Analys av den veterinära situationen

Transkript

1 Analys av den veterinära situationen med en arbetsmarknadsprognos fram till år 2020 Rapport 2004:4 Foto: Mats Pettersson

2

3 Analys av den veterinära situationen med en arbetsmarknadsprognos fram till år 2020 Djurskyddsenheten Referens Elisabeth Mustonen

4

5 Sammanfattning Bakgrund Jordbruksverket har på regeringens uppdrag gjort en analys av den veterinära situationen i Sverige. I analysen ingår bland annat en arbetsmarknadsprognos fram till år Tillgång på veterinärer De faktorer som främst påverkar veterinärtillgången är antal utbildningsplatser, verksamhetsgrad, pensionsålder och invandring. En ökning av antalet utbildningsplatser ger ett tillskott av nya veterinärer först efter sex år. Verksamhetsgraden är lägre i denna analys än i tidigare prognoser. Förändringen beror till stor del på ökad föräldraledighet och att allt fler väljer att arbeta deltid av olika skäl. För att veterinärer med utbildning från utomnordiska länder som flyttar hit ska bli en tillgång på den veterinära arbetsmarknaden krävs oftast språkträning och kompletterande utbildning. Marknadens behov av veterinär arbetskraft Idag upplevs en brist på veterinär arbetskraft inom flera områden. Inom de flesta verksamheter förutspår arbetsgivarna dessutom en ökning av årsarbetskraftbehovet. Endast privata veterinärer med praktik på flera djurslag (företrädesvis den privata motsvarigheten till distriktsveterinärer) och näringens förebyggande djurhälsovård tror på en minskning. En anpassning av svensk arbetstidslagstiftning till EU-direktiv och blivande veterinärers inställning till jourtjänstgöring är andra faktorer som ytterligare kan påverka behovet av veterinärer i framtiden. Prognos för åren 2010 och 2020 samt förslag till åtgärder Uppskattat antal veterinära årsarbetskrafter för år 2003 var 1690 st. Det beräknade behovet av yrkesverksamma veterinärer år 2010 förväntas öka till 2015 st. och för år 2020 till 2240 st., allt räknat i årsarbetskrafter. Jordbrukverkets bedömning är att med 100 utbildningsplatser på veterinärprogrammet från och med hösten 2006, 10 veterinärer per år från andra veterinärutbildningar inom Norden samt tilläggsutbildning för 15 utländska veterinärer vartannat år kommer antalet veterinärer att teoretiskt kunna fylla behovet av arbetskraft år 2010 och Det bedöms dock inte som realistiskt att bristen på veterinärer inom alla verksamhetsgrenar kan avhjälpas utan ett visst överskott. På kort sikt kan en förbättring åstadkommas genom marknadsföring av den svenska arbetsmarknaden i de EU/EES-länder där det finns överskott på veterinärer. Vidare kan språkutbildningen för veterinärer med annan utländsk examen utökas, för att fler ska vara kvalificerade för tilläggsutbildning. Veterinärutbildningen En utökning till 100 platser på veterinärprogrammet är nödvändig om behovet av veterinär arbetskraft ska kunna täckas i framtiden. Utökningen av antalet platser får dock inte äventyra utbildningens kvalitet. Praktisk och klinisk träning är viktig för att ge de nyutbildade veterinärerna den kompetens som krävs för att de ska kunna arbeta självständigt som legitimerade veterinärer inom alla verksamhetsområden. Sveriges lantbruksuniversitet bör även fortsättningsvis bedriva tilläggsutbildning för utländska veterinärer. Jordbruksverket ser dessutom ett behov av att Sveriges lantbruksuniversitet skulle kunna erbjuda en kortare komplettering för veterinärer med examen från länder inom EU/EES-området.

6

7 Innehåll 1 Bakgrund Delrapport Arbetssätt Enkät till veterinärer Enkät till arbetsgivare för veterinärer Enkät till veterinärstuderande Veterinärer som inte deltagit i enkät Nulägesbeskrivning Verksamhetsområden för veterinärer Veterinärstuderande Distriktsveterinärer Djursjukhus, häst Djursjukhus, små sällskapsdjur Arbetstider Veterinärstuderandes förväntningar på arbetstid Inställning till jourtjänstgöring bland veterinärstuderande Regionala skillnader Fördelningen av veterinärer beroende på antalet djur Administrativt arbete m.m Besiktningsveterinärer Distriktsveterinärer Djursjukhus och djurkliniker Privata veterinärer Veterinärer utomlands Social struktur Val av sysselsättning beroende på kön och hemmaboende barn Tillgång på veterinärer Intagning och examination Veterinärer från EU och EES-länder Veterinärer med examen utanför EU och EES Verksamhetsområden för veterinärer med examen från land utanför EU/EES Nordisk arbetsmarknad Arbete utanför Norden Verksamhetsgrad Pensionsavgångar... 17

8 4.8 Bortfall före pensionering Inte yrkesverksamma veterinärer Yrkesverksamma veterinärer 2010 respektive Marknadens behov av veterinär arbetskraft Allmänt Arbetsmarknaden Djurantal Veterinärtillgången idag EU-regler om arbetstid Statliga distriktsveterinärer Djursjukhus förutom SLU Häst Små sällskapsdjur Privat klinisk verksamhet Flera djurslag eller djurslag inte angivet Häst Små sällskapsdjur Besiktningsveterinärer Förebyggande djurhälsovård Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Laboratorier utom SVA Försöksdjur Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Offentlig administration Länsveterinärer Stadsveterinär Läkemedelsindustri Annat veterinärt arbete Tillgång och efterfrågan på veterinärer Prognos för år Prognos för år Identifierade problem Förslag till åtgärder Veterinärutbildningen Översyn av veterinärutbildningen Viktigt med praktisk färdighetsträning... 29

9 Tabeller Tabell 1. Antal veterinärer inom olika verksamhetsområden 1986, 1991 och Tabell 2. Andel veterinärer som arbetar heltid respektive deltid av olika orsaker Tabell 3. Antal veterinärer per invånare fördelat på län Tabell 4. Antal antagna studerande till veterinärprogrammet per år Tabell 5. Antal veterinärer som behövs för att upprätthålla 100 heltidstjänster Tabell 6. Uppskattat antal veterinära årsarbetskrafter 2003, 2010 respektive Figurer Bilagor Figur 1. Antal veterinärer per län enligt Jordbruksverkets register Figur 2. Antal veterinärer per invånare, antal nötkreatur, får och svin per 50 invånare samt antal hundar per invånare fördelat på län Figur 3. Antal djur inom lantbruket enligt Jordbruksstatistisk årsbok Figur 4. Uppskattat antal årsarbetskrafter 2003, 2010 och Bilaga 1. Delrapport Bilaga 2. Enkät till veterinärer Bilaga 3. Enkät till arbetsgivare för veterinärer Bilaga 4. Enkät till veterinärstuderande

