ETIOPIEN 3 24 november 2006

Transkript

1 ETIOPIEN 3 24 november 2006 Daniel Bengtsson

2 2

3 Deltagare Gabriel Ekman, Stockholm Joakim Ekman, Stockholm Ola Elleström, Malmö Lars Engardt, Åkersberga Christian Gräslund, Sollentuna Hans-Åke Gustafsson, Malmö Henrik Olsson, Malmö Kristian Svensson, Malmö Reseledare Daniel Bengtsson, Södertälje RESRUTT 3/11 Avresa Arlanda på kvällen 4/11 Ankomst Addis Abeba, skådning Lake Abiata, på kvällen Wendo Genet 5/11 Wendo Genet på morgonen, transport till Nechisar National Park 6/11 Nechisar National Park 7/11 Nechisar National Park morgonen, transport till Yabelo 8/11 Skådning öster och söder om Yabelo 9/11 Skådning norr om Yabelo på morgonen, transport till strax öster om Arero 10/11 Arero Negelle 11/11 Wora Belle på morgonen, transport till Harena Forest 12/11 Seneti Plateau under dagen, till Sof Omar på kvällen 13/11 Sof Omar på morgonen, transport till Dinsho 14/11 Heldag runt Dinsho 15/11 Dinsho Lake Awasa 16/11 Lake Awasa på morgonen, stopp vid Lake Ziway, transport till Awash NP 17/11 Awash National Park (Fantale) 18/11 Awash National Park (Alledeghi Plain) 19/11 Awash Melka Gebdo 20/11 Melka Gebdo Ankober, därefter skådning öster om Debre Berhan 21/11 Debre Berhan Jemma Valley 22/11 Jemma Valley 23/11 Transport från Jemma Valley till Debre Zeyit (med skådarstopp), därefter dusch och middag på hotell i Addis Abeba 24/11 Avresa från Addis Abeba efter midnatt, ankomst Arlanda på morgonen Omslag: Thick-billed Raven Corvus crassirostris Foto: Daniel Bengtsson Denna Sida: Stresemann s Bush-Crow Zavattariornis stresemanni Teckning: Peter Elfman 3

4 Vy över Nechisar. Resedagbok Fredag 3 november Avresa från Stockholm Arlanda på kvällen. Två timmar och 20 minuters flygning till Rom, där vi mellanlandar kl Lördag 4 november En halvtimme efter midnatt har vi tankat och fått fler medpassagerare. Väl i luften igen serveras ännu en middag, istället för frukost på morgonen vilket nog de flesta av oss föredragit. Klockan 08 (svensk tid + 2 timmar) landar vi i Addis Abeba, där Håkan Pohlstrand möter och lastar in oss i de två jeepar som vi kommer att turnera i de kommande veckorna. En timme efter ankomst rullar vi ut från den etiopiska huvudstaden i riktning söderut. Första skådarstoppet blir vid Koka Lake, där ett par Black Crowned-Cranes spatserar runt på vattenliljor med två små ungar, och vitvingade tärnor svävar över klarvattenytorna längre bort. Skådarsuget är visserligen stort, men vi har 27 mil att transportera oss så vi fortsätter snart till Lake Abiata. Där får vi en välförtjänt fältlunch uppdukad, vilket kommer att bli standardmässig rutin framöver; -snabbt, bekvämt och effektivt. Sedan kör vi närmare vattenlinjen och knatar sista biten, för att i värmedallret kunna urskilja större och mindre flamingo i den rosa massan (uppskattningsvis ca individer). Brushanar, småsnäppor och sandtärnor noteras också. Att vi lämnat högplatån och kommit ner i Rift Valley (från 2400 till 1200 m.ö.h.) är högst märkbart, både i fråga om temperatur och biotop. Vi ser nu savannarter som Kori Bustard, Northern White-crowned Shrike, White-headed Buffalo- Weaver, Lilac-breasted och Rufous-crowned Rollers samt Superb och Rüppell s Starlings. En ståtlig ljus dvärgörn och Wattled Ibis visar också upp sig längs vägen. På eftermiddagen anländer vi till rekreationsplatsen Wendo Genet. De varma källorna lockar såväl etiopier som västerlänningar, men för vår del är det höglandslövskogen (1850 m) som är mest intressant. På en dryg timmes skådning hinner vi bärga endemerna Black-winged Lovebird, Abyssinian Slaty Flycatcher och Ethiopian Oriole samt andra trevliga bekantskaper som Woodland Foto: Kristian Svensson Kingfisher, Hemprich s Hornbill, Double-toothed Barbet, Grey-headed Woodpecker, Mountain Wagtail, Mountain Thrush och Black-and-white Colobus (Monkey) med yviga vita svansar. På kvällen samlas vi till vår första middag och de flesta passar på att prova nationalrätten injera, en slags surpannkaka gjord på sädesslaget teff. Den avnjuts med wot, olika såser/stuvningar som plockas upp med bitar av pannkakan och stoppas direkt i munnen. Efter artlistan intar vi ryggläge tämligen omgående. Söndag 5 november Kraftiga trumpetstötar från Silvery-cheeked Hornbills i fikonträden utanför våra bungalows stör i viss mån vår skönhetssömn, men det är ändå inga större problem att samla hela gruppen i gryningen. Vi börjar med att gå till en åkrök nedanför varmvattenbassängerna, där Half-collared Kingfisher brukar hålla till. Så gör den också nu och vi får fina observationer av denna ofta svårsedda art. Olive Sunbird sjunger ovanför oss och flockar med Slender-billed Starlings drar ut på födosök. Det har sedan blivit dags att dra oss upp mot den riktiga skogen. Första sträckan går genom planterade barrträd. En av våra lokala guider hittar en hona Narina Trogon, som vi givetvis gärna tittar på. Mer artrikt blir det när vi kommer till den blandade lövskogen, som är den ursprungliga biotopen här. Rüppell s Robin-Chat, African Hill- Babbler samt typiska visslingar från Brownthroated Wattle-eye hörs inifrån snåren och de dova fallande tonerna från Tambourine Dove ekar i bakgrunden. Duvan som smyger på stigen är emellertid en Lemon Dove och strax bortanför hoppar ett par Yellow-bellied Waxbills in i grönskan. Snart kommer Håkan för att hämta oss till morgonens allra viktigaste art, Yellow-fronted Parrot, men på väg dit dyker en hackspett upp som till vår förnöjsamhet visar sig vara en hane Abyssinian Woodpecker. Denna lilla spett är ofta väldigt tystlåten och diskret, vilket göra den lätt att missa, och därför tar vi tacksamt emot den redan nu. (Det visar sig bli den enda för hälften av deltagarna.) Som tur är huserar papegojparet en bra

5 stund vid ett ihåligt träd och visar upp sig på bästa tänkbara sätt. Den tredje önskade endemen på denna lokal, Banded Barbet, tubas in vid ett bohål längre fram och således kan vi konstatera att morgonen varit mycket framgångsrik. Vi står kvar en stund vid den fina utsiktsplatsen och adderar Grey Cuckoo-Shrike, African Citril och Streaky Seedeater till listan. Under vandringen nedåt upptäcks den spektakulära Spotted Creeper, vilket givetvis fördröjer oss ytterligare en liten stund. Rufous-chested Sparrowhawk och Blue-breasted Bee-eater är andra sevärdheter, innan vi får avnjuta en fin bufféfrukost på restaurangens takterass. Black-headed Batis, Tacazze Sunbird och Tawny Eagle ses mellan tuggorna. Vi får även uppleva Thick-billed Ravens groteska läten och näbb, som uppenbarligen också är sugen på vår måltid. Kl lämnar vi Wendo Genet och passerar en halvtimme senare knutpunkten Shashemene. Liksom igår har vi 27 mil landsväg att avverka. Under transporter delar Håkan gärna med sig av sin digra kunskap om och erfarenhet av Etiopien, kryddat med diverse minnesvärda anekdoter. Idag får vi lära oss vilken ärtväxt som krossas och strös i vattnet för att bedöva fisk, som då flyter upp till ytan och lätt kan samlas in. Lunch kl 14 vid en bäckfåra. Trots att vi är till synes mitt ute i obygden får vi tämligen omgående sällskap av en samling lokala bybor, som diskret men intensivt studerar våra förehavanden på 5-10 meters avstånd. Företeelsen är knappast uppseendeväckande vare sig i Etiopien eller många andra delar av världen, men nämns ändå eftersom det blir regel snarare än undantag under hela resan. Förutom påfyllda energireserver får vi under stoppet Black-crowned Tchagra, Cardinal Woodpecker, Blue-spotted Wood-Dove samt Little Swift och Wire-tailed Swallow som antagligen häckar i anslutning till akvedukten. Frampå sena eftermiddagen anländer vi till staden Arba Minch. Där måste inträdesbiljett lösas för att komma in i Nechisar National Park, som sedan nyligen arrenderas av holländare. Under tiden noteras Northern Puffback, Beautiful Sunbird och Egyptian Vulture samt att vi nu är nere på 1200 m. Sedan äntrar vi den legendariska nationalparken, i ornitologiska kretsar mest känd genom Nechisar Nightjar som beskrivits härifrån utifrån en funnen vinge på 1970-talet. Strax efter entrén stannar vi till hos tillsyningsmannen, för att få tillstånd för mörkerkörning imorgon kväll. Von der Decken s Hornbill och Red-headed Weaver blir nya tillskott på artlistan. Sedan rullar vi genom mestadels sluten riverine forest fram till vår camp under stora fikonträd vid floden. Vi välkomnas av vår stab samt en flock babianer och Scaly-throated Honeyguide som spelar ovanför. I bergssluttningen betar en Greater Kudu. Efter timmarna i bil är det skönt att sträcka på benen under en behaglig promenad en bit vidare längs vägen. African Orange-bellied Parrot, Broad-billed Roller, Blue-naped Mousebird och Black-billed Barbet visar upp sig. Närmare skymningen spelar Crested Francolins från olika håll och några ses springa över vägen. Freckled Nightjar tar vid efter solnedgången och tillbaka i lägret är duscharna uppmonterade. Vi njuter av den första fältduschen och välsmakande middag i vårt hopfällbara hotell av god klass. Med Etiopiens tjockaste sängmadrasser blir även tältningen en ynnest. Red-headed Weaver Anaplectes rubriceps. Foto: Kristian Svensson Måndag 6 november Istället för näshornsfåglar tjoar babianerna en del under natten, vilket förstärker upplevelsen av att tälta i Afrika. Avfärd kl 06 på en bitvis rätt svårframkomlig väg (i alla fall utan 4-hjulsdrift). I det första morgonljuset stannar vi till vid sjön och spanar in krokodiler, flodhästar och African Fish- Eagle. Sedan vi hämtat upp ett par vakter fortsätter vi mot grässlätterna som gett parken dess namn (netch sahr betyder det vita gräset ). Günther s Dikdik, Abyssinian Bushbuck och Greater Kudu är trevliga djur längs vägen. White-browed Coucal, Eastern Violet-backed Sunbird och Plain-backed Pipit noteras också innan det är dags för frukost. Först gör vi dock ett försök på Archer s Francolin i svårgången blockterräng. Förutom en flyktig obs på slutet förser vi oss med oräkneliga fästingnymfer på benen. Betydligt trevligare är då den välförtjänta frukosten och European Roller. Lite längre fram stöter vi White-tailed Lark, med mycket begränsad utbredning i Etiopien. Därefter fortsätter färden med fina obsar på stäpp- och ängshök, stäppörn samt två par Abyssinian Ground-Hornbill. Grupper med Grant s Zebra, Grant s Gazelle och Swayne s Hartebeest ger klassisk savannkänsla. Så småningom når vi en sluttning uppemot ett litet bergsmassiv, där vi stannar en stund och spanar av omgivningarna. Red-and-yellow Barbet är en färggrann gynnare, till skillnad från Yellow-bellied Eremomela och i synnerhet Boran Cisticola, som sjunger uppifrån träden närmare klipporna. Mottled Swifts seglar över oss, liksom Bateleur, Whitebacked Vulture och en ung African Hawk-Eagle. En likaledes juvenil stridsörn landar uppepå klippan 5

