Hässlöbladet. Information till medlemmar i F1 Kamratförening. Historisk formation av SAAB-flyg vid flygdagen på Malmen 2 juni 2012.

Transkript

1 Nr Hässlöbladet Information till medlemmar i F1 Kamratförening Historisk formation av SAAB-flyg vid flygdagen på Malmen 2 juni Julbord serveras i år på Jonnys Krog den 13 december kl 15:00. Se vidare artikel Julbord 2012 på sid. 7 Besöksadress: Gula Villan Hässlögatan 4, Västerås Telefon * P-giro * B-giro * Sekr. e-post: olofsson.ch@telia.com

2 Innehåll Öppet Hus sid 1 Info Västerås Flygmuseum sid 1 Hemsida sid 1 Föredrag sid 1 Från vår kassör sid 1 Ordföranden har ordet... sid 2 Årsmötet år 2012 sid 2-3 Flygdagen på Malmen 2 juni 2012 sid 4-5 Resa till Strängnäs den 5 okt 2012 sid 6 Öppet Hus verksamheten, Julbord och Vårresa 2013 sid 7 Föredrag sid 8-10 Radarstationen R12 Spättan sid 11 Landningsradarhistorik vid F1 i Västerås sid Väderradarhistorik vid F1 sid Mitt i kalla kriget 1962 sid Bortgågna Kamrater sid19 Västerås Flygmuseum hösten 2012 sid 20 Produktion Lars-Ove Johansson Omslagsfoto: Sten Hollman Redaktionsgrupp Sten Hollman Lars-Ove Johansson Gösta Martinsson Redaktionen tackar alla som lämnat bidrag till detta nummer av Hässlöbladet, samt tillönskar alla läsare: Lansen 60 år Tecknad av Tor Karlsson,verksam med nya fl ygmuseum på Gotland i Bunge och Tingsgärde.

3 Organisationsblad för F 1 Kamratförening Utgivningsdag 3 december 2012 När man är 20 har man löst världsgåtan, vid 30 börjar man tänka över den och vid 40 finner man den olöslig August Strindberg Vår verksamhet för kommande halvår ser du nedan och dessutom ger vi dig som vanligt en återblick och konstaterar vad som hänt. Vad händer? Öppet Hus Torsdagar kl Dec. 06, 13*, 20, 27 * Julbord den 13 dec. Se särkild annons sid Jan. 03, 10, 17, 24, 31 Feb. 07, 14, 21, 28 Mars 07, 14, 21, 28 April 04, 11, 18, 25 Datum med fet stil: Ärtsoppslunch med föredrag. Styrelsemöten 1 Föredrag Reservation för eventuella ändringar Jan. 31 Claes Hallencreutz. Berättar om service flyg i samband med Paris-Dakar rallyt. Start på Le Bourget. och i mål 3 veckor senare. Feb. 28 Information senare Mars 21 Obs 21:a mars Johan von Knorring. Titel: Militär och Civil Samverkan April 25 Information senare Föredragen börjar kl. 11:00 och är minuter långa. Vi ber att alla intar platserna i tid för att undvika de störningar för såväl föredragshållare som publik, som det annars innebär. Styrelsen sammanträder näst sista torsdagen i varje månad. Mötet börjar kl. 11:30. Om du har någon speciell fråga eller synpunkt, kontakta då styrelsen. Västerås Flygmuseum Museet håller öppet söndagar 11:00-16:00 för besökande, men även andra tider efter överenskommelse. Fri entre för medlemmar alla söndagar utom vid Roll-Out. Övriga besökare betalar 80 kr, barn under 15 år gratis. Att flyga någon av de tre simulatorerna kostar extra. Hemsida Vår hemsida uppdateras kontinuerligt med infornmation om våra aktiviteter. Adress: Från vår Kassör Obetald medlemsavgift för 2012 Några har fortfarande glömt att betala årets medlemsavgift = 100 kronor. Västeråsare: Betala gärna 10 kronor extra för medlemskap i Veteransektionen. Liten repetition: 100:- + 10:- till PG Om ni av något skäl önskar gå ur Kamratföreningen, hör av er till mig enligt nedan. Marita Stomberg / Kassör Telefon Gula Villan torsdag är Min hemtelefon (har telefonsvarare) Mobiltelefon E-post: marita.stomberg@spray.se

4 2 Ordföranden har ordet... När detta skrivs är det redan i slutet av oktober och vintern är i antågande. Nu kan jag glädja er med, att nattvardskalken står uppställd i Västerås Domkyrka Ordförande Gösta Martinsson t.o.m. januari månad Länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge höll ord. Visserligen kan kalken bara beskådas under en kortare tid tills besöksmusset i Domkyrkan är utbyggt och säkerställt. F1 Kamratförening känner sig hedrad och hoppas på en permanent utställning F1 Kamratförening är tacksam för den fina kontakten med LSS (Luftstridsskolan) i Uppsala under Nu har det dykt upp orosmoln under hösten. LSS skall omstruktureras och ingen vet ännu vilka befattningar som försvinner och vilka som kommer i stället. Det finns fortfarande ingen person utsedd att sköta kontakterna med kamratföreningarna. Hur blir det med ersättning för traditionsbevarande verksamhet, för tryckning av Hässlöbladet och för utskick? Även vår verksamhet kommer att omstruktureras. Flygmuseets framtida organisation och eventuella påverkan på en del föreningars egen verksamhet skall diskuteras. Får nu F1 Kamratförening klara sig själv ekonomiskt? Båda rapporterna om ändringar inom LSS och VFM (Västerås Flygande Museum) som berör oss är oroande men jag hoppas att det skall lösa sig till det bästa för båda parter. Torsdagsträffarna i Gula Villan är veckans händelse. Medlemmarna träffas över en kopp kaffe och smörgås. Man får prata om gamla tider och minnas. Det är också värdefullt att få samtala om aktuella händelser i samhället. Detta är social samvaro och friskvård. För medlemmar som har blivit ensamma är gemenskapen med gamla kamrater mycket viktig och ett stöd. Jag känner det angeläget att kunna träffa och engagera intressanta föredragshållare vår och höst, sista torsdagen i varje månad med efterföljande ärtsoppa. Det är mycket uppskattat och en verklig höjdpunkt! Julen närmar sig. Trots att det är en dryg månad kvar får jag redan nu tillönska er alla EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!. Gösta Martinsson Årsmötet 2012 F1 Kamratförening F1 Kamratförening höll sitt årsmöte den 19 april 2012 kl i Gula Villan, Hässlö. Mötet besöktes av 38 medlemmar som aktivt agerade under mötesförhandlingarna. Ordförande Gösta Martinsson hälsade medlemmarna välkomna och öppnade årsmötet traditionsenligt. En tyst minut avhölls för under året bortgångna kamrater. Till mötesordförande valdes för tredje året i rad Nils Johansson som vant och förtjänstfullt ledde årsmötesförhandlingarna och till sekreterare valdes Christer Olofsson. Hässlöbladets nya och billigare utformning och den nya medlemsavgiften sedan i fjol verkar ha landat bra hos medlemmarna. Erik Elvelin framförde angående föreningskepsarna önskemål om att bevara den gamla texten Per Aspera Ad Astra. Efter uppläsning av verksamhetsberättelsen och årsredovisningen beviljades på revisorernas förslag den avgående styrelsen ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret. Därefter vidtogs val av ny styrelse och nya styrelsemedlemmar. Ordförande på ett år valdes Gösta Martinson. Vice Ordförande och Sekreterare Christer Olofsson (ett år kvar). Kassör på två år valdes Marita Stomberg. Övriga ledamöter; Curt Franzèn, Mary Eriksson, Lars- Ove Johansson omval på två år. Kompleteringsval ; nyval på två år Torsten Olsson. Styrelsesuppleant; nyval på ett år Olof Bröms. Två revisorer på ett år; omval av Hans Andreassen, Åke Hermansson. Två ledamöter till valberedningen; här fick styrelsen i uppdrag att inom en nära framtid utse två ledamöter med Christer Olofsson som sammankallande från styrelsen. Förslag framfördes också att Robert Lindberg adjungeras till Kamratföreningens styrelse. Från styrelsen kom också förslag om att avgående styr elseordförande automatiskt bör bli hedersordförande i föreningen. Efter årsmötesförhandlingarna inbjöds till en enkel och god lunch med efterföljande kaffe i Gula Villans övervåning. Christer Olofsson

