Att ta mc-körkort En dagbok

Transkript

1 Att ta mc-körkort En dagbok Somliga ger upp sina strävanden när de just är på väg mot målet medan tvärtemot andra når en seger genom att i sista stund sätta in större ansträngningar än någonsin tidigare. (Herodotos, 484 f.kr f.kr) En form av förord kanske är på sin plats. En kort introduktion till vad som med tiden har kommit att bli ett dokument på modiga 50 sidor. När jag i höstas började skriva kunde jag inte ana att det skulle bli så långt och det känns tillfredsställande att till sist kunna lägga sista handen vid det. Även ett förord måste som bekant ha en inledning, några rader som så att säga fångar verkets essens, och i brist på bättre föll jag för frestelsen att kopiera in ett citat angående detta med att sträva mot ett mål. Eller uppfylla en dröm. Eller hur man nu vill se det. Jag hade länge föreställt mig att dessa texter kunde läggas upp som en efterhands-blogg men väljer att i stället publicera dom tillsammans på detta sätt, främst på grund av bekvämlighetsskäl men också för att jag tror att dom gör sig nog så bra i sammanhängande form. Att föra dagbok har för mig varit ett sätt att få utlopp för mina tankar och känslor under en minst sagt omtumlande resa som kom att bli längre än jag hade planerat (och därav också längden på detta dokument) men nu får anses som avslutad. Jag har försökt återge saker och ting så spontant som möjligt och har därför inte gjort så många ändringar som jag annars brukar göra innan jag lägger upp mina bloggtexter till allmän beskådan; ett tiotal genomläsningar med tillhörande korrigeringar är i de sammanhangen ingen ovanlighet. Det känns därför en smula konstigt att nu släppa ut denna dagbok i det skick den är men samtidigt tror jag att den tjänar på det. Vissa upplevelser beskrivs nog bäst på ett öppet och lite lagom oputsat sätt. Jag hoppas att du som tar dig tid att läsa kommer att finna behållning i att följa med mig på mitt mc-äventyr. /Johan, i slutet av midsommarhelgen 2013

2 Jag har inte den blekaste aning om när jag kommer att kunna publicera detta inlägg. Förhoppningsvis blir det på den här sidan av 2012 men det kan också bli först under Allt beror på hur långt jag hinner med utbildningen innan snön kommer och mc-uppkörningarna tar paus för vintern. Ja, jag håller alltså på att ta mc-kort. Det var en spontan idé jag fick tidigt i somras och till övervägande del berodde det på att jag ville utmana mig själv. Att ta körkort för personbil under åren var något av det värsta jag har utsatt mig för men känslan när det var gjort var något av det bästa jag har upplevt. Så varför inte göra om allt igen? Jag vet att det låter fullständigt vansinnigt och sedan jag började med körlektionerna för några veckor sedan har jag mer än en gång funderat varför jag utsätter mig för detta. Eller i ärlighetens namn har det varit påtagligt ångestfyllt ända sedan jag i slutet av maj skickade in min ansökan om körkortstillstånd och däri ligger väl också ytterligare en del av orsaken till att jag gör det; jag är nyfiken på varför jag reagerar som jag gör när jag ställs/väljer att ställa mig inför sådana här situationer. För det är nästan kusligt jag "fryser", får den mest ruskiga tunnelsyn och kan knappt tänka på något annat. Dag som natt har jag grubblat, drömt om, varit rädd för och ja, haft en påtaglig ångest över detta. Några ögonblick av glädje har väl också passerat men inte har de varit många. Men som vanligt när jag ger mig in i något så vet jag knappt några spärrar. Jag törs inte räkna efter hur mycket pengar jag redan har plöjt ner i mckortet och hur många timmar jag har tillbringat i sadeln i hopp om att lära mig något. Ty där kommer en annan faktor in; jag har blivit smärtsamt påmind om att jag inte är särskilt lättlärd när det gäller vissa saker och bland annat då detta med att framföra fordon. Om jag minns rätt behövde jag mellan 17 och 20 körlektioner (=körtillfällen) när jag tog körkort för bil och för motorcykel kommer det nog att bli minst lika många, troligtvis fler. Jag trodde faktiskt att det skulle vara relativt lätt att lära sig köra motorcykel men när jag väl hade kört de första lektionerna insåg jag att det inte alls var lätt. Det var faktiskt skitsvårt. Efter tio lektioner tycker jag fortfarande att det är svårt. Krypkörning, hur i hela helsicke ska jag lära mig det? Jag är fortfarande totalt usel på det. Och att köra i någon form av hastighet? 50 är ju hur snabbt som helst när man sitter så öppet som man gör och är så sårbar som man är. Usch. En målsättning var att jag skulle hemlighålla det hela för allt och alla; dels för att överraska alla när det är klart och dels för att jag skulle uppleva alldeles för stor press av alla frågor. Pressen som jag lägger på mig själv är

3 fullt tillräcklig. Det där med att hålla det hemligt har så här långt gått bra. Min arbetskamrat Lotta är den enda som vet vad som pågår och hon får å andra sidan höra precis allt som händer. Tur att hon står ut. :-) Men jag ser väldigt mycket fram emot att få överraska föräldrar och vänner med att ha tagit mc-kort. Att jag, av alla, kunde gå i land med något sånt här. Hm, ja, jag förutsätter alltså att jag ska lyckas med detta. Med tillräckligt mycket körning är jag övertygad om att det ska gå. Det finns en massa saker jag ångrar, t.ex. att jag inte började tidigare i våras. Nu blir det ganska stressigt att hinna med allt innan vintern kommer men det skulle verkligen betyda mycket att hinna ta det innan dess. Att fortsätta till våren går väl an det också men det var liksom inte så jag hade tänkt mig det. Att jag inte skaffade mig en moped tidigare för att kunna övningsköra på egen hand är också något jag verkligen ångrar. Moped ja... det där med att hålla det hemligt för alla innebär bland annat en massa knepiga undanflykter och svepskäl för att passa in körlektionerna i arbetsdagarna, något som jag inte alls trivs med. Framför allt innebär det dock att jag inte kan övningsköra privat. Inte för att jag direkt känner någon att köra med heller, för den delen. Ganska snart insåg jag som sagt att det var svårare än jag trodde att köra motorcykel och att jag på något sätt skulle behöva ta mig ut på gatorna på egen hand. Sagt och gjort, jag köpte en begagnad eu-moppe att ha till stadskörning, krypkörning och sådant gick den på och jag hoppas kunna sälja den för ungefär lika mycket. Jag hoppas också kunna sälja den innan vintern kommer, annars måste jag fundera på vinterförvaring = varmgarage = ytterligare kostnader. Vad mer ska jag skriva... efter att ha kollat runt på körskolorna i stan valde jag en av de mindre, Bil & Båge, och kör där med en lärare som heter Fredrik. Han är duktig men jag känner mig som en tonåring på nytt, osäker och vimmelkantig av allt som ska tryckas in i huvudet. Hjärnan ligger liksom hela tiden en bit efter själva motorcykeln när jag kör. Det känns så där lagom tryggt. I en trafikskolebil finns ju dubbelkommando så att läraren kan gripa in om det håller på att gå åt pipan och dessutom sitter man som bekant relativt skyddad i en bil. På en motorcykel däremot, tja... vad kan läraren göra där han sitter som passagerare? Inte mycket alls. För att inte tala om de körskolor som praktiserar att läraren kör bakom på en egen motorcykel. Där kan man snacka om skarpt läge. Mer om moppen förresten... den står här utanför och är faktiskt rätt så snygg. Jag ler lite för mig själv ibland när jag passerar den (och oroar mig för att den en vacker morgon ska ha stulits, sina tre lås till trots).

