Obekväm debatt och opinionsbildning måste enligt regeringen stoppas. Därför ger man sig på kulturtidskrifter som inte sysslar direkt med

Transkript

1 3 09 Livet är gratis

2 Obekväm debatt och opinionsbildning måste enligt regeringen stoppas. Därför ger man sig på kulturtidskrifter som inte sysslar direkt med konstarternas utövning. Fältbiologen, Miljötidningen, Mana och Bang är exempel på renommerade tidskrifter, som genom regeringens kulturproposition Tid för kultur nu riskerar att bli av med sitt produktionsstöd från staten. Detta kommer i många fall leda till en fattigare debatt (och även många mindre tidningars nedläggning) där obekväma sanningar inte längre tillåts få spelrum. Fältbiologen kommer ges ut som vanligt, och aldrig tystna. Vi kommer alltid att representera en alternativ syn i samhällsdebatten och aldrig vika i frågor som rör natur, miljö och frihet för densamma samt de människor som lever i den. Statligt stöd eller inte. (Adelsohn Liljeroths svarta lista togs fram av tidskrifterna Ord & Bild och Fronesis och baseras på information från respektive berörd tidskrifts ansökan till statens kulturråd.)

3 10 innehåll 24 Det bortglömda rummet 10 Kvarteret delar med sig Jakten på den försvunna skatten 12 Dumpstra, raida, glanera, containerdyka Naturen är till för alla 14 Våra lingon tar aldrig slut Köpenhamn tjugohundranio 18 Din guide till gatan och konferenshallen Linköpings fältbiologer vs Staten 22 Ekarnas beskyddare i domstol Alltid i Fältbiologen: Tips och notiser 4 Ät blåbär! Och byt Aktionsbild 6 Dans på andra sidan klotet och cykel hemma Hotspot 10 Snö i maj Krönika 23 Mammas nya kille Minifältis 24 Färgglada pyttingar Kultur 26 Nya lösningar på klimatproblematiken Internt 27 Sydkorea, skärgården och skogen förstås FÄLTBIOLOGEN är Fältbiologernas medlemstidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan prenumerera genom att sätta in 250 kr på postgiro Märk talongen Prenumeration på Fältbiologen. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen tar sig rätten att redigera inkomna texter. För icke beställt material ansvaras ej. OMSLAG Framsida: Jennie Wadman Sidan 2: Magnus Bjelkefelt Baksida: Magnus Bjelkefelt och Lars Axelsson REDAKTIONEN Lars Axelsson, Lisa Behrenfeldt, Magnus Bjelkefelt, Karin Gyllenklev, Jennie Wadman och Marina Widén. Mail till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se Gäller det prenumeration, kontakta föreningens kansli: info@faltbiologerna.se Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, Gävle. Ansvarig utgivare: Lars Axelsson TRYCKINFO Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: exemplar Fältbiologen utges med stöd från Statens Kulturråd. Men hur länge till? Fältbiologen 3/2009 3

4 ledare och notiser Små gummor ska inte pollinera Gratis filmkväll Miljöfilmen Home kan man se gratis via YouTube. Filmen är en grundkurs i humanekologi och i våra klimatproblem. Fantastiskt foto och naturromantik blandas med ett bra budskap. Värt en titt! Tidningen Metro hävdar att den är gratis men tar betalt av sina läsare i form av den uppmärksamhet som läsarna ger all reklam. Att plocka bär är gratis. Fast det kostar ju ändå i tid att ta sig ut och plocka de små rackarna. Det som egentligen menas när man säger att någonting är gratis är att det inte är en kostnad i valutan pengar. För allting är alltid en kostnad i någonting. Man kan dra det så långt som att inte ens luften vi andas är gratis utan kostar i den mängd energi som går åt vid inandningen. Jag sitter barnvakt åt min systerdotter utan att ta betalt. Jag gör det såklart för att jag är en så genuint snäll syster. Men undermedvetet vet jag att om jag ställer upp för henne är chansen stor att hon hjälper mig i en annan situation. Att hjälpa sin familj och sina vänner är en överlevnadsstrategi som visat sig vara framgångsrik för människan. På samma sätt måste vi tänka på naturen, om vi tar hand om den kommer den ta hand om oss. Ta ekosystemtjänster till exempel. Det är tjänster som vi får gratis av naturen. Det kan handla om resurser som frukt, bränsle och byggmaterial. Men också vatten som renas och hur näringsämnena cirkulerar är ekosystemtjänster. Föga förvånande håller vi människor på att sabba många av de här gratistjänsterna. Någonting känns väldigt fel när jag ser ett foto på en gammal dam som klättrat upp på en stege med en pensel i handen för att pollinera fruktträd. Den art som tidigare pollinerat träden är försvunnen, så nu måste gumman göra jobbet själv. Om ingenting är gratis, vad är då priset vi får betala för ekosystemtjänster? Svaret är självklart. Vi måste låta bli att förstöra naturen och krascha ekosystem, och tänka extra mycket på vad våra handlingar kommer att få för konsekvenser. Ska man tänka ekonomisk tjänar vi bra mycket mer på att se till att ekosystemtjänsterna upprätthålls. Det blir himla jobbigt om vi måste odla all levande fisk själva. Eller om vi måste plantera och pollinera alla växter i bördig jord som vi tvingats tillverka. Många megabyts Byts är en valuta man inte hör så mycket om. Den används av medlemmarna i föreningen Byts Bytesring Stockholm. Det hela går ut på att människor byter tjänster med varandra. Till exempel kan man få fönsterna putsade mot att man sitter barnvakt. Byteshandel helt enkelt. Byts Bytesring är inspirerat av det kanadensiska systemet Lets, Local exchange and trading system. Förutom ett utbyte av tjänster och gentjänster är det också ett sätt att utvidga sitt kontaktnät och skaffa nya vänner. Men hela konceptet bygger såklart på att man är aningen socialt lagd. Köp ingenting Buy-nothing-day infaller i år 28 november. Dagen är till för att uppmärksamma och kritisera konsumtionssamhället. Fältbiologer runt om i landet planerar aktioner och happenings så håll ögon och öron öppna. Men håll plånboken stängd. Karin Gyllenklev redaktionen 4 Fältbiologen 3/2009

