En annorlunda examination.

Transkript

1 Jonas Paulsson CSCW Labb 6 Högklintavägen Sundbyberg En annorlunda examination. Om Moosamarbete på universitetsnivå. Bakgrund En MOO är en objekt orienterad MUD. En MUD Multi User Dungeon är en textbaserad fleranvändarmiljö. Men generellt har verbet att MUDda börjat användas som en benämning på alla fleranvändarmiljöer (Turkle, 1995). Den MOO som jag har valt att studera använder sig av skärmgrafik och ikoner för att illustrera de olika rummen och de olika deltagarna. Alla användare kan röra sig fritt i den virtuellt påhittade världen och träffa andra i den. De kan skapa objekt som lever eller som bara är. Inom den valda miljön ett torg med anslutande hus, är det bara fantasin som sätter gräns för vad man kan skapa. Man kommunicerar skriftligen med utvalda spelare eller med samtliga spelare i samma rum. Deltagarna var studenter från Multimedia pedagogik teknik (Stockholms Universitet) och uppgiften var i grupper bygga en social praktik utifrån bestämd litteratur. Studenterna var anonyma och grupperna var förbestämda. Identiteten fick inte röjas vare sig man vill eller inte och inga verkliga möten fick ske under arbetet. Frågeställningar/Undersökningsområde Fungerade detta påtvingade samarbete? Uppfylldes kraven från kursledningen? Hur gick samarbetet i de anonyma grupperna till? Man kan ställa möjliga frågor i oändlighet, men jag har varit tvungen att gå fram med en yxa. Det jag var mest intresserad av var hur samarbetet fungerade. Jag koncentrerar mig på den sistnämnda frågan men kommer nog osökt in på de andra två. Men så är de också nära släktingar. Min miniundersökning ska alltså svara på frågan: Hur upplever deltagarna att samarbetet över Moon fungerade? Ytterligare avgränsningar Givet mitt avgränsade undersökningsområde tar jag alltså inte hänsyn till eventuella aspekter av anonymitet. Jag kommer i de fall de kommenteras att försöka mig på en förklaring men inte någon djuplodad analys. Det är alltså diskussionerna och samarbetet på en digital plats som är intressant för mig. Jag kommer heller inte att analysera om samarbetets mål uppfylldes, huruvida resultatet motsvarar förväntningarna. Jag nöjer mig med att konstatera att de grupper mina intervjudeltagare medverkat i fått minst godkänt utav kursledningen.

2 Teoretisk bakgrund Det har gjorts en del forskning på Muddar och Mooar. Den kanske kändaste (och det är därför jag nämner det) är Sherry Turkles forskning som bland annat presenteras i hennes bok Leva Online. Hon tar upp aspekter på MUD beteenden som terapi för problem i sitt dagliga liv. Att anonymiteten och den fysiska osynligheten ger användaren en chans att testa beteenden och attityder att vara sig själv men på ett annat sätt. Men eftersom min undersökningssituation inte är frivillig och mitt fokus inte är effekter av anonymiteten är Sherry Turkles bok lika onödig som den är läsvärd. De mest uppenbara skillnaderna mellan samarbete över Internet och vanligt ansikte mot ansikte samarbete tas i flera böcker. Dix mfl beskriver skillnaderna mellan ansikte mot ansikte och textbaserad konversation i sin bok human computer interaction (1998). Specifikt för ansikte mot ansikte kommunikation är alla de kroppsliga icke talspråkliga kommunikationssignaler som ögon, ansikte, kroppsställning, tonläge och andra ljud som instämmande mm och uttråkade suckar (Dix 1998). I en textbaserad kommunikationssituation har man alltså reducerad återkopplig med de man konverserar, dels tack vare den bristfälliga kontexten men också tack vare en långsammare interaktionsgrad eftersom man måste skriva ner sina kommentarer istället för att prata. Däremot pekar Dix mfl på att det är lättare att få överblick en över textdiskussion jämfört med en muntlig diskussion. Vilket kan vara bra för de som följer en diskussion eller om man i efterhand ska skapa sig en överblick (vilket inte går vid en muntlig konversation). Det leder oss in på nästa del av teorin, grupparbete. Dix mfl fortsätter med att konstatera att diskussioner i grupp är mer komplexa än vid tvåpersonskommunikation. Gruppens kommunikation anpassar sig ofta till den fysiska omgivningen, till uppgiften och till de andras attityder. Rollerna är mycket viktiga för hur de olika deltagarna beter sig (Dix 1998). I många datorverktyg för gruppsamarbete kan man förbestämma roller. Tex i ett författarverktyg kan en eller några stycken vara författare, andra kan bara ha läs och kommentar befogenhet och en tredje bara läsbefogenhet (Dix 1998). I Moon har de dock inte förutbestämda roller och därför kan det ta längre tid att hitta dessa. Med detta som bakgrund ger vi oss in i diskussionerna som förs kring hur effektiva datorstödda samarbetsprogram är jämfört med traditionellt ansikte mot ansikte samarbete. Kiesler och Sproull (1992) tar upp den ologiska kommunikationsordningen som kan förekomma i textbaserade konversationer. Man kan prata samtidigt i ett ansikte mot ansikte möte utan att det verkar onormalt, i en textbaserad mötesmiljö måste något komma före det andra om det skall vara läsbart, detta leder till att någon kanske hinner svara på en fråga och till och med få en motfråga innan alla hunnit ens skriva en egen kommentar (Kiesler och Sproull 1992). Men eftersom de sparas på skärmen kan man alltid läsa diskussioner i efterhand eller ta del av en diskussion man missat (Kiesler och Sproull 1992 samt Dix 1998). Kiesler och Sproulls (1992) undersökning visar att grupper som samarbetar över datorbaserade geografiskt avlägsna platser tar längre tid på sig att genomföra en uppgift än de som träffas ansikte mot ansikte. De har svårare att ta beslut, och sprider mindre information mellan sig än de som träffas personligen (Hightower och Sayeed 1995). Trots dessa problem hävdar Strauss och McGrath (1994) att datorstött samarbete ökar kvalitén på resultatet, även om de är noga med att påpeka att resultatets kvalitet är beroende på vilken uppgift som skall lösas.