4 En Yamaha DT 50 Super Motard är det, alltså en "crossmoppe" med i stort sett släta däck. Väger strax över 100 kilo utan mig på och det är hälften av vikten på den motorcykel jag använder när jag övningskör hos trafikskolan. Motorcykeln i fråga är en Yamaha XJ6 (se även detta klipp) på 78 hästar och 600 kubik och som sagt cirka 200 kilo. Anses tydligen vara lättkörd och tja, jag skulle ju inte vilja köra något som är svårkört, så mycket kan jag säga. Jag har händerna fulla med de där 78 hästarna. I dag drabbades jag av ett litet bakslag. Kommande tisdag, alltså den 28 augusti, var det tänkt att jag skulle gå den så kallade Risk-2:an. Det är en halvdags utbildning då man får prova på att köra motorcykel under vissa förhållanden för att bli medveten om några av de risker som finns i mcvärlden. Utbildningen kostar 3000 kr och ett förkunskapskrav är att man ska vara väl bekant med att köra, vilket jag inte riktigt anser mig vara. Efter att ha funderat och rådgjort med min lärare flyttade jag fram utbildningen till den 10 september i stället. På det sättet kommer jag att hinna köra lite mer. Tyvärr innebär det också att teoriprovet måste flyttas fram då man måste ha gått både Risk-1:an och Risk-2:an innan man får skriva det. Risk- 1:an var som en teorilektion ungefär och den gick jag i mitten av juli så den delen är klar. Återstår alltså Risk-2:an som det hade varit väldigt skönt att få göra bort nu på tisdag men samtidigt riskerar jag att bli av med 3000 kronor om jag kommer dit och de inte anser att jag är redo för att delta. Så trots att det kändes jobbigt bokade jag alltså om den och hoppas nu att jag kan få en tid för teoriprovet just efter att ha gjort den. Det finns ungefär hur mycket som helst att skriva. Ni skulle bara veta hur många timmar jag har lagt ner på mc-forum stora delar av min semester gick åt till det och hur många dagar, kvällar, nätter och mornar som jag har befunnit mig i ett tillstånd av ren och skär skräck. Jag hoppas att det snart ska bli i alla fall lite roligt att ge sig ut på körlektionerna eller roligt och roligt, jag är fullständigt nöjd om det slutar vara en skräckupplevelse och övergår till att vara något i alla fall hanterbart. Jag tror att jag skulle vara en bättre förare på det sättet också. Har varit ute med moppen en sväng tidigare i kväll och även i morse. Folket som bor Öst på stan börjar nog tröttna på mig vid det här laget. Det finns många knepiga korsningar där att träna högerregel, väjningsplikt osv i och jag kan köra varv på varv på varv i de kvarteren. I morgon bitti blir det nog ingen körning, jag satsar på träning i stället, men efter att ha slutat för dagen kanske jag hinner klämma in ett pass. Sen blir det förstås några timmar minst under helgen. Att köra tvåhjuling är en upplevelse som kantas av medvetenheten om att man är väldigt utsatt. När man ligger i och det helt plötsligt kommer en bil som bromsar sent vid sin väjningsplikt, då sticker pulsen iväg kan jag säga. Det känns lite säkrare på motorcykeln än mopeden faktiskt, förmodligen för att man på mc:n kan hävda sig på ett annat sätt när det gäller acceleration osv. Dessutom känner man sig inte som en bromskloss på samma sätt som man kan göra på moppen.

5 Mopeden är förresten rejält dyr att försäkra. Den kostar mer än vad jag betalar för bilen. Skatten lär väl i och för sig vara desto billigare. Under semestern har jag också pluggat teori. Teori i mängder, i parti och minut. Numera har man knappt några teorilektioner och inte sitter man på körskolan och "skriver pärmar" heller. Nä, nu är det hemstudier för hela slanten och frågorna finns (förstås) på nätet. Sedan jag började nöta teorin har jag hunnit med strax över 6000 frågor så jag hoppas och tror att teoriprovet kommer att gå bra. Böcker har jag också köpt och läst och antecknat i. Ska strax lägga mig, bara diskmaskinen blir klar. Funderar på vad mer jag ska skriva. Det är en helt egen värld detta med motorcykelåkande. Att köra bil ter sig simpelt och fånigt i jämförelse. Och jag har svårt att handskas med det där att jag känner mig så otroligt tröglärd. De andra eleverna jag har pratat med på körskolan verkar flyga igenom sina utbildningar medan jag står och stampar. Jag skulle verkligen behöva många fler timmar ute på vägarna. Kanske får bli en sväng med moppen i morgon bitti ändå. Nu när jag läser igenom detta verkar det som att jag enbart är ute efter att plåga mig själv. Så är det givetvis inte! Det jag mest är ute efter är den där otroliga känslan efteråt, när det är genomfört. Och så att få köra motorcykel förstås, som verkar rätt så kul så länge det görs i hanterbara hastigheter och så länge jag slipper bli skrämd från allt vett och sans av andra trafikanter. :-) Teoriprovet blev flyttat till den 17 september. Bra att det gick att få in relativt snabbt efter Risk-2:an. Det blev en sväng med mopeden under de tidiga morgontimmarna, med betoning på tidiga. Kl. 05:30 ledde jag ut moppen på parkeringen och kickade igång den. Ljud tenderar att studsa mellan husen här och man vill inte störa grannarna mer än absolut nödvändigt. Tog en tur bort till kvarteren kring min gamla arbetsplats och tränade körning vid väjningsplikter osv. Inte mycket trafik den tiden på dygnet men ens uppmärksamhet måste ju vara skärpt oavsett. Bra träning är det i alla fall, att krypköra (dvs hålla balansen) och samtidigt kika efter bilar, cyklister och fotgängare. Körde en halvtimme där innan jag vände hemåt. Följde Storgatan genom stan och svängde upp på E4:an. Där var det desto mer trafik och som vanligt på större vägar kände jag mig mer som ett hinder än som en medtrafikant. Som jag tidigare har skrivit är mc:n att föredra i många lägen då det är lättare att "hävda sig" med den. Att hänga med i trafiktempot med mopeden kan vara något av en utmaning och man får noga ge akt på hur bilister och andra trafikanter beter sig. Jag brukar hålla åt sidan så gott det går men när hastighetsbegränsningen är 30 eller 40 känns det viktigt att faktiskt försöka