6 och snart siktas även en förälder i luftrummet. Nere på slätten räknas närmare tio Kori Bustards. Middagshettan börjar göra sig påmind när vi skumpar tillbaka i den obanade terrängen för att inta en styrkande god pastalunch i skugga vid en flodövergång. Någon (t.ex. undertecknad) hade kanske hoppats på siesta, men det är knappast aktuellt i detta sällskap, så vi stretar snart vidare. Fåglarna håller emellertid relativt låg profil. Northern Puffback visar sig i alla fall avsevärt mycket bättre än den bandspelarresponsiva Green Malkoha som skulkar hårt inne i buskagen. Lite längre fram öppnar sig landskapet till trädsavann igen, där Sulphur-breasted Bushshrikes är ovanligt exponeringsvilliga. Vi fortsätter fram till en bergssluttning nära Geze (parkens nordgräns) och intar eftermiddagsspaning en bit ovanför en liten sankmark. Blue-breasted Bee-eaters, Blackbilled Woodhoopoes och Black-billed Barbets håller hov i omgivningarna och en spektakulär hane Red-collared Widowbird (rasen laticauda, Rednaped Widowbird ) får välförtjänt uppmärksamhet. Bland småfåglar märks Green-winged Pytilia, Crimson-rumped Waxbill och Cinnamon-breasted Bunting. Vid den lilla vattenspegeln ses Wattled Lapwing samt grönbena och skogssnäppa. Två vackra Aquila levereras i form av kungs- och klippörn. Vi påbörjar sedan återtåget mot den stora slätten för att invänta skymningen där. Vägen dit bjuder på Yellow-throated Sandgrouse, Isabelline Shrike, White-tailed Lark samt Eurasian och African Hoopoe. Framme vid vägkorsningen kommer beväpnade krigare tågande. Det visar sig ha utbrutit skottlossning mellan de två folk som möts här och den ena stammen har tvingats lämna sina bostäder. Stridigheterna gäller, som så ofta i lokala afrikanska oroligheter, tillgången till bete (i nationalparken). Resterna av vårt vattenförråd mottages tacksamt, vilket inte är att undra på eftersom de lär ha knatat en ansenlig sträcka i värmen. Fler krigare möter oss längre fram och vi hoppas att deras fiender inte tolkar vår välvilja som att vi är allierade. Blackbellied Bustards spelflyger i skymningen, samtidigt som stäpp- och ängshökarna tar nattkvist på slätten. I hopp om att se nattaktiva djur och fåglar plockar vi sedan fram strålkastare och rullar långsamt vägen hemåt. Nechisar är känt som nattskärrornas paradis, men det lär vara under torrare omständigheter. Artrikedomen uteblir således, men vi får ändå vara nöjda med Slender-tailed och Starspotted Nightjar samt en Freckled dito på sluttampen (bil 2). Lag Syd drar också det längsta strået på däggdjursfronten genom att hänga in en leopard. Tre Greyish Eagle-Owls är betydligt mer stationära och kan beskådas nära i lampskenet. Efter en lång dag i fält känns det väldigt behagligt att komma till dukat bord och varma duschar i campen. Tisdag 7 november Idag, och hädanefter, får vi havregrynsgrötfrukost innan vi lämnar lägret och traskar sedan med fulla magar skogsvägen bakom campen. En näktergal skuggsjunger inifrån ett tätt buskage i gryningen, medan Green Coucal fortsätter att gäcka oss visuellt under morgonen. Reichenow s Seedeater uppenbarar (ett av många bevis på) att fälthandböckerna lämnar en hel del övrigt att önska bildmässigt. Dessbättre är de flesta afrikanska fåglar mer karakteristiska än så och Narina Trogon, White-breasted Cuckoo-shrike samt Collared Sunbird vållar inga bestämningsproblem. Whitebrowed Robin-Chat är lite mer svårsedd. Resans enda fiskgjuse drar över och tillbaka vid campen spelas Scaly-throated Honeyguide fram. Vi går sedan längs huvudvägen (samma sträcka som i förrgår kväll) och ser bl.a. Nubian Woodpecker, Violet-backed Starling samt Red-headed Weaver, innan vi återvänder till lägret för avfärd kl 09. En flock White Helmetshrikes passerar och Håkan visar spår från en Aardwark som gått förbi lägret under natten. Efter kroppsvisitering konstateras att det är märkligt få av gårdagens hundratals fästingnymfer som bitit sig fast. Vi lämnar Nechisar och fyller diesel i Arba Minch. Två dvärgörnar seglar upp bland 48 Great White Pelicans och under maraboustorkarna kommer en Yellow-billed Stork glidande. På en tråd sitter Wiretailed Swallow. Medan Håkan diskuterar viltvård vid parkkontoret tittar vi på Spotted Palm-Thrush och Red-fronted Tinkerbird. Innan vi lämnar staden förfriskas vi med läsk och kaffe. Sedan har vi 20 mils transport mot Yabelo i söder. Allteftersom ses fler dromedarer längs vägen. Under en bensträckare i skuggan av ett träd noteras White-headed Vulture (hona), African Hawk-Eagle (juvenil) och Blackchested Snake-Eagle. Lunch under ett annat skuggande träd vid en uttorkad och buskrik flodfåra. På eftermiddagen stannar vi för kort skådning vid en bro med badande lokalbefolkning. Gabar Goshawk, White-bellied Go-away-bird, Rufous Chatterer, Rattling Cisticola samt Northern Redbilled, Eastern Yellow-billed och Von der Decken s Hornbill bokförs. Håkan berättar att den nya vägen här förkortat dagens sträcka med uppemot tio timmar. Längre fram sitter Grey Kestrel fint på kraftledningar och vi noterar också resans första Eastern Chanting-Goshawk. När vi kommer ut i buskterräng med riktigt röd jord dyker flockar med Vulturine Guineafowls upp. Det blir inledningen på en fin sträcka som också innehåller Buff-crested Bustard, Lichtenstein s Sandgrouse, Shelley s och Golden-breasted Starlings, White-headed Buffalo- Weaver samt Eastern Paradise-Whydah i full häckningsdräkt. Det har nästan blivit mörkt när vi anländer till tältlägret. Då har vi mot slutet klättrat från 800 till 1950 m, vilket framförallt märks på temperatur och växtligheten som består av gles skog av lokalt förekommande Juniperus. 6

7 Onsdag 8 november En mycket viktig morgon gryr, eftersom vi idag tänkt oss se två endemer som endast förekommer i närheten av Yabelo, nämligen White-tailed Swallow och den märkliga Stresemann s Bush-Crow. Buskkråkans till 6000 km 2 begränsade utbredningsområde är svårförklarligt, eftersom till synes lämpligt habitat fortsätter både åt öster och väster. Yabelo Sanctuary (2537 km 2 ) instiftades 1985 för de två arterna gemensamt, men reservatet har inte fått något underhåll och idag ses de lättast runtomkring. Vi börjar dock skådningen vid ett fruktbärande fikonträd närmare campen, där Whitecheeked Turaco, Bare-faced Go-away-bird och Hemprich s Hornbill äter frukost. Stresemann s Bush-Crow Zavattariornis stresemanni. Foto: Daniel Bengtsson Första stoppet nere på låglandet blir kanske resans stressigaste, då nya arter uppmärksammas i raskt tempo. Direkt när vi kliver ur jeeparna flyger en hane Straw-tailed Whydah över och från en busktopp sjunger Rosy-patched Bushshrike. Greycapped Social-Weaver bygger bo och har sällskap av Chestnut Sparrow. Sedan hinner vi inte längre förrän en grupp Stresemann s Bush-Crows lokaliseras långt borta ute på en öppen yta. Vi har dock inte riktigt ro att se oss mätta på dem ännu, så vi gör en abrovink i buskmarken på andra sidan vägen. Där möter D Arnaud s och Black-throated Barbet, Nubian Woodpecker, Brown-tailed Apalis, Red-faced Crombec, Yellow-bellied Eremomela, Pale Prinia, Banded Parisoma, White-browed Scrub-Robin, Bare-eyed Thrush, Rufous Chatterer, Acacia Tit, Grey-headed Batis, Abyssinian Whiteeye, Purple Grenadier, Shelley s Rufous Sparrow, White-bellied Canary, Somali Bunting samt Whitebrowed, White-headed och Red-billed Buffalo- Weaver. Tillbaka ute vid vägen igen har artfrossan börjat lägga sig och vi kan ta oss an buskkråkorna ordentligt. Det tar en liten stund att lokalisera dem på nytt, men snart har vi en mindre grupp födosökande framför oss på nära håll, vilket definitivt är en av resans absoluta höjdpunkter! Och inte blir det sämre av att vi 1,6 km längre fram längs vägen får bästa tänkbara obsar på White-tailed Swallow. Den sniffar lågt över diket och inne bland glesa träd, för att ibland sätta sig och vila på en liten pinne. - Bra! Vi kör tillbaka till Yabelo och tar asfaltvägen mot Kenya. Strax upptäcks en Magpie Starling, som givetvis måste tittas närmare på. Här ges också tillfälle att studera White-crowned Starling, som är realtivt allmän i området. Efter en stunds färd gör vi en avstickare på en grusväg och kommer ut i savannbiotop med kopies. Det ser inbjudande ut, så vi bestämmer oss för att skåda en stund och sedan ta lunch. Bristle-crowned Starlings huserar på en brant klippa och resans första klippgrävling noteras. Vi stiftar snart bekantskap med Grey Wren-Warbler och dess staccatosång, men här finns också Bareeyed Thrush, Black-cheeked Waxbill, Black-capped Social-Weaver samt den intetsägande och smått kryptiska Yellow-spotted Petronia. Lagom till lunch flyger två Abyssinian Scimitarbills förbi. Det klarnar sedan upp efter de regndroppar som föll och fågelaktiviteten sjunker drastiskt under stekande sol. Vi väljer därför att vända ut mot stora vägen, med siktet inställt på Yabelo Hotel. Där kan vi svalka oss med kall öl eller läsk, i sällskap av Speke s Weaver, Cut-throat Finch, Dodson s Bulbul och Red-winged Starling. Det har hunnit bli sen eftermiddag när vi åter svänger österut från Yabelo. Avsikten är att fortsätta skåda i markerna strax bortanför morgonlokalen. En promenad längs en liten bäck ger fina obsar på Tawny Eagle, Marico Sunbird samt Superb och Golden-breasted Starling. Mörka moln är dock i antågande och så småningom väljer vi att retirera. Några trotsar de första regndropparna och belönas med trevlig repris på Stresemann s Bush-Crow och Straw-tailed Whydah. I byn har det regnat ordentligt, vilket det inte borde göra så här års, och vattnet forsar läng vägen. Dessbättre slipper vi regn vid campen, där Freckled Nightjar och African Scops-Owl spelar. Köket serverar inhemsk middag och Håkan toppar den sedvanliga färska fruktsalladsdesserten med Marabou mjölkchoklad! Torsdag 9 november Eftersom vi lyckades bra med målarterna igår finns möjlighet till att besöka nya marker. Medan tältlägret packas ihop tillbringas därför morgonen strax norr om Yabelo, längs en nästan uttorkad flodfåra kantad av tämligen rik växtlighet. Fågelaktiviteten uppfyller kanske inte riktigt våra högt ställda förväntningar, men bjuder i alla fall på trevlig skådning. Grey Tit-Flycatcher visar sin vana att breda ut stjärten i trädkronorna, medan Northern Brownbul och Sulphur-breasted Bushshrike klänger i det lägre grenverket. Sittande Shikra uppträder oskyggt och Levaillant s Cuckoos ses också bra. Andra arter som noteras är Brown-tailed Apalis, Black-headed Batis, Northern Black Flycatcher, African Paradise-Flycatcher och Shelley s Starling. Mot slutet ses också White-rumped Babbler och en 7

