LÄRARHANDLEDNING INLEDNING FÖRDJUPNINGSTEXTER ARBETSUPPGIFTER LITTERATURFÖRSLAG FAKTABLAD

Transkript

1 LÄRARHANDLEDNING I boken SPÅR finns många exempel på stora och små sevärdheter och utflyktsmål i Västerbottens län. Det finns mycket att upptäcka i närmiljön, spår som berättar om den egna bygdens historia. Lärarhandledningen till SPÅR ger en fördjupningsmöjlighet för lärare och elever. Den ska förhoppningsvis även fungera som inspirationskälla till hur man kan arbeta med det egna kulturlandskapet. Lärarhandledningen består av: INLEDNING Den innehåller en genomgång av länets större museer, institutioner och arkiv som har lokalhistoriskt material samt allmänna råd och tips. FÖRDJUPNINGSTEXTER Fördjupningstexterna är riktade till läraren. De ger en fördjupad kunskap jämfört med de korta och sammanfattande texterna i SPÅR. Fördjupningstexterna är ordnade kapitelvis och är på samma sätt som i läroboken fokuserade på utvecklingen i Västerbottens län. ARBETSUPPGIFTER Förslagen på arbetsuppgifter kan ge läraren idéer om hur man på olika sätt kan utgå från kulturlandskapet i undervisningen och hur man kan integrera västerbottnisk kulturhistoria i de ordinarie skolämnena. LITTERATURFÖRSLAG Här finns tips på intressant och aktuell litteratur, framför allt för läraren, men även för eleverna. Förslagen följs av en kommentar som ger en översiktlig bild av innehållet. FAKTABLAD Faktabladen är skrivna för eleverna. De innehåller dels en möjlighet till fördjupad kunskap, dels ett antal arbetsuppgifter. Faktabladen är fria att kopieras och delas ut till eleverna. 1

2 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning INLEDNING MUSEER, INSTITUTIONER OCH SEVÄRDHETER För de som vill fördjupa sig och lära sig mer om vårt kulturlandskap eller forska i sin egen lokalhistoria finns det ett flertal institutioner att vända sig till. I Västerbottens län finns ett länsmuseum och två kommunala museer, det vill säga Västerbottens museum i Umeå respektive Skellefteå museum och Skogsmuseet i Lycksele. Västerbottens museum har hela länet som ansvarsområde. I museet finns utställningar, föremålssamlingar, fotoarkiv, aktarkiv, register över fornlämningar och byggnader, ett stort bibliotek och mycket, mycket mera. För skolor finns särskild programverksamhet samt lånelådor för gratis utlåning med föremål som man kan arbeta med på egen hand i skolorna. Om du har frågor om: aktuella öppettider, särskilda evenemang och utställningsprogram fråga växel- eller receptionspersonal. förhistoria, fornlämningar och fynd tala med museets arkeolog. hus och bebyggelse tala med museets byggnadsantikvarie. föremål tala med museets etnolog arkivmaterial tala med museets arkivarie skolprogram och lånelådor tala med museets pedagoger. Västerbottens museum Gammlia Box UMEÅ Telefon Fax info@vasterbottensmuseum.se 2

3 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning Västerbottens museums databas Västerbottens museum arbetar med att lägga ut sin databas på Internet. Det innebär att alla med Internetanslutning kommer att få tillgång till information om museets föremål, bilder, arkivhandlingar, fornlämningsregister med mera. Databasen nås via museets hemsida eller de Informations-Öar, se nedan, som är under uppbyggnad. I databasen finns just nu nästan föremål, fornlämningar och drygt fotografier inmatade. Genom databasen kan man bland annat söka reda på om finns saker i Västerbottens museum från den egna hembygden, eller om det finns några kända fornlämningar i närheten av skolan. Informations-Öar i kommunbiblioteken Västerbottens museum arbetar med att bygga upp ett fungerande kontaktnät i länet och samarbetar om detta med bland andra kommunbiblioteken i syfte att inrätta informations-öar i alla kommuner. För närvarande (2003) finns Informations-Öar i Åsele, Robertsfors, Sorseles och Vilhelminas kommunbibliotek. De består av utställningar, webbsidor samt särskild programverksamhet som genomförs ett antal gånger om året. Öarna berättar om västerbottens kulturhistoria och pekar på både vanliga och ovanliga företeelser. Kanske blir man lockad att söka vidare i museets databas som är uppkopplad jämt, eller i de övriga länkar som finns till arkiv och bibliotek med mera. Museets önskan är att skolelever, lärare och andra ska få lust att arbeta med kulturhistoriska forskningsuppgifter. De har möjlighet att presentera eventuella resultat på öarnas egna webbsidor, som utställningar i bibliotekens museimontrar eller varför inte som en programpunkt en kväll i kommunens bibliotek? Se vidare under adressen Pedagogiskt material I Västerbottens museum finns olika typer av lånematerial riktade mot skolan: lånelådor, studielådor, rekvisitaföremål, rekvisitakläder samt fotografier. Lånelådor Lånelådor på olika teman kan bokas i museets reception, telefon 090/ Lådorna riktar sig i huvudsak mot förskoleklasser och grundskolans årskurser 1 3. De utlånas gratis och hämtas och lämnas av låntagaren själv. 3

4 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning För närvarande finns lånelådor på följande teman: KONTEN, en lånekont med innehåll som beskriver nybyggarlivet i inlandet. Den innehåller två byggsatser till nybyggarstugor, små dockor, fotografier och en pärm med tips och anvisningar om hur man kan arbeta med konten. ULLKORGEN, en lånekorg som innehåller kardor, sländor, tovbräden och ull. Anvisningar medföljer. LEKLÅDAN, en lånelåda som innehåller gammaldags leksaker som brummare, knappsnurror, kottdjur, kulor, monkband, pröppare, snurror med mera. En pärm med instruktioner, litteratur- och filmtips medföljer liksom litteratur om västerbottniska lektraditioner. SMÖRLÅDAN, en lånelåda som genom text, bild och film ger kunskap om mjölkhantering förr och nu med betoning på framställning av smör. Lådan innehåller smörkärna och annan rekvisita som gör det möjligt att själv kärna smör på gammalt vis. Instruktioner medföljer. KLÄDVÄSKAN, en låneväska med exempel på äldre kvinno- och manskläder samt förkläden, hilkor och vegamössor för åtta flickor och sex pojkar. Litteratur om äldre tiders klädsel i Västerbotten medföljer. PAPPERSLÅDAN, en lånelåda som visar hur man själv kan göra papper. Lådan innehåller instruktioner till hur man gör papper, exempel på olika typer av papper samt ramar och dukar. VINTERLÅDAN, en lånelåda som vill inspirera till naturstudier under vinterhalvåret. Lådans utställningsdel handlar om ett vanligt rovdjur, hermelinen, och en vanlig växtätare, åkersorken. I lådan finns även aktivitetsmaterial, till exempel djurfigurer som man kan använda till att berätta en saga om vinternaturen med, en vinterväska med lämplig utrustning för naturstudier med mera. Utförliga handledningar medföljer. OBS! Lådan innehåller uppstoppade pälsdjur. Tänk på pälsallergiker vid lån! BILDVÄSKOR med fotografier ur museets fotoarkiv och reproducerade konstverk. Det finns fyra bildväskor med olika teman: Bondgården, Vatten, Skolan och Familjen. Genom att titta på bilderna kan barn och lärare samtala om förhållanden förr. Sedan kan de med hjälp av föreslagen rekvisita lära känna föremål som inte är så välbekanta och kanske använda dem i dramalek. Studielådor Museet erbjuder långlån av studielådor till skolor i länet. Lådorna bokas hos museipedagogen. Museet ordnar frakt till låntagaren som betalar returfrakten. De studielådor som finns är: PÅ SPANING I UMEÅ STAD, studielåda för grundskolans årskurs 7 9 (även gymnasiet går bra) som vill ägna sig åt stadsstudier. Lådan innehåller studiehäften, 20 stadsspår med arbetsuppgifter för studier i sta 4

5 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning den, spelet Poängjakten genom Umeå, diabildserien Umeå-förändrad stad, bildförstoringar med mera. PÅ SPANING I HEMBYGDSGÅRDEN, en studieutställning som är tänkt att inspirera eleverna att studera hembygdens historia, gärna i samarbete med den lokala hembygdsföreningen och äldre människor i bygden. Innehåller föremål, foton, arbetsuppgifter, lärarinformation. För årskurs 4 9. DEN GAMLA SKOLAN, en studieutställning som handlar om skolan i början av seklet. Den innehåller föremål, fotografier, arbetsuppgifter, diabilder, planscher, lärarinformation, böcker med mera. Eleverna ska själva dokumentera sin egen skolvardag samtidigt som de lär sig hur det var i skolan förr. För förskoleklasser och grundskoleelever. Föremål som rekvisita I Västerbottens museum finns en samling rekvisitaföremål som är lämpliga att använda i undervisning, drama, workshops med mera. Som exempel på föremål kan nämnas äldre tiders redskap, husgeråd, slöjdverktyg och så vidare. Föremålen utlånas gratis till skolor efter överenskommelse med museipedagogen. Låntagaren ansvarar för att hämta och återlämna föremålen. Kläder som rekvisita I museet finns även en samling textilier, kläder, väskor, skor med mera, lämpliga att användas i undervisning, drama och teater, historiska modevisningar och så vidare. Samlingen består till större del av textilier från bondesamhället i äldre tid, 1800-tal och framåt, men det ingår också nyare kläder. I samlingen blandas gamla kläder med nyuppsydda plagg av äldre modell. Skolor lånar rekvisitakläder gratis efter överenskommelse med museiläraren. Låntagaren ansvarar för att hämta och återlämna föremålen. Fotografier Gamla utställningsbilder monterade på kartong av natur, människor, föremål, hantverk, äldre byggnader och miljöer med mera utlånas. Låntagaren kommer själv och väljer ut bilderna. Ring och tala med museipedagogen. Skolprogram I museets basutställningar erbjuds skolprogram på teman Förhistoria i Västerbotten, Nybyggarliv, Renskötsel, Skidhistoria, Säljakt, Kustfiske och Sjöfart. Programmen varvar teori, praktik och/eller rollspel och leds av museipedagogen. Vår och höst ordnas dramaprogram i de kulturhistoriska miljöerna på 5