5 tips och notiser foto: Jennie Wadman För den händige Trött på tunga ryggsäckar och dyr utrustning? Gå in på: Nytt om nyttiga blå bär Blåbär är fantastiskt nyttiga och de allra bästa bären växer i våra skandinaviska skogar. I blåbärens färgämnen finns mängder av hälsobringande antioxidanter (mycket mer i bären som plockas här än i den storväxta blåbärssläkting som odlas i USA). Länge har man använt blåbär för att komma tillrätta med olika magbesvär. De anses också vara bra för ögonen, kunna hindra cancer och motverka bland annat för tidigt åldrande, stroke och alzheimers. Av de cirka ton blåbär som plockas varje år i Sverige exporteras 80 procent till Asien. Där omvandlas bären till extrakt och hamnar så småningom i olika hälsoprodukter. Fint att folk som inte har milsvida blåbärsskogar att gå ut och plocka bär i får äta nyttiga blåbärstabletter. Men tänk om vi kunde tillverka dem här istället. Så slapp vi skicka bär som till 99 procent innehåller vatten, till Kina. Och tänk om Friggs, Frödinge och Arla foods kunde se lite längre än till bärpriserna och börja lägga svenska bär i sina soppor och pajer istället för att importera blåbär från Polen, Kanada och USA när vi har ton att plocka av här hemma. Sverige får sota för avskogningen Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat sedan Bra Sverige. Men vårt nettoutsläpp har däremot ökat med 12,7 procent. En av anledningarna är att vi avverkar mer skog nu än vad vi gjorde förr. Och eftersom skogen gillar att ta upp koldioxid från luften fungerar den som ett reningsverk. Alltså, mindre skog lika med mer koldioxid i luften. Siffror från FN:s klimatpanel visar att EU-ländernas nettoutsläpp i genomsnitt minskat med 5,6 procent sedan Men vi kan i varje fall trösta oss med att vi inte ens är i närheten av Turkiets ökning på 136,7 procent. Bakgrund: COP 15 Boken Vägen till Köpenhamn, av författaren Rikard Warlenius, har nyligen getts ut. Boken är en klimatpolitisk kartbok med all bakgrundfakta du behöver för att känna dig riktigt påläst inför COP 15. Diskutera fritt Hemsidan Fri Skit är ett forum för tips och trix gällande allt som är gratis. Var man hittar mat, hur man lagar saker, hur man kan färdas gratis och så vidare. Kolla in friskit.forumportal.se Recepten var Lilians I artikeln om självhushålling som publicerades i nummer 2/09 följde ett gäng härliga recept. Dessa recept var hämtade från Lilian Ryds kommande bok Matboken som handlar om självhushållets mat hos folk i Lappland. Du behövs! Fältbiologen görs av fältbiologer. Människor som dig som arbetar ideellt, utan betalning, i sitt anletes svett. Därför behöver vi alla för att det ska bli en tidning. Skriv! Fota! Layouta! Kom till Gävle och jobba med oss! Du kan! Annars lär vi oss av varandra. redaktion@faltbiologerna.se är adressen dit du anmäler dig och ditt odödliga engagemang. Fältbiologen 3/2009 5

6 aktionsbild Skicka in dina bästa aktionsbilder till Östersund text: Lars Axelsson foto: Jennie Wadman Under Sveriges ordförandeskap i EU har EU:s samtliga ministrar samlats på toppmöten runt om i Sverige juli möttes energiministrarna samt miljöministrarna i jämtländska Åre. Åre är en turistort i fjällen, lätt att kontrollera och spärra av och ett populärt mål för toppmöten av olika slag. Demonstranter orkar inte ta sig dit och även om de gör det är de lätta att kontrollera. Detta är anledningen till att när fältbiologer i Östersund började fila på sina idéer, valde att stanna i Östersund och demonstrera. Tillsammans med andra aktivister samlades man under ett paraply kallat Aktionsgruppen Fuck EU. Efter att ha kontaktat Miljöförbundet Jordens Vänner kom de dock till Östersund och arrangerade ett litet motmöte på ett vandrarhem i Östersund där det hölls intressanta föreläsningar om bland annat klimaträttvisa, privatisering av naturresurser och EU:s energipolitik. De genomförde också en demonstration i Åre under morgonen den 24:e, bevakade av dubbelt så många poliser som demonstranter. Fuck EU arrangerade i slutändan en aktionsdag den 24 juli med demonstration i Östersund med runt hundra deltagare. Aktivistvänner från Trondheim och nedre norrland samt fältbiologer från Östergötland hade dessutom gjort sig besväret att komma och delta vilket uppskattades storligen. Man tågade två varv runt Östersund och lät slagord hagla, bland annat ropades det att De som smutsar ner, är de som ska betala och EU, skärp er, gör ert val för ett bra klimatavtal. 6 Fältbiologen 3/2009