8 hona Brown-throated Wattle-eye. Längs sträckan tillbaka mot Yabelo noteras smådopping, styltlöpare, Black-winged Lapwing och African Spoonbill. Tajmingen med trossen är punktlig på sekunden, då de svänger ut ca 100 meter framför oss vid korsningen i byn. Efter kaffe och läsk drar vi vältankade österut kl 10. Första riktiga bensträckaren blir vid en öppnare yta, där gräset brännts relativt nyligen, vilket utgör lämplig biotop för Temminck s Courser och Crowned Lapwing. Ett par Rosy-patched Bushshrikes hoppar också helt öppet på marken och i luftrummet skruvar Lappet-faced och Whiteheaded Vulture (hona) bredvid varandra. Lunchplatsen visar sig vara fågelrik med fina obsar på Bare-eyed Thrush, Somali Bunting, Acacia Tit, Pygmy Batis, Pringle s Puffback, Grey Wren- Warbler, Klaas s Cuckoo, Cardinal Woodpecker, Abyssinian White-eye och Golden-breasted Starling. Olas besök djupt inne i en buske genererar sydnäktergal. Längre fram på färden är en sittande savannörn förvillande lik Wahlberg s Eagle, och i samma träd klättrar en Red-fronted Barbet. Frampå eftermiddagen anländer vi till Arero. I en dalgång norr därom är tanken att vi ska leta efter resans kanske tyngsta huvudnummer, som också fått äran att pryda omslaget på Birds of Africa South of the Sahara. Här finns nämligen Ruspoli s Turaco. Typexemplaret insamlades 1892 eller 1893 någonstans i södra Etiopien av den upptäcksresande Prins Ruspoli från Italien, som sedermera dödades av en elefant. Salvadori gick igenom prinsens samling och namngav arten efter honom Flera expeditioner misslyckades att återfinna turakon fram till 1940-talet och sedan följde ytterligare 30 år utan observationer. Numera verkar utbredningsområdet omfatta 8000 km 2 inom m och populationen uppskattas till minst individer. Arten klassas som hotad, främst p.g.a. äggsamling, skogsavverkning och habitatförändring orsakad av bränder och befolkningsökning. Enligt litteraturen skall det finnas tydlig habitatskillnad gentemot den sympatriska White-cheeked Turaco; Prins Ruspoli förekommer i skog med Juniperus/Podocarpus, medan White-cheeked föredrar lövskog. Notera dock att vi såg White-cheeked Turaco i Juniperus väster om Yabelo och Ruspoli s Turaco förekommer uppenbarligen också i riverine forest Tyvärr visar sig den italienska expedition som besökte lokalen förra året inte ha varit seriös, då vi nu meddelas att de ertappades med en insamlad turako. För att komma in i området krävs därför numera skriftligt tillstånd från myndigheter i Yabelo. (-Ynf!) Vi får således ta skeden i vacker hand och satsa på en annan lokal (i övermorgon). Innan detta dystra besked hålls emellertid en glad fotosession med en talrik barnaskara och en skånsk jultomte. Vår färd fortsätter en timme österut från Arero, innan lägerplatsen stakas ut kl 16. Omgivningen är behagligt folktom (endast två passerande motorcyklar på de närmare 30 timmar vi spenderar på platsen) och består av mestadels sluten trädsavann. Vi rekognoseringsskådar lite inåt, men finner snart att det är svårt att ta sig fram (och att se något). Ola har dock gjort ett nytt buskbesök och denna gång skrämt fram två ökenlöpare, säkerligen Three-banded Courser. Vi försöker återlokalisera dem, vilket verkar nästan hopplöst i rådande terräng. Eftersom de är nattaktiva rör de sig dock inte mer än nödvändigt dagtid, så efter en liten stund hittar vi dem igen. Tyvärr lyckas vi inte få mer än en skymt på marken, utan bara när de flyger upp, men i alla fall fullt tillräckligt för bestämning. Nöjda med detta kikar vi på fyra Nubian Woodpeckers i uppenbar revirstrid. Vi hinner precis tillbaka till lägret innan en rejäl regnskur och finner det lämpligt att ta skydd i jeeparna. Håkan och staben är näst intill chockade och beskriver väder och temperatur (ca 10 C kallare än normalt) som att det skulle snöa i Sverige i juli! Det klarnar dock upp till kvällen och vi hinner gå en promenad längs vägen. Blöta individer av Eastern Chanting- Goshawk och White-bellied Go-away-bird försöker torka upp innan nattens vila. Fågelaktiviteten är låg efter regnet, så vi njuter istället av en stillsam solnedgång och av att vara ute i den afrikanska vildmarken. Medan vi går igenom dagens arter spelar African Scops-Owls och Pearl-spotted Owlet ropar till. Den goda spagettin kryddas med insekter av varierande storlek och smak. Fredag 10 november Under natten låter Three-banded Courser höra en kort sekvens av sitt karakteristiska spelläte och någon timme innan gryningen passerar två flämtande hyenor alldeles bakom campen. Undertecknad blir mycket väl varse detta och retirerar raskt till tältet, med oförättat ärende. Strax efteråt ropar fridstörarna lite längre bort och historien får ett lyckligt slut för alla inblandade (antagligen parning för hyenorna). Ganska kylig morgon, trots att vi bara är 1350 m.ö.h. Efter frukost skådar vi med måttlig utdelning längs vägen österut och vänder strax bortanför ett backkrön. Diderick Cuckoo, Buff-bellied Warbler, Lesser Striped Swallow, Banded Parisoma, Redheaded Weaver, Slate-coloured Boubou, Pringle s Puffback samt Red-fronted, Black-throated och D Arnaud s Barbet ses bra, innan vi efter ett par timmar är tillbaka vid campen. En savannörn poserar fint och skruvar sedan upp i bra medljus. Alldeles bakom lägret finns Spotted Palm-Thrush och Kristian slår till med att hitta den attraktiva Red-naped Bushshrike. Det blir en värdig avslutning och vi packar in oss för avfärd kl Ett 30-tal Vulturine Guineafowls passerar framför jeeparna och lite senare ringlar två meter svart 8

9 mamba över vägen. Håkan ser den smyga upp i ett träd, vilket ger oss mycket goda observationsmöjligheter på denna mytomspunnet livsfarliga orm. den distinkt tecknade sprintern, samtidigt som en vacker stäpphökshane graciöst dansar förbi. Nöjda med detta traskar vi tillbaka mot bilarna. Glada barn gör oss sällskap och rusar fram när de ser chans till fotografering. Temminck s Courser med juvenil unge noteras, liksom 300 Speckled Pigeons på ett plåttak. Blommande ängar vittnar om att det regnat mer än vanligt här också. Natten tillbringas på Green Hotel, det bästa staden har att erbjuda. Lokal middag inmundigas med öl och coca cola. Black Mamba Dendroaspis polylepis. Lömsk blick, känslig tunga och dödande gift! Foto: Kristian Svensson Kl 11 passerar vi byn Wajili, som lätt för tankarna till vilda västern, och får strax därefter vårt första bilmöte för dagen. Lunch intas vid Juba River, resans lägsta punkt (740 m). I akaciaterrängen ses bl.a. Gillett s Lark med mat i näbben och i den lilla byn på andra sidan floden väcker African Whitewinged Dove uppståndelse hos oss, samtidigt som vi väcker än större uppståndelse i byn. Resans enda Ovambo Sparrowhawk ses också här. På en hög termitstack bredvid vägen längre fram poserar Yellow-necked Spurfowl. En annan har Rock Monitor som invånare och en juvenil stridsörn sitter snällt bredvid vägen. När vi frampå eftermiddagen klättrat upp till 1400 m på stenig väg inträffar den första punkteringen och vi passeras av dagens andra fordon (en mc). En halvtimme senare har vi avverkat de 15 milen och är framme vid de öppna grässlätterna söder om Negelle (1600 m), den enda kända lokalen för Sidamo Lark. Efter två insamlade exemplar (1968 och 1974) gjordes vetenskaplig beskrivning 1975, men dess häckning är fortfarande okänd och arten kan hotas av alltför intensivt bete samt näraliggande armé- och flyktingläger. Men inga militärer i sikte och på förläggningen meddelas att soldaterna är på väg till gränsen mot Somalia. (På juldagen, en och en halv månad senare, bombar etiopiskt stridsflyg landningsbanan i Mogadishu och regeringen erkänner att trupper deltar i Somalias inbördesstrider. Omvärlden tror dock att militär närvaro från Etiopien funnits tidigare, vilket frånvaron av soldater vid Negelle kanske indikerar.) Fördelen med det är att vi ostört kan traska ut på de till synes oändliga gräsytorna i jakt på den önskade lärkan. Flera grupper med Somali Short-toed Lark flyger upp. Det tar dock drygt en timme innan en ensam skulkande lärka springer iväg framför Ola. Till slut lyckas vi omringa den och får fina obsar på Fotograferingstillfällena på Negelle Plain är inte många, så barnen ställer gärna upp! Foto: Henrik Olsson Lördag 11 november Med böneutrop både kl 04 och 05 är det i alla fall ingen som försover sig, trots tidig avfärd. Jacobin Cuckoo legitimerar ett stopp, innan vi anländer till Wora Belle (1200 m.ö.h.). Vi intar frukost och subraritetskungen letar i vanlig upp en rovfågel, denna gång en stridsörn. Det är en taggad AviFaunagrupp som med beslutsamma steg ger sig iväg över floden, där vi ska leta efter Ruspoli s Turaco i en trädbevuxen ravin. I den mer öppna terrängen kikar vi på Whiterumped Babbler, Rufous Chatterer, Spotted Palm- Thrush, Red-and-yellow Barbet och Grey-headed Bushshrike samt Lilac-breasted Rollers med lila endast på strupen. Inne i ravinen adderas Eurasian Golden Oriole och African Pygmy-Kingfisher till listan. Trots att ett flertal spanare från lokalbefolkningen engagerats syns dock inga spår av turakos. Ravinen är lång och mer skog breder ut sig längre upp. Vi inser att detta kan bli ett mycket tidsödande projekt och beslutar att prova en annan lokal. Plötsligt hörs dock anropssignaler och vi vänder tillbaka uppåt. Fåglarna har hunnit försvinna, men bara tillfälligt, för snart har vi tre Ruspoli s Turacos alldeles nära. För en skådare finns det nog få saker som går upp mot tillfredsställelsen över att ÄNTLIGEN få se en hett eftertraktad art man letat intensivt efter och kanske t.o.m. gett upp. När det dessutom är en av Afrikas mest exklusiva fåglar, dessutom mycket spektakulär, finner lyckan få gränser! Således traskar vi så småningom med lätta steg tillbaka ner 9