6 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning Friluftsmuset Gammlia. I programmet En dag i Wallmarksgården får lärare och elever ta del av hur livet kunde te sig hos en storbonde på ett välbärgat kustjordbruk. Genom praktiska arbetssysslor, berättelser, kläder och rekvisita flyttas tiden tillbaka till 1800-talets slut. Skolprogrammet En skoldag 1918 erbjuder skolklasser att uppleva det tidiga 1900-talets skolundervisning med lärarinnan, katekesen, biblisk historia, högläsning, frukostrast med mjölkflaskor och smörgåspaket, lek med styltor och tunnband med mera. Dramaprogrammen tar 2,5 timme och riktar sig mot lågstadiet. Andra skolprogram erbjuds utifrån museets tillfälliga utställningar. Terminsvisa skolutskick informerar om aktuella utställningar och skolprogram. Med framförhållning kan skräddarsydda skolprogram utformas liksom stadsvandringar och kulturdagar med olika aktiviteter anpassade efter större grupper. Visningar och praktiska aktiviteter kan ingå i programmet. Samtliga program är kostnadsfria. Information och bokning hos museipedagogen. Videofilmer Västerbottens museum har ett antal videofilmer till uthyrning skolor betalar enbart frakten. Filmerna som handlar om hantverkstraditioner eller är utförliga dokumentationer av särskilda företeelser är inte direkt gjorda med tanke på en yngre publik, så läraren tittar lämpligtvis först på filmerna själv. Följande titlar kan rekommenderas: Stenåldersliv 1 2 En nutidsmänniska försöker leva som på stenåldern. Böörs-lien Framställning av järn och lie. Fjällbonden Livet som småbrukare i fjälltrakten. Korn och kaka Visar allt arbete innan brödet står på bordet. Livet på kronotorpet Brännsjöåsen tecknade minnesbilder med kommentarer av konstnären. Rönnasken En enkel ask tillverkas av rönnbark. Spånkorgen Tillverkning av en korg. Systrarna i Gallejaur Tre systrar visar sitt arbete på gården. Tovesockor Tillverkning av tovade sockar. En fjällbygd Händelser i Vilhelmina kn under 1900-talet. Skidmakaren från Gielas Tillverkning av lappskidor. På sladden (om flottning i Vindelälven) Flottning längs Vindelälven. Vattensågen Plankor sågas på vattensågen. Vidjetrygor Tillverkning av snöskor till hästar. 6

7 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning Bandinspelningar Västerbottens museum har också gjort många bandinspelade intervjuer. Kontakta museets etnolog för ytterligare information. Skellefteå museum arbetar främst med och samlar material från Skellefteå, Malå och Norsjö kommuner. Förutom utställningar och samlingar finns här ett faktarum kallat Kunskapskällan. Faktarummet är bemannat med personal som hjälper besökaren till rätta. Skellefteå museum Nordanå SKELLEFTEÅ Telefon e-post: Skogsmuseet i Lycksele visar framför allt utställningar om skogsarbetets historia men här finns även andra utställningar att se liksom stora föremålssamlingar med anknytning till skogsbruket. Skogsmuseet Gammplatsen Box Lycksele Telefon

8 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning I Västerbottens län finns också mindre museer och hembygdsgårdar med samlingar, utställningar och arkiv. Här följer en uppräkning av ett urval mindre museer: Bergrum Boliden Gruvmuseet Box Skellefteå Telefon epost: bergrum@guldriket.com Brattsbacka museum Samlingar av bruksföremål från självhushållningens tid. Telefon Bruksmuseet i Robertsfors Industri- och brukssamhället. Telefon Bygdemuseet i Umnäs-Gratian Med nybyggarliv, Umnäs skola-skolhem samt historierummet med kulturhistoria från forntid till nutid och samernas historia. c/o Barbro Karlsson Nordanås Slussfors Telefon Dahlbergsgården Gamla redskap, böcker, intressanta väggmålningar och Norsjöorgeln. Norsjö turistbyrå Dalkarlså lanthandelsmuseum Handelsbod från 1850-talet. Telefon Fatmomakke kyrkstad Kulturum, kåtor och bodar. Finnforsens kraftstation Kraftstation från Telefon

9 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning Flottningsmuseet Järnvägsallén Vindeln Geomuseum i Malå Telefon Fax: E-post: geomuseum@guldriket.com Hemberget i Vännäs Lokalhistoriskt museum. Pl Vännäsby Holmöns båtmuseum Gamla bruksbåtar i nyuppförd museibyggnad. Telefon Inlandsbanemuseet i Sorsele Berättar Inlandsbanans historia. idéer, drömmar och verklighet under 100 år. Museet är inrymt i stationshuset. Kareum Tekniska föremål, till exempel jukeboxar. Skellefteå Telefon Kvinnomuseet Utställningen Som vi minns en kvinnas liv. Genom fem kvinnor i dagens Nordmaling får vi minnas dåtidens kvinnor. Olofsfors bruk Telefon Kulturum Ratan Om Ratans historia, en stor del av Västerbottens sjöfartshistoria samt om landhöjningen. Telefon

10 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning Kålaboda lantbruksmuseum Lanthandelsmuseum i Holmsund Sandviksgränd 6 Holmsund Telefon Lövångers kyrkstad Sockenmuseum. Lövångers hembygdsförening Box Lövånger Museum Anna Nordlander Skellefteå kommun Kulturnämnden Kanalgatan 73 Box Skellefteå E-post: Museum.Anna.Nordlander@kommun.skelleftea.se Telefon Nordmalings kyrkomuseum Kyrkoföremål från talet. Telefon , , , Norgefarargården Nybygge och rastställe för norgefarare. Telefon Norrbyskärs sågverkssamhälle Museum, guidningar med mera Olofsfors bruksmuseum Ett restaurerat järnbruk från 1762 med smidesvisningar med vattenhjulsdriven stångjärnshammare och klensmide, en restaurerad kättingsmedja, smed, träslöjdare, konsthantverk och bruksmålare, kurser i smide, tunnbrödsbakning, spånhyvling med mera. Telefon

11 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning Pengsjö museum Ett litet museum med många byggnader och massor av föremål. c/o Sven-Eric Nyman Telefon Mobil Repslageriet i Kåge Box Skellefteå Ricklundgården Ricklundgården i Saxnäs med museum och gästateljéer är ett kulturcentrum med traditioner från 1940-talet beläget i en medelhavsvilla mitt i fjällvärlden. Vilhelmina Turistbyrå Telefon E-post. tuby@vilhelmina.se Rismyrliden Nybygge från självhushållets dagar. Skråmträsk Skellefteå Sagabiografen Biograf från Box Adak Samegården i Tärna Utställningar med samiska föremål och fotografier. Tärnafors Tärnaby Telefon eller Stackgrönnans båtmuseum Sveriges största samling av båtmotorer 11

12 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning Sågplatsen i Högland Med vattendriven såg med flera byggnader. Torvsjö kvarnar Torvsjö skogsbruksmuseum Skavaltkvarnar, slipstenar, elverk, sågverk, tröskverk med mera. Torvsjö Åsele Telefon Fax Mobil E-post torvsjo@mail.bip.net Tuggengården Konstnären Olle Blombergs hem och konstsamling. Lycksele Bibliotek Lycksele Tel: Umeå Energicentrum Klabböle kraftverk från Box Umeå Varuträsk mineralpark Visningsgruva Varuträsk Skellefteå Vilhelmina museum Har en fin samling förhistoriska, samiska och kulturhistoriska föremål, som visas sommartid i den gamla sockenstugan. Höst och vår ordnas skolprogram. Vilhelmina kommun Telefon Vännäs motormuseum Vännäs motorklubb Hantverkargatan Vännäs Västerbackens sågverksmuseum Historien om Holmsund berättas. Telefon