7 Dansmobbing i Sydney Australiens Dansmob Sydney text och foto: Sofi Holmin första Power Shift anordnades i juli 2009 i Sydney. Mer än unga människor från hela landet deltog på en grym klimatkonferens där workshops, föreläsningar, fest, eldande tal, filmvisning, klimatkomik och dansträning avlöste varandra i dagarna tre. Konferensen avslutades med en massiv dans-flash Mob på Sydneys operatrappa. Fantastiskt peppande och en underbar påminnelse om att den globala klimatrörelsen är stor och kraftfull.

8 aktionsbild Klimatnätverkets cykelturné Vi svettas med klimatet får stor uppmärksamhet i Varberg. Ett gäng konfirmander visar stolt upp sina gröna fingrar för Hallands nyheters webb-tv. text: Sofia Grönborg foto: Magnus Bjelkefelt En rad av cykelburna fältbiologer glider fram längs landsvägarna i det platta, skånska landskapet. Deras magar är fulla av stora smultron som fanns i överflöd hemma hos My i Lund. Där har de också tillverkat vad de alla är överens om är den snyggaste banderollen någonsin. En stor en, med en svettig jordglob på. Det är varmt, solen skiner utan att hindras av ett enda litet moln och fältbiologerna svettas. Svettas med klimatet. Det är det som är deras slogan och deras uppdrag. De är på cykelturné från Malmö till Göteborg. I sina väskor har de det första tiotalet vykort som folk de pratat med i städer på vägen skrivit till Sveriges politiker. Och i kameran finns ett antal bilder på människor med grönmålade fingrar som deltagit i den globala Green Finger-kampanjen. Det främsta budskapet de cyklande fältbiologerna för fram är att Sverige inte ska vara mesiga under sitt ordförandeskap i EU kring kilmattoppmötet i Köpenhamn i december. Och att vi vanliga människor kan påverka dem i rätt riktning. Turnéns final blir på Järntorget i Göteborg. Med dryga hundratalet vykort skrivna och en isbjörn på enhjuling cirkulerandes runt det medfarna partytältet. Klimatcyklisterna har blivit uppmärksammade i ett antal lokala medier på vägen och ligger ute på YouTube. Vad annat kan man kalla det än succé! 8 Fältbiologen 3/2009

9 Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller bli ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att uppleva häftig natur! Här vill Fältbiologen tipsa om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap. hotspot Snölängtan text: Jenny Råghall foto: Jennie Wadman I maj månad, när de flesta gick barfota i gräset och var nöjda med att våren kommit, då jagade Jenny Råghall fortfarande vinter och skidåkning. Tillsammans med fyra vänner trotsade hon väderprognosen som utlovat regn i fem dygn och hoppade på tåget till Katterat. Läs Jennys berättelse och ladda inför vintern. Första snön har redan lagt sig i fjällen. Pulkor och ryggsäckar justeras, skidorna åker på och vi går i sakta mak upp till Hundalshyttene. Det är DNT (Den Norske Turistforening) som har placerat dessa två stugor i en dal omringad av höga och riktigt spetsiga fjälltoppar. Väl framme är det hög tid för mat. Precis när vi ska sätta oss tassar en livs levande fjällräv förbi femtio meter bort. Fem ansikten klistras vid fönstret, sedan smyger vi försiktigt ut och kan betrakta detta unika och speciella djur. Tiden stannar. Naturen är mäktig! Sedan väntar fyra helt fantastiska dagar. Mestadels klarblå himmel, massor av snö och stekande sol. Vi har sett ut några toppar som vi vill upp på Sealggacohkka, Gahpercohkka och Vomtinden. Det är svettigt och långt, men jag njuter till fullo. Stundtals går vi endast med transciever (lavinsändare) och underställsbyxor med bar överkropp. Ju högre vi kommer desto mer kläder åker på. Det är trots allt snö och vinter, och när solen någon gång försvinner bakom molnen blir det kallt. En välkamouflerad hare hoppar förbi då och då. Väl uppe blir det ett toppfoto och några djupa andetag. Storslagna vyer med vita och orörda fjäll åt vilket håll jag än vänder mig. Jag tänker att detta är ett av de områden som människan inte satt så djupa spår i. Inte utifrån sett i alla fall. Och inte ännu. Nöjda och lyckliga, ja, fullkomligt lyckliga, byter vi lite utrustning och ger oss av utför. En dag blir det ner över en enorm glaciär, de andra dagarna sätter vi våra spår på branta kammar, stora snöfält och avslutar med att lugnt glida ner till stugan. Ben och fötter värker. Solen sätter sina spår i våra ansikten. Våra sinnen tar åt sig av fjällens lugn och tystnad. Detta är livskvalitet av hög grad. Hundalshyttene ligger i ett relativt okänt område. Stugorna fungerar utmärkt som bas sommar som vinter, eller bara övernattningsstuga under en vandring. Till Hundalen tar du dig lättast med tåg förbi Kiruna, Abisko och Riksgränsen till Katterat (det går ingen bilväg dit!). Det är sedan tolv relativt lättgångna kilometer upp till stugorna. Den svenska fjällkartan som täcker området heter BD6. Fältbiologen 3/2009 9

