Följande partigrupper finns representerade i Nationalförsamlingen:

Transkript

1 Promemoria April 2012 Landpromemoria: Frankrike 1. Basfakta Officiellt namn: Republiken Frankrike (République française) Huvudstad: (2,2 milj. invånare; regionen (Île de France): ca 11,7 milj.) (2011) Språk: Franska Yta: km² ( km 2 med de utomeuropeiska områdena) Folkmängd: 65,3 miljoner, varav 1,9 milj. i utomeuropeiska områden (2012). Födelsetal: 2,01 barn per kvinna (2011) Religion: Katolicism 83-88%, islam 5-10%, protestantism 2 %, judendom 1 %, ej fastslagna 4 % Statsskick: Republik Statschef: President Nicolas Sarkozy Regeringschef: Premiärminister François Fillon Regeringspartier: Frankrike har en borgerlig majoritetsregering. 31 av de totalt 33 regeringsmedlemmarna tillhör presidentens parti högerkonservativa Union pour un mouvement populaire (UMP). 2 av regeringsmedlemmarna tillhör stödpartiet Nouveau Centre. Parlament: Det franska parlamentet är uppdelat i två kamrar; Senaten (Sénat, 348 platser) och Nationalförsamlingen (Assemblée nationale, 577 platser). Partigrupper i parlamentet: Inom parlamentet kan enskilda partier välja att ansluta sig till etablerade parlamentariska grupper eller tillsammans bilda en ny grupp. Respektive partigrupp formulerar en deklaration som uttrycker gruppens politiska målsättningar. I Nationalförsamlingen måste en partigrupp bestå av minst 15 ledamöter. De grupper som väljer att inte deklarera sig i opposition till majoritetspartiet definieras som minoritetsgrupper. Följande partigrupper finns representerade i Nationalförsamlingen:

2 Sveriges Ambassad Promemoria 2(17) Groupe de l Union pour un mouvement populaire (304 platser) Partigrupp som innefattar Union pour un mouvement populaire (UMP Samling för en folkrörelse) samt anslutande enskilda ledamöter i mitten och på högerkanten. UMP är Frankrikes största borgerliga parti med kristdemokratiska, gaullistiska, liberala och konservativa värderingar. Groupe de l Union pour un mouvement populaire har egen majoritet i Nationalförsamlingen. Groupe socialiste, radical, citoyen et divers gauche (197 platser): Partigrupp som innefattar Parti socialiste (PS Socialistpartiet), Parti radical de gauche (PRG Radikala vänsterpartiet), Mouvement républicain et citoyen (MRC Republikansk medborgarrörelse) samt anslutande enskilda ledamöter på vänsterkanten. Groupe Nouveau Centre (24 platser) Partigrupp som innefattar Nouveau Centre (NC Nya centern) samt anslutande enskilda mittenpolitiska ledamöter. Nouveau Centre är ett mittenliberalt stödparti till UMP. Groupe de la Gauche démocrate et républicaine (20 platser) Partigrupp som innefattar Parti communiste francais (PCF Franska kommunistpartiet) samt Partie de gauche (PG Vänsterpartiet). Därutöver finns diverse mindre obundna partier samt ledamöter som inte anslutit sig till en partigrupp (14 platser). Bland dessa återfinns bland annat Mouvement démocrate (MoDem centerparti) samt Europe Écologie-Les Verts (EELV - miljöparti). Det finns även 18 st ej tillsatta ledamotsplatser. I Senaten måste respektive partigrupp bestå av minst 10 senatorer. De grupper som väljer att inte deklarera sig i opposition till majoritetspartiet definieras som minoritetsgrupper. I Senaten finns sex politiska sammanslutningar, vilka består av både större och mindre partier. Groupe Union pour un Mouvement Populaire (gaullistiskt och liberalkonservativt högerparti, 132 platser). Groupe Socialiste et apparentés (socialistpartiet samt anslutande enskilda senatorer på vänsterkanten, 130 platser).