13 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning Övriga lokalhistoriska källor Sevärt i Västerbottens län besöksmål i samverkan I projektet som drivs av Västerbottens museum ingår ett flertal naturrum och kulturrum runt om i länet samt många uppskyltade sevärdheter. Som komplement till utställningarna och skyltarna finns 19 småskrifter med mer information. För ytterligare information om Sevärt i Västerbottens län ring Västerbottens museum, telefon eller besök hemsidan: Vårdade fornlämningar I länet finns 160 vårdade fornlämningar. Flertalet av dessa är försedda med informationskyltar. I Länsstyrelsens fornvårdsprogram finns alla dessa beskrivna. Kulturmiljövårdsprogram Kulturmiljövårdprogram finns idag för fem av länets kommuner. Det är Nordmaling, Vännäs, Robertsfors, Lycksele och Sorsele kommuner. I dessa program är respektive kommuns mest värdefulla kulturmiljöer utpekade och beskrivna. Biblioteken I biblioteken finns, som alla vet, mycket information att hämta, till exempel byaböcker och hembygdsböcker. Flera bibliotek har sina egna guldgruvor. Stadsbiblioteket i Umeå har till exempel ett särskilt Västerbottensrum och biblioteket i Vilhelmina har ett samiskt klipparkiv. Mycket lokalhistorisk litteratur finns också till försäljning vid Västerbottens museum. Besök webbsidan och ladda ner aktuella förteckningar, eller ring museets reception, , och fråga. DAUM DAUM står för Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Här finns inspelningar på svenska, finska och samiska, uppteckningar av folkminnen och dialektord, ortnamnsuppteckningar och musikinspelningar med mera. Samlingarna är tillgängliga för besökare. DAUM har också en egen databas, i vilken en stor del av materialet finns registrerat. Databasen nås via Internet. 13

14 Lärarhandledning-SPÅR-Inledning DAUM Box 4056 Jägarvägen 18, 2tr Umeå Hembygdsgårdar och hembygdsföreningar På många håll runt om i Västerbottens län finns hembygdsgårdar med traditionella byggnader från trakten. Inne i byggnaderna finns ofta mängder med föremål som berättar om äldre tiders livsbetingelser. Kontakta närmsta hembygdsförening Västerbottens museum kan hjälpa till med en aktuell förteckning, finns också via och hör om någon från föreningen skulle vilja visa och berätta om hembygdsområdet. Runt om i länet finns 40 hembygdsföreningar som tillsammans är organiserade i länsförbundet Västerbottens läns hembygdsförbund. De har många medlemmar som är kunniga och intresserade av lokalhistoria. Det kan vara mycket givande att ta kontakt med närmsta hembygdsförening när man planerar att arbeta med lokalhistoria. Västerbottens läns hembygdsförbund ger ut tidskriften Västerbotten fyra gånger om året med mycket intressant läsning om västerbottnisk kultur och kulturhistoria. Till Västerbotten hör två separata register. Besök museets webbsida på för att ladda ner aktuella förteckningar över vilka nummer som finns kvar till försäljning av tidskriften Västerbotten. Kartor En lämplig start för de som tänker studera länets kulturlandskap är att köpa en bra länskarta, till exempel Röda kartan. Vill man fördjupa sig i ett mindre område, kan Gula kartan vara ett bra verktyg. För att skaffa sig en bild av hur en trakt såg ut tidigare kan man studera äldre kartor och jämföra dem med nya kartor. På det sättet går det att identifiera gamla vägsträckningar, gårdsplatser, kvarnar med mera. Plats- och gatunamn kan få sin förklaring i gamla kartor. Här finns också information om jordägande och markanvändning. På Lantmäteriet i Umeå finns gamla kartor och de handlingar som beskriver kartorna. Här går det att få kartorna kopierade. Umeå universitets forskningsarkiv har mikrofilmer över äldre kartmaterial, vilka också går att få kopierade. De kan även scanna kartan och mejla de digitala bilderna eller skicka en CD. I Kunskapskällan på Skellefteå museum finns gamla kartor från Skellefteå, Malå och Norsjö kommuner på mikrofilm. 14

15 Faktablad-SPÅR-Inledning ORTNAMN BERÄTTAR Ortnamn kan berätta om en bys historia, om hur gammal bebyggelsen är, eller ibland, om hur marken har använts. I Västerbottens län har vi tre ortnamn som slutar på -ånger, vilket betyder fjord eller djup vik: Hertsånger, Kräkånger och Lövånger. Namnformen, som är vanlig i mellersta Norrland och i Norge (till exempel Hardanger och Stavanger), kan härledas tillbaka till järnåldern, kanske före 800-talet e. Kr. Andra namn med hög ålder är de som slutar med -e och -eå: Aspeå, Lögdeå, Öre, Stöcke, Umeå, Bureå, Byske med flera är kända exempel. Namnen på de flesta av dessa orter var från början å- eller älvnamn som slutade på -a (Uma, Bygda och så vidare), och de tillhör alla de äldsta ortnamnen i Västerbottens län. Korta naturnamn, exempelvis Berg, Brån och Strand i Vännäs kommun, är exempel på något yngre namnformer kanske bosättningarna kom till någon gång på 1000-talet e. Kr. De så kallade mark-namnen, ortnamn som ofta har ett personnamn som förled och ändelsen -mark, berättar om hur människor vid kustens och de nedre älvdalarnas byar anlade nybyggen i skogen (mork är ett gammalt namn för skog). Många av dessa byar torde vara anlagda på 1200-talet och 1300-talet. Andra ortnamn som har medeltida ursprung är sådana med ändelsen -böle (bostad, boställe) och -boda (fäbod-, fiskeeller slåtterplats). Även gatunamn kan ha en historia att berätta. För de som bor i en tätort kan det vara roligt att veta varifrån alla gatunamn kommer. Välj ett antal gatu-, plats- och kvartersnamn och låt eleverna två och två ta reda på vad de står för. Vem har gett namn åt Strombergs väg? Varför heter kvarteret Sadelmakaren, Repslagargränd och så vidare. 15

16 Faktablad-SPÅR-Inledning BJUD IN EN BERÄTTARE Glöm inte att använda er av den kunskapskälla som kanske finns närmast, det vill säga äldre människor som verkligen vet hur det var förr. Att läsa om hur man till exempel bedrev jordbruk förr i all ära, men ingenting går upp mot att någon som verkligen har varit med om det kan komma och berätta för klassen. Om man inte känner till någon lämplig person kan man vända sig till ortens/bygdens hembygdsförening. Där kan man säkert ge tips på någon äldre person som är bra på att berätta. Kanske kan den personen ta med sig gamla fotografier eller föremål som klassen kan få titta på. Om man inte känner till någon hembygdsförening i närheten går det bra att vända sig till Västerbottens museum som förhoppningsvis kan ge förslag på hur man kan hitta en lämplig berättare. Intervjuteknik Låt den person som ska intervjuas i god tid få reda på att ni vill intervjua honom/henne. Förbered frågorna innan intervjun. Förbered även tänkbara följdfrågor, till exempel vilket årtal som händelser utspelat sig. Kontrollera att bandspelaren fungerar och att det finns tillräckligt med band och batterier. Försök att efterlikna ett vanligt samtal. Visa er intresserade av vad den intervjuade har att berätta. Ta det lugnt, stressa inte berättaren. Om ni ska fika, gör det före eller efter intervjun. Märk kassetten med den intervjuades namn, adress, telefon, födelseår. Skriv även ner datum och plats för intervjun samt namnet på intervjuaren. Efter intervjun kan man göra ett referat av den. Det innebär att man gör en sammanfattning av det som sägs på bandet. Ni behöver: bandspelare + mikrofon penna och anteckningsblock frågelista 16

17 Faktablad- SPÅR -inledning HUR MAN SÖKER I VÄSTERBOTTENS MUSEUMS DATABAS 1. Utgå från Västerbottens museums hemsida och välj Sök i samlingarna eller sök direkt på index.html 2. Välj en plats 3. Klicka på din kommun på kartan över Västerbotten 4. Välj ämne som passar till det du vill söka efter. Här nedan följer exempel från SPÅR, som man kan få veta mer om i databasen. Avslag (sidand 16) Klicka på arkeologiska föremål, välj tillverkning i menyn och klicka sedan på leta nu. Klicka därefter på pilen framför den post som du är intresserad av. Vill du ha ytterligare information ska du klicka på fältet Vill du veta mer? Kokgropar (sidan 17) Klicka på kulturspår i skog & mark. Välj sedan boplatser i menyn och klicka sedan på leta nu eller skriv kokgrop i rutan vid Lämning. Klicka därefter på pilen framför den post som du är intresserad av. Vill du ha ytterligare information ska du klicka på fältet Vill du veta mer? Härdar (sidan 17) Klicka på Kulturspår i skog & mark. Välj sedan boplatser i menyn och klicka sedan på leta nu eller skriv härd i rutan vid Lämning. Klicka därefter på pilen framför den post som du är intresserad av. Vill du ha ytterligare information ska du klicka på fältet Vill du veta mer? Skärvstensvallar (sidan 17) Klicka på kulturspår i skog & mark. Välj sedan boplatser i menyn och klicka sedan på leta nu eller skriv Boplatsvall i rutan vid Lämning. Klicka därefter på pilen framför den post som du är intresserad av. Vill du ha ytterligare information ska du klicka på fältet Vill du veta mer? 17

18 Faktablad- SPÅR -inledning Stenyxor (sidan 21) Klicka på arkeologiska föremål. Välj redskap i menyn och klicka sedan på leta nu. Klicka därefter på pilen framför den post som du är intresserad av. Vill du ha ytterligare information ska du klicka på fältet Vill du veta mer? Mjölkkannor Klicka på föremål. Välj hem & hushåll i menyn och klicka sedan på leta nu. Klicka därefter på pilen framför den post som du är intresserad av. Vill du ha ytterligare information ska du klicka på fältet Vill du veta mer? Färjor (sidan 76) Klicka på fotografier. Skriv båt i rutan vid Fotomotiv. Klicka sedan på leta nu. Klicka därefter på pilen framför den post som du är intresserad av. Vill du ha ytterligare information ska du klicka på fältet Vill du veta mer? Samiska visten (sidan 50) Klicka på kulturspår i skog och mark. Välj samiskt i menyn och klicka sedan på leta nu. Klicka därefter på pilen framför den post som du är intresserad av. Vill du ha ytterligare information ska du klicka på fältet Vill du veta mer? 18

