TIDEN LÄKER INTE ALLTID ALLA SÅR

Transkript

1 Examensarbete i Lärarprogrammet vid Institutionen för pedagogik TIDEN LÄKER INTE ALLTID ALLA SÅR Om förskollärarens roll i barns sorgearbete Eva Hagenbrant Boel Månsson

2 Sammanfattning Arbetets art: Lärarprogrammet, inriktning mot förskolan 210 högskolepoäng. Examensarbete Att utforska pedagogisk verksamhet 15 högskolepoäng i utbildningsvetenskap. Titel: Engelsk titel: Nyckelord: Tiden läker inte alltid alla sår Om förskollärarens roll i barns sorgearbete Time doesn t always heal all wounds the role of a preschool educator in children s grief work Död, barn, sorg, sorgereaktioner och handlingsplan. Författare: Eva Hagenbrant och Boel Månsson Handledare: Examinator: Birgitta Davidsson Thomas Barow BAKGRUND: En oarbetad sorg kan leda till svårigheter senare i livet. Enligt forskningen sörjer även små barn. Det är viktigt att förskollärare har kunskap om hur barn reagerar i sorg och hur bemötandet bör ske då barn idag vistas en stor del av sin vardag på förskolan. SYFTE: Vi vill genom vår studie undersöka vilken beredskap ett antal förskollärare i förskolan har ifall ett eller flera barn drabbas av sorg efter dödsfall och hur man menar att situationen och beredskapen påverkar förskollärarnas arbetssätt. METOD: Vi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat 7 verksamma förskollärare. Vi har i vår undersökning haft hermeneutiken som ansats och som teoretisk utgångspunkt har vi valt Piaget och Vygotskijs teorier angående barns utveckling. RESULTAT: Det råder en viss osäkerhet kring rutinerna när det gäller barn i sorg. Förskollärarna innehar en viss erfarenhet av barn i sorg och samtliga förskollärare har en handlingsplan i beredskap om en akut situation inträffar. De önskar mer kompetens och anser att barn i sorg inte prioriteras.

3 Innehållsförteckning INLEDNING... 1 SYFTE... 2 FRÅGESTÄLLNINGAR... 2 BAKGRUND... 3 LITTERATURSÖKNING... 3 LITTERATURGENOMGÅNG... 3 Randig sorg... 3 Hur såg man på sorg förr jämfört med idag?... 4 Barns olika sorgereaktioner... 4 Barns uppfattning om döden... 4 OLIKA SORGFASER... 5 FÖRSKOLANS ROLL I BARNS SORGARBETE... 6 Relationens betydelse till den döde... 7 Riktlinjer enligt läroplanen för förskolan... 8 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 9 Ett konstruktivistiskt och ett sociokulturellt tänkande... 9 METOD OCH ANSATS KVALITATIV UNDERSÖKNING VETENSKAPLIG ANSATS HERMENEUTIK SOM ANSATS GENOMFÖRANDE INTERVJU SOM REDSKAP Vårt val av intervjuform PROVINTERVJUER URVAL GENOMFÖRANDE AV INTERVJUER Analys, bearbetning och tolkning av empirin Genomförande av analys Etik Tillförlitlighet och giltighet RESULTAT ANNA BARBRO CISSI DORIS EVA-LENA FRIDA GABRIELLA GEMENSAMMA DRAG DISKUSSION METODDISKUSSION RESULTATDISKUSSION DIDAKTISKA KONSEKVENSER Vidare forskning Slutord REFERENSLISTA BILAGOR

4 Inledning Döden tillhör en del av livet. Den är oundviklig men ändå ett ämne som vi inte gärna pratar om. Döden kan komma plötsligt, den kan komma smygande efter en sjukdom, den kan komma som slutet av ett långt liv och det kan också vara ett älskat husdjur som av olika anledningar dör. Oavsett vem det är som dör reagerar barn. Och plötsligt så står man där, jag kan ju inte säga hur jag reagerar och man vet inte hur ett barn reagerar heller och är det ett barn i barngruppen som avlider eller är det någon förälder, det finns ju så många olika varianter (intervju med Barbro sid.24). Som snart färdigutbildade lärare med inriktning mot förskola har vi upplevt en brist i vår utbildning. Vi anser att det är av stor vikt att förskollärare är medvetna om vår uppgift kring barn och dess sorgearbete. Den här medvetenheten kom oss tillkänna när vi läste boken En stor och en liten är borta av Elisabeth Cleve (2002). Där får läsarna följa en 2,5 årig pojkes kristerapi efter att ha förlorat sin mamma och sin lillebror. Här fick vi belägg för att även små barn kan visa reaktioner efter att ha upplevt dödsfall. Förskollärarna på den förskola där pojken gick kände sig osäkra på hans beteende och hur de skulle hantera situationen. Vi kände ett starkt medkännande med våra yrkeskolleger och funderade på hur vi själva skulle agera. Då vi inte kom på ett självklart svar väcktes vårt intresse för små barns sorg. I förskolans styrdokument Läroplan för förskolan (Utbildningsdepartementet, [Lpfö 98] 2001) står det att pedagoger i förskolan skall bemöta barns tankar om existentiella frågor. Barns tankar utvecklas genom de erfarenheter och upplevelser som ett barn har. Vi är medvetna om att döden är något som vi förr eller senare kommer att träffa på och då vill vi veta hur en förskollärare på bästa sätt ska bemöta barn i sorg efter dödsfall. För plötsligt en dag så står vi där säger Barbro (intervju s.25). Det kan även hända oss den dag vi kommer ut och arbetar och då vill vi vara förberedda. Definition av begrepp För oss är sorg ett stort begrepp som vi anser att man bör ta på allvar då sorg är en av människans fyra grundkänslor. Övriga grundkänslor är enligt Normell (2004), ilska, rädsla och glädje. Sorg är ett tillstånd då man känner sig nedstämd. Sorg uppstår som en normal reaktion efter en förlust av något slag. Sorg innehåller tankar och känslor kring det som inträffat och sätts i samband med smärta. Det finns många slags reaktioner på sorg beroende på människans mognad, ålder, personlighet och erfarenhet. Det finns många myter kring sorg vilket ofta försvårar en människas sorgearbete. Den vanligaste myten är att tiden läker alla sår. Men tiden spelar ingen roll utan det väsentliga är vad man gör och vad man inte gör under sorgetiden. Brist på kunskap kan leda till hinder i ett sorgearbete vilket kan få konsekvenser senare i livet (Dyregrov, 2007; Normell, 2004; Psykosyntesgruppen, u.å.). Med barn menar vi yngre barn som går i förskola och är mellan 0-6 år. När vi benämner förskollärare menar vi pedagoger som har en förskollärarexamen och när vi skriver personal innefattar det alla som arbetar på en förskola. 1

5 Syfte Vi vill genom vår studie undersöka vilken beredskap ett antal förskollärare i förskolan har ifall ett eller flera barn drabbas av sorg efter dödsfall och hur man menar att situationen och beredskapen påverkar förskollärarnas arbetssätt. Frågeställningar Upplever förskollärarna att de har tillräcklig kompetens för att uppmärksamma barns sorgereaktioner? Vilket tillvägagångssätt använder sig förskollärare utav för att hjälpa barn i sorg? Vilka dokument hämtar förskollärarna stöd i för sitt arbete med barn i sorg? 2