5 3 F1 Kamratförenings Veteransektion. Veteransektionens årsmöte hölls traditionsenligt i omedelbar anslutning till Kamratföreningens. Ordföranden Sture Rollmar hälsade medlemmarna välkomna och öppnade mötet. Nils Johansson valdes till ordförande att leda årsmötesförhandlingarna. Till sekreterare för årsmötet valdes Sten Hollman. Årsmötet beslutade enligt revisorernas förslag att ge styrelsen ansvarsfrihet för 2011 års verksamhet. Veteransektionens styrelse har efter årets val följande sammansättning: Ordförande Lars-Åke Lindholm Sekreterare Sten Hollman Kassör Marita Stomberg Styrelseledamot 1 Sören Eriksson Styrelseledamot 2 Vakant, (p.g.a. låg verksamhet) Styrelsesuppleant Åke Åkesson BIlder från årsmötet 2012 S t u r e R o l l m a r Foto: Sten Hollman Revisorerna i Kamratföreningen utför revisionsuppdraget även i Veteransektionen. Medlemsavgiften för år 2013 beslutades vara oförändrad 10:- SEK. Gunnar Bystedt fick uppdraget att till nästa föreningsmöte utreda och presentera korrekta uppgifter om huvudmannaskapet för Gula Villan. Mötesordföranden tackade den avgående styrelsen för det arbete de under gångna året lagt ned i föreningsarbetet samt lyckönskade den nya styrelsen för det kommande verksamhetsåret. Deltagare vid årsmötet 2012 Foto: Jack Carlsson Mötesordföranden tackade med en blomma Veteransektionens avgående ordförande Sture Rollmar för det arbete han under de gångna åren lagt ned i föreningsarbetet. Veteransektionens nye ordförande Lars-Åke Lindholm tackade för förtroendet att leda föreningens arbete det kommande året och tackade också de närvarande för visat intresse och avslutade årsmötet. Sten Hollman Sigvard Larsson, avgående reseledare avtackas av Ordförande Gösta Martinsson Foto: Jack Carlsson

6 4 Bussresa till årets flygdag på F3/Malmen den 2 juni 2012 Mulet och kallt på morgonen men det morgonpigga gänget i Kamratföreningen äntrade klockan åtta bussen vid Gula Villan för resa till Linköping Malmen, Flyg-vapnets, SAAB s och Linköping stads stora flygdag. Bussen var nästan full med 52 personer ombord. Axelssons buss var anlitade med chauffören Björn. Under resan ändrades vårt program för att anpassas till flyguppvisningarna. Hemresa bestämdes till 17:00. Vi fick parkera bussen nära museet så det blev endast ett par hundra meters promenad till entrén där vi skulle samlas för vidare information. Anders Hård som var reseledare försökte få uppgift om var vi skulle äta den beställda lunchen men det erhölls lite divergerande uppgifter vilket resulterade i lite besvär att hitta matstället. Så småningom fick vi hjälp av en FV-officer att ringa till ansvarig person och få ett korrekt besked. Diskussion uppstod om senareläggning av hemfärden så att vi kunde se slutet av flygprogrammet, de svenska jetplanen. Eftersom vi rest till Malmen för att se flyguppvisning så senarelades hemfärden till kl 18. Tyvärr gick inte informationen ut till alla deltagare vilket vi får beklaga men önskan att se flyguppvisningen styrde beslutet. Vi var en liten grupp som gjorde sällskap ut till uppvisningsområdet där vi kunde se paraden med sex SAABjetplan flyga samtidigt. Saab hade flygplan från sex decennier vilka gjorde en förbiflygning i perfekt formation. Tyvärr flög man på alldeles för hög höjd, c:a 400 meter. Fin flygning med segelflygplan och en Tummelisa från 1920, tjusigt. Vinden var mycket frisk, rakt från sidan på den bana som användes för start och landning. J29:an fick punktering i landningen, troligen bromsade föraren för hårt för att hålla kursen i den hårda sidvinden. Den andra banan, 09 / 27, var avstängd för flygplansparkering, tre transportflygplan. Den friska vinden i samverkan med den låga temperaturen gjorde att det blev lite för kallt ute på fältet så publiken drog sig in i lä av hangar 14. De fortsatta uppvisningarna skedde ett par km sw om fältet, över FC/Lagerlunda gård, vilket var på alldeles för långt avstånd från publiken och dessutom i fel riktning från åskådarplatserna (i lä av hangaren). Ett flertal uppvisningsgrupper utförde fina flygningar, ja till och med hade flygvapnets En sexa Skåne återuppstått och gjorde en hedervärd uppvisning. Uppvisningsprogrammet var lite för utdraget, det borde avverkats under högst 1,5 2 timmar istället för 5,5 timmar. Det märks att FV förlorat kunnig personal som kan Airshow. Det sades att man tvingats lägga uppvisningen så långt från publiken för att inte störa den kringboende befolkningen. Det är ju en skam att inte Linköping som vill vara ett flygets centrum kan prestera regelundantag för en uppvisning två dagar under en tioårsperiod. Förutom de flygande SAAB-jetplanen, den återuppståndna En sexa Skåne, Schweiziska Pilatusgruppen, Breitling gruppen och de Estniska Bina var nog Boeing C17 det mest intressanta. Jag stod 1½ timme i kö för att få komma upp i cockpit och prata med en polsk och en svensk pilot som tjänstgör i Ungern. C 17 är ett fantastiskt flygplan, vilka prestanda! TAS 500 kts, 14 tim på en tankning + lufttankning upp till max 3 dygn i luften, 77 ton last. Uppvisningsprogrammet kapades en del p.g.a. störningar under dagen. Dagen led mot sitt slut och deltagarna samlades vid bussen vid 17:30- tiden. Kjell Siggelin som beundrade de samlade SAAB flygplanen in i det sista avslutade bussembarkeringen på Malmen, slutet gott allting gott och hemfärden skedde under god stämning. Alla var trötta och lite frusna. Vid Katrineholm började det regna och det kändes ju skönt att vi slapp det under dagen. Återkomst till Gula Villan 20:30. Sten Hollman Redo för flygdagen på Malmen i Linköping. Foto: Sten Hollman Efter en hel del besvär fick vi veta var vi kunde få vår beställda lunch. Matkön var som synes ganska lång. Foto: Sten Hollman