19 Fördjupningstext-SPÅR-Forna tider FORNA TIDER Övre Norrlands förhistoria skiljer sig på många sätt från södra och mellersta Sveriges förhistoria. I många läromedel nämns inte vår förhistoria. Det kan se ut som om vi inte har någon förhistoria, men som de flesta vet är detta inte sant. Vår förhistoria ser bara annorlunda ut. De flesta fornlämningarna i södra och mellersta Sverige är lämningar efter en jordbrukande befolkning. Hos oss är stora flertalet fornlämningar spår efter människor som i huvudsak levt av jakt och fiske. PERIODINDELNING AV FÖRHISTORIEN Den traditionella indelning av förhistorien i perioderna stenålder, bronsålder och järnålder är inte utformad efter den utveckling som vi har haft i vår del av landet. För enkelhetens skull använder vi trots detta den traditionella indelningen, men bara som olika tidsavsnitt. Traditionell periodindelning Äldre stenålder f. Kr. Yngre stenålder f. Kr. Bronsålder f. Kr. Järnålder 500 f. Kr e. Kr. KLIMAT Efter det att inlandsisen smält och inte längre tryckte ner marken höjde sig landet ur havet. I Västerbotten ligger högsta kustlinjen ca 240 meter över nuvarande havsyta (se kartorna på sidan 9 respektive sidan 20 i SPÅR). Under århundradena har klimatet förändrats. När isen smälte blev klimatet varmare, varmare än i dag, viket innebar en annan växtlighet. Under yngre delen av stenåldern var medeltemperaturen som högst. Det var upp till tre grader varmare än idag. Då växte ädellövträd som hassel här. Först kring år 1000 före Kristus, när klimatet blivit svalare, började granen breda ut sig norrifrån. ÄLDRE STENÅLDER När inlandsisen försvann kom de första människorna hit. Det är möjligt att tänka sig en första invandring från väster och sydväst. Detta bör ha skett ca 7000 år före Kristus då låg öarna där Stockholm nu ligger fortfarande under vatten. De äldsta dateringarna i dag är från en boplats i Vilhelmina och en boplats vid Garaselet som ligger vid Byskeälven. Båda 19

20 Fördjupningstext-SPÅR-Forna tider är närmare år gamla. Den inledande renjägartiden som vi känner från Sydskandinavien saknas här. Det är älgen som är det betydelsefulla bytesdjuret redan vid denna tid. Föremålsformerna från människans första tid i länet har sitt ursprung i södra Skandinavien men här hos oss användes inte flinta som redskapsmaterial. Här användes de lokala stenarter som mest liknade flintan. Därför gjordes många redskap och vapen i tät, finkornig kvartsit och kvarts. De boplatser som man känner till från äldre stenålder i Västerbottens län är små med anläggningar som härdar och kokgropar. Dessa platser verkar inte ha varit direkt strandbundna, som många yngre boplatser är. YNGRE STENÅLDER Ca 4000 år f. Kr. finns en tydligt utvecklad norrländsk särart. Förutom kvartsen och kvartsiten används nu skiffer till spetsar och knivar. Den beter sig på ett helt annat sätt vid bearbetning och får därmed helt andra former. Skifferföremålens skaft är ofta prydda med djurhuvudformade utsmyckningar. Dessa djurbilder återkommer på de hällbilder som finns i våra trakter, ristningar och målningar. I dag finns fyra kända hällbildslokaler i länet, två platser med ristningar och två med målningar. Det vanligaste avbildade djuret är älgen vilket stämmer väl överens med att älgben är det dominerande benmaterialet på många av de boplatser som har undersökts. Under perioden år före Kristus användes en särskild typ av bostäder i inlandet (sidan 17 i SPÅR). Resterna efter dessa ser idag ut som nedgrävda golv med en kringliggande vall. I vallen brukar det finnas en eller flera öppningar. Vallen består av jord, kol, stora mängder skörbränd sten (se sidan 16 i SPÅR), ben, kasserade redskap med mera. Ofta ligger några vallar tillsammans. De har tolkats som relativt fasta bostäder som användes under vintern. Dessa boplatsvallar kallas ibland skärvstensvallar. En markant skillnad mellan vårt län och stora delar av landet i övrigt är att vi inte känner till gravar som är anlagda under stenåldern. På frågan vad människorna gjorde med sina döda under denna tid, har vi ännu inte något svar. Kring år 2000 f. Kr slutar människorna att bygga skärvstensvallar. Boplatserna verkar bli mindre men istället desto fler. Ungefär vid denna tid slog grupper av sydskandinavier sig ner längs kusten. Förmodligen kände dessa människor till både odling och boskapsskötsel. Kvar efter dem är ca 300 flintyxor som påträffats i Västerbottens kustområde. 20

21 Fördjupningstext-SPÅR-Forna tider BRONSÅLDER Under bronsåldern ökar kontakterna med omvärlden och får stor betydelse i samhället. Det är längs kusten som den sydskandinaviska bronsålderskulturen först kan anas. Den saknas däremot i inlandet. I norra Norrlands inland kommer det i stället från ca 2000 f. Kr. influenser från öster, från Ryssland och Sibirien. Det innebär nya föremålsformer som asbestkeramik, kvartsitspetsar med rak bas och östliga bronsföremål. Människorna verkar ha sökt sig längre in mot fjällen, kanske har man börjat utnyttja renen mer systematiskt. Det finns många boplatser i inlandet som helt eller delvis är från denna tid men det saknas gravar i inlandet. Vid kusten är det motsatt förhållande. Där finns många rösegravar (sidan19 i SPÅR) men få boplatser är kända. Längs Norrlandskusten finns det dock på flera platser områden med kokgropar. I en del av dessa verkar man ha framställt sältran. En av orsakerna till att framställa stora mängder sältran kan ha varit att man behövde en produkt som var möjlig att byta mot brons. En gräns blir tydlig mellan norra Norrland och mellersta Norrland. Norr om denna finns asbestkeramik, kvartsitspetsar med rak bas och vissa typiska östliga bronsföremål. Vi kan se att de inte bara importerade färdiga föremål hit. Eftersom både en smältdegel och flera gjutformar har hittats måste man även sysslat med någon form av bronshantering. Söder om ovan nämnda gräns finns den typiska sydskandinaviska bronsåldern. Men även under bronsåldern har sydskandinaver kommit upp längs kusten. De många gravrösena har till exempel sydskandinaviska förebilder. Skillnaden mellan Mellannorrland och övre Norrland kan därefter följas framåt i historien. En stor skillnad mellan Sydskandinavien och norra Norrland under yngre delen av stenåldern och bronsåldern är avsaknaden av odling hos oss. Förutom spår efter odling längs kusten, först ca 2000 f. Kr och sedan ca 500 f. Kr, återkommer odling först ca 500 e. Kr. och då för att stanna. Men då är odling och kreatursskötsel fortfarande endast en bisyssla vid sidan av jakt och fiske. JÄRNÅLDER Den tidsperiod som kallas för järnålder är kanske den mest diffusa perioden trots att det är den förhistoriska period som är närmast oss i tid. Upp till trakten av Örnsköldsvik kan man följa den skandinaviska järnålderskulturen med bofasta människor. Där finns gårdar med långhus och gravhögar. Längre norrut har arkeologerna inte funnit några spår av dessa fornlämningstyper. 21

22 Fördjupningstext-SPÅR-Forna tider Här verkar inte ha skett några häftiga förändringar vid övergången till järnålder. Människorna har fortsatt att i huvudsak leva av jakt och fiske. Fortfarande i början av järnåldern användes redskap av sten, men tillverkningstekniken var inte längre lika förfinad. Keramik som är gjord av lera uppblandad med asbest fanns fortfarande i början av perioden. Då bestod den av så mycket asbest att man kan påstå att det är asbest som är utblandad med lite lera. Även under järnåldern har det anlagts gravar längs kusten. Det är låga rösen och stensättningar som dateras till järnåldern, både från början och från slutet av järnåldern. De ligger i bland på det som brukar kallas bronsåldersnivåer (kring 35 m ö h), ibland på betydligt lägre nivåer, på de nivåer som varit strandbundna under järnåldern (10 m ö h). Här finns också enkla tomtningar som säljägarna har använt under järnålder och senare tid. Det är rester efter enkla bostäder. De mer permanenta bostäderna har vi ännu inte hittat. I inlandet finns många härdar som har daterats till järnåldern men inte några rester efter bostäder. Härdarna tolkas som lämningar efter en skogssamisk befolkning. Längst upp i fjällen finns en typ av hyddlämning som kallas stalotomter (sidan 48 i SPÅR). De har använts under järnåldern och medeltiden. Det är vallformiga lämningar efter hyddor. De ligger ofta några stycken tillsammans, i nivå med trädgränsen. I länet har ett flertal föremål påträffats som med hjälp av föremålsformerna kan dateras till järnåldern. Många av dessa har hittats längs Ångermanälven. Förmodligen har det gått en handelsled mellan järnåldersbygderna på norska sidan fjällen och Västernorrland. Även längs Skellefteälven har man hittat relativt många järnåldersfynd. Under järnåldern har det antagligen funnits handel med framförallt skinn och horn, mellan den fasta bebyggelsen i södra och mellersta Skandinavien och norrlands inland och fjälltrakter, vilket avspeglar sig i de många fångstgropar och fångstgropssystem som anläggs i slutet av järnåldern. Föremålsformer som vi vet kommer österifrån visar på kontakter även i denna riktning. KUNSKAPEN OM FÖRHISTORIEN Den förhistoriska tiden är tiden före de historiska källorna i form av till exempel skriftliga dokument. Det var en tid då man inte kunde skriva och berätta vad som hände och hur det var att leva. I Sverige sträcker sig förhistorien fram till Då började medeltiden och vi fick skrivna källor på ett helt annat sätt än tidigare. Förutom enstaka skrivna fragment från slutet av förhistorien är det enda som berättar om vår förhistoria de fynd och fornlämningar som blivit kvar tills idag. Utifrån dem försöker 22