6 Bakgrund För att kunna stödja ett barn i sitt sorgearbete krävs kunskap och en genomtänkt beredskap. I det här kapitlet kommer vi att redogöra för de mest vanligt förekommande sorgereaktioner hos barn och hur barn bearbetar sin sorg. Vi kommer också att redogöra för vad som står i förskolans läroplan angående barns trygghet samt beskriva de teoretiska utgångspunkter vi har valt. Vi kommer att börja med att redogöra för hur vi fått fram vår information. Litteratursökning Litteraturen som vi har använt i bakgrunden har vi hittat med hjälp av Högskolans biblioteks olika kataloger. Vi har även sökt på Goggles via Internet. En hel del litteraturtips fick vi via den litteratur vi började läsa. Det var svårt att finna aktuell internationell forskning kring just de yngsta barnen. Vi tog hjälp av både handledare och bibliotekets personal vilket inte ledde till något tillfredställande resultat. Vi fick till slut tag på en amerikansk artikel från år 2002 som vi fick beställa. En del av den litteratur vi läst bygger på författarnas egna erfarenheter vilka inte grundar sig på vetenskap. Några av dessa har vi valt att använda då vi anser att erfarenheter är av stor vikt när det gäller sorgearbete. Två av dessa är Ingela Bendt och Steinar Ekvik. Norge är ett ledande land när det gäller forskning om barn i sorg. Därifrån fann vi två ledstjärnor inom forskning kring sorg, Atle Dyregrov (klinisk psykolog) och Magne Raundalen (barnpsykolog) vilka har skrivit ett flertal böcker. Det fanns två svenska författare, Göran Gyllenswärd (psykolog och psykoterapeut) och Nils Andersson (förskolepsykolog) som skrivit direkt till förskolepersonal, men de böckerna är skrivna på 90-talet vilket vi upplevde en aning inaktuell då det har skett många förändringar inom förskolevärlden som tillexempel en ny läroplan för förskolan (Lpfö 98). Däremot finns det både litteratur och forskning kring barn i skolåldern vilka är skrivna under 2000-talet. Den litteratur vi har tagit del av har vi upplevt som främst riktad till föräldrar. Det vi saknade var kunskap om hur en förskollärare bör agera. Det berördes flyktigt i ett flertal av böckerna främst i Andersson (1995). De nyckelord vi har koncentrerat oss på har varit: död, barn, sorg, sorgereaktioner och handlingsplan. Litteraturgenomgång Oavsett vad det är som har orsakat ett dödsfall väcker det reaktioner hos de efterlevande. Enligt den litteratur vi läst är författarna överens om att det alla människor i sorg känner oavsett ålder är chock, sorg och smärta. Reaktionerna varierar i styrka beroende på vilken relation man har till den döde. Oftast behöver man hjälp och stöd för att komma vidare efter en anhörigs död. Pedagoger 1 i förskolan har en viktig del i barns sorgearbete då pedagoger oftast inte har den personliga relationen till den som har dött. I ett sådant läge orkar pedagogerna vara starka och stabila. I vissa situationer kan dessutom pedagogerna bli en slags ersättningsperson. Pedagoger som har erfarenhet och kunskap om barns utveckling kan även fungera som ett extra stöd för föräldrarna (Dyregrov, 1999; Ekvik, 2005). Randig sorg Förr i tiden frågade man sig om barn kunde sörja. Idag vet man att barn kan det och gör det, men det är fortfarande svårt att komma underfund med hur barn sörjer. Forskning tyder på att 1 Pedagoger innefattar förskollärare, barnskötare samt vikarier. 3

7 barns sorg liknar de vuxnas reaktioner, men på grund av ålder och mognad ser ett barns sorgearbete annorlunda ut gentemot en vuxens. Barns sorg är randig säger Bendt (1997, s.194) och syftar på att sorgens olika reaktioner varierar i styrka. Ibland är det svaga reaktioner men i nästa sekund kan det bli en översvämmande reaktion. Bendt vill uppmärksamma på att sorg kan väckas under flera tillfällen under den sörjandes liv och även då kan reaktionerna variera i styrka. Hon hävdar också att om man saknar viktig kunskap om sorg kan det orsaka problem. Det påståendet kommer från ett flertal forskare bland annat John Bowlby (1994) som är den som tidigt kartlade att små barn sörjer. Huntley (1996) påtalar att sorgen har tre sidor. 1. Först måste man förstå vad som har skett 2. Först därefter kan en människa börja sörja. 3. När man har gått igenom sitt sorgearbete då först kan man minnas och gå vidare. Hur man såg på sorg förr jämfört med idag Många av våra värderingar i det svenska samhället bygger på kristendomens lära. Men under åren har kyrkans ställning i samhället blivit svagare och Foster (1990) tror att det har påverkat hur vi förhåller oss till döden. Människor tog hand om varandra förr på ett annat sätt än vad som sker idag. Familjerna var ofta stora och fanns nära till hands. Samhället har förändrats vilket har lett till att många lever ensamma och har inte längre de starka familjeband som fanns förr. Många fann dessutom trygghet och tröst i den religion de tillhörde. Idag har människan inte samma inställning till religion (Worden, 2006). Döden var ett naturligt inslag förr i tiden. Det var mycket vanligt att kvinnor dog när de födde barn och många män dog i olyckor på sina arbeten då inte den kunskap och säkerhet fanns som det gör idag. Nu har vi bättre och snabbare kommunikationsmedel och fler sjukhus vilket också leder till att vi har en mindre dödlighet idag. Dessutom lever människor längre än vad de gjorde förr vilket leder till att fler människor uppnår en hög ålder (Foster, 1990). Under 1970 dog 1463 barn mellan 0-5 år och 2007 dog 336 barn. År 2007 dog 1688 vuxna mellan år (Statistiska centralbyrån, 2008). Enligt statistiken kan man se att dödligheten bland barn minskar men siffrorna bevisar att barn och vuxna dör vilket påverkar samhället. Spädbarnsdödligheten var mycket högre förr än vad den är idag. Då fick föräldrarna rådet att snabbt skaffa sig ett nytt barn. Familjen lämnades med en sorg som de inte genomarbetade vilket ledde till att känslorna gömdes undan vilket i sin tur ledde till problem senare i livet. Nu för tiden råder man familjen att sörja innan man eventuellt vill skaffa ett nytt barn (Bendt, 1997). Barns olika sorgereaktioner När barn drabbas utav någon förlust är barn liksom vi vuxna väldigt olika. Barn kan reagera på många olika sätt. Gyllenswärd (1997) hävdar att barn reagerar främst utifrån mognad och ålder. Även barnets personlighet och relation till den döde påverkar. Barn visar inte alltid någon nämnbar reaktion men det innebär inte att de inte har påverkats av situationen. De kan behålla sina känslor inom sig och fortsätta med det som de höll på med när de fick informationen, till exempel genom att fortsätta att leka (Andersson, 1995). Barn kan gå in och ut i sin sorg, precis som de gör med sin lek påstår Björklund och Eriksson (2000) i sin studie om livets mörka sidor. Barns uppfattning om döden Då barn reagerar utifrån ålder och mognad är det viktigt att pedagoger har insikt i hur barn tänker angående döden. Här är det också viktigt att poängtera att barns sorgearbete sker parallellt med den övriga utvecklingen (Gyllenswärd, 1997). Psykologen Dyregrov (2007) hävdar 4