6 ta sin plats och hålla den. Gäller att snabbt ta sig upp genom växlarna. Moppen är som sagt av crossmodell och med landsvägsdäck. Den skiljer sig en hel del från den gamla moped jag hade som tonåring. Skivbromsar fram och bak, vätskekylning, separat oljetank man behöver alltså inte blanda någon olja i bensinen och en massa annat jox. Känns som att det är en 125:a som har bantats ner till moped och varför inte; bromsar osv blir på det sättet väldigt hållbara. Trivsam att köra är den i alla fall. Apropå 125:a har jag såklart funderat på vilken sorts mc jag ska köpa när jag har tagit kortet. Som det just nu känns blir det någon lättare maskin kring kubik och gärna av lite äldre årsmodell. Det finns mängder av begagnade och fullständigt skottsäkra modeller från mitten av 80-talet till överkomliga priser och som dessutom är billiga att försäkra så en sådan blir nog lämplig att inleda sin karriär med. En 125:a, alltså en lätt motorcykel, vore inte heller helt fel. Jag kommer inte att ligga och nöta motorväg sådan körning intresserar mig inte utan ser framför mig lite trivsamt puttrande i utkanterna av stan, som längst hem till Bjurholm. Med andra ord räcker det med råge om maskinen gör typ En viss acceleration får den gärna ha, för att underlätta omkörningar, men topphastigheten bryr jag mig föga om. Det viktigaste är att den känns behaglig att köra och för mig innebär det att den ska vara lätt och smidig. Som Lotta uttryckte det vill man ju vara ett med sin motorcykel. Några modeller som kan vara tänkbara: Honda CB 250 (och på Youtube) Honda NX 250 (Youtube) Honda NS 125F (Youtube) Tre hondor alltså men det finns gott om andra modeller som jag också kan tänka mig. Och hur man än vrider och vänder på det är det väldigt bra med ABS. Skulle innebära en nyare och dyrare maskin, dock. Och ja, en annan orsak till att jag bollar många tankar med Lotta är att hon har erfarenhet av att köra motorcykel så hon vet liksom en del om hur det är. Ovärderligt är det i alla fall att ha någon att prata med kring detta, risk finns annars för att jag skulle bli totalt knäpp. :-) Några kläder/skydd/dylikt har jag inte köpt. Man får låna sådant av körskolan och det funkar bra. Visst, köpte man kläderna skulle man förstås slippa svära över illasittande jackor och byxor (med mina 60 kilon är nästan allt för stort) och rejält använda (läs: insvettade) skydd men det kostar rätt så mycket och framför allt skulle det för mig innebära att jag så att säga går händelserna i förväg. När jag har fixat kortet kan jag fira med att köpa egna prylar och egen motorcykel men att göra det innan dess skulle kännas lite konstigt faktiskt. Och däri ligger alltså också ett hinder för mig att övningsköra privat; skulle

7 jag göra det skulle jag behöva utrustning och maskin. När jag blåser fram på mopeden nöjer jag mig med mina gamla höst/vinterskor (de träningsskor jag annars rör mig i är inte bekväma att köra med), ett par slitna jeans, ett par tröjor (beroende på temperatur), min skinnjacka, hjälm och ett par crosshandskar från Biltema. Handskarna är lövtunna men värmer fullt tillräckligt. Det som annars gäller är mc-stövlar, textil- alt. skinnställ, ryggskydd, hjälm och rejäla handskar. Man inser ganska snabbt att asfalt är både hård att möta i ett fall och oangenäm att släpa/åka längs. Men hur går det att köra mc/moped med min krånglande handled? Ja, det är en mycket befogad fråga men faktum är att det går bra. Turligt nog verkar jag kunna greppa om ett styre (och hantera kopplingen) utan att det gör ont. Visst vore det säkert bättre att avstå körning men vissa saker måste bara få förtur framför hälsan. :-) Sitter och läser "Mc-boken". Det var ett tag sen sist jag gjorde det och alltid kan man plocka upp något nytt. Vissa kapitel får liksom en ny innebörd nu när jag har kommit igång med att övningsköra (och vissa andra känner jag inte alls igen). Jag minns att allt verkade så enkelt när jag innan semestern läste igenom boken för första gången. Start, stopp, växling... allt beskrivet i några enkla punkter. Bara sitt på och kör iväg, typ. Haha, allt visade sig ju vara betydligt knepigare än så. Samma sak när jag har läst på diverse forum: Köra motorcykel är ingen match! Ta ett par lektioner, träna lite krypkörning och sedan är du redo för uppkörning. Jomenvisst. Oj oj... första körlektionen var en smärre chock. Och den andra. Och den tredje. Och fortfarande har jag ingen vidare bra koll på vad jag egentligen gör. Det är väl därför allt känns så osäkert och otryggt, för att jag inte riktigt vet vad som händer. Jag är mer en passagerare än en förare. Och det med en lärare bakpå som inte har en chans att gripa in om något skulle hända. Ja, ni hör ju I går var jag på fest och drack en del så med andra ord ingen moppekörning i morse. Mina grannar och de boende öst på stan tackar nog för det. :-) Funderar dock som bäst på om jag ska ta mig en sväng efter middagen, får väl se hur det känns. I vanlig ordning skulle jag behöva träningen men samtidigt känns det ibland lite tradigt att bara köra och köra för träningens skull. Har dubbelpass i morgon eftermiddag på körskolan så nästa körning är ändå inte så långt borta. Vi ska tydligen ut på manöverbanan för att träna inbromsningar från högre hastigheter, att luta omkull cykeln under kurvtagning och dylikt. Det blir nog bra.

8 Ett dubbelpass är det förresten. En vanlig körlektion är annars 40 minuter lång så man kör med fördel två sådana efter varandra för att få lite kontinuitet i körningen. En del av tiden går ändå bort till att gå igenom situationer, placering och dylikt. Har i alla fall läst lite mer i mc-boken i dag, några kapitel har det blivit. Har en annan teoribok också som heter "Körkortsboken" där de mer grundläggande sakerna behandlas. Det har hunnit hända en hel del när det gäller teoriböckerna sedan jag tog B-kort. Om jag minns rätt var den bok jag då hade ganska tungläst och textintensiv medan de nuvarande är mer "luftiga" och pedagogiska. Skönt att se att utvecklingen går framåt. :-) Oroar mig lite för vädret i morgon, enligt VK är ett skyfall att vänta och det beräknas dessutom hålla i sig fram till eftermiddagen. Det blir lagom roligt att köra i och för den delen också att "ärva" blöta kläder som elever innan mig har haft under dagen. Nu har jag i och för sig kläder i storlekar som inte verkar användas av så många andra så det kanske finns ett visst hopp om att i alla fall byxor och jacka ska vara torra. 15:40 17:05 ska jag hålla på och det medför vissa knepigheter när det gäller min träning. Ska på gymmet innan jag far till jobbet så under morgonen blir det knepigt att springa och kvällens pass blir alltså rätt så sent, jämfört med när jag brukar köra det. Normalt sett brukar jag komma mig ut där vid halv fyra och vara klar någon timme senare. Middagen kommer att bli en ruskigt sen historia men å andra sidan kommer den att bestå av tacorester vilket är värt att vänta på Det blev ingen moppekörning i går kväll. Jag roade mig med att må dåligt och äta i stället. När jag klev upp i morse var det uppehåll så jag passade på att göra bort träningen då. Behövde dessutom rensa både huvud och kropp så det passade rätt så bra. Oroar mig inför uppkörningen, om det nu blir någon uppkörning under detta år vill säga. Tanken på uppkörning har skrämt livet ur mig ungefär sedan jag ansökte om körkortstillståndet. Jag börjar veta vad ångest innebär om man så säger. :-) Usch, jag fattar inte hur jag ska klara av det där. Säkerhetskontroll, leda cykeln, lågfartsbana, högfartsbana, inbromsning från 70 och 90, körning i trafik... blä! Det är ju ungefär hur mycket som helst som man ska kunna. Jag kommer typ att stupa redan på säkerhetskontrollen. Varför är man inte född med mc-körningen i blodet? Emellanåt undrar jag verkligen vad jag har gett mig in på. Det blockerar mig och förstör stora delar av mina dagar (och nätter). Jag hoppades kunna lära mig något om mig själv genom detta och förhoppningsvis också få bukt med vissa av mina problem när det gäller just sånt här med att prestera inför någon annan, oavsett om det är en trafiklärare eller förarprövare från