23 Fördjupningstext-SPÅR-Forna tider arkeologerna rekonstruera hur det var under förhistorien. Men det är inte bara det som är synligt som ger information. Olika typer av analyser kan ge mycket ny fakta. Allt organiskt material som träkol, textilier, ben och trä går att åldersbestämma genom C-14 analys, det vill säga genom att mäta mängden C-14 i organiskt material som träkol, kan man ta reda på när organismen dog. Frön kan berätta om vad man har ätit och odlat. Matavfall som brända djurben kan till exempel visa vilka djur man åt och ibland vilken tid på året boplatsen har utnyttjats. Genom att studera människoben från en grav kan man få veta uppgifter som kön, ålder, eventuella sjukdomar, vilken typ av arbete personen har haft eller om han /hon har lidit av näringsbrist etc. Pollenprov ur en myr eller mosse kan visa hur växtligheten varit under olika perioder och hur den har förändrats. Eftersom det har funnits mycket avfall på förhistoriska boplatser är fosfathalten i marken idag hög på dessa platser. Därför kan man genom att mäta fosfathalten i jordprover få svar på om det i området där proverna tagits funnits en boplats. Kunskapen om förhistorien förändras hela tiden. Ständigt kommer nya fakta som ibland kullkastar tidigare teorier berikar vår bild av förhistorien. FORNLÄMNINGARNA Det finns ett register över alla kända fornlämningar. Registret är ordnat efter socken (församling) med en nummerserie över kända fornlämningar i varje socken. Både Länsstyrelsens kulturmiljöfunktion och Västerbottens museum har fornlämningsregistret. I Västerbottens län är totalt fornlämningslokaler registrerade. I Västerbottens museums databas finns både fornlämningregistret och de förhistoriska föremål som tillhör Västerbottens museums samling inmatade. Databasen finns tillgänglig på Internet (sidan 17 i lärarhandledningen). För att ta reda på vilka fornlämningar som finns i er kommun, sök i Västerbottens museums databas Vill ni veta precis var fornlämningarna ligger krävs fortfarande ett besök i Västerbottens museum eller Länsstyrelsens kulturmiljöfunktion i Umeå. Här finns alla kända fornlämningar markerade på kartöverlägg. Be att få kopiera de kartblad som ni är intresserade av. Boplatser En stor del av fornlämningarna i länet är boplatser (ca st.). Ofta består en boplats bara av lite skörbränd sten och några avslag och kanske en härd. I bland kan det förstås finnas större anläggningar som till exempel en skärvstensvall eller någon annan hyddlämning. Ofta kan det vara 23

24 Fördjupningstext-SPÅR-Forna tider svårt att bestämma en boplats ålder bara genom att titta på den. Eftersom det bildas så lite ny jord i barrskog ligger ofta material från olika epoker sammanblandade. Beroende på landhöjningen hittar vi resterna efter de forntida kustboplatserna idag en bit in i landet. En del boplatser är bara en härd där någon vid något tillfälle stannat till, eller kanske en plats med avslag, en verkstadsplats där man tillverkat stenföremål. Andra boplatser har använts under lång period och vid flera tillfällen. Genom det stora antalet boplatser kan det uppfattas som om Västerbotten var relativt tättbefolkat under stenåldern, vilket är fel. Man får inte glömma hur lång tidsrymd det handlar om och hur många platser som kan ha använts av en och samma grupp. Man kan räkna med en befolkningstäthet på en per 50 km 2 till en per 160 km 2 under stenåldern. Fångstgropar En annan fornlämningstyp som är mycket vanlig i våra trakter är fångstgropen. De verkar ha funnits från äldsta stenålder fram till 1864, då de förbjöds i lag. Man kan säga att fångstgropar är en norrländsk fornlämningstyp som är särskilt vanlig i inlandet. De flesta ingår i en lång räcka av fångstgropar, så kallade fångstgropssystem, men det finns också enstaka. Det längsta idag kända systemet består av156 gropar. I dag ser resterna efter fångstgroparna ut som ovala, i enstaka fall runda försänkningar med en flack vall runt kanten. En del gropar är grunda, andra ordentligt djupa. Ursprungligen verkar de ha varit ungefär 2 m djupa. Kanske har insidan varit klädd med trä, dels för att försvåra för djuret att ta sig upp, dels för att förhindra att gropen rasade igen. Botten på gropen har idag ofta rektangulär form. Det har tolkats som att det ursprungligen funnits en rektangulär träkonstruktion i botten av groparna. Troligtvis har det också funnits stängsel mellan groparna i systemen. Ganska många gropar har daterats med hjälp av C-14 metoden. Det har då visat sig att gropar som ingår i ett och samma system kan ha helt olika ålder. Även en och samma grop kan ge olika dateringar beroende på var i gropen man tar proverna. Det visar att man har återanvänt och restaurerat gamla gropar. Jakt med fångstgrop var en fångstmetod som framför allt användes under senhösten och början av vintern. Gravar I Västerbotten är gravar kända från bronsåldern och framåt. Idag är totalt 880 stycken registrerade i länet. De flesta är rösen och stensättningar 24

25 Fördjupningstext-SPÅR-Forna tider som en gång legat precis vid kusten. De äldsta är stora och riktiga byggnadsverk. Den döde begravdes utan att brännas först. Senare började man bränna de döda på bål. Då blev rösena lite mindre. I bland är flera personer begravda i samma röse. Det finns runda rösen och långrösen. Ibland ligger de enstaka, i bland flera tillsammans i gravfält. Under järnåldern blir gravarna ännu mindre och flackare. En del ser ut som ihopslängda, små stenhögar. Det finns också gravtyper som vi i länet ännu bara har hittat enstaka exemplar, som skeppssättningen vid Mjösjön (sid 19 i SPÅR) och graven vid Prästsjödiket (sid 35 i lärarhandledningen). Hällbilder Det finns två tydliga grupper av hällbilder i länet, hällmålningar och hällristningar. Det finns två hällmålningar, vid Sämsjön i Åsele och på Korpberget i Lycksele och två hällristningslokaler, vid Norrfors och vid Laxforsen (se Smultronställen i SPÅR). Det vanligaste motivet för bägge kategorierna är älgen. Som framgår av namnet ligger de båda hällristningslokalerna vid forsande vatten, vid första forsen uppströms från havet räknat. Hällmålningarna hittar vi på inåtlutande, lodräta hällar. Tolkningarna av hällbilderna har genom åren varit många och varierande. Något säkert svar på frågan om deras betydelse kommer vi nog dock aldrig att få. 25

26 Litteraturtips-SPÅR-Forna tider Arkeologi i Västerbotten. Tidskriften Västerbotten (2001:4). Arkeologiska fynd och undersökningar i Västerbotten under senare år. Baudou, Evert, Norrlands forntid - ett historiskt perspektiv (1992). Kommentar: Ett försök att i lättläst form ge ett historiskt perspektiv på de förhistoriska samhällena i Norrland. Broadbent, Noel, Skelleftebygdens historia, del 3. Den förhistoriska utvecklingen under år (1982). Kommentar: Som titeln antyder om Skelleftebygdens förhistoria. Egil Skallagrimssons saga. Kommentar: Isländsk saga från 1200-talet som förmodligen delvis utspelar sig på västerbottnisk mark i slutet av 800-talet. Fornvårdsprogram för Västerbottens län Länsstyrelsen Västerbottens län. Meddelande 1, (1999). Kommentar: Sammanställning av vårdade fornlämningar, varav flertalet är skyltade. Sammanställningen är gjord kommunvis. Lundberg, Åsa, Vinterbyar, ett bandsamhälles territorier i Norrlands inland, f. Kr. (1997). Kommentar: Lättläst doktorsavhandling som med utgångspunkt i hyddlämningar behandlar fynd och fornlämningar från yngre stenålder i Norrlands inland. Spår från år. Tidskriften Västerbotten (1993:3). Kommentar: Artiklar om fornfynd från olika tider och olika delar av länet, med fokus på det märkvärdiga fyndet. Studier i Norrländsk forntid I och II. Acta Bothniensia occidentalis. Kommentar: Blandade artiklar kring Norrlands forntid och medeltid. Många undersökningar och fynd från länet. Tidskriften Västerbotten (1983:2). Kommentar: Blandade artiklar om arkeologiska lämningar från järnålder till järnbruksepoken. Forntid i Umeå Kommentar: Folder om förhistoria i Umeå kommun 26

