Tegs kyrka, Umeå kommun, Västerbottens län

Transkript

1 Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län Tegs kyrka, Umeå kommun, Västerbottens län Kyrkomiljön Teg är en stadsdel som är belägen på södra sidan av umeälven, sedan 1622 granne med Umeås stadskärna. Under medeltiden var Teg en jordbruksby. Under och 1800-talen tillkom skeppsvarv, tjärhov och bryggeri, under 1900-talet flera stora industrier, bl.a. Volvo. Industrialiseringen och närheten till Umeå centrum gjorde att Teg blev alltmer stadsmässigt. Sedan kustlandsvägens tid har Umeås vägförbindelser söderut passerat Teg. E4:ans utbyggnad i slutet av och början av 1970-talet resulterade i att Teg klövs i en östlig och västlig del, med den breda trafikleden som barriär. Tegs municipalsamhälle bildades 1924 och först på 1960-talet uppgick Teg i Umeå kommun. Fortfarande finns dock en särskild lokalpatriotisk stolthet hos tegsbor, som inte sällan framhåller att de bor på rätt sida om älven. I kyrkligt hänseende hörde Teg till Umeå landsförsamling fram till Avståndet till församlingskyrkan på Backen och den snabba befolkningstillväxten motiverade att Teg bröt sig ur för att bygga en egen rymlig kyrka (ursprungligen 700 sittplatser). Den stora bristen på hobby- och samlingslokaler på Teg medförde att stor vikt lades vid sådana utrymmen i lokalprogrammet. Kyrkoanläggningen och tillhörande tomt upptar ett helt kvarter vid Tegs centrum och omges av bebyggelse i alla väderstreck. Mot nordost och sydost ligger huvudsakligen tvåvånings flerfamiljsbostäder. I sydväst passerar den trafikerade Norra Obbolavägen med avfart mot E4:an eller över viadukten till Västteg. Omgivande gator har björkalléer. Kyrkans huvudentré mot nordväst är vänd mot parkeringen mellan kyrkan och affärerna på Tegs centrum. Parkering finns även i nordost. Kyrkan utgör en rektangulär hög volym som är orienterad i nordväst-sydostlig riktning i likhet med omgivande kvartersstruktur. I dess östra hörn är den länkad till en lägre L- formad församlingsdel som upptar kvarterets södra del. Mellan kyrkan och församlingsdelen bildas en skyddad innergård i trivsamt sydvästläge. Innergården är till största delen gräsbevuxen, och rymmer en stor prydnadsapel, flera ädelgranar, cembratall, samt en pipranka mot kyrkans nederdel. Här finns också en rektangulär damm. Framför kyrkan i nordväst är några pelaraspar planterade och mot Jägarvägen i sydost finns en rad av fullvuxna silverpilar. Kyrkotomten avgränsas mot sydväst och sydost med en låg mur av naturbetongelement. Framför kyrkans huvudentré finns en större plan som är lagd med betongplattor, släta och med frilagd ballast i ett rutmönster. Plattsättningen fortsätter längs kyrkans långsidor och vid församlingsdelens entré från Jägarvägen. Ingen begravningsplats finns i anslutning till kyrkan. En hög och smal kampanil är belägen alldeles nordväst om kyrkan. Den är byggd av element i grå naturbetong. Kampanilen är två meter i kvadrat och nära trettio meter hög, och därmed en av de högre i Norrland. Det svagt avsmalnande tornet rymmer tre olika 1

2 stora klockor, riktade åt olika håll, och avslutas uppåt med ett sjömärke i trä, krönt av ett gyllene kors. Kyrkoanläggningen Exteriör Inför kyrkobygget utlyste församlingen 1963 en arkitekttävling, som vanns av stockholmsarkitekten Carl Hampus Bergman. Bergmans förslag uppskattades särskilt för sin integration med torget och ansågs ha en tidsmedveten och uttrycksfull uppbyggnad. I tävlingsförslaget utgjorde församlingsgården och pastorsexpeditionen en halvcirkelformad anläggning med en amfiteater placerad utomhus i innergården. Detta ändrades i byggnadsritningarna 1965 till den nuvarande L-formade planformen. Andra förändringar var att kyrkans takvinklar, fönstersättning och fasadmaterial ändrades, det senare från