7 5 Foto: Sten Hollman Lars-Ove Johansson

8 F1 Kamratförenings utflykt till Strängnäs den 5 okt Vi var 37 förväntansfulla deltagare som äntrade bussen för en dagsutflykt med avresa från Gula Villan Färden gick direkt till Strängnäs med lunch på hotell Rogge. Vi serverades en buffé med kalvsnitsel, riktigt gott, och som dessert kaffe med ett nybakt wienerbröd. Hotellet har numera ett eget bageri så brödet vi fick var alldeles färskt. I bageriet sålde man också bröd, både matbröd och kaffebröd. Samling kl 13 utanför hotellet för vidare färd till Arsenalen, museet med många fordon som brukats inom försvaret. Museet ligger i Härad ca 5 km väster om staden i nybyggda lokaler med övningsområde alldeles utanför knutarna. Vi hälsades välkomna av trevlig guide som under en timmes tid gick runt med oss och berättade om de olika fordonen. Det var ju främst de stora tunga bandfordonen som väckte intresse, storlek från några ton till ca 75 ton. Man hade tanks från talet fram till svenska S-stridsvagnen som är aktuell även idag. De största utställningsföremålen var engelska och ryska (sovjetiska) stridvagnar, vilka bjässar! Så återstod endast hemfärden som avslutades vid Gula Villan lite efter 16. En trevlig och intressant utfärd som kunde genomföras till rimlig kostnad tack vare visst bidrag från Västerås stad. Olle Bröms och Anders Hård af Segerstad skall ha tack för den här intressanta och trevliga utfärden. Sten Hollman Vi fick även klättra upp på en stridsvagn och krypa ner i det trånga utrymmet som besättningen har till sitt förfogande. Verkligen inte någon avundsvärd arbetsplats, det var trängre än i en flygplanscockpit och dessutom hade man en jättekanon alldeles intill sig. Guiden berättade att man med den moderna S-stridsvagnen kan skjuta upp till 60 km med mycket god träffsäkerhet, ± 10m, fantastiskt! Som kuriosa fick vi uppgifter på bränsleförbrukningen, ca 90 l/mil vid landsvägskörning men betydligt mer ute i terrängen. Vid försiktig landsvägskörning kunde man komma ner till ca: 0,3 l/mil per ton fordonsvikt, vilket är bättre än våra moderna bilar presterar! Vissa dagar hade man praktisk demonstration ute i övningsområdet, och för barnen hade man ett litet bandfordon med en gräsklipparmotor i där man för 50:- fick köra 10 minuter, mycket uppskattat av besökare. Foto: Sten Hollman

9 7 Öppet hus verksamheten Vårresa 2013 Sommaren blev kort, det mesta regnade bort. Men sex torsdagar med sol fick alla besökare en stol (utomhus). Så minns i november den blöta september och kalla oktober. Besöksfrekvensen fortsätter att ligga på c:a personer, men antalet ansvariga för torsdagsfikat visar sjunkande tendens. Det är förutom styrelsen, ett mindre antal ständigt återkommande frivilliga som håller verksamheten igång, även om det förekommer att efter lite påtryckning ett nytt ansikte dyker upp vid kaffebryggaren. När jag ser tillbaka på listan över ansvariga för ärtsoppsluncherna, kan jag konstatera att det är och har varit i stort sett samma manliga kockar som svarat för dessa gastronomiska höjdpunkter. Varför inga kvinnor? Fundera på det. Vårens resa planeras till F15 Museum i Söderhamn den 21 maj Resan genomförs under en dag med stopp i Gysinge för kaffe, samt vid hemresan ett matstopp vid Axmars brygga. Ytterligare information kommer i nästa nummer av Hässlöbladet. Anders Hård af Segerstad Några bilder från Öppet Hus hösten Foto: Jack Carlsson och Sten Hollman Inför den kommande vintern kan vi nu garantera skottat och sandat oavsett när man besöker Gula Villan, och nyklippta gräsmattor till sommaren, allt till en kostnad av 5.000:-/år, vilket innebär att utgifterna för Gula Villan ökar, även om vi hoppas kunna dela kostnaden med andra föreningar som har Hässlögatan 4 som adress. Julbord 2012 Curt Franzén Årets Julbord står i år dukat på Jonny s krog, Signalistgatan 1, Västerås. Tid 13 dec. kl.15:00. Kostnad 150 :-/ person. Anmälan senast den 6 dec. till Gula Villan tel , torsdagar 10:00-13:00, eller till (har telefonsvarare) och/eller till marita.stomberg@spray.se. Betalning av Julbordet till PG