3 Metod Intervjuer är en vanlig undersökningsmetodik inom människa datorinteraktion och beteendevetenskapliga studier och används med fördel för utvärdering, i användbarhetstester och i fältstudier för att ge svar på tex beteenden, upplevelser och attityder (Preece 2002). Eftersom jag ville att de intervjuade själva skulle berätta om sina upplevelser kring MOO arbetet valde jag att genom föra en ostruktureradintervju. I stället för att ställa en massa frågor hade jag tre kontrollfrågor som styrde intervjun till relevanta områden men som ändå låter den intervjuade svara fritt. Kontrollfrågor: Hur gick ert grupparbete till? Vad tyckte ni om samarbetet? Tror ni resultatet hade sett annorlunda ut om ni träffats i verkligheten? Intervjuresultatet tolkas i två steg utifrån de ovan givna kontrollfrågorna. Den första tolkningen är oundviklig. Det är nämligen vid själva intervjutillfället där intervjuaren väljer vad som skall fokuseras på genom följdfrågor och, som i mitt fall, kontrollfrågor. Vid mina intervjutillfällen fanns även en ännu hårdare sortering av materialet. Jag hade ingen objektiv registreringsutrustning (tex bandspelare). Därför fick jag göra en första tolkning redan vid intervjun eftersom man inte hinner anteckna allt. Det andra tolkningssteget var att lägga samman de två intervjuresultaten till ett efter likheter i svar och attityder. Eftersom mina intervjuer genererade så mycket data koncentrerade jag mig på de områden som båda mina intervjupersoner uppmärksammat. Genomförande Jag har intervjuat två av deltagarna, en kvinna och en man. De hade i efterhand blivit medvetna om varandras MOO identitet. De känner varandra men har inte intervjuats tillsammans, ej heller har de diskuterat med varandra före mina intervjuer (på min inrådan). Detta talar för att det är två personers upplevelser jag får ta del av, utan att de delat eller ärvt åsikter av varandra. Båda har dock erkänt att det talades ganska mycket inom klassen om grupparbetet på Moon under tiden samt precis efter det skedde. Efter kursens slut avslöjade vissa av studenterna sin identitet, så också mina två intervjupersoner. Resultat Kring de tre kontrollfrågorna som användes under intervjun (se Metod) kom tre resultatområden; 1) Grupparbetet, 2) Effektivitet/samarbete och 3) Programmet. Eftersom det var ett helt nytt samarbetssätt för de två intervjuade tillkom ganska många åsikter kring programmet. Det som tas upp under rubrikerna är alltså gemensamma kommentarer och tyckande som de båda intervjuade visat upp. 1) Grupparbetet Deltagarna i grupperna trevade i början av grupparbetet. Det fanns en tydlig osäkerhet i rollerna. Det var roligt att alla var anonyma. Man fick en helt ny start. Man bestämde tider för gemensamma möten, det individuella arbetet fick man göra när som helst. Vi blev godkända, vi fick till och med VG men jag tror inte kursledningen förstod vad vi gjort, bara att vi gjort något som tagit oss ganska mycket tid.