10 Det bortglömda rummet text: Karin Gyllenklev bild: Lisa Behrenfeldt Det är mörkt. Hela det lilla fyrkantiga rummet luktar surt och fränt. Ett kallt ljus sprider sig över utrymmet när lampan äntligen kommit igång. Att kalla det för skräpigt är förmodligen en komplimang, om man är ett grovsoprum vill säga. Det är en viss känsla över grovsoprum. De känns på något vis försummade, som om arkitekterna inte ägnade utrymmet mer än de få sekunder det tar att rita en fyrkant. Ofta är de mörka, smutsiga skrymslen där saker bara hivats in för att människor snabbt vill därifrån. Men andras skräp behöver inte vara skräp för dig. I grovsoprummen finns det möjlighet att fynda riktigt bra saker. Sara Hansson är 23 år gammal och jobbar som serietecknare och illustratör i Malmö. När hon besöker grovsoprum är det inte för att slänga sopor utan i syfte att hitta saker. Ungefär hälften av gångerna går hon därifrån med något med sig, det kan vara allt från kläder till möbler. En gång hittade jag ett presentkort värt 400 kronor på Åhléns, berättar Sara, och flera av mina favoritkläder och skor har jag hittat i grovsoprum. Själv kastar hon aldrig användbara saker. Jag ger alltid bort det till Myrorna eller liknande, jag tycker det borde vara olagligt att slänga användbara saker. Om man tar bortkastade saker från en återvinningsstation gör man sig skyldig till stöld eftersom sakerna tillhör kommunen. Däremot är det fritt fram att ta med sig saker hem från grovsoprum så länge de är uppenbart kastade. Förutom att det är ekonomiskt lönsamt för den som hittar något användbart vinner också miljön på det. När olika produkter tillverkas krävs det ett uttag av naturresurser och som tack släpps växthusgaser, föroreningar och kemikalier ut i naturen. Ta en bärbar dator som exempel, för att tillverka datorn krävs en mängd resurser i form av vatten, olja, kemikalier, metaller, mineraler, med mera, motsvarande omkring gånger datorns vikt. Förmodligen har inte så många människor det i åtanke när de kastar prylar. Jag tror folk gör det som är enklast, om det skulle presenteras en möjlighet som var enklare och miljövänligare skulle många säkert välja det alternativet istället. Jag tror inte att det har att göra med att de är anti att saker återanvänds. Bara att det är enklare att gå till grovsoprummet än att ta sig till myrorna, tror Sara. Det kan löna sig att titta lite närmare på det som slängs i grovsoprummen. Att fler människor inte gör det kan bero på hela den aura som omger grovsoprummen. Förutom arkitekterna försummar även städare ofta rummet. Man får lite känslan av att själv förvandlas till ett skräp när man kliver in där. En sak står klar, det är inte ett rum som alla lockas att stanna kvar i för att leta efter skatter. Men det finns förstås undantag. Bostadsrättsföreningen Rusthållaren ligger i stockholmsförorten Bagarmossen. I föreningens tre hus har man satt in hyllor i grovsoprummen där medlemmarna kan ställa hela saker eller ta till vara på sådant som redan står där. Hela föreningen 10 Fältbiologen 3/2009

11 vinner på att det blir mindre sopor eftersom de betalar för volymen sopor som hämtas, istället för ett fast pris vid varje hämtning. Om fler soprum var organiserade som Rusthållarens skulle kanske Unor Slibowiz inte behövt betala för att komma in i sitt grovsoprum. Unor Slibowiz bor i Järna och i oktober 2008 publicerades en artikel i Länstidningen Södertälje med anledning att Telge bostäder införde elektroniskt lås i hans grovsoprum. Det som upprörde Unor var att han skulle bli tvungen att betala 20 kronor i månaden för att hyra den passerbricka som ger tillträde till utrymmet. Anledningen till att Telge bostäder började med ett elektronisk system var för att skapa ordning och reda. Tidigare har alla soprum i princip varit tillgängliga för vem som helst, och det har skapat oreda när exempelvis folk som inte bor i fastigheten har varit inne och rotat i dem, säger Janette Jardefalk, förvaltningschef på Telge bostäder till Länstidningen Södertälje. En annan funktion är att man med hjälp av passerbrickorna kan spåra vem som varit inne i grovsoprummet och när om någon form av skadegörelse skett. Ska jag registreras och få en straffavgift varje gång jag sorterar mina sopor, frågar sig Unor Slibowiz i Länstidningen Södertälje. Det är en sak att det blir stökigare i grovsoprummen när folk river runt bland soporna, problemet skulle delvis kunna lösas om man satte upp hyllor som i Rusthållarens bostadsrättsförening, men det finns fortfarande människor som inte uppskattar att deras skräp tas till vara på. Ett exempel är den här lappen som hittats i ett grovsoprum och som publicerades på argalappen.se i april 2009: Ni människor som underlåter er själva att rota runt i grovsoporna borde på allvar tänka igenom eran livssituation, det känns obehagligt att veta att ens grannar tar med sig hem våra gamla sopor. Men även om en del människor har svårt för att deras gamla saker återanvänds så är det utan tvekan positivt för miljön. Det är även bra ekonomiskt. Så länge man rotar i soprummen på ett schysst sätt så tar ingen skada. Det vill säga att man lämnar utrymmet i samma skick som det var när man kom. Fältbiologen 3/