3 Sveriges Ambassad Promemoria 3(17) Groupe Union Centriste et Républicaine (socialliberala och republikanska mittenpartier, 31 platser). Groupe Communiste, Républicain et Citoyen (kommunistiska och antikapitalistiska partier, 21 platser). Groupe de Rassemblement Démocratique et Social Européen (mitten- och vänsterpartier, 17 platser). Groupe Écologiste (miljöpartiet, 10 platser). Därutöver finns 7 st partipolitiskt obundna senatorer. Sedan senaste valet i oktober 2011 består Senaten av 348 platser. Majoriteten i Senaten innehas av socialistpartiet tillsammans med allierade partigrupper. Groupe Union pour un Mouvement Populaire är den enda partigruppen i oppositionsställning i Senaten. Senaste allmänna val: Kommunalval (mars 2008), val till Europaparlamentet (juni 2009), regionval (mars 2010), delval till Senaten (september 2011). Nästa allmänna val: Presidentval (2 valomgångar, 22 april och 6 maj 2012), val till Nationalförsamlingen (2 valomgångar, 10 och 17 juni 2012). Valuta: Euro (1 euro = ca 8,89 SEK, mars 2012). BNP/capita: Euro (2010). BNP: 1 998,1 miljarder Euro (2011). Viktigaste exportmarknader (2011): 61,1 % av den franska exporten sker till EU. Tyskland, Italien, Belgien, Spanien, Storbritannien och USA är de största exportmarknaderna. Sverige är Frankrikes 15:e viktigaste exportpartner. Viktigaste importmarknader (2011): Tyskland är ursprungsland för ca 17 % av all fransk import. Övriga viktigare importmarknader är Kina,

4 Sveriges Ambassad Promemoria 4(17) Belgien, Italien, Spanien, USA, och Storbritannien. Sverige är Frankrikes 15:e viktigaste importpartner. Störst underskott i handelsbalansen återfinns med Kina (drygt 20 miljarder euro), störst överskott med Storbritannien (ca 6 miljarder euro). Viktigaste exportprodukter: Livsmedel, motorfordon och andra verkstadsprodukter, flygplan, kemiska produkter, läkemedel, järn, stål och tjänster. Tillväxt: 1,7 % under Regeringens prognos för 2012: 0,5 %. Inflation: 2,3 % (februari 2012). Budgetunderskott: 5,2 % av BNP för Regeringens prognos för 2012; 4,5 % av BNP. Statsskuld: 1 717,3 miljarder euro/85,8 % av BNP för Bytesbalans: - 45,3 miljarder euro (2010). Bistånd: 0,50 % av BNP (2010). Målsättningen är att nå 0,7 % till år Arbetslöshet: 10,0 %. Ungdomsarbetslöshet (15-24 år): 21,7%, (februari 2012). Energikällor: Kärnkraft (75,3%), fossila bränslen (11 %), vattenkraft (11,9%), biomassa (0,6 %), vindkraft (1,7 %), övrigt (0,1 %). Frankrike har som mål att andelen förnyelsebar energi i den totala energikonsumtionen år 2020 ska vara 23 %. Frankrike är nettoexportör av elektricitet. 2. Kort historik Den 14 juli 1789 stormas Bastiljen vilket blir startskottet för den franska revolutionen. Under parollen "frihet, jämlikhet och broderskap" gör Frankrikes befolkning uppror gentemot kungamakten. Revolutionen resulterar i att Frankrikes första republik utropas. Napoleon I tar senare makten och låter sig 1804 krönas till kejsare. Frankrikes aggressiva krigsföring skapar ett växande missnöje i Europa

5 Sveriges Ambassad Promemoria 5(17) och vid slaget i Waterloo 1815 förlorar Frankrike och Napoleon I sätts i fångenskap tvingas Louis Philippe I abdikera och under februarirevolutionen samma år utropas den andra republiken. Den andra republiken blir dock inte varaktig utan Frankrike omvandlas 1852 återigen till kejsardöme under Napoleon III. Efter den förlusten av det fransk-tyska kriget tvingas Napoleon III abdikera och Frankrikes tredje republik instiftas. Frankrike tillhör segermakterna vid de båda världskrigen och efter den tyska ockupationens slut bildas den fjärde republiken (1946). Den fjärde republiken präglas av politisk instabilitet med ständiga regeringsombildningar. Frankrike är efter det andra världskriget en av de mest drivande krafterna bakom en ökad europeisk integration och 1951 är man med och grundar den Europeiska kol- och stålgemenskapen och sedermera den Europeiska gemenskapen genomför General de Gaulle en omfattande konstitutionell reform, som leder till upprättandet av den femte republiken och dagens halvpresidentiella regim. Under 1960-talet avvecklas det franska kolonialväldet. 3. Inrikespolitik Administrativ indelning/politiskt system Frankrike är uppdelat i 101 län (département), grupperade i 27 regioner. Fem av dessa län, som var och en också utgör en region, ligger utanför Europa: Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion (DOM départment d outre-mer). De utomeuropeiska länen med DOM-status är alla en del av EU och ingår i EU:s s.k. yttersta randområde. Därutöver finns ett antal "områden" (collectivités) och territorier med olika mått av självstyre och status i förhållande till Frankrike, bl. a. Franska Polynesien, Saint-Pierre-et-Miquelon och Nya Kaledonien. Antalet kommuner överstiger Det franska politiska systemet brukar betecknas som halvpresidentiellt. Det innebär att landet har en folkvald president, som är statschef, men som också har ett brett område inom vilket denne i praktiken även har den verkställande makten. Det gäller bl.a. utrikespolitiken och försvarspolitiken. Det är också presidenten som utser premiärminister och regeringsledamöter. Presidenten väljs numera för högst två femårsperioder (före 2002 gällde sjuåriga mandatperioder). Det franska parlamentet är uppdelat i två kamrar, Nationalförsamlingen (577 ledamöter) och Senaten (348 senatorer).