27 Förslag på arbetsuppgifter-spår-forna tider GÖR ETT TIDSBAND Det kan vara svårt att förstå den egentliga innebörden av några tusen år skrivna med siffror. För att göra det mer konkret kan man själv göra någon form av tidsaxel. Rita en gubbe/gumma för varje generation på ett brett bomullsband. En generation är ungefär 25 år. Gör varje gubbe/gumma ungefär 3 cm bred. Gör markeringar för olika årtal, de olika perioderna och för speciella händelser eller föremål som man vet dateringen på. Markera till exempel pyramiderna i Egypten, Jesu födelse och Umeås grundläggning med mera. Det blir uppenbart hur kort tid som inte är förhistoria. Ni behöver: 9 m bomullsband som är ungefär 3 cm brett textilpennor GÖR EN EXKURSION Den lärare som planerar att ta med eleverna ut på exkursion, bör göra en egen rekognosering först. Det kan ta tid för ett otränat öga att upptäcka en del av fornlämningarna. Hör gärna med antingen Västerbottens museum eller Länsstyrelsen om vilka vårdade fornlämningar som finns i er kommun. De som har tänkt sig att besöka en strandbunden boplats, bör först titta efter hur avslag och skärvsten ser ut i verkligheten. Fundera över varför man valt just denna plats. Har den varit bebodd under lång tid eller bara tillfälligt? Titta på läget. Hur mycket skärvsten finns det? Kan man se några anläggningar som boplatsvallar eller härdar? De som har valt att göra en utflykt till en fångstgrop eller ett fångstgropssystem bör också fundera över läget. Varför trodde man att det skulle gå att fånga älg just där? Är det fortfarande en bra plats för älgjakt finns det några älgpass i närheten? Hur tror ni att de lyckades gräva en två meter djup grop, som fångstgroparna troligtvis var från början, utan järnspade? Hur långt är det till nästa grop? Tror ni att det måste ha funnits ett stängsel mellan groparna? Fundera också över vad man använde älgen till. Den gav kött, skinn, senor, ben och horn. Hur länge kan en familj på fem personer leva av en älg? Om man bor i någon av kustkommunerna kan det vara lämpligt att besöka något av alla gravrösen. Många är både röjda och skyltade. En del mindre rösen och stensättningar kan se väldigt anspråkslösa ut, men skiljer sig från odlingsrösen och andra stensamlingar genom ett väl valt, ofta synligt, läge, relativt jämnstora stenar i ett odlingsröse finns allt från pyttesmå till jättestora stenar och en tydlig form. Fick alla begravas 27

28 Förslag på arbetsuppgifter-spår-forna tider i ett röse? Om inte, vad gjorde man med de andra? Kokgropar hör till de anläggningar som kan vara svåra att upptäcka, men man kan pröva att laga mat i en egen kokgrop. KOKA I KOKGROP Lägg ett stort sjok av näver i blöt. Det ska bli riktigt genomblött. Välj en plats med ordentlig grästorv. Ta av torven på en yta som är cirka en halv meter i diameter. Försök att få torven i ett stycke. Gräv gropen lika djup som den är bred. Gör upp en eld, gärna med eldstål eller eldborr (det är svårare!), och värm ett tiotal knytnävstora kullerstenar, tills de blir glödheta. Det tar mer än en timme. Gör ett paket av fisken insvept i nävret. Pröva att krydda med till exempel enris. Lägg hälften av stenarna i botten av gropen, därefter fiskpaketet och sedan resten av stenarna. Till sist trycker Ni dit torvstycket. Se till att det inte kommer in för mycket syre i gropen för då kan det börja brinna. Efter ungefär en timma är maten färdig. Ni behöver: fisk ett stort stycke näver spade ca 10 knytnävsstora stenar ved för 1,5 timmar tändstickor, eldborr eller eldstål hink med vatten (i fall det skulle börja brinns på fel ställe) RITA Låt eleverna använda faktabladen som inspiration till att gestalta hur de tror att det såg ut under förhistorien. När man väl försöker göra en bild av hur det en gång såg ut, antingen som teckning/målning eller i modellform, brukar många frågor dyka upp: Hur klädde man sig? Hade farbröderna skägg? Hur åt man? Fanns det några möbler? Och så vidare. ADOPTERA EN FORNLÄMNING Den skola som har en fornlämning i närheten av skolan kan bli fadder till den. Det skulle kunna innebära att skolan röjer och vårdar fornlämningen, att man forskar kring den och dess sammanhang eller att man skyltar upp den. Man kan fantisera om dem som konstruerade den, skriva en pjäs och så vidare. Den skola som är intresserad av att adoptera en fornlämning måste först kontakta Västerbottens museum eller Länsstyrelsens kulturmiljöenhet. 28

29 Faktablad-SPÅR-Forna tider UR EGIL SKALLAGRIMSSONS SAGA Skrivna källor som berättar om Västerbotten under förhistorisk tid är näst intill obefintliga. Men i Egil Skallagrimssons saga som skrevs ner på 1200-talet finns en berättelse som kan ha utspelat sig i Ångermanälvens källområden. Den handlar om ett plundrings- och skatteuppbördståg som Torulf Kvällufsson företog i slutet av 800 talet e. Kr. Han begav sig bland annat till Finnmark, det vill säga Lappmarken, i vilken delar av vårt län bör ha ingått. På vintern gjorde Torulf en färd upp i fjällen med ett stort följe. Det var inte färre än nittio män. Tidigare hade sedvanan varit att fogdarna hade haft med sig trettio män och i bland mindre. Han hade med sig mycket handelsvaror. Han ordnade snart ett möte med finnarna och tog skatt av dem och gjorde affärer med dem. Allt förflöt lugnt och vänskapligt, men en del var rädda. Torulf for vida omkring i skogstrakterna och när han kom öster om fjällen hörde han att kylvingarna1 hade kommit österifrån och drev handel med finnarna och att de plundrade på en del ställen. Torulf sände finnar för att ta reda på vilken väg kylvingarna tog, och så for han efter dem. Han mötte trettio av dem i en by och dödade alla så att ingen kom undan, och sedan mötte han femton eller tjugo. I allt dödade de nästan ett hundrade män 2 och tog en stor mängd varor. De återvände på våren när detta var färdigt. Nästa vinter Den vintern for Torulf återigen upp i skogarna och hade med sig nästan ett hundrade män. Han hade åter handelsmöte med finnarna som föregående år och for vida omkring i skogarna. Han sökte sig långt österut och när ryktet spreds om hans färd kom några kvener3 till honom och sade att de var sända till honom av Faravid som var kung av Kvenland. De sade att kirjaler4 härjade i hans land och att han sände bud att Torulf skulle komma för att ge honom stöd. Med budet följde ett löfte att Torulf skulle få lika mycket av vinsten som kungen och att varje man skulle få lika mycket som tre kvener. Och sådan var lagen bland kvenerna att kungen skulle ha en tredjedel av vinsten och dessutom alla bäverskinn, sobelskinn och ekorrskinn före uppdelningen. Torulf tog upp detta med sina män och lät dem avgöra om de skulle fara eller inte. De flesta valde att ta risken när det fanns möjlighet att få så stort byte, och det bestämdes att de skulle fara österut med budbärarna. Finnmarken är mycket vidsträckt. I Väster ligger havet med stora fjordar och likaså i norr och i öster. I söder ligger Norge, och Finnmarken 29

30 Faktablad-SPÅR-Forna tider når nästan lika långt söderut i det inre av landet som Halogaland i det yttre. Österut från Namdal ligger Jämtland och därefter Hälsingland och så Kvenland, Finnland och Kirjalaland. Finnmarken ligger ovanför alla dessa länder, och där finns det vidsträckta fjällbygder i skogarna, dels i dalarna och dels vid sjöarna. I Finnmarken finns ofantliga sjöar och utmed dem ligger vidsträckta skogsmarker. Igenom de ändlösa skogarna sträcker sig höga fjäll som kallas Kölen. När Torulf kom österut till Kvenland och mötte kung Faravid förberedde kvenerna sig för färden. De hade tre hundraden män och nordmännen blev det fjärde. De for högst upp i Finnmarken och kom fram till ett fjäll där de kirjaler som tidigare härjat hos kvenerna fanns. När dessa upptäckte fienden samlade de sig och gick till anfall och förväntade sig att åter vinna seger. Men när striden började gick nordmännen hårt fram. De hade bättre sköldar än kvenerna, och det blev stort manfall bland kirjalerna. Många föll och några flydde. Kung Faravid och Torulf tog ett omätligt krigsbyte. De drog tillbaka till Kvenland, och därefter drog Torulf och hans manskap upp i skogarna. Kung Faravid och Torulf skildes som vänner. Torulf kom ner från fjället vid Vefsnir och begav sig till sin gård på Sandnäs där han stannade en tid. De arkeologiska fakta som finns, till exempel fynd av relativt många järnföremål längs Ångermanälven skulle kunna innebära att det finns någon form av verklighetsbakgrund till denna saga. Noter: 1 Kylvingar ska ha varit en finsk folkgrupp. 2 Ett hundrade var etthundratjugo män. 3 Kvener var en finsk folkgrupp 4 Kirjalerna kom från Karelen. 30

31 Faktablad-SPÅR-Forna tider EN UNDERSÖKT SKÄRVSTENSVALL VID STORA TJIKKITRÄSK I GUNNARN När Rusfors kraftverk skulle byggas undersökte arkeologer resterna efter en hydda vid Stora Tjikkiträsk. Det visade sig att hyddan var minst år gammal. De som en gång byggde hyddan lade den i en sluttning på en udde i sjön. Här hade man god uppsikt över området och nära till vatten. Platsen var redan då använd sedan tidigare. Hyddan var avlång, ungefär 7 m lång och 3,5 m bred. Golvytan var nedgrävd i backen. Kring det ovala golvet fanns en stor vall. Det nedgrävda golvet var ett finurligt sätt att använda jordvärme till att få en varmare bostad. Här bodde man förmodligen under vinterperioden. Hur hyddans väggar och tak varit byggda vet vi inte riktigt men kanske var de gjorda av näver och torv, material som för länge sedan har försvunnit. I vallen, vid ingången till hyddan, fann arkeologerna en massa förhistoriskt skräp till exempel kol, brända ben och kasserade redskap. De som bodde här slängde tydligen skräpet direkt utanför dörren. Även inne i hyddan fanns en hel del skräp, bland annat avslag från redskapstillverkning (sidan 16 i SPÅR). Älghuvud av skiffer från skärvstensvallen vid Stora Tjikkiträsk 31