10

11 1 Bakgrund Regeringen har på olika sätt uppmärksammats på att det råder brist på veterinärer i landet. Jordbruksverket har därför, i regeringsbeslut den 3 februari 2003, fått i uppdrag att analysera den veterinära situationen i Sverige. Lantbruksstyrelsen gjorde med femårsintervaller under och 80-talet, prognoser över det beräknade behovet av veterinär arbetskraft. Prognoserna låg till grund för antalet intagna studenter till veterinärutbildningen med både ökningar och minskningar som följd. Den senaste prognosen gjordes av Jordbruksverket Den presenterades i Jordbruksverkets rapport 1992:23, Behov av veterinärer under 1990-talet. 1.1 Delrapport Jordbruksverket har lämnat en delrapport till regeringen den 16 juli 2003 (bilaga 1). Där framfördes att en ökning av antalet utbildningsplatser i tilläggsutbildningen för utländska veterinärer (TUVE) på kort sikt skulle ge fler veterinärer på arbetsmarknaden. En språkutbildning mer inriktad på den veterinära sjukvårdssektorn skulle vara till ytterligare hjälp för veterinärerna liksom för deras uppdragsgivare. I delrapporten föreslogs även att en utredning bör göras om tillgången på veterinärer i EESländer med motsvarande nivå på veterinärutbildning. Det är av intresse att få kännedom om det är brist eller överskott på veterinärer i respektive land samt vilka omständigheter som kan öka intresset för arbete i Sverige. Under senare år har förändringar gjorts i veterinärutbildningen i Sverige, bland annat för att minska kostnaderna. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) fattade under 2003 beslut om att utbildningen ska omprövas både till innehåll och till utbildningsbehov. Jordbruksverket framförde i delrapporten angelägenheten av att särskilda medel anslås för den utredningen. Om utbildningens utformning ska förändras är det viktigt att det bl.a. baseras på samhällets krav på de veterinärer som utexamineras. 5

12

13 2 Arbetssätt Under våren 2003 tillsattes en arbetsgrupp för uppdraget. I gruppen har ingått representanter från Sveriges veterinärförbund (SVF), Veterinärmedicinska föreningen (VMF) och SLU samt en länsveterinär. Gruppen har under uppdragets gång sammaträtt fem gånger. Till gruppen inbjöds även föreningen Veterinärer i Sverige, men de avböjde att delta. Statistisk kompetens på Jordbruksverket har medverkat i utformning av enkäter samt gett synpunkter på utvärderingen av dessa. 2.1 Enkät till veterinärer För att kartlägga den veterinära verksamheten har Jordbruksverket valt att göra en enkät bland veterinärer födda 1951 eller senare (bilaga 2), dvs. de som fortfarande är verksamma Enkäten skickades till 1053 kvinnor och 453 män. 785 kvinnor (75 %) och 276 män (64 %) som är verksamma i Sverige besvarade den. De som har svarat är i genomsnitt 44 år gamla och har varit verksamma som veterinärer i 13 år (kvinnor 13 år, män 14 år). I enkäten frågades om huvudsakligt verksamhetsområde idag och vad man tror att man kommer att arbeta med 2010 respektive Vidare fanns frågor om anställningsform, jourtjänstgöring, arbetstid idag, under åren samt förväntad arbetstid 2010 respektive Det fanns även frågor om civilstånd, födelseår, examensår, hur många barn under 16 år man hade boende hemma samt om man hade annan utbildning än veterinärutbildningen. För att beräkna antalet sysselsatta veterinärer inom olika områden har enkätmaterialet använts för dem som är födda 1951 och senare. De som inte har besvarat enkäten har antagits vara procentuellt fördelade inom verksamhetsområden på samma sätt som de som har svarat. Det finns en möjlig felkälla i sättet att fördela de som inte besvarat enkäten, då vissa grupper kanske är mer svarsbenägna än andra. Vid en jämförelse med antalet inom olika områden utifrån Jordbruksverkets register, verkar dock inte felet vara särskilt stort, med ett par undantag som kommenteras i avsnitt 2.2. Svarsfrekvensen för enkäten till veterinärerna var 72 %, vilket i enkätsammanhang får anses vara bra. 2.2 Enkät till arbetsgivare för veterinärer En enkät har också skickats till arbetsgivare för veterinärer (bilaga 3). Enkäten har gått till de veterinära arbetsplatser Jordbruksverket haft kännedom om. För klinisk verksamhet har enkäten bara skickats till arbetsplatser där det arbetar mer än en veterinär. Länsveterinärerna har hjälpt till att sortera bort arbetsplatser i klinisk verksamhet med endast en veterinär. 154 arbetsgivare är med i sammanställningen. I enkäten efterfrågades hur många veterinära årsarbetskrafter (ÅA) man har idag samt hur många man förväntas ha år 2010 respektive Ett antal arbetsgivare har inte haft någon uppfattning om framtiden, eller har bara trott något om år 2010, men inte Vi har beräknat medelvärdet på förväntad förändring av årsarbetskraftsbehovet för 2010 respektive 2020 för olika verksamhetsområden. Detta har sedan använts för att beräkna behovet av ÅA i prognosen för 2010 respektive I enkäten fanns även frågor om arbetstid för de anställda, om man ansåg sig ha tillräckligt antal veterinärer anställda och hur man trodde att tjänsterna skulle kunna göras mer attraktiva. 7

14 Antalet ÅA som finns idag inom respektive område har beräknats med hjälp av enkätsvar och de uppgifter som finns i Jordbruksverkets register. I de fall samtliga arbetsgivare inom verksamhetsområdet är kända är antal ÅA inte uppskattade utan faktiska. Exempel på det är veterinärer inom offentlig administration och distriktsveterinärer. Det beräknade antalet ÅA utifrån veterinärenkäten var i de verksamhetsområdena betydligt större än det antal arbetsgivarna angett. Möjligen beror det på att veterinärerna i dessa grupper var mer svarsbenägna än övriga, eller att verksamhetsområdet var otydligt definierat. Det kan också bero på att yngre veterinärer som inte är fast anställda som distriktsveterinärer har uppgivit det som huvudsakligt verksamhetsområde, eftersom man vikarierar inom området. 2.3 Enkät till veterinärstuderande För att få reda på attityd till arbetstid mm. hos blivande veterinärer, har en enkät gjorts bland veterinärstuderande i årskurs 4, 5 och 6 (bilaga 4), sammanlagt 162 kvinnor och 27 män. 113 kvinnor (70 %) och 25 män (93 %) har besvarat enkäten. Svarsfrekvensen bland alla studerande var 73 %. I enkäten ställdes frågor om tänkt verksamhetsområde vid utbildningens start, om man ändrat uppfattning, i vilken utsträckning man förväntar sig arbeta heltid respektive deltid samt vilken inställning man har till jourtjänstgöring. Även här frågades om civilstånd, ålder, annan utbildning före veterinärutbildningen och antal hemmaboende barn under 16 år. 2.4 Veterinärer som inte deltagit i enkät De veterinärer som är födda tidigare än 1951 och de veterinärer för vilka Jordbruksverket saknat uppgift om födelseår har inte deltagit i någon enkät. För veterinärer födda och de där uppgift om födelseår saknas, har uppgifter från Jordbruksverkets register använts för att avgöra vilket område de verkar inom. För dessa äldre veterinärer bör Jordbruksverkets uppgifter vara aktuella. De är sannolikt inte lika benägna att byta område som de yngre. Veterinärer födda 1937 och tidigare har inte tagits med i beräkningarna. I Jordbruksverkets register fanns i oktober veterinärer födda 1937 eller tidigare. 8