9 Trafikverket, men jag har så här långt inte kunna skönja någon förbättring. Det är alltid lika jobbigt inför körningarna jag förstår varför jag avbokade så många som jag gjorde när jag skulle ta B-kort och ganska ofta vill jag bara försöka hålla tankarna på avstånd. Inget vidare bra recept för att lära sig något. Vädret i dag har inte lämpat sig för mc-körning. Slagregn sedan i förmiddags. Kändes inget vidare att bege sig till trafikskolan efter jobbet och att dra på sig blöta kläder/skydd var inte heller någon höjdare. Sedan frågade läraren om jag ville köra ut till manöverbanan, som ligger borta vid flygplatsen. Det vågade jag såklart inte. :-( Väl där övade jag körning i konbana i gott och väl någon timme vilket var svårt men faktiskt rätt så kul. Målet med lektionen var att köra banan i 50 knyck och jag kom upp i ungefär. Med andra ord krävs mer träning, som vanligt när det gäller mig. Får se om jag kan ta moppen dit ut någon kväll och träna på egen hand. Att få upp den i 50 är dessvärre inte något som låter sig göras hur som helst. Nä, i dag har inte varit någon vidare bra dag, i något avseende. När jag kom hem från körningen stoppade jag undan teoriboken i bokhyllan för att slippa se den. Nästa körlektion är på fredag morgon och då är det ut i trafiken som gäller. Jag mår redan dåligt inför det Mulet hela dagen men inte en droppe regn. Fantastiskt. Efter jobb, träning och middag satte jag mig på mopeden och körde bort till manöverbanan, en nätt liten tripp för ett fordon som inte går mycket snabbare än 45. Det gick bra att köra dit, trafiken till trots, men när jag kom fram var där redan två motorcyklister varav den ena övade flitigt mellan konerna. Förmodligen ännu en med drömmar om mc-kort. Jag körde några vändor jag också men kände mig mest i vägen och drog så småningom ut på Obbolavägen igen. Körde en bit där innan jag vände och körde tillbaka till manöverbanan. Motorcyklisterna var kvar så jag väntade en stund, körde några fler vändor mellan konerna, väntade ytterligare en stund och så småningom begav de sig iväg. I och med att mopeden inte är världens mest accelerationssnabba fordon var det inte helt optimalt att dela utrymmet med två motorcyklar så jag var ganska glad när de hade lämnat området. :-) Körde då ett par rejäla rundor av den typ som jag hade tränat i går och med ungefär samma utfall, dvs det gick bra i km/tim. På grund av mopedens begränsningar kunde jag inte testa i högre hastigheter än så men det lovar väl lite gott i alla fall inför framtiden. Sedan begav jag mig hemåt i den kyliga luften. Det börjar verkligen märkas att hösten är i luften. Var en del trafik även på vägen tillbaka men det gick bra. Var stelfrusen när jag kom hem och det var skönt att komma in i värmen. Ska se om jag kanske ger mig ut en sväng i morgon bitti innan jobbet men då blir det nog inte tal om att köra ända bort till manöverbanan. För mycket tid går bort i "transportsträckan" dit och tillbaka. Får öva lite

10 stadstrafik i stället tror jag. Har återupptagit sökandet efter ett garage. I värsta fall måste jag ha något att förvara moppen i och i bästa fall den framtida motorcykeln Tog en sväng med mopeden efter jobb, träning och middag. Orkade som väntat inte köra bort till manöverbanan utan nöjde mig med att snurra runt i de centrala delarna av stan. Kändes bra trots en hel del trafik. Avslutade med en sväng på Västerslätt. Var ganska frusen när jag kom hem igen. Blir nog mer stadstrafik i morgon, som träning inför fredagens pass med trafikskolans motorcykel. Det är som sagt ganska stor skillnad mellan den och moppen men en del tror jag nog att man har igen ändå av att öva även med ett betydligt långsammare och lättare fordon. Som jag har skrivit tidigare måste man ibland vara ännu försiktigare när man kör mopeden på grund av att den är så pass begränsad som den är när det gäller acceleration och hastighetsresurser. Sedan är det förstås betydligt sämre bromsar på den ABS på motorcykeln och växellådan är heller inte lika exakt på den, vilket ger upphov till en del mindre lyckade växlingar. Mellan vissa växlar finns det "extra frilägen" som är lätta att hamna i. Gäller att växla distinkt och samtidigt mjukt. På motorcykeln behöver man bara peta i växlarna. En viss skillnad som sagt. Mopedens koppling far nog inte helt väl av den behandling som jag utsätter den för när jag tränar krypkörning på mc-manér, dvs med dragläge/gas, och rent allmänt är det en del "skrammel" runt den som det inte är med motorcykeln. Men något annat var väl inte att vänta heller. :-) Har nu två annonser ute efter garage och hoppas på det bästa. Har dock inte fått några napp vid tidigare försök men vad göra. Som jag har skrivit tidigare är man ju rätt så utsatt när man kör mc och riskerna är givetvis något som jag har funderat en del över. Något kan mycket väl hända och smäller man i tillräckligt hög hastighet och/eller har tillräckligt mycket otur är det ju kort och gott kört. Och det vill jag såklart inte! Herregud, jag vill inte haverera ens det minst lilla, någonsin. Men det är en svår avvägning, det där. Man får inte bli alltför försiktig, passiv och "feg" när man ger sig ut heller ett sådant beteende är inte trafiksäkert. Och det är väl det som jag delvis kämpar med, alltså viljan att bromsa ner hastigheten till en nivå när jag känner att jag har full kontroll över situationen och massor av säkerhetsmarginaler. Med mopeden är det inga problem en bra dag toppar den just över 50 men med motorcykeln är det en annan historia. Med den förväntas man hänga med i trafikrytmen, kunna dra på ordentligt när man svänger ut på större vägar och kort och gott ta plats i trafiken. Det finns dock särskilda situationer där man måste vara synnerligen