10 8 Föredragen Tvärsnytt kontra Västmanlandsnytt April månads föredragshållare var Tvärnytts chef Linda Hermanson som berättade om hur man gör nyhets-tv. För våra läsare utanför Västmanland, kan vi berätta att Tvärsnytt är SVTs regionala nyhetsprogram som skall täcka Örebro och Västmanlands län. Huvudredaktionen finns i Örebro, med en mindre besättning i Västerås. Av naturliga skäl handlar därför merparten av inslagen om företeelser i Örebro län, vilket inte ses med blida ögon av västmanlänningarna. Linda började med en sammanfattning av SVTs roll som ett public service -företag, och vikten av goda relationer med tittarna. Som hon sa, det är ni som allmänhet som äger SVT. Därefter fick vi veta hur det går till att göra programmen. Man börjar faktiskt redan vid femtiden på morgonen med att se över vad som hänt i länen. Programmen tar form genom att man beslutar vad kvällssändningarna skall innehålla. Reportrarna skickas iväg på sina uppdrag. På eftermiddagen redigeras materialet och görs klart för sändning. Den intressanta frågan var relationen mellan Tvärsnytt och Västmanlandsnytt. Tvärsnytt sänds sex gånger på vardagar, medan Västmanlandsnytt sänds lokalt över Västmanland en gång (19.15). Linda berättade att hon ofta får frågan hur man kan kalla det Västmanlandsnytt när det är så mycket från Örebro. Svaret är att det handlar om en resursfråga. Med huvudredaktionen i Örebro och en underedition i Västerås, så har man helt enkelt inte lika stora resurser i Västmanland. Resultatet blir naturligtvis att Tvärsnytt som regionalt TV-program har sin tyngdpunkt på Örebro och Örebro län till örebroarnas fromma och västmanlänningarnas besvikelse. Idag vet vi ju att den frågan har behandlats i en utredning, som utmynnade i ett förslag om att SVT i framtiden skall skattefinansieras. Roland Rehnbäck Klondike-Sture Anderssons drömresa till guldgrävarlandet. Sedan barnsben har Sture drömt om att få resa till guldgrävarnas Klondike i västra Canada. Våren 2012 gick drömmen i uppfyllelse då Sture tillsammans med gode vännen Torsten Lundmark kunde genomföra resan. Den 25 maj lämnade de Arlanda Sture Andersson för att via Island och Seattle flyga till Anchorage. De deltog i en 16 dagars gruppresa med totalt 30 deltagare som i fem hyrbilar genomförde rundresan i Alaska och västra delen av Canada. Den längsta dagsetappen, 55 sv. mil, var från Whitehorse till guldgrävarstaden Dawson City. Området man reste i bestod mest av höga berg, utlöpare från nordamerikanska Klippiga bergen. Det var en väldigt vacker natur med de snötäckta bergen med sjöar och vattendrag omväxlande med de stora skogsvidderna. De fina vyerna lockade till mycket fotograferande och det resulterade i inte mindre än 2200 bilder av vilka Sture visade oss ett urval. Ett speciellt problem blir det för dem ute i landet som tar in programmen via satellit. Där finns inte Västmanlandsnytt med, utan bara de rena Tvärsnyttssändningarna. Och där finns det inte mycket om Västmanland, vilket naturligtvis i tittarnas sinne blir förminskat. Sammanfattningsvis kunde konstateras att Västmanland är styvmoderligt behandlat när det gäller den regionala TV-bevakningen, och att Linda inte kunde lova någon förändring till det bättre. En kort diskussion rörde tv-licensens vara eller icke vara. Linda hävdade att licensavgiften garanterade ett oberoende från statsmakterna på ett helt annat sätt än om det kom in via skatteintäkter.

11 Området Alaska såldes av Ryssland 1867 till USA för omkring 7,2 milj. kronor. Landet har inte varit så värdefullt förrän man började utvinna olja. Stures resa passerade staden Valdez, som de flesta minns för den stora oljekatastrofen 1989, och vidare mot Tok, Witehorse ner till Skagway. Skagway var den hamnstad där de flesta guldgrävarna landsattes under guldruschen i slutet av 1800-talet. Idag är Skagway en stad med stor hamnanläggning som under sommaren tar emot upp till fyra kryssningsfartyg med upp till 8000 turister per dag. 9 År 1896 upptäckte tre pälsjägare att det fanns guld i floden Klondike. Rutinen var att man mutade in ett område som sitt. Kravet var att inmutningen, ca. 25 x 150 m, skulle registreras hos en registrator. Det skulle även offentliggöras så att alla fick veta vem som ägde rätten till området, och det gjordes i handelsboden och på saloonen. I och med detta startade guldruschen. När guldgrävarna kommit iland vidtog en strapatsrik vandring upp till Klondike området. Kravet var att varje guldgrävare skulle ha proviant för ett år, vilket innebar utrustning m.m. som kunde väga uppåt 1000 kg så det kunde bli många vändor för att få med allt. Idag finns en järnväg mellan Skagway och Dawson City, där Klondike floden passerar, som under sommaren transporterar turister för att bese guldgrävarnas Skagway blev en infartsväg till Klondike till kanske tusen invånare. Bebyggelsen hade vilda västernstil med trottoarer av trä. Under snösmältningen blev det väldigt blött för permafrosten gjorde att smältvattnet inte kunde rinna undan i marken. Permafrosten gjorde också att guldgrävarna fick tina upp marken innan de kunde gräva upp gruset och vaska ut guldet. När husen bygges får man också ta hänsyn till villkoret att inte bygga tätt på marken för då tinas permafrosten upp och husen tippar. Från början bestod Dawson City av en tältstad men är nu en modern stad där man behållit en del äldre hus, bl.a. saloonen Red Onion som från början var en bordell. Priset för ett besök är samma idag som för 100 år sedan, 10$ för 15 min, skillnaden är att idag får man endast titta på lokalerna. Sture kunde dock inte berätta hur det såg ut! Under en båttur till huvudstaden Juneau fick man se en sälkoloni, en sjölejonkoloni samt en knölval som dök upp alldeles intill båten, intressant tyckte Sture. Huvudstaden har inte någon landförbindelse med yttervärlden, utan det är båt eller flyg som gäller. Lång rad med bärande och klättrande guldgrävare på väg mot guldet i Klondike Klondike. Tågresan var en upplevelse berättade Sture, man gjorde korta uppehåll på speciellt natursköna platser och då kunde man också få fina foton. Järnvägen var byggd på en insprängd hylla i berget, stack man ut huvudet mot bergssidan blev man kortare, tittade man mot dalsidan hisnade man tyckte Sture. De samhällen som fanns var inte så stora, från bara några byggnader Med på resan fanns ett antal geologer och det var mycket intressant att lyssna på deras diskussion om hur landet bildats berättade Sture. Andra medresenärer kände till fåglar och de hade också intressanta iakttagelser att förmedla, t.ex. visade de på den vithövdade örnen. Någon skulle inhandla björn eller vargskinn, och så småningom fann man ett vargskinn till rimligt pris 900$. Naturligtvis provade Sture att vaska guld och fann ett litet guldkorn, men det blev förfärligt dyrt guld tyckte han.