6 Sveriges Ambassad Promemoria 6(17) Ledamöterna i Nationalförsamlingen utses genom allmänna val enligt majoritetsprincipen i enmansvalkretsar. Senatorerna väljs indirekt av lokala och regionala representanter. Hälften av senatorerna byts ut vart tredje år. *** President- och parlamentsval De senaste president- och parlamentsvalen (Nationalförsamlingen)i Frankrike hölls under våren Tre huvudkandidater stod mot varandra vid den första valomgången av presidentvalet den 22 april. Högerns kandidat, Nicolas Sarkozy, fick 31,1% av rösterna, den socialistiska kandidaten Ségolène Royal 25,9% och mittenpolitikern François Bayrou 18,6%. Front Nationals Jean-Marie Le Pen fick 10,4% av rösterna. I den andra omgången vann Nicolas Sarkozy med 53 % mot 47 % för Ségolène Royal. Vid påföljande val till Nationalförsamlingen fick högerpartiet UMP egen majoritet i Nationalförsamlingen. Under våren 2012 hålls presidentval i Frankrike. Presidenten tillsätts genom majoritetsval. Den första valomgången hålls den 22 april och en andra hålls den 6 maj. Valet kan avgöras redan vid första valomgången om en kandidat får absolut majoritet. Den nyvalde presidenten kommer att tillträda sitt mandat den 17 maj. Den 19 mars offentliggjordes de kandidaterna som uppfyllt de formella kraven för att ställa upp i årets presidentval: Nicolas Sarkozy (UMP), konservativ höger François Hollande (PS), socialist Marine Le Pen (FN), extremhöger François Bayrou (MoDem), center/socialliberal Jean-Luc Mélenchon (FG), vänster Eva Joly (EE-LV), miljöpartist Nicolas Dupont-Aignan (DLR), republikansk höger Philippe Poutou (NPA), extremvänster/trotskist Nathalie Arthaud (LO), extremvänster/trotskist Jacques Cheminade (SP), odefinierad Under juni månad 2012 sker efterföljande val till Nationalförsamlingen. Första valomgången hålls den 10 juni och den andra omgången hålls den 17 juni. För första gången kommer även franska medborgare boende utomlands att kunna rösta via internet eller genom poströst.

7 Sveriges Ambassad Promemoria 7(17) Val till Senaten I september 2011 genomfördes delval till Senaten, där hälften av senatorerna (170 senatorer) byttes ut för en mandatperiod på tre år. Regeringspartiet UMP:s partigrupp fick 32,4 % och tappade därmed 19 platser. Socialistpartiets partigrupp fick 35,9 % och stärkte sin position med ytterligare 15 platser. En direkt effekt av utgången i senatsvalet var att UMP förlorade sin majoritetsställning. Majoriteten i Senaten innehas sedermera av socialisterna och vänsterpartierna. Till följd av en konstitutionell reform, relaterad till en demografisk och territoriell omstrukturering, utökades Senaten med fem platser vid valet Senaten består sedermera av 348 senatorer. Regionval Vid regionvalet våren 2010 var röstdeltagandet ett av de lägsta någonsin (knappt över 50 %). Valet innebar även en tydlig motgång för regeringskoalitionen som endast fick 28 % av fransmännens sammantagna röster. I gengäld innebar valet en tydlig framgång för socialistpartiet och dess stödpartier, som fick över 50% av rösterna. Kantonval Det senaste kantonvalet ägde rum i mars I kantonvalen utses de förtroendevalda i de franska departementen. Valdeltagandet uppgick endast till ca 45 %. Regeringspartiet UMP gick bakåt och erhöll endast 20 % av rösterna. För socialistpartiet innebar valet dock en framgång som vann 36 % av rösterna. Front National fick för första gången två ledamöter invalda. Kommunval Det senaste kommunalvalet ägde rum 2008, vid vilket den socialistiska oppositionen rönte stora framgångar. Socialisten Bertrand Delanoë omvaldes till borgmästare. Europaval I valet till Europaparlamentet, i juni 2009, fick regeringskoalitionen 27,9% av rösterna och därmed 29 av Frankrikes 72 platser. Socialistpartiet gick kraftigt bakåt och fick endast 16,4% (14 platser). Störst ökning fick miljöpartiet, som nådde 16,3% (14 platser).