11 försiktig och om man är det kan man nog undvika en hel del av de potentiella farorna som motorcyklist. Typexempel är vänstersväng, körning på halt underlag/i mörker, att undvika frestelsen att dra på mer än omständigheterna medger (de flesta dödsolyckor med motorcyklar inblandade inträffar utanför tätbebyggt område och på grund av att föraren i en kurva har dragit rakt ut i terrängen), omkörningar och en del annat som för en över i mötande körfält. Smäller det i låg hastighet inne i stan så ja, det gör ju ont det också och man kan säkert bryta både ett och annat även på det sättet men risken för dödlig utgång är inte lika stor. Man tenderar att bli något otroligt misstänksam mot t.ex. bilar som står stilla i en korsning och har väjningsplikt mot den väg där man själv kommer. Somliga tar sig frihet att, efter inbromsning till stillastående, plötsligt rulla någon extra meter för att hamna närmare stopplinjen/motsvarande. Sådant kan skrämma livet ur en tvåhjulig förare. Man påminns också om hur lätt en motorcykel (eller moped eller cyklist) försvinner bakom A-stolparna på en bil. Om bilen långsamt rullar mot korsningen och man själv närmar sig den i en viss hastighet så kan man hålla sig bakom A-stolpen i flera sekunder, gott och väl tillräckligt lång tid för att bilisten ska tro att kusten är klar och svänga ut. Att försöka få ögonkontakt, visst, det är ju bra, men bara möjligt på ganska nära håll och med visiret nedfällt och bilföraren i sin "glasbur"... nä, det går inte att tillämpa så ofta som man kan önska Gissa om jag hade oroat mig för morgonens körning. Stadstafik, morgonrusning, regn... under natten mot i dag drömde jag att jag körde och att det gick helt åt pipan. Min lärare var liksom skum också, det var han men ändå inte... surrealistiskt som det gärna blir i drömmarnas värld. Hade ingen vidare morgon. Men men... väl ute i trafiken gick det väl... ja, halvhyfsat. Lärde mig en del nya saker och blev påmind om en del saker som jag borde vara väl medveten om. Gjorde en del saker bra och andra mindre bra. Missade högerregeln på ett ställe och att enkelriktat upphörde på ett annat ställe. Inga incidenter dock utan mest bara påminnelser från läraren. En lärande process... synd att man ska behöva vara så långsam i sitt lärande bara. Blir till att nöta på med mopeden. Tack och lov går det att tillämpa merparten av sakerna även med den, i alla fall i stadstrafik då. Mycket handlar om positionering inför korsningar längre fram, att planera färden... uppsikt, högerregeln, huvudled eller inte? Enkelriktat... ligga rätt vid höger- eller vänstersväng beroende på hur korsningen ser ut. Det är mycket att tänka på jämfört med när man kör bil, det måste jag säga. I och för sig har man ju fått mer rutin i bilkörningen och behöver inte i lika stor utsträckning hantera själva framförandet av fordonet så det underlättar onekligen. Jag ser fram emot att uppnå den nivån även med motorcykeln.

12 Vi stannade till några gånger under resans gång för att gå igenom vissa saker. Tränade start i motlut gjorde jag också. Mot slutet av körningen började det regna ordentligt så då passade det bra att återvända till skolan och köra en genomgång av säkerhetskontrollen eller i vart fall vissa delar av den såsom lager och bromsar. Mao de viktigaste sakerna. :-) Belysningen är också viktig förstås men att kolla den är ju inte vidare komplicerat. Blir till att träna även det där på moppen. Nästa lektion en dubbel även den är inbokad till nästa onsdag och då blir det till att träna inbromsning från högre hastigheter, dvs 70 och uppåt. Sedan har jag en enkellektion på torsdagen och så Risk-2:an måndagen efter det då. Börjar så smått känna mig mer redo för den än jag gjorde för någon vecka sedan och det känns ju bra. Har i skrivande stund tagit 12 lektioner, dvs 12 x 40 minuter. I paketet som jag köpte ingick 10 lektioner och jag har med andra ord blivit tvungen att köpa fler. Ytterligare 10 blev det och jag kommer nog att utnyttja varenda en av dom. På körskolan händer det ibland (ganska ofta nu när jag tänker efter) att man hamnar i samtal med andra mc-elever. Skolan har två lärare som utbildar på mc och de kör sina pass samtidigt så det blir lätt så att man är två personer som samtidigt drar på sig utrustning inför ett pass eller tar av utrustning efter ett pass eller överlämnar utrustning till någon som ska ut eller väntar på utrustning från någon som snart ska komma tillbaka. I samband med de situationerna hamnar man som sagt lätt i samtal om hur det går, hur långt man har kommit osv. Jag upplever det som att många har kommit längre än mig / är bättre än mig men det kanske är mest inbillning, jag vet inte. Något som är tydligt är i alla fall att några har kört cross sedan ung ålder, övningskör privat eller fått erfarenhet på annat sätt. Där ligger jag i lä. Visst körde jag en del moped och cross på åkrarna där hemma men det var ju inte mer än så heller och jämfört med stadstrafiken är skillnaderna stora. Men som sagt, man hamnar lätt i samtal med de andra eleverna och undantaget känslan att "alla är bättre än mig" så är det rätt så kul faktiskt. :-) Lite prat om vem man kör med, vilken maskin man kör, om man övningskör privat, om man tycker det är svårt ("suck, jag kommer aldrig att fixa lågfartsbanan"), om man har tid för Risk 2 / teoriprov / uppkörning snart och lite sånt där. Hur långt man har kommit i sin utbildning, kort och gott. Jag upplevde inte alls samma sak när jag övningskörde för B-kortet. Kan inte minnas att jag pratade med någon annan elev då. Man kom dit, skrev sina pärmar eller körde sitt pass och stack hem efteråt. Kanske ligger en del i ritualen med kläder och skydd för det blir nästan något av en ritual att ta på och av sig de där sakerna. Man har favorithandskar och blir förbryllad när de är upptagna alt. genomsura så att man måste acceptera något annat

13 par. Man har sitt ryggskydd (som det i mitt fall bara finns ett exemplar av) och sina stövlar. Framför allt har man sin hjälm. När det gäller hjälmen använder jag alltid samma hjälm. Första passet hade jag en integralhjälm som i och för sig var okej men när jag sedan bytte till en s.k. jethjälm blev jag varse att den var bättre när det gällde att samtala med läraren bakpå. Dessutom blev sikten bättre. Det man får offra med en sådan hjälm är skyddet för ansikte/haka. När jag kör mopeden har jag en egen hjälm förstås och den är av integraltyp och jag känner mig en aning instängd i den jämfört med körskolans jethjälm. Den hjälmen lyckades jag förresten låna med mig från Bjurholm utan att mina föräldrar märkte något. Jag vet inte i vilket sammanhang den kan ha införskaffats det kan ha varit när brorsan skaffade sig en skoter men den sitter bra på mig och får duga så länge jag puttrar omkring på moppen. När jag köper mc får det bli en ny hjälm. Om den hjälmen blir av integral- eller jetmodell, tja... det återstår att se Det blev ingen cd. Eller ja rättare sagt, det blev ingen körning i dag. Hade annars tänkt öva stadskörning med mopeden men vädret har varit sådant att jag inte har känt någon pepp alls. Det har regnat och regnat och regnat och regnat... stundtals lite mindre och stundtals lite mer, men det har liksom aldrig helt hållit upp och det har alltså varit tillräckligt för att hålla mig inomhus. I stället har jag ätit en på tok för omfattande lunch, sovit och läst i mc-boken. Sanning att säga var det läsningen som fick mig att somna. Håller tummarna för att det blir bättre väder i morgon så att jag då känner mig mer sugen på att sticka ut. I värsta fall får jag väl passa på under någon av de där stunderna när det regnar lite mindre. Har också roat mig med att ha mitt handledsskydd i dag och insett att ja, jag skulle nog kunna köra med det på men nä, det är nog säkrast att ta av det när jag ska ut i trafiken ändå. Det blir förstås inte idealiskt när det gäller handledens möjligheter att blir bra men det må vara som det är. Den kan läka ihop när det inte längre är säsong för att köra mc/moped. Såg ett garage på blocket, Öst på stan och 800 kr i månaden. Bra läge men ughh, priset hoppas jag på men hittar jag inget bättre får jag väl acceptera något sånt där. Det är ju inte så att jag har så mycket till val, egentligen. Förvaring måste jag ha, så är det bara. Har också tillbringat dagen med att försöka undvika att tänka på uppkörningen, när den nu kan bli av dvs. Blotta tanken på den gör mig illamående, därav försöker jag undvika att ha den i tankarna men det är lättare sagt än gjort. Den liksom ligger där och gnager och pockar och har sig. Läget just nu är att okej, med en massa träning kanske jag kan klara ett av momenten som ingår, alltså lågfart, högfart, bromsning osv men att få ihop ett komplett prov; hur i hela Helsingland ska DET gå till?! Ahhh... jag kan det inte förstå...