10 mot floden. Efter vattenförfriskning lämnar vi kl 11 glada (och belönade) bybor bakom oss och påbörjar transporten mot Harena Forest. Färden är relativt odramatisk, men Rufous-tailed Rock-Thrush och Red-and-yellow Barbets på termitstackar bör nämnas. Lunch intas vid en flod, där dagens tredje stridsörn bokförs tillsammans med familjen Bateleur(ing). Längre fram passerar vi ett område med väldigt många och stora djävulslökar. Så småningom når vi skogen, där kaffe utgör viktig undervegetation och klättrar vidare uppför mot lägerplatsen på 2400 m. Vi anländer dit kl och har då avverkat 22 mil från Negelle. Den sista biten färdas vi i regn, vilket lockar fram några Abyssinian Crimsonwings, ett par flockar Black-and-white Manakins samt talrika Mountain Thrushes till vägkanten. Regnet upphör snart och vi hinner med en liten promenad innan kvällningen. Spelande African Olive-Pigeon tubas och en nunnestenskvätta känns något malplacerad här inne i skogen. Vi känner igen Streaky Seedeater och Tacazze Sunbird från Wendo Genet. Abyssinian Catbird och Cinnamon Bracken- Warbler sjunger i buskarna, och i gläntan går ståtliga Menelik s Bushbucks samt en riktigt stor vårtsvinsgalt. I kontrast till kallare temperaturer än normalt nere i söder upplever vi här betydligt mildare luft än väntat, hela 16 C. Badvattnet i bäcken är dock betydligt kallare, så bara de tuffaste(?) mäktar med ett dopp. Efter middagen gör vi en jeeptur i mörkret. Det enda som uppenbarar sig i strålkastarskenet är en Common Genet. Söndag 12 november Under natten hörs hyenor och innan gryningen vimsar en Yellow-billed Duck runt och snattrar i luften. Mössa och handskar kommer väl till pass, även om det kunde ha varit värre. I den klara morgonen kan vi blicka upp mot höga berg och till fullo se vilken vackert belägen tältplats vi haft. Efter frukost går vi bort till gläntan, där till slut en grupp Chestnut-naped Francolins visar sig, liksom Pintailed Whydah. Abyssinian Catbird ses bra av somliga. Vi avgår sedan mot högre höjder. Vissa individer av Hagenia abyssinica, som bl.a. används för att bota binnikemask, står i vacker blom. Längre upp tar Lobelia, jätteljung och eterneller över som dominerande växtlighet (trädgränsen går vid ca 3300 m). Bil 2 ser resans andra (och sista) Abyssinian Woodpecker. Bland rikligt mossbevuxna stammar söker vi efter White-backed Tit utan resultat, men runt kröken hinner i alla fall några se en serval försvinna in i den högre vegetationen, där Ethiopian Cisticola och Cinnamon Bracken- Warbler också rör sig. När vi kommer upp på Seneti Plateau passerar vi snart 4000 m och redan vid det första vattenhålet möter Blue-winged Goose och Ruddy Shelduck. Tättingar representeras av Thekla Lark, Moorland Chat och Ethiopian Siskin, som alla är talrika. Längre fram ses Spot-breasted Lapwing och Giant Mole Rat, den senare viktig föda för platåns vargar och rovfåglar. Vid en pöl med gott om vipor samt ett luftakrobatiskt slagfalkpar görs en avstickare upp till resans geografiska höjdpunkt (4135 m), inte så långt under Bale Mountains högsta topp på 4377 m. I en sjö längre bort ligger några skedänder och i strandkanten går en gluttsnäppa. Färden fortsätter sedan vidare genom det säreget karga landskapet. Inte helt oväntat är det Håkan som från ett krön först siktar resans mest önskade däggdjur, Ethiopian Wolf. I tubkikarna kan vi en lång stund följa dess jaktförehavanden, efter hand allt närmare vårt håll. Vi är alla överens om att det är ett särdeles attraktivt djur med graciös hållning, näpet huvud samt vackert rödaktig päls och vita strumpor. Antagligen är en grupp Moorland Francolins i närheten av vargen inte lika tilltalade, men de verkar vara utom fara för tillfället i alla fall. De första exemplaren av Rouget s Rail noteras också, innan vi rullar vidare mot lunch. Ethiopian Wolf Canis simensis. Foto: Henrik Olsson Nästan framme vid trossen ses ett par Wattled Cranes, en annan av högplatåns specialiteter, som annars har sin huvudsakliga utbredning i södra Afrika. Fler Blue-winged Geese och Yellow-billed Ducks bokförs, liksom en hel del rödstrupiga piplärkor. Lammgam och Groundscraper Thrush gör entré, liksom Rüppell s Vulture lite senare. Stäppörnar jagar en stor flock vårtibisar, medan vi avnjuter höghöjdslunch i storslagen omgivning. Ett par Fan-tailed Ravens vill gärna smaka, men ger snart upp för att leta mer lättillgängligt byte. Vi lämnar Seneti Plateau och slingrar oss nerför bergssidan. En rall visar upp sig bara ett par meter bredvid bilen, men någon Bale Parisoma hittar vi inte, trots ett par försök i lämplig biotop. Kl 15 är vi nere vid staden Goba. Sedan vidtar transport över monoton jordbruksslätt, där Dusky-Turtle-Dove, Groundscraper Thrush och Botta s Wheatear är karaktärsarter. Efter avtag österut mot Sof Omar blir landskapet så småningom mer varierat och inte lika uppodlat. 10

11 Dalen bestod dock enbart av buskmark ett decennium tillbaka, så antagligen försvinner den ursprungliga savannbiotopen snart nästan helt, liksom på många andra platser. Än så länge finns i alla fall utrymme för Swayne s Dikdik, som noteras med 9 ex. Vi anländer till Sof Omar Caves i det sista skymningsljuset och kan se en del av grottornas många tusentals fladdermöss flyga ut. Campen är i stort sett på plats (trossen åkte i förväg efter lunch), så snart kan vi njuta av friluftsdusch och middag. Vi sover extra tryggt i vetskap om att Sheik Abdul Jabar, som är områdets högsta auktoritet, håller med vakter. (Håkan var god vän till shejkens framlidne far och har kännt hans arvinge sedan födseln.) Seneti Plateau, 4000 m.ö.h. Foto: Daniel Bengtsson Måndag 13 november Under natten hörs klippgrävlingarnas ylanden samt de mer behagliga och familjära lätena från Freckled Nightjar och African Scops-Owl. Innan gryningen vaknar också markattorna i träden ovanför tältlägret. De börjar genast trakassera vår kock genom att försöka stjäla frukosten. Våra lokala vakter fryser, eftersom det även här är betydligt kallare och mer regn än det borde. De flesta av regionens djur gynnas emellertid av den spirande växtligheten och en vattensamling på annars torr mark håller med både Grey-headed, Half-collared och African Pygmy-Kingfisher. Vi stationerar oss i förhoppning om att Salvadori s Serin, en av Etiopiens mest eftertraktade endemer och anledningen till vårt besök vid Sof Omar, ska visa sig. Under tiden plockas en annan önskad intetsägande art in i form av Brown-tailed Rock- Chat. Flyttfåglar representeras av rödstjärt (ras samamisicus) och drillande sydnäktergalar. Efter en stunds väntan börjar vi röra oss uppför vägen på jakt efter seriner. Men redan i första kröken slår Kris Swainson till igen. Denna gång med, just det, Salvadori s Serin! Det är inte helt lätt att se, men den ljusbruna lilla fågeln som klänger ganska lågt i en akacia framför oss, har verkligen gul strupe med svart band nertill. (Inte lika tydligt som i boken, men tillräckligt.) Resten av morgonen kan vi därmed skåda helt avslappnat. En promenad in i ravinen fram till utloppet från den långa grottan ger Bristle-crowned Starling, White-browed Robin- Chat, pilgrimsfalk samt Nyanza, Alpine och Mottled Swift. Tillbaka vid campen ses Little Sparrowhawk. Sedan besöker vi de bland arkeologer världsberömda grottorna vid inloppet och får sällskap av shejken, iklädd kostym och vita gymnastikskor. Förutom imponerande grottformationer noteras den rödaktiga klippgrävlingsformen med mörkt ansikte, karakteristisk för Sof Omar. När all utrustning än en gång på något märkligt sätt transformerats till att rymmas på trossens flak, och vi skrivit våra namn i gästboken, tackar vi shejken för besöket och far åter västerut. I dalen med buskvegetation går en flock ökenbabianer (Hamadryas) över vägen. Efter lunch gör vi ett stopp i öppen trädsavann med Klaas s Cuckoo, Buff-bellied Warbler, Black-crowned Tchagra, Blue-breasted Bee-eater, vita paradisflugsnappare, ärtsångare och en ståtlig landsköldpadda. Frampå eftermiddagen börjar stigningen upp mot Dinsho (3100 m). Kl 16 anländer vi till högkvarteret för Bale Mountains National Park, där vi ska bo två nätter. Den gamla stationen eldades (oavsiktligt) upp av en botanikstudent och den nya sponsrades med svenska medel, vilket bl.a. syns på toaletten av blågult märke. Vi välkomnas av Mountain Nyala, Menelik s Bushbuck, skäggiga vårtsvin (mer päls för kalla nätter) och får en snabb obs på Whitebacked Tit. Vi går en sväng i den grovstammiga granskogen, vilket ger fler möten med däggdjur samt orädda Abyssinian Ground-Thrushes. Abyssinian Catbird sjunger utom synhåll. Sedan installeras vi i ett stort rum av förläggningskaraktär och inväntar en festmåltid med geten som Håkan fick av Sheik Abdul Jabar. Tyvärr är bastun rökt, så vi får hålla till godo med snabb varmdusch i kylig omgivning. Tisdag 14 november Innan frukost spelar vi African Wood-Owl utanför huset. Det blir omedelbar respons och fina obsar på Afrikas enda Strix söder om Sahara. Med gröt i magen följer vi sedan guide Abdullah en bit upp i skogen, där Abyssinian Long-eared Owl sitter snällt på dagkvist. Han visar också ett par mycket välkamouflerade Mountain Nightjars som trycker tätt intill varandra. Under promenaden tillbaka spelas Brown Woodland-Warbler fram och vid lodgen White-backed Tit. Vi sitter upp i jeeparna och beger oss ut på högslätten väster om Dinsho. Vanliga arter här är Botta s Wheatear, Groundscraper Thrush och Rouget s Rail. Bil 1 ser Abyssinian Longclaw och bil 2 Ethiopian Wolf. Vid en vattenpöl betar Bluewinged Geese (med tydlig vaktpost) bredvid Spotbreasted Plover och i vattnet ligger Red-knobbed Coot. Därefter lämnar vi slätten och klättrar högre upp längs bergssidorna. I en ravin finns en gammal stake-out för Cape Eagle-Owl, som glädjande nog 11