8 Sveriges Ambassad Promemoria 8(17) Regering Dagens regering utgörs av följande 33 personer 1 : Premiärminister François Fillon (UMP) Ministrar Alain Juppé (UMP), utrikesminister Gérard Longuet (UMP), försvarsminister, samt ansvar för frågor som rör krigsveteraner Michel Mercier (UMP, f.d. mittenpartiet MoDem), justitieminister Claude Guéant (UMP), inrikesminister, ansvar för immigrationsfrågor, de utomeuropeiska territorierna samt kommunala frågor François Baroin (UMP), ekonomi- och finansminister Xavier Bertrand (UMP), arbetsmarknads- och hälsominister Luc Chatel (UMP), utbildningsminister samt ansvar för föreningslivoch organisationer Valérie Pécresse (UMP), budgetminister samt regeringens talesperson Bruno Le Maire(UMP), jordbruks-, fiske- och landsbygdsminister Frédéric Mitterrand (UMP), kulturminister Roselyne Bachelot-Narquin (UMP), socialminister François Sauvadet (Nouveau Centre), förvaltningsminister Laurent Wauquiez (UMP), minister för högre utbildning och forskning Maurice Leroy (Nouveau Centre), stadsplaneringsminister David Douillet (UMP), idrottsminister Patrick Ollier (UMP), minister med ansvar för relationerna med parlamentet Éric Besson (UMP, f.d. socialistpartiet), industri-, energi- och ITminister Henri de Raincourt (UMP), biståndsminister Philippe Richert (UMP), kommunminister Nadine Morano (UMP), minister med ansvar för yrkesutbildning och lärlingsfrågor Jean Leonetti (UMP), europaminister Marie-Luce Penchard (UMP), minister med ansvar för de utomeuropeiska territorierna Thierry Mariani (UMP), transportminister 1 De franska statssekreterarna är medlemmar av regeringen, men deltar i regeringssammanträdena endast när deras egna frågor står på dagordningen

9 Sveriges Ambassad Promemoria 9(17) (Nathalie Kosciusko-Morizet (UMP), minister för miljö, hållbar utveckling, transport- och bostadsfrågor avgick i februari 2012 i samband med att hon utnämndes till Nicolas Sarkozys språkrör under presidentvalskampanjen. Ansvaret för miljöfrågorna ligger nu hos premiärminister Fillon). Statssekreterare (Secrétaires d État) Pierre Lellouche (UMP), statssekreterare under finansministern med ansvar för utrikeshandel Nora Berra (UMP), statssekreterare under arbetsmarknads- och hälsoministern med ansvar för hälsofrågor Benoist Apparu (UMP), statssekreterare under miljöministern med ansvar för bostadsfrågor Marie-Anne Montchamp (UMP), statssekreterare under socialministern Fréderic Lefebvre (UMP), statssekreterare under finansministern med ansvar för handel, hantverk, små och medelstora företag, turism, tjänster och konsumtion Marc Laffineur (UMP), statssekreterare under försvarsminister Jeannette Bougrab (UMP), statssekreterare under utbildningsministern med ansvar för ungdomar samt föreningsliv och organisationer Edouard Courtial (UMP), statssekreterare under utrikesministern med ansvar för franska medborgare boende utomlands *** Inrikespolitiska frågor 2007 gick Nicolas Sarkozy till val på en ambitiös reformagenda. En av de övergripande målsättningarna var att få fart på ekonomin, öka tillväxten och långsiktigt minska statens utgifter. De initiala reformerna spände över skattelättnader, slopande av arvsskatt och huvuddelen av förmögenhetsskatten, sysselsättningsfrämjande åtgärder (slopade sociala- och arbetsgivaravgifter på övertidsarbete) samt en kraftig minskning av antalet offentliganställda. De följdes upp med en stramare reglering av strejkrätten inom lokaltrafiken och en förenkling av arbetsrätten. Vissa reformer har mött kraftigt motstånd och kritiserats för att skapa social snedvridning. En sådan var regeringens höjning av pensionsåldern från 60 till 62 år som av regeringen fördes fram som en förutsättning för det franska pensionssystemets ekonomiska hållbarhet. Pensionsreformen har kritiserats av fackrörelsen och den samlade vänsteroppositionen eftersom reformen ansågs ha negativa effekter för