15 3 Nulägesbeskrivning 3.1 Verksamhetsområden för veterinärer Fördelningen av veterinärer inom olika verksamhetsområden 1986, 1991 och 2003 framgår av tabell 1. År 2003 beräknar Jordbruksverket att det var 2037 veterinärer verksamma i Sverige. Antalet obefordrade veterinärer har drastiskt minskat 2003 jämfört med tidigare kartläggningar. I kategorin ingår framför allt nyutbildade veterinärer. Vid nuvarande kartläggning har Jordbruksverket frågat inom vilket verksamhetsområde veterinären huvudsakligen verkar. Tidigare har man endast gått efter de uppgifter som fanns registrerade hos Jordbruksverket. Tyvärr fungerar inte uppdateringen av vad veterinärer arbetar med fullt ut, eftersom veterinärerna inte alltid meddelar länsstyrelsen tillträde av tjänst. De veterinärer som inte är kategoriserade någon annanstans hamnar i kategorin obefordrade veterinärer. 3.2 Veterinärstuderande I enkäten till studenterna (138 svar) ställdes en fråga om vilket eller vilka områden de hade tänkt sig arbeta inom när de började studera och vad de nu kunde tänka sig att göra. Det är framför allt studenterna i årskurs 4 som anger flera områden de kan tänka sig att arbeta inom. I årskurs 5 verkar man vara mer inriktad på ett område, medan man i årskurs 6 återigen kan tänka sig fler. Vid en grov indelning i klinisk arbete och inte kliniskt arbete (i detta inkluderas även djurhälsovården och SLU) kan man se att vid utbildningens början var det bara 7 studerande som kunde tänka sig verksamhet inom icke-kliniskt område. När enkäten besvarades hade antalet ökat till 37 personer Distriktsveterinärer Av de studenter som svarade på enkäten kunde drygt en femtedel tänka sig att arbeta som distriktsveterinär, när de påbörjade studierna. När de svarade på enkäten var det nästan två femtedelar av studenterna som kunde tänka sig att jobba som distriktsveterinär. Två tredjedelar av dem som från början kunde tänka sig att arbeta som distriktsveterinär kan även tänka sig det idag. Det finns inget tydligt mönster vad de som inte längre vill jobba som distriktsveterinär nu vill jobba med både andra kliniska inriktningar och inte kliniska områden finns representerade. De skäl som främst angetts för att man ändrat sig är att man fått inblick i fler områden och att man råkat hamna inom ett annat område under studietiden eller att man vill prova på det mesta eftersom det är en bred utbildning. Även att arbetet på distrikt är tungt har nämnts som skäl. Det är många som ändrat uppfattning under utbildningen och som när de började inte ville arbeta som distriktsveterinär, men som nu vill göra det. De studenterna hade från början tänkt sig arbeta på djursjukhus med antingen häst eller små sällskapsdjur. De skäl man anger för att nu vilja jobba som distriktsveterinär är till klart övervägande del att man under utbildningen kommit i kontakt med den typen av arbete och blivit intresserad av området. Även lönen finns med som skäl. Det är främst studenter i årskurs 5 och 6 som har ändrat sig till att i större utsträckning vilja arbeta som distriktsveterinärer. De som går i årskurs 4 har oftast med distriktsveterinär som ett alternativ av många. 9

16 3.2.2 Djursjukhus, häst Från början var det cirka 15 % av studenterna som ville arbeta med häst på djursjukhus. När de svarade på enkäten hade den siffran sjunkit något. En tredjedel av dem som först kunde tänka sig att arbeta på djursjukhus med häst vill fortfarande göra det. De som inte längre vill arbeta på djursjukhus med häst vill nu istället främst arbeta som distriktsveterinär eller på djursjukhus med små sällskapsdjur. De som vill arbeta som distriktsveterinär har främst angett som skäl att de fått mer kunskap om djurslagen under utbildningen. Skälen för dem som vill arbeta med små sällskapsdjur varierar lite mer, t.ex. att de fått prova på att arbeta och trivts bra och att de blivit mer intresserade och att det är bekvämare patienter. Uppfattningarna har även till viss del gått åt andra hållet ett par av dem som först ville bli distriktsveterinär vill nu arbeta på djursjukhus med häst. Det finns inga tydliga skillnader mellan årskurserna Djursjukhus, små sällskapsdjur En tredjedel av studenterna ville arbeta på djursjukhus med små sällskapsdjur när de började utbildningen. Storleken på den gruppen är vid tiden för enkätsvar i stort sett oförändrad. Av dem som när de började utbildningen kunde tänka sig att arbeta med små sällskapsdjur på djursjukhus, är en tredjedel fortfarande intresserade av att göra det. Två femtedelar av dem som har bytt till andra områden vill nu arbeta som distriktsveterinär istället. Övriga tre femtedelar fördelar sig jämt över andra verksamhetsområden. De som vill arbeta som distriktsveterinär istället har som skäl för att byta främst angett att de insett fördelarna med det arbetet. Bland de som kan tänka sig andra områden är det flera som anger att de anser att arbetssituationen är för dålig på smådjurssjukhus, att det finns risk för utbrändhet t.ex. De som tillkommit kommer från områdena distriktsveterinär, häst på djursjukhus och privat verksamhet med små sällskapsdjur. 3.3 Arbetstider Av de veterinärer som besvarat enkäten är det 56 % av kvinnorna och 82 % av männen som arbetar heltid. Orsakerna till deltidsarbete framgår av tabell 2. Det är framför allt kvinnor (33 % av kvinnorna, 8 % av männen) som arbetar deltid för att de har hemmaboende barn under 16 år. Detta speglar den allmänna bilden i arbetslivet. Det är värt att notera att 14 % av kvinnorna och 13 % av männen, som inte har hemmaboende barn arbetar deltid. Hälften av dem anger som skäl att de helt enkelt inte vill ha en heltidstjänst, beroende på arbetets karaktär och belastning. Flera uppger att trots att de har en deltidsanställning blir den totala arbetstiden ändå betydligt över 40 timmar per vecka på grund av jour eller beredskap. Arbetstiden för de yrkesverksamma veterinärer som besvarade enkäten hösten 2003 var i genomsnitt 90 %, (87 % kvinnor, 96 % män) Veterinärstuderandes förväntningar på arbetstid Tre fjärdedelar av studenterna vill arbeta heltid när de är färdiga. Av dessa vill dock nästan två tredjedelar arbeta deltid när de har småbarn. Den tiden vill de flesta arbeta antingen 50 % eller 75 %. En fjärdedel av studenterna vill alltså arbeta deltid även om de inte har barn. De flesta vill då arbeta antingen 75 % eller 80 %. 10