12 fortfarande visar sig vara pålitlig. Vi konstaterar därmed en praktfull uggle-hatrick på fyra timmar! På 3700 m letar vi White-billed Starling och Redbilled Chough, men får hålla till godo med vackra bersvyer samt ett par slagfalkar som leker i uppvindarna. Några av bosättningens barn följer oss runt den höga klippan. Abessinian Bohor Reedbuck är talrik. Grey Duiker och Common Waxbill blir också nya tillskott. Från en brant sluttning har vi fin utsikt och där tillbringar vi en stillsam stund med att spana ut över slätten. Njutbara och lärorika stäpp- och ängshöksstudier erbjuds, men avbryts tillfälligt av att Henrik (alias Eddie the Aardwark ) ropar: -Serval! Det tar en liten stund, men med Joakims exalterade referrerande har alla snart lokaliserat den smäckra katten. Framåt kvällen tar fyra stäpphökshanar nattkvist nära varandra och Zeb återvänder från fotografisk nyalajakt. I skymningen springer Moorland Francolins framför bilarna och lite längre bort sitter en örnvråk. En nyfiken Duiker kommer fram och nosar på vråken, men blir effektivt avvisad. I det sista ljuset ses Abyssinian Long-eared Owl spana byte från lämplig stolpe. Abyssinian Long-eared Owl Asio abyssinicus. Foto: Kristian Svensson En bit tillbaka mot Dinsho (3527 m) gör vi ett sista försök på Bale Parisoma, och nu blir det fullträff! Som grädde på moset kommer en adult lammgam över oss på nära håll och längre bort siktas en flock alpkråkor. Mycket nöjda rullar vi ner och över högslätten igen, för att stanna nära Dinsho vid en bäck, som brukar kunna hålla African Black Duck. Vi går nedströms runt kröken, och finner mycket riktigt ett par afrikanska strömänder i det strida vattenflödet. En drickande grisgalt och en av många rallar som springer runt ger tillsammans med ankorna en intressant kombination i samma kikarfält. Common Stonechat (av den distinkta rasen albofasciatus), stenskvätta och, till slut, fina obsar på Abyssinian Longclaw är andra trevligheter. På det följer en trerätterslunch (med resten av geten) samt en timmes siesta(!). Kl 15 ger vi oss iväg igen och bevittnar ett färggrannt uttåg från byns marknad, innan vi svänger ut på en liten väg över den fuktiga slätten. Den är mestadels bevuxen med tät buskmark, där Mountain Nyala Tragelaphus buxtoni. Foto: Henrik Olsson Onsdag 15 november African Wood-Owls ropar under natten, men i gryningen vaknar vi till regn. Detta till trots har vi i stort haft väldigt tur med vädret, och vi har egentligen inga måste-arter kvar här. Dessutom kan vi skatta oss lyckliga att vi slapp tälta! Gransångare och Brown Woodland-Warbler tillhör de få fåglar som ändå observeras innan avfärd kl Vi ser inte mycket i den grå och blöta väderleken, men 400 White-collared Pigeons (200 i en flock), Moorland och Chestnut-naped Francolins samt 15 Rouget s Rails bokförs trots allt. Av den höga klippan vi igår såg i solsken ses inte ett spår i dimman, men på andra sidan passet lättar snart molnen över inbjudande skog. Vi stannar 12

13 i en kurva och lyckas äntligen spela fram Abyssinian Catbird så att alla får se den bra. Montane White-eye, African Citril samt Streaky och Brown-rumped Seedeater ses samtidigt. Dessförinnan seglar 15 stäppörnar upp på den första termiken och ett 50-tal Slender-billed Starlings tubas i ett träd. Åter på rull höjer en stäppvråk pulsen, men den går inte att få till Forest Buzzard. Längre ner tar odlingslandskapet vid. Vi stannar och kikar på Egyptian Vulture och får ett klippörnspar samt Alpine, Mottled, Nyanza och Little Swift på köpet. Lunch i fattig eukalyptusskog (som vanligt med en mindre folksamling, denna gång mestadels skolflickor). Det är inte mer än 15 mil till Awasa, men det är svårt att hålla högre medelhastighet än vägarna tillåter. Sista biten över slätten (1600 m.ö.h.) är det emellertid rak asfaltsväg och vi äntrar staden kl 15. Minst 50 karminbiätare på telefontrådarna ses i förbifarten. Sedan vi installerat oss i rymliga bungalows är vi sugna på lite våtmarksskådning, vilket med fördel utövas från banken utanför hotellträdgården. African Pygmy-goose, White-faced Whistling-Duck, Black Crake, African Jacana, gråhuvad mås, vitvingad tärna, malakitkungsfiskare, sävsångare, Lesser Swamp-Warbler samt White-breasted och Reed Cormorant plockas in, innan vi vänder näsorna från vattnet och kikar i vegetationen bakom oss. Där finns Black-winged Lovebird, Silverycheeked Hornbill, Grey-headed Woodpecker, Greyheaded Batis, Northern Black Flycatcher, African Dusky Flycatcher, Red-faced Crombec, Buff-bellied Warbler och Spectacled Weaver. För andra gången på resan ses en exponeringsvillig Spotted Creeper och vid tennisbanan sitter en Western Banded Snake-Eagle med märkligt utseende. Vi omgrupperar till en vik längre bort längs sjösidan, för att få bättre möjlighet på exempelvis Lesser Jacana och Lesser Moorhen. Ingen av dessa visar sig, så vi håller till godo med purpurhäger (3), rallhäger (17), en pelikan av varje (afrikansk) art, skäggtärna, gråfiskare (18), malakitkungsfiskare (15), Woodland Kingfisher (3), Grey Kestrel och Thick-billed Weaver. Flockar med heliga ibisar drar över i skymningen och skräniga Hadada Ibises samlas till nattkvist i trädet bredvid oss. Mest imponerande är dock den svärm av ladusvalor (uppskattningsvis individer) som kommer in för övernattning. På hotellets restaurang serveras god tomatsoppa och tilapia. Ola leder artgenomgången med bravur, då reseledaren tappat rösten. Torsdag 16 november Frivillig skådning vid sjön utanför hotellet innan frukost. Både Fulvous och White-Faced Whistling- Ducks är närvarande, den senare visar dykhopp á lá Aythya-änder. En pilgrimsfalk jagar förbi, resans första natthäger flyger över och ett visst morgonsträck av rallhäger (29 ex) noteras. Bland småfåglar märks Red-faced Cisticola, Little Weaver samt Common och Abyssinian Waxbill. Blueheaded Coucal smyger i vassen och ett par jättekungsfiskare blir likaså nya på artlistan. Kl startar vi den 35 mil långa transporten (mot nordost) till Awash. Första stoppet blir alldeles norr om Awasa, för stillastående observationer av karminbiätare. Under tiden skruvar Short-toed och Black-chested Snake-Eagle upp på tilltagande termik. I Shashemene finns önskemål om turiststopp vid ett rastafarimuseum. Dessbättre blir det kortvarigt och inbringar en hane White-headed Vulture. Nästa paus, vid Lake Ziway, blir mer produktiv. En yngre hane sadelnäbbsstork ses på nära håll, liksom African Pygmy-goose och Mosque Swallow. Afrikansk ormhalsfågel, gulärla av rasen feldegg samt African Snipe och Rüppell s Weaver är alla nya för resan. Vi fortsätter sedan den fina asfaltvägen (med en hastighet av 80 km/h!), men får snart stanna vid ett sadelnäbbsstorkbo. Honan håller dock låg profil, så vi rullar vidare till Koka Lake, där antagligen samma tranpar som sågs första dagen balanserar på den flytande vegetationen längre bort. Bland assorted waders finns Kittlitz s Plover, större strandpipare, spov- och småsnäppa samt två afrikanska skedstorkar. Milen betas därefter av relativt smidigt. Under en sträcka flyger mestadels parvisa Chestnut-backed Sparrow-Larks upp regelbundet och vi passerar fler välta lastbilar samt en som krockat med polisjeep. Vid Stroberry Farm inhandlas jorgubbar att komplettera fruktsalladen med och i en stad noteras uppstickaren Burger Queen. Andra mer eller mindre intressanta iakttagelser är melonodlingar och sockerplantager (holländska, liksom de gigantiska växthusen med rosor i söder) samt kor som trampar säd (på fastande mage för att undvika oönskade näringstillskott). Lunch i Nazareth kl Vi är nu nere i Rift Valley, vilket känns i luften (28 C). Rödstjärt, eksångare, Abyssinian White-eye, Baglafecht Weaver, Cut-throat Finch, Village Indigobird samt Grey- och Black-headed Batis finns att se, men de flesta väljer att med kall dryck i handen luta sig tillbaka i stolarna under behaglig skugga och beskåda de vackra servitriserna. Resterande sträcka får vi sällskap av den mycket tunga trafik som förser Etiopien med allehanda varor införda med båt och lastbil via Djibouti (eftersom förbindelserna med Eritrea som bekant är minst sagt kyliga). Nya folkslag och hundratals dromedarer kantar vägen. Närmare Awash övergår terrängen till lavasten och vi passerar Garabaldipasset, där ett viktigt slag stod mellan italienska och etiopiska styrkor under ockuppationen. I en brant med stekande sol letar vi Sombre Rock-Chat. Klippgrävlingarna här är nästan svarta och en blåtrast smälter också bra in bland de mörka klipporna, medan Shining Sunbird och Blue-breasted Bee-eaters är mer färgstarka. Ett 13

