Rönne ås biflöden. Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

Transkript

1 Rönne ås biflöden Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

2 Titel: Utgiven av: Författare: Copyright: Omslagsbild: Rönne ås biflöden Länsstyrelsen i Skåne län Jakob Marktorp Länsstyrelsen Skåne Omnejd vid Hålsaxabäcken. Foto Jakob Marktorp

3 Förord Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län i samarbete med Länsstyrelsen i Skåne län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Thomas Romberg, länsantikvarie Länsstyrelsen Skåne och Lars Collvin, limnolog Länsstyrelsen Skåne. Observera att kunskapsöversikten är ett arbetsmaterial som i synnerhet berör de biflöden och sjöar som hör till Rönne å HARO 96. Därför berörs främst kunskapsunderlag som ligger inom en buffert av 50 meter från biflödena. Vissa underlag inom en buffert av 100 meter behandlas, exempelvis byggnadsminnen. Vissa områden, såsom naturreservat och riksintressen, behandlar stora ytor som kan beröra både biflöden och Rönne ås huvudfåra. Detta gör att även beskrivningar med fokus på Rönne å finns med i sammanställningen. Biflödena i den här kunskapsöversikten avser vattendrag med statusklassning och vattendrag där biotopvårdsplan eller motsvarande finns.

4 Innehållsförteckning FÖRORD... 3 KARTBILAGOR INLEDNING Kulturlandskapet och vattendragens kulturhistoriska betydelse Kulturlandskapet Vattnets kulturhistoriska betydelse Avrinningsområdet Biflödena Biotopkartering, Fiskevård och inventeringar Biotopkartering Fiskevård Inventeringar Ekologisk status Kemisk status KUNSKAPSLÄGET NATUR OCH KULTURMILJÖ Omtankar om vattendrag Nationellt särskilt värdefulla och värdefulla vattendrag i HARO Nationellt värdefulla vatten Fiskeriverket Nationellt särskilt värdefulla vatten Fiskeriverket Nationellt värdefulla vatten Naturvårdsverket Nationellt särskilt värdefulla vatten Naturvårdsverket Nationellt särskilt värdefulla vatten Riksantikvarieämbetet Riksintressen Riksintressen Naturvården Riksintressen Kulturmiljövården Reservat Naturreservat Natura Kulturreservat Kulturmiljöprogram och inventeringar Regionalt kulturmiljöprogram Kommunala kulturmiljöprogram Kyrkliga kulturminnen Byggnadsminnen Broar Ängsbevattning Dikning och våtmarker Svenskt dammregister Skog och historia Fornminnesregistret Kägleån Rössjöholmsån Hunserödsbäcken/Pråmmöllebäcken

5 2.5.4 Pinnån Smålarpsån Bäljane å till Perstorpsbäcken Bäljane å till källa Perstorpsbäcken källa Ybbarpsån Klingstorpabäckarna Klövabäcken Skärån Snällerödsån Bäljane å till Klingstorpabäcken Hålsaxabäcken Höörsån Kvesarumsån Snogerödsbäcken Lyabäcken Långhultsbäcken Örebäcken Trollabäcken Rinn Århultsbäcken Faxerödsbäcken KUNSKAPSUPPBYGGNAD REFERENSER BILAGA 1 KORTA BESKRIVNINGAR AV KUNSKAPS/PLANERINGSUNDERLAG

6 Kartbilagor Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Ekologisk status Kartbilaga 3 Kemisk status Kartbilaga 4 Fiskevårdsplaner, Biotopkarteringar, inventeringar Kartbilaga 5 Värdefulla vatten Kartbilaga 6 Kulturmiljö Kartbilaga 7 Naturvård Kartbilaga 8 Regionalt kulturmiljöprogram Kartbilaga 9 Historiska våtmarker och dikning Kartbilaga 10 Skog och historia Svenskt dammregister 6

7 7

8 1 Inledning Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. I avsnittet Kulturmiljöprogram och inventeringar berörs limniska kulturmiljöer som finns vid Rönne ås biflöden. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Kulturlandskapet och vattendragens kulturhistoriska betydelse Kartbilaga 1 Översiktskarta Kulturlandskapet Rönne ås HARO 96 ligger inom fyra kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas (1994): Södra Halland, Nordvästra Skåne, Norra Skånes skogsbygd och Inre Skånes sjö- och åslandskap. 8

9 Den östra delen av Rönne ås HARO omfattas av Inre Skånes sjö- och åslandskap där biflöden, såsom Snogerödsbäcken, Bäljane å, Skärån och Klövabäcken, rinner fram i ett tämligen kuperat landskap vid Linderödsåsen. Flera av Skånes större gods ligger inom detta kulturlandskap där området inom Rönne ås avrinningsområde även kallas för ett småbrukat odlingslandskap. Tillsammans med godsen ligger en tät agrar bebyggelse och flera småsamhällen finns i området. Flera av dessa är små järnvägssamhällen. I nordost tar Norra Skånes skogsbygd vid och ligger i stort över högsta kustlinjen. Det kuperade landskapet domineras av urbergsmorän och är sjörikt med varierande uppodlings grad. Mindre byar och ensamgårdar förekommer i den skogspräglade regionen. Det är främst lövträd som dominerar men granplanteringar förekommer likväl. Stengärdsgårdar är ett karaktäristiskt inslag och ett resultat efter 1800-talets skiftesomdaningar. I den nordligaste delen av Rönne ås avrinningsområde söker sig en liten del av Södra Hallands kulturlandskap sig ner. En omfattande boskapsuppfödning förekommer i ett landskap med relativt små höjdskillnader och sandig jordmån. Uppodlingsgraden är generellt hög men helåkersbygden är en relativt sen företeelse. Vid kusten dominerar tall trädskiktet och fritidshus bebyggelsen. Ett annat karaktäristiskt inslag är de ljunghedar som även historiskt präglade södra Halland. Den sista kulturlandskapsregionen som ingår i Rönne ås avrinningsområde är Nordvästskåne, där Bjärehalvön och Kullaberg utgör i princip de enda markanta höjdskillnaderna i ett annars kulligt och högrationaliserat och platt odlingslandskap. I det gamla sädesområdet finns en agrar bebyggelse i ett relativt ursprungligt läge. Några av Sveriges viktigaste vägar, E4 och E6, utgör ett påtagligt anspråk på landskapet (Helmfrid 1994) Vattnets kulturhistoriska betydelse Vattnet har varit av stor vikt för den mänskliga närvaron vid Rönne ås biflöden. I förhistorisk tid bosatte sig människor vid vattendragen, där de hade god födotillgång. Många av de kulturhistoriska lämningar som givit utfall i FMIS är kopplad till agrar verksamhet. Vattnet har med all sannolikhet spelat en viktig roll för den agrara utvecklingen som skett i omnejden. Rönne å nämns i skrift år 1589 som Rynen efter staden Ängelholms föregångare Rynestad (Rollof 1977). Förutom att fungera som näringskälla och för transportmöjligheter gav vattnet så småningom även energi till flera verksamheter vid vatten. Utan någon regional kvarn- och såginventering har det trots allt visat sig finnas ett tämligen stort antal kvarnar och träindustrier vid Rönne ås biflöden. I samband med detta har anläggningar för att öka strömföringen varit nödvändig. 9