8 att allt eftersom barn utvecklas, ändras deras tankar om döden och dess innebörd. Det kan vara en orsak till varför inte ett barn reagerar direkt på ett dödsfall anser Dyregrov. De små barnen kan till exempel använda sig utav benämningen död men inte begripa betydelsen av ordet. Andersson (1995); Björklund och Eriksson (2000); Dyregrov (1990; 2007) och Foster (1990) beskriver barns tanke- och beteende mönster. Vi redogör kort för det väsentliga inom förskoleåldrarna. Små barn mellan 0-2 år förstår inte vad döden innebär. Det förekommer att barn kan gå runt och leta efter den som är död. Det allra minsta barnet visar sin sorg med sin kropp genom att till exempel att peka och gråta (Andersson, 1995). Då barnet inte har några ord gömmer de sin sorg och sina minnen inom sig för att sedan kunna bearbeta det när det har lärt sig att prata. Under den här perioden behöver barnen extra mycket närhet då de är ofta mycket rädda att bli övergivna (Dyregrov, 2007). Ett barn som är mellan 2-3 år tror att döden är något tillfälligt. Den döde är borta men kommer tillbaka någon gång. Dyregrov (1990) förklarar att barn i den här åldern, har ett så kallat cirkulärt tidsbegrepp. De har sina rutiner och deras vardag skall fortsätta som det alltid har gjort. Därvid tycker de att även de som har dött skall komma tillbaka och finnas som de alltid har gjort. Barn har oftast en god fantasi och de finner lösningar på det mesta. Det visar sig i leken då den döde för barnet kan bli en ängel eller kanske bor med Pippi Långstrumps mamma i himlen (Andersson, 1995; Foster, 1990). Däremot förstår de skillnaden mellan att sova och vara död. Det viktigt att inte säga att den döde sover vilket kan orsaka rädsla för att sova och framkalla förvirring. Att förklara för ett barn att ett hjärta har slutat att slå skapar förvirring hos barnet då hjärtat är en symbol för att tycka om någon (Dyregrov, 1990). Det är först när barn uppnår en ålder mellan 4-6 år som de har förutsättningar att kunna utveckla en förståelse för vad som inträffat. En del barn kan nu förstå att den döde inte kommer att komma tillbaka, men den insikten är mer vanlig att den sker först när barn har uppnått skolåldern (Andersson, 1995). Döden är något som kommer att drabba oss alla. Barn över fem år kan känna skuld och skam. De kan få den uppfattningen att de själva låg till skuld till det inträffade (Dyregrov, 2007). Barnets språkutveckling har gått framåt till att lättare kunna uttrycka tankar och känslor (Björklund & Eriksson, 2000). Barn har utvecklat ett enkelt tidsperspektiv vilket innebär att det nu finns ett då och sedan. De kan minnas tillbaka hur det var innan dödsfallet skedde och har också en förmåga att tänka framåt, hur förändringarna kommer att påverka livet vilket styrks av både Andersson (1995) och Dyregrov (1990). Det är viktigt att barn tillåts att ha fantasi och egna tankar kring döden. Ge barn den information som passar ihop med barnets sätt att tänka och uppfatta världen uppmanar Andersson (1995). Olika sorgfaser Vid ett tragiskt besked kan det vara svårt för barn att förstå vad det är som har hänt. Barn liksom vuxna som drabbas av ett dödsfall, går igenom fyra olika faser som myntades av psykiatridocenten Johan Cullberg (1986) under slutet av 1970-talet. Han kallar dem för chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och nyorienteringsfas (s ). De är till för att kunna skapa struktur när en människa upplever en kris. En kris beskriver Cullberg som en plötslig förändring (s.10). Cullbergs faser ligger till grund för hur sorgeprocessen fungerar än idag vilket Dyregrov (2007) och Andersson (1995) uppmärksammar i sina böcker. Chockfasen uppkommer vanligtvis efter att man har upplevt en situation som väckt starka känslor. När barn hamnar i ett så kallat chocktillstånd kan de vara i det tillståndet alltifrån några timmar till flera dagar. Tecken på att man befinner sig i chock är att man blir upprörd, 5

9 förtvivlad men kan också blankt förneka det som har inträffat (Wikipedia, ). Under en chock är det viktigt att informationen om händelsen sker på ett tydligt och försiktigt sätt. Barn tar endast in de upplysningar som de känner att de orkar höra och behöver. Det medför att barn kan behöva få information om vad som hänt upprepade gånger (Andersson, 1995). De kan förutom chock och tvivel känna en stark fruktan. Protester liksom ett förlamande tillstånd är också vanliga reaktioner. Många nekar blankt till det som har skett och fortsätter som om inget hade hänt. De här reaktionerna kallas för direkta reaktioner. Det är först när det inträffade har sjunkit in hos barnet som det kan uppvisa andra tecken på sorg säger psykologen Dyregrov (2007). När barnet har kommit över chockfasen, kommer det in i ett skede med utåtriktade reaktioner. Det här tillståndet kallas för reaktionsfas. Barnet kan fråga sig hur det har varit möjligt att det som har hänt har kunnat ske. De mest förekommande reaktionerna enligt Dyregrov (2007) med flera, är ilska, längtan och saknad, skuld och skam, tillbakagång i sin utveckling, rädsla, sömnrubbningar och fysisk smärta. Under bearbetningsfasen är de första öppna reaktionerna under kontroll. Nu är det viktigt för barnet att komma tillbaka till rutiner igen. Förskolan har en viktig del i den här fasen vilket kräver ett bra samarbete med hemmet. Många barn har frågor angående döden och under bearbetningsfasen väcks de till liv. I Anderssons (1995) bok skriver han att barns frågor om det inträffade varierar beroende på hur långt de har kommit i sin utveckling. Frågorna är ofta väldigt raka och tydliga. När barnen kommer med sina frågor är det viktigt att vuxna är beredda på att kunna hjälpa barnen vidare i deras tankar. Om vuxna inte finns till hands för barnen blir det ofta att barnen ligger på kvällen när de är ensamma och funderar på de olika frågorna. Därför är det viktigt att ge barn tillfälle att prata om det som hänt och vad de känner. Det är mänskligt att inte kunna svara på alla frågor men det är viktigt att förmedla det till barnen på ett bra sätt. Säg att du inte vet men delge barnen dina egna tankar och erfarenheter. Cirka ett år efter dödsfallet går man in i nyorienteringsfasen vilket innebär att man lär sig leva i de nya förändringarna. Dock är det viktigt att vara medveten om att sorgen sitter kvar länge. För den drabbade kan sorgen finnas kvar för resten av livet medan personerna i barnets miljö runtomkring snabbt återgår till sina vanliga liv. Som personal på en förskola är det viktigt att komma ihåg att tiden läker inte alla sår. Dyregrov (2007) uppmärksammar att helt plötsligt kan sorgen väckas till liv av olika anledningar till exempel vid högtidsdagar. Ett sätt att bearbeta är att prata om den döde tillsammans med barnet även en lång tid efter dödsfallet (Bendt, 1997). Förskolans roll i barns sorgearbete En viktig faktor i sorgearbetet är barnets sociala omgivning, hur det ser ut runt omkring barnet och hur man löser olika förändringar i barnets liv (Gyllenswärd, 1997). Förskolan skall enligt läroplanen (Utbildningsdepartementet, 2001) vara en trygg plats för ett barn och därför är det av stor vikt att pedagoger på förskolan har kunskap angående barns olika sorgereaktioner. Desto snabbare förskolan delges information om vad som har inträffat desto mer professionellt kan förskollärarna uppträda i sitt bemötande hävdar Bendt (1997). För att kunna uppträda professionellt krävs en viss förberedelse angående om hur barn kan reagera vid upplevelse av ett dödsfall (Andersson, 1995). Enligt Bendt (1997) bör det finnas en handlingsplan på varje förskola. En handlingsplan är ett dokument som är till för personalen i akuta situationer. En akut situation kan till exempel vara olycka eller dödsfall. I handlingsplanen finns det en telefonlista över viktiga personer som till exempel, rektor, krisgrupp och präst. Det finns även en detaljerad lista över hur personalen skall gå till väga vid en akut situation. Det man vet är att det för 20 år sedan inte fanns några handlingsplaner ute på skolor/förskolor (Gyllenswärd, 1997; Dyregrov, 2007). Hur pedagogerna handskades med barns sorg förtäljer inte litteraturen 6