12 Skräpmat

13 Jag konstaterar förvånat att datummärkningen stämmer med det hon sagt. Hon fortsätter engagerat att prata. Om affärerna fick sälja maten som i dagsläget slängs till rabatterat pris vore det en jättebra lösning. Jag skulle nog inte ha råd att köpa de mängder fina grönsaker jag nu hämtar ur containrar. I Polen vet jag att affärer ibland har ett bord vid kassan med utgångna varor, det verkar fungera bra. Att ta mat ur containrar ett beteende förpassat till de hemlösa och utfattiga? Inte längre. Fenomenet att dumpstra, att ta sopor, breder även ut sig bland dagens materiellt välbärgade människor. text: Alva Anderberg foto: Magnus Bjelkefelt Miahabo Berkelder är tjugo år och bor i Göteborg. Hon studerar vid universitetet och är på fritiden aktiv inom föreningsverksamhet. Men hon är också aktiv som dumstrare. Dumpster diving, att ta mat och andra saker ur containrar och soptunnor, har funnits länge över hela världen. Det är ett resultat av fattigdom. Men i vår nutid har även materiellt välbärgade människor frivilligt börjat ägna sig åt fenomenet. Ordet freegan, en blandning av de engelska orden free och vegan, etablerades under nittiotalet och kom som begrepp från antiglobaliserings- och miljörörelser. Freeganerna och dumpstrarna kallas alltså de människor som tagit steget längre, som blivit så upprörda över de mängder användbar mat som slängs, att de trotsar lagen och ifrågasätter genom direkt handling. Genom att äta containermat uppför de en protest mot konsumtionssamhällets resursslöseri. Jag dumpstrar först och främst för att det är ett bra sätt att få tag på fantastisk frukt och grönt, men också för att det är fruktansvärt hur mycket det är som bara ligger och ruttnar bort. Miahabo står och skalar potatis samtidigt som hon berättar om sina tankar kring dumstrandet. Jag har blivit bjuden på lunch i hennes hem i Bergsjön. Jag vet ju att det är en olaglig handling, olaga intrång och stöld. Men om jag mot förmodan skulle åka fast någon gång tycker jag att det skulle vara ett ypperligt tillfälle att uppmärksamma hur mycket mat som slängs. Dessutom frågar jag mig vem det är som utför en brottslig handling? Jag, som tar vara på en massa sopor, eller den som slänger gigantiska mängder mat i en värld där jättemånga svälter? Dumpster diving är olagligt i Sverige. Det är det delvis på grund av statens lagstiftning om bäst-före-datum. När maten anses oätbar har affärer och restauranger enligt föreskrifter skyldighet att slänga den. För att inte affärsverksamheten ska missgynnas av att folk, som i detta fall, tar den slängda maten, har affärerna också rätt att slänga mat utan att den blir tagen. Men Miahabo tycker att det systemet är överdrivet och korrupt. Datummärkning är bra för att folk inte ska bli sjuka, men den är kraftigt överdriven i Sverige. Den mat jag hämtar är inte dålig, och framför allt sällan utgången. Ofta slängs färskvaror som till exempel bröd redan två dagar innan de gått ut. Sedan finns det ju mängder med frukt och grönsaker. De har oftast inget utgångsdatum men någon liten fläck har resulterat i att de bortprioriterats. Har en banan en enda brun fläck så är det ingen som vill ha den och den blir slängd. Miahabo tar fram en påse torkad frukt och ger till mig. Ibland finns det också fall som den här torkade frukten, den går ut först om ett halvår. Du kan få en påse om du vill föresten, jag hittade jättemånga. I förhindrandet att bli av med sina sopor tar butikerna till olika metoder. De flesta låser in matresterna, men somliga tar till vakthundar eller mer extrema åtgärder. Till exempel är det känt att personal hos den stora matvarukedjan Lidl hällt giftigt rengöringsmedel över sina rester för att göra dem oätbara. Butikernas kamp att till varje pris bevara det de egentligen vill bli av med blir till ett paradoxalt krig utan vinnare. Men det finns många som försvarar butikerna och anser att det är dumpstrarna som gör fel och utnyttjar systemet. Miahabo tycker inte att hon gör fel, men backar inför att sätta sig in i den konkreta politiken för ändamålets skull. Alla är vi ju politiker, men personligen skulle jag inte anstränga mig för att till exempel bli riksdagsledamot. Däremot tänker jag försöka uppmärksamma problemet mer. Konsumtionssamhället är vår undergång och när jag dumpstrar uppmärksammar jag hur vidrigt det systemet är. När jag är i containern mår jag dåligt för att jag får insikt om hur mycket användbart som slängs. Jag kan inte ens ta vara på allt jag ser, och då handlar det ändå bara om en container i lilla Göteborg. Sätt det i relation till världen. Miahabo berättar vidare att reaktionerna på hennes dumpstrande är många och olika. Jag rör mig mest i kretsar där det är accepterat, men jag har inga problem med att prata med andra om det. Vissa tycker att det är äckligt, några brottsligt, men de flesta blir fascinerade och frågar mycket. Det tycker jag är positivt. Hon berättar också att det alltid är ett spel på vinst och förlust att dumstra men att hon oftast gör många spännande fynd. Jag blir alltid glad när jag hittar snittblommor, men mitt roligaste fynd är nog en container som var helt fylld med kanske 200 förpackningar ballerinakex, säger hon och ler. På frigan.wordpress.com och freegankitchen.com hittar du inspiration, tips och recept på dumpstermat. Fältbiologen 3/