tegel till gul genomfärgad betong. Kyrkoanläggningen gör i utformningen tydligt skillnad på kyrka och församlingslokaler. Kyrkan har en höjdsträvande kubiskt additiv uppbyggnad. Grundformen utgörs av en hög mittvolym med två lägre sidovolymer på varje sida, men takhöjden på mittvolymen och det södra sidoskeppet varierar även sinsemellan, som om kyrkan bestod av flera olika block som asymmetriskt ställts på varandra. Kyrkans speciella fasadbehandling understryker ytterligare det kubistiska formspråket. Genom att betongen är gjuten mot formluckor i storleken 1 x 0,5 m ges illusionen av att den är byggd av stora stenblock som staplats på varandra. Avtrycken från formluckorna har en variation så att liv och rörelse skapas i fasaden. De flesta avtryck är stående, men på de lägsta sidoskeppen är de liggande. I likhet med kyrkans fönstersättning betonar de kontrasten mellan de horisontella linjerna i den höjdsträvande mittdelen och de vertikala linjerna i de låga sidoskeppen. Byggnadskroppen är mycket sluten. De fönster som förekommer är asymmetriskt placerade, sitter i liv med fasaden och saknar i princip omfattning, vilket får dem att framstå som utskurna direkt i muren. De är samlade till stora stående fönsterytor, som är fältindelade med smala stående rutor. De lägsta sidoskeppen har däremot liggande smala fönsterband. Kyrkan har ett mycket kraftfullt modernistiskt uttryck och saknar i analogi med det yttre ornament. Ett undantag är det högt sittande korset i mörk koppar som pryder korgaveln. Det är formgett av konstnären Harald Garmland, och har samma kantiga stil som kyrkan i övrigt. En dekorativ effekt har också de fyra överdimensionerade vattenutkastare av koppar som finns på kyrkans lågdelar. Från dem rinner regnvattnet ner i stora runda cementtunnor. Huvudentrén till kyrkan i nordväst har en enkel rektangulär omfattning av ärgad kopparplåt, med texten Herrens frid vare med er ovanför. Bergmans vinnande tävlingsförslag hade för övrigt namnet Pax vilket betyder just frid. Den höga kyrkporten är stramt utformad och beklädd med koppar, liksom även den lilla sidoingången i sydväst. Kyrkans platta tak täcks av svart takmassa. Den L-formade församlingsdelen med pastorsexpedition är enhetligt låg, utom en högre rektangulär del längst österut som inrymmer en större församlingssal. Väggarna är murade av mörkrött, delvis svartbränt, tegel i löpförband och har ett brett takfotsband klätt med skivtäckt mörk kopparplåt med förskjutna skarvar. Taket är platt, de grupperade fönstren smala och övervägande rektangulärt stående. De är indragna från murytan med smala omfattningar, vilket förstärker fasadernas skuggning och livfullhet. Huvudentrén till församlingsgården och pastorsexpeditionen ligger mot Jägarvägen i sydost och markeras 2

3 med plattläggning och utskjutande betongmurar, på vilka runda svarta blomkrukor i järn är placerade. Entrépartierna och dörrarna i bruneloxerat aluminium med överljus är mycket lågmälda och diskreta. Interiör Genom den höga kopparporten i nordväst kommer man först in i ett vindfång och sedan ett vapenhus. Väggarna i vindfång och vapenhus täcks av särad och lackad stående träpanel av furu, som ger ett varmt och ombonat intryck. De platta taken är formgjutna och golven utgörs av kalksten. Till vänster finns brudkammaren med spiraltrappa till läktaren, till höger ligger kapprum med toaletter. Dessa utrymmen har samma utformning av väggar, tak och golv som i vapenhuset. Kyrkorummet är närmast kvadratiskt och femskeppigt, med ett mycket högt mittskepp, två något lägre sidoskepp och två låga sidoskepp. De lägsta sidoskeppen når till skillnad från de högre fram till korväggen, vilket gör att kyrkorummet är öppet i kyrkans hela bredd i bottenvåningen men indraget ovanför koret. Taken är platta i alla