12 10 Med hjälp av en informativ figur berättade Sture hur man gick till väga för att finna guldet. Man tinade upp permafrosten, grävde upp sanden som sedan vaskades under sommaren. Industriellt tinas permafrosten med vattenspolning varefter sanden bearbetas i en trumma där guldet separeras från sanden. Sådan verksamhet förekom in på 1960-talet men är inte lönsam idag. I permafrosten finner man benoch horn- föremål från forntida djur, benen tillfaller staten medan hornmaterialet får behållas av upphittaren. De stora djuren var ju intressanta, man såg en del älgar, caribo / vildren och bergsgetter. Svartbjörn fick man se på nära håll, den tog ingen notis om turisterna i bussen. Man fick även se en grizzlybjörn på stort avstånd, bussföraren uttryckte dock tillfredsställelse med att avståndet var så stort, det är tydligen inte så hälsosamt att komma för nära. Den glacier som Sture besåg visade att avsmältningen var betydlig redan under 1700-talet då det inte fanns några bilar. Det är tydligen en allmän klimatförändring på jorden som inte är styrd av befolkningen med sina bilar. Vägarna i Alaska var bra med breda vägrenar så att vilddjuren lätt kan upptäckas av trafikanterna. Vägarna fungerar också som brandgator vid skogsbränder som inträffar ibland. Skogen är utan ekonomiskt värde här så skogsbränderna får fortsätta tills de självslocknar. Under resan ordnade man mathållningen genom att inta frukost på hotellen och i livsmedelsbutiken inhandla portioner av kall mat som togs med. Under dagen stannade man på någon fin plats för att inta måltiden, något som fungerade bra. Jag kunde ju inte undgå att titta på flygplan också avslutade Sture sitt framförande, det fanns massor av mindre enmotoriga flygplan oftast på flottörer. Man hade i Anchorage även en militärbas med A 10:or samt en verkligt stor transportbas med Herkules och C17. Jag vill framföra Kamratföreningens stora tack till Sture för en mycket intressant redogörelse för hur guldgrävarna hade det för lite mer än 100 år sedan. Många drömmer nog att få göra en sådan resa men få realiserar drömmen. Sten Hollman September månads föredragshållare. F.d. Försvarsministern Björn von Sydow höll den 27 september ett uppskattat föredrag om sin tid som Försvarsminister. Många av våra medlemmar besökte mötet och flera fick efteråt ett samtal med Björn von Sydow. Foto: Sten Hollman Jack Carlsson

13 11 Radarstationen, R12 Spättan. Rolf Larsen fortsätter nedan med sitt tredje och sista avsnitt om Strilradarhistorik vid F1 i Västerås. Inom sektor W5, i Karlskoga vid Boforsverken, fanns en anläggning på Boåsberget från början en luftvärnscentral, Lvc med radarstation PS-17. Denna byggdes av Bofors AB i samarbete med försvaret för att förstärka luftförsvaret av området. Under byggdes inom stril 50 ett Lgc W52 Duvan i Bofors verkstäder. Anläggningen var unik, det enda Lgc i landet samgrupperat med en radar. Radaranläggningen övertogs av flygvapnet och F1, benämndes R12 med FAR-signalen Spättan. År 1958 ersattes PS-17 med en PS-23 och ny antenn. Antennmasten placerades på berget ovanför kanonverkstaden. Masten hade vridbordet placerat i toppen. Disponenten för Boforsverken kunde genom salongsfönstret se antennen rotera som stod endast 30 m från huset. Sändare/mottagare placerades i ett bergrum direkt under disponentbostaden. R12, ingångstunnel. Foto okänd För talkommunikation mellan rrjal-flygförare fanns en FMR5 med manöverapparat, högtalare och handmikrofon. Det fanns även möjlighet att flytta ner FMR5 till LGC vid behov. Förbandet benämndes 12 rrto för att efter 1972 benämnas 12 rrplut. R12 avvecklades av kostnadsskäl, Radarantennen med utsikt över verkstäderna. Foto Bofors arkiv. R12 användes normalt inte i fred. Vid vissa övningar nyttjades den dock för rapportering till LFC W5, Måsen, i Örebro. Även denna anläggning tillhörde F1. Sammanställt och berättat av Rolf Larsén, driftchef vid R11 nov april 1980 Vid t.ex. större översyner av R11 i Västerås, som innebar driftsstopp, tjänstgjorde tekniker och rrjal från R11 på R12 för stridsledning. Indikatorutrustningen var ett PPI i ett 16-stativ, placerat i ett rum bredvid sändare/mottagare. Från rr-stationen gick en spiraltrappa ner till Boforsverkens kanonverkstäder och LGC, där det fanns 2st PPI 802.

14 12 Landningsradarhistorik vid F1. Det här är första avsnittet, av två, om tekniska hjälpmedel för fl ygtrafi ktjänsten vid F1. I efterföljande avsnitt berättas om väderradar PV 30. Historiken är nedtecknad av f.d. F1 anställde Rolf Larsén, Göteborg. År 1944, när F1 tilldelades spaningsradar ERIIIB nyttjades denna även som den första landningsradarn vid F1. Denna utrustning var inte speciellt lämpad som inflygnings- och landningsradar men, i brist på annan utrustning, nyttjades den ändå för detta ändamål. Operatören rapporterade avstånd och bäring via telefon till trafikledaren som då satt i det KC som var placerat i en barack, ca 700m norr om fältgränsen. Inflygningsradar, CE 71. År 1955 levererades den första riktiga PAR-landningsradarn till F1. Denna typ av radaranläggning anskaffades av flygvapnet i endast ett exemplar och tilldelades F1. Radarstationen var engelsk och hade beteckningen EPA, Typ CE71. (AIRFIELD APPROACH AID). Operatörsplatsen med sändare/mottagare Nattjakten var då i full gång på F1 med mycket mörkerflygning, 4 kvällar i veckan. Detta ställde speciella krav på tekniska landningshjälpmedel. Denna typ av radar användes av de allierade styrkorna vid den s.k. luftbron till Berlin i slutet av 1940-talet. Åke Swennberg vid Seismografen Operatören kommunicerade med flygföraren via markradio FMR 5 och lämnade kontinuerlig information om kurs, flyghöjd och avstånd för direktlandning. Antennloben var så smal att operatören fick först leta upp flygplanet för att sedan följa det och prata ner till landning. Radarfordon CE 71 Operatörsplatsen med sändare/mottagare Radarhyddan demonterades från fordonet och placerades ca 50m strax söder om norra förbindelsebanan vid norra banänden och kallades allmänt för kuren. I den innersta kretsen bland operatörerna fick utrustningen öknamnet Seismografen av okänd anledning. Operatören styrde antennen, stående, i bäring med handtag typ motorcykelstyre och med gasen ändrades tiltvinkeln på antenn. När flygplanet kommit inom radarns täckningsområde beordrades det att göra en sväng för identifiering. Operatören avläste sedan och rapporterade via radion 300m vid 6 km. Höjdinfo gavs hela vägen ner till g:la Stockholmsvägen, 800m norr banänden och höjd 50m. Nu såg föraren banljusen.