14 par skvättor långt nere ser lovande ut, men var kanske bara svartstjärtar ändå Slutligen är vi framme vid infarten till Awash National Park. Abyssinian Roller och en mycket cypernlik stenskvätta ses vid entrén (även kommande två dagar). En de-tour förbi Ilala Sala ( oryxslätten ) ger Buff-crested Bustard, Lappetfaced Vulture, Somali Fiscal, ökenvarfågel (ras pallidirostris), rödhuvad törnskata (ras niloticus), stäpphök (hane), avlägsen koritrapp med karminbiätare på ryggen, samt Beisa Oryx och Soemmering s Gazelle. I skymningen anländer vi till en fin campingplats vid Awashfloden (987 m), som här mest liknar ett stilla och smalt biflöde. African Scops-Owl spelar i trädet (Tamarindus indica) ovanför och sitter snällt kvar när vi lyser på den. Att vi rört oss i olika biotoper understryks av att 187(!) arter summeras för dagen. Fredag 17 november Morgonen inleds med spelande Slender-tailed Nightjar och färskpressad apelsinjuice, samt som vanligt havregrynsgröt med mjölk. Dagens huvudmål är vulkanen Fantales kraterkant, där förhoppningsvis Yellow-throated Seedeater ska finnas. Tre beläggexemplar av denna hotade art insamlades 1886, men sedan dröjde det till 1989 innan den återupptäcktes i samma område. Första boet hittades Denna exklusivitet motiverar gardering redan nu, även om chanserna bedöms som goda vid Melka Gebdo. Men det kan vara så att vägen dit är oframkomlig och än så länge vet vi inte heller hur leden upp till kraterkanten ser ut Efter en bitvis sömnlös natt med mardrömmar om den lilla fågeln med den stora hatten, till vardags Sombre(ro) Rock-Chat, känns det synnerligen skönt att inleda skådningen vid lavafälten nära dammen (med stigande vattennivå allt närmare järnvägsrälsen) strax innan nationalparksentrén. Där finner vi relativt omgående både svartstjärt och den önskade skvättan, med mer kompakt kroppsform och kortare stjärt. Bergssparv (House Bunting) tas tacksamt emot som bonus. Till en början åker vi på en fin grusväg, men snart tar vi av och när terrängen blir stenigare är det svårt att se några hjulspår överhuvudtaget. Jeeparna får verkligen bekänna färg under drygt 600 höjdmeter klättring uppför bergssidan och att Håkan med två vänner i ungdomens dagar kört (eller burit) upp en Nissan Micra förefaller helt orimligt (men säkerligen sannt). White-backed, Rüppell s och Egyptian Vulture kalasar på en död sköldpadda modell större, och längre fram adderas Yellowbreasted Barbet samt långnäbbad piplärka. Väl uppe möts vi av imponerande utsikt över en gigantisk krater (minst 1,5 km i diameter) bevuxen med akaciabiotop. Kalderans innerväggar stupar lodrätt ett par hundra meter, så det känns tryggast att hålla sig på behörigt avstånd från kanten. Vi gör istället en lov åt andra hållet med Ethiopian Swallow och Ashy Cisticola som resultat. Eftersom terrängen ser likartad ut överallt beslutar vi att rulla sakta nedåt igen. I en krök flyger några småfåglar av serintyp upp vid vägrenen och vi är snabbt ute ur bilarna. De flesta är bara ljusbrunt otecknade, men på någon skymtar trots allt lite gult på strupen. - Jajamän! Vi konstaterar att det gula bara, som sagt, förekommer hos vissa individer och är avsevärt mycket mindre utbrett i verkligheten än på planscherna. Nöjda skumpar vi tillbaka mot campen (2,5 mil), men av någon anledning upplevs nerförsbacken ungefär tre gånger längre än uppför. Sandtromber, Salt s Dikdik, Hamadryas och Slender(-tailed) Mongoose bokförs. En sjakal är nära att hamna under bilen och en Lesser Kudu uppmärksammas alldeles innan bil 1, för tillfället bakom den andra, gör en liten oplanerad avstickare till vattenfallet. Efter lunch frikostig siesta (en och en halv timme) till kl Skådningen återupptas på allvar med fina obsar på Buff-crested Bustard samt Straw-tailed och Eastern Paradise-Whydah. Sena eftermiddagen tillbringas på Ilala Sala, där Hartlaub s Bustard ses som förutspått. Ute på de öppna ytorna finns Singing Bush Lark, African Pipit samt korttålärka och fältpiplärka. Några stötta vaktlar förblir dock obestämda. Efter en vacker solnedgång plockas strålkastarna fram och vi rullar sakta genom den ljumma afrikanska kvällen (24 C), men förutom åtskilliga kapharar samt en ylande sjakal noteras inte många djur. Under dagen har en ny get slaktats och huvudet slinker ner i magen på en krokodil som nosat sig fram till lägret. Den är blind på ena ögat och därmed säkerligen samma individ som senast matades av Håkan för 6-7 år sedan. -Bra minne?! Lördag 18 november Innan gryningen kan den liggande mångubbens glada mun samt Södra korset beskådas på stjärnhimlen (syns bra här på 9:e breddgraden). Kl avfärd mot Alledeghi Plain, Etiopiens största grässlätt (7 mil lång). I byn Awash passerar vi över järnvägen som italienarna byggde från Röda havets kust till Addis Abeba I den steniga akaciabushen ses första arabtrappen samt eleganta giraffantiloper (Gerenuk) med långa halsar, öron och ben. Håkan berättar att de inte jagas för att en fälld Gerenuk i folkmun innebär en död dromedar, medan Dikdiks slipper undan eftersom de inte är värda att slösa skott på. Vissa varor värderas för övrigt i patroner till Kalashnikovs (AK 47), vilka ryssarna lämnade efter sig i mängd, och en etiopier kan knappast anses som man utan en sådan Ute på den vidsträckta slätten tar vi oss fram i obanad terräng och möter fler arabtrappar. I frånvaro av träd använder gärna karminbiätare trappryggarna som spaningsplats. Andra anmärkningsvärda arter är Double-banded Courser, Somali Ostrich, Hartlaub s Bustard, Secretarybird, 14

15 Short-toed Snake-Eagle, Red-winged Lark och Grevy s Zebra. Här gäller kvalitet framför kvantitet. Arabian Bustard Ardeotis arabs och Northern Carmine Bee-eater Merops nubicus. Foto: Ola Elleström Framåt lunchtid lämnar vi slätten och åker norr om stora vägen till Lubak Lodge (lubak = lejon), som ägs av en bekant till Håkan. Spotted Thick-knees gömmer sig i den tätare akaciaterrängen. Pastan avnjuts i varm skugga (35 C) och med storslagen utsikt. Två Saddle-billed Storks landar vid våtmarken långt där nere och ett par sekreterarfåglar går upp i skruv. Skådaraktiviteten blir sedan, i alla fall för vissa, förfärande låg, men Kris får alla på fötter med Mouse-coloured Penduline-Tit. Svartstjärt, Green-winged Pytilia samt Yellow-breasted och Black-throated Barbet ses också, innan vi bjuds på traditionell etiopisk kaffecermoni. På väg tillbaka görs närmare möte med Gerenuk samt stopp för coca cola i Awash (efter det att Brook, chaufför i bil 2, lagat den ena jeepen med ståltråd som hittades i vägkanten). Vi hinner också med lite kvällsskådning i våra hemmamarker. Inget nytt noteras, men trevliga arter som Buffcrested Bustard, Chestnut-bellied Sandgrouse, Rosy-patched Bushshrike, ökenvarfågel, rödhuvad törnskata, Green-winged Pytilia samt Eastern Paradise-Whydah tar vi gärna i repris. I skymningen hörs hyena och strimmiga flyghöns gör som brukligt ett kort besök på en bar plätt vid lägret. Söndag 19 november Promenad bortåt campingvägen ger Rüppell s Weaver (bl.a. en missfärgad kycklinggul ), Crimson-rumped Waxbill, Buff-bellied Warbler, sydnäktergal, eksångare, Slate-coloured och Tropical Boubou samt återigen den fantastiskt spektakulära och färgsprakande Mouse-coloured Penduline-Tit. Två ståtliga tjurar/bockar Lesser Kudu försvinner över ett krön och vid floden särskådas Senegal Thick-knee. Vi avslutar med ett gemensamt besök vid det imponerande (6-filiga) vattenfallet, där African Fish-Eagle och African Pied Wagtail visar upp sig. Det är svårt att förstå att det är samma flod som rinner förbi campen några stenkast bort och att den så småningom försvinner i tomma intet ute i öknen. På väg ut mot stora vägen sitter Gillett s Lark i en trädtopp. Vi åker sedan norrut genom Awash National Park, som sträcker sig åt båda sidor om landsvägen, längs vägspåret öster om berget Fantale. Här är det glesbefolkat och chans på trevliga skådarpauser. Vid en källa som springer upp ur marken finns en oas med höga träd. Där ses Bearded och Greyheaded Woodpecker, Black-billed Barbet, African Palm-Swift samt (för sista gången) Straw-tailed och Eastern Paradise-Whydah. Spelande Buff-crested Bustard, Arabian Bustard, Red-fronted Warbler samt gamparty (White-backed, Rüppell s och Egyptian Vulture) på död dromedar orsakar andra stopp. Vid Awash Hot Springs finns Intermediate Egret, Three-banded Plover, dammsnäppa samt gulärlor av raserna beema och feldegg. Vidare längs färden kan äntligen pygméfalk (hane) studeras i tub och Black-headed Lapwing göra entré. Strax efter några sliriga lerhål kör vi förbi en ensam man. Kanske inte så anmärkningsvärt i sig, om det inte varit för att vi sett ganska få människor idag, och om det inte varit för att vi noterat hans förvåning över jeepar med blekansikten i, men framförallt minns vi hur hans ansikte plötsligt skiner upp till ett enda stort leende och han börjar vifta, springa och ropa: -Håkan, Håkan, Håkan!!! Inte helt oväntat är det en gammal bekant sen lång tid tillbaka. Som hämtat ur Crocodile Dundee eller Familjen Macahan Sedan vi passerat en bred stenig flodbädd med liten vattenfåra och en svart stork, samt intagit lunch i skuggan, blir landskapet allt torrare, sandigare och mer ökenartat. En flock om 40 Hamadryas tas till protokollet. Trots alla lokala försäkranden om att vi inte kan köra fel till Melka Gebdo, är vi plötsligt på okänd väg. Vi hittar tillbaka till rätt, men snart är det åter oroväckande få hjulspår i sanden. För att komma över en bäckfåra tvingas vi fylla upp med stenar och så småningom hamnar vi vid ett gigantiskt stenbrott mitt ute i ödemarken. Det blir till att vända igen. Till slut hittar Håkan rätt riktning, och även om helt off-road indikerar enstaka däckavtryck att vi antagligen är på väg mot Melka Gebdo. Vissa partier banar jeeparna sig fram genom ett flera decimeter tjockt finkornigt sandlager, som om det varit lite högre säkert kunde ha kvävt motorerna. Den äventyrliga resan slutar emellertid lyckligt och framåt kvällningen kommer vi till fastare mark en bit upp på foten av bergen. Läger slås och madrasserna läggs ut på en liten plätt bredvid bäcken (1275 m.ö.h.). Fågelvägen är vi faktiskt bara 14 mil från där vi startade i morse, men av förklarliga skäl känns det avsevärt mycket längre. Vattnet är behagligt uppfriskande och det är 15