10 vilket i sin tur antyder att det inte fanns den kunskap som finns idag. Forskningen har gått framåt men frågan är om det inte finns mer att forska omkring de minsta barnens sorg? Som pedagog är det viktigt att ha med sig i tankarna att barn behöver ha roligt även om de har sorg och att det är viktigt att poängtera för barnet att det är okej att skratta mellan tårarna (Andersson, 1995). Foster (1990) säger att varje barns situation måste betraktas som unik och bedömas därefter (s.16). Med andra ord ska inte alla barn behandlas lika utan en förskollärares uppgift är att se behoven bakom beteendet och planera sitt arbetssätt därefter (Normell, 2004). Leken är ett effektivt sätt att få barn att klara av att bearbeta sorg. Det är viktigt för barnen att förskollärarna skapar tillfällen och att det finns material att tillgå. Då barn är olika är det viktigt att det finns ett varierat utbud av material där de kan få utlopp för sina känslor. Några sätt att bearbeta sorgen på förskolan är genom praktiskt arbete som till exempel lek, måla, lera, sand, vatten, snickra och läsa sagor (Hopkins, 2002). Lekens betydelse i barns sorgearbete är även något som Björklund och Eriksson (2000) poängterar. Genom att barn leker med olika saker och material bearbetar de vad de har varit med om och till följd av leken kan man skaffa en förståelse och inblick i livets svåra sidor. En annan aspekt för en pedagog är de kulturkrockar som kan uppstå om det finns barn i barngruppen med en annan religion. Eftersom vi lever i ett samhälle där många olika kulturer ska samsas innebär det att det även finns många olika traditioner om hur man ska göra vid dödsfall (Normell, 2004). Om det finns barn med en annan kultur och religion underlättar det för pedagogerna om de tar reda på hur barnens seder är. Genom att förklara för hela barngruppen att det finns många olika sätt att tro på, beroende på var man bor i världen, ger man barnen en möjlighet att lära sig av varandra (Dimenäs, 2006). Relationens betydelse till den döde Andersson (1995) menar att beroende på vilken relation barnet har till den som har dött reagerar barnet olika i dess sorgearbete. Svårast är det för ett barn vars förälder 2 går bort. Föräldern är oftast barnets stora trygghet, och dör en av föräldrarna kommer hela barnet i en obalans vilket kan sätta stora spår i barnets liv. Vid förlust av syskon är föräldrarna ledsna och kanske inte klarar av att hjälpa det sörjande syskonet med sin sorg. Då kan det vara bra att som närstående kunna hjälpa till i familjen och stötta barnet i dess sorgearbete. Barnet behöver någon att prata med och känna att det finns någon som det kan lita på. Det är också viktigt att barnet har någon att känna trygghet hos speciellt när föräldrarna inte orkar med mer än sin egen sorg (Andersson, 1995). När en mer avlägsen person dör kan det komma upp många frågor om liv och död för barnet vilket är viktigt för vuxna att uppmärksamma och vara lyhörd inför. De vuxna i barnets omgivning skall prata med barnet om vad som skett och vara uppmärksam om det kommer några reaktioner hos barnet (Andersson, 1995). Enligt Dyregrov (2007) har barn lättare att förstå om en gammal människa dör än en ung människa. Personal uppmanas att observera barn i sorg då det i vissa fall krävs professionell hjälp för att kunna hjälpa ett barn vidare i sitt sorgearbete. Om barn visar ett förändrat beteende under en längre tid kan det vara tecken på att barnet har stannat upp i sin sorg. Barnet klarar helt enkelt inte av den situation som den har hamnat i (Andersson, 1995). Beteenden som man bör vara extra vaksam på enligt Dyregrov (2007) är när ett barn drar sig undan under en längre period eller att dess utveckling inte går framåt eller om barnet inte vill prata om det som har hänt kontra att det pratar oavbrutet om det. Uppkommer sådana här beteenden hos barnet kan det vara tecken på att barnet behöver professionell hjälp för att komma vidare i sitt sorgarbete. 2 Under benämningen föräldrar inkluderar det vårdnadshavare och eventuella sambopartner. 7

11 Om en sådan situation uppstår bör förskolläraren i samråd med föräldrar kontakta specialpedagog för närmare utredning. Riktlinjer enligt läroplanen för förskolan Vi kommer här att hänvisa till Läroplan för förskolan (Utbildningsdepartementet, [Lpfö 98] 2001 s.7-15) om inget annat anges. Det livslånga lärandet börjar när barnet föds. Forskningen som hittills redovisats pekar på att barns utveckling kan påverkas negativt om ett dödsfall inträffar och att barnet inte får den hjälp som det behöver. För många människor blir det tufft senare i livet då man inte får bearbeta sina reaktioner från början. Det påverkar människans utveckling vilket då kan ha negativa effekter i sin skolgång vilket i sin tur kan medföra svårigheter både i inlärningssituationer och på arbetsmarknaden senare i livet (Bøge & Dige, 2006 ; Dimenäs m.fl., 2006). Hur kan då en förskollärare veta hur den bör agera i en situation där ett barn har upplevt ett dödsfall? Lpfö 98 är det styrdokument vilket all personal inom förskolan skall sträva efter. Där finns många belägg som kan knytas till hur förskollärare i förskolan bör bemöta barn i sorg. Trygghet Att skapa en trygg miljö för barnen löper som en röd tråd genom läroplanen. Om något barn på en förskola skulle drabbas av sorg är det viktigt att förskolan står för en trygg plats i barnets tillvaro. Vidare står det att förskolan ska vara ett komplement till barnets hem i dess uppfostran och utveckling. För att det skall ske är det av stor vikt att förskolan och hemmet har ett väl fungerande samarbete angående barnen. Kunskap Förskollärare behöver kunna läsa av hur barnen reagerar för att på bästa sätt tillgodose barnens behov. För att kunna göra det är det viktigt att förskollärare i förskolan är väl medvetna om att alla barn är unika och har olika förutsättningar och villkor för att de skall komma vidare i sin utveckling. Med andra ord är det av stor betydelse att förskollärare inom förskolan har kunskap om hur barn kan bete sig under en sorgeperiod. Extra stöd Ibland kan barnet behöva extra stöd och hjälp i kortare eller längre perioder utav de som arbetar i förskolan, vilket även poängteras i läroplanen. Barn med svårigheter bör få uppleva att det finns stöd på förskolan. Få känna och fråga I styrdokumentet står det också om hur förskolan bör vägleda barnen i empati. Med empati menas barnens förmåga att leva sig in i en annans situation. Om barn i förskolan är ledsna är det viktigt för dem att få prata om hur de känner sig och att då förskolläraren tar sig tid att lyssna. Det står också i läroplanen att man som förskollärare ska se till att alla barn i barngruppen får delge varandra sina tankar om olika livsfrågor. Om ett barn har upplevt ett dödsfall är det mycket troligt att det drabbade barnet liksom de övriga har mycket att ventilera. Det är då förskollärarens uppgift att se till att de får möjlighet till det och vara förberedd på vad det är för frågor som normalt brukar förekomma vid sådana här situationer. Om man gör det som förskollärare har man samtidigt uppfyllt det som står i läroplanen angående arbetslagets skyldighet att ge stimulans och särskilt stöd till de barn som befinner sig i svårigheter av olika slag (s.14). 8

