitt bidrag. Jag vill särskilt tacka föredraganden för hans outtröttliga arbete på kammarens vägnar. Omröstningen om förslaget till beslut kommer att äga rum i morgon, tisdag, kl , och omröstningen om resolutionsförslaget kommer att äga rum på onsdag kl Debatten är avslutad ORDFÖRANDESKAP: PUERTA Vice talman Energi Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om kommissionens uttalande om konkurrenspolitik och avvecklingsfonderna och - 4 andrabehandlingsrekommendationer: - A5-0136/2003 av Turmes för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (15528/2/2002 C5-0034/ /0077(COD)) - A5-0135/2003 av Rapkay för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (15531/2/2002 C5-0035/ /0077(COD)) - A5-0134/2003 av Mombaur för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (15527/2/2002 C5-0036/ /0078(COD)) - A5-0132/2003 av Clegg för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om en serie riktlinjer för transeuropeiska energinät och om upphävande av beslut nr 1254/96/EG (15767/2/2002 C5-0033/ /0311(COD)) De Palacio, Loyola, kommissionen. (ES) Herr talman, ledamöter! Jag tycker att dagens debatt är viktig. Vi är i färd med att gå vidare till den sista etappen i lagstiftningsprocessen om åtgärder på den inre marknaden för energi. Jag insisterar på att jag anser att det är viktigt att tänka på att detta paket är symboliskt i Lissabonprocessen. Dess syfte är, låt oss påminna oss om det, att uppnå ett mer konkurrenskraftigt Europa, med en ekonomi där Europeiska unionen år 2010 är spjutspetsen i den ekonomiska verksamheten på internationell nivå, i ett kunskapssamhälle, med full sysselsättning och respekt för miljön. Jag vill i dag särskilt påminna om den mycket konstruktiva roll som Europaparlamentet under hela denna tid spelat och som just försökt nå det resultat jag hoppas vi kan nå under denna sammanträdesperiod. Europaparlamentet har alltid med fasthet stöttat kommissionen i dess strävan att uppnå en inre marknad för energi som är mer konkurrenskraftig och integrerad, och som dessutom skall vara bättre än de nationella marknaderna. Jag vill särskilt tacka de tre föredragandena Turmes, Rapkay och Mombaur, för det fantastiska arbete de gjort. Och jag vill också tala om skuggföredragandena och övriga ledamöter i kommissionen som deltagit på ett så aktivt sätt, särskilt under de senaste månaderna, för att uppnå detta positiva resultat. Jag tackar särskilt den delegation som förhandlat i en informell trepartsdialog så att vi i dag kan diskutera och på onsdag nå en överenskommelse i detta parlament som gör det möjligt att nå en slutgiltig text. Den överenskommelse vi håller på att nå avviker inte i grunden från kommissionens ursprungliga förslag. Dessa förslag har snarare förstärkts med ett antal punkter efter parlamentets första behandling, särskilt när det gäller aspekterna allmännyttiga tjänster som tas upp i direktiven. Då en gång dessa åtgärder vidtagits kommer alla konsumenter i Europeiska unionen att fritt kunna välja sin leverantör från år De små konsumenterna kommer alltså inte att uteslutas från denna rätt och dessa fördelar på den inre marknaden. Ur strukturell synvinkel kommer man att ta bort många av hindren för en rättvis konkurrens, särskilt bristen på systemoperatörernas oberoende och frånvaron av en effektiv reglering. Samtidigt har man stärkt kraven för allmännyttiga tjänster. Till stor del på begäran och initiativ av detta parlament med kravet på

17 samhällsomfattande tjänster i elsektorn och strikta skyddsåtgärder för de sårbara konsumenterna. Gruppen åtgärder innefattar en väsentlig del i den inre marknaden för el, dvs. förordningen om gränsöverskridande elhandel, som innehåller tydliga regler för att underlätta handeln i Europeiska unionen. Även om parlamentet och kommissionen hade velat gå vidare snabbare i ett antal punkter, som öppnandet av marknaden och den rättsliga uppdelningen, anser jag att det är av avgörande vikt att man i direktiven fastställer ovillkorliga datum och att regelverket är tydligt för industrin. Ingen är nu ovetande om vilka reglerna kommer att vara, och jag insisterar därför på att det är ett mycket viktigt