10 En industri med historisk hävd och där lokalisering vid Rönne å framträder tydligt är Klippans pappersbruk. Bruket anlades i slutet av 1500-talet och sedan 1639 har det bedrivits kontinuerlig pappersframställning i Klippan. Rönne å utnyttjades för att driva brukets stampar och från 1800-talet även Sveriges första pappersmaskin. I början av 1890-talet fanns här nio vattenhjul, två turbiner och tio ångmaskiner. I början av 1900-talet gick allt mer av produktionen över till eldrift och pappersbruket var också producent av elkraft genom egna kraftverk vid Forsmöllan intill bruket. Vattnet i Rönne å har också utnyttjats för blekning och rening. Klippans pappersbruk är alltjämt i drift och består förutom av fabriksområdet av tjänstebostäder, disponentbostad och bruksgård (Hansson & Melchert 2004). Produkterna transporterades vattenvägen på pråmar till Ängelholm (Rollof 1977). Under 1800-talet transporterades bl.a. brännvin och arrack längs Rönne ås vattenvägar. Senare kom vattensystemet även att bli en viktig transportled för spannmålsutskeppningen och för sockerbetor till sockerbruket i Ängelholm. Kanaliseringen av Rönne å kom igång först år Farleden Ängelholm Sönnarslöv iordningställdes mellan åren och under 1870-talet. Pråmoch båttrafiken har sedan dess varit tämligen intensiv längs Rönne å (Rollof 1977). På Ringsjön gick redan på 1300-talet, kanske ännu tidigare, en pråm som kunde transportera häst och vagn över det 700 meter breda sundet. Då Skåne blev svenskt på 1600-talet ska Magnus Stenbock ha fört över trupper över Ringsjön med hjälp av en pråm på samma plats. Detsamma gällde under talet då folk skulle ta sig till och från kyrkan vid Bosjökloster. År 1870 stod den första bron klar till fastlandet (Rollof 1977). Vattenytan i sjön sänktes med 1,5 meter 1883 för att mer betes- och jordbruksmark skulle utvinnas. Detta gjorde att Ringsjön delades i två olikstora hälfter: den mindre och grundare Västra Ringsjön samt den större Östra Ringsjön med den nästan avsnörtpa Sätoftasjön i norr. År 1963 gjordes Ringsjön till vattentäkt för flera tätorter i mellersta och västra Skåne. Vattenuttaget upphörde 1987, men Ringsjön är ännu reservvattentäkt (Hansson & Melchert 2004). Yrkesfiske har bedrivits i Ringsjön sedan slutet av 1800-talet, men med föroreningar och algblomning under senare delen av 1900-talet har fisket påverkats negativt. Trots att Ringsjön är en av ganska få skånska sjöar med yrkesfiske är det en företeelse som avsatt få synliga spår, till skillnad från kusternas fiskehamnar. För sportfisket finns privata bryggor placerade runt hela sjön (Hansson & Melchert 2004). 10

11 Bosjökloster ligger vackert beläget mellan Ringsjöarna. Området har länge varit en välbesökt plats och är numera av riksintresse för kulturmiljövården. Foto Jakob Marktorp. Västersjön och Rössjön ligger på Hallandsåsen och förbinds genom en mindre å. Rössjön hette förr Rör-sjön, vilket syftade till sjön med kullersten. Vid Rössjöns strand fanns tidigare ett mejeri dit mjölken roddes och kyldes i sjön. Rössjöholms gård tillverkade under 1800-talet lådor för Kullabygdens potatis. På en holme i Rössjön finns ruiner av Rössjöholms borg med sina sju torn, uppförd i mitten av 1500-talet. Denna brändes dock ner efter att snapphanar intog den under andra hälften av 1600-talet (Rollof 1977). Västersjön rinner ut i Rössjön som i sin tur avbördas av Rössjöholmsån. Denna kanaliserades för att få bättre jordbruksmark på 1870-talet. Vid utloppet till Rössjöholmsån fanns sågverk och kvarn (Rollof 1977). Vattenkraftens betydelse för kvarnarnas och sågarnas lokalisering framgår tydligt i hela avrinningsområdet. Bålamöllan, Rönnemölla och Brännestad representerar huvudsakligen ett förindustriellt skede, medan Stockamöllans industri visar på utvecklingen de senaste 100 åren. Brukssamhället i Stockamöllan är typiskt för skånska förhållanden, i så motto att det tillkommit huvudsakligen under 1900-talet (Länsstyrelsen Skåne 2014). Det började med kvarnverksamhet redan på 1400-talet, kompletterat med vadmalsstamp på 1600-talet. Under 1800-talet utökades kvarnen och stampen med såg och snickeri. Denna verksamhet blev framgångsrik och Stockamöllan expanderade: år 1893 hade man 20 anställda, 25 år senare hade det ökat till 80 anställda. Företaget började bygga arbetarbostäder 1901 och en mycket ambitiöst gestaltad bruksmiljö, delvis ritad av arkitekten Frans Ekelund, tog form. Bebyggelsen har under och 60-talen kompletteras med egnahem och småhus byggda av HSB. Sedan 1970-talet är såg och snickeri nedlagda och företaget tillverkar numera truckar och lyftvagnar (Hansson & Melchert 11

