Väck inte gökungarna!

Transkript

1 PG BG Väck inte gökungarna! Författare Annika Dopping Ett material för barn och ungdomar om beroende en livslång obotbar hjärnsjukdom. Materialet är faktagranskat av Lars Olson, professor i neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

2 Peter är 11 år och frågar sin mamma vid köksbordet: Mamma, snälla, KAN jag inte få smaka lite på ditt vin? Bara lite. Mamma Tina, som är doktor, plockar fram en modell av en hjärna ur ett skåp och börjar berätta: Peter, du ser den här grå lilla klumpen som är vår hjärna och ligger inne i huvudet. Den är superviktig att vara rädd om, det är ju den vi tänker med. Ja, jag vet, säger Peter. Men det har väl inget med vin att göra? Jo, det har det faktiskt, svarar Tina, speciellt hos barn, där hjärnan inte vuxit färdigt än. Det finns nämligen en hel hop med farliga KIDNAPPARE därute, som inget hellre vill än att ta över din hjärna Hur då? frågar Peter, som tror att hans mamma skojar. Ingen kan väl gå in i mitt huvud och kidnappa HJÄRNAN heller!

3 Tina förklarar: Vi människor har ju funnits jättelänge här på jorden och det har ofta varit svårt och riskabelt att hitta mat och vatten. För att vi då inte skulle lägga oss ner och svälta ihjäl har naturen sett till att när vi äntligen hittar något att äta och dricka så får vi som belöning en härlig dusch av må bra-känslor i kroppen. Då blir det liksom värt allt besvär. Får man såna duschar bara när man äter och dricker då? undrar Peter. Nej, inte bara, svarar Tina. Dom kan komma när vi blir kära också, det vet du kanske? (Peter fnissar lite och tänker på sin klasskamrat Randa). Må bra-duschar kan också komma när vi lyckas med något jättesvårt, fortsätter hans mamma, kanske klarar av ett svårt spel eller vinner en tävling, när vi dansar eller springer i skogen, när vi går på konsert eller hockeymatch eller vad vi nu tycker om. Då kommer den där härliga duschen och vi känner oss starka och glada igen.

4 Coolt! nickar Peter. Då ska jag göra mycket sådant! Absolut, säger mamma Tina. Fast nu finns alltså dom här kidnapparna som man måste se upp med. Vilka är dom då? frågar Peter. Ja, det måste smarta barn ha koll på, svarar Tina. För ifall kidnapparna lyckas med att fånga din hjärna kan det bli mycket svårare sedan att njuta av allt det där andra Hur skulle någon kunna komma in i min hjärna? frågar Peter och knackar på sitt huvud. Jag tror det är för trångt både genom öronen och näsan Tina ler och lyfter på locket på modellen av hjärnan. Hon förklarar att därinne finns en sorts små paraboler. Dom kallas receptorer och skickar viktiga signaler genom hjärnan. Tack vare det kan vi känna alla må bra-känslorna och andra känslor,

5 tänka klart eller få kraft att sätta igång med det vi vill. Till varje sorts parabol finns en speciell nyckel eller lösenord. Men nu kommer det luriga, säger Tina. Vadå? undrar Peter. Jo, kidnapparna kan faktiskt stjäla lösenordet av dig, svarar hon, alltså hitta en tjuvnyckel till parabolen! Vad är det för tjuvnyckel? frågar Peter. Jo, till exempel något som heter nikotin och finns i cigaretter och snus. Nikotinet är starkare än våra vanliga signaler och kan ofta lura parabolerna att det har det rätta lösenordet. Sedan tränger nikotinet sig in och biter sig fast i parabolen och skapar tusentals NYA nikotinparaboler, ungefär som ett datavirus inne i hjärnan. Vad händer då? frågar Peter förskräckt. Det blir som om du hade väckt tusentals hungriga små gökungar inne i hjärnan, säger Tina, och gökar är ena riktiga rackarfåglar. Dom brukar leta rätt på ett bo där det just har lagts ägg av mindre fåglar än dom själva. Om det behövs kan gökhannen locka bort den riktiga fågelmamman så det blir FF föräldrafritt i boet. Under tiden lägger gökhonan blixtsnabbt dit ett av sina egna stora ägg, samtidigt som hon puttar ut ett av fågeläggen i boet, så inte fågelmamman ska märka något. Hela kuppen tar bara åtta sekunder!

6 Vi behöver nikotin NU! Annars dööööör vi! Wow! säger Peter. Sedan växer gökungen så fort att den kläcks först av alla och skriker högst. Den har en stark signalfärg inne i gapet som lurar fågelmamman att tro att det just är gökungen som mest behöver alla dom smaskiga maskarna och insekterna, förklarar Tina. Vad fräckt! ropar Peter. Ja, men inte nog med det, fortsätter Tina. Snart knuffar gökungen ut dom andra fågeläggen och småungarna ur boet, så dom inte klarar sig. Innan man vet ordet av har gökungen till och med vuxit om sina stackars små fosterföräldrar! Peter tittar frågande på sin mamma. Men vad menar du då att gökungarna gör i vår hjärna ifall vi börjar röka eller snusa? Jo, dom breder ut sig så det bara visslar om det! svarar Tina. Och dom skriker för full hals: Vi behöver nikotin NU! Annars dööööör vi! Strunta i allt annat! Ge oss nikotin GENAST!!!

