Oceanseglaren

Transkript

1 Oceanseglaren

2 Innehåll nr 3/2013 Omslag: Gränsfloden Río Guadiana mellan Spanien och Portugal. Foto: Erik Omming. Inne i tidningen Resebrev l Resebrev från Kaiso 4-5 l Resebrev från seaqwest 8-11 l Resebrev från Orca l Resebrev från Septima 18 l Resebrev från Bess Safari Too Artiklar l Kortvågsradio 6-7 l Fuktproblem 25 Evenemang & föredrag l Jorden runt på 10 år l Sensommarfest på Saltarö 26 l Försommarträff i Finnhamn 27 Alltid i tidningen Långfärdssegling 3 Positionsrapporter Klubbsidor Ordförande har ordet 30 Höstprogram Kontaktlista OSK Mälardalen 31 Mälarens söta och varma vatten omsluter mig. Tänk att få bada i sötvatten och tänk att även Sigerlinn ligger i samma vatten som är en dricksvattenreservoar. Vilken lyx vi har i Sverige, vilken tillgång till en naturresurs. I sitt sommarprogram berättade Jan Eliasson om vattensituationen i världen och om den bristvara vatten är på många håll. Särskilt tydligt blir det vid rapporter från olika flyktingläger, där avsaknad av vatten orsakar bristfällig hygien och svåra sjukdomar. En bild från ett läger har fastnat; några barn och kvinnor, i en lång väntan på dagens vattenbil, kommer, kommer inte. Och här ligger vi och båten, flyter och njuter i det söta vattnet. Efter två års omfattande renovering av båten, är vi äntligen ute igen. Vilken härlig känsla, men ack så ringrostiga vi känner oss. Men efter några segelturer börjar vi känna igen både hur man drar i tamparna och var vi brukar ha prylarna. Ipadens sjökortsprogram är en nyhet som ger trygghet, men de gamla sjökorten använder vi som bas. På paddan tittar vi även fascinerat på hur många båtar med AIS det finns. De kan minsann inte gömma sig i någon ensam vik med AIS-en påslagen. De får vara beredda på oväntat besök! Nästa nummer 4 är det sista som Ingegerd är redaktör för, sen tackar hon för sig efter ett decenniums arbete. Vi har under årens lopp varvat redaktörsarbetet mellan varandra. Inför 2014 måste jag följaktligen ha en ny redaktörskompis, annars blir det halva tidningar eller vartannat nummer. Du som är intresserad behöver inte vara proffs, men du ska vara projektinriktad, samarbetsvillig, tycka om ord och texter och gilla att hålla kontakt med OSKmedlemmar runt om i världen. Fundera och ring någon i redaktionen och diskutera kring dessa frågeställningar. Under hösten har vi ett redaktionsmöte; Du som är intresserad, kom och möt redaktionsgänget och ta del av hur vi jobbar. Eva Sintorn Oceanseglaren är organ för Svenska Oceanseglingsklubben (OSK). Tidningen utkommer med fyra nummer per år. Material till tidningen skickas helst med e-post till redaktion@osk.org. I andra hand kan material skickas per post till c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, Huddinge. Ansvarig utgivare: Christer Lefvedahl. Redaktör för detta nummer: Eva Sintorn Oceanseglarens redaktion: Eva Furhoff, Barbro Karlsson, Pekka Karlsson, Ingegerd Lindén, Hans Rosendahl, Börje Sigfridson och Eva Sintorn. Layout: Eva Furhoff och Hans Rosendahl. Omslag: Hans Rosendahl. Tryck & efterbehandling: Exaktaprinting, Malmö. Miljöcertifierat (ISO14001). Priser för annonsering under ett år (4 nummer): Format Sv/vitt 4-färg 4-färg/baksida. 1/1-sida /2-sida /4-sida /8-sida Helsida: 286 x 216 mm inkl. utfall 3 mm åt alla håll. Annonsmaterialet bör vara högupplöst, cmykad pdf (alla typsnitt bifogas). Ingen moms på annonskostnaden. Leverera gärna per e-post till redaktion@osk.org eller på CD. Oceanseglingsklubben Upphovsrätten för artiklar/resebrev tillkommer respektive författare. Åsikter som framförs i tidningen är inte nödvändigtvis klubbens officiella utan speglar enskilda medlemmars uppfattning. Vi förbehåller oss rätten att göra redaktionella ändringar i insänt material. Svenska Oceanseglingsklubben, plusgiro: Ny bok Båten i vinteride av Michael Naujok. Översättning av Björn Peter Behrens. Boken handlar om upptagning, underhåll, vinterförvaring och sjösättning och är detaljerad och med många illustrativa bilder. Svensk kvinnlig ensamseglare strandade En svenskägd segelbåt på tio meter strandade vid Chiclana söder om Cádiz under gårdagen. Enligt dagstidningen Diario de Cádiz ska den kvinnliga ensamseglaren ha gått på grund vid stranden Playa de La Barrosa (bilden). Tidningen skriver att den svenska kvinnan som var ensam ombord ska ha somnat varpå vågorna ändrade segelbåtens färdriktning och förde in den mot land. Närvaron av segelbåten på stranden lockade många nyfikna åskådare på platsen som ligger vid Novo Sancti Petri i jämnhöjd med hotell Iberostar Royal Andalus. När polisen kom till platsen fann de ingen person vid segelbåten. Anledningen var att den svenska kvinnan hade gått iväg för att söka hjälp. Dagstidningen La Voz uppger att hon är oskadd men har gripits. Den svenska kvinnliga ensamseglaren riskerar ett betydande straff på grund av oförsiktighet som ansvarig för segelbåten. Guardia Civil och lokalpolisen har spärrat av området på stranden där segelbåten ligger i väntan på bärgning. 10 juli 2013 Källa: Svenska Magasinet Costa del Sol Förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar 2015 införs ett förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar i hav, sjöar och inre vattendrag. Förbudet gäller alla fritidsbåtar, förutom de som är K-märkta av Statens maritima museer. Hela Sveriges sjöterritorium omfattas. Transportstyrelsen fick i juni 2010 i uppdrag av regeringen att genomföra ett förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar. Förbudet har nu förts in i en föreskrift (TFSF 2012:13) som träder i kraft 1 april Uppdraget redovisades till regeringen den 1 mars Förbudet gäller hela Sveriges sjöterritorium, längs hela Sveriges kust, i alla sjöar och inre vattendrag. Genom förbudet mot toalettavfall från fritidsbåtar bidrar Sverige till att uppnå sitt åtagande om minskade utsläpp av kväve och fosfor. Läs mer på: Nordostpassagen öppnas igen Den nordliga sjövägen mellan Europa och Asien är på väg att bli en kommersiell fartygsrutt. En starkt bidragande orsak är den smältande isen var det fyra fartyg som gick igenom hela Nordostpassagen hade antalet ökat till tio. Den som väljer Nordostpassagen kan under gynnsamma förhållanden räkna med väsentligt mindre restid jämfört med den traditionella vägen via Suezkanalen. Dessutom behöver man inte bry sig om Adenvikens pirater. Men ännu fattas mycket på infrastrukturområdet, den sibiriska kusten är glest befolkad och hamnarna få. Det är också svårt att få hjälp om något händer. Ryssland satsar mycket pengar på att förbättra infrastrukturen utmed sin norra kust. Bland annat håller flera nya hamnar på att byggas medan redan befintliga moderniseras. Läs mer på: artiklar/ nordostpassagenoppnas-igen.html Klubbprylar OSK har blå tröjor (sweatshirts), T-shirts vita och blå, OSK vimplar, kartor på jordenruntseglingsrutter och tidningar till försäljning. Kontakta kassören Hilkka på kassor@ osk.org. Under vissa evenemang säljer vi även på plats. För försändelser per post tillkommer porto. Redaktör för Oceanseglaren sökes Vi är två redaktörer och två layoutare som jobbar med att fylla fyra nummer per år av Oceanseglaren med ett intressant innehåll. Tio år har snart gått sedan jag började som redaktör, och jag kan försäkra att det har varit både roligt och intressant att försöka spegla långseglarlivet. Nu vill jag släppa fram nya krafter som kan ta itu med denna, för klubben så viktiga uppgift. Som redaktör för Oceanseglaren bevakar man det som händer inom klubben, tar emot resebrev och artiklar, redigerar material, korrekturläser, väljer bilder, sköter administrationen kring tryckning och distribution med mera. Välkommen till vår redaktion! Skicka ett mejl till redaktion@osk.org med dina kontaktuppgifter, så ringer jag dig. Ingegerd Lindén 2 2 Oceanseglaren Oceanseglaren