12 2004). Två kulturhistoriskt intressanta broar finns inom området (Länsstyrelsen 2014). Särskilt avsnittet mellan Hasslebro och Stockamöllan har historiskt lämpat sig för kvarnverksamhet då det på denna sträcka funnits fyra kvarnar. Längre nedströms har kvarnarna legat glest spridda, om det berodde på att Rönne å här lämpat sig sämre för vattenkvarnar, eller om det handlat om konkurrens från väderkvarnar eller om fiskala förhållanden är osäkert. Kvarnverksamhet har bedrivits längs Rönne å åtminstone sedan senmedeltiden och den sista kvarnen, Rönnemölla, lades ned så sent som Kvarnarna drevs av vattenhjul, som från sekelskiftet 1900 successivt ersattes av turbindrift. Vid Rönne å har det även funnits en vattendriven såg, Brännestad ramsåg, som i likhet med kvarnarna drevs av vattenhjul (Hansson & Melchert 2004). Rönne å avvattnar Ringsjöarna i centrala Skåne. Sjöarna regleras med en luckdamm vid Rönneåns utlopp. Vid Bålamöllan, Rönnemölla och Stockamöllan finns fasta regleringsdammar med överfall. Rönneåns största verksdammar finns vid de tre kraftverken söder om Klippan. Det största och äldsta kraftverket är Forsmöllan, där en kvarn byggdes om till kraftverk I likhet med de två övriga kraftverken startades kraftproduktionen vid Forsmöllan av Klippans pappersbruk, men samtliga ägs numera av Sydkraft. Forsmöllan har en fallhöjd på 8,8 meter och en effekt på 1,2 Megawatt. Den årliga elproduktionen uppgår till 5 Gigawattimmar, vilket ungefär motsvarar elförbrukningen i 250 eluppvärmda villor. Maskinhuset vid Forsmöllan är modernt. Vid Forsmöllan finns även en äldre möllarebostad bevarad (Hansson & Melchert 2004). På sin färd mot nordväst finns flera ståtliga gods- och klostermiljöer i anslutning till vattendragen i Rönne ås avrinningsområde. Det strategiska läget vid vattnet ter sig naturligt med transportmöjligheter och försvar mot inkräktare liksom avgränsning från andra jordägare. Det var likaså inte fel att bosätta sig vid vatten för att lösa vardagsbekymmer såsom tvätt och byk, kyla matprodukter mm. Kanske var det även vattnets skönhet som slutligen avgjorde i valet av levnadsmiljö. Gods i avrinningsområdet är Rönneholm, Gustavslund, Risebergagården, Herrevadskloster, Tommarps kungsgård, Ågård och Rebbelberga kungsgård. Vid södra delen av Östra Ringsjön ligger Bosjökloster, Klinta gård, Osbyholm och Fulltofta och vid Västra Ringsjön Fairyhill. Gemensamt är att de har mark gränsande till Rönne å/ringsjön. Vattnet har ibland inkorporerats i trädgårdsanläggningarna genom siktlinjer. I vissa fall är mangårdsbyggnaderna placerade så att de har utblick över vattnet. Även om direkta kopplingar mellan godsen samt de större gårdarna och vattnet saknas, eller inte framträder tydligt och omedelbart, har de haft stor påverkan genom kvarnoch sågrättigheter. Så hörde exempelvis Hasslebro mölla, Bålamöllan och Brännestads såg ursprungligen till Rönneholms gods. Sten Bille, innehavaren 12

13 av Herrevadskloster på 1570-talet, startade papperstillverkningen i Klippan. Godsen/herrgårdarna har också varit drivande i etableringen av andra industriella anläggningar, som Rönneholms tegelbruk och Riseberga stärkelsefabrik. Genom stora markinnehav har de kommit att påverka landskapet (Hansson & Melchert 2004). I avrinningsområdet finns kulturmiljöer som pekats ut som särskilda ansvarsmiljöer i Skåne län: De skånska slotten och herresätena Exempelvis Bosjökloster och Rönneholmsslott. Ängsbevattning i Skåne I flera socknar inom Rönne ås HARO har ängsbevattning förekommit. Flera av biflödena rinner således genom marker som sannolikt har nyttjats för ängsbevattning. Sockerbruken i Skåne Sockerbruket i Ängelholm. 1.2 Avrinningsområdet Rönneåns avrinningsområde ligger inom vattenmyndigheten Västerhavets vattendistrikt. Rönne å rinner från Ringsjösjöarna i centrala Skåne mot nordväst och mynnar i kustvattenförekomsten Skälderviken vid Ängelholm. På sin väg till Skälderviken rinner ån först genom skogsområden på Linderödsåsen och jordbruksområden runt Ringsjösjöarna för att sedan passera ett centralt skogsmarksområde som tar slut vid Klippan och därefter åter bli en utpräglad slättmarkså. Västra och Östra Ringsjön är de två största sjöarna inom avrinningsområdet (sex sjövattenförekomster), flertalet andra sjöar är små (94 övriga sjövatten). De största biflödena är Bäljane å, Pinnån och Rössjöholmsån samtliga med skogsmarker i sina källområden och jordbruksmarksområden i sina nedre delar. Inom Rönne ås avrinningsområde har vattenmyndigheten idag pekat ut 38 grundvattenförekomster. Det finns totalt 21 kommunala grundvattentäkter med koppling till dessa grundvattenförekomster. Rönne å hyser en mycket artrik fauna och flora. Ån har viktiga reproduktionsoch uppväxtområden för bl.a. havsvandrande öring och lax. Rönne ås huvudfåra från havet till Forsmöllan inklusive biflödena Rössjöholmsån och Bäljane å (laxfiskvatten) och Västra samt Östra Ringsjön (annat fiskvatten) är utpekade av EU:s fisk- och musselvattendirektiv. I Ringsjösjöarna bedrivs idag yrkesfiske efter framför allt ål, gös, gädda och abborre. Historiskt var både braxen och sik viktiga för yrkesfisket. Fisket i sjöarna tillhör de mest högt avkastande insjöarna i Sverige. Omfattande fritidsfiske bedrivs inom avrinningsområdet, som också är ett omtyckt rekreationsområde för bad och för att paddla kanot. Ringsjösjöarna har fram till 1987 utnyttjats för dricksvattentäkt men är nu endast en viktig reservvattentäkt för dricksvatten till Skåne från sjön Bolmen i 13