12 Teoretiska utgångspunkter I en lärarutbildning får studenterna kunskap om hur barns utveckling sker genom olika teoretiker. Vygotskij (Vygotskij, 1995) och Piaget (Evenshaug & Hallen, 2001) är två teoretiker vilka skildrar två olika sätt att se på barns utveckling och beskriva barns utveckling. Under och 1990 talet var det Piaget som dominerade i pedagogiska samanhang. Allteftersom samhället har förändrats har Vygotskijs tankar brutit sig in i den pedagogiska världen. Med stöd av Säljö (2000) är det viktigt att känna till vilka teorier som råder för att kunna ha en förståelse för hur förskollärarna tänker och agerar. Vygotskijs och Piagets teorier ligger som grund för hur vi tolkat vår empiri. Ett konstruktivistiskt och ett sociokulturellt tänkande Jean Piaget var en schweizisk forskare som var verksam under 1900 talet. Han förespråkar ett konstruktivistiskt tankesätt det vill säga att barn skapar sin egen förståelse av världen. För att ett barn ska utvecklas måste barnet själv vara aktiv för att göra upptäckter av olika slag. Piaget menar att pedagoger ska ansvara för att det finns möjlighet för barn att kunna utforska sig själv och sin omgivning utan pedagogens medverkan. En pedagog ska alltså vänta in barnen. Barns ålder och erfarenhet har betydelse för hur barn tänker vilket Piaget kom fram till efter omfattande undersökningar. Hans teori går ut på att förstå hur barn tolkar och förstår det som händer runt omkring dem. Han menar att ett barns abstrakta tänkande utvecklas i fyra olika stadier (Säljö, 2000). Piaget hävdar att ett barn går igenom varje stadie i samma ordningsföljd oavsett omgivning och kultur. De barn som inkluderas i den här undersökningen faller under de två första stadierna, sensmotoriska stadiet (0-2 år) och preoperationella stadiet (2-7 år). Under det sensomotoriska stadiet styrs tanken av sinnena och barnet lär via sinnen och motorik. Barns upplevelser är bundna till den kunskap de har än så länge. Under det preoperationella stadiet utvecklar barn ett symboliskt tänkande. Till exempel kan döda saker få liv. Fantasin tar över och kan bli verklig för barnen och deras tänkande kretsar runt dem själva (Evenshaug & Hallen, 2001). Lev Vygotskij var en rysk psykolog som var verksam under talet. Han förespråkar ett sociokulturellt perspektiv vilket bygger på idén om att barn utvecklar sina kognitiva förmågor i samspel med omgivningen. Sociala och kulturella förhållanden påverkar barnets utveckling. En annan viktig beståndsdel i ett sociokulturellt perspektiv är kommunikation (Säljö, 2000). Barn försöker först förstå vad den vuxne menar, för att sedan kunna ta sig till informationen och använda den utifrån sina egna förutsättningar. Enligt Vygoskij befinner sig barn på två olika nivåer beroende på vilken hjälp de får av vuxna. På den ena nivån kan barn lära sig av egen hand medan på den andra nivån behöver barnet hjälp av en vuxen. Vygotskij kallar det för att barnet befinner sig i en proximal utvecklingszon. Den vuxne hjälper barnet en bit på vägen i sitt tänkande. Det som sedan barnet lär sig med hjälp av en vuxen är målet att den senare ska klara av på egen hand. Vygotskij hävdar alltså att barn lär sig i ett socialt sammanhang där omgivningen hjälper barnet att förstå sin värld (Säljö, 2000). De lär sig av dem som är mer erfarna. Det behöver med andra ord inte just vara en vuxen utan barn lär sig även av andra barn. Barn behöver en viss vägledning och uppmuntran för att ta sig igenom livet. Vygotskij menar att ett barns psykiska utveckling har stor betydelse för hur undervisning och inlärning ser ut. En bra förskollärare ska alltid tänka på barnens framtida utveckling. Kommunikationen är viktig mellan en elev och en lärare. De ska lära sig tillsammans. Han skriver också att kulturen spelar stor roll. Olika kulturer har olika värderingar och det formar också vad och hur barn tänker. Vygotskij värdesätter språket. Han säger att det är det viktigaste verktyget vi har för vår utveckling av den kognitiva utvecklingen. En annan viktig faktor för barns utveckling är fantasin. Med hjälp av fantasin tolkas erfarenheter och känslor och 9

13 barnen skapar beteenden för att sedan ledas in i framtiden. En mening skapas i det sammanhang man befinner sig i. Fantasin är något som alla har men i olika former beroende på tidigare erfarenheter. Vygotskij poängterar att processen är viktig och hävdar också att leken har stor betydelse när det gäller att hantera olika situationer. Genom leken kan barn lära sig att förstå olika saker och många av tankarna som uppkommer kan de bära med sig i livet (Vygotskij, 1995). 10

14 Metod och ansats Kvalitativ undersökning Vi gör en kvalitativ undersökning där vi genom intervju vill undersöka vilken beredskap ett antal förskollärare i förskolan har ifall ett eller flera barn drabbas av sorg efter dödsfall och hur man menar att det påverkar deras arbetssätt. Vi anser att små barns sorg inte är tillräckligt undersökt vilket kvalificeras för en undersökning. Gerhard Arfwedson (1998) uttrycker i sin skrift att när en forskare gör en kvalitativ undersökning är det något han/hon söker efter. Forskaren får varierande svar och där det språkliga styr (Backman, 1998). Vi söker ett svar på vårt syfte och får genom att intervjua varierande svar. Vetenskaplig ansats För att kunna förstå och ta reda på hur saker och ting ter sig ute i vår värld måste vi använda oss av vetenskapliga metoder. Vetenskap enligt Thurén (2007) hjälper forskningen att ständigt gå framåt och det kan medföra att vår syn på verkligheten kan komma att förändras. En ansats bestäms av vilken vetenskapssyn forskaren valt för sin undersökning beroende på vad det är för slags kunskap man är ute efter. Med andra ord har ansatsen betydelse för hur vi kommer att genomföra vår undersökning. Vi vill förstå hur andra människor uppfattar en viss situation, varför man gör på ett visst sätt i en viss situation. I vårt fall har vi valt en undersökning av det slag där det är nödvändigt att kunna sätta sig in i den situation som den intervjuade delger oss. Utifrån de här ståndpunkterna har vi efter att ha läst litteratur om olika forskningsmetoder kommit fram till att vi ska ägna oss åt en kvalitativ undersökning med en hermeneutisk ansats. Hermeneutik som ansats Hermeneutik kommer från den grekiska mytologin närmare bestämt från Hermos som var gudarnas budbärare. Hermeneutik betyder tolkningslära vilket innebär att man tolkar något i relation till det samhälle som man lever i (Vikström, 2005). I både förordet och slutorden av sin bok problematiserar Ödman (2006) hermeneutiken. Hermeneutik är inte lätt men det är inte heller omöjligt enligt honom. Han menar att det är ett annorlunda sätt att tänka på vilket kräver av användaren att ha en god insikt i vad grunderna i hermeneutiken står för. Det ska vi försöka reda ut. Hermeneutik är en vetenskaplig metod som går ut på att förstå världen på flera olika sätt genom att leta efter tecken på vad som är väsentligt och vad som inte är det. Ett sätt att ta reda på det är genom att använda sig av redskapet intervju. Genom att ställa frågor utan givna svar kan man på så sätt få en mer personlig berättelse från den man intervjuar. Utifrån det empiriska materialet bryter forskaren ut små delar som sedan byggs ihop till en ny helhetsbild. Den här teorin inom hermeneutiken kallas för den hermeneutiska spiralen. En text tolkas med konsekvensen av att den egna förförståelsen påverkas (Vikström, 2005; Ödman, 2006). Ödman (2006) drar en parallell till konst när han ska förklara vad hermeneutik innebär. Betraktaren måste gå på djupet av konsten för att förstå varför konstnären gjort på ett visst sätt. Samma sak är det med en hermeneutisk metod. Forskaren måste försöka sätta sig in i det han/hon undersöker för att kunna förstå varför ett visst beteende uppstår. Det innebär enligt Thurén (2007) att man måste kunna känna empati för att kunna försöka förstå dem man intervjuar eller författaren till en text. Först då kan man göra en rimlig tolkning. 11