3 Resebrev från Kaiso Resebrev från Kaiso En olycka kommer sällan ensam om rivsår, motorproblem och rigghaveri Krister och Anna kommer med jollen ur ett mangroveträsk vid Cholón, Colombia. Krister och Anna Malm började segla tillsammans 1962 och kappseglade mycket med en Neptunkryssare under 60-talet köpte de en Hjuvikskryssare och seglade till Västindien. Den resan slutade i juli 1969 på Trinidad där de fick jobb bägge två och där de sålde båten. Krister hade fått ett stipendium för att spela in musik på små Antillerna. Anna blev aktiv steelpanspelare. År 2004 gav de sig av på långsegling igen med S/Y Kaiso, en Arcona 36. De var ett par år i Medelhavet och seglade 2006 över till Västindien där de sedan seglat omkring på vintrarna och varit i Sverige på somrarna. Lördagen den 2 februari 2013 klockan 09:15 lämnade vi Santiago de Cuba. Det var nästan stiltje och vi fick tidvis gå med motor de närmaste dagarna. Varje dag hade vi radiokontakt med vårt radionätverk. Vi seglade förbi Haiti eftersom det inte är särskilt säkert att gå in där i dessa dagar. Vi beslöt att gå in till Isla Beata, som är den första lilla ön på den dominikanska sidan av Hispanola. När vi bara hade en liten bit kvar gick fallhaken till genuan sönder och seglet rasade ner. Vi seglade sista biten med enbart storseglet. Vi kom fram vid två på natten torsdagen den 7 februari och ankrade i mörkret efter 428 sjömil. Anna lagade genuan som fått en reva och vi kunde hissa den i andra fockfallet. På sena eftermiddagen tog vi upp ankaret och seglade mot Barahona 90 sjömil bort. Fortfarande svaga vindar. Vi kom fram nästa eftermiddag och ankrade vid den lilla Club Nautico i en väl skyddad vik. Immigration och tull vinkade från klubben och vi fick genast sjösätta jollen och ro dem ombord. Inklareringen gick utan problem och Anna fick åka med passpolisen på hans motorcykel till kontoret och tillbaka. De närmaste dagarna utforskade vi Barahona, som är en trevlig småstad. Anna hissade upp Krister i båtsmanstolen i masten och vi fick ner genuafallet, som satt vid blocket i masttoppen. Överhettad motor Strax före lunch torsdag 14 februari lämnade vi Barahona för att gå mot Boca Chica. På fredag överhettades motorn. Vi insåg att vi inte skulle hinna fram till Boca Chica innan det blev mörkt. Inseglingen till marinan i Boca Chica är trixig, så vi gick till ankringsplats vid La Caleta. Det var cirka 20 meter djupt där vi ankrade i mörkret. Natten var lugn, men på morgonen ökade vinden och vi började dragga. Vi hade dåligt med ström i batterierna, så vi kunde inte använda ankarvinschen utan fick dra upp ankaret med 60 meter kätting för hand. Sedan seglade vi mot Boca Chica. När vi kom till inseglingen tog vi ner storseglet och seglade in med focken. Vi ropade på marinan på radion, men fick inget svar. När vi kom till sista bojen kom en jolle med en man och en kvinna och mötte oss och tog oss på släp de sista 150 metrarna in till en av bryggorna i ZarPar marina. Det visade sig att Coast Guard hade hört våra radioanrop och ringt marinan. Han som satt i jollen var marinans dock manager Raul. På vägen in hängde rullrevet upp sig när vi skulle rulla in focken. När Krister skulle gå fram och hjälpa Anna att rulla in focken manuellt så rev han upp ett sår på vänster ben på en sprint i en vantskruv. Raul insisterade på att skjutsa honom till sjukhuset där de sydde ihop såret med fyra stygn helt gratis. Under tiden ordnade Anna inklareringen. Alla på Marina ZarPar var mycket hjälpsamma. Vi fick hjälp av dieselmekaniker, som fick igång kylvattnet. Det var en propp i sötvattensystemet. De renoverade också spridarna och dieselpumpen samt bytte avgasslangen som läckte kylvatten. Men det hela kostade över kronor och marinan kostade 320 kr per dygn. Mastbrott Tisdagen den 26 februari var det dags att lämna Boca Chica och styra mot Trinidad. Väderprognosen var inte den bästa för det skulle vara ostlig vind den närmaste veckan, vi hade föredragit nordost, men inga starka vindar, 5-10 meter per sekund Inga problem förrän fredagen den 1 mars klockan 22:45. Krister låg och sov och Anna hade vakt i sittbrunnen. Krister vaknade av konstiga ljud och Anna skrek att masten gått av. Masten föll ner på styrbordsidan av båten. Vi var då cirka 200 sjömil från Boca Chica och 120 sjömil söder om Puerto Rico. Vädret vid tillfället var inte hårt, vinden cirka åtta meter per sekund och cirka två meter höga vågor. Vi säkrade omedelbart masten så att spridare eller annat inte skulle skada skrovet. Sedan räddade vi jollen som låg på fördäck från att bli punkterad av den avbrutna kickroden. När vi gjort det hörde vi ett till brak. Masten hade gått av en gång till ungefär en och en halv meter utanför babords reling och den avbrutna övre delen av masten med segel hängde nu lodrätt ner i vattnet. Detta minskade risken för skador eftersom påfrestningen på båtens skrov lättade. Vi fick in bommen, så att den låg utmed båten ovanför styrbords skarndäck. När masten föll, bröt den av tre mantågstöttor och skadade relingslisten på styrbords sida samt sprayhooden. Vi bedömde det hela så att risken för ytterligare skador på båten nu var liten, men att det kunde vara risk för personskada, om vi skulle försöka åtgärda något i mörkret. Vi beslöt därför att vänta till gryningen. Så fort det ljusnade var vår första åtgärd att rigga en provisorisk antenn för vår SSB-radio med hjälp av mantågswire, som vi satte fast med buntband på sprötet på vår dan-boy som sitter på akterpulpit. Akterstaget, som är ordinarie antenn liksom VHF-antennen i masttoppen, låg i vattnet. Radiokontakt Vår plan var att kunna få kontakt med någon av båtarna, som brukar vara med i radionätet. Detta lyckades också och vi pratade med S/Y Charlotta, som låg på Grenada och S/Y Unicorn, som var på St. John, US Virgin Islands. Vi meddelade vad som hänt och att vi måste göra oss av med masten. Sedan började vi försiktigt ta bort bommen och lossa vant och stag från vantskruvarna. Vi kunde konstatera att masten bara gått av trots att alla vant och stag var intakta. Vi arbetade långsamt för att undvika olyckor och hade regelbundna radiokontakter med S/Y Charlotta på frekvensen 8182 khz. Till sist kunde vi skära av fallen, som var dragna till sittbrunnen och med en tamp via skotblock till skotvinsch försiktigt fira ut den del av masten, som var innanför relingen och släppa den, när det inte var någon stor sjö på gång. Det gick bra och masten sjönk på 1000 meters djup. Vi kunde konstatera att vi lyckats hålla båten fri från skador på skrovet. Då var klockan 14:00 lokal tid den 2 mars. Bommen är fortfarande kvar ombord. Medan vi jobbade med masten hade en av våra radiokontakter, Anders på S/Y Spray, som låg i San Andrés, informerat US Coast Guard på Puerto Rico om vår situation. Vi räknade ut att vi hade nog med bränsle för att nå Ponce på Puerto Rico 120 sjömil norrut med hjälp av motorn. Vi satte kurs mot Ponce och allt gick bra tills klockan 08:10 den 3 mars då vi var 40 sjömil från Ponce. Då stannade motorn. Vi försökte på olika sätt få igång den, men det gick inte. Vi var nu också ganska trötta och slitna. Vi meddelade situationen till våra radiokontakter och S/Y Unicorn ringde US Coast Guard, som kom in på vår radiofrekvens. Vi pratade med dem och meddelade att vi drev, men att det inte var någon risk för att båten skulle sjunka. De sa, att de var till för att rädda liv och inte kunde assistera oss. De frågade om vi kunde acceptera kommersiell bärgningshjälp. Lasse på S/Y Charlotta ringde till vårt försäkringsbolag Pantaenius jourtelefon och talade med Tommy Olsson, som sa att Pantaenius gick med på att betala för kommersiell bärgning. Bärgning Vi meddelade Coast Guard via SSBradion att vi accepterade kommersiell bärgning. De kontaktade bolaget Sea Tow, som sände iväg en liten bogserare typ ribbåt. Coast Guard kontaktade oss varje timme på radion för att kolla läget och få aktuell position. Vi fick också kontakt med dem med hjälp av vår bärbara VHF på kanal 16, troligen via en mycket effektiv repeater. Vi fick besked om att bogseraren skulle anlända 16:00, men den kom inte förrän 17:30. Vi kopplade bogserlina och kunde påbörja bogseringen innan det blev mörkt. Den gick utan problem trots ganska ordentlig dyning från ostsydost. Klockan 23 den 3 mars kunde vi förtöja vid brygga i Ponce Yacht Club, Puerto Rico. Dagen därpå fick vi ordna upp alla formaliteter med homeland security, immigration och tull och som tur var hade vi bägge visa till USA. Vi fick bra hjälp av Julio från Sea Tow och betalade dem med kreditkort. Det blev ganska dyrt, USD Vi gick till marinakontoret och skannade kvittot så vi kunde mejla det till Pantaenius. Vi fick också hjälp av Julio med en dieselmekaniker för att få igång motorn. Det var denna gång en smutspropp i bränslesystemet. När tanken började bli tom och båten gungade ganska bra, rördes smuts upp från tankbotten och satte igen bränsleledningen. Skaderegleraren Tommy Olsson på Pantaenius har varit mycket hjälpsam och trevlig. När detta skrivs måndag 11 mars så har vi redan fått ersättning för bogseringskostnaderna och en besiktningsman, Bill Baily från Tortola, British Virgin Islands, skall komma i övermorgon onsdag för att evaluera skadorna. Sedan kan vi få bättre begrepp om hur lång tid detta kommer att ta. Läget i augusti Någon ny mast och rigg från Seldéns i USA till Ponce är ännu ej levererad. I slutet av maj sa de att det skulle ta sex veckor, så den borde komma snart i till riggaren i Ponce. Vi planerar att flyga ner när masten kommit. Försäkringsbolaget Pantaenius har varit mycket bra och det har varit lätt att komma överens med skaderegleraren. Text och foto: Krister och Anna Malm S/Y Kaiso 4 Oceanseglaren Oceanseglaren

4 Artikel: Kortvågsradio Artikel: Kortvågsradio Om nyttan och glädjen med vänner på kortvåg ur S/Y Charlottas radiodagbok Lars och Inger Zachariasson på S/Y Charlotta. Vi på S/Y Charlotta har deltagit i och tidvis varit netcontroller för det lokala skandinaviska radionätet sedan slutet på nittiotalet då vi seglat runt i Karibien och i USA. Vi har haft kontakt med båtar runt Karibien, Sydamerika, Centralamerika, Nordamerika, Atlanten och östra Stilla havet. Dessutom har vi ofta haft kontakt med de trogna och hjälpsamma radioamatörerna Mats i Spånga, Gustav i Dalarna, Janne i Norrköping med flera. Vi hade nästan daglig kontakt med Kaiso under deras segling från Cartagena i Colombia till Providencia, Kuba och Dominikanska republiken. Dessutom kontakt med många andra båtar i området. Här följer ett utdrag ur radiologgboken mellan 27 februari till 4 mars, Charlotta låg för ankar vid Hog Island på Grenadas sydkust. 27/2 kl. 07:30. S/Y Kaiso N17.13 W Allt väl ombord. 480 sjömil kvar till Grenada som var S/Y Kaisos destination. Fint väder men motvind. 1/3 kl. 08:00. N16.48 W Allt väl ombord på S/Y Kaiso. Övriga kontakter: S/Y Woj/St. Lucia, S/Y Unicorn/USVI, S/Y Rosalinda/Martinique, S/Y Image/ Trinidad på land, S/Y Xavita/Guadelope, S/Y Frideborg/Miami. 2/3 kl. 08:00. N16.00 W Tappat masten under natten. Inga personskador eller större skador på båten. Jobbar med att bli av med masten. Har riggat nödantenn med mantåget och räddningsbojen. Bestämmer ny kontakt till klockan 12:00. Det var inte utan jag satte frukosten i halsen. Vi känner Krister och Anna sedan många år och vet att de är erfarna seglare så vi blev inte särskilt oroliga, vädret var ju fint. Dessutom är båda erfarna radioamatörer med kunskap om hur man riggar en nödantenn. Jag började genast tänka igenom olika kontaktvägar om situationen skulle förvärras. Vi hade en dålig Internetuppkoppling men kunde söka fram telefonnummer till MRCC Göteborg och till US Coast Guard. Anders på S/Y Spray, som befann sig på San Andrés utanför Nicaragua, kom med i loopen och meddelade olika telefonnummer. Håkan på S/Y Unicorn på USVI kom också in och hade kontaktvägar till US Coast Guard på Puerto Rico. Eftersom S/Y Kaiso ansåg sig ha situationen under kontroll avvaktade vi med att dra igång något larm. 2/3 kl. 12:00. Samma position. Jobbar med att få loss masten. Bestämmer att vi ligger standby på Mhz. 2/3 kl. 13:15. Samma läge. 2/3 kl. 14:00. Har blivit av med masten efter att ha lossat alla riggbultar. Alla vant var hela, masten vek sig en bit ovanför däck. Bommen kvar ombord. Startar motorn mot Ponce på Puerto Rico. Har gott om diesel. 2/3 kl. 16: sjömil till Ponce. 2/3 kl. 20:00. N16.23 W Allt väl ombord. Ny kontakt nästa morgon. 3/3 kl. 08:00. N17.15 W sjömil kvar. Motorstopp! Flera med på nätet som lämnar råd om åtgärder. Troligen bränslestopp på grund av att bottensatsen i tanken satt igen systemet. Krister och Anna mycket trötta. Bestämmer att vi skall ligga standby. Nu stannade motorn, säger Krister medan vi talas vid. Lät trött men inte uppgiven. Jag har tidigare jobbat lite med S/Y Kaisos motor och vet hur svåråtkomligt bränsleledningar och filter sitter. Att jobba med detta på en mastlös båt som rullar och beter sig i sjögången är ingen avundsvärd situation. 3/3 kl. 09:20. Samma position. Anser sig inte kunna eller orka lösa motorproblemet. Mycket trötta. Vill ha bogserhjälp. Håkan på S/Y Unicorn ringer US Coast Guard på USVI med mobiltelefon. Coast Guard svarar att om det inte är fara för liv går de inte ut men kan ordna med kommersiell bogsering om S/Y Kaiso accepterar det. Det finns en bogserare (SeaTow) standby i Ponce. 3/3 kl. 10:10. Lasse på S/Y Charlotta kontaktar Pantaenius i Sverige via Skype och får bekräftat att S/Y Kaisos försäkring täcker bogseringskostnader. S/Y Kaiso accepterar bogsering. Coast Guard kontaktar SeaTow. Coast Guard övervakar och skall kontakta S/Y Kaiso varje timma på Mhz. 3/3. kl. 12:00. Kontakt S/Y Kaiso. Allt väl ombord. 3/3 kl. 13:00. N17.20 W /3 kl. 14:00. S/Y Kaiso informeras om att SeaTow är på väg. ETA 16:00. 3/3 kl. 15:00. N17.22 W /3 kl. 16:00. N17.23 W S/Y Kaiso kan inte se någon bogserare. Har handburen VHF. (VHF-antennen satt i masttoppen.) Börjar undra om vi lämnat rätt position till Coast Guard. Kontrollerar. Om några timmar blir det mörkt. Bogsering i mörker? Kollar AIS på Internet och ser fartygstrafiken söder om Puerto Rico. Ser ingen bogserare. Märkligt att inte SeaTow har AIS! Då hade vi kunnat meddela S/Y Kaiso. Och omvänt. Om S/Y Kaiso hade haft AIS... 3/3 kl. 17:15. Samma position. S/Y Kaiso får VHF-kontakt med SeaTow. Two miles away. Framme om 30 minuter. 3/3 kl. 18:10. S/Y Kaiso under bogsering med 7,5 knop mot Ponce. Cirka 4,5 timmar dit. 4/3 kl. 07:30. Kontakt med S/Y Kaiso. Allt väl. Ligger i marina i Ponce. Vi må ha olika uppfattningar om USA men US Coast Guards närvaro runt Karibien skall vi vara tacksamma för. De är hjälpsamma och mycket proffsiga. Coast Guard undrade hur vi kunde ha så bra kontakt med S/Y Kaiso. De var tydligen inte vana vid att så många följde varandras seglingar. Vi kunde lämna tydliga och exakta uppgifter. Eftersom kortvågsradio som bekant innebär en-till-mångakommunikation till skillnad mot satellittelefonens en-till-en ger kortvågsradion en helt annan funk- När färden blir resans mål. Den är så självklar att vi sällan tänker tanken fullt ut. Tanken på vinden. Vi tar den för given, skotar hem och seglar iväg. Och tänker inte mer på det. Trots att vinden styr allt vårt seglande. I ett invecklat mönster över hav och kontinenter är luftens tryck i ständig förändring. Rörelser skapas mellan olika tryck. Det blåser upp en vind. Och den vind som sprider moln och regn och får jorden att leva, den vinden fångar vi upp i våra segel. Öka SeGLiNGSGLädjeN! Gransegel Stockholm , Malmö Linköping Oslo , tion. Vi var många som försökte hjälpa till efter bästa förmåga.dessutom gratis. Vi kommunicerade på Mhz vilket stämde mycket bra för S/Y Kaisos nödantenn och för oss vid Grenada 500 M åt sydost. Fungerade inte lika bra mot närmare stationer varför S/Y Charlotta kunde reläa till S/Y Unicorn på USVI och andra som var inblandade. Utan radion och deras kunskaper om att rigga en nödantenn hade S/Y Kaisos enda möjlighet varit att utlösa Epirben vilket kunde ha inneburit att ett onödigt stort pådrag startats. Att tänka igenom och förbereda en nödantenn var vi nog många som blev påminda om. Själva brukar vi på S/Y Charlotta avtala med andra radiokamrater om att ha relativt täta kontakter under våra numera ganska sällsynta längre seglingar. Det känns bra att veta att någon bryr sig om man kommer fram eller inte. Radiohälsningar och bilder från: Lars och Inger Zachariasson S/Y Charlotta, SA6CBW/KG4WNT Lars Zachariasson vid radion. Naturen själv gör att vi kan segla. Det låter trivialt, men det är det inte. Vi hämtar energin till vår motor direkt ur luften. Den finns i obegränsad mängd, kostar ingenting, är fri för alla att använda. Vi seglar ljudlöst, vi stör ingen. Vi lämnar inga avgaser, bara en tillfällig strimma kölvatten bakom akterspegeln Det är mycket märkligt och enastående tilltalande. Vinden blåser över hela planeten och om vi vill kan vi kasta loss och följa den varvet runt. 6 Oceanseglaren Oceanseglaren