14 Lagan. Sex sjöar och fjorton vattendrag i avrinningsområdet finns utpekade som nationellt eller regionalt värdefulla - bl.a. är Rönne å huvudfåra och fyra av dess biflöden utpekade som nationellt särskilt värdefulla och hyser bl.a. svaga bestånd av den sårbara flodpärlmusslan och den starkt hotade tjockskaliga målarmusslan. Tjugofem Natura 2000-områden ligger inom Rönne ås avrinningsområde. Av dessa 25 är fyra utpekade för sina sötvattens värden. Totalt omfattar dessa fyra livsmiljöer en sammanlagd yta på ha, vilket utgör ca 0,5 % av hela avrinningsområdet. Rönne ås vatten är tämligen näringsrikt. Ån och dess biflöden utnyttjas som recipienter för kommunala avloppsreningsverk till vilka flertalet industrier är anslutna. Tre stora industrier har egna avloppsreningsverk. Läckage från skogs- och jordbruksmark tillför humus- och näringsämnen till ån medan enskilda avlopp bidrar med betydande mängder näringsämnen. Större delen av Rönne ås avrinningsområde har vatten som är överlag opåverkade av försurning. I Rönne ås norra och nordöstra delar av avrinningsområdet finns emellertid försurningskänsligt urberg och här finns också tydliga försurningsproblem i sjöar och vattendrag inom skogsmarkområden. Flera av dessa vatten ingår i Länsstyrelsens kalkningsprogram. Sjöar och vattendrag som avvattnas från Rönne ås skogsområden är utsatta för en väsentligt och efter hand alltmer ökande vattenfärg. Den ökande vattenfärgen kan resultera i ett antal följdproblem som t.ex. en ökad syreförbrukning, ett sämre siktdjup och ett mindre livsutrymme i sjöar och en igenslamning av bottnar i rinnande vattnen. En omfattande utbyggnad av vattenkraft har skett i Rönne å. Trots att ån idag inte längre utnyttjas industriellt i samma omfattning som tidigare, fungerar dessa utbyggnader fortfarande som vandringshinder för fisk och andra arter. Vattenflödet i ån regleras, bl. a. vid Västra Ringsjöns utlopp och vid vattenkraftverket i Forsmöllan strax uppströms Klippan. Flera industrier använder Rönne å som råvattentäkt. Också jordbruket utnyttjar åns vatten som täkt för bl.a. bevattningsändamål. Ringsjösjöarna är kraftigt övergödda med återkommande algblomningar sedan 1970-talet. I syfte att restaurera sjöarna genomfördes ett utfiskningsprojekt som gick ut på att minska mängden fisk hos karpfiskarterna med framför allt trålning i Västra Ringsjön. Projektet har förlängts och utfiskning pågår nu med fokus på Östra Ringsjön. Inom avrinningsområdet finns grundvattentillgångar med bitvis goda uttagsmöjligheter i både jord och berg. Närmare kusten ligger större isälvsavlagringar vars mäktigheter i regel är begränsade. Men t.ex. i anslutning till Rössjön är uttagsmöjligheterna ur jord mycket goda vilket har betydelse för vattenförsörjningen för bl.a. Ängelholm. Den sedimentära berggrunden i avrinningsområdet utgörs till stor del av lerskiffer från olika tidsperioder som överlagrar urberg av gnejs och granit som annars helt dominerar norr om huvudfåran. Inom området finns även Höörsandsten med god grundvattentillgång, som används för dricksvattenförsörjning. Här finns också många urbergsakvifärer som försörjer mindre samhällen med vatten (Vattenmyndigheten Västerhavet 2014). 14

15 Vattenrådet Rönneåns vattenråd är en sammanslutning av kommuner, företag och organisationer som har intresse i de vattendrag, sjöar och grundvattenförekomster som ligger inom Rönneåns avrinningsområde (Rönne ås vattenråd 2014). Samordnad vattenkontroll Kontroll av ytvatten inom Rönneåns avrinningsområde bedrivs av Rönneåkommittén, och Ringsjöns vattenråd. Undersökningsprogrammet omfattar bl.a. vattenkemi, hydrologiska mätningar, metaller, elfiske, bottenfauna, plankton, påväxtalger och vattenväxter i sjöar. Programmet omfattar hela Rönne ås avrinningsområde, med Ringsjöarna och dess tillflöden, som tidigare har haft särskild kontroll (Rönne ås vattenråd 2014). 1.3 Biflödena Tabellen visar Rönne ås större biflöden. EU CD Namn SE Bäljane å: Perstorpsån-Källa SE Bäljane å: Rönne å-källa SE Bäljane å: Rönne å-smålarpsån SE Bäljane å: Smålarpsån-Perstorpsån SE Hunserödsbäcken/Pråmmöllebäcken SE Hålsaxabäcken SE Höörsån SE Klingstorpsbäcken SE Klövabäcken SE Kvesarumsån SE Kägleån SE Lyabäcken SE Perstorpsbäcken SE Pinnån: Hjälmsjön-Källa SE Pinnån: Rönne å-hjälmsjön SE Rössjöholmsån: Kägleån-Rössjön SE Rössjöholmsån: Rönne å-kägleån SE Skärån SE Smålarpsån SE Snogerödsbäcken SE Snällerödsån SE Ybbarpsån 1.4 Biotopkartering, Fiskevård och inventeringar Kartbilaga 4 Fiskevårdsplaner, Biotopkarteringar, inventeringar 15

16 Kartbilaga 4 visar i vilka vattendrag fiskevårdsplaner, biotopkarteringar och övriga inventeringar har gjorts utifrån det material som är tillgängligt på Länsstyrelsen Skånes hemsida. Då det framgår vilka sträckor respektive rapport berör har detta visualiserats i kartan. Övriga rapporter finns även listade nedan. Kartbilagan visar likaså vilka kommuner som berörs av de karteringar och planer som finns. Biotopkartering Faxerödsbäcken Faxerödsbäckens biflöde Biotopkartering Rapport Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av fem vattendrag som mynnar i Västersjön/Rössjön i Rönne ås vattensystem Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av fem vattendrag som mynnar i Västersjön/Rössjön i Rönne ås vattensystem Hunserödsbäcken Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Hunserödsbäcken Klingstorpabäcken- Guvarpsbäcken Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Klingstorpabäcken Klingstorpabäcken-Karup Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Klingstorpabäcken Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av fem vattendrag som mynnar i Långhultsbäcken/Svartabäcken Västersjön/Rössjön i Rönne ås vattensystem Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av fem vattendrag som mynnar i Rinn Västersjön/Rössjön i Rönne ås vattensystem Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av fem vattendrag som mynnar i Trollabäcken Västersjön/Rössjön i Rönne ås vattensystem Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av fem vattendrag som mynnar i Århultsbäcken Västersjön/Rössjön i Rönne ås vattensystem Fiskevård Fiskevårdsplan Rapport Bäljane å Eklövs Fiske och Fiskevård Fiskevårdsplan för Bäljane å Rässjöholmsån och Kägleån Eklövs Fiske och Fiskevård Fiskevårdsplan för Rössjöholmsån Smålarpsån, Vedbybäcken och Perstorpsbäcken Eklövs Fiske och Fiskevård Fiskevårdsplan för Smålarpsån, Vedbybäcken och Perstorpsbäcken Pinnån Eklövs Fiske och Fiskevård Fiskevårdsplan för Pinnån Rönneå Eklövs Fiske och Fiskevård Fiskevårdsplan för Rönne å 2010; Eklövs Fiske och Fiskevård Fiskevårdsplan för Rönneåns nedre del. Hörbyån Hörby kommun Fiskevård i Hörbyå Inventeringar Inventeringar Bäljane å Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård Förundersökningar inför fiskevårdsåtgärder i Bäljane å 2004; Eklövs Fiske och Fiskevård Förundersökning inför fiskevårdsprojekt i Bäljane å 2006; Eklövs Fiske och Fiskevård Uppföljning av fiskevårdsprojekt i Bäljane å