skepp, och i de tre högre skeppen täckta med blåmålade träullsplattor som ljudabsorbenter. På de två lägsta sidoskeppen är taken klädda med gipsskivor, målade i blågrått. Nedre delen av väggen närmast vapenhuset är klädd med samma sorts panel som i vapenhuset, fast behandlad med ljusbrun lasyr. I övrigt har kyrkorummets innerväggar samma struktur som exteriören, med avtryck i den gula betongen efter gjutluckorna. Kyrkorummets golv har gråa kalkstensplattor. Fönstren med isoleringsglas har bågar av guldeloxerade aluminiumprofiler. Ljuset faller främst in från de stora fönstren på sydvästra långsidan, men ett indirekt ljus silar även effektfullt in över koret från ett dolt fönster i den högre mittvolymen, samt från de lägre sidoskeppens fönsterband. Till höger om koret finns ett dopkapell, möblerat med lösa stolar och med den praktfulla dopfunten som centralpunkt. Den består av tre vita marmorblock, med tre inhuggna fiskar och dopkälla med cirkulerande vatten. Fisken är en gammal symbol för Kristus medan det rinnande vattnet associerar till de första dopen som förrättades i floder och källor med levande vatten. Till vänster om koret finns lösa bord och stolar som kan användas för mindre samlingar. Där finns också en dörr mot församlingsdelen som bl.a. inrymmer sakristian. Koret är upphöjt med tre trappsteg från kyrkorummet och ramas in av en låg barriär i kalksten med räcke av stål. Koret nås via en bred trappa från mittgången eller en långsluttande ramp från höger sidogång. Det ovanligt avlånga altaret är tillverkat av svartmålat limträ och har ben av marmor. Från början stod det placerat mot korväggen, men senare sänktes det något och flyttades fram. På ömse sidor om altaret står tre stegvis kortare kubistiska metalljusstakar. Den långa altarringen, av samma material som altaret, består av fem raka sektioner, varav de yttersta två är snedställda. Det buntade knäfallet är klätt med gröngrå galon. Predikstolen vid vänster främre kant av koravsatsen är polygonal och tillverkad av grå grovhuggen kalksten med en överliggare av trä. Det platta och sexsidiga ljudtaket är fäst under yttre sidoskeppets tak. Det är tillverkat av betong med strukturmönstrad yta som målats med guldfärg. Nedanför koravsatsen står en ambo till vänster om kortrappan och ett kredensbord till höger om den. Båda är tillverkade i trä och målade i grått. Längre ut på höger sida finns en svart flygel och en kororgel med något avvikande färgsättning. Kyrkorummet har en öppen och genombruten bänkinredning, med gavlar bestående av en kvadratisk mörklaserad skiva fäst på en rektangulär ljus furufanér. Rygg- och sittytorna är klädda med gröngrå galon. 3

4 En mindre läktare är placerad ovanför vapenhuset i den höga mittvolymen. Läktarbarriären går i liv med sidoskeppens bakre väggar. Den är gjuten i betong mot formluckor, men täcks i sin helhet mot kyrkorummet av textilen Vår Gud är oss en väldig borg som är skapad av konstnären Nils Björklund Furto. Bara räckeshöjningen av björk som vilar på mässingshållare sticker upp. Den 50-stämmiga Grönlundsorgeln på läktaren har en fasad som är ritad av kyrkans arkitekt. Den är målad i tunn brun lasyr med detaljer i grönt, rött och blågrönt. Orgelfasaden har ett trappstegsformat krön, pryds upptill med utskjutande bjälkar och tennpiporna är grupperade i V-form. Det sägs vara Umeås främsta konsertorgel. Kyrkans konstnärliga utsmyckning är mycket samordnad med arkitekturen, och har samma lite grovhuggna och kantiga men kraftfulla estetik. Kyrkorummets dominerande blickfång är den färgstarka och särpräglade altartavlan som är komponerad av Harald Garmland och tillverkad av N.P. Ringström AB. Den utgörs av en symbolmättad triptyk, där mittfältet är utfört i skulpterat silverfärgat trä och sidorna av hugget glas som är belyst