16 en njutning att gnugga bort dammet. Oväntad hjälp fås av små fiskar som nafsar oss på fötterna. Efter middag och sedvanlig artgenomgång kryper vi ner i sovsäckarna och blickar upp mot bar himmel. Måndag 20 november Clapperton s Francolin är generellt sällsynt i Etiopien och vår enda chans är antagligen här vid Melka Gebdo, artens ostligaste utpost. Redan i gryningen spelar frankoliner, men att få se dem är som bekant inte alltid lika lätt. En annan art som bara brukar ses här är Eastern Grey Plantain-eater. Larmfåglar är betydligt mindre diskreta än frankoliner och ganska snart har vi lokaliserat dem i de större träden. En hel del tättingar födosöker i sädesfälten och vid klipporna exponerar sig Whitewinged Cliff-Chat. Längre fram uppmärksammas en irriterad fågelsamling bestående av Rufous Chatterer, Common Bulbul, Grey-backed Camaroptera, Northern Crombec, Scarlet-chested Sunbird, Black-crowned Tchagra, Northern Puffback och Tropical Boubou, men orsaken förblir oviss. Från en buske spelar Clapperton s Francolin helt öppet och sju biätare sträcker över. En hane nunnestenskvätta av den sällsynta ljusstrupiga formen vittata håller till på en skördad durraåker. I frörika ståndare på andra sidan klänger Yellowbreasted Barbet och Yellow-throated Serin bjuder på fina reprisobsar. Banded Barbet och Little Rock- Thrush ses också bra, innan jeeparna (kl 08.30) plockar upp oss för vidare transport upp mot bergen. Vid stannar vid ett hus där flera Rüppell s Black Chats och White-winged Cliff-Chats håller till. På andra sidan vägen finns också Abyssinian Black Wheatear. Ännu längre upp blommar Knipophia, men tyvärr ses inga besökande malakitsolfåglar. Kl åker vi igenom den forna huvudstaden Ankober, idag till synes en ordinär bergsby (2900 m), sedan Menelik I flyttade sitt residens till Addis Abeba och gjorde den till huvudstad. Som namnet antyder borde här finnas den sista av Etiopiens endemiska seriner. Ankober Serin är en höghöjdsart ( m) som upptäcktes 1976 och klassas som Endangered, delvis eftersom regionen står under tryck från uppodling, betning och plantering av eukalyptus. Vi söker den vid en imponerande brant på 3400 meters höjd, där vi kan blicka ut över ett lapptäcke av små åkrar långt nedanför. Inga fröätare i sikte, så vi åker vidare mot Debre Berhan ( det ljusa berget ). Vi tar österut 45 km till Lamassa Geden (3275 m), som erbjuder en enastående vy. Genom en djup klyfta ser vi ända ner till låglandet, nu delvis solbelyst och nästan schackmönstrat. Men till skillnad från de flesta andra som stannar för att beundra landskapet, har vi ett annat syfte med besöket och innan det är uppfyllt kan vi inte till fullo njuta av omgivningen. Tämligen omgående ser vi små finkfåglar, med obekant läte, röra sig i branten. När vi till slut får in dem i tub kan vi konstatera att det definitivt är Ankober Serin! Förvisso än mer karaktärslösa än vissa andra små endemer, men tillika fylls vi av ett lyckorus som säkert förvånar pojkarna som ivrigt försöker kränga lustiga hattar till oss. Vi passar även på att kryssa White-billed Starling och stannar sedan en stund för att njuta av tillvaron. Lammgam, slag- och tornfalk kommer nära över våra huvuden. En påtaglig doft av mynta/oregano stiger när vi trampar uppför sluttningen till ett krön. Därifrån ses en juvenil klippörn glida längs bergssidan för att landa på en klippa längre bort. Brantens klippgrävlingar är befogat vaksamma och ger skall. Vi fortsätter sedan ytterligare österut till landets längsta tunnel (knappt 1 km), som byggdes av italienarna och därför är uppkallad efter Mussolini. Den egentliga anledningen var förhoppning om Gelada Baboon, men den infrias istället på väg tillbaka mot Debre Berhan, där sju individer tubas uppe på ett krön. Som grädde på moset seglar en distinkt tecknad vråk upp tillsammans med en mörk augurvråk. Tacksamt tar vi emot denna bonus i form av Mountain Buzzard. Vi hinner slutligen med ett stopp i en fuktsänka, där Abyssinian Longclaw och Pectoral-patch Cisticola noteras. Efter lokal middag kryper de flesta ner under varma filtar i de kyliga rummen (2700 m), men någon väljer att ta en snabb koll på nattlivet utanför. Tisdag 21 november Sovmorgon och lätt frukost på ett hak, med läckert blått ljus samt en plansch med utvalda ölsorter från hela världen, intill hotellet kl Sedan beger vi oss västerut och gör några stopp på den uppodlade högplatån. Erlanger s Lark, en flock Yellow Bishops (75 ex), ortolansparv, 14 abdimstorkar samt 31 tranor och ett par krontranor blir mest anmärkningsvärda observationer. Vi borde kanske vara vana vid imponerande utsikter, men slås ändå med häpnad när vi blickar ut över förkastningsbranterna ner mot Jemma Valley. I den omgivningen gör sig Erckel s Francolin, Rüppell s Black Chat, White-winged Cliff-Chat och Longbilled Pipit särdeles bra. På en liknande plats längre fram ser vi sex rödfalkar, lammgam och en hane svarthakad buskskvätta av rasen variegata. På ett fält står en övergiven rysk stridsvagn, men annars är det främst teff, durra, korn och kikärtor på åkrarna. I en by passerar vi genom ett stort begravningsfölje. Sista stoppet uppe på den allt smalare högplatåtungan bjuder på fina obsar av smutsgam, klippörn, augurvråk och White-billed Starling. Sedan kastar vi oss utför bergsbranten ner i den imponernade dalen, som faktiskt för tankarna till Grand Canyon. Vid stake-out för Harwood s Francolin ses en eleonorafalk sakta dra sig upp och bort över förkastningen. I ravinen och klippbranten som tidigare höll Fox Kestrel är det för tillfället mycket stilla. 16

17 Jemma Valley bjuder på hisnande vyer! Foto: Kristian Svensson Ungefär 1400 höjdmeter under platån är temperaturen betydligt högre och nya arter gör entré, till att börja med Speckle-fronted Weaver och Black-winged Bishop. Under skuggande träd vid Jemma River intas lunch. Någon funderar kanske på att göra slag i saken och driva med gummibåt hela vägen till Alexandria. Andra räknar in 38 Senegal Thick-knees, innan vi rullar till den uppsatta campen under två stora fikonträd. Platsen, som är väl vald av staben, har rinnande vatten och runt omkring finns odlade fält med sesam och durra. Vi vaktas av samma polis som Håkan hade vid sitt senaste besök för sex år sedan. I toppen av ett närbeläget fikonträd sitter en örn, som först ser mycket bra ut för Wahlberg s Eagle, men som när den lyfter trots allt visar sig vara en savannörn (de har uppenbarligen klena mungipor i Etiopien!). Vi väntar ut middagshettan med att spana lite i örnträdet, som bär riklig frukt och är fullt med Greater Blue-eared Starlings. Sommargylling, turturduva, Vinaceous Dove, Wattled Starling samt fler Speckle-fronted Weavers och Black-winged Bishops finns i krokarna. På sena eftermiddagen tar vi den slingrande vägen nästan ända upp till kanten för ett ordentligt försök på Harwood s Francolin. Vi sprider ut oss lite i omgivningen, men några skrockande läten är det närmsta någon kommer. Ytterligare en hane svarthakad buskskvätta av rasen variegata noteras i ett durrafält och toppklungan belönas med Stout Cisticola samt Mocking Cliff-Chat. I det sista kvällsljuset ser bil 2 en Harwood-höna med ungar i vägrenen, så de får fira lite extra till kvällens doro wot (innehållande höna/kyckling). Behaglig lägerkväll i en relativt okänd del av Etiopiens natur. 27 C känns ganska avlägset från Debre Berhan, som fågelvägen bara är drygt tio mil härifrån. Onsdag 22 november Avfärd kl för att vara på plats vid frankolinerna nära gryningen. (Vägens geografi, inkl höjdmeter, medför att 15 kilometer tar 45 minuter.) Direkt när vi kliver ur jeeparna spelar Mr. Harwood och snart finns den i tubkikare, poserande på en sten bland omgivande grönska. -Snyggt! Senare ses Erckel s Francolin alldeles nära och på ett klippkrön sitter en Abyssinian Black Wheatear med vit mage (obeskriven variant?). Blåtrast, långnäbbad och rödstrupig piplärka, ortolansparv och Cinnamon-breasted Bunting är också närvarande. Vid 08-tiden åker vi ner till den lodräta sandstensklippan, i hopp om att Fox Kestrel trots allt inte övergivit lokalen. En vanlig tornfalk patrullerar längs klippväggen, ivrigt påpassad av irriterade guineaduvor (Speckled Pigeon). Dvärgörn, Nyanza Swift, White-billed Starling och Hemprich s Hornbill med fet gräshoppa i näbben ses också på nära håll. Nyfikna men försynta vägarbeterskor låter sig fotograferas. Deras leenden, trots hårt arbete tolv timmar per dag för 50 öre/timme, sätter djupa spår i svenska skådarhjärtan. Två timmars förmiddagsskådning utövas i en torr wadi, kantad av sesamodlingar. På en stor klippa i fjärran håller White-backed Vultures hov och en lammgam skruvar upp i samma riktning. Buskmarkerna bjuder på Mocking Cliff-Chat, Chestnut-crowned Sparrow-Weaver, Yellow-fronted Canary, Bush Petronia (som t.o.m. visar upp den gula strupfläcken) samt vaktel och göktyta (spelande). Eftersom vi inte har så mycket mer att hoppas på i Jemma Valley kostar vi på oss hela fyra timmars fria aktiviteter vid lägret. Ett stilla fotbad tillbakalutad i en stol i skuggan med dricka i handen känns välförtjänt, liksom siesta i ryggläge. Dessutom finns det ju en del fågel att se runt tälten, t.ex. African Pygmy-Kingfisher samt en hona Klaas s Cuckoo (i viss mån påminnande om Barred Fruiteater ). De som trotsar stekande sol kan rapportera Hamerkop, Woolly-necked Stork och svart stork samt tre Tringa-vadare (grönbena, skogs- och gluttsnäppa) vid floden. Turturduvorna är kvar i samma fikonträd som igår. Sena eftermiddagen tillbringas nere vid Jemma River. En märklig svala påminner om beskrivningen av den obestämda svala som på 1990-talet registrerades av Regulus Travel, men den kommer tyvärr aldrig tillräckligt nära för noggranna studier. Markerna känns relativt fågelfattiga, kanske delvis beroende på att vi känner viss mättnad efter att ha hängt in alla endemer vi haft rimlig chans på. Brown-backed Woodpecker (hona) blir en trevlig överraskning och fler Mocking Cliff-Chats förs till protokollet. I skymningen inväntar vi förgäves att Stone Partridge ska göra ljud ifrån sig, men håller till godo med afrikansk sädesärla, jättekungsfiskare samt 15 gråfiskare som drar nedströms på kvällssträck. Grivet s Monkey och Egyptian Mongoose är trevliga däggdjursobsar. Till avslutningsmiddag bjuder köket på ugnsbakad lasagne samt fruktsallad och choklad. Det är med visst vemod, men också med stort mått av tillfredsställelse efter en så lyckad resa, som vi kryper ner i sovsäckarna för sista natten. Torsdag 23 november Efter frukost tar vi avsked av Asfao, Essafa och Tigisto, som tagit så väl hand om oss och skött 17