17 Söderåsen Eklövs Fiske och Fiskevård Inventering av fiskfauna, bottenfauna och vattenbiotop Söderåsen Pinnån Eklövs Fiske och Fiskevård Förundersökningar inför fiskevårdsåtgärder i Pinnån Nedan listas andra rapporter som behandlar Rönne å och dess biflöden. Diehl S. m fl Skäldervikens eutrofiering - en studie av närsaltstransporter och föroreningskällor i Rönneåns vattendragssystem Vatten 43:1 Ekologgruppen Rönne å, recipientkontroll, Månadsoch årsrapporter. Rönneåkommittén. Ekologgruppen Våtmarksplanering för delar av Rönneåns avrinningsområde. Ekologgruppen Förutsättningar för mer våtmarker utmed Rönne å. Länsstyrelsen i Kristianstad län, Rönneån, vattenkvalitet och transport Miljövårdsenheten. Nordvästra Skånes Kommunalförbund (NSK), Skälderviken och dess tillrinningsområden - en kunskapssammanställning. Rapport 1987:3 Scandiaconsult Rönneå, recipientkontroll, månads- och årsrapporter ( ). Kommittén samordnad kontroll av Rönne å. T.v. Hålsaxabäcken kantas av klibbal och har en naturlig översvämning. T.h. Höörsån är delvis rätad/dikad och rinner till stora delar genom bokblandskog. Foto Jakob Marktorp. 17

18 1.5 Ekologisk status Kartbilaga 2 Ekologisk status Kartbilaga 3 visar den ekologiska statusen i Rönne ås avrinningsområde. År 2014 uppdaterade vatteninformationssystem Sverige, VISS, klassningen, som ännu inte är beslutade och därför kan det ske förändringar i klassningen. I tabellen nedan visas Rönne ås biflöden med respektive klassning av ekologisk status. Flera av förbättringsbehoven medför att vattenanknutna kulturmiljöer kan påverkas negativt. EU CD Namn Ekologisk status februari 2014 Miljöproblem SE Bäljane å nr 1: Perstorpsån-Källa Måttlig Förbättrad fiskstatus och låg näringspåverkan SE Bäljane å nr 1: Rönne å-smålarpsån Måttlig P.g.a. fiskstatusen SE Bäljane å nr 1: Smålarpsån-Perstorpsån Måttlig P.g.a. fiskstatusen SE Bäljane å nr 2 Måttlig Måttlig fiskstatus och försurning SE Hunserödsbäcken God Låg näringspåverkan SE Hålsaxabäcken Måttlig Hög näringspåverkan och försurning SE Höörsån Måttlig Försurning och näringspåverkan SE Klingstorpsbäcken Måttlig P.g.a. vandringshinder SE Klövabäcken God God fiskstatus men måttlig närinspåverkan SE Kvesarumsån Måttlig God fiskstatus och måttlig näringspåverkan SE Kägleån Otillfredsställande God fiskstatus men näringspåverkan SE Lyabäcken Måttlig Måttlig näringspåverkan SE Perstorpsbäcken Måttlig Kraftig näringspåverkan och försurning SE Pinnån: Hjälmsjön-Källa Otillfredsställande Otillfredsställande fiskstatus samt närings- och försurningspåverkan SE Pinnån: Rönne å-hjälmsjön Måttlig God status påväxt-kieselalger men måttlig fiskstatus SE Rönne å: Bäljane å nr 1-Klövabäcken Otillfredsställande Fiskstatus och näringspåverkan SE Rönne å: Bäljane å nr 2-Klingstorpsbäcken Måttlig Näringspåverkan SE Rönne å: Havet-Rössjöholmsån Måttlig Näringspåverkan SE Rönne å: Hunserödsbäcken-Pinnån Måttlig Intilliggande vattendrags status SE Rönne å: Hålsaxbäcken-Västra Ringsjön Otillfredsställande Kemisk status SE Rönne å: Hörbyån-Källa Måttlig Näringspåverkan och försurning SE Rönne å: Klingstorpsbäcken-Snällerödsån Måttlig Näringspåverkan SE Rönne å: Klövabäcken-Skärån Måttlig Måttlig näringspåverkan SE Rönne å: Pinnån-Bäljane å nr 1 Måttlig Näringspåverkan SE Rönne å: Rössjöholmsån-Hunserödsbäcken Måttlig Näringspåverkan SE Rönne å: Skärån-Ybbarpsån Måttlig Näringspåverkan SE Rönne å: Snällerödsån-Hålsaxbäcken Måttlig Näringspåverkan SE Rönne å: Västra Ringsjön-Östra Ringsjön Otillfredsställande Dålig kemisk status SE Rönne å: Ybbarpsån-Bäljane å nr 2 Måttlig Näringspåverkan SE Rönne å: Östra Ringsjön-Hörbyån Måttlig God fiskstatus SE Rössjöholmsån: Kägleån-Rössjön God Hög biologisk- men otillfredsställande morfologisk status SE Rössjöholmsån: Rönne å-kägleån Måttlig Näringspåverkan och vandringshinder SE Rössjöholmsån:Rössjön-Västersjön God God fiskstatus SE Skärån God Hög status för biologsika värden. Låg näringspåverkan SE Smålarpsån God God fiskstatus SE Snogerödsbäcken Dålig Hög fosforbelastning SE Snällerödsån Måttlig God fiskstatus men måttlig närinspåverkan SE Ybbarpsån:Rönne å-svenstorpssjön Otillfredsställande Otillfredsställande fiskstatus SE Ybbarpsån:Svenstorpssjön-Store Damm God God fiskstatus och låg näringspåverkan 1.6 Kemisk status Kartbilaga 3 Kemisk status Alla Rönne ås biflöden bedöms inte uppnå god kemisk status (VISS 2014). 18

19 Hålsaxabäcken med måttlig ekologisk status slingrar sig fram genom ett naturoch kulturlandskap. Foto Jakob Marktorp. 2 Kunskapsläget natur och kulturmiljö 2.1 Omtankar om vattendrag Rönne å pekades ut som typvattendrag för sin orördhet i samband med Vattendragsutredningen. I beskrivningen lyfts även biflödenas värden i bedömningen. Motivering: Näringsrik å med flera sällsynta geologiska formationer och mosaikartat landskap. Mindre bäckar med syrerikt vatten som rinner i djupt nedskurna raviner. Artrik fiskfauna. Av stor betydelse som rastoch häckningslokal för fågel. Odlingslandskap med rika hagmarker. Ett stort antal fornlämningar och industriminnen. Betydande mesolitiska (jägarstenåldern, ca f.kr till 4000 f.kr) miljöer (SOU 1996:177). 2.2 Nationellt särskilt värdefulla och värdefulla vattendrag i HARO 96 Endast områden som berörs av Rönne ås större biflöden eller biflöden med biotopvårdsplan redovisas. Därmed har Rönne ås huvudfåra inte tagits med Nationellt värdefulla vatten Fiskeriverket Inget av Rönne ås större biflöden har pekats ut som nationellt värdefullt vatten enligt Fiskeriverket Nationellt särskilt värdefulla vatten Fiskeriverket Ringsjöarna [M_FiV_25] Florpärlmussla och ål Nationellt värdefulla vatten Naturvårdsverket Västersjön [M 2129] 19