steg framåt. De gemensamma ståndpunkterna har förbättrat resultaten av de parlamentariska ändringsförslagen, särskilt när det gäller märkningen och den reglerande myndighetens befogenheter och man har fastställt en tydlig begränsning av huvudbolagets marginal att påverka nätoperatörernas verksamheter. Det finns en aspekt som jag på ett uttryckligt sätt vill ta upp här denna eftermiddag eftersom det är en av de mest omstridda. Det är naturligtvis frågan om fonderna för kärnkraftsanläggningarnas avveckling. Vi vet alla att de utgör en central del i den överenskommelse som nåtts. Herr talman, så till den grad att den senaste talmanskonferensen innefattat den som en särskild punkt under debatten denna eftermiddag. Jag vill lägga fram kommissionens synpunkter på detta. Som jag sade vid den första behandlingen av dessa texter delar kommissionen för det första fullständigt parlamentets uppfattning att de fonder som avsatts för avveckling och hantering av avfall skall användas till det de avsatts för. Den 30 januari 2003 antog kommissionen två direktivförslag som handlade just om att ta fram en strategi och gemenskapsstandarder om säkerheten på kärnkraftsanläggningarna och hantering av avfallet. Det första av dessa kretsar specifikt kring frågan om fonder för kärnkraftsavveckling. Jag vill påminna ledamöterna om att jag i detta parlament vid den första behandlingen av detta lagstiftningspaket lovade detta, och i januari 2003 uppfyllde jag det jag då lovade. För det andra har vi efter våra kontakter under trepartsdialogen nått en överenskommelse mellan de två lagstiftarna om grunden för ett interinstitutionellt uttalande och ett annat från kommissionen om kontroll och insyn i förvaltningen av nämnda fonder. Herr talman, jag vill särskilt, och i enlighet med det talmanskonferensen begärt läsa det uttalande kommissionen kommer att göra, ett uttalande från kommissionen i sin helhet som debatterats bland kommissionsledamöterna. Det lyder enligt följande; jag läser ordagrant: Kommissionen uppmärksammar vikten av att garantera att de fonder som avsatts för avveckling och avfallshantering i enlighet med målen i Euratomfördraget förvaltas på ett öppet sätt och endast används för sådana ändamål. I detta sammanhang, och inom ramen för sina ansvarsområden enligt Euratomfördraget har kommissionen för avsikt att publicera en årsrapport om användningen av fonder för avveckling och avfallshantering. Den kommer att lägga särskild vikt vid att garantera en fullständig tillämpning av gemenskapsrättens regler. Kommissionen kommer alltså att göra en lägesrapport över fonderna och dessas användning i en årlig rapport, som kommer att vara offentlig och förmedlas till denna kammare. Jag är glad över att denna fråga, tack vare det specifika direktivet och kommissionens rapport, börjar komma fram i ljuset och att en större öppenhet finns kring dessa fonder. Som ledamöterna tog upp här i parlamentet tror jag att det är en fråga vi alla bryr oss om. Under den tid som gått har verkligheten dessutom gett oss rätt i frågan om behovet att arbeta med denna fråga. Jag tänker rent konkret på något som hänt de senaste månaderna i ett företag i Storbritannien. Herr talman! Jag upprepar att kommissionen godtar alla de ändringsförslag som ligger i linje med nådd överenskommelse. Avslutningsvis vill jag ännu en gång tacka de tre föredragandena, och också den delegation som deltagit i förhandlingarna med rådet och kommissionen i den informella trepartsdialog vi haft för det konstruktiva arbetet med alla dessa åtgärder. Jag tror att vi utan detta grundläggande bidrag inte skulle vara redo att skapa den mest integrerade inre marknaden för energi i världen, en marknad som dessutom innebär att vi använder gemenskapsmodellen, dvs. avreglering tillsammans med reglering, vilket tidigare ansågs vara motsägande men som vi i Europa håller på att bevisa att det går att kombinera. Fördelarna med marknaden med ett bibehållet sammanhållet samhälle, utan uteslutningar, som inte bara bryr sig och ser till de svagaste utan också tänker på framtiden, på framtida generationer och på skyddet av miljön Turmes (Verts/ALE), föredragande. (EN) Herr