15 13 Den mest framstående operatören att prata ner flygplanen var Rustmästare Åke Swennberg. Navigatörerna Siewert Jacobsson och Olle Norling var andra flitiga operatörer. Senare omorganiserades drift och underhåll till Avd 6 vid flygverkstaden, Basteledetaljen, och personalen blev civila. Det var inte helt riskfritt att vara operatör i kuren. Vid ett tillfälle, vintertid med snö, när Siewert Jacobsson stod som operatör svischade det till utanför och kuren skakade kraftigt. När Siewert tittade ut genom dörren såg han 2 hjulspår i snön västerut. Det var C 2div, Nordenberg, som åkt av banan och missat kuren med bara ett par decimeter. Vid ett tillfälle när Åke Swennberg och tekniker Olsson var på väg med radarfordonet från Arboga efter tillsyn, skulle de passera under järnvägsbron vid ASEA. Parabolantennen på taket var så hög att de inte kom under utan Olsson stannade innan bron, klättrade upp och demonterade antennen, åkte under bron och stannade och klättrade sedan upp igen och monterade antennen. Det visade sig att det var höjdskillnad mellan körbanorna därför gick det bra när de åkte till Arboga på den andra körbanan. Färden fortsatte sedan mot Hässlö. PN 67/T Denna landningsradar CE71, avvecklades under Samtal med Siewert Jacobsson och Åke Swennberg, i januari F1 tilldelades på hösten 1963 den nya landningsradarn PN 67/T Sändare/mottagare och antenn var placerade på östra sidan av landningsbanan. Operativverksamhet. Inflygningen skedde i samverkan med trafikledaren som ledde till avstånd ca km. T.ex. bana 19, planet svängde, blev identifierat och PAR tog över. Flyg-planet låg nu i banans förlängning och fick kurs 182 grader, av operatören in på grundlinjen, höjd 500m. Vid avstånd 10 km gavs order Plané anpassad till 400m vid 8 km. Presentationsenheten med operatörsplats placerades i TL-tornet. Indikatorn stod i ett rum under trafikledartornets operationsrum. Bland operatörer kan nämnas TL Nils-Erik Qvist. Drift och underhåll. Drift och underhåll sköttes av flygtekniker placerade vid dåvarande sambandsavdelningen, Avd 7. Chef för bastroppen var Hugo Klevebrant. Tekniker Lars Carlsson var först att få utbildning på PN 67. Sändtagar-hydda med antenn Stationen arbetade dels som rundspanande övervakningsradar i ASR-funktion och dels som sektorsökande precisionsradar i PAR-funktion för ledning av flygplan under inflygning mot en förutbestämd sättpunkt. I ASR funktionen erhölls PPI-presentation. Bäringsantennen roterade med 15 varv/minut. På radarbilden presenterades en nollstrob som representerade grundlinjen d.v.s. landningsbanans förlängning i bäring. Flygföraren dirigerades in på grundlinjen för korrekt inflygning mot sättpunkten via radio. Vid målavstånd cirka 20 km från sättpunkten kopplade operatören om systemet till PAR-funktion varvid antennerna påbörjade en växelvis sektorsökning.

16 14 Bäringsantennen avsökte en sektor ±15 relativt grundlinjen och höjdantennen sektorn -1 till +7. I PAR-funktion presenterades höjdoch bäringsbild en gång per sekund på dubbelt B-skop med elektroniskt inlagda avståndsmärken, glidbana, grundlinje och tiltstrobar. Landningsvinkeln presenterades med en justerbar glidbana. Vald glidbana visade den ideella glidvinkeln och grundlinjen visade den ideella flygriktningen mot sättpunkten PAR-presentation Indikatorstativ.

17 15 Väderradarhistorik vid F1. Tidigt under 1963 tilldelades F1 en transportabel väderradar, PV-30/R. Väderradar PV-30 var flygvapnets första, för meteorologiskt ändamål, konstruerade radar. Risken för kärnvapenkrig i 1960-talet början resulterade i en snabb PV-30 utbyggnad vid samtliga flygflottiljer. PV-30 var en italiensk radarstation med originalbeteckning METEOR 200 RMT, tillverkad av SELENIA SpA, Rom. Radarhyddan innehållande antenn, sändare/mottagare och följeenhet placerades på det kvarvarande Lv-tornet som stod vid dåvarande sändarstationen uppe på Åsen. (Mitt för nuvarande Flygmuseums ingång. Det var den andra radarstationen som placerades uppe på tornet. Den första, i början på 1950-talet, var spaningsradar PS-14 ingående i strilradar PJ-21. Se Hässlöbladet Nr ). Operativ verksamhet. Väderradar PV-30 hade två huvuduppgifter: - att ge förbättrad väderprognos med möjlighet både som PPI och HPI, samt en 5 A-indikator. En kabel grävdes ner till kanslihuset för manöver och telesignaler. (den finns fortfarande kvar med märkskyltar). Meteorologerna höll till i lokaler under trafikledarna i TL-tornet. Den först utbildade meteorologen som använde PV-30 var chefsmeteorolog, Gustav Blume. Meteorolog Agne Svan arbetade också mycket som operatör med PV-30. Meteorolog Agne Svan berättade om sina erfarenheter : Delcitat : För t.ex. den dagliga prognostjänsten blev radarn ett stort framsteg speciellt då det gällde kortfristiga väderprognoser för en till tre timmar. Nära stationen kunde man se dimmoln eller på hög höjd cirrusmoln. Lätt nederbörd kunde följas ut till km medan åskmoln kunde iakttas på km avstånd. Ur meteorologens och pilotens synpunkt är det av stor vikt att veta var de tätaste delarna av molnområdet befinner sig där det kan förekomma åska eller hagel. Med PV-30 iso-eko funktion kunde lätt fastställas molnets täthetscentrum. Man kunde även följa upp förväntad väderförändring och kalla hem flygplanen i tid. Flygverksamheten kunde bedrivas på ett effektivare sätt. Man kunde följa upp väderförändringar och få upp flygplanen snabbare i luften genom att var förberedd på en väderleksförbättring. PV 30/R till bestämning av nederbördsområdenas täthet, höjd, avstånd och kurs samt analys och fotografisk registrering av nederbörd, moln och dimma. - att ge radiakinformation, dvs prognos av radioaktivt nedfall, genom att mäta och automatiskt följa höjdvindar upp till över 30 km höjd med hjälp av en ballongburen radarreflektor. Vindmätningen skulle därigenom ge möjlighet till beräkning av nedfallsområden och tidig förvarning. Presentationsutrustningen och dataenheten monterades ur radarvagnen och placerades i ett rum intill meteorologavdelningen i kanslihuset. Indikatorstativet var försett med två bildindikatorer, en 16 indikator, som tjänade Drift och underhåll. Drift och underhåll sköttes första åren av Rolf Larsén, som var chefstekniker vid jaktcentralen R11. (Larsén var bland de första som, 1962, fick utbildning på PV-30 i landet). Efterhand som tekniker utbildades vid basteletroppen (som var lokaliserade i sändarstationen) överlämnades ansvaret av drift och underhåll till bastele. Ansvarig chef var flygtekniker Hugo Klevebrant. Några telereparatörer vid basteletroppen, kan nämnas som Carl-Gustav CG Carlsson, Rolf Jonsson och Rolf Larsson. ( Det var gott om Rolf ar runt PV-30). PV-30 konstruerades i slutet av 1950-talet och innehöll en blandning av elektronrör och transistorer. Stationen