17 3.3.2 Inställning till jourtjänstgöring bland veterinärstuderande Av de studenter som svarat på enkäten är det en fjärdedel som mycket väl kan tänka sig arbete med jourtjänstgöring utöver ordinarie tjänstgöringstid. En majoritet av de övriga (60 % av alla som svarat på enkäten) kan tänka sig att ha schemalagd arbetstid där kvällar, nätter och helger ingår, men där det inte blir mer än 40 timmars arbetsvecka totalt. Nästan en tiondel vill helst inte arbeta jour alls, men kan tänka sig att göra det om de inte får något annat jobb medan en student svarat att han eller hon absolut inte kan tänka sig jour. 3.4 Regionala skillnader Fördelningen av veterinärer över länen framgår av figur 1. Underlaget för figuren kommer från Jordbruksverkets register och innehåller veterinärer som är födda 1938 eller senare och som dessutom är yrkesverksamma samt har en svensk adress. Om man jämför antalet veterinärer per län med befolkningen i stort kan man se en stor variation mellan länen (tabell 3). Uppgifter om befolkningen kommer från Statistiska centralbyrån (SCB). Det län som har absolut störst andel veterinärer är Uppsala län, med 114 veterinärer per invånare. Detta beror bl.a. på att det i Uppsala finns flera stora veterinära arbetsplatser, som SLU, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Livsmedelsverket (SLV). Dessutom bor ett stort antal nyutbildade veterinärer kvar i Uppsala ett tag efter de fått legitimation. Även Gotlands län har många veterinärer per invånare. Skälet kan vara att Gotlands län har få invånare, vilket gör att antalet veterinärer per invånare blir högt. Dessutom har länet många djur (nötkreatur, svin och får) inte bara i förhållande till antalet invånare utan även i reella tal. Ett annat veterinärtätt län är Jämtland, om man jämför med antalet invånare. Jämtlands län har dock inte så många nötkreatur, svin eller får. Däremot är Jämtlands län, enligt hundregistret, det mest hundtäta länet vilket till viss del skulle kunna förklara den stora andelen veterinärer. Tittar man på antalet veterinärer, istället för andelen, finner man att Jämtlands län har ungefär lika många veterinärer som övriga norrlandslän. Tillgången till arbete har naturligtvis betydelse för hur veterinärer fördelar sig i landet. Många veterinära arbetsplatser är beroende av djurtillgången. Detta gäller inte bara kliniska arbetsplatser och den förebyggande djurhälsovården utan även t.ex. slakterier. Arbetsplatser som inte är beroende av djurtillgången för sin lokalisering är t.ex. universitet och högskolor, läkemedelsföretag och myndigheter Fördelningen av veterinärer beroende på antalet djur I figur 2 visas antal veterinärer per invånare för varje län liksom antal nötkreatur, får och svin per 50 invånare samt antalet hundar per invånare. Antalet nötkreatur, får och svin per 50 invånare varierar mycket mellan länen, från Stockholms 2 till Gotlands 154. Andra län som har mycket nöt, svin och får i förhållande till antalet invånare är Kalmar och Hallands län. För hund är inte variationen fullt så stor. Stockholms län har lägst antal hundar per invånare, 21 stycken per invånare medan Jämtlands län har flest hundar, 57 stycken per invånare. Överlag har norrlandslänen många hundar liksom Värmlands, Kronobergs och Dalarnas län. Anledningen till att antalet hästar eller sällskapsdjur förutom hundar inte har redovisats är att det inte finns någon samlad statistik över dessa djurslag. Statistiken över antalet nötkreatur, svin och får kommer från SCB och över antalet hundar från Centrala hundregistret. 11

18 3.4.2 Administrativt arbete m.m. Som redan nämnts har Uppsala län en speciell situation när det gäller arbetsplatser med bl.a. SLU, SVA och SLV. Jönköpings län har en mycket stor andel veterinärer i administrativ tjänst, vilket beror på att Jordbruksverket finns där Besiktningsveterinärer De län där det finns flera och/eller större slakterier har naturligtvis många besiktningsveterinärer. Skåne län har klart flest besiktningsveterinärer följt av Västra Götalands och Uppsala län Distriktsveterinärer Flest distriktsveterinärer finns i Västra Götalands län, följt av Östergötlands och Skåne län. Om man däremot tittar på andelen distriktsveterinärer av alla veterinärer i länen utgör distriktsveterinärerna i dessa län 17 %, 10 % respektive 32 %. I Norrbottens län är däremot 60 % av veterinärerna distriktsveterinärer och i Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Blekinge län drygt 40 %. Stockholms län har mycket få distriktsveterinärer Djursjukhus och djurkliniker Stockholm län har flest veterinärer som arbetar på djursjukhus eller djurkliniker. Därefter kommer Västra Götalands och Skåne län. I alla dessa tre län finns ett flertal djursjukhus och många större och mindre djurkliniker. Eftersom många av de veterinärer som är anställda på SLU i Uppsala arbetar kliniskt där hamnar förmodligen även Uppsala län högt på listan. Andra län där många veterinärer arbetar på djursjukhus eller djurkliniker är Kalmar och Västmanlands län och där finns även större djursjukhus Privata veterinärer Största andelen privata veterinärer som arbetar med flera djurslag eller bara livsmedelsproducerande djur (dvs. motsvarande distriktsveterinärer), finns enligt enkätsvaren i Skåne, Västra Götalands och Kalmar län. 3.5 Veterinärer utomlands 43 svenska veterinärer (8 män och 35 kvinnor) är bosatta utomlands enligt Jordbruksverkets register. Två veterinärer har i enkätsvaren angivit att de arbetar utomlands, trots att de har postadress i Sverige. De har inte tagits med i sammanställningen av enkätsvaren. De veterinärer som har postadress utomlands har inte fått enkäten. De finns dock med i sammanställningen av verksamhetsområden, under rubriken utlandstjänst. 3.6 Social struktur Enligt enkäten är det sammanlagt 58 % av veterinärerna som har hemmaboende barn upp till 16 år, 56 % av kvinnorna och 70 % av männen. Av de veterinärer som angett civilstånd är 77 % gifta eller sambo och 23 % ensamstående. För kvinnor är 74 % gifta eller sambo medan samma siffra är 89 % för männen Val av sysselsättning beroende på kön och hemmaboende barn Av de veterinärer som svarat på enkäten arbetar två tredjedelar kliniskt i någon form. Vid närmare granskning framgår det att bland kvinnor med barn är det fler än genomsnittet som arbetar kliniskt medan det bland män utan barn är färre. Veterinärerna i de två övriga grupperna (kvinnor utan barn och män med barn) ligger på genomsnittet. 12