10 Sveriges Ambassad Promemoria 10(17) lågutbildade med långt yrkesliv. Liknande kritik har även riktats mot regeringens skattelättnader som ansetts främst gynna höginkomsttagare på bekostad av socialt utsatta grupper. Ytterligare en reform som väckte starka känslor var universitetsreformen. Denna syftade till att ge universiteten större självständighet, möjlighet att söka privat finansiering samt att öka effektiviteten genom att bland annat finansiellt belöna universitet som uppvisade goda resultat. Kritiken som riktades mot denna reform grundade sig delvis i en oro för att ökad konkurrens och finansiell press skulle kunna leda till orättvis fördelning av resurser samt att lärare och forskare skulle tvingas in i beroendeställning gentemot externa finansiärer. En reform som rönt stor uppmärksamhet är regeringens miljösatsning Grenelle Environnemental som sjösattes kort efter regerings tillträde Regeringens miljösatsning presenterades som ett gensvar på vissa miljöorganisationer kritik om att presidentkandidaternas miljöpolitik varit för svag under presidentvalskampanjen Miljösatsningen bestod initialt av en stor konsultationsprocess där privata och offentliga aktörer samt NGO:s deltog i olika arbetsgrupper och förde en aktiv dialog om tillvägagångssätt för att uppnå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling utmynnande denna konsultationsprocess i en ny lag ( Grenelle 1 ) som bland annat berör förnybar energi, biologisk mångfald och återvinning trädde en efterföljande miljölag ( Grenelle 2 ) i kraft. Miljösatsningen har vidareutvecklats och utgör idag grunden för regeringens miljöarbete. Frankrike har liksom övriga EU drabbats av den finansiella och ekonomiska krisen. Under 2010 genomfördes stimulansåtgärder på 35 miljarder euro med inriktning på FoU, högre utbildning, infrastruktur, hållbar utveckling samt små och medelstora företag. Syftet med dessa investeringar var att stimulera Frankrikes innovationsförmåga, produktion och tillväxt. Trots en viss återhämtning och uppgång i den franska ekonomin är fortfarande arbetslösheten hög. BNP-tillväxten under 2011 var 1,7 % och regeringens prognos för 2012 har fått skrivas ner från 1 % till 0,5%. Ekonomiska stimulansåtgärder riktas främst mot att öka konkurrenskraften och sysselsättningen genom att stimulera den franska industrin, produktionen och minska arbetslösheten.

11 Sveriges Ambassad Promemoria 11(17) Det största oppositionspartiet, socialistpartiet, har under de senaste åren präglats av splittring. Den socialistiska presidentkandidaten Ségolène Royals förlust i valet 2007 medförde en intern debatt och krav på förnyelse i både partiets ledning och dess ideologiska inriktning. Efter en hård kamp, med många förvecklingar, valdes under våren 2009 Martine Aubry till ny partiledare. Under oktober 2011 höll socialistpartiet primärval i syfte att utse en kandidat inför presidentvalet Bland huvudkandidaterna fanns bl.a. Martine Aubry, Ségolène Royal samt socialistpartiets tidigare partiledare François Hollande. Vid den andra och avgörande valomgången vann Hollande med 56,6 % mot Aubrys 43,4% och utsågs till socialistpartiets presidentvalkandidat. I de senaste lokala och regionala valen som ägt rum har socialisterna rönt stora framgångar. I nuläget innehar vänsteroppositionen makten i majoriteten av de lokala och regionala församlingarna samt i Senaten. 4. Fransk EU-politik Frankrike är en av unionens sex grundarstater och ett av de mest tongivande länderna i dagens EU-samarbete. Det fransk-tyska samarbetet är väl utvecklat och regelbundna minister-/toppmöten hålls. Efter att franska folket avvisade det konstitutionella fördraget i folkomröstningen 2005 avtog det franska engagemanget i EU något, men både president Sarkozy och regeringen klargjorde tidigt att Frankrike åter skall tillhöra Europas kärna. Med eurokrisen har ambitionen ytterligare stärkts och Frankrike driver på för en djupare integration mellan främst de 17 euroländerna. Tvekan till vidare utvidgning, i synnerhet när det gäller Turkiet och tydligare fokus på att synliggöra EU:s mervärde för medborgarna har varit vägledande sedan det negativa utslaget i folkomröstningen. Regeringen fortsätter att betona behovet av fördjupning av EUsamarbetet, vilket ses som en förutsättning för fortsatt utvidgning. Bärande i fransk Europapolitik idag är också att EU skall skydda sina medborgare. President Sarkozy var starkt drivande i den process under vilken förslaget om det konstitutionella fördraget omvandlades till Lissabonfördraget, ett fördrag som den franska regeringen ser som en förutsättning för att EU skall kunna fungera på ett mer effektivt sätt.