14 Regnet höll upp i förmiddags (och just nu har det spruckit upp, kors i taket) så medan tvättmaskinen jobbade tog jag mig en sväng med mopeden. Tränade stadstrafik, dvs samma rutiner som i fredags, och det gick väl halvbra i alla fall. Inte så mycket trafik en söndagsmorgon men man får se till att ha uppsikt i alla fall. Något jag stör mig på är dock de trafikljus som vägrar slå om, förmodligen för att mopeden är för lätt/liten för att trigga sensorerna, och där man alltså måste välja mellan att köra mot rött eller vända om och köra tillbaka. Jag väljer genomgående att vända om. Köra mot rött känns som ett alltför stort "no-no" för att jag ska göra det än om kusten är klar. Morgonen fortsatte med att jag tackade ja till det där garaget för 800 spänn/månaden. Dyrt som sagt men vad göra... bara en månads uppsägningstid i alla fall. Skulle jag hitta ett via Bostaden skulle jag vara fast för ett år framöver och deras kostar ungefär lika mycket. Värme, plats för en bil och några kvadrat extra med lite tur rymmer jag både moped/mc och bil där och inte så himla långt bort att det känns jobbigt. Visst, runt hörnet här på Haga vore idealet men ibland får man ta det som erbjuds. Innan middagen gjorde jag mig en sväng till Biltema och köpte ett s.k. depåstöd. Bra att ha både till moped och framtida mc. Ja... bra att ha... nästan nödvändigt att ha faktiskt. Så det åker till garaget så snart jag har fått nyckel till det, blir väl i början av kommande vecka. Ska också ta dit de prylar som följde med mopeden, alltså kåpor, sadel, styre, fälgar osv. Onödigt att ha sådant i förrådet här. Det lilla (förhoppningsvis) skruvande jag avser göra med mopeden lär ändå göras i garaget. I första hand är det sadel och kåpor som ska bytas tillbaka till originalprylarna. De där Monstersakerna (dvs energidrycken Monster) som just nu sitter där är jag inte någon större anhängare av. Gör jag reklam för något vill jag ta mig tusan ha betalt för det också. Funderade svagt på att ge mig ut på nytt nu under kvällen men det kom en ny regnskur tidigare och efter ärendet till Biltema gjorde jag en del annat och ordnade middag efter det och fastnade i telefon efter att ha ätit och nu börjar det kännas lite sent, så... i morgon är dock en ny dag med nya tag. Hoppas att vädret fortsätter att bli bättre Hade körlektioner inbokade både onsdag och torsdag men har nu bokat av den på torsdag. Dels var det en enkellektion, dvs 40 minuter, och jag tycker att man knappt hinner något under en sådan, och dels låg den så jäkla illa; 13:15 13:55. Jag har helst körningarna före eller efter jobbet men det känns ändå som ett bakslag att boka av en körning, oavsett omständigheterna. Det känns som att jag "ger upp" och det gillar jag inte alls. Ibland känns det som att jag för en nästan ständig kamp mot det där; att ta tjuren vid hornen eller att ta den enkla vägen ut.

15 Dubbellektionen på onsdag ligger i alla fall kvar och den är innan jobbet så det passar desto bättre. Men det blir också den sista körningen innan Risk 2:an, som är nästa måndag. Brr! Det känns redan nervöst. Jag hoppas att det blir mer roligt än nervöst. Av det jag har läst på diverse forum har folk tyckt att det har varit givande. Det jag ev. kan oroa mig för är att jag inte är tillräckligt bra på att hantera motorcykeln, dvs samma oro som jag kände tidigare och som var orsaken till att jag flyttade fram Risk-2:an några veckor. Nu har jag ju hunnit köra några lektioner sedan dess och kommer som sagt att hinna köra även på onsdag (och lite mer med moppen också) så relativt sett kommer jag att vara "mer redo" än jag tidigare var... är bara att hoppas att det räcker. Efter jobb och träning och middag tog jag en sväng med mopeden. Körde bort till manöverbanan och drillade konkörning där. Som vanligt var det redan folk där som övade och det kändes som alltid lite knasigt att puttra genom banan på en moped när de andra körde motorcykel. Men men, jag tog den i modiga 45 och med andra ord återstår inte så mycket till målet, dvs 50 knyck. På vägen tillbaka körde jag en stor lov via Teg, Böleäng, tillbaka mot Söderslätt, över Kyrkbron, svängde ner till Strandgatan och körde runt en stund på gatorna Öst på stan. Som jag har skrivit tidigare finns det där en massa korsningar som är perfekta för att träna krypkörning, väjningsplikt, högerregeln och sånt. Och trafikanter saknas inte heller; bussar, bilar, fotgängare och cyklister frekventerar den där delen av stan. När jag parkerade mopeden här utanför hade jag varit ute i nästan exakt en och en halv timme och det känns i kroppen så här efteråt. Stelfrusen är den, trots att det ändå var 14 grader ute. Trött är jag också så det får nog bli en tidig kväll. Med lite tur håller vädret i sig till i morgon så det blir läge att köra även då Klev upp extra tidigt i morse och konstaterade fint men kallt väder. Knappt fem grader. Efter att ha funderat en stund sköt jag på moppekörandet till efter jobbet och gjorde i stället en del styrelsearbete. När jag gick till jobbet kunde jag bara konstatera att det var ett klokt beslut att vänta med att ge sig ut på gatorna, det var verkligen kyligt i luften. Det går mycket upp- och ner i mitt liv just nu. Ena sekunden kan jag känna att allt är hopplöst mycket på grund av detta projekt och nästa kan jag må rätt så bra ändå. Jag försöker övertyga mig själv om att jag kommer att fixa det här och försöker undvika att tänka alltför mycket på uppkörningen och andra svåra moment (och för den delen också nästa körlektion, som är illa nog) men det går lite så där. Bäst går det om jag håller mig sysselsatt med annat, dvs träning eller jobb. Framför allt träning. Efter en viss gräns (läs: sträcka) måste man helt enkelt fokusera på löpningen och mycket av oron hamnar någonstans i skymundan.