20 Opåverkad oligotrof skogssjö, klart vatten. Lövskog. Siklöja. Friluftsliv: Omfattande bad- och friluftsliv, bl.a. båtsport. Rössjön [M 2128] Opåverkad oligotrof skogssjö, klart vatten. Lövskog. Storlom, storskrake. Bäljane å [M 2255] Meandrande vattendrag med stora biologiska värden. Fina områden för lek och uppväxt av havsvandrande lax och öring. Fågel: strömstare, forsärla och ibland kungsfiskare. Dejebäcken [M 2314] Forsande bäck nerför en brant och stenrik sluttning. Rent och kallt vatten. Relativt lite påverkad av mänskliga aktiviteter, och rinner till stora delar intakt. Väl beskuggad av lövträd. Skärån [M 2259] Övre del rinner fram i botten på en ravin. Rent, kallt och syrerikt vatten som hyser en mycket intressant flora och fauna. Relativt lite påverkad av mänskliga aktiviteter, väl beskuggad av lövträd och har en riklig förekomst av död ved. Pinnån [M 2254] Näringsfattig, meandrande å. Fina områden för lek och uppväxt av havsvandrande lax och öring. Rik bottenfauna. Klövabäcken [M 2130] Rent vatten. Mycket intressant flora och fauna. Fina områden för lek och uppväxt av havsvandrande lax och öring. Raviner. Forssträcka Nationellt särskilt värdefulla vatten Naturvårdsverket Klövabäcken, Klövahallar [M 2317] Här forsar Klövabäcken fram i en storslagen sprickdal. Bäcken har rent, kallt vatten och hyser många intressanta växter och djur. Vid Skåneleden. Rössjöholmsån [M 2252] Fina områden för lek och uppväxt av havsvandrande lax och öring. Lek av flodnejonögon ev. lek av havsnejonöga. Historiska uppgifter om förekomst av Unio crassus (tjockskalig målarmussla). Ringsjöarna [M 2127] Eutrofa slättsjöar. Unik skärning i siluriska Öveds-Ramsåsalager.Sjöarna är sänkta och reglerade i sitt utflöde. Ishavsrelikter. Reservvattentäkt. Klingstorpabäcken-Guvarpsbäcken [M 2257] 20

21 Relativt naturligt och rent vattendrag med många skyddsvärda sträckor med nyckelbiotoper så som t.ex. ett flertal sumpskogar, kvillområden och partier med strömmande vatten Nationellt särskilt värdefulla vatten Riksantikvarieämbetet Bosjökloster-Stockamöllan [RI:M:037] Hålsaxabäcken berörs av området. Motivering: Dalgångsbygd och slottslandskap kring Rönne å och Västra Ringsjön med förhistorisk bosättnings- och brukningskontinuitet. Rönne ås betydelse som kraftkälla åskådliggörs bland annat i Möllerikets många kvarnanläggningar. Rönneholms mosse med betade strandängar. I Mölleriket utnyttjar bl.a. Rönnemölla vattenkraften i Rönne å. Foto Jakob Marktorp. Fiskfälla vid Rönnemölla. Foto Jakob Marktorp. 21

22 2.3 Riksintressen Riksintressen Naturvården Kartbilaga 7 Naturvård Tabellen visar de områden som är av riksintresse för naturvården och som ligger i anslutning till något biflöden till Rönne å. ID Namn Beskrivning län N34 Dagstorp Område av riksintresse för naturvården Skåne N34 Fulltofta Område av riksintresse för naturvården Skåne N34 Hagstad - Fundersed Område av riksintresse för naturvården Skåne N3 Hallandsåsen Område av riksintresse för naturvården Skåne N57 Kvarnberga - Härröd - Östra Sallerup - Gummarp - Sniberup Område av riksintresse för naturvården Skåne N56 Pinedalen Område av riksintresse för naturvården Skåne N40 Rönne ås dalgång, Ageröds mosse Område av riksintresse för naturvården Skåne N48 Söderåsen med vattendrag och Jällabjär Område av riksintresse för naturvården Skåne N34 Södra Rörum Område av riksintresse för naturvården Skåne Ett par av områdena pekar på traditionella hävdmetoder i ängs och betesmarker men i övrigt lyfts inga värden kring vattenanknutna kulturmiljöer Riksintressen Kulturmiljövården Kartbilaga 6 Kulturmiljö Två riksintressen för kulturmiljövården berör biflödena Hålsaxabäcken, Skärån och Ybbarpsån. Båda lyfter värdefulla vattenanknutna kulturmiljöer. Herrevadskloster-Ljungbyhed [L 29] (Riseberga socken) Klippans kommun. Berör Ybbarpsån och Skärån. Motivering: Militär miljö med vidsträckta övningfält som sedan 1600-talet fungerat som mötesplats för olika skånska regementen. (Klostermiljö, Boställsmiljö, Kvarnmiljö). Uttryck för riksintresset: Herrevadskloster, ursprungligen cistercienserkloster, har sedan svensktiden fungerat som översteboställe. Huvudbyggnad från , ekonomibyggnader och vattenkvarn. Lägerbyggnader från slutet av 1800-talet. I området ingår även: Bonnarps oskiftade by och fornlämningar (Riksantikvarieämbetet 2013). 22

23 Ageröd-Bosjökloster-Mölleriket [M37] (delen i Billinge och Stehag socknar) Eslövs kommun. Förutom Rönne å berörs biflödet Hålsaxabäcken. Motivering: Dalgångsbygd och slottslandskap kring Rönne å och Västra Ringsjön med förhistorisk bosättnings- och brukningskontinuitet som präglats av medeltidens kloster (Bosjökloster) och dess verksamhet samt senare profan storgodsbildning där främst slottet format bebyggelsen och odlingslandskapet efter 1800-talets allt rationellare brukningsmetoder. Lämningar efter stenbrytning med rötter i medeltiden. Rönne ås betydelse som kraftkälla åskådliggörs bland annat i Möllerikets många kvarnanläggningar. (Fornlämningsmiljö, Kvarnmiljö, Stenbrott). Uttryck för riksintresset: Rönneholms mosse med betade strandängar och ett av stordrift präglat odlingslandskap kring Rönneholms slott. Slottet är av medeltida ursprung men omgestaltades under och 1800-talen, med välbevarad ekonomi- och arbetarbebyggelse, bla. Fiskaretorpet, f.d. orangeriet Borgen som under 1700-talet byggts om till änkesäte samt vidsträckt allesystem och park. Talrika stenåldersboplatser av säsongskaraktär vid Rönneholms mosse och utmed Rönne åns dalgång. Stenbocksvadet, stenvalvsbroar, tidiga förindustriella anläggningar i form av olika kvarnar i Mölleriket - Bålamöllan, Rönnemölla, Stockamöllan, den sistnämnda under 1800-talets slut utvecklad till brukssamhälle med tidstypiska bebyggelseinslag som brukskontor, arbetarbostäder, disponentvilla- och tjänstemannabostäder hierarkiskt grupperade i samhället. Miljön berör även Höörs kommun (Riksantikvarieämbetet 2013). 2.4 Reservat Kartbilaga 6 Kulturmiljö Kartbilaga 7 Naturvård Naturreservat ID Namn Kommun Herrevadskloster Klippan Klöva hallar Svalöv,Klippan,Åstorp Korup med Älemossen och Lya Ljunghed Båstad Matkroksmossen Laholm Nackarps naturreservat Svalöv Råby Hällor Hörby Traneröds mosse, Grindhus och Lilla Klåveröd Svalöv,Klippan Ullstorp Höör Inga naturreservat lyfter några värden kring vattenanknutna kulturmiljöer. 23