talman! Efter tre års intensiva diskussioner kommer parlamentet denna vecka att rösta om de andra direktiven om el- och gasmarknaderna. Vad försökte parlamentet och föredragandena att uppnå? I stället för att bara koncentrera sig på de kvantitativa aspekterna av ett marknadsöppnande, har parlamentet och föredragandena försökt att se till att man lägger samma vikt vid de kvalitativa aspekterna. Jag är stolt att i dag kunna säga att vi har lyckats att reglera på nytt och göra denna marknad grönare på många områden. De som är skeptiska till avregleringsprocessen måste erkänna att detta andra direktiv för med sig en mycket bättre lagstiftning än vad som var fallet med det första direktivet från Vad har vi åstadkommit? Målen på dagens marknad likställer konkurrens, försörjningstrygghet och miljö. För det andra har vi starkare lagstiftare och vi har tagit de första stegen mot att reda ut de skilda intressena hos nätägare, ägare av produktionsanläggningarna och detaljhandeln. Vi lyckades stärka åtagandena gentemot

18 allmänheten och införa strängare skyldigheter för nätföretagen för att garantera de nödvändiga investeringarna. Det finns stränga krav på elleverantörerna när det gäller information till kunderna i samband med avtal. Det gläder mig särskilt att vi genom lagstiftningen tvingar leverantörerna att ge fullständig information om blandningen av elektricitet och miljökonsekvenserna av deras produktion. Detta gör det möjligt för konsumenterna i Europa att göra ett välgrundat val. Det gör det också möjligt för samhället att fortsätta debatten om energitjänster. Vi har också en allmän tjänst, men inte bara det, utan vi har nu också skyldigheten att ange en sistahandsleverantör. Alla dessa åtgärder kommer emellertid inte att räcka för att se till att små kunder får alla fördelar på en avreglerad marknad. En enda inhemsk kund kommer att få konkurrera med stora industriella konsumenter för att få ett skäligt pris. Det är bara för att vi kommer att gynna och uppmuntra små kunder att gå samman och bilda försäljningsgrupper som små konsumenter nu kommer att kunna få ett bra pris. Vi lyckades också stärka decentraliserade energiproducenters ställning. Vi lyckades upprätta begreppet long-term avoided costs. Detta kommer att innebära att praxis i vissa länder, där man betalar lika mycket till transportenergi för 200 meter från en samproduktionsenhet till en granne som man betalar för över 500 kilometer, kommer att ändras, och detta kommer att ge små producenter en verklig möjlighet. Det är de små producenterna, innovationen som vi får genom allt mindre maskiner, de intelligenta näten som vi får genom utveckling av programvara, tillsammans med nya, oberoende kraftproducenter, som kommer att bli patentlösningen på marknaden. Men dessa innovationer kommer bara ut på marknaden om vi som politiker har modet att införa samma villkor. Innovation kommer inte att komma från dinosaurier. Vi måste därför vara försiktiga under de kommande åren, för att se till att de stora integrerade företagen inte tillåts ta för många initiativ. Vi behöver åtskillnad när det rör ägarskap. Vi måste öronmärka medlen för avveckling. Det är fullständig nonsens att tala om lika villkor om vi låter EUF använda 30 miljarder euro, Eon 12 miljarder euro och RWE 10 miljarder euro av medlen för avveckling på marknaden. Vi behöver också en strängare sammanslagningspolitik mot dessa oligopol som håller på att träda in på marknaden. Slutligen vilket förmodligen är den viktigaste punkten behöver vi en konkurrenspolitik för en marknad. Vi kan inte tillåta dubbla standarder på en gemensam europeisk marknad, och vi behöver därför GD Konkurrens' behörighet i enlighet med Maastrichtfördragets konkurrensbestämmelser. Det spel som kommissionen och i synnerhet Lamoureux som chef för GD Energi och transport spelade med rådet och parlamentet de senaste veckorna är inte rätt. Det var ett försök att flytta medlen för avveckling från Montis behörighet inom konkurrenspolitik. Fru kommissionär! Ni gjorde ett bra arbete för att upprätta en inre marknad. Spelet måste upphöra. Vi, som parlament, kommer inte att godta dubbla standarder