18 16 Följeenhet Gustav Blume vid indikatorn, ovanför skymtar dataenheten innehöll även åtskilligt med underhållskrävande mekaniska och elektromekaniska komponenter såsom små motorer, kugghjul, växellådor, servokomponenter m.m. Trots detta kunde driftsäkerheten sägas vara tillfredställande. Mindre tillfredställande var att stationens spänningsmatning från flottiljens distributionsnät inte var stabilt utan varierade kraftigt p.g.a snedbelastning. Detta påverkade vindmätningsfunktionen som tidvis fungerade mindre tillfredställande. Underhållet av vindmätningsfunktionen krävde mycket rutin och erfarenhet av underhållspersonalen. PV-30/R fanns kvar vid flottiljen fram till nedläggningen Dataenhet Data- och följeenheterna användes för följning och kontinuerlig presentation av bäring, elevation och avstånd till ballongburen reflektor under vindmätning. Antenn Sändtagare

19 17 Mitt i kalla kriget 1962 Kjell Siggelin berättar nedan om en upplevelse i Bohuslän vid början av 60-talet. Detta fick jag inte tala om, tystnadsplikten gällde, men nu är det 50 år sedan, så jag tror det är OK. Jag hade blivit utnämnd till Furir och krigsplacerad som Lschef (Luftbevakningschef) med 12 man på Hamneskär med fyren Pater Noster, rakt västerut från Marstrand. Under KFÖ (Krigsförbandsövning) i slutet av september -62 åkte jag och 3 man ut för att testa ett nytt rapporteringssystem. Förläggningen var i en barack som även var Minstation för farleden till Stenungsund/Uddevalla och norra Göteborg. Maten fick vi av Fyrmästarens hustru. Hon och Fyrmästaren var de enda som bodde här. Rapportstället skulle vara i fyrtornet, men kabeln från radion till Ls-telefonen varför kort så vårt Ls blev på taket till mistluren (tur att det ej var dimma). Vårt Ls var ett radio-ls, som så ofta på avlägsna öar. Det fanns bara en telefonlinje och den måste Fyrmästaren ha, för väder -lots och övrig rapportering. J29 Tunnan som flög 1962, här i bergshangaren på F9. Bergshangaren är nu Aeroseum. Foto:Kjell Siggelin När vi står på Pater Noster och upptäcker flyg som har kurs 3:a är det rakt mot F9, Kungl. Göta Flygflottilj på Säve, som har berghangarer, varav en ny berganläggning. Den senare är idag Flygmuseum, Aeroseum dit jag rekommenderar ett besök. I mitten på 50-talet när anläggningen var ny, var den hemlig, så hemlig att det sades att avsked och fängelse väntade den som pratade om anläggningen. Jag, en nyutbildad flygmekaniker som arbetade på Avd. 6 Flottiljverkstaden, cyklade dit med en reservdel till två kollegor som arbetade på ett flygplan i berget. Jag fick inte gå in (Ingen behörighet) utan fick lämna reservdelen till vakt och tekniker för vidarebefordran. Detta var inte unikt utan gällde alla hemliga anläggningar. Tore nia kurs trea två tjugonior läser jag in till Ram som markerar och Rapp sänder till Kam som markerar och då ser Jarl (Jaktstridsledare) detta och slår larm på F9, så att flygplan, personal som står där i beredskap kan starta, övriga transporteras in i berg. Personal går i skydd, TL (Trafikledare, idag Flygledare) åkte brandstång ned i berget. Men som ni förstår tog detta för lång tid. När larmet gick var flygplanen redan där. Nu skulle vi testa något nytt!. HKP 4 över Pater Noster. Huset t.v. om fyren är mistluren och på taket var LS Foto: Anders Nylén När man rapporterar in flygupptäckt sade man Tore (Ls-namn), Nia (riktnig för upptäckt) kurs 3: a, 2 29:or (2st J-29:or Tunnan). Detta sändes in till till Lgc (Luftförsvarsgruppcentral) där det togs emot av en Ram (Rapportmottagare) som markerade med en pil på ett kartbord och noterar 2 29 på en bricka som läggs vid pilen. På estraden, där allt övervakas, sitter en Rapp (Rapportör) som läser av läget på kartan och rapporterar till Lfc (Luftförsvarscentral) där en Kam (Kartmarkör) lägger en pil och bricka, så att Luftbevakningsledningen kan se det aktuella luftläget och besluta om insatser, starta och leda vårt jaktflyg. Ram:ar markerar i Lgc Foto: Kjell Siggelin

20 18 När vi upptäckte flyg med kurs mot F9 sände vi Tore Varning Säve, Varning Säve, Varning Säve. Ram repeterade och pekade på Ls Tore på kartan Varning Säve, o.s.v. Rapp sade samma till Kam, som gjorde som Ram, vilket uppmärksammades av Jarl. Han kunde nu slå larm efter 7-10 sekunder mot tidigare 1,5 minuter. Detta var början till kommande Opus-system, då man tände en lampa vid Ls-markering. Vi övade i tre dygn och under hela övningen hade vi en Sovjetkryssare vid tremilsgränsen (sjömil), ungefär 5 km, som gick fram och tillbaka. När det stämde och 29:orna kom samtidigt, tände förarna Ebk:n (Efterbrännkammaren) rakt över bryggan på kryssaren! Det small bra, besättningen blev kanske uppvärmda också! Rysk kryssare av samma klass som omnämns i texten Bild från Wikipedia Mot kvällningen en av dagarna kom Js-post in och sa, Sigge nu är jag helt slut, jag tyckte pricken vid Pottan (liten ö) rörde sig Va, där finns väl ingen prick Jag ut och upp på Poststället på taket, fram med kikaren, och mycket riktigt, där fanns ingen prick, havet var tomt! Ubåt? Att jag kom ihåg detta beror på en bok av Ann Rosman från Marstrand, Fyrmästarens Dotter som tilldrar sig på Pater Noster. På ett ställe läste jag, hur de seglade vid Pottan och då vaknade minnet. Bengt frågade, Stängde du av elen efter övningen på Pater Noster? Vilken el, svarade jag, vi hade ju bensingenerator, den packade vi ner. Varför frågar du det? Bengt svarade, Baracken har brunnit ner.!! Den innehöll som jag berättat tidigare förutom själva förläggningen även Minstation, av gamla typen med spakar och vajrar till minorna. De hade ingen förklaring, inget åskväder, ingen el??? Marinen måste nu kolla minorna och sände ner dykare. Jag fick höra efteråt att man sett spår i sanden på bottnen som såg ut som från en grävmaskin. Miniubåtar visste vi inte om då. Nu i dagsläget kommer olika historier fram och man kan fundera och lägga ett eget pussel. I boken Kalla Krigets Luftförsvar av Bernt Törnell, läste jag att radarantennen på Marstrands Fästning blev havererad/ obrukbar då ett bultförband, som skulle tåla vind på 50m/sek, gick av oförklarligt 1962, då det endast var vind på 15m/sek. ÖB:s Klubba är en bok av Lennart Andersson, som handlar om Första Flygeskadern E 1 i vårt Attack/ Bombflyg. Där läste jag att Sovjetunionen samlade ihop landstigningsfartyg från Polen, Östtyskland och Ryssland totalt 23 st. i en Polsk hamn i oktober Vid en eventuell mobilisering placerades E 1:s flygplan 10 av 12 divisioner A 32 Lansen (det vi hade 1962) på 6 flygbaser i Västergötland, fyra inom en radie av 3 mil och de andra två på en radie av 6-8 mil. Inom detta område mitt på Västgötaslätten mellan Vara och Skara låg E 1:s ledningscentral, kallad Björn, efter chefen E 1 Björn Bjuggren, i en påbyggd herrgård nära ett gammalt krigsflygfält Fält 7, Jonstorp. Ingen bergsanläggning 1962, den byggdes senare. Allt detta hade spionen Wennerström avslöjat för ryssarna!! En rysk U-båt med miniubåtar En tid efter övningen blev jag kallad till min chef Bengt Bengtsson i hemliga berget Lfc i Mölndal. Han hade två civilklädda där som inte presenterade sig (Säpo/Must?). Vägen till Björn och vakten till anläggningen Foto: Bernt Törnell