5 Resebrev från seaqwest Resebrev från seaqwest S/Y seaqwest bekännelser från hjärtat av en segelbåt Hmm, that s my odd name Sea Quest or Seek West, that s the question? Why not both? That s my question! Min stackars kapten har ägnat mången stund bland oförstående hamnkaptener och drivor med felstavande myndighetspersoner, idogt förklarandes den dubbelbottnade betydelsen av mitt namn. Tror att han hittat på det bara för att få tjôta med folk, vilket ibland verkar vara huvudintresset. för mina kära omhändertagare, The Captain and his First Mate (kulturministern, intendenten, chefen, you name it) har alltid haft klart för sig vem och vad jag är. Deras älskade och trygga följeslagare över stora vatten i dramatiskt väder som alltid, följsamt och tryggt har fört dem i hamn oavsett yttre förhållanden. Vilket under våra cirka sjömil tillsammans har varierat något. Minst sagt. Att jag nu tar seglet från mun och bubblar på från en båts horisont, beror på en gryende oro att jag kommer att bli en sitting duck, eller vad det nu kan kallas när man ligger still och inte får göra någon nytta. Mitt liv som båt har ju faktiskt varit, so far, helt fantastiskt! Jag startade 1985 på ett av världens finaste varv, Najad på Orust, beställd av en kompis till ägaren av varvet vilket gör att jag blev pyntad med så mycket extra utrustning så till och med båtsnickarna undrade. Under min första period som Granny fick jag segla tämligen normalt men så småningom vaknade långseglartarmen hos min dåvarande ägare, som då startade en massiv upprustning omkring 1998 innan avfärd mot Medelhavet. Totalrenoverat skrov, ny maskin och ny rigg samt segel gjorde att jag kände mig som en liten fräsch tonårstjej igen. Under de år som förste ägaren hade hand om mig, hade jag ett liv som en omhuldad prinsessa! Sommarsäsongerna präglades av härliga seglingar längs Bohuslän, ner till Danmark, Tyskland och övriga Norden. Mycket segla blev det, jag tror han fick mig runt på cirka sjömil vilket är helt OK på hemmavatten. Lusten för längre färder ihop med bättre ekonomi gjorde att jag plötsligt befann mig på en lastbil! På väg mot Medelhavet! Dyrt, smutsigt och I ll say no more Väl på plats insåg min dåvarande kapten att detta inte var en helt ok plats för varken honom eller mig, så det blev lastbil hem igen. Snart blev jag dock ratad för en yngre förmåga, en sprillans Najad 373 och med den konkurrensen hjälper inga ansiktslyft i världen så det blev ny ägare och tillvaro på Gullholmen. Där fick jag en ganska händelselös och stillsam, men kort, period ihop med en äldre kapten. Men så på höstkanten 2002 dök det upp ett par som ville helt andra saker ihop med mig och nu blev det fart på livet som båt igen! Det gick inte att undgå att förstå att här var det stora planer på gång. Det tisslades och tasslades och planerades och jag riste i spanten av förväntan över vad som komma skulle. När en vanlig seriebåt normalt går i pension skulle jag få en total make over och bli moderniserad ända in på den minsta elkabeln, lyckan var stor! Nu vidtog en tid då jag fick känna på att någon går mig inpå kroppen och utforskar min mista lilla detalj. Bland vanligt folk kallas detta kärlek och mellan båt och kapten var det likaså. Vi fann varandra ganska snabbt, kapten och jag, men vår First Mate var snabbare! Goare kram än den jag fick av henne på Henån, första da n som ny ägare, har jag inte fått någon gång. 2007, tidig sommar, seglar jag ut med mitt kaptenspar tillsammans med en ännu äldre, men dock vacker gammal dam. En Fantasi 37:a som skulle göra oss sällskap på första testet av allt som nu installerats i och fixats med lilla jag. Givetvis blev det lite fight mellan oss gamlingar på väg mot Skottland men hur det gick kan säkert SeaWind s och seaqwest s fåfänga kaptener berätta massor om. Vi hade i alla fall en härlig tid ihop. En orustska och en skaftölandska på vift över Nordsjön. Sommaren 2008 hade de bestämt sig, Amiralen och hennes Kapten. Jag har förstått att de har en slags indelning där hon bestämmer allt i land och han gör likaledes till sjöss, så nu var det bråttom att kasta loss! Vid avvinkningen var det så mycket folk ombord så jag fick hålla i mig i pontonen så vi inte skulle sjunka innan vi ens kommit iväg. Det hade sett ut det. Snopen blev jag då vi la till i Vrångö hamn, några distansminuter från hemmahamnen? Nu har de fått nåt i skallen, tänkte jag. (Inte något, utan NÅT, en kletig massa, som man har till att foga ihop mina däcks ribbor med). Heléne kramar mig av hela hjärtat. Här grinades det så jag blev alldeles våt i sittbrunn. 8 Oceanseglaren Oceanseglaren

6 Resebrev från seaqwest Resebrev från SeaQuest Hur som haver, till slut fick jag lov att segla på som den potenta lilla dam jag är och fick oss raskt söderut till Kielkanalen. Gissa om lyckan var stor när jag insåg att vi var på väg att segla längs Europas västkust ner till Kanarieöarna, och sen? Who knows? Det blev Engelska kanalen i kuling och bidevind, alla var oroliga och spända utom jag. Och sen Biscaya som låg som en spegel. Dock höll jag på att göra i kölen när det plötsligt dök upp två blåvalar rakt framför mig! Kapten var snabb och hackade vilt på 10-gradersknappen på autopiloten och vårt val blev No blåval! Mina 36 fot klassade mig som liten bebis ihop med dessa bjässar. Nä, det här håller inte Jag kan ju inte hålla på att rabbla upp fem års segling vilket mina kära följeslagare gjort i ett antal olika forum. Nå n måtta får det vara! Vad vill ni höra? Highlights? Missöden? (Alltid poppis bland seglare.) Emotions? (Sorry about my swenglish, but I har bott in US ett bra tag nu ) Äh, what ever. Den romanen får någon annan skriva. Vi har tillsammans, Captain, First Mate & jag, seglat i Medelhavet, ner Cap Verde utanför Västafrika, över både Atlanten och ekvatorn till Sydamerika, längs Sydamerikas östkust till Karibien, till Bahamas, upp till New York längs USA:s östkust, in på floder och kanaler till The Great Lakes, via Chicago ner i Mississippi, ut vid Mobile i Mexikanska gulfen, vidare runt Kuba till Jamaica och sen tillbaks till USA. Efter dessa fyra års fantastiska upplevelser ihop med my Cap and his Mate har jag först legat uppe i en flod under hurricane season och numera fått en fashionabel adress nere i Biscayne Bay där jag fått egen dock utanför mina kära ägares uteplats. Who could ask for more? I can! Årets höjdpunkt blev en rundtur i Bahamas där stollarna tog mig ut över Florida Strait med två ton barnacles (havstulpaner) på botten och propeller (även bogisen) vilket gjorde att maxfarten blev knappa fyra knop och manöverförmågan var bedrövlig. Turligt var att vi fick vi en snäll natt och enkel angöring och en skamsen kapten rusade iväg och fixade med bottenrengöring redan före inklareringen! Han fick så dåligt samvete så större delen av semestern ägnades åt puts och fejande, däckfix och annat en gammal dam gillar. Som ni vet ger vi segelbåtar massor tillbaks i förhållande till det engagemang och omvårdnad vi får från våra seglarvänner, vilket kapten väl känner till. Resten av seglingen gick som en dans och nu är jag tillbaks i Biscayne Bay. And now då? Som nå n sa. Kuttersmycke vid en uteplats, en säsong till bland orkaner? Vet ni hur svettigt det är för en båt att ligga i Södra Florida? Förra året bodde de hos mig och då fixades AC och min kajuta var sval och fin, men det blir det nog inget med i år. Ibland kommer kapten ner och sätter sig i brunn ett tag, smeker mig sedan ömt på sittbrunnssargen och går med en suck tillbaks till sin nya fancy condo. Jag tror han funderar Nä, nu hoppas jag att detta lilla upprop (nödrop) kan beröra en sann långseglare, som skulle vilja ta mig med ut på de riktiga haven igen! Jag längtar till Stilla havet eller åtminstone Mexikanska gulfen, men kapten har fullt upp med sin business och kulturministern har sadlat om till Hotel Manager och har knappt tid att titta åt mig. Är du en sann långseglare med världsomseglarambitioner kan vi nog tillsammans övertala min gamle Landlubber d Captain. För till vem som helst släpper han mig inte, det har han lovat. Havsigt nedtecknat av er seaqwest Text och foto: Bosse och Heléne Niklasson Ekonomisk styrka, tid, hälsa Hallberg-Rassy 64 För att genomföra Dina drömmars långfärdssegling, behöver Du den ekonomiska styrkan att göra så. Många som har den styrkan vill tro att de inte har tiden att genomföra en sådan segling. Och dagen de har både ekonomin och tiden, inser de att de inte längre har hälsan. Så är Du i den lyckliga situationen att Du har både ekonomin, tiden och hälsan, tveka inte, go for it! Låt Dina drömmar bli sanna i en Hallberg-Rassy. En Hallberg-Rassy tar Dig vart som helst, i vilket väder som helst, bekvämt och lätthanterligt. - Etablerat Hallberg-rassy 310 Hallberg-rassy 342 Hallberg-rassy 372 Hallberg-rassy 40 nyhet 2012! Hallberg-rassy 412, 1 eller 2 akterkabiner Hallberg-rassy 43 Mk ii nyhet 2014! Hallberg-rassy 48 Mk ii nyhet 2013! Hallberg-rassy 55 nyhet 2011! Hallberg-rassy 64 öppet VarV augusti 2013 Hallberg-rassy VarVs ab, Hallberg-rassyVägen 1, ellös Tel reservdelar och TillbeHör: Hallberg-rassy ParTs ab, edebacken 2, ellös Tel norge: Pollen MariTiMe as, danmark: MarineParken yachts aps, Finland: oy HellMan yachts ab, En av mina favoriter på haven, en delfin som leker med min köl, utmanar förskeppet och får mig att inse hur överlägsna dessa havets kärleksfulla entertainers är. Varje gång de dyker upp blir mina följeslagare ombord som tokiga. Amiralen till och med jollrar för att locka dem till sig Oceanseglaren Oceanseglaren

7 Resebrev från Orca Resebrev från Orca Höstsegling i Eldslandet Ann Paulin och Udo Bahrenberg seglar sedan ett och ett halvt år i Sydamerika och kom till Tierra del Fuego, Eldslandet på svenska, i mars i år. Seglingen söderut utefter Argentinas kust gick från Puerto Sauce, Uruguay i Rio de la Plata via Mar del Plata, Quequen och Caleta Horno i Bahia Gil. De avseglade från Sverige 2010 med S/Y Orca. Det är tidigt på morgonen och fortfarande mörkt. Sedan ett dygn tillbaka har vi tät dimma och nästan ingen vind. För motor närmar vi oss Isla de los Estados. Vi funderar på om vi ska behöva ligga och vänta på bättre sikt innan vi går in i viken, men när det är två sjömil kvar går solen upp och dimman lättar något. Ann Paulin och Udo Bahrenberg. Fram ur dimman träder ett fascinerande landskap med höga berg och tät vegetation. Dimman ligger kvar i stråk och det vi ser är som taget ur boken Sagan om ringen. Vi går in i den yttre delen av Puerto Hoppner. Eftersom det är vindstilla och bara lite motström fortsätter vi genom det smala sundet på ungefär sju meters bredd för att komma till en liten ö, där man kan ankra och lägga fast med linor på land. Efter sex dygn till havs är det en härlig och nästan overklig känsla att ligga tryggt förtöjd med bergen och skogen runt omkring. Den känslan är en av anledningarna till att vi seglar. Isla de los Estados (Staten Island) ligger på Sydamerikas allra sydostligaste spets. Ön är obebodd och eftersom den ligger relativt långt ute till havs, i vatten kända för hårda vindar, är det inte många båtar som kommer dit. Det har funnits en straffkoloni på ön under en kort tid, men den flyttade sedermera till Ushuaia. Argentinska marinen har nu en liten station på ön. Puerto Hoppner är den bäst skyddade viken enligt segelguiden och det visade sig stämma. Vi låg som i ett badkar, även om det blåste mycket de dagar vi var där. Landskapet är vackert med höga berg, snårig skog och djup mossa. Vi var iland för att hämta färskvatten från en av de otaliga bäckarna, men att vandra på ön är svårt eftersom mossan är halvmeterdjup och sluttningarna branta. När vinden lugnade sig och vred mot nord, satte vi kurs mot Estrecho de Le Maire för att komma till fastlandet, Tierra del Fuego. Sundet är ökänt eftersom bottenförhållanden, vind och strömmar gör att det kan bildas höga, branta vågor. Vi hade sett till att vi hade medvind och låg i startgroparna för att hoppa på strömtåget och motorseglade utan problem igenom. Vi gick in till Bahia Aguirre som är en stor, vid bukt och ankrade 150 meter från den långgrunda sandstranden. Ankardramatik Enligt vår segelguide skulle bukten vara blåsig även i västliga vindar, men trots detta skyddad från sjö. Sent på kvällen började det som väntat blåsa upp från sydväst och vinden tilltog mer och mer tills vi hade mellan 25 till 30 meter per sekund i byarna. Vårt stora och tunga Rocna-ankare låg fast förankrat i sanden och vi var inte särskilt oroliga. Det, som bekymrade oss mer, var att dyningen i viken började byggas upp och vi hade cirka en halv till en meter höga vågor. Udo satt ankarvakt och väckte mig vid midnatt eftersom vår lina, som avlastar ankarkätting och ankarspel hade gått av och han ville sätta en ny lina. Precis då hör vi hur kätting rasslar ut från ankarboxen och vi springer upp på däck. Orcas gungande i vågor och vind har gjort att kättingen hoppat av själva rullen på ankarspelet och 70 meter kätting är på väg ut. Kättingen sitter fast endast med en tunn lina i änden för att man ska kunna kapa den i nödfall. Jag kastar mig till sittbrunnen för att starta motorn och styra upp mot vinden för att avlasta kättingen och Udo försöker få kättingen tillbaka över själva spelet. Så småningom får vi kontroll över situationen, med kättingen på plats och med nytt schackel samt lina för avlastning. Då kan jag också ta hand om Udos fingrar, som har brännskadeliknande sår efter arbetet med kättingen. Det är fortfarande svårt att förstå hur en 25 millimeter tjock lina kan gå rakt av utan synlig nötningsskada, men det måste naturligtvis vara en svaghet som vi inte har sett. Nu har vi två linor till kättingen för säkerhets skull. Vi har också satt på en bygel som genom att hålla ned kättingen mot däck bättre ska förhindra att den kan hoppa ur rullen på spelet. Det som skrämde oss mest var, hur lätt det är att skada sig allvarligt, när något sådant här händer. Udos händer läkte relativt snabbt, men risken för att förlora fingrar är naturligtvis inte värt ett ankare. Estancia Haberton Efter fem veckor utefter Argentinas kust med bara varandra som mänskligt sällskap var det roligt att komma till Estancia Haberton vilken är en av de äldsta gårdarna på Tierra del Fuego. Släktingar till den första brittiska familjen bor kvar på gården, som nuförtiden är inriktad på turism. Det finns restaurang, café, gårdsmuseum samt ett museum för däggdjur i haven. Vi var så glada att få prata med de unga guiderna och servitörerna och vi följde med på guidningar på gården samt på muséet. I anslutning till muséet finns en forskningsgrupp som arbetar med paleontologisk forskning. Kadaver av valar, delfiner och andra djur som hittas på stränderna transporteras till muséet och vi fick se hur de i stora grytor kokar och rengör benen. Det luktade illa och var lite obehagligt, men samtidigt intressant. Efter rengöring av benen katalogiseras och sparas alla skelettdelar för senare analys. Med hjälp av våra foton och filmer fick vi också hjälp av personalen på muséet att artbestämma de valar, som vi sett tidigare och det visade sig vara vikvalar. Lekfulla sjölejon. Orca i Caleta Olla. 12 Oceanseglaren Oceanseglaren