18 logistiken förträffligt. Sedan påbörjar vi de 14 milen tillbaka mot Addis Abeba med en timmes klättring upp till Lemmi. Vi passerar de glada vägarbeterskorna igen samt tunga lass på väg till marknaden. Uppe på platån färdas vi ånyo genom odlingslandskap och erfar resans andra punktering (-bra däck med tanke på slitaget!). Under bytet noteras Erlanger s Lark, ortolansparv, rödstrupig piplärka, juvenil stäpphök samt skedand. Sammanlagt 110 tranor, 90 Blackwinged Lapwings samt parvisa rostgumpsvalor vid fyra broar och ensamma runt två räknas vidare längs vägen. Vid en större vattensamling, som får gå under benämningen Sululta efter staden i närheten, finns mycket våtmarksfågel. Maccoa Duck, kricka, årta, bläs- och stjärtand, bronsibis, rödspov, mindre strandpipare samt rödvingad vadarsvala ger hela nio nya arter för resan. Lagom för att höra 12-slaget (samma som Big Ben i London) anländer vi till Addis Abeba. Kontrasterna mot den etiopiska landsbygden är osannolik med upp till 7-filiga vägar, stort paradtorg, kungliga palats samt ett Sheraton där man kan boka rum med egen swimmingpool för USD/natt. Vi väljer en något mer modest men välsmakande pizzaresaturang ( Mon Amor ) för lunch. Som sista exkursionsmål besöker vi Debre Zeyit ( oljeberget ) fem mil söder om Addis Abeba. Detta är uppenbarligen en av tranans viktigaste övervintringsplatser söder om Sahara och sammanlagt ca 2500 individer bokförs. Bland dessa upptäcker Gabriel en ensam jungfrutrana, en av resans mest oväntade observationer. Andra tillägg på reslistan blir Comb Duck, Red-billed Teal, White-backed Duck samt gulärlor av raserna lutea och thunbergi. Vid en djupare sjö kompletterar vi med Brown Parisoma, Rufous-breasted Wryneck samt skäggdopping och vigg. På tillbakavägen ses Hottentot Teal, uppskattningsvis 1000 brushanar samt, som sista nya art på resan, 33 vita storkar. Därefter återvänder vi till huvudstaden för dusch, packning och middagsbuffé (med öronbedövande sångframträdanden) på Hotel Ibex. Vi hinner med sista artgenomgången innan avfärd till flygplatsen, där vi tar avsked av Håkan och Brook. Vi summerar ca 400 mil samt 507 arter, ett väl godkänt resultat utan besök i Etiopiens sydöstra hörn. Fredag 24 november Planet lämnar Addis Abeba kl Flygningen till Rom går lite fortare än på nerresan, så vi mellanlandar strax efter kl 05 (kl 07 etiopisk tid). Fyra timmar senare anländer vi till ett gråmulet Stockholm med 7 C. Bortsett från brist på sol och värme uppmärksammas frånvaron av glada barn som ropar -Farrindj!. Bådadera får vi dock leva utan framöver, men då är det extra skönt att ha en framgångsrik resa att tänka tillbaka på. Slutord Utan att på något sätt efterlikna en Oscarsutdelning vill undertecknad trots allt gärna framföra speciella tack till några personer. Först och främst vill jag nämna Håkan. Utan honom är det sannolikt i princip omöjligt att genomföra den resa vi gjorde. Det är fascinerande att Håkan verkar vara vän med i stort sett alla; från höga shejker, poliser och diplomater till parkvakter, herdar och tjuvjägare. (Detta faktum förärade honom snabbt med ett nytt alias; Zeb Macahan.) Därmed känner man sig alltid välkommen varhelst man reser i Etiopien! Vidare är Håkans skarpa ögon och goda lokalkännedom en stor tillgång. Trots att han påstår sig strunta blankt i små bruna pjoddar, har han likväl koll på var man hittar viktiga seriner etc. Håkans stab, d.v.s. Brook, Asfao, Essafa och Tigisto, har redan nämnts i positiva ordalag, men förtjänar att uppmärksammas igen. Deras väl utförda respektive arbeten och goda humör, trots diverse umbäranden, gav extra hög trivselfaktor på resan. Att genomföra en fågelexpedition till Etiopien är i sig en utmaning, särskilt om man ej varit i landet tidigare. Då underlättar det givetvis avsevärt om deltagarna är resvana och dessutom bra på fågel. I detta avseende finns verkligen inte mycket mer att önska av denna grupp, som gjorde turen till ett nöje för reseledaren. -Tack för det! Slutligen tackas Ola, Kristian och Henrik speciellt för tillhandahållande av digitala bilder till AviFaunas hemsida samt denna rapport. DANIEL BENGTSSON 18

19 ARTLISTA FÅGLAR (H) = endast hörd, * = endem 1. Somali Ostrich Struthio molybdophanes 11 ex Alledeghi Plain 17/ Little Grebe Tachybaptus ruficollis 2 ex N Yabelo 9/11, 3 ex V Dinsho 14/11, 35 resp. 15 ex Lake Awasa 15-16/11, 550 ex (500 ex i en sjö!) Debre Zeyit 23/ Great Crested Grebe Podiceps cristatus 6 ex Debre Zeyit 23/ African Darter Anhinga rufa 7 ex Lake Awasa 16/11, 1 ex Awash (Hot Springs) 19/ Reed (Long-tailed) Cormorant Phalacrocorax africanus Totalt 40 ex på 5 obsdagar. 6. White-breasted Cormorant Phalacrocorax lucidus ex Lake Awasa 15-16/11, 6 ex Awash (Hot Springs) 19/11, 30 ex Debre Zeyit 23/ Grey Heron Ardea cinerea Totalt 20 ex på 9 obsdagar. 8. Black-headed Heron Ardea melanocephala Totalt 35 ex (varav 20 ex i koloni mellan Nechisar och Yabelo 7/11) på 9 obsdagar. 9. Purple Heron Ardea purpurea 3 ex Lake Awasa 15/ Great Egret Egretta alba Totalt 13 ex på 5 obsdagar. 11. Intermediate Egret Egretta intermedia 3 ex Awash (Hot Springs) 19/11, 1 ex Debre Berhan Jemma Valley 21/11, 8 ex Debre Zeyit 23/ Little Egret Egretta garzetta Totalt ex på 6 obsdagar, talrikast Lake Awasa (30-40 ex) 15-16/ Cattle Egret Bubulcus ibis Allmän; observerad hälften av resans dagar. 14. Squacco Heron Ardeola ralloides 17 resp. 35 ex Lake Awasa 15-16/11, 4 ex Awash (Hot Springs) 19/11, 7 ex Debre Zeyit 23/ Black-crowned Night-Heron Nycticorax nycticorax 1 ex Lake Awasa 16/11, 1 ex Awash (River) 16, 18, 19/ Hamerkop Scopus umbretta Totalt ca 100 ex på 13 obsdagar, talrikast Lake Awasa (50-60 ex) 15-16/ Greater Flamingo Phoenicopterus ruber Uppskattningsvis 500 ex Lake Abiata 4/ Lesser Flamingo Phoenicopterus minor Uppskattningsvis ex Lake Abiata 4/ Glossy Ibis Plegadis falcinellus 2 ex Sululta 23/11, 3 ex Debre Zeyit 23/ Wattled Ibis* Bostrychia carunculata Totalt ca 400 ex på 10 obsdagar, talrikast Dinsho Awasa (minst 180 ex) 15/11. Kolonihäckande i klippor. Honan är territoriell, vilket tyder på närmare samhörighet med Geronticus (eremitibisar). Nedanstående släkting är solitär trädhäckare. 21. Hadada Ibis Bostrychia hagedash Totalt 35 ex på 7 obsdagar, talrikast Lake Awasa (25 ex) 15/11. Tillsammans med skrikhavsörnen den fågel i Afrika som alstrar mest decibel! 22. Sacred Ibis Threskiornis aethiopicus Totalt ex på 10 obsdagar, talrikast Lake Awasa och Debre Zeyit ( ex). 23. African Spoonbill Platalea alba 1 ex N Yabelo 9/11, 1 ex Koka Lake 16/11, 2 ex Awash 16/11, 7 ex Debre Zeyit 23/ Great White Pelican Pelecanus onocrotalus 5 ex Koka Lake 4/11, 5 ex Nechisar 6/11, 48 ex Arba Minch 7/11, 1+1 ex Lake Awasa 15-16/ Pink-backed Pelican Pelecanus rufescens 2+1 ex Lake Awasa 15-16/11, 13 ex Debre Zeyit 23/ Yellow-billed Stork Mycteria ibis Totalt 12 ex på 6 obsdagar. 27. Black Stork Ciconia nigra Totalt 9 ex på 5 obsdagar. 28. Abdim s Stork Ciconia abdimii 14 ex V Debre Berhan 21/ Woolly-necked Stork Ciconia episcopus 3 ex N Arba Minch 5/11, 1+1 ex Jemma River 22/ White Stork Ciconia ciconia 33 ex Debre Zeyit 23/11. 19

20 31. Saddle-billed Stork Ephippiorhynchus senegalensis 1 (ung) + 1 på bo Lake Ziway 16/11, 1 par Lubak Camp (Awash) 18/ Marabou Stork Leptoptilos crumeniferus Observerad hälften av resans dagar, talrikast (minst 700 ex!) Debre Zeyit 23/ Fulvous Whistling-Duck Dendrocygna bicolor 1+11 ex Lake Awasa 15-16/11, 8 ex Debre Zeyit 23/ White-faced Whistling-Duck Dendrocygna viduata 75 resp. 35 ex Lake Awasa 15-16/11, 50 ex Debre Zeyit 23/ Maccoa Duck Oxyura maccoa 1 Sululta 23/11, 1 Debre Zeyit 23/ White-backed Duck Thalassornis leuconotus 10 ex Debre Zeyit 23/ Blue-winged Goose* Cyanochen cyanoptera 28 ex Seneti Plateau 12/11, 15 ex runt Dinsho 14/11, 1 par Dinsho Awasa 15/11, 1 ex Ankober Debre Berhan 20/11, 20 ex Debre Berhan Jemma 21/11, 40 ex Jemma Addis Abeba 23/11. Populationen beräknas till par. Således en av världens mest lokala och sällsynta gäss, närmast släkt med den sydamerikanska Andean Goose Chloephaga melanoptera. Den är delvis nattaktiv och lever i konstanta par som är territoriella under häckningen. Arten klassas som Near Threatened med habitatförstöring som allvarligaste hot. Lyckligtvis hyser den visst religiöst skydd och hamnar därmed sällan i lokala grytor. 38. Egyptian Goose Alopochen aegyptiacus Observerad 13 av 20 dagar, talrikast (ca 100 ex) Debre Zeyit 23/ Ruddy Shelduck Tadorna ferruginea 1+2 ex Seneti Plateau 12/ Spur-winged Goose Plectropterus gambensis 10 ex Koka Lake 4/11, totalt 20 ex Lake Awasa + Lake Ziway 16/11, 20 ex Debre Zeyit 23/ Comb Duck Sarkidiornis melanotos 4 ex Debre Zeyit 23/ African Pygmy-goose Nettapus auritus 3 par Lake Awasa 15-16/11, 7 ex Lake Ziway 16/ Common Teal Anas crecca 20 ex Sululta 23/ Eurasian Wigeon Anas penelope 1 par Sululta 23/ Yellow-billed Duck Anas undulata Hörd Harena Forest 12/11 (kl 05), 13 ex Seneti Plateau 12/11, 10 resp. 2 ex V Dinsho 14-15/11, 6 ex Debre Berhan Jemma 21/11, totalt minst 100 ex Sululta + Debre Zeyit 23/ African Black Duck Anas sparsa 1 par V Dinsho 14/ Northern Shoveler Anas clyptea 3 Seneti Plateau 12/11, 50 ex Sululta 23/ Red-billed Teal Anas erythrorhyncha 10 ex Debre Zeyit 23/ Northern Pintail Anas acuta 150 ex Sululta 23/ Garganey Anas querquedula 1 par Sululta 23/11, ex Debre Zeyit 23/ Hottentot Teal Anas hottentota 2 ex Lake Ziway 16/11, 10 ex Debre Zeyit 23/ Southern Porchard Netta erythrophthalma 2 ex Koka Lake 4/11, 30 ex Debre Zeyit 23/ Tufted Duck Aythya fuligula 1 Debre Zeyit 23/ Osprey Pandion haliaetus 1 ex Nechisar 7/ Black-shouldered Kite Elanus caeruleus Totalt 27 ex på 10 obsdagar. 56. Yellow-billed Kite Milvus migrans parasiticus Observerad dagligen; allmän och ofta talrik, i synnerhet i anslutning till städer. 57. African Fish-Eagle Haliaeetus vocifer Totalt 60 ex på 13 obsdagar. 58. Lammergeier Gypaetus barbatus 2 ex Seneti Plateau 12/11, (alla ad) V Dinsho 14/11, 2 ad NO Debre Berhan 20/11, 1 ad Debre Berhan Jemma 21/11, 1 ad Jemma Escarpment 22/ Egyptian Vulture Neophron percnopterus Totalt ex på 9 obsdagar. 60. Hooded Vulture Necrosyrtes monachus Observerad 18 av 20 dagar; allmän och ofta talrik, i synnerhet i anslutning till städer. 20