14

15 Bäst i Sverige text: Lisa Behrenfeldt foto: Jonathan Sundqvist I Finland är det förbjudet att göra upp eld i skogen utan tillstånd, i Danmark får man bara vistas på privat mark under dagtid och i Norge har lokalbefolkningen förtur till att plocka hjortron på myrarna. Det unika med den svenska allemansrätten är att den är så omfattande. Att alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten står inskrivet i grundlagen. Baka blåbärspaj, paddla över en spegelblank sjö eller gena genom skogen. Med risk för att låta som en broschyr från Naturvårdsverket, allemansrätten är fantastiskt bra. Det finns inte någon lag som beskriver vad själva allemansrätten innehåller men i stort innebär den att vi i naturen får göra allt som inte är förbjudet, så länge vi inte stör eller förstör. I grundlagen nämns allemansrätten i samband med bestämmelserna om egendomsskydd, vilket kan tolkas som en inskränkning i äganderätten till förmån för allmänhetens intressen. Det är inte tillåtet för en markägare att sätta upp stängsel eller förbudsskyltar på ställen där man enligt alle mansrätten får gå, om de inte varnar för en verklig fara. Men även om man har rätt att plocka blåbär överallt har markägaren ingen skyldighet att tillhandahålla bär och kan till exempel hugga ner skogen där bären växer om han så vill. Själva begreppet Alle mans rätt etablerades på 1940-talet, då en fritidsutredning gjordes för att ta fram åtgärder som skulle underlätta för tätortsbefolkningen att ta sig ut i naturen. Att allemansrätten även innebär skyldighet att visa hänsyn i naturen skrevs in i Naturvårdslagen I miljöbalken står det nu skrivet att Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den. Fältbiologen 3/

16 foto: Jennie Wadman Dagens allemansrätt innebär möjlighet att färdas över annans mark och tillfälligt uppehålla sig där. Vi får plocka blommor, bär och svamp och göra upp eld av nedfallna grenar. Den generösa allemansrätten vi har här kan, via rester av gamla landskapslagar, delvis spåras tillbaka till de förhållanden som rådde under medeltiden. Sverige var ett mycket glesbefolkat land utan något jordeller skogsbruk i modern mening och i de medeltida lagarna fanns gott om exempel på bestämmelser som skulle underlätta för de resande. I Norrland var det tillåtet att utfodra hästen ur lador längs vägen och körde man sönder sin kärra på vägen genom skogen fick man ta virke till att laga den. Under tiden man reparerade kärran fick hästen beta så mycket den hann, bunden i ett fem meter långt tjuder med tjuderpålen nedslagen mitt i vägen. I Småland fick vandraren plocka nötter till färdkost, men inte mer än vad som fick plats upp till tumgreppet i en handske. Om man jämför allmänhetens rättigheter i naturen i olika länder i Europa finns en tydlig skillnad som härstammar från historiska olikheter i rättsordningen. I Norden och Europas tyskspråkiga delar bygger rättsordningen på den germanska rätten som utgår från brukandet av marken. Allmänheten kan här vanligen utnyttja privat mark så länge markägarens intressen inte skadas. I den romerska rätten däremot, som tillämpas i resten av västra Europa, utom Storbritannien, har markägaren närmast oinskränkt rätt till sin mark. Samma sak gäller i USA där det är helt förbjudet att vistas på privat mark utan tillstånd. I den svenska brottsbalkens tolfte kapitel finns fortfarande en ouppdaterad uppradning av vad som ligger i markägarens intresse att själv ta vara på: Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter, kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant som ej är berett till bruk dömes för åverkan. Går man ut i någon annans skog och plockar ekollon (som förr var viktig mat till grisarna) i större omfattning kan man, enligt lagen, dömas för stöld. Norrbottensmalmen kan ta slut, men våra lingon tar aldrig slut Ingenstans i landskapslagarna nämns dock något om bär eller svamp. Svamp ansågs på den tiden i bästa fall vara koföda och 16 Fältbiologen 3/2009