för konkurrenspolitiken. Jag vill slutligen tacka alla föredragande för deras goda samarbete. Det var ofta förtroendet för föredragandena som säkrade denna viktiga rättsakt Rapkay (PSE), föredragande. (DE) Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger! Jag vill börja med det som min vän Claude Turmes avslutade med, nämligen att tacka medföredraganden samt föredraganden av yttrandet! Vi har nu ett arbete bakom oss som pågått i mer än två år, och jag anser att samarbetet mellan föredraganden och föredraganden av yttrandet över gruppgränserna har varit mycket kollegialt, öppet och förtroendefullt. Resultatet vi har uppnått återspeglar detta, anser jag. Jag tycker att det är ett bra resultat! Låt mig få kommentera fyra punkter i anslutning till det som Claude Turmes just sade och som jag egentligen håller helt med om. För det första banar vi med det aktuella lagstiftningspaketet väg för större konkurrens på de europeiska energimarknaderna, vi banar väg för en integrerad inre energimarknad. Därmed ger vi vårt bidrag, eller närmare bestämt ett bidrag, till vårt gemensamma mål att göra Europeiska unionen till det mest konkurrenskraftiga området i världen! Vi måste nämligen utnyttja effektivitetsvinsterna med en integrerad inre marknad och dess politiska integrationskraft i det syftet, men i synnerhet för att våra små och medelstora företag skall dra nytta av denna inre marknad och att även konsumenterna skall dra större nytta av resultaten, av dess positiva effekter, än de tidigare har gjort. För det andra har direktiven om den inre marknaden huvudsakligen lett till ett asymmetriskt marknadsöppnande. De har visserligen medfört en ökad konkurrenskraft, ökad effektivitet och prissänkningar, men den asymmetriska utvecklingen av marknadsöppnandet och avsevärda brister i detaljbestämmelserna gör att det nu är nödvändigt att anta konkreta åtgärder för det fortsatta marknadsöppnandet som sker i allt snabbare takt. Det innebär att lika förutsättningar för marknadsdeltagarna måste säkerställas, riskerna för marknadsdominans måste begränsas och undanträngning, till exempel genom att de större företagen tränger undan de mindre, måste i möjligaste mån förhindras. Vårt mål är nämligen inte att ersätta statliga monopol med privata monopol, utan vårt mål är en bred, öppnad inre marknad för energi. Därför är den tredje frågan ofrånkomlig, den är en viktig del av det vi här tar upp till omröstning: fastställandet av en ambitiös tidsplan för ett fullständigt marknadsöppnande. Den tidsplan vi nu har fastställt tillsammans med rådet är ambitiös, och om vi kan genomföra den skulle det vara ett enormt framsteg jämfört med det vi hittills har åstadkommit.

19 Den fjärde frågan är regleringen av tredje parts nättillträde det vill säga konkurrensen under öppna och icke-diskriminerande former. En grundförutsättning för detta är en åtskillnad, en åtskillnad i rättsligt hänseende av nätet från produktionen å ena sidan och från försäljningen å andra. Vi behöver en eller flera tillsynsmyndigheter med övervakningsmöjligheter, rapporteringsmöjligheter och rapporteringsskyldigheter, som framför allt är behörig att utfärda föreskrifter och som har sanktioneringsmöjligheter. Vi behöver även det har vi förankrat en möjlighet för staten att ålägga skyldigheter för det allmännas bästa utan att för den skull urholka konkurrensen. En ändamålsenlig grund för detta läggs i de direktiv vi skall fatta beslut om i övermorgon. Men kommissionen är och förblir skyldig att noggrant följa marknadsutvecklingen. Den måste vidta lämpliga åtgärder när det gäller att förhindra företagens konkurrenssnedvridande beteende, den måste framför allt ge akt på medlemsstaternas korrekta genomförande inom kort. Det bör emellertid medges att rådet i det informella trepartsförfarandet har närmat sig parlamentet rejält jämfört med sin ursprungliga ståndpunkt. Det var också nödvändigt, eftersom en rad detaljbestämmelser i den gemensamma ståndpunkten eller i de gemensamma ståndpunkterna enligt mig var tämligen problematiska, eftersom de lämnade öppningar för en urholkning av konkurrensen. Det är alltså viktigt att de genomförs