24 2.4.2 Natura2000 ID SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE Namn Bjäret Djurholmamossen Herrevadskloster Klövabäcken Klövahallar Linneröd Lya ljunghed och Älemossen Söderåsen Traneröds mosse Århultsbäcken Inga Natura2000-områden lyfter några värden kring vattenanknutna kulturmiljöer Kulturreservat Inget kulturreservat ligger inom Rönne ås HARO. Flera av biflödena har en iögonfallande vacker omnejd med spännande natur och välbevarad kulturhistoria. T.v. naturminnesmärket den tusenåriga eken vid Bosjökloster och t.h. vintergäck Eranthis hyemalis. Foto Jakob Marktorp. 2.4 Kulturmiljöprogram och inventeringar Kartbilaga 6 Kulturmiljö Kartbilaga 8 Regionalt kulturmiljöprogram Regionalt kulturmiljöprogram Tabellen visar de områden som ingår i Skånes regionala kulturmiljöprogram och som ligger i anslutning till biflödena i Rönne ås HARO. 24

25 Regionalt kulturmiljöprogam Ageröd-Bosjökloster-Stockamöllan Barkåkra-Skepparkroken-Ängeltofta Färingtofta-Anderstorp-Snälleröd-Forestad Herrevadskloster-Ljungbyhed Hörby Höör Kvidinge-Tommarp-Bjärsgård Norra Rörum Perstorp Rya-Ingeborrarp Rössjöholm Skillinge-Össjö Skäralid - Söderåsen Åsljunga Ängelholm Örkelljunga Kulturmiljöerna berör Hålsaxabäcken Kägleån och Rössjöholmsån Klingstorpabäckarna och Snällerödsån Skärån och Ybbarpsån Lyabäcken och Hörbyån Höörsån Smålarpsån och Bäljane å Snällerödsån Perstorpsbäcken och Ybbarpsån Pinnån Rössjöholmsån, Trollabäcken och Rinn Hunserödsbäcken Skärån och Bäljane å Pinnån Rössjöholmsån Pinnån Ett urval av kulturmiljöer med starkare vattenanknytning har gjorts. Dessa bör visas extra hänsyn i samband med vattenvårdsåtgärder. I beskrivningarna lyfts särskilt intressanta kulturmiljöer men områdets utbredning täcker större ytor än vad som framgår ur texten. Skepparkroken Skepparkroken, vid en väl skyddad, mindre bukt i Skälderviken, löd förr under Ängeltofta. Fiske och sjöfart i kombination med visst jordbruk var i äldre tid det huvudsakliga näringsfånget. Bebyggelsen är samlad i en vid båge utmed strandlinjen. De små gårdarna och stugorna bevarar till största delen en karaktär av sent 1700-tal och tidigt 1800-tal. Den idag tämligen anspråkslösa hamnen fungerade förr som Ängeltoftas lastnings- och lossningsplats för bland annat spannmål samt verktyg och redskap från redskapsfabriken. Under en tid drevs här också ett mindre skeppsvarv. Den trädkantade vägen, stenpiren och de orörda strandmarkerna bidrar till att ge Skepparkroken en ålderdomlig prägel (Länsstyrelsen Skåne 2014). Rya-Ingeborrarp Kyrkoruinen pekar på ett under 1800-talets senare hälft vanligt förhållande då det forna sockencentrat övergavs. Området är ett karaktäristiskt odlingslandskap med välbevarad bebyggelse. Gården, som till sina äldsta delar härrör från 1700-talet, fungerar nu som hembygdsgård. Anläggningen kompletteras med en backstuga, i sen tid återuppförd på en äldre grund. Till platsen har även flyttats en skvaltkvarn. Ingeborrarpsgården är skyddad som byggnadsminne (Länsstyrelsen Skåne 2014). Hörby Hörby har ett centralt läge i Skåne, i Ringsjötraktens övergångsbygd mellan skog och slätt. Fornlämningar från järnålder i omgivningarna indicerar 25

26 bebyggelsekontinuitet från första årtusendet e Kr. På 1100-talet anlades en kyrka på platsen. Kyrkan ombyggdes i det närmaste totalt på 1890-talet då en ny och större kyrka byggdes parallellt med den gamla, som infogades i den nuvarande byggnaden. Längs Hörbyåns norra strand och öster om kyrkan låg före skiftet den gamla bondbyn, omfattande ett 20-tal gårdar. Från bondbyn finns huvudsakligen de gamla bygatornas (Råbygatan och S:t Olofsgatan) sträckning bevarad. Någon enstaka gårdslänga, gårdsbebyggelsen Carl Lindqvists spannmålshandel och några gathus finns också bevarade från tiden före skiftet. Kvarntorps kvarn vid Hörbyån finns också från tiden före skiftet (Länsstyrelsen Skåne 2014). Ageröd-Bosjökloster-Stehag-Stockamöllan I Sjöholmen finns även en balkrambro från 1940-talet. Utmed Ringsjöns stränder, Rönne å och Ageröds mosse har påträffats ett stort komplex med boplatser från äldre stenålder, vilka är av central betydelse för den arkeologiska forskningen. Förutsättningarna för jakt och fiske var under förhistorisk tid goda i dessa trakter och Ringsjön upptog då en betydligt större yta än idag. Närliggande Kungskällan, vid Munkarp-Gudmundtorp, är enligt tradition offerkälla från medeltiden. Tre välbevarade kvarnanläggningar finns längs Rönne å: Bålamöllan (byggnadsminne), som var Skånes största vattenkvarn, där driften lades ner 1905 och där byggnaden och inredningen inte rörts sedan dess, Rönnemölla som var i drift till 1996 och där turbin och maskineri bevarats i kördugligt skick samt Stockamöllan där kvarnrörelsen under 1800-talet utökades med såg och snickeri till industriell verksamhet. De väl bibehållna kvarnbyggnaderna visar mycket av äldre tiders byggnadsskick. Sten, tegel och korsvirke förekommer i Bålamöllan medan Rönnemölla är byggd i lersten och korsvirke, vilket brädfodrats. Rött tegel dominerar inom Stockamöllans omfattande anläggning, vilken under 1800-talets slut och 1900-talets början växte ut till ett mindre brukssamhälle med en ambitiöst gestaltad miljö. Stockamöllans brukssamhälle gavs en lika stark arkitektonisk identitet som Höganäsbolagets gruvsamhällen. För utformningen svarade arkitekten Frans Ekelund. Den äldre bruksbebyggelsen kompletterades med egnahem och småhus under och 60-talen. Till de anläggningar som utnyttjat vattenkraften räknas också Brännestads ramsåg, som troligen anlades i slutet av 1700-talet och var i drift till I likhet med Bålamöllan lämnades byggnaden med inredning helt intakt. 26