8 Resebrev från Orca Resebrev från Orca Ushuaia Lagom till påsk kom vi äntligen fram till Ushuaia. Vi lade oss vid Club Nautico, mitt i stan, och njöt av att vara i civilisationen igen. I Ushuaia finns det mesta som man kan behöva som seglare. Välsorterade livsmedelsbutiker, båttillbehör, diesel, verkstäder och liknande. Ushuaia har cirka invånare och är en relativt välmående stad. Arbetslösheten är lägre och man tjänar betydligt mer än i norra Argentina. I princip alla kryssningsfartyg på väg till Antarktis lägger till i Ushuaia och det är fullt av turister från Europa och Sydamerika. Efter tre veckor hade vi provianterat klart och dessutom tröttnat på stadslivet och turisterna och klarerade ut. Det är en relativt enkel process med argentinska mått mätt, trots antalet papper som ska fyllas i. Immigration och passkontroll är på samma ställe som hamnmyndigheterna och tullen ett stenkast därifrån. Över gränsen till Puerto Williams i Chile Puerto Williams ligger på andra sidan Beaglekanalen bara 25 nautiska mil sydost om Ushuaia. Man kan inte segla mellan argentinska och chilenska vikar och hamnar som man vill, utan man måste klarera in och ut i respektive land och eftersom det finns ganska mycket militär aktivitet i gränsområdet är det svårt att obemärkt ta sig in någonstans. Beaglekanalen bjuder på omväxlande vindar och väder. Vi har gått för motor i strålande sol, men även kryssat i hård motvind. Vindväxlingarna går fort. En gång har vi länsat i 15 meter per sekund med revade segel medan en vänbåt två distansminuter framför oss har gått för motor i lätt motvind. Beaglekanalen har ett rikt djurliv och man har alltid sällskap av stora flockar sjöfågel, pingviner, sjölejon, sälar och delfiner. I P u e r t o Wi l - l i a m s ligger man vid Micalvi som ursprungligen är en lastbåt från Rhen i Tyskland. På t a l e t a n v ä n d e s Ankringsviken i Puerto Hoppner. Micalvi för att transportera ammunition från Europa till Chile som då var i krig med Argentina. Efter kriget användes hon som transport till chilenska hamnar runt Estrecho de Magellanes och Tierra del Fuego. Sedan slutet av 1970-talet står hon på grund och utgör en bra och stabil brygga för segelbåtar. Salongen och bryggan har gjorts om till en charmig klubblokal och bar och är rikligt dekorerad med flaggor, tröjor och bilder från besökande båtar. Vedkaminen värmer skönt nu på hösten och det är mysigt att på kvällarna sitta och prata med andra seglare. Micalvi drivs av radarparet Alejandro och Fransisco. De gör en hel del renoveringar och förbättringar för klubbens räkning. Puerto Williams är troligen södra Sydamerikas säkraste hamn och räcker inte riktigt till för alla segelbåtar varav mer än hälften är charterbåtar och resten vanliga långseglare som vi. Vi låg först som femte båt i paket och så småningom som nummer två. När någon ska iväg är det ett pyssel med förtöjningar och manövrerande, men det går för det mesta mycket smidigt eftersom alla är tillmötesgående och hjälps åt. På vintern är det lite färre seglare ombord på båtarna eftersom flera har lämnat Puerto Williams för att flyga hem. Vi trivs väldigt bra i Puerto Williams. Det är litet och alla hälsar på gatorna och i affärerna och det gör att man som seglare och främling fort blir igenkänd och känner sig välkommen. Puerto Williams ligger på ön Navarino och är relativt isolerad från övriga Chile. Livlinan är flyget och färjan till Punta Arenas. Att gå till det lilla biljettkontoret för flyget är en upplevelse i sig. Det fungerar som en social institution. Folk kommer in för att hämta biljetter eller paket och pratar om familjen och vädret. När vi var där, fick vi dessutom fick en liten lektion i Puerto Williams historia. Färjan kommer oftast in på fredag förmiddag och då passar alla på att handla eftersom det innebär färska grönsaker, frukt och kött. På onsdag eller torsdag finns oftast bara lite lök och halvt ruttnade tomater kvar, men konserver, torrvaror och fryst mat går alltid att köpa. Det finns en tre, fyra livsmedelsaffärer och man får lära sig sortimentet och gå till flera för att få det man vill ha. För proviantering för längre tid kan man beställa varor i förväg som sedan levereras till Micalvi. Navarino är en vacker ö med skog och berg. Bortsett från Puerto Williams bor det bara några få personer runt kusterna och inlandet är helt obebott. Det finns fina vandringsstigar för dagsturer eller längre vandringar. Vi har gått dagturer i fjällskogen och upp på bergen. På många sätt påminner skogen om den hemma i Sverige, men träd och undervegetation är helt olik den nordiska. Det finns inga barrträd, däremot vintergröna lövträd och träd som tappar sina blad och nu på hösten brinner bergssluttningarna i höstfärger. Väder och vind Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att vädret växlar mycket och snabbt. Vindarna bestäms av högtrycken över Atlanten och Stilla Havet och de lågtryck som passerar mellan Sydamerika och Antarktis. Det verkar dock som om isobarerna vidgar sig över land. I Beaglekanalen kan det blåsa 5-10 meter per sekund, medan det runt Kap Horn, bara 50 nautiska mil därifrån blåser 15 till 20 meter per sekund. Det kan också vara stor skillnad mellan medelvinden och byvindarna. När vi läser Grib-filer tittar vi numera mest på byvinden som ger en bättre uppfattning av hur den upplevda vinden kommer att bli. Vindarna kommer till 75 procent från nordväst till sydväst och är oftast starkare på eftermiddagarna, så det gäller att utnyttja timmarna precis efter det blivit ljust. Temperaturen sedan vi varit här under april och maj har varit ungefär mellan fem och tolv grader och frost några nätter. Ju längre västerut man kommer desto mer regnar det. Det räcker med att man kommer en dagssegling västerut Ushuaias hamn i kvällsljus. från Puerto Williams, så är det betydligt mer regn. Naturligtvis har vi också fått känna på det beryktade dåliga vädret här nere. Vi hade tänkt ta en kortare segeltur till glaciärområdet väster om Ushuaia, men kom bara till Caleta Olla, där vi låg en vecka med regn, snö och hård blåst. Armadan i Chile har bra väderleksrapporter och vi tar emot väderfax samt talad prognos på kortvågsradion. De lägger också ut all information på sin hemsida på internet. De ger endast 12 och 24-timmarsprognoser, så Grib-filer för lite längre period är bra för planeringen. Prognoserna ändrar sig dock snabbt och efter tre dagar framåt är tillförlitligheten ganska låg. Litteratur och information Den absolut bästa segelguiden är Patagonia & Tierra del Fuego Nautical guide av Mariolina Rolfo och Giorgio Ardrizzi. Det är ett italienskt par som seglat här nere i femton år. Alla seglare som vi träffat använder sig av deras utomordentliga information och skisser över ankringsplatser och sund. Det är till och med så att, när vi pratar på kortvågsradion om positioner med varandra, använder vi deras numrering på ankarplatser i stället för namnet. En annan bok som alltid ligger framme är vårt spansk-svenska lexikon. Väderleksrapporter och kommunikationen i hamnar och över VHF sker till största delen på spanska. Vi kunde ingen spanska tidigare, men har lärt oss efter hand för att hjälpligt kunna förstå och uttrycka oss. Det är roligt att lära sig ett nytt språk och vi har aldrig upplevt någon irritation om vi inte förstått, utan om man ber att till exempel radiostationen upprepar och talar långsamt går det väldigt bra. Som komplement till den nautiska guiden har vi Lonely Planets bok över Argentina, som inkluderar chilenska Patagonien. Det är bra för att orientera sig i städer, få tips om allt från museer, restauranger och vandringsstigar till var man hittar post och bank. Fortsatt segling i Patagonien I början av augusti börjar vi segla västeroch norrut utefter Chiles kust. Vi räknar med att vara i norra delen av Chilenska Patagonien runt jultid, ungefär 1200 nautiska mil från Kap Horn. Vädret under en vintersegling i Chile blir naturligtvis kall, med medeltemperaturer runt noll grader till en början, så det gäller att värmaren fungerar bra. Däremot sägs det att vindarna är mer stabila och förutsägbara och de lugna perioderna längre. Vi ser fram emot seglingen och återkommer med ett resebrev om hur det har gått. Text: Ann Paulin Foto: Ann Paulin och Jan van Weeghel Ann Paulin och Udo Bahrenbeg seglar S/Y Orca, 45 fot segelbåt i stål. Modell: Modifierad Super Secura. Konstruktör: Reink. Fakta: 17 ton, 1,20/2,80 djupgående, 14 m LÖA. Hemsida www. sy-orca.com 14 Oceanseglaren Oceanseglaren