32 Faktablad-SPÅR-Forna tider I Hyddands golvyta hittade man sju stycken kokgropar (sidan 17 i SPÅR). De har antagligen använts till att värma upp hyddan och till att laga mat i, men alla har inte varit i bruk samtidigt. Utanför vallen fanns sex kokgropar. En var större än de andra och full av brända ben och kol. Daterat kol från denna grop var år gammal, alltså mer än år äldre än själva hyddan. Även trasiga föremål kan berätta en hel del om de människor som tillverkade och använde dem. Förutom alla avslag, stycken har tagits tillvara, fann man bland annat 300 skrapor. De har använts till att bearbeta skinn och andra material som trä och horn. Eftersom hösten och vintern var den bästa tiden för den viktiga älgjakten, har nog en av sysslorna i hyddan varit att bereda skinn. I resterna efter hyddan fann arkeologerna inte mindre än fem skaft till skifferknivar med djurhuvudformade ändar. Två av dem var fint skulpterade och mycket naturtrogna. Den ena föreställer en älg, den andra en svan. Det fanns också en spets som var gjord av skiffer. Ett litet avslag av flinta som hittades berättar om att människorna i Västerbottens inland kan ha haft långväga kontakter redan under stenålder. Närmast finns flinta naturligt i Ryssland och i Sydskandinavien. Troligast är dock att flintan kommer från Norges kust, dit flinta från Danmark kommit med isflak som drivit i land. Vid undersökningen togs 10 kg ben till vara. Nästan alla var älgben men där fanns också några bäverben, ett fiskben och ett sälben. 32

33 Faktablad-SPÅR-Forna tider EN KUSTBOPLATS FRÅN BRONSÅLDERN På den torra och sandiga Sävarheden, ca 2 km norr om Sävar, finns en upp till 2 dm hög vall som är 14 m lång, tio meter bred och har en svag sänka i mitten. Det är resterna efter en hydda som stod här för år sedan. Den här sortens lämning kallas för boplatsvall. Arkeologer har undersökt boplatsvallen i Sävar som har mycket att berätta. När hyddan användes låg den ca 100 m från havet. Mellan boplatsen och havet fanns en rullstensås som gav skydd mot vindarna. Vid sidan av hyddan låg ett fångstgropssystem (sidan 18 i SPÅR). I hyddans närhet fanns också en kallkälla där man kunde hämta dricksvatten. I och omkring hyddan fanns en hel del skräp som människorna som bodde där har lämnat efter sig. På det som en gång var hyddans golv fanns en stor samling avslag (sidan 16 i SPÅR) av kvartsit, en knacksten och en sten som har tolkats som ett städ. Alla dessa föremål är rester efter stenredskapstillverkning. Kanske var det sista som gjordes innan hyddan övergavs för gott. Där fanns också skrapor som använts till att bereda skinn och keramik som gjorts av lera blandad med hår och annat organiskt material. Nästan alla ben som påträffades var sälben. Bara ett annat ben hittades, en fiskkota. Kanske bodde man här just för att det var bra säljakt och gott om fisk. Till de mest spännande fynden från platsen hör tjugo bitar av harts eller kåda med tandavtryck. Det var dåtidens tuggummi. Varför man tuggade kåda vet man inte säkert, kanske var det för att tillverka ett lim som sedan användes till att fästa pilspetsarna i skaften. Det fanns ingen eldstad i huset. Arkeologerna hittade inte heller någon skörbränd sten eller något annat som visar på att man har eldat här. Avsaknaden av eldstad är fortfarande en gåta. Boplatsen på Sävarheden har tolkats som en säljägarboplats som användes några veckor eller månader under sommaren. 33

34 Faktablad-SPÅR-Forna tider KALVTRÄSKSKIDAN En höstdag 1924 gjordes ett spännande fynd utanför byn Kalvträsk i Skellefteå kommun. Några män som var i färd med att dika ut en myr påträffade två skidor och en stav, 1,5 m ner i myren. På senare år har man daterat den ena skidan med hjälp av C-14 analys. Den visade sig vara äldre än vad man först trodde. Hela år! Den är äldre än den äldsta av Egyptens pyramider, och är därmed världens äldsta skida. Kort efter det att skidorna tagits upp ur myren föll den ena skidan sönder. Den andra är fortfarande nästan helt bevarad. Den är 204 cm lång, 15, 5 cm bred och ganska tunn. Den har fyra hål som bindningsremmarna dragits genom. Framtill och baktill på skidan kan man se lagningar av sprickor med krampor av råhud. Staven är en skovelstav av samma typ som den samiska kvinnostaven som också hade en skovel överst. Samekvinnorna använde den bland annat till att skrapa fram bete åt renarna. Skovelstaven från stenåldern har spår efter de stenverktyg som den tillverkats med. Orsaken till att Kalvträskskidan bevarats så bra är att den har legat i en myr där lufttillförseln varit minimal. Kalvträskskidan och många andra gamla skidor finns i Svenska Skidmuseet i Västerbottens museum. Så här ser skidfyndet från Kalvträsk ut idag 34

35 Faktablad-SPÅR-Forna tider PRÄSTSJÖDIKET Vid sidan av en av de större infartsvägarna till Umeå ligger en av Västerbottens mer speciella fornlämningar. Här, på den plats som i dag är en liten kulle vid sidan av Vännäsvägen, blev tre ungdomar begravda någon gång för ungefär år sedan. På den tiden gick havet högre upp. Då var kullen en liten ö som låg ca 500 m från land. Innan platsen undersöktes syntes ingenting ovanpå marken. Över stenarna växte ett lager med mossa och torv. När arkeologerna hade grävt fram anläggningen såg den ut som en stenläggning i två lager, gjord av både stora och små stenar. Bland stenarna fanns brända ben och tänder av människa. Det var tänderna som berättade om att det var flera personer som var gravlagda och att dessa var ganska unga. Bland stenarna fanns det också många fina föremål. Det kanske allra finaste var en spjutspets av brons. Där fanns också fina stenföremål till exempel en dolk, ett hänge och sju pilspetsar. Bronsdolken låg under allt annat. Flera av föremålen verkade vara nedstuckna i marken. Anläggningen vid Prästsjödiket kan vara resterna efter en grav eller efter en plats där någon form av religiösa ceremonier utförts. Ända till sommaren 1998 var graven helt okänd. Det var först när arkeologerna sökte efter fornlämningar där en ny väg skulle gå, som den upptäcktes. Tidigare hade inget liknande påträffats i Norrland. Man kan undra hur många andra platser av samma sort som ännu väntar på att bli upptäckta. Graven vid prästsjödiket som den såg ut när arkeologerna tagit bort torv och jord 35

36 Faktablad-SPÅR-Forna tider MAKSJÖFYNDET Våren 1969 hittades ett bronsspänne vid en av Maksjöns stränder i Vilhelmina kommun. Något år senare påträffades fler föremål vid samma strand. År 1972 undersöktes platsen av arkeologer. Föremålen är resterna efter en järnåldersgrav från e., Kr., från den del av järnåldern som brukar kallas Vendeltiden. Föremålen består av tre bronsspännen, 31 glaspärlor, en bronspärla, fem järnfragment, fem stenskrapor och 183 avslag av kvarts och kvartsit. De tre spännena är en typ av dräktspänne som användes i Norge under den här perioden. Pärlorna däremot ser precis ut som de som man har hittat i södra och mellersta Sverige. Stenskraporna och avslagen hör nog inte ihop med de andra fynden. De har förmodligen funnits på platsen redan innan järnåldersföremålen placerades där. Trots att man inte hittade några ben, bör föremålen i Maksjöfyndet vara resterna efter en grav. Gravar från denna tid brukar innehålla pärlor och dräkttillbehör. Längs Ångermanälven, vars vattensystem Maksjön tillhör, har man gjort många järnåldersfynd. Förmodligen har det funnits en led från Bottenviken, upp längs Ångermanälven, över fjällen till Norge. Området kring Maksjön verkar ha varit ett attraktivt område i alla tider. Det är förmodligen det mest fornlämningstäta området i hela Västerbotten. Här finns många lämningar från stenålder, bronsålder och järnålder samt en hel del samiska lämningar. Pärlorna från Maksjön 36