snarast, eftersom tidsramarna är snäva: inom drygt ett år skall det hela ha omvandlats till nationell rätt. Och i det sammanhanget vill jag än en gång tydliggöra att kommissionen fortfarande är skyldig att bevaka marknaden och konkurrensvillkoren. Låt mig än en gång få poängtera det Claude Turmes just sade, nämligen att den inre marknaden för energi måste lyda under konkurrensrätten i det allmänna fördraget och bedömas utifrån det. När det gäller statligt stöd och koncentrationskontroll bör i synnerhet instrumenten i det allmänna fördraget användas. Och jag tror att kommissionen i den här frågan kan räkna med politisk uppbackning från min grupp det vågar jag påstå och även från hela parlamentet. (Applåder) Mombaur (PPE-DE), vice ordförande i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi. (DE) Herr talman! Jag vill börja med att göra ett uttalande utanför talartiden i egenskap av tjänstgörande ordförande i det ansvariga utskottet. Omröstningslistan inför onsdagen som cirkulerar här är felaktig. Den är åtminstone vilseledande. Jag syftar då på mitt eget betänkande och kan konstatera följande: ändringsförslagen 1 till 5, som här påstås vara en kompromiss är ingen kompromiss. Utskottet har officiellt dragit tillbaka dem. Kompromissförslagen är förslagen 7 till 10 men inte i motsats till den uppgjorda omröstningslistan förslag 6. Förslag 6 ingår inte i kompromissen, enligt mig är den till och med otillåtlig. Jag ber presidiet pröva om den är otillåtlig, så att omröstningen på onsdag kan ske på rätt sätt. Herr talman, vill ni låta bli att räkna in det här i min talartid. (Applåder) Mombaur (PPE-DE), föredragande. (DE) Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att när det gäller lagstiftningen om den gränsöverskridande elhandeln främjar lagen en inre marknad i hela EU genom följande åtgärder: överföringsnäten får ersättning från fonder för sina tjänster, belastningen av den gränsöverskridande elhandeln fördelas jämnt mellan producenterna i medlemsstaterna för att inte konkurrensvillkoren skall variera mellan de olika staterna, överbelastningar av näten fördelas enligt marknadslagstiftningen och inte på godsägarvis och avgifterna fastställs inte längre utifrån avståndet mellan avtalsparterna utan enligt det fysikaliska flödet som allena är avgörande. Det är också positivt att lagen banar väg för en riktig placering av ny produktion, nämligen i närheten av konsumtionens kärna och inte till exempel där den införda primärenergin är särskilt billig vilket kunde ge upphov till nya omfattande transportnät. De tre lagar vi antar här är alla milstolpar på EU:s inre marknad. Efter femton års diskussioner på energiområdet gör de allvar av de friheter som unionsmedborgarna garanteras i fördragen etableringsfriheten och den fria rörligheten för varor och tjänster. Det påpekas också uttryckligen i direktiven. Vidare skapar de genom konkurrenstrycket effektiva europeiska företag som förhoppningsvis inser allt mer vilka uppgifter och möjligheter de har på världsmarknaden. Visserligen och det vill jag också tydligt påpeka kan lagstiftaren endast bevilja medborgarna friheter, men utnyttja dessa friheter måste de myndiga medborgarna själva. Det är som i ett val. Valdeltagandet är en rättighet, en angelägenhet för de deltagande medborgarna, och beredskapen att byta leverantör på eloch gasområdet är också en angelägenhet som medborgarna förstår och måste ta i anspråk. Den avgörande punkten i lagstiftningen är frågan hur man inför de tekniska monopol som finns kvar, nämligen näten, på marknaden på ett sätt så att konkurrens blir möjlig? I den bemärkelsen innehåller lagarna viktiga bestämmelser, nämligen om införandet av näten i det egna samhället, för det andra införandet av tillsynssystem i medlemsstaterna som garanterar en neutral nätdrift, och för det tredje och det har varit särskilt viktigt för parlamentet det faktum att dessa tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna går varandra till mötes och samarbetar med kommissionen, så att vi inte i slutänden har 15 olika eller snart till och med 25 olika ideologier inom medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.