15 Hermeneutik handlar om att lyssna oss fram till det som sägs (Ödman 2006, s.30) och på det sättet förstå våra medmänniskor. Förstå är en följd av en handling, tanke eller känsla med andra ord är nyckelorden inom hermeneutik just, tanke, tolkning och förståelse (Vikström, 2005). En handling kan förklaras utifrån dess bakgrund och kunskap kan förklara ett händelseförlopp. Hermeneutiken har en förståelse för relativistiska ståndpunkter, det vill säga att det inte finns några absoluta sanningar utan att man blandar teorier med varandra och testar sig fram hela tiden. En teori måste ständigt prövas för att ge nya perspektiv (Thurén, 2007). Förförståelsen är en viktig byggsten inom hermeneutiken. En förförståelse byggs upp av erfarenheter och ens bakgrund och är orsaken till varför forskaren valt det han/hon vill undersöka. Med andra ord är det den egna förförståelsen som ligger till grund för syftet. Om det är något vi verkligen vill förstå måste vi känna till det lite grand menar Vikström (2005). Det krävs med andra ord en slags förförståelse. I vårt fall bygger vår förförståelse på okunskap om hur förskollärare bemöter barn i sorg efter dödsfall. Vårt syfte är därför att undersöka vilken beredskap ett antal förskollärare i förskolan har ifall ett eller flera barn drabbas av sorg efter dödsfall och hur man menar att situationen och beredskapen påverkar förskollärarnas arbetssätt. En hermeneutisk situation är som ett möte mellan två förförståelser och därför måste vi i vår undersökning beskriva det vi grundar våra tankar på menar Ödman (2006). Inom hermeneutiken pratas det om en hermeneutisk spiral. Den innebär att med sin egen förförståelse bygger på med nya erfarenheter utifrån det material som har tolkats. Tolkningar görs efter del/helhetskriteriet vilket innebär att en text bryts ned i mindre delar för att sedan bilda en ny helhet (Sjöström, 1994). Det resultat man finner kan leda till en bredare eller fördjupad förförståelse (Vikström, 2005). Spiralen saknar början och slut och går ut på att vi kommer fram till något annat än det vi först trodde, vilket sen kommer att omtolkas av någon annan till något som kommer att omtolkas av en annan etc. Tolka är en annan viktig faktor inom hermeneutiken. Tolka innebär att försöka förstå. Tolkningar görs hela tiden. Det är vårt sätt att försöka förstå hur saker och ting fungerar i vårt samhälle. Det är även då vi upptäcker om de tolkningar vi gör håller i verkligheten eller om vi behöver tolka om. Vi vill helt enkelt förstå för att kunna veta hur vi ska handla i framtiden (Ödman, 2006). En tolkning kan öppna upp för nya sätt att tänka och se på det som forskaren har undersökt. Vikström (2005) påpekar att det är viktigt att vara medveten om hur vår personliga, sociala, historiska och ideologiska miljöer påverkar vårt sätt att tolka. 12

16 Genomförande Under kapitlet genomförande kommer vi att behandla följande: redogöra det redskap vi valt, redogöra för våra provintervjuer, vilket urval vi gjort, hur vi genomfört och bearbetat våra intervjuer, vårt förhållningssätt till Vetenskapsrådets etiska regler samt tillförlitlighet och giltighet. Intervju som redskap Vi kom fram till att det lämpligaste redskapet för vår undersökning var att använda oss utav intervjuer. Enligt Trost (2005) kallar han vissa intervjuer för forskningsmässiga intervjuer. De är till för att vi ska kunna få ökad kännedom om ett visst ämne och på det sätt bidra till att forskningen utvecklas. De flesta forskare som skrivit böcker om intervjumetodik hävdar att en intervju är ett slags samtal, en dialog mellan en eller flera personer där den som intervjuar har ett syfte med samtalet. Intervjuaren är ute efter att ta reda på något. Trost (2005) jämför en intervju med en pardans där en för och den andra följer. Det är en bra tanke att ha i bakhuvudet både när forskaren planerar sin intervju och genomför den. Att intervjua är inte så lätt som man kan tro. Det krävs en viss kunskap om hur en intervju ska genomföras och vad det finns för olika slags intervjuer. Det är viktigt att först fundera ordentligt över vad man vill veta, vad inom ett område som är intressant och viktigt att veta något om. Därefter kan man börja fundera ut frågor utifrån det man vill ha svar på. Man måste även ställa sig frågan vad allmänheten kan ha för nytta av det resultat som vår undersökning kanske kommer att leda till. Det är också av stor vikt att ta reda på fakta om det område man ska undersöka vilket gör att man kan ställa fler relevanta frågor (Lantz, 2007). Lantz talar om fyra olika former av intervjuer, öppen intervju, öppen riktad intervju, halvstrukturerad intervju och helt strukturerad intervju. Man väljer den intervjuform vilken passar bäst in på sin undersökning. Vårt val av intervjuform Av de fyra olika intervjuformer som finns har vi i vår undersökning valt att göra den så kallade öppna riktade intervjun. När det gäller öppen riktad intervju berättar den som blir intervjuad fritt utifrån en specificerad fråga. Utifrån sina egna erfarenheter görs avgränsningar. Vi valde den här formen på grund av att vi gör en kvalitativ undersökning. Vi vill förstå hur andra människor uppfattar en händelse och varför man gör på ett visst sätt i en viss situation. I vårt fall har vi valt en undersökning av det slag där det är nödvändigt att kunna sätta sig in i den situation som den intervjuade delger oss. Det här tankesättet leder in oss i det hermeneutiska synsättet. Hermeneutik förespråkar det öppna frågandets princip det vill säga att intervjuaren har med sig en öppen fråga som man inte vet svaret på, till den som ska intervjuas. Utifrån den ställer intervjuaren sedan följdfrågor för att beröra de frågor man har ställt sig kring det som undersöks. Vi anser att vi inte har den kunskap vi behöver för att kunna bemöta barn i sorg efter dödsfall. Att inse kunskapsbrist angående ett visst område tillhör också ett hermeneutiskt tänkande. Man måste vara medveten om att de frågor man ställer under en intervju, kan ge svar som helt får ens förförståelse att förändras vilket är en av huvudnycklarna inom hermeneutiken (Ödman, 2006). För att kunna tolka något, är det ett måste att försöka sätta sig in i den situation som den som man intervjuar befinner sig i utifrån deras förförståelse (Vikström, 2005). 13