bakifrån. Mer detaljer om altartavlans symbolik finns att läsa i småskriften om Tegskyrkan (se litteraturförteckningen). Lika betydelsefull är den gigantiska (nio meter i diameter) runda ljuskronan som svävar över mittskeppet. Den är uppbyggd av oxiderad lättmetall och färgat glas och har en utformning som samspelar med altartavlans. Ljuskronan, i formen av Kristi törnekrona, är också formgiven av Harald Garmland. Detsamma gäller kormattan och kyrkans brudkrona. I församlingsdelen utgörs väggarna vanligtvis av hårdbränt rödtegel, innertaken av vitmålad betong, gjutet mot brädform och golven av gråa kalkstensplattor. I sakristian finns ett altare i vit marmor med Kristusmonogram, marmorpiscina och en dopfunt i björk. Lampskärmarna och den skira gardinen är utformade av Clara Salander. I övrigt är sakristians möblemang utbytt Församlingsdelen är mycket spatiös, med ett flertal rumsbildningar, bl.a. söndagsskola, stor och liten församlingssal, kök, konfirmationssal, vigselrum, pastorsexpedition etc. De flesta dörrarna är av trä, med särad brädpanel laserad i svag brungrön nyans och synliga rader av smidd dekorspik. Ovanför dem sitter ofta en metallskylt som visar rummets funktion, t.ex. musikrum, toalett etc. Väggkontakter och strömbrytare i brun bakelit är i originalskick. Förändringar Varken kyrkans eller församlingsdelens yttre har genomgått några större förändringar sedan byggnadstiden. Kapprummet i församlingsdelen tillbyggdes med ett glasat rum i hörnet åt väster (mot innergården) 1986, med anledning av en omdisponering av köket, och senare gjordes tillbyggnaden om till ett mötesrum. Utöver det har ett fönster tagits upp i andaktsrummet 1987, större fönster tagits upp i bottenvåningen mot Borgvägen (ungdomslokaler), fönsterfasadarmaturerna på församlingsdelen bytts ut 1998, fönsterbågar i församlingsdelen bytts ut vid PCB-sanering 2003 och framåt, samt fogar under fönster lagats med bruk vid okänd tidpunkt. Även interiören har genomgått förhållandevis få förändringar sedan byggnadstiden. Den största förändringen i kyrkorummet är att väggarna som ursprungligen var infärgade i aprikosgult målades med ockragul kc-färg Samtidig slipades, lackades och kläddes bänkarna om med en ljusare galonklädsel. År 2009 byttes dörrarna mellan vindfånget och vapenhuset mot glasade dörrar, och läktarbarriären höjdes med ett skyddsräcke. I församlingsdelen har ett flertal olika förändringar skett. I början av 1990-talet inreddes ett befintligt rökrum till bibliotek och grupprum. Foajén förstorades med tillbyggnad av glasat 4

5 rum och ny kapphyllsinredning Samtidigt byttes möbleringen i stora salen, och golven i stora och lilla salen ändrades från heltäckningsmatta till linoleummatta. Förutom det är lilla salen relativt välbevarad. Lokalerna i källaren för barn-, ungdoms- och hobbyverksamhet är mer förändrade, både avseende rumsdisposition, ytskikt och möblering. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Tegs kyrka är genom sitt särpräglade utförande och sin monumentala storlek en av Norrlands märkvärdigaste modernistiska byggnader. Den byggdes som församlingskyrka, men är i likhet med stadsdelskyrkor placerad vid ett torg. Kyrkan har stor betydelse för närmiljön i Tegs centrum, men utgör tillsammans med kampanilen också ett landmärke för Teg som syns på långt håll. Kyrkoanläggningen är en symbol för Tegs sena men starka befolkningsexpansion i spåren av 1900-talets industrialisering och förändringen från jordbruksby till centralt belägen stadsdel. Kyrkan har därigenom ett identitetsvärde för Teg. De spatiösa och integrerade lokalerna för församlingsverksamhet visar på församlingens sociala ambitioner och låg helt i linje med tidens kyrkoarkitektoniska tendenser. Kyrkomiljön för tankarna till Medelhavet och antiken, med sina