9 Evenemang & föredrag Evenemang & föredrag Jorden runt på tio år Lena och Kenneth Ekblom tillbringade tio år på långsegling med sin 39 fots Hallberg Rassy Blue Moon. Det var fullsatt på Sjömansskolan i Stockholm den 4 april, när de berättade och visade bilder från sin resa för oss OSK:are. Den 15 juni 2002 påbörjades Atlant överfarten från Gran Canaria. Ganska direkt efter starten fick de känna på en rejäl storm. Båtar spolades upp på land, krogen på piren i Puerto Mogan sopades ner i havet, båtar sjönk. Varför utsätter vi oss för det här egentligen? frågade de sig. Dagen före julafton var de framme i Västindien. På Trinidad fanns allt vad de behövde av grejor till båten och möjligheter till reparationer. De köpte bland annat en stadig dinge med motor för motsvarande kronor. De kompletterade också med autopilot, vindgenerator med mera. Sedan tidigare hade de släpgenerator och dubbla generatorer på motorn. Här är det billigare än i Sverige. Trinidad har de lägsta priserna i ökedjan, det blir dyrare ju längre norrut man kommer, säger Kenneth. Tre säsonger i Karibien Kenneth och Lena anser att Karibien är det absolut bästa seglingsområdet, om de jämför med andra vatten som de genomkorsade under sin långa resa. Det blev tre säsonger här, och hit kom också barnen på besök. Annars var Kenneth och Lena för det mesta ensamma ombord. De gjorde några resor hem under de tio åren, den längsta perioden på Blue Moon i ett sträck var 2,5 år. Gården där hemma sköttes av dottern, men 2004 beslöt de att sälja den och fortsätta sin seglats västerut. Överlag var det billigt att leva, båten var rätt ny och krävde inte mycket reparation. Diesel och gasol fanns att köpa överallt. Resan gick vidare till San Blas, Panama, Galapagos, Marquesas. Kenneth och Lenas tips och erfarenheter Skaffa watermaker, SSB, dinge och bra pilotböcker. Skaffa kortvågsradio, ett överlägset kommunikationsmedel. Watermakern, av märket Spectra, gick klanderfritt i åtta år. Använder autopilot; vindgenerator och släpgenerator ger tillräckligt med ström. Har dessutom dubbla generatorer på motorn. Var noggrann i valet av försäkringsbolag. Mycket varierande priser, ständiga förändring/ ar av priserna. Vapen fanns inte ombord på Blue Moon. Missa inte norra Spanien! Här- Kenneth och Lena Ekblom. liga människor och fina rías med få utländska båtar. Det går att ta sig fram med engelska och/eller franska, men många gånger önskar de att de hade kunnat spanska. Så rådet lyder: Plugga spanska! Att ligga och vänta på att få gå igenom Panamakanalen var påfrestande och Colón var ett hemskt ställe, tyckte de. De hade velat besöka Cartagena, som de hört andra seglare lovorda som en mycket vacker stad, men tyvärr hanns det inte med. Över Stilla havet tog det tio dagar till Galapagos och ytterligare tre veckor till Nuku Hiva, i Marquesas. Här är det vackrast i världen, en Edens lustgård, säger Lena. På Marquesas kan man gärna stanna över orkansäsongen och på så vis ägna detta intressanta område den uppmärksamhet det förtjänar. Det finns överhuvudtaget enormt mycket att se i Stilla havsområdet, en säsong är alldeles för kort tid att tillbringa här, anser hon. Men så bar det av till Tuamotos, mellan Marquesas och Tahiti. Före GPS:ens tid seglade man runt detta svårnavigerade område. Här blev Lena och Kenneth vänner med tillsynsmännen och fick genom dem en djupare insyn i livet på öarna. På Tonga stiftade de bekantskap med kavan, berusningsmedlet nummer ett på öarna. Den görs på pepparbuskens rot, ser ut som grått vatten och smakar ingen ting. Någon effekt kände inte heller enligt Lena och Kenneth utom en viss ömhet på tungan. Trolldom och rituella danser Runt Fiji stämmer sjökorten dåligt, och det rullade ordentligt på ankring arna. På Vanuatu mötte de magi och trolldom och bevittnade männens rituella danser. De hade med sig T-shirts som presenter och det var mycket populärt. Vi är nu inne på år 2006, Kenneth och Lena seglade vidare till Opua på Nya Zeeland, och här blev det kallare. Vindarna var sydvästliga och kuling var svårt att undvika på denna sträcka. Som omväxling övergick de till semester på hjul Kenneth och Lena tycker att Karibien var det bästa seglingsområdet som de passerade under sin långa resa. Här ankring vid Union Island. och utforskade Nya Zeeland i en bil, som de köpte billigt och sedan sålde vid vistelsens slut för samma belopp som köpesumman. De köpte också kortvågsradio, de hade hittills använt enbart satellittelefon. Kortvåg borde vi ha haft från början, säger de. Den kom till enormt stor nytta. Ankrade inne i Sidney Det bar iväg igen, till Australien, där de ankrade inne i själva staden Sidney, vilket australiensarna själva inte tillåts göra. Från Australien seglade de tillsammans med ett tiotal andra båtar med Indonesien som mål. På väg mot Darwin i Gulf of Carpentaria i norra Australien, råkade de in i en kraftig storm med monstruösa vågor. Det var den värsta sjö de upplevt, den kom från alla håll i 50 knop. Mitt uppe i alltihop var det mycket fartygstrafik. Stormen orsakade skador på de flesta båtarna. Besättningarna var chockade, det tog två dygn innan man började återhämta sig från upplevelsen. Där ungefär, fick Lena och Kenneth lov att avbryta sin berättelse. Det hade nu gått två och en halv timme och de hade bara hunnit fram till sina äventyr i Indonesien. Det är en bra bit kvar för att fullborda varvet jorden runt! Vi ser fram emot deras föredrag i höst, som handlar om färden hem, via Röda havet. Har skrivit bok om resan Det hinner hända mycket under tio års långsegling. Lugna perioder bryts av plötslig dramatik, en gungande båt är den enda tillflykten. Lena har just blivit klar med en bok som än så länge går under arbets namnet Himmel och helvete sanningen om att segla jorden runt. Det ska bli intressant att läsa den så småningom. En artikel om Lena och Kenneth och ett utdrag ur boken som publicerades i Renew Magazine (www. renewmag.se), placerade sig som trea bland tidningens mest lästa artiklar. Ingegerd Lindén Lena som passagerare i segelkanot i San Blas 16 Oceanseglaren Oceanseglaren

10 Resebrev från Septima En berg- och dalbana Detta finner du bara hos Pantaenius SWE /2013 Vad har berg- och dalbana med långsegling att göra? Jo, det går ju upp och ned, inte bara i vågorna! Här berättar Jaja Tornberg om en kontrastrik resa med besök i bland annat Skottland, Brasilien och USA. Långa seglatser med Septima (HR 382) kräver förberedd båt, skeppare med hustru. Septima och hennes besättning är lycklig när allt är packat och klart och vi är iväg på vår långsegling. Välfylld kylbox till exempel känns fint, men vad händer när man ska ha tag i något längst ned i boxen? En lång djupandning är ett måste, för helt plötsligt har den lovvärda ordningen växlat till oordning. När allt är på plats igen kan man skratta åt det hela, det är ju är en del av livet i båt. Komiskt är det även när man kastas hit och dit ombord. Vid skadade fingrar har detta blivit extra tydligt inte alltid lika komiskt förstås, enbart en hand är svår att klara sig med. Vinterkläder ombord Vi lämnade Sverige 2010 i maj och gick via Caledonian och Crinan canals till Irland. Det var kallt som attan. Vi var iklädda vinterkläder med regnställ, men vad gjorde det i glada seglares sällskap och med Skottlands vackra omgivningar och ett och annat pubbesök. Värmen mötte oss i Spanien och svek oss inte på vår väg söderut till Cap Verde och kulminerade i Salvador i Brasilien där den nästan blev outhärdlig. Då längtade vi nästan efter kylan i Sverige när vi fick rapporter från vinterlandskapet hemma. Där stod vi inför vägvalet att styra norrut eller fortsätta söderut. Valet blev inte svårt, men först upplevde vi storstaden och fina seglatser i Bahia de todos os santos och floderna omkring, liksom Rio Cairu med härliga vyer och intressanta små platser, där ryttare ofta galopperade fram på gatorna. Kontrasterna var påtagliga. Jaja Tornberg vid rodret. Karibien bjöd på varma vindar och underbart njutbart vatten med snorkling bland vackra fiskar och koraller. Virgin Island och Bahamas stod även till buds för dessa våra lustar (inte minst att simma med delfiner helt apropå) med ännu behagligare temperaturer. Vi svettades inte längre konstant. Båten är som en del av en själv och det känns dystert när grejer som fungerat ena dagen går sönder nästa. Man vet aldrig vad som väntar. Internet funkar oftast, men inte alltid. Hur klarar man detta ombytliga äventyr? Jo, med en händig skeppare och tålamod verkar det mesta gå att fixa. Det är frustrerande med dragkedjor som kärvar de måste underhållas med välgörande salva, lärde vi oss. Stuvning inte alltid så lätt Stuvning ombord är ett eget kapitel, det händer att minnet sviker när grejor flyttas eller bara försvinner. Var la vi kaffet eller jul-påsknubben? Listor hjälper inte alltid, även om ambitionen är hög. Bunkring är alltid lika spännande. I Västindien är det ingalunda självklart att man hittar den mat man vill ha, undantaget de franska öarna. Frukt och grönsaker, en del främmande för oss, säljs vid stånd utmed vägar eller på marknader. Fisk och lobster är våra favoriter, när man köper dem direkt av fiskaren eller fiskar själv förstås. Då leker livet. Många ickeseglare undrar vad vi gör hela dagarna. Ja det undrar vi också ibland, men tiden bara rusar iväg. Seglatserna i sig gillar vi mycket och vi är båda nöjda med att hinna läsa och lyssna på intressanta podradioprogram som tankats ned i marinorna. Daglig gympa är nödvändigt för att hålla kropparna igång. Det kan vara nog så svårt under seglats, men försöka duger. Skönt när fötterna får trampa fast mark, trots att det svajar efter lång seglats. Nya människor och platser Berg- och dalbanan är mer än vågor, temperaturer och överraskningar. Alla människor och platser av olika slag och kulturer tillhör höjdpunkterna. Livsstilar är fascinerande, ibland beklagliga i sin enkelhet, folk i hyddor eller magnifika villor och ett överflöd utan like. Skyskrapor omgärdade oss i Miami med sin mångfald. Intra Coastal Waterway (ICW) utmed USA:s ostkust är verkligen annorlunda. Manateer och alligatorer lurar i det dunkla vattnet, som är trångt och grunt. Ja, ibland för grunt! Varierande vyer gjorde resan väl värd. Den varma jackan inköpt 1970 plockades fram och havet väntade utanför med sina fantastiska blå färgskiftningar. Språken växlar i de många mötena. Ibland förstår vi ingenting, men glada och vänliga människor har vi alltid mött! Tänk vad en blick eller ett leende betyder mycket! Keep on smiling and sailing Läs gärna våra resebrev på Jaja Tornberg Fast överenskommet försäkringsbelopp Ingen självrisk vid t ex totalförlust, inbrott, brand, transportskada, blixtnedslag Möjlighet till världstäckande seglingsområde Pantaenius täcker skador för force majeure som t ex naturkatastrofer Tyskland Storbritannien Monaco Danmark Österrike Spanien Sverige USA Australien 18 Oceanseglaren Föreningsgatan Malmö Tel. +46 Oceanseglaren Fax info@pantaenius.se 19 Nytt för gammalt inga åldersavskrivningar Använd båten året runt utan tillägg Assistans, t ex bogsering till närmsta varv, leverans av drivmedel, batterier och reservdelar ingår upp till sek Högsta betyg för Pantaenius: Båtnytt 5/2012, Vi Båtägare 4/2012, Segling 2/2012, På Kryss 1/2011 och På Kryss 9/ % av självrisken för medlemmar i OSK

11 Resebrev från Bess Safari Too Resebrev från Bess Flying Safari Penguin Too Columbus hemmavatten tips inför seglingen Under sommaren 2013 seglade Erik och Mary Omming längs Algarve och Costa de la Luz. Här finns flera trevliga och skyddade hamnar där några av favoriter är Lagos, Ayamonte och Rota. Man möts av en mycket rik kultur, där bland annat Costa de la Luz hade stor betydelse för de stora upptäcktsresorna till havs. Sevilla och Cádiz är ett par höjdpunkter, liksom Doñana. Portugals södra kust, Algarve, sträcker sig från Cabo de São Vicente i väst till gränsfloden mot Spanien, Rio Guadiana i öst. Den västra delen är klippig med höjder runt femtio till etthundra meter, i öster är det låglänt med snart sagt oändliga, vindsvepta sandstränder och flera laguner med ankringsplatser. Spaniens sydvästra kust mot Atlanten, Costa de la Luz, går från Rio Guadiana till Tarifa vid Gibraltar sund. Detta område är förvånansvärt lågt. Förvånansvärt då Spanien i huvudsak är bergigt och höglänt. Faktum är att Spaniens medelhöjd är en av Europas absolut högsta, men vid Ljusets kust raka motsatsen. Har utvecklats mycket Allmänt kan sägas att dessa kuster ur seglarens synpunkt utvecklats mycket under de senaste decennierna, då en mängd marinor har byggts. När jag jämför mina handböcker från 1982 respektive 2010 påminns jag snabbt om att det är två helt olika världar som beskrivs. Till exempel var sevärda Cádiz fram till början av 1990-talet besvärligt att besöka med segelbåt. Detta hindrar inte att den spanska delen är relativt sett lite exploaterad. Angränsande Costa del Sol befinner sig till stor del i en annan situation. I Algarves hamnar dominerar vi med utländska båtar, på Costa de la Luz är det tvärtom. Faktum är att under åtta veckor i dessa spanska vatten, under brinnande högsäsong, har vi endast sett två nordiska båtar, en svensk och en dansk. Dess utom en högst måttlig mängd från andra Har seglat i 30 år Erik och Mary Omming har seglat tillsammans i drygt 30 år. Sedan några år tillbaka i Najaden Bess Safari Too. De har hittills haft 20 olika gästflaggor hissade under styrbords spridare. Erik har seglat över Atlanten. Här kan du läsa mer: Foto: Hans Bergman nationer. Här styr de spanska seglarna själva! Genomgående har vi i båda länderna blivit mycket väl mottagna. Under alla de månader vi nu seglat här har vi, med något en staka undantag, bara träffat positiva människor bland hamnarnas personal, i affärer och på restauranger. Längs den portugisiska västkusten får man vara beredd på rejäl dyning. Suget i dyningen är sådant att den som än så länge hållit sig till skandinaviska vatten nog har svårt att föreställa sig vad den innebär. När vi rundat Cabo de São Vicente var det som att komma till en insjö! Vart tog dyningen vägen! Plana vågor, som en god vän till oss brukar säga. Självfallet skall man inte underskatta havet utanför Algarve, det kan vara nog så tufft, men faktum är att sjön är annorlunda. En ständig anledning till skärpt Virgen del Carmen är sjöfarar nas skyddshelgon. uppmärksamhet är alla fiskeredskap. Till del tonfisknät, ytterst kraftiga, även lastfartyg riskerar problem om de trasslar in sig, dock är de hyfsat utmärkta. Numerärt är det konventionella nät som dominerar. En oändlig mängd. På den portugisiska sidan ofta helt undermåligt utmärkta, inte sällan med en PET-flaska eller korkbit. Längs Costa de la Luz är det bättre, men långt ifrån godtagbart. Lagos Den första användbara hamnen efter att man rundat São Vicente är Lagos. Vid Rio Bensafrims utlopp byggdes för snart tjugo år sedan Marina de Lagos. Den är mycket väl skyddad. Vi vet av egen erfar- I juli firas hon i hela Spanien enhet att det även vid pålandskuling inte är någon svinga i hamnen. Däremot är själva hamninloppet tveksamt i hård pålandsvind. I motsats till hur det är i många andra hamnar ligger fiskehamnen utanför marinan, så det uppstår inget svall från fiskebåtar. Marinans personal är genomgående mycket korrekt, hjälpsam och vänlig. Ett varv, Sopromar, ligger i direkt anslutning till marinan. Personligen har vi begränsad erfarenhet av dem, men de arbeten de har gjort åt oss har varit till belåtenhet. Hamnen ligger i en gammal stad, med allt vad det innebär. Kort gångavstånd till supermarket, ett halvdussin biluthyrare, goda kommunikationer, den sedvanliga mäng den av restauranger och barer etcetera. Kanske något förvånande, med tanke på stadens storlek, finns två restauranger rekommenderade av Guide Michelin. Vi har ätit middag på båda och blev mycket nöjda! Lagos är genom kombinationen god hamn med rustningsmöjligheter och sitt geografiska läge populär både som utgångspunkt för vidare seglats till Madeira och Kanarieöarna samt för de båtar som kommer från Västindien/Azorerna. Själva tycker vi dessutom att Lagos, både marinan och staden, är trevlig. Med vad vi vet i dag är vårt förstahandsval för övervintring i den här regionen enkelt. Inför övervintring, eller rättare sagt längre vistelser i olika länder, bör man i förväg reda ut regelverken för respektive land. Dels för aktuella fysiska personer, dels för båten. Detta för att undvika framtida obehagliga överraskningar från myndigheterna. Bestämmelserna för EU-medborgare i EU-länder är hanterliga, mer komplicerat blir det med båten. Portimão, Rio Arade En timmes segling österut från Lagos ligger staden Portimão vid Rio Arades utlopp. Inloppet har den stora fördelen att det är ett av få längs den här kusten som är möjligt att gå in i även under hårt pålandsväder. Annorlunda är det med marinan. Vi har själva vid pålandskuling bevittnat tung svinga i hamnen. Trots detta är det en populär övervintringshamn. Marinans läge i Portimão är av karaktären mitt-i-ingenstans. Långt till affärer och annat. När man väl kommit in till staden finns dock det mesta, stora shoppingcentra med mera, dock befriat från charm. På floden, Rio Arade, har vi ankrat vid ett flertal tillfällen. Direkt när man passerat vågbrytarna, söder om Forte de São João, finns en ankringsplats. Mycket god hållbotten. Men, fiskeflottan och små som stora motorbåtar passerar förbi, så håll i kaffekoppen! Albufeira Här finns en nybyggd marina med tillhörande semesterbostäder. Vintertid har vi själva sett svinga i hamnen. De sanitära inrättningarna hade 2012 och 2013 en stor förbättringspotential. Hela komplexet är, enligt min mening, själlöst och tråkigt. Ría Formosa Vid Algarves större stad, Faro, och den mindre Olhão ligger Parque 20 Oceanseglaren Oceanseglaren