19 Av resultaten från enkäten kan man inte se att veterinärer som arbetar kliniskt (veterinärer på SLU inte med i denna grupp) skulle välja olika verksamhetsområden beroende på om de har barn eller inte. Däremot finns vissa skillnader mellan könen. Bland annat väljer hälften av kvinnorna att arbeta med små sällskapsdjur på djursjukhus eller klinik medan en tredjedel av männen gör det. Samtidigt är det en något större andel av männen som väljer att arbeta som distriktsveterinärer drygt en tredjedel medan bara drygt en fjärdedel av kvinnorna gör det. Inte heller bland de veterinärer som inte arbetar kliniskt (veterinärer på SLU är medräknade i denna grupp) går det att se någon tydlig skillnad mellan de som har barn och de som inte har barn. Det finns dock en viss skillnad mellan könen. En femtedel av männen som inte arbetar kliniskt arbetar som besiktningsveterinärer, medan bara en tiondel av kvinnorna gör det. Vidare finns en tredjedel av kvinnorna och en femtedel av männen som inte arbetar kliniskt på SLU. 13

20

21 4 Tillgång på veterinärer Tillgången på veterinärer påverkas av en rad faktorer som behandlas i detta avsnitt. En viktig faktor är antalet examinerade veterinärer. Andra faktorer, som påverkar tillgången och som behandlas i detta avsnitt är nordisk arbetsmarknad, verksamhetsgrad, förväntad pensionsålder samt bortfall före pensionsålder på grund av dödsfall. 4.1 Intagning och examination Tillgången på veterinär arbetskraft påverkas främst av antalet antagna studerande till veterinärprogrammet. På grund av samhällets ökande efterfrågan på veterinär arbetskraft har antalet successivt ökat från 15 per år på 1930-talet till 82 år De närmaste åren planeras antalet studieplatser öka till 100 senast år Antalet antagna studerande per år framgår av tabell 4. Varje år avbryter några veterinärstuderande utbildningen. Antalet har varierat från år till år. 4.2 Veterinärer från EU och EES-länder Sedan länge råder en fri nordisk arbetsmarknad för veterinärer. Sedan EES-avtalet trädde ikraft 1994 har det varit möjligt att få svensk veterinärlegitimation för dem som har en veterinärexamen i något av medlemsländerna i EU och EES, utan tilläggsutbildning. Under åren 1995 till 2003 har totalt 218 veterinärer med examen från länder inom EU/EES fått svensk legitimation. Av dem hade 82 examen från Norge, 44 från Danmark och 14 från Finland. För personer med annan än nordisk veterinärexamen krävdes före 1994 att de kompletterade sin utbildning i varierande grad. Lättast att få svensk legitimation hade då de med tysk veterinärexamen. Fram till 1990 var tillskottet till arbetsmarknaden cirka fem utländska veterinärer per år. De senaste åren har ett flertal svenskar valt att studera till veterinär i något av de nordiska länderna. För närvarande studerar 60 svenskar i Danmark och 14 i Norge. Framför allt i Danmark har en markant ökning skett de senaste åren (22 svenskar antogs 2002 och 23 stycken år 2003). I Finland finns för närvarande inte några svenskar som studerar till veterinär. 4.3 Veterinärer med examen utanför EU och EES Personer med veterinärexamen från USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och den internationella utbildningen i Ungern, får i regel svensk veterinärlegitimation utan tilläggsutbildning, under förutsättning att de behärskar svenska språket. Det finns idag svenskar som studerar bl.a. på den internationella veterinärutbildningen i Budapest, Ungern. Under åren 2000 till 2003 har sammanlagt 11 veterinärer med utbildning i Ungern fått svensk legitimation. Veterinärer från de länder där veterinärutbildningen inte bedöms som likvärdig med den svenska måste komplettera sin utbildning för att kunna arbeta som veterinär i Sverige. Tidigare gjordes det genom att de fick gå vissa kurser på veterinärprogrammet, tillsammans med de svenska studenterna. Sedan 1999 finns en särskild utbildning, tilläggsutbildning för utländska veterinärer (TUVE). Utbildningen är cirka 1,5 år lång och teori varvas med praktik. Innan veterinären får påbörja TUVE ska han eller hon ha klarat kurs i sjukvårdssvenska. 15

22 Hittills har 57 veterinärer gått TUVE. Sannolikt fanns och finns fortfarande ett uppdämt behov, eftersom många valt att inte arbeta som veterinär, då det krävdes ganska lång kompletterande utbildning tidigare. I pågående TUVE-kurs, som startade hösten 2003, deltar 13 personer. Efter intagningen hösten 2003 fanns cirka 80 veterinärer som kan vara aktuella för TUVE i framtiden. Som Jordbruksverket framförde i delrapporten är denna grupp en resurs som borde tas tillvara. En riktad språkutbildning skulle kunna medföra att fler av dessa veterinärer kan gå TUVE och få svensk veterinärlegitimation. Svensk veterinärlegitimation har under åren 1995 till 2003 utfärdats till 68 personer med examen från land utanför EU/EESområdet, utöver de 11 med examen från Ungern Verksamhetsområden för veterinärer med examen från land utanför EU/EES I enkäten som gjorts bland veterinärer födda senare än 1951 fanns en fråga om var man fått sin veterinärlegitimation ursprungligen, i Sverige, annat nordiskt land eller i land utanför Norden. Hela 9 % av dem som besvarat enkäten har fått legitimation i ett utomnordiskt land. De arbetar huvudsakligen med klinisk verksamhet för små sällskapsdjur (28 %), som besiktningsveterinärer (20 %) eller som statliga distriktsveterinärer (10 %). Sannolikt är det inte så mycket som 9 % av hela veterinärkåren som har ursprungslegitimation från ett utomnordiskt land. Bland dem som är födda före 1951, och därmed inte varit med i enkäten, finns troligen en lägre andel veterinärer med utomnordisk ursprungslegitimation. 4.4 Nordisk arbetsmarknad Det finns 161 veterinärer med svensk veterinärlegitimation, bosatta i de nordiska länderna utom Sverige. En del av dem är utbildade i Sverige, men har sedan flyttat tillbaka till sitt hemland. Några av dem har ansökt om svensk legitimation för att arbeta i Sverige längre eller kortare tid, men är utbildade i hemlandet. Flertalet som är bosatta i Norge och legitimerade i Sverige under åren 1994 till 2003 (totalt 78 veterinärer) är utbildade på bekostnad av norska staten, som under den perioden köpte 5 utbildningsplatser per årskull. Ett okänt antal av de 161 arbetar i Sverige, men har postadress i hemlandet. 4.5 Arbete utanför Norden 1991 arbetade 43 veterinärer med svensk legitimation utomlands. Man trodde då på en ökning med 10 veterinärer till har 61 veterinärer med svensk legitimation postadress utanför Norden. Jordbruksverket har inte kontaktat veterinärerna med adress utomlands för att fråga vad de är sysselsatta med. Ökningen av veterinärer verksamma utomlands har blivit något större än vad man förutspådde Jordbruksverket ser i dagsläget inte någon tendens till att antalet veterinärer som arbetar utanför Norden kommer att öka ytterligare. 4.6 Verksamhetsgrad En viktig faktor som påverkar tillgången på veterinär arbetskraft är verksamhetsgraden. I tidigare prognosarbete har Lantbruksstyrelsen vid flera tillfällen samarbetat med SCB i dessa frågor. I prognoserna 1987 och 1991 har man antagit att för att upprätthålla 100 heltidstjänster krävs det 120 kvinnliga respektive 105 manliga veterinärer. I prognosen för både 2010 och 2020 har Jordbruksverket räknat med medelvärdet av de uppskattningar för samt 2003, som framkommit av enkäterna. Det blir 124 kvinnliga respektive 108 manliga veterinärer för 100 heltidstjänster. 16