27 Brukssamhället vid Stockamöllan. Foto Jakob Marktorp. För att kunna reglera vattennivån i Rönne å finns dämmen vid Bålamöllan, Rönnemölla och Stockamöllan, vid sistnämnda anläggning finns även ålakistor. Längs den aktuella åsträckan finns även två broar över Rönne å. Vid Hasslebro finns en stenvalvsbro i tre spann uppförd Här passerar riksväg 13 över ån och nuvarande bro är inte den ursprungliga. Riksvägens gamla sträckning öster om Rönne å ligger kvar parallellt med nuvarande. Längs den gamla vägen finns enstaka äldre lantarbetarbostäder uppförda för de till Rönneholm knutna arbetarna. En kuriositet intill vägen är den runsten som rests och ristats under 1800-talets svärmeri för det fornnordiska. En träbalksbro med landfästen och pelarnos i murad natursten leder över ån från Bålamöllan till Brännestad. Detta är en ovanlig brotyp, när den anlagts är inte känt. Även vid Stockamöllan går det att ta sig över Rönne å. Här har vägsträckningen dragits fram över dammregleringar och öar i ån, så någon riktig bro finns inte (Länsstyrelsen Skåne 2014). Kulturmiljöstråk Rönne å Ån passerar Rönneholms gods och ett mer strömt parti följer med ursprungligen fem kvarnar/sågar på en sträcka av cirka en kilometer. De anläggningar som finns kvar är Brännestads sågmölla, som är en av få bevarade ramsågar i Skåne, Bålamöllan, länets största vattenkvarn, samt Rönnemölla där driften upphörde så sent som Samtliga anläggningar är välbevarade och med helt eller delvis bevarad utrustning, i Rönnemölla fullt funktionsduglig. Vid Stockamöllan finns en äldre kvarnbyggnad som en integrerad del i ett större industrikomplex. Från slutet av 1800-talet fanns här en såg och ett snickeri med en produktion beroende av vattenkraften. Vid Stockamöllan finns även en fast ålakista. Efter den sista kvarnen, Stockamöllan, ändrar Rönne ås dalgång karaktär och blir kraftigt markerad med branta dalsidor. Nere i dalen slingrar ån fram över en plan dalbotten. Ån 27

28 kantas här av betesmark och skogspartier. Rönne å passerar därefter Riseberga, Ljungbyhed och Klippan. Vid Riseberga kyrka leder en kombinerad spännrams- och träbalksbro, kallad Stocken, över Rönne å. Denna brotyp är mycket ovanlig och bron ingår i den gamla kyrkvägen (Länsstyrelsen Skåne 2014). Bålamöllan vid Rönne å är byggnadsminne och ligger i Mölleriket. Foto Jakob Marktorp. Färingstofta-Anderstorp-Snälleröd-Forestad Vid Djupadal, Rönne ås dalgång, där den smalnande åfåran bildar ett mindre vattenfall, ligger Djupadals mölla med en röd, brädfodrad kvarnbyggnad från slutet av 1800-talet. Till kvarnen hör ett mindre lantbruk. Den nuvarande kvarnen har föregåtts av en äldre anläggning. På platsen fanns under talet en eller flera stångjärnshammare. Dammarna kan urskiljas än i dag. På de branta sidorna norr om Snällerödsbäcken finns rester efter en äldre vattenkvarn, Snälleröds kvarn. Numera återstår endast själva kvarnhuset med sina mäktiga gråstensväggar (Länsstyrelsen Skåne 2014). Rössjöholm Rössjöholmsån drev förr bland annat en vattenmölla, belägen nordväst om Tåssjö kyrka (Länsstyrelsen Skåne 2014) Kommunala kulturmiljöprogram De kommunala kulturmiljöprogrammen har valts att inte behandlas i Skånes kunskapsöversikter. Detta beror på att det inte finns kommunala kulturmiljöprogram i alla Skånes kommuner. Vidare är flera av de som finns 28

29 inaktuella och av varierande kvalité. Det regionala kulturmiljövårdsprogrammet däremot berör samtliga kommuner och är kvalitetssäkrat av Länsstyrelsen Kyrkliga kulturminnen Kartbilaga 6 Kulturmiljö Inget kyrkligt kulturminne ligger inom en buffert av 100 meter från något biflöde Byggnadsminnen Kartbilaga 6 Kulturmiljö Ett byggnadsminne ligger inom en buffert av 100 meter från Rönne ås biflöden. Herrevads kloster, Risberga socken, Klippan kommun, Skåne län År 1144 anlände ett sällskap på 22 personer, däribland abboten Robert och 12 munkar, till området. Deras uppdrag att bygga ett kloster här mellan stora vägen och Rönne å. Herrevadskloster blev ett mäktigt center för cistercienserordern fram till reformationen Därefter ägdes området med över 400 gårdar av bland annat Tycho Brahes morbror. Det var här på borggården som Tycho upptäckte en ny stjärna, Stella Nova, i Cassiopeias stjärnbild år Från 1800-talet och fram till 1996 var det militären som huserade på Herrevadskloster. Naturreservatet Herrevadskloster utgörs till största delen av betesmarker. Bland de gamla, grova ekarna går över 400 kor och betar. I områdets norra del har en större alsumpskog vuxit upp på mark som en gång i tiden varit sjöbotten. Längs Rönne å fanns förr stora slåttermarker där man tog vinterfoder men idag slår inte längre gräset på markerna och de är på väg att sakta växa igen (Länsstyrelsen Skåne 2014) Broar Kartbilaga 8 Regionalt kulturmiljöprogram Rönne å korsas av en mängd broar: vägbroar av olika storlek, typ och ålder dominerar, vidare finns flera järnvägsbroar, en gångbro samt i Ängelholm några kombinerade gång- och cykelbroar. Även gattet mellan Västra och Östra Ringsjön korsas av en vägbro. Flertalet vägbroar är från 1900-talet och byggda i betong, en del av dessa är helt moderna, som motorvägsbron öster om Ängelholm, medan andra har ersatt äldre broar. År 1820 fanns minst tolv broar över Rönne å. Flera äldre stenvalvsbroar, sannolikt tillkomna under och 1800-talen, finns kvar. Många av stenvalvsbroarna är ombyggda i samband med den ökade biltrafiken under 1900-talet. 29