12 Resebrev från Bess Safari Too Resebrev från Bess Flying Safari Penguin Too Sand, charmiga städer och besök i naturreservat hör till upplevelserna. På bilderna en stork, Cadiz och Ilha de Culatra. Natural de Ría Formosa. Naturreservatet sträcker sig flera mil längs kusten, avgränsat i söder via långsmala sandrevlar, bland annat öarna Ilha de Barreta och Ilha da Culatra. Här finns lagunområden med saltängar, träsk, småöar, rara fåglar, ormar, paddor och kameleonter. Vi seglade in vid fyren Cabo de Santa Maria. Det finns flera ankringsplatser med mycket god hållbotten. Vi har problemfritt legat ankrade i både liten och styv kuling. Vindlä existerar inte, dock gott sjölä. Den hårda vinden vi hade drog upp krabba vågor om 4-5 decimeter. Ett fenomen att känna till är be växningen och sjögräs som flyter runt. Huvudmotorns, elverkets och toaletternas sjövattenfilter fick rengöras flera gånger. Vid ett tillfälle låg vi ankrade under två veckors tid. Att beväxning är ett allmänt problem i den här delen av Europa är väl känt, men det här Båtens botten, propellern, bogpropellern vi har aldrig varit med om något liknande på så kort tid. En professionell dykare hade fem timmars stenhårt arbete med att göra rent. Med jollen gjorde vi fina utflykter till Ilha da Culatra med dess två mindre bosättningar, lilla affär och förvånande många serveringar. Vindlä existerar inte, dock gott sjölä. Río Guadiana, Ayamonte Río Guadiana är gränsflod mellan Spanien och Portugal. På den portugisiska sidan ligger den lilla orten Vila Real de Santo António. Marinan är trång och lider av att tidvattenströmmen flyter rakt igenom. Vänner till oss har beskrivit mardrömsliknande manövrer de genomlidit. Betydligt bättre är då marinan i Ayamonte, på den spanska sidan. För att nå floden från Atlanten måste först uppgrundningen i mynningen passeras. På sjökortet är djupsi ffrorna lätt skräckinjagande, men om man håller reda på tidvattnet är det inte något problem. De gånger vi har passerat har vi gjort det mellan en och två timmar före högvattnet, då aldrig under fem meter. Ayamontes marina lider av igenslamning. Vi har de gånger vi besökt hamnen legat på en av de djupaste platserna, vilket sommaren 2013 innebar cirka 1,5 meter. Vår båt sticker 2,5 meter. Som lägst hade vi 1,9 meter, när lågvattnet var +0,4m, i praktiken inte ett problem eftersom bottnen består av mjuk lera. Dock, hamninloppet har ungefär samma djup. Eftersom uppgrundningen passerades någorlunda nära högvattnet och distansen till Ayamonte är 3,5 sjömil hinner man problemfritt till hamninloppet medan det fortfarande är gott om vatten. På floden ankrar en hel del båtar. Man måste då ta 2-3 knops tidvattenström i beräkning. Marinan ligger i staden, det vill säga det är hela tiden liv och rörelse, nära till det mesta. Två supermarkets på kort gångavstånd, biluthyrning, en båttillbehörsaffär. Den gamla stads kärnan är historiskt intressant, charmig och väl värd ett ordentligt besök. Endast någon kilometer norr om Ayamonte ligger sedan drygt två decennier bron över floden. Det hindrar inte att flodens lilla färja fortfarande är i drift och fraktar både passagerare och bilar. Kul! Alla vi talat med är entusiastiska över att segla uppför floden, cirka 20 sjömil är möjligt. På grund av vår masthöjd har vi tyvärr fått avstå. Ayamonte är en utmärkt utgångspunkt för att nå Sevilla landvägen. Vi åkte bil, även bussförbindelse finns. Här på Costa de la Luz är turisterna betydligt färre än på Algarve, och de som finns är i huvudsak själva spanjorer. I stort sett alla marinor längs Ljusets Kust drivs av Agencia Pública de Puertos de Andalucía, www. eppa.es, vilket är ett offentligt företag. Dessa nio marinor har enhetspris, oavsett marinans standard och attraktionsvärde. Som bekant har de flesta marinor rabattsystem när man stannar längre tid. Efter en vecka si och så många procent, en månad en högre rabattsats och så vidare. Här ger man rabatt först vid ettårskontrakt. Ingen av dem har WiFi, vilket genererar många trevliga cafébesök. Mazagón Vid Ría de Huelvas utlopp ligger Mazagón. Marinan erbjuder övernattning för den som vill dela upp en etapp samt skydd vid dåligt väder. Chipiona Där Río Guadalquivir rinner ut i Atlanten ligger vid dess södra strand Chipiona. För den som ska gå uppför floden till Sevilla är hamnen utomordentligt välbelägen för att avvakta lämpligt tidvatten. Marinan är som marinor brukar vara, personalen vänlig och hjälpsam. Stärkande promenad till en supermarket, trevlig Plaza Juan Carlos I, Iglesia de Nuestra Señora de Regla är intressant med sin naturliga källa och fontän. Chipiona ligger i sherrydistriktet. En speciell sherry är den torra lätta manzanillan. Här finns möjlighet att göra studiebesök på vingårdarna. Rota / Cádiz I Bahía de Cádiz finns fyra marinor, Rota, Puerto Sherry, El Puerto de Santa María och Marina Puerto América inne i Cádiz. Vi låg i Rota, vilket vi är mycket nöjda med. Att besöka Cádiz är absolut att rekommendera. Det kan då ligga nära till hands att lägga sig i Puerto América med gångavstånd till staden. Nackdelen är att marinan ligger i ett industriområde med allt vad den estetiken för med sig. De seglare vi känner som legat där uppger själva att de inte ville gå utanför marinaområdet under dygnets mörka timmar. Vi låg som sagt i Rota, varifrån man enkelt tar den fräscha färjan till Cádiz. Färjeterminalerna ligger i direkt anslutning till marinan respektive i centrala Cádiz. Marinan tyckte vi om, personalen var underbart hjälpsam. Enligt uppgift är den nordöstra hamnbassängen att föredra vid hårt väder. Liten kuling är väl knappast att betrakta som hårt väder, men under de dagar vi Eskorterad av mängder med privata båtar förs Virgen ut till havs. hade det, från sydost, låg vi mycket bra. En stärkande promenad om cirka trettio minuter krävs för att nå två utmärkta supermarkets. Närbeläget bibliotek med fri WiFi finns. I bukten direkt nordost om marinan, på behörigt avstånd från marinbasen, låg en del båtar ankrade. Rotas gamla stadskärna är riktigt trevlig med flera historiskt intressanta byggnader och mängder av fina plazas (torg). Staden anordnar en hel del kulturella aktiviteter, exempelvis flamencouppvisning, oerhört populärt bland spanjorerna, visning av Rotas fantastiska innergårdar med mera. Virgen del Carmen är sjöfarar nas skyddshelgon. I juli firas hon i hela Spanien, vi fick uppleva det i Rota. Under året står helgonet i kyrkan Parroquia Nuestra Señora de la O, men denna speciella dag sätts hon på ett förgyllt bärverk för att bäras ner till fiskehamnen där hon placeras i fören på en blomstersmyckad fiskebåt. Ombord på fiskebåten står uniformerad militär och dignitärer, från en militär barkass sker kransnedläggning i hamn inloppet. Eskorterad av mängder med privata båtar förs Virgen ut till havs och längs närliggande stränder, därefter tillbaka till hamnen och kyrkan. Kajerna är överfulla med människor som följer hennes färd, unga som gamla, alla är med. Efteråt var Rotas alla serveringar fulla. Ha då i minnet att i sedvanlig spansk ordning finns ett överflöd av restauranger, barer och caféer. Vilket folkliv! Härligt! Text och foto: Erik Omming 22 Oceanseglaren Oceanseglaren