23 Det beräknade antalet veterinärer som behövs, enligt beräkning utifrån enkätsvaren, för att upprätthålla 100 heltidstjänster under perioden respektive för år 2003 och prognos för åren 2010 och 2020 samt de veterinärstuderandes framräknade verksamhetsgrad framgår av tabell Pensionsavgångar I tidigare prognoser har man använt pensionsåldern 65 år för både män och kvinnor vid beräkning av pensionsavgångar. I denna prognos har vi frågat de veterinärer som förväntas vara verksamma 2020 när de tror att de kommer att pensioneras. Angiven pensionsålder varierar för kvinnor från 52 år upp till 100 år. Männen har angett pensionsålder från 50 år till 99 år. Det är inte alla som i enkätsvaren har angivit när de tror de ska pensioneras. Bland dem som har haft en uppfattning är medelåldern vid pension 64 år för män och 63 år för kvinnor. Vid beräkning av pensionsavgångar i prognosen har dessa pensionsåldrar använts, trots att de som pensioneras under perioden 2004 till 2020 inte har varit med i enkäten. Riksförsäkringsverket har i september 2003 skrivit en PM om äldres deltagande i arbetslivet. (Ingemar Svensson PM ). Där uppges att 2002 var den genomsnittliga åldern för nybeviljad förtidspension/sjukbidrag eller ålderspension 58,2 år för kvinnor och 59,5 år för män. Av PM:et framgår också att de yngre i allmänhet förväntar sig en lägre pensionsålder än de som är äldre. De som har angett en förväntad pensionsålder högre än 65 år har ansett att de vill och kan fortsatta arbeta efter den ålder man idag får folkpension. Även de som angivit en pensionsålder högre än 65 år är medräknade i de genomsnittliga pensionsåldrarna. Det innebär att man i denna prognos får med de veterinärer som kan tänkas arbeta efter pensionsåldern. I tidigare prognoser har hänsyn inte tagits till att pensionerade veterinärer har möjlighet till fortsatt arbete. Enligt Jordbruksverkets erfarenhet är det inte ett obetydligt antal veterinärer som arbetar efter 65 års ålder. Det är därför rimligt att anta att den genomsnittliga pensionsåldern blir högre för veterinärer än för befolkningen i allmänhet. 4.8 Bortfall före pensionering Dödsriskberäkningen före uppnådd pensionsålder har i tidigare prognoser byggt på uppgifter från det försäkringsbolag där SVF har sina kollektiva försäkringar. Uppgifter från försäkringsstatistiken har då visat att cirka 5 veterinärer per år avlider före 65 års ålder. Försäkringsbolaget har på förfrågan från Jordbruksverket angett att siffran 5 per år fortfarande är relevant. Vid tidigare prognoser har man dessutom räknat med ett bortfall på en veterinär per år till följd av långvarig sjukdom eller arbetsskada. I denna prognos har istället hel- eller deltidssjukskrivningar och pensioneringar som framkommit i enkäten tagits med då verksamhetsgraden beräknats. 4.9 Inte yrkesverksamma veterinärer Antalet veterinärer som inte utövar veterinäryrket har ökat från 31 veterinärer år 1991 till 64 stycken Några som inte är yrkesverksamma har i enkätsvaren uppgett varför. Det finns de som har annat arbete på grund av att lönen och/eller arbetstiderna är bättre. Det finns även de som anger utmattningsdepression och att veterinäryrket är pressande på olika sätt som orsak till att man inte arbetar som veterinär. 17

24 Ett observandum är att studerande på veterinärutbildningen i stor utsträckning (57 %) har annan högskoleutbildning före veterinärutbildningen. En del av det är enstaka kurser, eller påbörjad annan utbildning i väntan på att komma in på veterinärutbildningen. Men det finns även de som har en hel utbildning (upp till 200 högskolepoäng) innan de börjar på veterinärprogrammet. De har alltså ett annat yrke att gå tillbaka till om de vill. 18