7 Men det är väl bara att låta bli att lyda gökungarna i så fall? frågar Peter. Ja, det skulle man kunna tro, säger Tina. Att det bara går att svara dom: Glöm det! Det bestämmer jag väl SJÄLV. Kanske ni får en cigg eller portion snus någon gång när jag har lust. Just det! nickar Peter. Tyvärr, säger Tina. Det är det som är problemet. Ett sådant svar duger inte för gökungarna. Dom är bara tysta precis när dom fått mat och snart är dom utsvultna igen. Då blir det nya skrik. Fixa cigaretter NUUU! SNUS DIREKT! Annars Nu kommer Peter att tänka på något. Så där är det ju faktiskt för en del VUXNA! Moster Bonnie springer alltid ut mitt i middagen för att röka! Och vår skolbusschaufför blir helt galen när hans snus är slut. Man kan inte säga något till honom utan att han skäller på oss! Just det, säger Tina. Det är gökungarna som skriker. Och det tråkiga är att när dom väl har tagit över så spelar det ingen roll om vi hostar så vi kräks på morgonen eller luktar så illa så folk grimaserar eller blir så sjuka att vi håller på att dö eller så fattiga att vi inte har råd att köpa mat för att cigaretter är så dyra. Kidnapparna styr alltihop! Både moster Bonnies och busschaufförens liv.

8 Men varför BÖRJADE dom röka i så fall? undrar Peter och skakar på huvudet. Jag kan lova dig en sak, svarar Tina. Dom var garanterat lika tvärsäkra som alla andra att just DOM skulle kunna sluta på direkten, bara dom ville. Nu pekar Tina på utsidan av hjärnmodellen. Det här skalet kallas hjärnbarken. När minnet av hur skönt det kändes med må bra-duschen väl har bränts in i den så glömmer inte hjärnan det i första taget. Gökungarna kommer alltid att vilja ha mer. Även om man inte har rökt på tio år och bara vill prova en enda liten cigarett på skoj så kan dom sovande gökungarna bli klarvakna på nolltid och gapa HURRA! MERA NIKOTIN NUUUU! Men då är ju hjärnan allt bra korkad! suckar Peter. Ja, det kan man tycka, svarar Tina, så det är därför man inte ens ska låta hjärnan få prova på sådant som man inte vill fastna i. Det finns så många kloka ungdomar och vuxna som mot sin vilja har fastnat i tobaks- och spritberoende. Varje gång som gökungarna skriker ta en cigg till, bara en prilla snus, lite sprit bara, så blir allt så bra, så känner dom sig tvungna att lyda, även när dom egentligen inte vill. Jamen, märker dom inte när dom fastnar då? undrar Peter. Nej, det värsta är att det gör man inte, svarar Tina. Inte förrän man försöker sluta. Dessutom är det så att just när man ger gökungarna mat så känns allt så jätteskönt en kort stund att man inte ens vill TÄNKA på om man är fast eller inte. Det är precis som med riktiga kidnappare förresten, ibland kan dom också verka jättesnälla och ofarliga i början.

9 För att vi inte ska förstå att det är en fälla, menar du? frågar Peter. Precis, svarar Tina, Vi kan ju inte veta att vi strax kommer att bli ÄNNU mer sugna än vi var innan och att gökungarna bara vill ha mer och mer. När vi sedan till sist förstår att vi inte klarar av att sluta själva, fast vi vill, känns det hemskt. Att det inte är vi som bestämmer längre! Men om vi aldrig tar någon cigarett eller något snus då? frågar Peter. Är man säker då? Bra tänkt, svarar Tina. Ibland räcker det. Men tyvärr finns det andra kidnappare beredda också, som gärna vill ta över din hjärna ÄNNU fler? Vilka då? frågar Peter. Till exempel dataspel. Vi kan bli så fast i att spela och spela bara LITE till att vi glömmer bort att vara med kompisar, gå ut, skratta, kramas, gå till skolan, sova, vi kan till och med glömma bort att äta och dricka! Spelet blir viktigare än allt annat och det vanliga livet känns tråkigt och grått när vi jämför. Du vet ju själv hur du har suttit i timmar med dina kusiner fast solen skiner och det är sommarlov. Ja, jag vet, säger Peter. Men får man inte spela dataspel nu heller då? Jodå, fast det viktiga är att inte låta gökungarna ta makten. Vi kan sätta upp smarta regler som hjälper oss att inte tappa greppet. Vad då för regler? frågar Peter. Jo, vi kan till exempel bestämma från början att bara spela en timme och sedan vara ute en timme. Då är det inga problem. Och det finns annat att vara uppmärksam på. Dom som forskar om gökungar misstänker att om man äter för mycket socker och söt saft och läsk så kan man väcka gökungarna så det blir svårt att sluta. Och det är inte bra för vår hälsa. Och sprit och droger kan få gökungarna att se till att vi dricker eller drogar så mycket att hela livet blir förstört. Fast man behöver väl inte hoppa över ALLT socker hela tiden för det? Då kan man ju aldrig ha fest? Peter tittar på sin mamma. Det går utmärkt att äta tårta när det är fest, svarar hon. Och lördagsgodis går också bra. Men inte godis varje dag och inte för mycket i taget. Har man bara koll på varningssignalerna så kan man ha hur kul som helst. Vad då för signaler? Som trafikljus eller vadå? undrar Peter. Nja, det kan vara när man börjar gömma eller smyga för sina föräldrar med det man gör. Man kan börja ljuga, kanske till och med stjäla pengar och saker för att kunna skaffa det man vill ha. Om man kommer på att man gör något av det ska man direkt berätta för någon vuxen som man litar på. Då kan man få hjälp att sluta. Det finns många vuxna som önskar att dom hade bett om hjälp i tid och sluppit förstöra sina liv.