17 Frihet i skog och mark Gå, cykla rida, åka skidor etcetera över annans mark är tillåtet, liksom att plocka bär och svamp, om du inte skadar gröda, skogsplantering eller dylikt. Att passera över privat tomt är förbjudet. Ett eller några dygn är det tillåtet att tälta på mark som inte används för jordbruk och som ligger avlägset från boningshus. Stora grupper bör be om lov. Det är förbjudet att köra motorfordon på barmark i terrängen (gäller även på den egna marken). Hundar ska hållas under uppsikt, särskilt under perioden 1 mars till 20 augusti. Att göra upp eld är tillåtet då det inte är minsta fara för brand. Du får inte fälla träd eller bryta grenar, men det är okej att plocka smågrenar på marken. Att bada och förtöja båten några dygn är tillåtet överallt utom vid tomt eller där särskilt förbud gäller, som till exempel fågelskyddsområde. Att åka skridskor, ro, segla, paddla eller köra motorbåt över annans vatten är tillåtet. Jakt ingår inte i allemansrätten. Fiske med handredskap är tillåtet överallt på allmänt vatten, längs kusterna och i de fem stora sjöarna. På finns mer information om vad som gäller. det var först efter Andra världskriget som svenskarna började äta svamp. Att plocka bär ägnade man sig inte heller åt. Bären var fattiga på energi och mognade dessutom i tider när man hade fullt upp med slåtter och skörd. Det var först när stadsborna började efterfråga bär en bit in på 1800-talet som de blev intressanta. Socker framställt av sockerbetor och järnvägens utbyggnad bidrog till ökad lönsamhet i bärhandeln. Norrbottensmalmen kan ta slut, men våra lingon tar aldrig slut konstaterade AB Lingon vid 1900-talets början och år 1903 exporterade Sverige ton lingon till Tyskland. I och med bärens värdeökning kom det krav på ändring av de generösa lagarna. Det var dock i en tid med stor fattigdom på landsbygden i Sverige och krig i Europa. När Tyskland förlorade kriget och tysk ekonomi kollapsade kom bärexporten av sig, marknaden minskade och lagändringen uteblev. Hundra år senare tar vi fortfarande inte vara på mer än fem procent av våra vilda bär och rätten att gå ut och plocka är inte direkt hotad. Den aktuella diskussionen gäller istället nya former av friluftsliv och turism och hur mycket en markägare ska tåla inom ramen för allemansrätten. Eftersom få saker i Sverige är så bra som allemansrätten kan det vara läge att hålla ett vakande öga på vad som händer. Fältbiologen 3/

18 18 Fältbiologen 3/2009 5

19 I december riktas världens ögon mot Danmark och Köpenhamn. FN:s klimattoppmöte med all världens ledare går av stapeln. Mycket kommer hända under de intensiva veckorna, vare sig man befinner sig inne på mötet eller ute på gatorna. text: Lars Axelsson Klimattoppmöte. När hörde du senast talas om klimattoppmöten innan snacket började om Köpenhamn 2009? Eller ett toppmöte överhuvudtaget? I Sverige tänker vi direkt på Göteborg och EU-toppmötet, men det var för åtta långa år sedan. Internationellt far tankarna till mötena med till exempel G8 världens åtta största ekonomier eller Världshandelsorganisationen WTO, vars toppmöten vid milleniumskiftet skakades av väldiga demonstrationer. Det är möten där det traditionellt varit lätt för miljörörelsen och andra solidaritetsrörelser, från kristna organisationer och fackföreningar till militanta bönder från Sydamerika, att hitta en gemensam fiende att arbeta mot. Världens ledare och storfinans som gemensamt styckar upp jorden utan att någon bett dem om det. Den ekonomiska politik som kallas nyliberalismen. Men den senare halvan av 00-talet har toppmötesprotester inte varit samma sak som de var innan och det finns flera anledningar. Attacken mot World Trade Center och kriget mot terrorismen där massiva demonstrationer världen över inte kunde förhindra invasionen av Irak. Förutom känslan av meningslöshet över sitt demonstrerande flyttades fokus från de globala toppmötena, frihandelsavtal och så vidare, till att handla om USA. Nyliberalismen, som utgjorde den självklara måltavlan för alla internationella solidaritetsrörelser under hela 90-talet och början av 00-talet, är död. Till och med Financial Times håller med. Banker och företag skriker på hjälp från stater för att överleva finanskrisen. Och demonstrationerna mot Världsbanken och Internationella valutafonden blir knappt notiser i pressen längre. Det är här många hoppas på att klimatet och COP 15 återigen kommer kunna föra samman många olika människor, rörelser och nätverk. Att kring klimatfrågan kunna återskapa den globala rörelse som i slutet av 90-talet stoppade toppmöten och frihandels avtal och var på alla förstasidor. I det globala norr har frön såtts på protestläger, civil olydnadsaktioner mot kolkraftverk med mera, med mera. Är det nu det är dags för ett coming out-party? Fältbiologen 3/