25 5 Yrkesverksamma veterinärer 2010 respektive 2020 Prognos över antal yrkesverksamma veterinärer har utarbetats dels för situationen år 2010, dels för år I prognosen har Jordbruksverket valt att räkna med att 100 studenter antas till veterinärutbildningen från år Idag är intagningen 82 studenter per år. Enligt SLU planeras 2005 en utökning till 92 och ytterligare utökning till 100 studieplatser hösten I denna prognos har vi räknat med att 85 % av de antagna är kvinnor. Tidigare erfarenhet visar att inte alla studerande som antagits till veterinärprogrammet avlägger examen. I tidigare prognoser har man beräknat bortfallet till mellan 6 och 10 %. Det har delvis kompenserats av att det tillkommit studenter som kompletterar utländsk examen. De går nu via TUVE istället. Vid en jämförelse mellan antalet examinerade från veterinärutbildningen och antalet intagna under tiden visar det sig att 14 % färre examinerats än de som tagits in 5,5 år tidigare. För är motsvarande siffra 10 %. En del av dem har gjort studieuppehåll och finns kvar inskrivna på utbildningen. I denna prognos har vi räknat med att 10 % av dem som börjar veterinärutbildningen, vare sig det är i Sverige, Danmark eller Norge, inte fullföljer den. Veterinärer som får sin kompletterande utbildning för svensk legitimation i TUVE tror vi kommer att minska något. Sannolikt fanns ett uppdämt behov när utbildningen startade, som kanske har dämpats något. I beräkningen av antalet yrkesverksamma veterinärer har vi räknat med att en TUVE-kurs med 15 platser startar vartannat år. Det är dock mycket vanskligt att förutse hur flyttmönster blir och varifrån det kan tänkas flytta in veterinärer till Sverige. Med en riktad språkutbildning (se avsnitt 4.3) skulle troligen en TUVE-kurs kunna starta varje år under några år, istället för vartannat. Då skulle den resurs, som de utländska veterinär som redan är i Sverige utgör, kunna tas tillvara snabbare. De senaste åren har flera svenskar valt att studera i Norge eller Danmark. Under perioden var det i genomsnitt 16 i Danmark och 3 i Norge som skrevs in på utbildningen. Kanske kommer antalet att minska när antalet utbildningsplatser i Sverige ökar. Vid beräkningen av antalet yrkesverksamma veterinärer har vi räknat med att 8 varje år kommer att påbörja utbildning i Danmark och 2 i Norge. På veterinärutbildningen i Finland finns för närvarande inte några svenska studerande. Våren 2003 hade man totalt 459 sökande till veterinärutbildningen. 5 av dem var svenskar, men inte någon blev antagen. Det har antagits, som angivits under avsnitt att fem veterinärer per år bortfaller före uppnådd pensionsålder. Det är mycket svårt att förutse hur många veterinärer som kommer att tillkomma från andra länder och i hur hög grad svenska veterinärer kommer att arbeta utomlands. I prognosen har vi räknat med att antalet veterinärer som arbetar utomlands kommer att vara oförändrat jämfört med nuläget. Vi har inte räknat med något tillskott av veterinärer med examen från andra länder, utöver de som går TUVE. Det har antagits att antalet veterinärer som inte är verksamma kommer att vara oförändrat. Jordbruksverket beräknar att det kommer att finnas cirka 2360 yrkesverksamma veterinärer (68 % kvinnor) år 2010 och cirka 2730 yrkesverksamma veterinärer (78 % kvinnor) år

26

27 6 Marknadens behov av veterinär arbetskraft 6.1 Allmänt En sammanställning av det uppskattade behovet av veterinära ÅA för 2003, 2010 respektive 2020 inom olika områden finns i tabell 6 och i figur 4. De förändringar i antal ÅA som anges i prognoserna bygger på enkätsvaren från arbetsgivarna. Det är naturligtvis många faktorer som påverkar behovet av veterinärtjänster. I detta allmänna avsnitt behandlas några av dem Arbetsmarknaden 2003 Antalet ÅA inom de olika verksamhetsområdena 2003 är beräknat utifrån enkätsvar och uppgifter i Jordbruksverkets register. För de områden där djurslag tidigare inte har specificerats har vi gjort en beräkning av fördelningen på häst respektive små sällskapsdjur. Inom några områden är osäkerheten större än andra. Det har kommenterats nedan. Inom de verksamhetsområden där samtliga arbetsgivare är kända, har vi räknat med faktiskt antal ÅA. För övriga verksamhetsområden har vi beräknat antalet ÅA utifrån antal veterinärer verksamma inom området och verksamhetsgrad. Beräkningen av behovet bygger på antagandet att arbetsmarknaden idag är i balans. Det finns dock tecken på att arbetsmarknaden för närvarande inte är i balans (se avsnitt 6.1.3). De lediga tjänster som finns annonserade i februari 2004 utgör ca 28 ÅA. 10 av tjänsterna finns på Jordbruksverkets distriktsveterinäravdelning, 5 är administrativa tjänster och övriga finns på djursjukhus och veterinärkliniker. När det gäller distriktsveterinärerna och de centrala myndigheterna har vi räknat med faktiskt antal ÅA idag och i framtiden. En eventuell brist idag påverkar därför inte prognoserna för dessa verksamhetsområden. Inte heller för djursjukhus och övrig privat klinisk verksamhet har vi valt att ta med i beräkningen att det idag kan finnas veterinärbrist. Den av arbetsgivarna förmodade ökningen är ändå så stor att skillnaden i behov av ÅA 2010 respektive 2020 skulle bli marginell. Det finns även andra osäkerhetsfaktorer för dessa områden (se avsnitt 6.4) Djurantal Antalet djur inom lantbruket har successivt minskat sedan 1980 (figur 3). Det är svårt att förutse hur ett minskat djurantal bland lantbrukets djur påverkar behovet av veterinärtjänster. Djurbesättningarna har blivit större och drivs mer rationellt. Det har lett till att man, förutom traditionell djursjukvård, efterfrågar mer rådgivning och förebyggande åtgärder än tidigare. Enligt försäkringsstatistik (Agria djurförsäkring ) har veterinärvårdsskadorna för sällskapsdjur ökat med 36 % för hund, 50 % för häst och 37 % för katt under perioden Ökningen tyder på att ägare till sällskapsdjur blivit mer benägna att söka veterinärvård för sina djur. 21

28 6.1.3 Veterinärtillgången idag Av de arbetsgivare som besvarat enkäten har 29 stycken (18 %) angett att det är svårt att få sökande både till tidsbegränsade och fasta tjänster. 5 arbetsgivare (3 %) anser att det är svårt att få sökande till tidsbegränsade tjänster. 118 arbetsgivare (77 %) anger att de har alla tjänster besatta med behöriga veterinärer. Det förefaller alltså som att det finns en viss brist på veterinär arbetskraft. För att inte arbetsgivarna ska uppleva brist inom något verksamhetsområde krävs ett överskott på veterinärer. Något överskott finns inte idag. På SVF:s webbplats och på webbplatsen Platsbanken finns i februari fasta veterinärtjänster och 14 vikariat utlysta. Samtidigt har 6 av veterinärerna som besvarat Jordbruksverkets enkät uppgett att de är heltidsarbetslösa. Ytterligare 15 har uppgett att de är arbetslösa på deltid EU-regler om arbetstid I EU-direktiv (rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden) finns bland annat regler att man får ha högst 48 timmars arbetsvecka och att man ska ha rätt till minst 11 timmars vila per dygn. EU-direktivet är hårdare skrivet än den svenska lagstiftningen på området. EU-domstolen har slagit fast att även jourtid som är förlagd till arbetsplatsen ska räknas in i den totala arbetstiden. Det skulle i praktiken kunna innebära kortare arbetstid för många veterinärer. Idag räknas vanligen jourtiden utanför den ordinarie arbetstiden. Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler lade, i ett delbetänkande (SOU 2002:58) sommaren 2002, fram förslag som låg i linje med EU:s krav. Betänkandet har hittills inte gett upphov till någon ändrad lagstiftning. Beroende på hur EU:s direktiv införlivas kan behovet av veterinär arbetskraft öka väsentligt. 6.2 Statliga distriktsveterinärer (+ 134 ÅA) Distriktsveterinäravdelningen på Jordbruksverket har idag 284 ÅA veterinärer och man ser ett ökat behov av veterinärer i framtiden. Prognosen blir en ökning med 55 tjänster till 339 ÅA år 2010 och med ytterligare 79 till 418 ÅA år Djursjukhus förutom SLU (+ 139 ÅA) Häst Två djursjukhus med verksamhet för häst har besvarat enkäten. De svarar tillsammans för 16 ÅA. Antalet veterinärer som arbetar med häst på djursjukhus beräknas till 60 (52 ÅA). Den siffran är högst osäker, eftersom den delvis har räknats fram. 24 kvinnor och 10 män har i enkätsvar angett att de arbetar på djursjukhus med häst. Det kan vara en begreppsförvirring, så att några som arbetar i övrig privat klinisk verksamhet har hamnat i denna grupp. Totalt sett påverkar det dock prognosen i liten grad. Prognosen blir en ökning med 11 tjänster till 63 ÅA år 2010 och med ytterligare 3 till 66 ÅA år