17 Provintervjuer Som med det mesta i livet kräver även intervju, träning. Ju fler du har intervjuat desto skickligare blir du. Enligt Lantz (2007) är det bra att göra så kallade provintervjuer innan man går ut och gör de riktiga intervjuerna. Det tog vi fasta på och utförde två provintervjuer. Vi gjorde ett strategiskt urval genom att välja ut två välbekanta förskollärare. Vi upptäckte att våra frågor var för strukturerade. Det fanns väldigt lite utrymme för de vi intervjuade att svara fritt. Vi upplevde det som om vi styrde intervjun för mycket vilket inte var meningen. Kvale (1997) gjorde oss dessutom påminda om att vi inte kan fastställa våra frågor innan vi vet vad det är för sorts intervju vi skall göra. Han syftar då på om det är en undersökning av kvalitativt eller kvantitativt slag. Vi visste att vi ville göra en kvalitativ undersökning men behövde ytterligare kunskap om vad det var för aspekter vi då skall tänka på. Efter att ha läst in oss på vad vi bör tänka på när man använder sig av en hermeneutisk ansats som till exempel skall präglas av en öppen fråga, valde vi att omarbeta våra frågor. Vi lade också till några frågor då vi omarbetat både syfte och frågeställningar. Meningen är att intervjun skall leda till svar på så väl syfte som frågeställningar. Den enda fråga vi valde att ha kvar i sin helhet var vår huvudfråga. Vi var ute för att förstå ett visst fenomen och för att kunna göra det var det nödvändigt för oss att försöka sätta oss in i den intervjuades situation. För att lättare kunna göra det och för att ge läsaren en helhetsbild över den som blir intervjuad, valde vi att lägga till bakgrunds frågor i huvudundersökningen. Då vi genomförde provintervjuerna var för sig upptäckte vi brister under analysen. Det var svårt för den som inte var med under intervjun att få en helhetsbild av empirin vilket ledde till att vi beslöt oss för att i fortsättningen vara med båda två under kommande intervjuer i undersökningen. Urval Vi har valt att intervjua verksamma förskollärare i Västra Götaland. Vi skickade ut ett mail till fem rektorer där vi redogjorde för syftet med vår undersökning. Där fanns också med ett missivbrev (bilaga 1) med en intervjuförfråga till verksamma förskollärare inom deras respektive rektorsområde. Vår huvudsakliga kontakt med dem vi skulle intervjua var via mail och telefon. De fick ett antal datum att välja på, men lämplig tid och plats upplät vi till dem att bestämma. Vi fick fyra svar vilka vi bokade in till intervjuer. Då vi ansåg att det var för få intervjuer att grunda vår undersökning på gjorde vi därför ett strategiskt urval genom att använda oss av personliga kontakter. Vår målsättning var att genomföra sju till tio intervjuer beroende på vad vi kunde avläsa ur dem. Genomförande av intervjuer Vi genomförde totalt sju intervjuer med verksamma förskollärare. Enligt Trost (2005) kan det vara ett bra stöd att vara två vid en intervju, särskilt då det är en ovan situation att intervjua. Det är även bra att vara två då man valt ett känsligt ämne. Med dessa argument i bakfickan och tillåtelse från dem vi har intervjuat var vi närvarande båda två vid samtliga intervjuer. Dessutom lyssnar två bättre än en vilket vi upptäckte under analysen av våra provintervjuer. En av oss ställde frågor medan den andre gjorde stödanteckningar och observerade kroppsspråk. För att man ska kunna känna sig trygg i sin roll som intervjuare är det till fördel att använda sig av en intervjuguide som är kopplad till syftet och frågeställningar (Kvale, 1997; Lantz, 2007). Vår intervjuguide (bilaga 2) består av olika områden där vi först ställde en huvudfråga där vi lät den svarande berätta för att sedan följa upp med ett antal följdfrågor. Intervjun avslutades när den vi intervjuat inte hade mer att berätta och vi som intervjuat kände att vi fått 14

18 ett täckande svar utifrån det område som vi undersökte. Kvale (1997) ger rådet att inte använda sig av för långa frågor. Han menar på att korta frågor får längre svar. Det försökte vi ta fasta på. Det finns många andra faktorer som man som intervjuare bör ta i beaktande för att intervjun ska bli professionellt utförd. Sitta ostört är en faktor. I våra intervjuer lät vi den som skulle bli intervjuad bestämma både tid och plats för att det skulle passa så bra som möjligt. I alla fall utom ett satt vi helt ostörda. I undantagsfallet satt vi inne på en förskola då barnen var ute. Men intervjun hann inte avsluta innan barnen kom tillbaka. Vi tyckte att vi skulle flytta på oss medan den intervjuade ansåg att det gick bra att fortsätta trots att barnen satt i knäet på oss. Det kändes dock inte bra utan intervjun avslutades ganska omgående. Det är bra att kunna ha ögonkontakt men inte sitta precis mitt emot varandra. Det kan då uppfattas som en förhörssituation vilket kan hämma intervjusamtalet (Kvale, 1997). Det var inte alltid så lätt att ta fasta på det. Vi försökte men ibland hamnade en av oss mittemot den vi intervjuade. Vi försökte använda oss av ett tydligt och konkret språk. Det var bara vid ett fåtal gånger vi fick omformulera våra frågor. Det tar vi som ett bevis på att de vi intervjuade uppfattade våra frågor. En annan viktig sak som vi hade i tankarna under våra intervjuer var att det inte är farligt med tystnad. Den som blir intervjuad måste få ha en chans att tänka efter (Lantz, 2007). De två första intervjuerna var vi mest nervösa inför och vi kunde höra efteråt på bandupptagningen att vi skyndade på svaren en aning. Men sedan lät vi våra intervjupersoner att ta det i sin takt. Bara vid något enstaka tillfälle blev det en längre tystnad. Våra intervjupersoner var öppna och frispråkiga. De använde sig av ett enkelt och rakt språk. Det var inte mycket av vare sig slang eller små ord som liksom, etc. Vi uppmärksammade att det inte i någon stor utsträckning förekom något hummande. Ett och annat skratt som vi tolkade som lite nervositet uppkom vid en fråga som rörde läroplanen. Att våra känslor styr hur vi tänker och agerar är inget nytt påfund men det är oerhört viktigt att tänka på i en intervjusituation. Den som intervjuar måste visa upp en professionell sida och inte låta sina känslor styra samtalet. Det är lätt att vilja ge egna kommentarer till det som intervjupersonen berättar, men det bör man låta bli då det kan komma att påverka svaren. För att det ska kunna vara ett tillförlitligt resultat måste den som intervjuar vara objektiv trots sin egen förförståelse. När man intervjuar är det också viktigt att försöka förstå den andra människan och försöka sätta sig in hur den andre tänker, med andra ord måste man som intervjuare kunna känna empati. Det är viktigt att respektera hur den andre svarar. Det är också viktigt att uppmärksamma vad det var som inte intervjupersonen sa under intervjun. Gick det att avläsa någon osäkerhet, rädsla eller trygghet i intervjun? Det finns inga rätt eller fel svar bara olika sätt att tänka och agera utifrån (Lantz, 2007; Trost, 2005; Ödman, 2006). Det var svårt att lägga band på sig själv och inte kommentera det som intervjupersonen berättade. Några gånger var det svårt att hålla fokus på det vi var ute efter då vissa intervjuer innehöll starka detaljer vilket fick oss att bli berörda. I något fall kände vi efteråt en stark reaktion till hur saker och ting hade uttalats. Då vi hade kunskap om hur vi skulle bete oss gentemot den vi intervjuade, visste vi att vi inte fick framhäva våra personliga åsikter. Det är något vi känner att vi behöver träna på inför intervjuer i framtiden. Det finns olika sätt att samla in intervjusvar på. De två vanligaste sätten är att spela in samtalet eller att skriva ner det som sägs. Vi använde oss av en liten portabel bandspelare som kallas för MiniDisc för att spela in intervjun för att sedan kunna gå tillbaka och lyssna samt att renskriva materialet vilket Trost (2005) ser som en fördel. Det är bra att gå tillbaka och lyssna på svaren om och om igen med försäkran om att man har uppfattat svaren rätt. Nackdelen med att spela in är att det kan uppstå tekniska problem och den som blir intervjuad kan bli hämmad 15