13 Resebrev från Bess Safari Too Tips: Avfuktning Både naturen och kulturen lockar på Costa de la Luz och i Algarve Inte en skugga över härliga bad, golf, Vinho Verde och Tinto Verano, men stundtals får jag känslan av att allt det övriga som Spanien och Portugal, dessa två gamla kulturländer, har att er bjuda dessvärre hamnar i bakvattnet. Båda länderna har ett överflöd av UNESCO världsarv, men även snudd på obegränsat med lägre profilerade, intressanta mål. Städerna där hamnarna är belägna, undantaget Vilamoura, Isla Canela och liknande, har alltid en urtrevlig gammal stadskärna, mängder med fina plazas, fascinerande kyrkor med mera. I de flesta av städerna, även de små, anordnas trevliga kulturella arrangemang. Turistbyråerna är guldgruvor med information. Här nedan är några exempel: Parque Nacional de Doñana Nationalparken Doñana är beläget vid floderna Río Guadiamar och Guadalquivir, eller om man så vill strax norr om Cádiz. Tidigare var området hertigarna av Medina Sidonias jaktmark, men är sedan 1969 nationalpark. Doñana består till stor del av träskmarker och sanddyner. Här finns mängder av rara fåglar, bland annat flera arter av örn. Området är övervintringsplats för många flyttfåglar, semivilda hästar och boskap, orm, dovhjort, flamingo och, kanske mest spektakulärt, runt trettio par av det sällsynta spanska lodjuret. Doñana nås via städerna El Rocio alternativt Sanlúcar de Barrameda. Bästa besökstid är sen höst eller vår. Endast guidade turer. Vi fick ett fantastiskt besök! Cristóbal Colón och Magellan I Sverige benämner vi en av tider nas största sjöfarare och Sevilla är en historiskt intressanta storstad som du inte bör missa! upptäckts resande, Cristóbal Colón, Christofer Columbus. Hans fyra upptäcktsresor utgick alla från Costa de la Luz. Den första, då han 1492 nådde Nya världen, från Palos de la Frontera nära Huelva. Den andra, 1493, från Cádiz. Den tredje, 1498, från Sanlúcar de Barrameda nära Río Guadalquivirs mynning och den fjärde och sista 1502 även den från Cádiz. Portugisen Magellan utgick 1519 på sin expedition jorden runt från spanska Sanlúcar de Barrameda. Du ser, det här är riktigt historiska vatten. Sevilla Denna historiskt intressanta storstad bör du inte missa! Ett litet praktiskt memorandum: Sevilla är inte sällan varmast i Europa. Sommartid är över 40 grader vanligt. För oss sjöfarare är det naturligtvis mest stilfullt att komma till Sevilla med den egna båten. Guadalquivir är farbar hela vägen, även för lastfartyg. Stadsdelarna El Arenal, vid flodens östra strand, och i öster direkt angränsande Santa Cruz är de mest intressanta delarna. El Arenal bjuder bland annat på Plaza de Toros de la Maestranza, tjurfäktningsarenan från 1700-talet, Teatro de la Maestranza, teater- och operahuset från 1991 med mera. I Santa Cruz är Sevillas katedral, La Giralda och Real Alcázar huvudnumren. Katedralen är byggd på en moské från 1100-talet. Bygget av katedralen påbörjades 1401 och blev klar drygt ett sekel senare. Vi fick ett makalöst, minnesvärt besök. La Giralda är katedralens klocktorn, ursprungligen byggd som minaret, senare ombyggd. Allmänheten får gå upp i tornet, utsikten är, naturligtvis, storslagen! Madre mía! Real Alcázar är det kungliga palatset från 1300-talet. Parken är underbar med paviljonger, fontäner och terrasser. Interiört fantastiskt vackert, bland annat Salón de Embajadores, ambassadörernas sal. Både El Arenal och Santa Cruz erbjuder flanerande längs charmiga gränder och gator samt plazas i överflöd. Cádiz Cádiz grundades 1100 f Kr, är alltså cirka 3000 år gammal och kanske Europas äldsta stad. den vackraste stad jag någonsin har skådat och full av Spaniens finaste kvinnor, Lord Byrons ord. Bland många sevärdheter finns Catedral Nueva, stadens katedral i barock och nyklassicistisk stil. Som kuriosum kan nämnas att Bondfilmen Die Another Day med Pierce Brosnan och Halle Berry delvis utspelar sig i Havanna, men scenerna är tagna i Cádiz. Text och foto: Erik Omming För oss som seglar på varmare breddgrader kan fukt vara ett stort problem. Under hurricane- och regnperioderna lämnade vi båten och åkte till Sverige. När båten låg stilla en sommar och höst på Trinidad hyrde vi därför en rejäl och dyr avfuktare som hade inbyggd rhmätare och andra finesser. Väl tillbaks efter ett par månader var vår båt helt torr och fin, tyvärr lite för bra, mahognyn hade torkat så luckor ramlade ur och nya sprickor visade sig. Detta försvann dock efter några dagars normalt användande av båten. Ett par av våra båtgrannar hade samtidigt återvänt till båtar gröna av mögel på insidan... Avfuktaren Eva Dry 1100 håller en bra fuktnivå i båten Skissen visar tekniken bakom. Tekniken beskrivs närmare i artikeln nedan. Fuktproblem i båten? Har lämnat båten Förra säsongen bodde vi i båten uppe vid Marina Bay i New River, Fort Lauderdale, och då hade vi en portabel AC monterad på däcksskylighten. Inga fuktproblem! I år får vår SeaQwest klara sig själv under orkansäsongen i Marina Bay medan vi bor nere vid Miami Beach. Jag läste en artikel i våras i Practical Sailor om dehumidifiers eller avfuktare, som det heter på modersmålet. (Tidningen är förresten en amerikansk, reklambefriad, båttidning med en massa tester och dylikt. Kan rekommenderas!) Jag kopplade genast upp mig mot Amazon.com och beställde en Eva Dry 1100 för knappt 50$. Det lät lite för bra för att vara sant men den som prövar får se, tänkte jag. Köpte i snålhetsiver en mindre än det var menat (Eva Dry 2200 var den som hade testats), men det visade sig att den lilla krabaten väl motsvarade förväntningarna! Efter en veckas duschrumstest var den mogen för skarpt läge ombord. Eftersom den fick klara sig själv medan vi gottade oss i ACkyld miljö nere i vår lägenhet vid Miami Beach, fixade jag en dräneringsslang i vattenbaljan. Placerad över diskhon och säkrad med en stropp verkar det kassaskåpssäkert. Än så länge producerar den en kopp vatten per dag, vilket troligen håller båten på en trevlig fuktnivå (runt 60 % rh). Å hur i hela Hisingen går det till??? Så funkar det Företaget kallar det whispering technology men egentligen är det Peltier-effekten, ett termoelektriskt fenomen där man genom att låta likström flyta över olika metaller eller halvledare kan få fram en värmepump som kyler på ena sidan om elementet och värmer på den andra. Sätter man sen på kylflänsar liknande de man har på en kraftig dataprocessor, lägger till en käck fläkt, så vips står en liten, tyst och effektiv avfuktare på ditt bord. Eller på diskbänken som i vårt fall. Kan rekommenderas! Hursomhaver, prytteln kan varmt rekommenderas och inhandlas enklast genom Amazon som är hypereffektiva world wide! Googlar du hittar du säkert en drös andra likvärdiga eller bättre produkter, men jag bara måste tipsa om denna torrbollsdödare. Är det kallt och fuktigt, eller till och med minusgrader fryser givetvis kylpaketet ihop, så miljön måste vara frostfri och vid låga temperaturer kombinerad med en timer som avfrostar med jämna mellanrum. Detta fenomen är vi dock lyckligt befriade från seaqwest 24 Oceanseglaren Oceanseglaren

14 Evenemang & föredrag Evenemang & föredrag Försommarträff i Finnhamn Bilden ovan: Christer Lefvedahl och Ingegerd Linden. Överst till höger: Ove och Marie Jansson, Olle och Margareta Blomquist. Nere till vänster: Lisa och Janne Lempert-Reimersson. Sensommarfest på Saltarö Den 31 augusti var det fest hos ordförande Christer Lefvedahl och hans fru Annika på Saltarö. Svanparet och deras fyra ungar som häckar nära bryggan kände sig nog en aning trängda när drygt tjugo båtar kom på besök. Vädret växlade mellan regn och solsken, men temperaturen var behaglig. Det blev en perfekt helg med trevlig samvaro, god mat och mycket frisk luft. Även musikunderhållning fick vi njuta av när Lisa och Janne Lempert-Reimersson tog fram dragspel och tvärflöjt. Tack Christer och Annika för att ni öppnade ert vackra hem för oss OSK:are! Ingegerd Lindén Årets träff i Finnhamn blev ett rejält uppsving för detta årliga evenemang. Åtta OSK-båtar kom till långa bryggan på Korsholmarna på ostsidan om sundet, mitt emot vandrarhemmet på Finnhamn. Ingen trängsel, alla fick plats att förtöja längs med pontonen. Dagens värdpar Anders och Gunilla Rapp hälsade båtarna välkomna med en stor OSK-flagga på Arctic Fox. Övriga båtar som infann sig var Gantika, Mareventus, Solena, Irene, Mymlan, Kura och flerskrovsbåten Think Twice. Solen sken från en klarblå himmel, vinden var kall men lä fanns på sydostsidan om ön, där det dukades upp för den traditionella sillunchen. Katten gäckade mås För underhållningen under dagen svarade skepps katten Silke från Arctic Fox genom sitt gäckande med en närgången mås. Lunchen smakade alldeles förträffligt. Efter några timmars vila blev det heta diskussioner om olika lösningar på diverse båtfrågor. Grillning och båtprat Grillarna tändes klockan sju. Röken och den friska vinden höll myggen borta. Maten smakade bra och ju längre kvällen led desto livligare blev diskussionerna. Lugn söndagmorgon Söndagsförmiddagen var lågmäld. Skärgårdsstiftelsens hamnvärdar inkasserade hamnavgiften och sedan var det inte mycket mer än att säga farväl och på återseende nästa år. De flesta satte segel mot hemmahamnen, medan andra fortsatte en just påbörjad semester. Text och foto: Pekka Karlsson Tomas, Anders och Gunilla Rapp i solen under sillunchen. 26 Oceanseglaren Oceanseglaren

15 Positionsrapporter Positionsrapporter Barbro och Pekka Karlsson. Foto: Privat S/Y Corona Aq 9 augusti Det första ARC+ startar i Las Palmas den 10 november, via den nya rutten till Mindelo på Kap Verde, där det blir några dagars uppehåll, och sedan omstart 20 november mot målet i St. Lucia. I ARC+ startar 50 båtar. I vanliga ARC startar som vanligt över 200 båtar den 24 november direkt mot St. Lucia Corona Aq startade i det första ARC 1986, den gången till Barbados. Nu, 27 år senare, har vi anmält oss till ARC+. Den andra OSK-båten som deltar är S/Y Balance med Staffan och Kerstin Agnetun. Vi är inte minsta båten den här gången. Med går också i samma grupp S/Y Jen, en Grinde 27 från Bengtsfors. Eftersom vi inte varit på Kap Verde förut känns det trevligt att komma dit och se något nytt. Vi fick reducerad startavgift om vi anmälde oss tidigt, så det var inte så mycket mer att fundera på. Det känns också bra att dela upp den långa distansen på 2800 M i två delar. Men först måste vi klara av en massa praktiska åtgärder, som att uppdatera säkerhetsutrustningen med mera. Den här gången har vi gott om tid att göra båten i ordning, vi är ju redan i Las Palmas sedan ett par år tillbaka. Vi har redan börjat gå igenom vad vi behöver och köpt några viktiga saker, som till exempel en del av säkerhetsutrustningen. Den är omfattande enligt ARC:s bestämmelser. Där ingår en Epirb, som är en nödsändare. Andra saker som vi förnyat är bland annat en livflotte. Den gamla var från 1973 och kunde inte besiktigas mer. Dessutom har vi skaffat en extra autopilot att ha i reserv, radarreflektorer i masten och VHF-högtalare i sittbrunnen, bara för att nämna något. Genuan har reparerats och fått ett nytt UVskydd och vindgeneratorn har stagats bättre. En ytterligare solpanel har installerats. Nu ska vi ut på en provtur till Fuerteventura och kolla att de nya grejorna fungerar. Text: Barbro Karlsson Foto: Patrick Biddulph S/Y Unicorn 3 september Vi anlände till Newport RI USA i början av juni. Vi seglade till USA från Karibien genom två längre ben. Det första från St Martin till Bermuda och det andra från Bermuda till Newport RI. Efter några veckor i området kring Newport fortsatte vi öster ut och gick genom Cape Cod-kanalen. Därefter sväng de vi av mot norr och seglade upp till Maine. Där har vi nu tillbringat två månader. Det har varit en fantastisk tid. Vi har besökt många fina ställen och träffat många trevliga människor. Om vi ska klaga på något är det väl vinden. Det blåser nästan aldrig något och vi går nästan alltid för motor. Hummer äter vi var och varannan dag, och vi plockar även egna musslor som vi kokar och äter. Till och med torsken är billig här och vi har nästan slutat äta kött här uppe. Vi har också varit med på en träff med SSCA (Seven Seas Cruising Association), den amerikanska motsvarigheten till OSK. Där fick vi många nya vänner och kontakter. I september blir det snabbt kallare i dessa trakter och då seglar vi söder ut igen. Exakt vilken väg det blir har vi inte bestämt än. Håkan Börjesson och Anna-Karin Sundquist Lars Hässler. Foto: Privat S/Y Jennifer 29 juli 2013 S/Y Jennifer är nu i Maine, USA (i Rockport). Jättefina skärgårdar här men alltför många fiskebojar i vattnet. Växlande väder med sol, regn och dimma, det vill säga som i Svedala på somrarna. På USA:s ostkust har vi mött Kaj Liljeblad och Eva på Amelit, Hjalmar Schibbye och Brittis på Flying Penguin, Håkan Börjesson och Ann-Karin Sundquist på Unicorn och Ola och Caroline Svensson på Relax. USA:s ostkust har varit en höjdare. Först Intra Coastal Waterway, ICW, från Ft. Lauderdale med Cape Canaveral, Jacksonville, Savannah, Charleston till Norfolk, sen Chesapeake Bay med Washington, Annapolis och Baltimore och sen till höjdpunkten New York. Jan-Erik Hellquist var med från Florida till Norfolk förresten. Vidare Long Island Sound med sina exklusiva hamnar och semesterorter. Newport där vi låg vid New York Yacht Clubs fantastiska klubbhus (se fotot), sen till kändisöarna, Martha s Vineyard, Nantucket och Cape Cod till Boston och nu Maine. Nu väntar Newfoundland och sen Grönland, Island, Färöarna, Skottland och Stockholm den 29 september all going well. Lasse Hässler Här befinner sig våra medlemmar CHILE Orca COLOMBIA Gaija DANMARK Ayama FRANSKA POLYNESIEN Breeze GIBRALTAR Annafive GREKLAND Alacrity, Apostrof, Catten, Custina, Elma, Felicia, Pirella, SallyRuth ITALIEN Arctica, Bella Luna, Sine Cura, Synapsen, Vagabond JUNGFRUÖARNA Jennifer MADAGASKAR Ambika MALTA Lewanna MARTINIQE Artic MEXICO Nordic Lady NEDERLÄNDERNA Signe NYA ZEELAND Circe, Misty PANAMA Lady Glion PORTUGAL Laya, Palmina, Saga af Göteborg, Septima PUERTO RICO Kaiso SPANIEN ST. VINCENT & GRENADINERNA STORBRITANIEN TRINIDAD & TOBAGO TURKIET TYSKLAND USA Foto: Erja & Lars Ödmark Balance, Bess Safari Too, Cinderella, Corona AQ, Crystal Magic, Daphne, Mirabello, Shira, Sulamit 2, SusieQ Aurora Loupan, Rambler, S/Y New Life Blue Horizon, Frideborg, Image, Rosalinda, Xora Bijou, Grazilia II, Jilla II, Madeleine, Pela, Pinta, Sarita, Solhumla I, True Love af Stockholm Joyager Flying Penguin, Osophine, Unicorn, Windfall Ledande inom marin livsstil med hjärtat i segling! Gasolspisar Det franska köket står för finess och yttersta kvalitet världen över. Detsamma gäller Eno spisar och kök som är tillverkade för att ge dig livsnjutning och säker funktion, även under de tuffaste förhållanden till sjöss. Detta är produkter just för modernt sjöliv, tillverkade i rostfritt stål med stora effektiva brännare och eltändning. One 4790:- 6495:- Open Sea 6750:- 8390:- Gascogne 7450:- 9990:- CTRX Graphene Nytt med CTRX Graphene+ är NMEA2000 och USB-uttag. CTRX Graphene+ är både mottagare och sändare. RX Carbon+ är mottagare och endast NMEA0183. Graphene+och Carbon+ har inbyggd splitter. CTRX Graphene+ inkl GPS-antenn 7590:- 8490:- CTRX Graphene inkl VHF/GPS-antenn 6490:- 7495:- RX Carbon+ 2990:- 3055:- 7590:- 8490:- AIS NYHET! Öppettider: Måndag-Fredag 9-18 Lördag 9-15 Röda dagar tom 16 juni Open Sea 6750:- 8390:- Storskotstalja ändlös Tvåväxlade storskotstaljor. Kullagrade block. Utväxling 3:1 och 6:1 respektive 4:1 och 8:1. Komplett set med block, ändlös splitsad tamp. Lindiam 10 mm. Krom 3/6:1 3080:- 3853:- Vinschar Self-Tailing. Två-växlade, dock ej Krom 6895:- 9396:- Alu, svart Längd 26 m 3/6:1 3080:- 3853:- Längd 36 m 4/8:1 4490:- 5611:- 20 Alu 3195:- 4468:- 20 Krom 3995:- 5296: Alu 5495:- 8033: Krom 5995:- 8735: Alu 5795:- 8735: Krom 6895:- 9396: Alu 8295: : Krom 9495: :- Prästkragens Väg 20 Lännersta företagsby Saltsjö-Boo Tel info@benns.se Priserna gäller så långt lagret räcker. 28 Oceanseglaren Oceanseglaren