29 6.3.2 Små sällskapsdjur 14 djursjukhus som tillsammans omfattar 120 ÅA har besvarat enkäten. Samtliga anser att verksamheten kommer att öka. Enligt enkäten beräknas antalet veterinärer som arbetar med små sällskapsdjur på djursjukhus till 297 (250 ÅA). Prognosen blir en ökning med 85 tjänster till 335 ÅA år 2010 och med ytterligare 40 till 375 ÅA år Privat klinisk verksamhet (+ 159 ÅA) Inom detta verksamhetsområde ligger den största osäkerheten i prognosen. Att uppskatta hur många som är sysselsatta med privat klinisk verksamhet utanför djursjukhus är svårt. I enkäten till arbetsgivare är alla arbetsplatser i klinisk verksamhet med endast en veterinär bortsorterade, antingen redan före enkäten skickades eller vid sammanställning av svaren. Prognosen bygger därför på de uppgifter vi har från kliniker med mer än en veterinär. Vi har i denna prognos förutsatt att verksamheten hos ensamarbetande veterinärer kommer att öka i motsvarande grad som på kliniker med flera veterinärer. Det kan dock mycket väl vara så att de ensamarbetande veterinärerna inte kommer att öka i samma utsträckning som klinikerna. Det gör prognosen för denna verksamhet mycket osäker Flera djurslag eller djurslag inte angivet Här finns de privata veterinärstationer som arbetar med ambulant praktik som liknar de statliga distriktsveterinärernas verksamhet. 9 arbetsgivare som har svarat på enkäten har sammanlagt 26 ÅA. Alla utom en har en uppfattning om år 2010 och hälften om år En av klinikerna planerar man att lägga ner år Generellt tror man att denna verksamhet kommer att minska, bland annat beroende på minskat antal lantbruksdjur och försämrad lönsamhet för lantbruket. Antalet veterinärer som arbetar med flera djurslag eller inte har angett djurslag beräknas till 220 (192 ÅA). Här finns sannolikt flera av de ensamarbetande veterinärerna. Prognosen blir en minskning med 12 tjänster till 180 ÅA år 2010 och med ytterligare 36 till 144 ÅA år Häst 8 arbetsgivare har besvarat enkäten, 3 är dock kombinerade häst- och smådjurskliniker. ATGklinikerna är den största enskilda arbetsgivaren. Sammanlagt sysselsätter de 8 arbetsgivarna 39 ÅA. Antalet veterinärer som arbetar med häst i privat klinisk verksamhet beräknas till 127 (112 ÅA). Prognosen blir en ökning med 58 tjänster till 170 ÅA år 2010 och med ytterligare 13 till 183 ÅA år Små sällskapsdjur 52 arbetsgivare, som sammanlagt svarar för 127 ÅA har besvarat enkäten. Antalet veterinärer som arbetar med små sällskapsdjur i privat klinisk verksamhet beräknas till 306 (260 ÅA). 23

30 Prognosen blir en ökning med 63 tjänster till 323 ÅA år 2010 och med ytterligare 73 till 396 ÅA år Besiktningsveterinärer (ingen förändring) SLV, som är arbetsgivare för besiktningsveterinärerna har uppgett att de inte kan beräkna ÅA-behovet för framtiden, då svängningarna inom branschen är svåra att förutse. Det pågår även ett arbete inom EU om hur hygientillsynen på slakterier ska vara organiserad i framtiden, som kan påverka antalet besiktningsveterinärer. Jordbruksverket har i denna prognos valt att räkna med stabilt antal besiktningsveterinärer, dvs. 71 ÅA. 6.6 Förebyggande djurhälsovård (- 11 ÅA) Arbetsgivare inom området förebyggande djurhälsovård är framför allt Svenska Djurhälsovården och Svensk Mjölk. De och ytterligare en arbetsgivare har besvarat enkäten. Tillsammans sysselsätter de 31 ÅA. Svensk Mjölk tror på stabilt antal ÅA, medan Svenska Djurhälsovården tror att verksamheten kommer att minska, framför allt på grund av minskad uppfödning av slaktdjur i Sverige. Antalet veterinärer som huvudsakligen arbetar med förebyggande djurhälsovård beräknas till 63 (53 ÅA). Det är osäkert var de arbetar, som inte är anställda av ovan angivna arbetsgivare. Prognosen blir en minskning med 5 tjänster till 48 ÅA år 2010 och med ytterligare 6 till 42 ÅA år Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) (ingen förändring) I den senaste prognosen förutsågs att SVA skulle behöva ytterliga 5 ÅA i och med EUmedlemskapet. 17 fler veterinärer arbetar på SVA år 2003 jämfört med Den stora ökningen beror mycket på EU-medlemskapet och på den provtagning som sker för TSE (galnako-sjukan). SVA förutser ingen ytterligare ökning. Prognosen blir oförändrat antal tjänster dvs. 64 ÅA både år 2010 och år Laboratorier utom SVA (+ 19 ÅA) I tidigare prognoser har man bara räknat med Svelab som veterinärt laboratorium. Sedan 1991 har Svelab försvunnit och några andra laboratorier har etablerats. Arbetsgivarenkäten har besvarats av 2 laboratorier, som tillsammans idag har 8 ÅA veterinärer. De tror båda på en ökning av den veterinärmedicinska verksamheten. Enligt enkäten beräknas antalet veterinärer som arbetar på laboratorier till 22 (19 ÅA). Prognosen blir en ökning med 7 tjänster till 26 ÅA år 2010 och med ytterligare 12 till 38 ÅA år Försöksdjur (+ 24 ÅA) Detta verksamhetsområde har vi jämfört med icke veterinära institutioner i tidigare prognos. I prognosen 1991 kunde man inte se några tendenser till förändring åt något håll. 7 arbetsgivare för försöksdjur, som tillsammans har 14,5 ÅA har besvarat enkäten. 6 av dem har en uppfattning om år 2010 och 4 om år Samtliga tror på ett ökat behov av försöksdjursveterinärer. Orsaker som framförs är ökade kvalitetskrav, fler djur i forskningen, ökat krav på veterinär närvaro m.m. 24