träd, plattläggning, betongmur, gräsmattor och bassäng, i samspel med kyrkans utformning. Det var också något som arkitekten eftersträvade en resa till Israel inspirerade honom i ett tidigt skede. Med sin nybrutalistiska utformning framstår kyrkan för många som väldigt okonventionell. De slutna och blockliknande volymerna, de asymmetriskt placerade stora fönsterytorna, samt den speciella fasadbehandlingen i betong är knappast något som gemene man förknippar med en kyrka. Ändå är det inte främmande karaktärsdrag för 1960-talets kyrkoarkitektur, där arkitekterna tilläts ta ut svängarna ordentligt. Tegskyrkan, som kan framstå som en av de mer kompromisslösa, rymmer dock också många traditionella kyrkliga drag. I likhet med de äldsta kyrkorna är den indelad i ett högre mittskepp och lägre sidoskepp. Invändigt är traditionsbundenheten ännu tydligare. Exempel på det är att kyrkorummet och den fasta bänkinredningen är orienterad framåt mot koret, att koret är upphöjt och därmed avskilt från resten av kyrkorummet, att altaret från början var placerat mot korväggen och att det finns en orgelläktare över ingången. Under 1960-talet hade den liturgiska rörelsen börjat kritisera dessa traditionella drag och rest krav på förnyelse av liturgin och därmed också förnyelse av kyrkorummens utformning. Exempel på sådana nyare ideal var bl.a. kor och långhus i samma nivå, altare framflyttat för möjlighet att fira mässa versus populum, lösa stolar istället för fasta bänkar och undvikande av monumentala kyrkobyggnader och klocktorn som behärskade omgivningen. Istället eftersträvades att kyrkoanläggningar skulle betona gemenskap och vara en vardagskyrka för församlingen, där integrerade församlingslokaler var en viktig del. Sett i detta perspektiv är således Tegskyrkan både traditionell och modern traditionell i kyrkorummets disposition och innehåll, men modernistisk i sitt uttryck, i ljusflödet och delvis i kyrkobyggnadens volymgruppering. Den slutenheten och monumentalitet kyrkan uttrycker följer en av två huvudinriktningar inom det modernistiska kyrkobyggandet. Utseendemässigt kan man därför snarare likna Tegs kyrka vid en himlaborg än vid en vardagskyrka, även om den har funktionen av en vardagskyrka. Vid en jämförelse med exempelvis Ålidhemskyrkan, som tydligt representerar den andra huvudlinjen inom det modernistiska kyrkobyggandet blir detta extra tydligt. 5

6 Invändigt är såväl ytskikt som den fasta inredningen funktionell, men omsorgsfullt gestaltad. Kyrkorummets dominerande karaktärsdrag är rummets monumentalitet, det sparsmakade formspråket, ljusfallet och de avskalade väggytorna med sina gjutavtryck. Avgörande för upplevelsen av kyrkorummet är också altartavlan med sin färgprakt och den stora ljuskronan i rummets mitt. Även om kontrastverkan kan tyckas stor mellan den höjdsträvande kyrkan och den låga församlingsdelen, talar de i detaljer samma språk. Såväl arkitekturen som konsten och alla ursprungliga utvändiga och invändiga inredningsdetaljer har en samordnad estetik, vilket gör att hela kyrkoanläggningen upplevs som ovanligt genomarbetad och konsekvent genomförd. Det är ett av kyrkoanläggningens allra största värden, och medför följaktligen att alla originaldetaljer blir särskilt viktiga att bevara. I kyrkosammanhang har arkitekten Carl Hampus Bergman mest jobbat med kyrkorestaureringar. Han var snarare en konstnärsarkitekt än en ingenjörsarkitekt och hans beundran av Le Corbusier och fascination inför proportioneringsformler var omvittnad. Av de fyra nya kyrkobyggnader han ritat (Tegs kyrka, Tavelsjö kyrka och Röbäcks gravkapell i Västerbotten samt Högåskyrkan i Tibro, Västergötland) är Tegskyrkan hans främsta. I alla kyrkorna samarbetade han med Harald Garmland kring den konstnärliga utsmyckningen. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Både kyrkotomten, kampanilen, kyrkan och församlingsdelen är skyddade enligt Kulturminneslagen. Skyddet gäller utvändigt och invändigt. Tegskyrkan är en av Norrlands märkvärdigaste och mest kraftfulla modernistiska byggnader. Kampanilen (28 m hög) är en av de högsta i Norrland och utgör tillsammans med kyrkan (21 m som högst) ett landmärke som genom höjd, material och sina blocklika volymer markerar sig gentemot omgivande bebyggelse. Kyrkan har ett identitetsvärde för Teg. Kyrkan är ett utmärkt exempel på nybrutalistisk kyrkoarkitektur från 1960-talet. Anläggningen har höga arkitektoniska och tidstypiska värden och är arkitekten Carl Hampus Bergmans främsta kyrkobyggnad. Såväl stil (rätvinklighet, asymmetrisk fönstersättning och volymgruppering etc.) som byggnadsmaterial (råa infärgade betongelement, laminatpartier, guldeloxerade isolerglasfönster, limträ, galon etc.) kan betecknas som modernistiska. Såväl utvändigt som invändigt är kyrkan och den sammanbyggda församlingsdelen i princip intakt sedan uppförandet. Viktigt för kyrkans karaktär är monumentaliteten, rätvinkligheten samt kyrkans kraftfulla och rena former. Alla bevarade originaldetaljer och inventarier som följer samma estetik som kyrkoanläggningen i övrigt är betydelsefulla för den genomarbetade helhetsverkan. Ljuskronan i taket och altartavlan, som båda är utformade av konstnären Harald Garmland, har höga konstnärliga värden och utgör dominerande inslag i kyrkorummet. Tegskyrkan är den kyrka i landet som har den rikaste samlingen verk av Harald Garmland. 6

7 Det utvändiga gårdsrummet med murar, damm, plattläggning, takavvattning, träd m.m. utgör en viktig del i den tidsmedvetna och uttrycksfulla anläggningen. Tegskyrkan har ett bruksvärde som utmärkt konsertlokal. Den är rymlig, lättöverskådlig och har god akustik. Orgeln är av mycket hög musikalisk klass. Den sägs vara Umeås främsta och tillhör en av de bästa i stiftet. Litteratur- och källförteckning Byggnadsordning för Teg ett förhållningssätt till stadsdelens karaktärsdrag. Umeå kommun Gustafson, Irene & Lindberg, Annika. Tegs kyrka. Småskrift utgiven av Svenska kyrkan/tegs församlig i samarbete med Historiska Hus Uggla, Martin. Himlaborgen på Teg. Kompromisslös i pragmatisk miljö. C-uppsats, ht Institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet. Vård- och underhållsplanen för Tegs kyrka. Västerbottens museum Inventeringsdatum: Ansvar karaktäristik och bedömning: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i feb Rapport: Andreas Grahn 7

8 Tegskyrkan, Umeå kommun, Västerbottens län Teg utvecklades under och framför allt 1900-talet från jordbruksby med medeltida anor till en tätbefolkad och industrialiserad central stadsdel i Umeå. En egen församling bildades 1963 efter utbrytning från Umeå landsförsamling. Kyrkan uppfördes efter ritningar av Carl Hampus Bergman. Med sin monumentala utformning och höga kampanil är den ett landmärke för Teg intill Tegs centrum och avfarten mot E4:an. Kyrkan präglas av rena geometriska former, avskalad slutenhet och stora asymmetriskt placerade fönsterytor. Såväl utvändigt som invändigt är betongens gjutavtryck ett huvudmotiv. Satellitbilder från Google maps. Huvudentrén är på samma gång imposant genom sin storlek och anspråkslös genom sin placering i markplan och sin asketiska utformning i ärgad koppar. Kyrkan har en kubiskt additiv uppbyggnad, men grundformen är traditionellt femskeppig. Harald Garmlands kors på korväggen understryker byggnadens funktion. De överdimensionerade vattenutkastarna har även en dekorativ roll. Innergården kan föra tankarna till medelhavet och antiken, med sin plattläggning, bassäng, träd och växtlighet. Utemiljön utgör en viktig del i anläggningen. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).