16 Under lunchen gick jag en sväng ner på stan och då var det fortfarande fint väder (och varmt). Några timmar senare var det gråmulet och regn... och jag kände hur kvällens moppetur blev alltmer avlägsen. Efter träning och middag höll det dock upp så jag stack snabbt som tusan ner på stan och övade stadstrafik i trekvart. Klockan var då strax innan arton och det var fortfarande en hel del trafik i farten. Bra träning med andra ord. Körningen gick skapligt; jag "missade" högerregeln i ett par korsningar (missade i avseendet att det gick lite väl snabbt genom korsningarna) och trängde mig vid ett tillfälle lite lätt före några fotgängare som också hade grönt ljus. Eller trängde och trängde, det rörde sig om kanske fyra-fem meter mellan mig och dom så det var ju ingen fara men egentligen borde jag ha stannat. Just i den situationen fanns det dock också andra faktorer att ta hänsyn till, nämligen bakomvarande trafik så tja... samtidigt som jag kände "oups" så var det också en i alla fall delvis medveten handling. Att bromsa in till stillastående mitt på E4:an kändes inte så lockande... Precis när jag var klar med körningen och hade parkerat moppen här utanför började det regna igen... först lite försiktigt och senare kom rena rama syndafloden. Min runda var med andra ord bra tajmad. Nu ska jag försöka komma mig i säng i tid och hoppas att jag får sova gott inför morgondagens körlektion. Oddsen är inte så stora men de blir definitivt inte bättre av att jag är uppe halva natten Sömnen blev som väntat inte helt perfekt eller rättare sagt kunde den ha varit betydligt bättre. Jag fick i alla fall några timmar av den. Vädret var skapligt när jag klev upp. När jag cyklade till gymmet hade det börjat mulna på. När jag cyklade till trafikskolan fick jag några regndroppar på mig. När jag satte mig på motorcykeln var det uppehåll och fortsatte vara det under körningen tack och lov. Körlektionen gick... rätt så bra måste jag faktiskt säga. Lätt att tycka det efteråt när man bara är glad över att ha fått det överstökat men ändå. Litegrann börjar jag faktiskt lära mig om detta med att köra motorcykel. Denna gång övades körning mot mål, rondeller, körning i högre hastigheter, acceleration från korsningar och sånt. En massa snurrande i stans ytterkanter. Vi avslutade på manöverbanan där jag fick testa inbromsningar från 70, 90 och 110. I synnerhet 110 var ganska hårigt. Är inte alls van vid att köra i de hastigheterna och därmed inte heller den hårda accelerationen upp dit. Åkte först med när läraren visade hur det skulle gå till och det sög ordentligt i maggropen. Till saken hör också att manöverbanan inte är så jäkla bred, i alla fall inte i mina ögon, och för den delen inte heller så lång. Inbromsningen blev alltså ganska sen. Men mot slutet av lektionen kunde även jag få upp hojjen i ca 110 och bromsa innan skogen tog mig. :-)

17 På vägen dit och tillbaka körde jag längs sträckor i och det gick fint. Än om hastigheten känns ovan till en början så märker jag att jag successivt vänjer mig. Tidigare kändes 70 (och 50!) som fullt tillräckligt och ibland kanske jag har väl höga krav och förväntningar på mig själv. Har man aldrig kört över 70 med motorcykel så är det nog ganska naturligt att det känns både ovant och osäkert. Missade några hastighetsbegränsningar (körde ca 55 där det var 40) och en skyltning (som jag måste kolla upp igen när jag är ute med mopeden nästa gång) samt gjorde ett onödigt körfältsbyte när vi svängde upp mot Ålidhem. Det sistnämnda hade sin grund i ren och skär (o)vana; jag brukar tidigt lägga mig i vänster körfält för att fortsätta till Ålidhems centrum (Sandra) eller till Tomtebo (Jocke och Sara). Denna gång skulle jag dock sikta in mig på förlossningen och då var det höger körfält som gällde. Det var skönt att få den där körningen ur vägen och nu känns det inte längre fullt lika hopplöst inför måndagens Risk-2:a. Men innan dess lär jag nog hinna oroa mig fullt tillräckligt ändå. Det bästa vore ju att få köra maximalt när man ändå är på topp, så att säga. Kängorna och handskarna som jag använder var både svettiga och blöta, inte riktigt som man väntar sig på det första passet för dagen. Kör man sist av alla är det ju en sak men när man är först ut förväntar man sig nästan att prylarna ska vara åtminstone hyfsat torra. Jag hade i alla fall med mig ombyte och efter att ha tvättat händerna några gånger släppte den värsta lukten. Men jag förstår att de måste tvätta kläder och skydd flera gånger per säsong för herregud så ofräscht allt blir efter att elev efter elev har svettats i prylarna under mer eller mindre ångestfyllda omständigheter. Till det ska dessutom läggas en sensommar med riklig nederbörd Är precis hemkommen från kvällens tur på mopeden. Det blev några svängar inne i stan, ganska mycket trafik trots att klockan hade passerat 18. Gjorde en del körfältsbyten, nötte högerregeln och annat nyttigt. Höll sånär på att bli påkörd av en cyklist också. :-) När jag skulle svänga in på en mindre gata skulle jag också passera en cykelbana och jag hann precis uppfatta i ögonvrån att det kom en cyklist från vänster. Både jag och cyklisten gick på våra bromsar, jag fick stopp på maskinen direkt och cyklisten kunde passera framför mig. Gissa om jag fick förhöjd puls och var försiktig i den korsningen därefter. Det är precis som när jag höll på med bilkörkortet och för den delen också ett tag efter att jag hade tagit det; stadstrafiken förefaller emellanåt våldsamt komplex och jag har nästan allt fokus på andra motorfordon. Fotgängarna är inget problem, de rör sig ju inte så snabbt, men cyklisterna, vars cykelbanor man ofta måste korsa i samband med svängar i korsningar, slarvar jag med att hålla utkik efter. Således måste det bli skärpning inom det området för