10 Men mamma, jag vet faktiskt flera som bara röker på fester, säger Peter. Dom röker inte ens varje dag. Då är dom ju inte kidnappade. Inte på samma sätt, det har du rätt i, svarar Tina. Det finns vissa som klarar sig mot kidnapparna. Men tyvärr är det många av oss som i stället fastnar extra fort, särskilt om vi har någon i släkten som röker eller dricker för mycket. Som vår storrökande moster Bonnie. Då är risken mycket större. Våra gökungar är extra pigga och lättväckta, kan man saga, skrattar Tina. Men om man INTE har någon sådan i släkten, då kan man kanske i alla fall prova lite försiktigt? undrar Peter. Nej, för man kan ändå aldrig veta säkert ifall man är en sådan som fastnar, svarar Tina. Det är därför man bara ska bestämma sig i förväg för att aldrig ta risken att prova. Men vad kan man göra i stället då? frågar Peter. Ifall det känns som om man är en fegis eller kommer att förlora alla sina kompisar om man inte gör som dom gör? Tina svarar: Är du smart ser du till att få tillräckligt med må bra-duschar från såna saker som du själv kan styra. Hjärnan skickar ut så mysiga belöningsduschar när vi gör sånt vi tycker om, som att spela musik, sjunga, vara med snälla kompisar vi kan koppla av med och är oss själva, när vi lär oss nya svåra saker, kramas eller gosar med djur, läser bra böcker eller hjälper någon som har det svårt, skrattar helt enkelt när vi gör sånt vi mår bra av (som inte skadar oss själva eller någon annan). 10

11 Varför är det så bra? undrar Peter. För då bygger vi upp en sorts jag-kan-stå-emot-kidnapparna-muskler, som dom värsta bodybuilders, och åker inte ens dit när kidnapparna försöker med sina lenaste röster och väser: Bara du vinner nästa spel eller vågar prova en snus, bara du provar en enda öl eller snor lite pengar. DÅ har du bevisat att du verkligen är en tuff kille eller tjej och kommer att få riktiga kompisar. Hur ska man göra i stället då? frågar Peter. När sådana röster hörs inne i huvudet gäller det att du står emot, så du inte släpper in några gökungar i ditt bo. Då kan du bestämma själv och få leva ditt EGET liv i stället! Vad än kompisarna gör. OK. Jag fattar, svarar Peter. Ska vi köra en omgång dataspel nu, mamma? Jag kommer att vinna, det vet du! Vi får väl se, ler mamma Tina. Jag har tjuvtränat lite 11

12 Korta fakta om beroendesjukdomar Beroendesjukdomar kostar samhället 27 miljarder kronor och orsakar flera tusen dödsfall varje år. Det är ett av de största folkhälsoproblemen i Sverige i dag. Beroendesjukdom är en kronisk förändring av hjärnans belöningssystem och det finns starka ärftliga riskfaktorer. Exempel på beroenden är nikotin, alkohol och spel. Det finns också flera beroendeliknande beteenden på andra områden, t ex arbetsnarkomani, sex- och shoppingmissbruk. Eftersom de kemiska och strukturella förändringarna i hjärnans belöningssystem i huvudsak är likartade oavsett vilket beroende det gäller, kan kunskap inom ett beroendeområde överföras till ett annat. Det finns idag inga metoder att för att bli frisk från sin beroendesjukdom. Det är därför man beskriver de som lyckats ta sig ur ett beroende som nykter alkoholist eller spelfri spelare. PG BG Västra Ågatan 16, Uppsala Tel växel: Fax: Givarservice: info@hjarnfonden.se 12