12 Sveriges Ambassad Promemoria 12(17) Frankrike innehade ordförandeposten för EU hösten 2008, vilket av omvärlden betraktades som ett lyckat ordförandeskap. President Sarkozy fick beröm inte bara för sin effektiva och handlingskraftiga hantering av de kriser som utvecklades i EU:s grannskapsområden (bl.a. kriget i Georgien), utan även för sitt starka ledarskap under en ekonomiskt turbulent tid. Sverige och Frankrike har under senare år fört en nära dialog inom ett flertal politikområden inom EU. Som exempel kan nämnas hållbar utveckling, arbetsmarknads- och socialfrågor, forskning, ungdomsfrågor och jämställdhetsfrågor. Särskilt nära har samarbetet varit i fråga om upprättandet av ett mer enhetligt system för finansiell tillsyn. Inom det rättsliga samarbetet har Sverige och Frankrike gemensamt arbetat för förbättrat informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter. Våra bedömningar skiljer sig dock åt vad gäller t.ex. utvidgningen, jordbrukspolitiken och handelspolitiken. Frankrike fäster stor vikt vid ett starkt Europa som kan hävda sig ekonomiskt och strategiskt i ett globalt sammanhang. Från fransk sida anser man att internationell konkurrens skall ske på lika villkor och en förutsättning för detta är att samma normer bör gälla för alla länder på miljö- och klimatområdet samt avseende sociala, arbetsrättsliga och finansiella standards. För att uppnå detta anser Frankrike det nödvändigt att i större grad involvera tillväxtekonomierna i internationellt ekonomiskt samarbete. Frankrike var ett av de länder som bidrog till G20:s etablering som huvudsakligt ekonomiskt internationellt forum i den finansiella och ekonomiska krisens spår var Frankrike ordförande i G20 och även i G8. Ambitionsnivån var hög och reform av det internationella finansiella systemet samt reglering av råvarupriser hade hög prioritet. Den finansiella krisen satte dock sin prägel på arbetet och gjorde att utfallet blev tämligen magert. 5. Utrikes- och säkerhetspolitik Utrikespolitiskt fäster Frankrike stor vikt vid EU-samarbetet, multilateralism och folkrättens grundläggande betydelse. Man förespråkar därmed effektiv multilateralism, ökat samarbete mellan EU och FN, samt en reformering och effektivisering av FN-systemet.

13 Sveriges Ambassad Promemoria 13(17) President Nicolas Sarkozy betonar den transatlantiska länken, dvs. förhållandet mellan Europa och USA samt vikten av att EU och NATO kompletterar varandra. Frankrike, som 1966 lämnade NATO:s militära ledning efter att dåvarande president Charles de Gaulle krävt franskt oberoende från framförallt en ökad amerikansk dominans, är sedan 2009 åter en fullvärdig medlem i NATO. Det franska militära återinträdandet i NATO ses som en personlig seger för Sarkozy och ger därtill en viktig politisk signal om att Frankrike är fast förankrat i den transatlantiska gemenskapen. Frankrike, som många andra länder däribland Sverige - tillämpar ett utvidgat säkerhetsbegrepp. Här avses hot mot den internationella säkerheten, exempelvis terrorism, icke-spridning av kärnvapen, men även miljöförstöring. Hot mot den individuella säkerheten räknas in i det utvidgade säkerhetsbegreppet vilket innebär att hälsofrågor och fattigdomsbekämpning inkluderas. Som f.d. kolonialmakt och stormakt med permanent plats i FN:s säkerhetsråd och medlem i NATO, har dock Frankrike i vissa avseenden en annan utgångspunkt för sin utrikes- och säkerhetspolitik än Sverige. Ett exempel på detta är att kärnvapeninnehavet fortfarande utgör en central del av Frankrikes säkerhetsdoktrin. Frankrike övergick till yrkesförsvar i mitten av 1990-talet. Frankrike har politiska intressen i en stor del av världen och har ett brett engagemang i bl.a. Afrika och Mellanöstern. Frankrike har spelat en ledande roll i att forma EU:s agerande under de pågående folkliga uppresningarna i den arabiska världen. Frankrike arbetar för att stärka EU:s militära krishanteringsförmåga, inte minst som förutsättning för ett jämbördigare transatlantiskt partnerskap. Sverige och Frankrike har vid ett antal tillfällen gemensamt deltagit i EU-ledda militära operationer, senast i Tchad Frankrike delar också Sveriges syn på betydelsen av att EU:s civila krishanteringsförmåga utvecklas. Frankrike är engagerat i utvecklingsfrågor och driver bl.a. arbetet med att finna nya former för biståndsfinansiering. Samutveckling (codéveloppement) är en term som innebär att biståndsländer i större utsträckning skall ges förutsättningar att utvecklas, snarare än enbart mottaga bilateralt stöd (hjälp till självhjälp). Migrationsfrågor har blivit