21 Alla trodde på invasion över Östersjön. Ingen radar på Marstrand, Minstationen utslagen, fri farled rakt in till Stenungsund/Uddevalla. Därifrån är det åtta mil till första flygbasen och Björn. Nu hände inget men? Jag har läst att USA hade 3 st förberedda ubåtsplatser i Bohuslän för Polarisubåtar. För att nå Sovjetmål med kärnvapenrobotar måste de finnas där i Bohuslän. Detta visste vi inte på 60-talet! Vad visste regeringen 1962? 19 Då jag ställde en fråga till f.d. försvarsministern ( ) Björn von Sydow vid hans föredrag i oktober hos oss i Kamratföreningen, om regeringen visste, svarade han att dåvarande försvarsminister Sven Andersson nog kände till detta. Så mycket för vår uttalade neutralitet! Som ni säkert minns så i september oktober -62 pågick Cubakrisen. Så nära ett tredje världskrig har vi inte varit någon gång, men tack vare President J.F. Kennedy löste det sig. Men tänk om!! Första av 41 Polarisubåtar USS Geroge Washington SSBN-598. Atomreaktordriven,116 meter lång 10 meter i diameter. 16 st. robotar Polaris A3 (tre kärnladdningar. Nio st. ubåtar i tjänst Källa: Wikipedia Vpl. Furir -62 Ls-chef på Ls Tore Kjell Siggelin Bortgångna Kamrater Sedan föregående rapport i Hässlöbladet har det kommit till vår kännedom att följande medlemmar har lämnat vår kamratkrets. Berggren Tage Fränneby Sigurd Färdigsson Sven-Erik Roglert Henry Wideslätt Ragnar Yngvesson Arne Skinnskatteberg Vällingby Västerås Nyköping Västerås Västerås

22 20 Västerås Flygmuseum hösten 2012 Omorganisation. Västerås Flygmuseum planerar just nu en omorganisation av sitt medlemsinnehav. Från början 1997 var det ju ett antal föreningar som bildade Västerås Flygmuseum som en fristående ideell förening. De 6 ingående föreningarna, bland dem F1 Kamratförening, har under åren utsett kandidater till styrelsen för Flygmuseet som sedan valts på årsmötena. På årsmötena har föreningarnas utsedda ombud haft rösträtt men inte s k direktanslutna medlemmar, de har haft yttranderätt men inte rösträtt. Läget har nu blivit att bland de 6 ursprungsföreningarna finns egentligen kvar bara F1 Kamratförening som har egen verksamhet av betydelse. VFM i Gula Villan planerar för en neddragning liksom Swing, Eskilstuna Flygmuseum har redan flyttat hit och ingår numera i Västerås Flygmuseum. Den gamla organisationsformen upplevs som att ha överlevt sig själv och tiden skulle vara mogen att göra en anpassning. Simulatorerna. Det pågår arbeten med Airbus 320 ( som nu provflugits i provisorisk form) samt med Draken nr 2 som snart skall flyttas upp på hyllan och stå bredvid Draken nr 1. Sedan skall det byggas ett nytt hus omkring dem och därefter kan cirkusen börja med roteflygning och annat. Ett annat projekt är en Fokker 28 simulator, ytterligare projekt är att vi demonterat två simulatorer i Köpenhamn och fraktat hem 2 billass med stolar, instrument m.m. Vi kommer att ha en klart ledande position bland de som har simulatorer på programmet!! ROLL OUT Denna äger rum 26 maj 2013 med heldagsprogram som vanligt. Ledningsgrupp utsedd och igång och nu kommer begäran ut om hjälpande händer. Alla behövs den dagen. Rune W Domås Bilder från Öppet hus på Flygmuseet den 15 juli. Foto: Karl-Henry Nordström Det planeras för att ändra stadgarna i Västerås Flygmuseum så att alla medlemmar i föreningen har vardera en röst, som i vanliga föreningar. Däremot kommer kraven för omröstningar att ligga högt, t ex krävs 2/3 majoritet av de närvarande medlemmarna för större investeringsbeslut, allmänna inriktningsbeslut och liknande. Tidplanen bygger på att de nya stadgarna skall antagas vid ett extra föreningsmöte den 15 dec 2012 och sedan formellt börja gälla efter nytt beslut vid årsmötet 20 mars Delföreningarna beslutar själva om sina eventuella ändringar i stadgar eller andra åtgärder som kan bli konsekvenser av Flygmuseets ändrade medlemskader. Vinterstuvning. Nu är alla flygplan inne för vintern. Som vanligt undrade man hur i friden allt skulle få plats men när väl stuv ningen genomförts upptäckte man att det skulle gått in något flygplan till. Passa på att besöka hangaren nu på vintern det är maffigt med alla stora flygplan hemma!

23 Roll Out 20 maj 2012 Foto: Sten Hollman Jack Carlsson Robert Lindberg

24 Öppet Hus sommaren 2012 Samtliga foton: Sten Hollman F1 Kamartförening deltog vid Nationaldagsfirandet på Djäkneberget den 6 juni.