9 Tegskyrkan, Umeå kommun, Västerbottens län Den L-formade låga församlingsdelen är länkad till kyrkan och skapar en trivsam innergård i sydvästläge. Ovan syns galleriet mot nordost och pastorsexpeditionen mot sydost. Utformningen med rödbränt tegel, takfotsband i mörk kopparplåt och indragna, smala och främst stående fönster skapar en enhetlighet. Bara stora samlingssalen reser sig högre. Entrén till församlingsgården med alla dess lokaler och pastorsexpeditionen är lågmäld och diskret. Estetiken hos de utskjutande betongmurarna med text och de påhängda blomkrukorna överensstämmer med kyrkoanläggningens i övrigt. Det är ett genomgående drag att hela anläggningen är genomarbetad även i detaljer. Kyrkorummets monumentala höjd, rätvinklighet och avskalade former är viktiga karaktärsdrag. Harald Garmlands magnifika och symbolmättade altartavla utgör det dominerande blickfånget. Ljusinfallet är också betydelsefullt, inte minst det ljus som silar ner från korets översta dolda del och kan ge en illusion av att koret öppnar sig upp mot himlen. Till sitt arkitektoniska uttryck är kyrkan snarare en himlaborg än en vardagskyrka. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).

10 Tegskyrkan, Umeå kommun, Västerbottens län Den enorma ljuskronan i formen av Kristi törnekrona svävar som ett segertecken över kyrkobesökarna. Den formgavs liksom altartavla och kormatta av Harald Garmland. Kyrkorummet är traditionellt disponerat trots sitt modernistiska uttryck. Koret är upphöjt, den fasta bänkinredningen vänd framåt. Dopfunten är placerad till höger i ett särskilt dopkapell. Till vänster längst fram finns förbindelsen med församlingsdelen. Inredningen är funktionell men omsorgsfullt gestaltad, helt i samklang med kyrkans arkitektur. Materialen är typiska för modernismen. Ovan, vänster: Orgeln placerad på läktaren över ingången är Umeås främsta konsertorgel. Läktarbarriären täcks av en väggtextil formgiven av Nils Björklund Furto. Nedre väggpartiet längst bak är panelklätt i likhet med vapenhuset. Ovan, höger: Dopfunten består av tre marmorblock med inristade fiskar och dopkälla med rinnande vatten. Det rinnande dopvattnet har en särskild symbolisk innebörd. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).

11 Tegskyrkan, Umeå kommun, Västerbottens län Ovan, vänster: Vapenhuset är ombonat och välkomnande med sin träpanel. Kyrkoanläggningens originaldörrblad har denna utformning med träpanel och dekorationsspik. De två dörrarna vid vindfånget är bytta till glas-stålprofil Ovan, höger: Sakristian har många fina originaldetaljer men bordsgruppen byttes ut Vänster: Det ljusa och trivsamma galleriet mellan kyrkan och pastorsexpeditionen leder till bl.a. sakristian och samlingssalarna. Vänster: Lilla samlingssalen är relativt intakt förutom att heltäckningsmattan är bytt mot linoleumgolv. I stora salen är även möblemanget utbytt. Höger: Metallskyltarna över olika rum är en liten men ändå betydelsefull detalj som bidrar till den genomarbetade helheten. Trycken och kontakter är bevarade sedan byggnadstiden och bidrar till kyrkoanläggningens autenticitet. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).