14 Sveriges Ambassad Promemoria 14(17) allt viktigare i och med det stora immigrationstryck som råder på Frankrike och EU. Bl.a. med hänsyn till detta var president Sarkozy en drivande kraft bakom skapandet av Medelhavsunionen, som bildades 2008 och där samtliga länder kring Medelhavet ingår. Frankrikes starka band till Afrika, där många f.d. kolonier finns, kvarstår även. Dock har det franska engagemanget i Afrika förändrats, bl.a. genom stängning av några militärbaser. 6. Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar Frankrike är, i BNP räknat, världens femte största ekonomi och Europas andra marknad. Tyskland utgör Frankrikes främsta både import- och exportmarknad. En stor del av den franska exporten går därutöver till Storbritannien, Spanien och USA. Liksom i många andra länder har den ekonomiska krisen slagit hårt i Frankrike. Ekonomin har successivt börjat återhämta sig men BNPtillväxten befinner sig fortfarande på låga nivåer. Frankrikes bytesbalans har stärkts något under 2011 men förblir negativ. Fram till den ekonomiska krisens utbrott förde regeringen en aktiv ekonomisk politik som syftade till att skapa bättre förutsättningar för företagen samt att uppmuntra det franska folket att arbeta mer för att tjäna mer. När krisens konsekvenser blev alltmer påtagliga för fransmännen tvingades dock Sarkozy att under vintern lägga mer tyngd på hjälp- och stödinsatser till de fransmän som riskerar att bli arbetslösa eller inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. Den 35 timmars lagstadgade arbetsveckan kvarstår, men har luckrats upp då starka ekonomiska incitament ges för övertidsarbete. Regeringen satsar vidare på investeringar inom forskning, utbildning och innovation, där Frankrike med europeiska mått är relativt svagt samt på att främja små och medelstora företag. Privatiseringar har varit av hög prioritet av den franska regeringen. Under 2005 börsintroducerades gas- och elbolagen GDF respektive EDF och flygplatser, och staten minskade sitt ägande i France Télécom. Flera av motorvägsföretagen har sålts och sammanslagningen mellan det statliga gasbolaget GDF och den privata fransk-belgiska energikoncernen Suez blev efter Sarkozys godkännande genomförd.

15 Sveriges Ambassad Promemoria 15(17) Efter den ekonomiska krisens intåg har privatiseringsåtgärderna dock nu bromsats upp. 7. Svensk-franska förbindelser För att här handla om ett medelstort land en bit från händelsernas centrum är Sveriges varumärke relativt känt och starkt. I debatt och media associeras suédois ofta med något som är bra. Det märks särskilt när det gäller områden som sociala frågor (välfärd, jämställdhet, utbildning), öppenhet (t.ex. kring statsrådens ekonomi) kultur (musik, litteratur, det svenska deckarundret ), turism (storstadsweekends, Lappland, Gotland etc.) och näringsliv (framgångsrika företag). Flera studier har också bekräftat bilden av Sverige som ett land som står för värden som funktionalitet, vetenskaplighet och trendkänslighet. Om än nu mer nyanserad kvarstår uppfattningen av Sverige som en upplyst plats och ett föregångsland och referensmodell i största allmänhet. Sedan Sveriges EU-inträde 1995 har de svensk-franska relationerna stegvis förstärkts, vilket illustreras inte bara av ett närmare samarbete i olika EU-frågor (se ovan) utan också av en expanderande handel och ett ökat intresse för direktinvesteringar i respektive land, ökande turism och utbyte inom bl.a. utbildning/forskning och kultur var Sverige det sjunde största utländska investeringslandet i Frankrike. Frankrike är Sveriges åttonde största exportmarknad. Exporten till Frankrike har ökat de senaste åren men vid 2009, i samband med den ekonomiska krisen, noterades ett rejält fall i exporten. Återhämtningen har därefter varit svag och Frankrikes relativa vikt i den totala svenska exporten har minskar. Värdet av varuexporten till Frankrike 2011 var drygt 55 miljarder kronor, vilket utgör 4,6 % av Sveriges totala export. Under 2010 utgjorde exporten till Frankrike 4,9% av Sveriges totala export. Som på de flesta svenska exportmarknader är det storföretagen (Volvo, Ericsson, ABB etc.) som dominerar exporten till Frankrike. Under 2011 har det skett en exportökning av kläder och drycker medan exporten av medicinska och farmaceutiska produkter har minskat kraftigt. Som investerare har Sverige utmärkt sig under 2000-talet i kraft av ett antal stora företagsförvärv och nyetableringar. Ungefär 700 svenska och svenskrelaterade produktionsföretag finns representerade i Frankrike.