19 av vetskapen att svaren finns på ett band. Vi kände att vi inte upplevde det. Vi var noga med att tala om att bandupptagningen bara var för att vi skulle kunna gå tillbaka och lyssna för att inte missa något av intervjun. De fick också upplysning om att banden raderas efter godkännande av arbetet. När vi fått svar på de frågor vi haft med oss i vår intervjuguide, fick den vi intervjuade frågan om det var något den ville tillägga. Om så inte var fallet avslutades intervjun och vi tackade för att de tagit sig tid. När man skall genomföra en undersökning bör man först ta reda på sin egen förförståelse eftersom den påverkar ens sätt att tänka och kan då också påverka rapportens resultat. I vårt fall där vi har valt ett känsligt ämne som döden innefattar, är det extra viktigt att tygla sina känslor. Enligt Lantz (2007) kan det vara svårt att vara helt neutral, men att det ingår i sin professionalism att försöka vara det. Vi har försökt att vara så objektiva som det går och hela tiden se vårt arbete ur en förskollärares ögon, det vill säga att inte ta något personligt. Analys, bearbetning och tolkning av empirin Hur gör man efter att ha fått in ett antal intervjuer? Lantz (2007) föreslår att man går igenom allt sitt material och försöker styra upp det så att man bara har kvar det som verkligen går att använda utifrån det man vill ta reda på. Det är bra att skriva ut alla intervjuer och ta kopior på dem så att man lätt kan stryka eller göra anteckningar. Det går även att göra det i datorn då man kan klippa ut det som man vill använda sig av ifrån intervjuerna. För att undvika att göra misstolkningar är det bra om man använder sig av korta direktcitat ur intervjuerna. Tar man ur en mening ur sitt sammanhang är det lätt att den kan få en helt annan innebörd (Kvale, 1997). Man måste på något sätt bryta ut detaljer ur helheten för att sedan kunna se helheten igen fast då med andra ögon. När man bearbetar sitt material måste man vara medveten om att den man intervjuar svarar retrospektivt på frågorna det vill säga att man svarar på frågor utifrån hur den intervjuade ser på saken just nu. Vi vet inte säkert om det vi frågar efter har hänt för länge sedan om vi då får ett likvärdigt svar om vi hade frågat då det hela hade inträffat. Nu får man tänka in att den intervjuade har nya erfarenheter, ny kunskap och kanske faktiskt glömt en del (Trost, 2005). Hermeneutik går ut på att bryta ner en insikt i små delar för att sedan foga dem samman till en ny vetskap. Den processen kallas för del/helhetskriteriet enligt Ödman (2006). Den nya insikten ställer vi mot våra tidigare erfarenheter och kunskap som vi har kring den företeelsen som det handlar om. Därigenom kan insikten bli till ny kunskap. Den hermeneutiska processen ingår i det Vikström (2005), Ödman (2006) och Sjöström (1994) kallar för den hermeneutiska spiralen. För att kunna utföra processen utgår man från tre grundprinciper när det gäller hur man hanterar den empiri man fått in. Enligt Ödman (2006) är det att bryta ner, tolka och skapa en ny helhet (s ). 1. Det första steget är att försöka reda ut alla delar så att de hänger ihop på ett rimligt sätt, det vill säga att man söker efter mönster. Alla små delar ska vara beroende av varandra precis som i ett pussel. Man ser utanpå vad det ska bli men inuti kartongen är allt en enda röra av små delar. Men varje del har en innebörd, det gäller bara att bena ut delarna så att man ser dem och upptäcker mönster. Man måste ha en strategi, en plan över hur man ska börja. I ett pussel börjar man oftast med kantbitarna. De bildar sin helhet i form av en ram. Sedan kan små delar passa ihop och bilda till exempel en blomma eller en himmel. Tillslut faller alla bitar på plats och en helhetsbild har skapats av alla små delar. Det här är typiskt för hermeneutiken. Att man plockar isär en text eller ett samtal i små delar för att sen foga samman dem till en helhet igen. Först då kan den egna förförståelse förändras. 16

20 2. Det andra är att se till att göra tolkningar utifrån delarna. Då behöver man arbeta utifrån en strategi. Den som tolkar behöver fundera över på vilket sätt vi tolkar och vad vi har för inställning till att tolka. Det finns olika tolkningsmönster inom hermeneutiken som till exempel historiska förklaringar, jämförelser, relatera det tolkande till andra samtidiga företeelser. En tolkning ska vara kopplad till det man undersöker. Det ska med andra ord finnas ett sammanhang mellan delarna och helheten. Det kallas för valid tolkning inom hermeneutiken. Det är också viktigt att tolkningarna är förankrad i en teori vilket ger större trovärdighet. Teorin bör vara på vetenskaplig grund då det är en försäkran på vad det är som gäller ute i samhället. Det gör också att läsaren kan kontrollera den tolkning som görs. Det är viktigt att ha i åtanke om det uppkommer frågor genom materialet. Om det gör det ska även de besvaras genom tolkningar. 3. Den sista punkten är att tolkningarna behöver sammanfattas för att kunna skapa en helhet. Det kan man säga är den nya insikten man fått efter tolkningarna och den ska på något sätt förmedlas till andra. Vad är det man har uppmärksammat och finns det några möjligheter till en förändring i samhället genom det man har uppmärksammat? Det är viktigt att stanna upp och ställa sig frågande till om det finns tillräckligt med underlag för att gå ut med den nya insikten. Man bör även ställa frågan om den nya insikten har lett till att ens förförståelse har ökat eller förändrats på något sätt. Genomförande av analys Vi har utgått ifrån Ödman (2006) och Kvales (1997) råd hur man analyserar den empiri man samlat in under undersökningen. Direkt efter en intervju tog den som hade ansvaret för intervjun med sig MiniDiscen hem och skrev ner intervjun till text. Kvale tar upp två olika sätt att göra det på. Det ena är att noggrant skriva ner alla ord i intervjun vilket kan medföra att det kan bli svårt för någon utomstående att både läsa och förstå texten. Det andra sättet är att skriva ner intervjun till en mer förståelig text med risk för att man lägger i sina egna ord och nästan styr texten så att den passar för det syfte man är ute efter. Det vi gjorde var att först skriva ner intervjun i detalj. Det var ibland svårt att förstå texten då flera av de förskollärare som vi intervjuade hoppade mellan ämnena. Det var mycket ofullständiga meningar vilket vi inte uppfattade på plats. De använde sig inte av många pauser eller andra små uttryck som hm, etc. För att de som läser vårt arbete ska kunna förstå beslöt vi oss för att bearbeta texterna till en mer sammanhängande text. Vi gick alltså in och lade till text där det fattades. Vi har dock varit noga med att inte ändra på sammanhanget. Kvale har en poäng när han varnar för att byta ut ord i en mening vilket då kan innebära att meningen får en helt ny innebörd. Vi gick även in i texten och ändrade grammatiken för att våra intervjupersoner inte ska framstå som oprofessionella. Det vi också gjorde var att ta bort information som kunde ha gjort att det gick att identifiera de vi intervjuat. Även om vi nästan skrivit av ordagrant från intervjuerna, blir det en tolkning från vår sida. Det här har vi varit medvetna om och försökt så gott det gick att hålla oss till grundtexten. Vi läste ett antal olika c-uppsatser för att hitta ett passande sätt att presentera våra intervjuer på. Vi beslöt oss tillslut för att presentera var och en i en återberättande text med inslag av citat. Citaten är skrivna i kursiv stil och / / betyder att vi hoppat över en del text i citatet. Eftersom vi har valt hermeneutiken som ansats har vi lagt in tolkningar i intervjutexterna. Hermeneutiken går ut på att dela isär en text för att sedan bygga ihop den igen. Vi har läst intervjuerna flera gånger och tagit bort det som var oväsentligt för vår undersökning. Vårt redskap blev datorn där vi lätt kunde ändra och flytta på texten. För varje gång vi läste igenom en intervju såg vi antingen något nytt eller så väcktes det frågor över deras sätt att agera. Vi försökte hitta 17