18 farligt är det och jag skäms rejält över att missa sånt där. När jag sitter i bilen har jag, utan att skryta, väldigt bra koll på cyklisterna (efter att sånär har kört på en under mitt första år som körkortshavare). Nåja... det är väl att se som en nyttig erfarenhet antar jag. Något att lära sig av. En annan grej jag måste fråga min lärare om är de fall med högerregeln där man har kommit ner i fart inför korsningen, rullat ut någon meter i den och det då uppenbarar sig en bil från höger. Inte helt ovanligt om sikten är skymd och bilen dessutom kommer i lite högre hastighet. Visserligen i laglig hastighet men ändå. Att då pallnita för att släppa fram den är väl som man enligt regelverket borde göra men det verkar för mig något osmidigt. I de hastigheter jag och bilen rör oss finns det liksom ingen risk för att vi ska krocka i synnerhet inte om jag, som man bör göra, accelererar iväg genom korsningen utan det blir snarare fråga om hur hårt man ska hålla på reglerna. Någon form av avvägning mellan regler och smidigt förfarande trafikanter emellan finns ju nästan alltid. Det var i alla fall bra erfarenheter. Under dagarna framöver kommer det inte att finnas så mycket tid till att köra moped. Blir först på söndag så nästa tur blir väl då och troligen blir det då mer stadstrafik. Det kan liksom inte bli för mycket av den varan. Tja, det kan väl inte bli för mycket av något egentligen men jag tror att jag lär mig mer av det än att t.ex. ligga och köra efter någon mindre väg eller för den delen reta upp andra trafikanter längs E4:an. På måndag är det som sagt dags för Risk-2:an så det blir nästa pass på motorcykel. Sedan har jag bokat in ett dubbelpass på fredagen men det ligger inte bra till, tidsmässig sett, och efter att ha varit på tjänsteresa i flera dagar brukar jag väldigt gärna vilja jobba. Får väl se hur det blir När jag joggade i morse var det +1,5 grad (grader?). Alltså ingen temperatur för att fräsa runt på mopeden. Och efter jobbet åkte jag hem till Bjurholm och där/här blir det inte heller någon körning. Men teoriproven kommer man ju åt via nätet så lite sådant går alltid att nöta på med. Ska strax ta tag i det... läste på lite om cykelbanor/cykelöverfarter efter att ha skrivit gårdagens inlägg och är nu lite klokare. Dock måste jag fråga min lärare om vissa ställen som verkar avgränsas dels av en markering för cykelöverfart och dels, på andra sidan, av övergångsstället. Om övergångsstället så att säga också räknas som en avgränsare eller hur det är... Det är ju roligt att det alltid finns något att lära sig men kan vara ganska frustrerande också. :-) Och jag fattar inte hur dagens ungdomar klarar teorin utan att gå några teorilektioner. Hm, nu blev jag varse att vi, dvs Transportstyrelsen, faktiskt har gett ut en bra folder om just cykelöverfarter osv. Inte dumt alls. Här finns den. Hu, jag grämer mig över det som jag höll på att ställa till med i går. Bara att

19 försöka lära av det inträffade eller rättare sagt det som kunde ha inträffat och utnyttja den erfarenheter i framtida körning. Tyvärr kan sånt där leda till att jag blir lite väl försiktig nästan rädd i trafiken och i stället undviker att köra där sådana situationer kan uppstå. Jag måste bli bättre på att ta tjuren vid hornen och våga mer, med den nyvunna erfarenheten som grund. Tror inte det blir några teoristudier. Jordgubbar med grädde känns betydligt mer lockande Så var Risk-2:an gjord. Gissa om jag var nervös inför den... har läst allt möjligt på diverse forum om vad folk har fått göra. Bromsa hårt i 100 knyck med passagerare och sådant. Köra av i skarpa kurvor för att få prova på hur det är. Nåväl, många har tyckt att det har varit riktigt kul och lärorikt också......och jag får sälla mig till den senare skaran! :-) Det var mestadels riktigt kul och allt var lärorikt. Så här kan det se ut. Eller så här. Ännu ett steg avklarat alltså. Härnäst är det teoriprovet som hägrar och det om precis en vecka, dvs den 17 september. Inför det kommer jag i alla fall inte att känna mig dödligt nervös. Teori brukar passa mig bättre än praktik. :-) Men för att återgå till ämnet... Anlände vid "Umeå Trafiksäkerhetscenter i Hörnefors" (!) strax efter sju i morse. Läraren som skulle hålla i det hela höll då på att baxa ut motorcyklarna. Honda Hornet 600 av relativt ny årsmodell såvitt jag kunde förstå. Åter till dom strax... När jag tog B-körkort gjorde jag halkbanekörningen på samma anläggning och än om det hade expanderat sedan dess så kände jag igen mig. Jag minns exakt var man gjorde undanmanöverprovet för den imaginära älgen/barnvagnen. Kändes lite märkligt med ett sådant återseende, det är ju inte precis så att man återvänder till ett sådant ställe vart och vartannat år (än om man nog skulle behöva det). finns de förresten på, om någon skulle vara nyfiken. När deltagarna (fyra personer) var på plats följde lite rutinmässiga moment såsom identitetskontroll och nykterhetskontroll. Det har tydligen hänt att personer har dykt upp onyktra. Helt otroligt tycker jag men efter en hård helg är det väl ingen omöjlighet att lite sitter kvar och en mycket viktig säkerhetskontroll är det verkligen.

20 Sedan hade läraren en genomgång av vad förmiddagen skulle innehålla varefter vi bytte om (jag hittade kläder som passade, hurra!) och gick ut för att känna på maskinerna. Först av allt fick vi göra en säkerhetskontroll vilket nog såg lite fånigt ut, ingen av oss hade stenkoll på hur en sådan egentligen skulle genomföras så vi gick runt cyklarna, kände lite på bromsar och hjul och försökte verka duktigare än vi var. :-) Två av oss körde förresten som privatister och två (varav jag alltså var en) körde på körskola. Efter att ha kollat hojarna och fått några praktiska instruktioner i kontroll av sådant som är mer viktigt än annat att undersöka (dvs bromsar och lager) hoppade vi på och startade och rullade ut på banan. Där körde vi några varv för att lära känna maskinerna, först genom en slalombana och därefter i lite högre hastighet på en raksträcka med påföljande undanmanöver. Inga större konstigheter alltså. Jämfört med motorcykeln jag kör på trafikskolan visade sig Hondan nästan än mer lättkörd, ha en aning mer pulver (102 hästar mot 78) och var på det hela taget en angenäm bekantskap. Nästan sjukt välbalanserad och rätt så lätt att kontrollera. ABS-bromsar hade den givetvis. Bra start på dagen alltså. Den motorcykel jag körde såg ut ungefär som på denna bild (se även detta klipp). När vi skulle välja färg gick jag snabbt som tusan till den svarta. :D Det fanns också en guldfärgad, en vit (som var lägst och som den längsta personen i sällskapet av någon anledning valde), en grå och en gul, som läraren körde. Efter uppvärmningen... minns jag inte vad vi gjorde. Jo, vi provade på att svänga. Det kan låta enkelt men är något av en vetenskap faktiskt. Vi fick köra i ca 50, släppa styret med vänster hand och svänga med höger och se hur hojen reagerade. Efter det körde vi i ca 50 och släppte styret med båda händerna och försökte styra hojen endast med kroppsrörelser. Det gick men var inte så effektivt. :-) Sedan övergick vi till motstyrning. Att förklara det ska jag inte göra här och nu kolla gärna in t.ex. denna video på Youtube men i korthet går det ut på att man svänger genom att styra åt motsatt håll! Kan låta otroligt men det funkar faktiskt så. När man cyklar så gör man också det än om det inte blir lika märkbart i de låga hastigheter det då rör sig om. Vi tog med oss de nyvunna kunskaperna till en annan del av området och tog en paus där innan vi satte oss på cyklarna igen och provade på att köra genom en 180-graders kurva i olika hastigheter. Motstyrningen kom där till sin rätt och ändå höll vi inte mer än 30. De som hade kört mest av oss höll väl närmare och vi som inte var fullt lika erfarna tyckte att det var fullt tillräckligt att ta kurvan kring 30. :-) Det var skönt att inte känna sig