20 En sak vill jag tydligt påpeka och anknyter därmed till det som kollegan Turmes sade. Om parlamentet eller kommissionen, fru vice ordförande, efter några år skulle konstatera att lagstiftningen fortfarande inte har lett till en äkta inre marknad för el och gas i hela Europa, skall ingen bli förvånad om en debatt inleds om en europeisk tillsynsmyndighet och omsätts i praktiken, något vi inte lyckas med i dag, tillsammans med ett ägande av näten, som vi inte heller lyckas med nu. Båda dessa tankar är fortfarande aktuella. Nu är det upp till marknadsaktörerna att förhindra att lagstiftaren även måste vidta sådana åtgärder. Därför önskar jag inte bara att lagen skall antas utan även att marknadsaktörerna konsumenter och anbudsgivare skall fylla den med rikligt innehåll. Även jag vill avsluta med att tacka alla de föredraganden som har bedrivit ett anmärkningsvärt samarbete i denna fråga under flera år. Men jag vill även, fru vice ordförande, tacka kommissionen, er och alla medlemmar i kommissionen. Ett hjärtligt tack och hjärtliga lyckönskningar till alla medarbetare för ett mycket kvalificerat och svårt arbete Talmannen. Jag ber Mombaur inlämna skriftligt till presidiet det inledande uttalande ni gjorde om felaktigheterna i röstlistorna, så att det inte uppstår några nya felaktigheter Mombaur (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag tror inte längre jag har förmåga att skriva, för det första för att det har skett muntliga överenskommelser bland samordnare och föredraganden, och för det andra för att utskottets sekretariat företräds här och säkert kommer att ordna det. Jag kommer såtillvida inte att bekymra mig om det Talmannen. Vi litar på att alla agerar korrekt och att det i morgon inte blir något problem Kronberger (NI), föredragande av yttrandet från utskottet för miljöfrågor, folkhälsa och konsumentpolitik. (DE) Det är högst motiverat att införa bestämmelser som gäller hela Europa på den inre marknaden för elektricitet och naturgas. Europeiska unionens energiförsörjning är en viktig fråga som kommer att engagera och följa oss de närmaste åren och årtiondena. Enligt utskottet för miljöfrågor, folkhälsa och konsumentpolitik och ur ekologisk synvinkel är det främsta målet för varje direktiv som handlar om energiproduktion, försörjning, -handel eller -fördelning att den införda primärenergin kan och kommer att utvinnas på ett socialt ansvarsfullt sätt och överensstämmer med de ekologiska ståndpunkterna. Energiproduktionen är i sig ett stort ekologiskt problem. Det är en mycket viktig insikt som också beaktas i detta direktiv och i synnerhet i föredragandens ställningstaganden och betänkanden. Europaparlamentet, kommissionen och rådet skall därför skapa ramvillkor för att energin alstras på medellång eller lång sikt på ett sådant sätt att primärenergin endast utvinns ur förnybara energikällor (vind, vatten, sol, biomassa). Det samma gäller framställandet av gas. Även här bör vi göra allt för att inhemsk biogas som framställs ur förnybart råmaterial skall ersätta det gamla systemet med gasförsörjning med alla dess brister. Det kommer att fungera om vi bara lyckas jämka samman de förnybara energikällornas nuvarande konkurrensnackdelar med de nuvarande fossila och nukleära energikällorna, och om vi lyckas med det, sedan införa de verkliga kostnaderna i energiproduktionen och energiutnyttjandet. (Applåder) Van Velzen (PPE-DE). (NL) Herr talman! För det första måste jag säga att jag tycker det är en stor blamage att tjänsterna inte kunnat lägga fram ett paket kompromissändringsförslag som man kan kommunicera med allmänhet och press med. Jag hoppas och förväntar mig därför, herr talman, att ni skall uppmana tjänsterna att se till att vi i morgon har rätt paket. Det är egentligen sorgligt att något sådant får ske. Kommissionsledamoten har på ett utmärkt sätt angivit vikten av de frågor som vi diskuterar här och det skall jag inte upprepa. Jag vill gärna tacka mina kolleger, föredragandena, skuggföredragandena, alla de som medverkat, naturligtvis även kommissionens ledamöter, så hjärtligt för det här resultatet. Jag vill dock främst även hylla det grekiska ordförandeskapet för det har inte nämnts ännu, herr talman! för dess enorma insatser, det har nämligen uträttat ett förträffligt arbete. Herr talman! Från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi har vi haft hårda sammanstötningar med rådet. Jag skall ärligt säga att parlamentet satsat hårt och jag hade inte förväntat mig det resultat som vi nu uppnått. Det tror jag vi har flexibiliteten, insatserna och allas konstruktiva förhållningssätt att tacka för. Låt oss koncentrera oss på ett par saker. Parlamentet har satsat mycket hårt på att förstärka tillsynsmyndighetens ställning. Vi vill alltså att tillsynsmyndigheten inte bara är oberoende av näringslivet utan även får en så stor självständighet som möjligt gentemot de nationella myndigheterna, eftersom vi vill undvika det så kallade PET-problemet. I varje fall har vi ökat avståndet mellan tillsynsmyndigheten och övriga myndigheter. Vi har skärpt tillsynsmyndighetens befogenheter och vi har gjort den skyldig att bidra till utvecklingen av den inre marknaden och till skapandet av rättvisa konkurrensvillkor, så att vi kan undvika den spökbild som så många har om att vi får 25 delmarknader i stället för en enda inre marknad. Kollega Mombaur har också påpekat det. Det andra som vi kämpat hårt för är naturligtvis uppdelningen, unbundling. En funktionell uppdelning, obligatorisk från och med juli 2004 och en juridisk