16 Klubbsidor Klubbsidor Ordförande har ordet Hur viktigt är säkerhet till sjöss? Högsta möjliga är ett enkelt svar. Det är naturligtvis våra förutsättningar som avgör nivån, men samtidigt är det bristen på säkerhet som lockar oss. Om man skulle kunna genomföra en segling till Antarktis med full säkerhet, hur många av oss skulle då planera en sådan? Vi har idag på olika sätt bättre båtar, bättre navigationsmöjligheter, bättre väderinformation och högre enskild kompetens vilket gjort det möjligt för en allt större grupp långseglare att ge sig av. Men jag har fortfarande en misstanke om att marginalen till, när säkerheten inte räcker till, är densamma som tidigare. Vi är allt fler som seglar över öppna hav, vi är allt fler som är lockade av omöjligheten med total kontroll. När Annika och jag seglade ut på åttiotalet var vi yngre, starkare och mycket mer fokuserade på seglingen. Vi hade sextant, VHF och en äldre livflotte. Vi hade en idé om att vår transistorradio skulle kunna hjälpa oss med angöringen till Västindien, ifall vi skulle vara helt vilse. Idag och under de senare årens seglingar har det sett annorlunda ut, vår båt är välutrustad och har alla nya leksaker och vi kan när som helst kommunicera med omvärlden. Idag är vi äldre, mindre starka och med en hel del krämpor. Idag har vi erfarenheter och kompetenser, vi inte hade då. Vår utrustning, båten med alla idag nödvändiga tillbehör, ger oss nästan samma möjligheter som för snart trettio år sedan. På något plan är marginalen mellan trygghet och den osäkra utsattheten densamma nu som då. Vi långseglare har, genom utvecklingen och vår alltmer ökade kompetens, kunnat fortsätta att segla över de öppna haven. OSK har en stark roll i detta, klubbens verksamhet rör sig i sin helhet om att förmedla erfarenheter, kunskap och stärka medlemmarnas kompetens. Under senare år har också klubben sett möjligheter till att påverka institutioner och organisationer med ansvar för säkerhet till havs. I det hänseendet har vi en mycket viktig roll, som vi bör inrikta oss allt mer på de kommande åren. Men tillbaka till säkerheten. Var sätter vi gränserna? När blir vårt individuella säkerhetstänk andras bekymmer? Vilka krav kan omvärlden ställa på oss för att slippa oron eller direkta räddningsinsatser? Är det enbart vi själva som avgör när vår utrustning och vår kompetens räcker för en jordenruntsegling? De flesta av oss skulle spontant svara, det är vår egen angelägenhet. Jag är inte så säker på detta, kanske börjar vi närma oss ett läge, där vi behöver formalisera våra kompetenser, så att de blir synliggjorda för omvärlden. Oceanseglingskursen är en bra grund, den ger en utökad kompetens. Min förhoppning är också att vi kan utveckla och anpassa den kontinuerligt till skiftande förutsättningar. Om vi kan få ett formellt erkännande av kursen, skulle det också vara enklare att förhandla om försäkringskostnader, vilket även skulle också ge omvärlden en högre grad av trygghet runt vårt seglande. Jag tror inte på tvångsmässiga formella krav, utan ser framför mig en ökad medvetenhet om betydelsen av en dokumenterad kompetens. De skulle ge oss större möjligheter på många plan. Kanske skulle vi också den vägen kunna lösa problemen runt betalande besättning. Framåt kommer också myndigheterna i allt större grad ställa krav på båtar och utrustning.. Det viktiga är att OSK är med och påverkar de regler eller förordningar som kan komma att styra vårt seglande. Christer Lefvedahl HÖSTPROGRAM 2013 I OCEANSEGLINGSKLUBBEN Sammankomsterna äger rum i Sjömansskolan på Långholmen i Stockholm. Annan plats kan förekomma. OSK Mälardalen och OSK Linköping anordnar seminarier lokalt. Om inte annat anges startar alla möten klockan Åker du bil finns möjlighet till parkering utanför skolan. Anmälan sker på evenemang/ där även eventuella sista -minuten-ändringar meddelas. Kontrollera alltid. OKTOBER Torsdag 3 Styrelsemöte Torsdag 10 Självstyrning/vindroder, Bengt Wannerheim, S/Y Vagabond Lörsdag 12 Livflotteövning KURS FÖR LONG RANGE CERTIFICATE (LRC) Det ser ut som om att vi äntligen kan er bjuda en LRC-kurs. Kursen blir rätt intensiv! Lokal: Sjömansskolan, Långholmen, Stockholm Kursdatum Lördag 23/11 kl Tisdag 26/11 kl Prov: Tisdag 3/12 kl Litteratur: MF/HF-handboken. Långseglarens guide till LRC. Förkunskaper: SRC. De som ej har SRC bör studera: VHF-boken, lärobok för VHF-certifikat samt SRC Short Range Certificate av Arild Winge. Bägge böckerna kan inhandlas på Stockholm Radio, Det är bra att snarast skaffa boken/böckerna och studera lite före kursens början. Definitiv anmälan till: kurskontakt@ osk.org senast Kostnad: 850 kronor betalas till OSK plusgiro, i samband med anmälan. Ange LRC på talongen (motsvarande) och anmälan. Kursansvarig: Carl-Håkan Lundin Förhoppningen är att vi kommer att bli Onsdag 16 S/Y Blue Moon seglar OBS! dagen vidare, Lena och Kenneth Ekblom Torsdag 24 Föredrag/Tema Torsdag 31 Allt går sönder, Anders Hemgren och Mats Båvner NOVEMBER Torsdag 7 Styrelsemöte Torsdag 14 Sjukvård ombord, Per och Nina Olofsson, S/Y Osophine Torsdag 21 Över Tre Oceaner, Lasse Hässler, S/Y Jennifer Lördag 23 LRC-kurs Torsdag 28 ÖAR, Karin Wannfors, S/Y Felicia DECEMBER Torsdag 5 Styrelsemöte Torsdag 12 Pubafton fler, som kan använda och se värdet i OSK:s kustradioverksamhet och kommunikation på marinbanden i allmänhet. AVSEGLARGRUPPEN Start: 23/10 med sju möten fram till sommaren. Anmälan: Gå in och anmäl dig som avseglare på OSK-webben om du planerar att avsegla nästa år eller senare, så finns mer information. Ansvariga: Mats Båvner och Anders Hemgren. OCEANSEGLARKURSEN Kursen är redan fulltecknad! Men sannolikt blir det en ny nästa höst. KURS I SPANSKA Om intresse finns startar vi en kurs i spanska, speciellt anpassad för långseglare, i januari Mer om kursen finns att läsa på hemsidan. MEDLEMSANTAL Vet Du att OSK i september har 629 medlemmar. Därtill kommer familjemedlemmar, så vi kan dubblera antalet till cirka OCEANSEGLINGSKLUBBEN Postadress: OSK, c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, Huddinge Plusgiro: Internet: STYRELSE Ordförande Christer Lefvedahl ordforande@osk.org Vice ordf. & kursansvar/certifikat Carl-Håkan Lundin kurskontakt@osk.org Sekreterare & annonser Kåre Sintorn sekreterare@osk.org Kassör & medlemsregister Hilkka Iivonen kassor@osk.org Webmaster Anders Rapp webmaster@osk.org Klubbmästare Anna Eronn martin-anna@sailing-mare.com Ledamot Anders Hemgren anders@hemgren.se SUPPLEANTER Milo Dahlmann milo@milodahlmann.se Hans Berggren hans.e.c.berggren@telia.com FUNKTIONÄRER Kontakt nya medlemmar Christer Lefvedahl och Kåre Sintorn E-post se ovan Västerås - Svarta havet - Karibien 15 maj hade OSK M säsongsavslutning med Magnus och Annelie Kristiansson. De berättade om sin segling från Västerås via Donau till Svarta havet. De bytte båt i Turkiet, seglade sedan vidare över Atlanten till Karibien med S/Y Freewheel. Ett intressant föredrag med fina bilder, motgångar, erfarenheter, roliga kommentarer och med höjdpunkter som ett filmat valbesök. Läs mer i Oceanseglaren , samt på: Text: Hans Berggren, foto: Christina Berggren Kontakt avseglare Anders Hemgren (E-post se ovan) och Mats Båvner mats@elinalida.se Kontakt uteseglare Milo Dahlmann och Anna Eronn E-post se ovan Kontakt hemvändare Milo Dahlmann (E-post se ovan) och Ingegerd Lindén redaktion@osk.org Kontakt programverksamhet Carl Håkan Lundin och Hans Berggren kurskontakt@osk.org REVISORER Ulf Olhagen och Lennart Johansson VALBEREDNING Bo Malmros (sammankallande) och Jan-Olof Reimersson OCEANSEGLAREN Eva Furhoff, Barbro Karlsson, Pekka Karlsson, Ingegerd Lindén (även utebliven tidning), Hans Rosendahl, Eva Sintorn och Börje Sigfridson redaktion@osk.org WEBBGRUPP Anders Rapp och Anders Hemgren, Jörgen Hülphers webmaster@osk.org MATRIKEL Adress, båtändringar & användarkonto på hemsidan. Jörgen Hülphers och Anders Rapp matrikel@osk.org OSK MÄLARDALEN SATELLITEN MED HÖG AKTIVITET Annelie och Magnus Kristiansson. Evenemang hösten 2013 i Västerås Onsdag 9/10, kl 19.00: Björn och Alice Bergkvist Över Atlanten till Reggaeland Onsdag 6/11, kl 19.00: Per Abrahamsson Mötet med Kanalerna Sjöräddningssällskapet kommer att ha en stor höstövning i Västerås, sista veckan i oktober måndag onsdag till personer som frivilliga markörer behövs, gärna med egen båt. OSK M deltar i förberedelserna. Anmäl ditt intresse till Hans Berggren: hans.e.c.berggren@telia.com 30 Oceanseglaren Oceanseglaren

17 Porto betalt Avsändare: Svenska Oceanseglingsklubben, c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, SE Huddinge, Sweden Cabin Cooler Absolut grön AIRCONDITION 12 Volt 1 amp 19 dcb World pat pend Vi introducerar nu en extremt lågenergi AIRCONDIONER Passar utmärkt till alla båtar var som helst i världen. Enkel att använda, kasta värmeväxlaren ner i vattnet, ju djupare, ju bättre eftersom det är svalare där. Ingen avancerad elektronik, mkt tystgående, mkt driftsäker. Inga kemikalier, bara vatten. Världens enklaste, vi använder oss bara av naturliga resurser, hjälper till med lite, lite ström, 1 amp. Exempel, om du är i Medelhavet, har 25 grader i ytvattnet, grader i luften så kan du finna svalka om ca grader 10 meter ner i havet. Den kylan pumpar vi upp i Cabin Cooler och fläktar ut i din cabin. Nu kan du sova gott. 2-fläktars mått: 30x14x14, kap 134 cfm 19 dcb 3-fläktars mått: 42x14x14, kap 201 cfm 19dCB Till Cabin Cooler medförljer: 10 m specialslang, skyddsslang som är självlysande, dubbeltätande snabbkopplingar, värmeväxlare, 2 m strömkabel samt manual. 5 m extra slang finns som option. Priser: 2-fläktars 3870 svkr inkl frakt ( inom EU ) Moms ingår. Priser: 3-fläktars 4123 svkr inkl frakt ( inom EU ) Moms ingår. Köp till länder utom Eu avgår Moms 714 svkr för 2-fläktars, 3-fläktars 764 svkr. Begär offert för frakt. Polarprod AB polarprod@gmail.com Tel: Web: MADE IN SWEDEN 32 Oceanseglaren