4 2) Effektivitet/samarbete Samarbetet fungerade bra. Det tog lång tid (många möten) innan man bestämde sig för vad man skulle göra. Det var lite oseriöst i början, man prövade funktioner och kommandon, obehöriga sprang in och ut genom rummen. Ofta uteblev någon vid mötena men det gjorde inget eftersom hela textkonversationen sparades. Ofta räckte det dock med att någon berättade vad man hade bestämt eller gått igenom. Det var jobbigt att ha långa möten, man fick nästan alltid stanna upp och gå tillbaks eftersom någon missat något. En del som var vana chattare blev irriterade på dem som läste och svarade långsamt. Tillslut skedde en uppdelning där 2-4 stycken skötte det kreativa tänkandet och de andra blev tilldelade uppgifter. Man skapade gemensamma mallar och regler, sedan fick de olika deltagarna tillverka vad de tyckte passade. 3) Programmet Ambitionerna i gruppen var högre än vad som var tekniskt genomförbart i programmet. De som hade en högre kunskap inom programmering fick lättare att visa upp och genomföra sina idéer. Det var lätt att konversera och lära sig alla kommandon man behövde för att göra sig hörd, svårare att lära sig programmera och skapa objekt. Analysdiskussion och Slutsatser Att inledningsfasen är jobbigare när man inte ser varandra eller inte har någon förutsatt bild av vilka som deltar i gruppsamarbetet får sitt stöd både i litteraturen och i mina intervjuer. Det tar längre tid att hitta varandras olika roller och det är jobbigare att föra arbetet framåt (Dix 1998, Kiesler och Sproull 1992). Svårigheten att komma igång påpekades i intervjuerna, där framfördes också svårighet att föra givande diskussioner på grund av deltagarnas olika snabbhet och erfarenhet att konversera via text. Även detta stöder Kiesler och Sproull (1992) de skyller bland annat på ologisk postning av kommentarer, visst kan det påverka men deltagarnas vana är nog ännu mer betydande för effektiviteten i en textbaserad diskussion. Både Kiesler och Sproull (1992) och mina två intervjupersoner påpekade dock att det fanns möjlighet att tillgodo göra sig konversationer i efterhand tack vare att de bevaras i skrift. Trots det föredrog en del av gruppdeltagarna i mina intervjupersoners grupper att bli uppdaterade av en sammanfattande karaktär (någon berättade). Det aningen kontroversiella resultat som Hightower och Sayeed (1995) presenterar bekreftas också av min undersökning, men bara om vi accepterar kursledningens betyg på intervjupersonernas grupper. De fick VG, och kan förklaras genom att datorstödda samarbeten ger högre kvalitet i sitt resultat (Hightower och Sayeed 1995). Mina intervjupersoner höll sig dock kritiskt till det och det går knappast att dra någon slutsats från mina resultat. Slutligen kan jag bara konstatera att min ganska svaga undersökning bara stöder befintliga teorier kring datorstöttsamarbete. Det är svårare att föra diskussioner dels på grund av de tekniska förutsättningar som finns för textkonversationer, dels eftersom det är svårare att vara saklig och att följa med i diskussionens tempo. Användarens tekniska kunnande och erfarenheter spelar stor roll, både när det gäller att hänga med i textkonversationerna och när det gäller att visualisera sin tankar genom kodning. Att samarbete under dessa förutsättningar fungerar i Moomiljö står klart, att det skulle bli ett bättre resultat än om de utfördes i en ansikte mot ansikte situation låter vi var osagt, eller?

5 Metoddiskussion Eftersom jag använt mig av ostrukturerade intervjuer kan man inte reproducera denna undersökning och få samma resultat (Preece 2002), dessutom, på grund av det ringa antalet intervjuade är resultatet knappast generaliserbart. Jag rekommenderar ändå användandet av ostrukturerad intervju när man ska ta reda på attityder vid utvärderingar av samarbetsprogram. Intervjuerna gav mycket data, mycket mer än vad jag räknat med, ofta saker som jag inte tänkt på innan men som visade sig vara värdefulla för min förståelse av situationen. Rekommenderbart i ostrukturerade intervjutillfällen är att man på något sätt förutom sina sinnen och sina anteckningar dokumenterar de den intervjuade säger. I mitt fall saknade jag ljudinspelningsutrustning vilket mycket väl hade behövts vid den andra tolkningsfasen. Referenser: Dix, A., Finlay, J. Abowd, G. och Beale, R. (1998), Human-Computer Interaction (Second edition). London: Prentice Hall. Hightower, R och Sayeed, L (1995) The impact of computer-medieted communication in biased group discussion,ur Coputers In Human Behaviour. Kiesler, S och Sproull, L. (1992), Group decision making and communication technology, ur Organizational Behaviour and Human Decision Processes, 52, Strauss, S och McGrath, J. E. (1994), Does the Medium Matter? The interaction of task type and technology on group performance, ur Journal of Applied Psychology. Preece J, Rogers, Y, Sharp, H,. (2002), Interaction Design beyond human computer interaction, New York: John Wiley & Sons, Inc. Turkle, S (1995), Leva Online, Stockholm: Nordstedts Förlag AB