37 Fördjupningstext-SPÅR-Bondejord BONDEJORD ODLING I FÖRHISTORIEN Västerbottens län har varit befolkat i närmare nio tusen år. De första människorna vistades här redan några få århundraden efter det att den väldiga inlandsisen hade smält undan. Men det skulle dröja många tusen år innan förhistoriens fiskare och jägare började bedriva jordbruk och boskapsskötsel. För år sedan verkar det som om en grupp människor höll tamboskap och möjligen också odlade i Bjurselet vid Byskeälven. Lite längre fram i tiden, under perioden f. Kr., odlades korn, vete och havre i närheten av Prästsjön strax utanför Umeå. Analyser av pollen tyder även på att det fanns betesmarker i området. Även vid nuvarande Mariehem i Umeå har det förekommit odling vid den här tiden. Ungefär samtidigt, omkring 500 f. Kr., odlade man också i närheten av Mårtensfäboda i Robertsfors kommun. Platsen är särskilt intressant, eftersom man ännu kan se spår efter gammal odling i form av exempelvis röjda ytor och odlingsrösen. Inom arkeologin och andra vetenskaper forskar man vidare i hopp om att kunna sprida mer ljus över den äldsta jordbruksbebyggelsens framväxt, både i Mårtensfäboda och på andra håll i länet. Andra spår efter tidig odling finns i umetrakten. Det är förmodligen nu, under det första årtusendet, som jordbruket börjar etableras. Fortfarande vet vi alltför lite om perioden före medeltiden, men bilden klarnar så sakteliga. Ett bidrag till att belysa kustlandets tidiga bebyggelseutveckling kommer från Lövsele i Skellefteå kommun. Byn hette ju tidigare Kräkånger, där efterleden -ånger (anger) i betydelsen vik anses vara en namnform med anor från järnåldern. Viken är i dag en uppgrundad sjö, Selet, som ligger 13 m över havet. Nyligen gjorda pollenprover visar att man på 1000-talet odlat korn och även råg i Selets närhet. DE MEDELTIDA KUSTBYGDERNA Från 1300-talet och framåt kan vi ta skriftliga källor till hjälp för att få reda på mer om hur byarna i Västerbottens kustland utvecklats. I skattlängder och i Hälsingelagen från 1300-talet omnämns socknarna Uma och Bygda. Det så kallade kolonisationsbrevet från 1320-talet inbjöd vem som helst att söka sin utkomst mellan Skellefteälven och Uleälven, i nuvarande Finland. Den typen av dokument har bidragit till en uppfattning att denna landsända befolkades genom en centralstyrd kolonisation, men 37

38 Fördjupningstext-SPÅR-Bondejord forskare finner allt fler belägg för att det redan fanns bosättningar i kustlandet. På 1400-talet fanns fem socknar i nuvarande Västerbottens län: Nordmaling, Umeå, Bygdeå, Lövånger och Skellefteå. Centrum i varje socken var kyrkplatsen. Den låg nära havet och fungerade även som marknads- och handelsplats. Dessa kyrkplatser fyllde alltså samma funktion som Syd- och Mellansveriges städer. Den fasta jordbruksbefolkningen borde vid 1500-talets mitt ha varit ca personer i Västerbottens län. Byarna låg längs kusten och i de nedre delarna av de större älvdalarna. De västligaste byarna var Granö och Hjuken i dåvarande Umeå socken, och Norsjö i dåvarande Skellefteå socken. Byarna var i allmänhet små med ett eller ett par hemman, men det fanns byar som redan på 1500-talet bestod av mer än tio hemman. Den uppodlade arealen torde vi den här tiden ha uppgått till ca hektar. Även om jordbruket och boskapsskötseln ökade i betydelse kan man ändå karaktärisera 1500-talets näringsfång som en så kallad ärjemarkskultur. Det betyder att det var en jordbrukskultur där fångst, jakt, fiske och djurhållning var betydligt viktigare än det egentliga åkerbruket. Jordbruket sköttes till stor del av kvinnor och barn. På 1500-talet började man från statligt håll se med oblida ögon på det så kallade träskfisket (träsk = sjö). Man menade att det inverkade negativt på jordbruket, vilket ju var den viktigaste beskattningsbara inkomstkällan för staten. Under 1700-talet sköt bebyggelseutvecklingen fart. En kraftig befolkningsökning innebar för kustbygden en betydande förtätning av bebyggelsen. Hemmanen delades, och nya gårdar bildades. Denna hemmansklyvning var möjlig tack vare att ägoblandningen var relativt svag; byarna var i allmänhet glest bebyggda med ägorna samlade kring respektive gård. Dessutom var marken skattejord, det vill säga den ägdes av den som brukade den. Hemmansklyvningarna underlättades också genom skiftesreformerna, vilka bland annat ledde till att de tidigare gemensamma ängarna delades och uppodlades till åker. Resultatet blev att vårt län fick ett mycket stort antal små gårdar småbrukarlänet Västerbotten hade börjat växa fram. Den stadiga bebyggelseutvecklingen fortsatte under 1800-talet. Befolkningen fortsatte att öka, och nya jordbruksmetoder och -redskap började användas. Gamla ängsmarker odlades upp, myrar dikades ut, sjöar sänktes. På den nyvunna åkermarken odlades foderväxter, och med större höskördar ökade också kreatursbesättningarna. Vid seklets slut hade skiftesreformerna genomförts. Den struktur som odlingslandskapet fick efter laga skiftet går i många fall att spåra i dagens jordbrukslandskap. Befolkningsökningen och jordbrukets utveckling ledde till att den medeltida kustbygden förtätades ytterligare men framför allt var det 38

39 Fördjupningstext-SPÅR-Bondejord under detta sekel som inlandet koloniserades. Ända fram till 1600-talet var lappmarkerna, det vill säga samebygderna i länets skogs- och fjälltrakter, ett område som huvudsakligen nyttjades av samer som jakt- och fiskemarker samt som renbetesland. Lappmarkerna nyttjades också av kustbygdens bönder för jakt och fiske. En kustby kunde ha fisketräsk, fiskevatten, ganska långt in i landet. I slutet av 1600-talet utfärdades två så kallade lappmarksplakat vars syfte var att stimulera en kolonisationen av de vidsträckta inlandsområdena. Resultatet av lappmarksplakaten blev blygsamt. År 1749 utfärdades i stället lappmarksreglementet som fick desto större betydelse. Nu var tiden den rätta för kolonisation; befolkningen i kustbygderna hade ökat så kraftigt att det fanns en stor jordhunger. På bara femtio år, mellan 1750 och 1800, fördubblades faktiskt länets befolkning, från ca till drygt personer talets avvittringar var en annan orsak som åtminstone till en början underlättade kolonisationen. Avvittringen innebar att man skilde på statens och enskildas ägarintressen samt att gränser mellan olika byars utmarker fastställdes. Ju fler nybyggen som anlades allt längre in i fjällvärlden, desto mer stördes samernas traditionella näringar fiske, jakt och renskötsel. Därför började man tala om en odlingsgräns. Ovanför den skulle ingen odling tillåtas. Odlingsgränsen till trots fortgick kolonisationen i fjälltrakterna. År 1915 legaliserades de flesta bosättningarna och fick den gemensamma benämningen fjällägenheter TALETS OMVANDLINGAR I fjällen fortsatte den kolonisation som inleddes under och talet, framför allt genom tillkomsten av skogstorp och så kallade inhysningslägenheter ovanför odlingsgränsen och kronotorp och kolonat nedanför odlingsgränsen. De skilde sig från sedvanliga nybyggen genom att de arrenderades, eftersom de låg på statens kronoparker. I skogslandet och kusttrakterna påbörjades också en form av nykolonisation strax efter sekelskiftet. Denna nyodling kom ytterligare att förstärka bilden av Västerbotten som ett småbrukarlän. Nyodlingen underlättades av den omfattande krondikningsverksamheten, där myrar torrlades för att förvandlas till åker- eller skogsmark. Dikningarna bedrevs tillsammans med statligt subventionerad odlingsverksamhet. De kolonat som anlades grundades på myndigheternas ofta felaktiga uppfattning att enbart tillgång på myrjord var tillräcklig för anläggandet av nya jordbruk. Målet att bilda bärkraftiga jordbruksföretag genom uppodling av myrmarker misslyckades alltför ofta, och kolonatverksamheten upphörde Anläggande av kronotorp fortsatte dock. Så sent som 1957 uppfördes fyra kronotorp i Nicknoret, Norsjö kommun. 39

40 Fördjupningstext-SPÅR-Bondejord Genom Hushållningssällskapets försorg beviljades redan 1914 lån för egnahem med jordområde, så kallade jordbrukslägenheter. I början av 1940-talet hade uppemot lån beviljats i länet. Ett annat inslag som förstärkte småbrukarkaraktären var den 1933 bildade lånefonden för arbetarsmåbruk. Målgruppen var främst skogs- och flottningsarbetare som genom att odla ett par hektar kunde klara en säsongsbetonad arbetsmarknad. Det var nu de så kallade Per Albin-torpen växte upp, ofta i utkanten av äldre byar. Västerbottens län hade fram till 1960-talets början en ålderdomlig struktur på jordbruket, där småbruken dominerade. År 1961 inleddes en jordbrukspolitik som syftade till att utveckla Norrlands jordbruk. Begreppet KR, koncentrerad rationalisering, stod för uppbyggnad av bärkraftiga företag. Två år senare byggde de första KR-arna sina ladugårdar för kor. Företagen skulle skapas genom tillräckligt stora och välarronderade jordbruk, där man skulle satsa på nya ekonomibyggnader och rationella driftsformer. Sedan dess har staten genom Lantbruksnämnden medverkat med ekonomiskt stöd och rådgivning i en mycket stor del av dagens heltidsföretag. En del i detta arbete har utgjorts av täckdikningar, som gett ett mera storskaligt landskap i de större jordbruksbyarna. Diken och andra odlingshinder har blivit färre i allt större fält. På 1950-talet hade Västerbottens län som mest uppodlad mark; hektar. I 1990-talets mitt utgjorde den uppodlade marken ca hektar. Ur Fakta om Västerbottens län