20 Ingen har väl egentligen en större tilltro till att det nya klimatavtalet kommer innehålla någonting revolutionerande. Den rika världen sätter fortfarande agendan, uppbackade av välbetalda lobbyister från stormrika och mäktiga storföretag. Den klimateffektiva ekonomin som EU hoppas på och bland andra Maud Olofsson sätter sitt stora hopp till, kritiseras och sågas av i princip varenda miljöorganisation. Och, säger Erik Lensell, fältbiolog och medlem i Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV), allt är ju redan bestämt när delegaterna sätter sig på flygplanen till Kastrup. Jag tror snarare att till exempel Klimaforum kommer bli en stärkande och samlande punkt för sociala rörelser. Att arbeta efter Köpenhamn kommer bli minst lika viktigt och då måste vi se till att hålla de kontakter som knyts. Klimaforum kommer vara den stora samlingsplatsen för sociala rörelse under COP 15. Ett socialt forum med fokus på klimatfrågan ur gräsrotsperspektiv. Klimaforum, som arrangeras av en rad organisationer, från Attac till Natur och Ungdom och KlimaX, efterlyser grundläggande förändring av samhällets ekonomiska och sociala strukturer för att förhindra den globala uppvärmningen. Detta i motsats till det officiella förhandlingarna som Klimaforum fruktar i vanlig ordning kommer att favorisera de stora företagen, och de rika och mäktiga på bekostnad av de fattiga befolkningarna i tredje världen. Klimaforum har därför särskilt arbetat med att hjälpa människor från Afrika, Asien och Sydamerika att komma till Köpenhamn. Att arbeta efter Köpenhamn kommer bli minst lika viktigt Jag tror att det största hoppet står till att länderna i syd lyckas solidarisera sig med varandra och att aktivisterna i sin tur backar upp dem, säger Erik. Till exempel genom att delegater från syd överger Bella Center och deltar i Klimaforum istället. Demonstrationerna kommer fungera som inspirationskällor och väckarklockor, fortsätter han. Men jag tror inte att de som ska försöka ta sig in på Bella Center kommer att lyckas. Det kommer bevakas av för mycket poliser och dessutom FN-soldater. Däremot är det förstås bra med aktioner och demonstrationer om vi kan få dem inne på mötet att känna sig omskakade. Den demonstration som kommer försöka ta sig in på konferensen kallas Reclaim the Power. Den 16 december börjar den högsta nivån av förhandlingarna och det är då Climate Justice Action (CJA) uppmanar alla att delta i aktionen där man ska ta sig in på Bella Center. Metoden är konfrontativt ickevåld man kommer ta sig förbi, runt och igenom alla hinder i vägen, men utan att svara med våld om polisen försöker starta bråk. Man vill in på konferensen för att presentera verkliga lösningar underifrån, ta över konferensen helt enkelt. CJA är det nätverk som har störst representation av grupper från den globala södern, även om de ändå inte är så många som man kunde önska. Sedan är bland annat Miljöförbundet Jordens Vänners internationella organisation Friends of the Earth, Klimax-grupper och paraplyorganisationen European Youth for Action, där Fältbiologerna är med, deltagare i CJAnätverket. Ett annat sätt att delta är att befinna sig inne på själva Bella Center. Många aktivister från miljöorganisationer över hela världen kommer förstås att göra politikerna sällskap. Lovisa Nilsson från Fältbiologerna i Göteborg tänker vara inne på mötet: Där inne kan man prata med politikerna, man kan faktiskt bara försöka hugga tag i en delegat i korridoren. Till exempel Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson. Man kan förstås också gå in i förhandlingssalen. Det kommer också ske många aktioner på konferensen. På det förra COP-mötet i Poznan var många missnöjda med att utrymmet att uttrycka sig på var så begränsat och Lovisa håller med: Men att vi överhuvudtaget får vara där inne och säga något är en seger, säger hon. Tyvärr är det väl så att även om vi pratar med delegaterna så kommer de inte säga så mycket vettigt i slutändan och vi kanske inte har någon chans att påverka själva proto kollet. Men det är väldigt viktigt att de ser att vi är där. Att de ser att vi har ögonen på dem och att vi alltid är där och tjatar och säger de obekväma sanningarna. Att Reclaim the Power-aktionen kommer gå ut på att aktivisterna på utsidan ska försöka ta sig in på mötet för att ta över förhandlingarna för en dag tycker Lovisa inte är något problem, även om det kanske hade varit smartare att välja att blockera mötet istället. Jag har inget emot att de som istället för att vara på insidan kommer göra demonstrationer och aktioner. De som vill vara på insidan ska vara det och de som vill begå Det kommer åtminstone krävas kravaller för att det ska bli någon förändring civil olydnad ska göra det. Men det hade nog varit bättre att blockera mötet. Vi på insidan skulle kunnat vara språkrör för utsidans krav. Men effekten kanske blir densamma av den här aktionen. Lovisa berättar också om hur läget ser ut inför Köpenhamn. EU:s position om de andra länderna går med på ett sådant avtal är att utsläppen ska sänkas med 30 procent till Om de andra länderna inte går med på det kan EU sänka sig till 20 procent. Att en av USA:s närmsta allierade, Japan, tagit ställning för en utsläppsminskning med 25 procent till 2020 har överraskat många. USA själva vill inte fokusera på klimatfrågan just nu, vilket gör att Kina inte tänker göra det heller vilket i sin tur gör att EU inte tänker dra hela lasset ensamma. Angående stödet till fattiga länder är det också långt kvar tills det händer något vettigt, säger Lovisa. EU vill till exempel att 80 procent av stödet ska kunna bestå av CDM-åtgärder. Clean Development Mechanisms, (CDM), är en av Kyoto-protokollets så kallade flexibla mekanismer. De ska göra att i-länder kan investera i minskade utsläpp i u-länder och på så vis tillgodogöra sig de minskade utsläppen i u-landet. En fabrik kan istället för att minska sina utsläpp investera i en trädplantage i ett u-land som binder upp