16 Sveriges Ambassad Promemoria 16(17) De flesta svenska storföretagen är väl etablerade i Frankrike. På senare år har bl.a. Alfa Laval, H&M, Securitas och IKEA rönt stora framgångar och givit nya arbetstillfällen. Volvo Trucks är störste arbetsgivare i Lyon-området. Ungefär 200 franska företag finns etablerade i Sverige. En av de större fransk-svenska affärerna under senare år var Pernod- Ricards köp av Vin&Sprit Att i handelssammanhang associeras med Sverige uppfattas som något positivt och som en tillgång. Allt fler företag väljer att etablera sig i Frankrike. Det visar dels att Frankrike har stor potential som marknad för småföretag, dels att psykologiska hinder såsom språk och affärskultur möjligtvis håller på att minska i takt med att administrativa processer blir enklare. Idag är pappersexercisen betydligt smidigare än för några år sedan tack vare franska reformer på detta område. Det försvarsindustriella samarbetet har utvecklats, bl.a. kommer SAAB och Dassault att vara huvudaktörer i framtagandet av ett förarlöst stridsflygplan, den s.k. "Neuronen". I Frankrike är kännedomen om Sverige som turistdestination relativt låg men samtidigt mycket positiv. Resandet har de senaste åren förskjutits från att tidigare koncentreras till sommaren till att nu fördelas över hela året. Merparten av den franska turismen till Sverige registreras utanför sommarmånaderna, vilket kan förklaras av att Frankrike, tillsammans med Storbritannien, har det största antalet affärsresenärer till Sverige. Det senaste decenniet har det franska resandet till Sverige ökat markant. Svenskundervisning bedrivs vid sju universitet i Frankrike. Det finns sju lektorer och fler än 500 studerande. Vid Svenska institutet i ges också kurser i svenska, och intresset för verksamheten ökar varje år. Varje år åker flera hundra svenska Erasmusstudenter till lärosäten i Frankrike för att studera. Frankrike är det näst största mottagarlandet för svenska Erasmusstudenter, och även näst största europeiska avsändarland vad gäller inresande studenter till Sverige (både studier och praktik). I Frankrike har kulturen en betydelsefull plats i samhället. Att finnas som en aktiv och attraktiv part på kulturområdet skapar hög trovärdighet och ger möjlighet till direkta möten och utbyten. Intresset för vad Sverige har att erbjuda är stort. Därför samarbetar Svenska

17 Sveriges Ambassad Promemoria 17(17) institutet i, som fungerar som ambassadens kulturavdelning, med franska parter för att nå ut brett och skapa långsiktiga relationer till gagn för de svensk-franska relationerna i vid bemärkelse. Evenemang inom musik, design, litteratur, film, teater, konst och foto arrangeras återkommande, och ambassaden och stödjer också flera regionala festivaler och liknande. För de svensk-franska förbindelserna var 2010 ett särskilt betydelsefullt år, eftersom 200-årsjubiléet av Jean Baptiste Bernadottes val till tronarvinge uppmärksammades och firades. Kronprinsessparet gjorde ett officiellt besök i Frankrike i september Kungaparet besökte Frankrike i september 2011 för att delta vid invigningen av den fransk-rysk-svenska utställningen Härskarkonst. Gunnar Lund är sedan 2007 Sveriges ambassadör i Frankrike. Förutom ambassaden i är Sverige representerat genom 13 konsulat på fastlandet och 4 konsulat i de utomeuropeiska områdena. Därutöver är bl.a. Exportrådet, Svenska Institutet och Svenska handelskammaren etablerade i. Frankrikes ambassadör i Sverige är Jean-Pierre Lacroix.