FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för kultur och utbildning /2300(INI) FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om smart-tv (connected TV) (2012/2300(INI)) Utskottet för kultur och utbildning Föredragande: Petra Kammerevert PR\ doc PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 PR_INI INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION...3 MOTIVERING...8 PE v /10 PR\ doc

3 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om smart-tv (connected TV) (2012/2300(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 10.1 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, med beaktande av artiklarna 11 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 1, med beaktande av det protokoll om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna som bifogats Amsterdamfördraget om ändring av fördragen om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem 2, med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar av den 20 oktober 2005, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) 3, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) 4, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november , med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) 6, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november , med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och 1 EGT C 364, , s. 11 och EGT C 340, , s EUT L 95, , s. 1 (rättad i EUT L 263, , s. 15). 4 EGT L 108, , s EUT L 337, , s EGT L 108, , s EUT L 337, , s. 11. PR\ doc 3/10 PE v01-00

4 tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) 1, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november , med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) 3, ändrat av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november , med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter 5, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel) 6, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) 7, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november , med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst 9, med beaktande av rådets rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten 10, med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0000/2013), och av följande skäl: A. Tv-apparater utvecklades ursprungligen för att ta emot linjära sändningssignaler. På det digitala området har allmänheten hittills varit mycket mer intresserad av dessa tjänster än av andra elektroniska medietjänster. Tills vidare behåller de därför sin stora betydelse för den enskildas opinionsbildning och den allmänna opinionsbildningen. 1 EGT L 108, , s EUT L 337, , s EGT L 108, , s EUT L 337, , s EGT L 204, , s EGT L 178, , s EGT L 201, , s EUT L 337, , s EUT C 257, , s EGT L 270, , s. 48. PE v /10 PR\ doc

5 B. Såväl linjära och icke-linjära audiovisuella tjänster som ett flertal andra kommunikationstjänster kan visas på en och samma bildskärm, kombineras på ett enkelt sätt och konsumeras på en och samma gång vid sidan av varandra. Gränserna mellan dessa tjänster suddas därför ut, och för användaren blir det nästan omöjligt att veta vilken typ av tjänst det rör sig om. C. Konsumenterna blir allt mer intresserade av mottagningssystem för smart-tv, och detta leder till en stadig och betydande ökning av möjligheterna att sprida (interaktiva) onlinetjänster, vars innehåll eller uppbyggnad bygger på vanliga tv-tjänster eller kopplas till deras räckvidd. D. Eftersom varje användares intresse är begränsat innebär ett ökat antal tjänster att det blir svårare för tjänsterna att nå fram till användaren och att åtkomstmöjligheterna och möjligheten att söka efter tjänster därför blir avgörande för hur framgångsrika de blir. E. I de nuvarande bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) tas än så länge inte någon hänsyn till denna nya tekniska utveckling, och framför allt har den graderade regleringen som skiljer mellan tv-program (inbegripet webbutsändningar och direktsändningar via internet) och audiovisuella medietjänster på begäran blivit mindre relevant, trots att olika reglerade informations- och kommunikationstjänster även sådana som inte omfattas av direktivet om audiovisuella medietjänster är tillgängliga på en och samma mottagare, vilket kan leda till ojämlika konkurrensvillkor och oacceptabla skillnader när det gäller att skydda användarna. F. Regleringsmålen i direktivet om audiovisuella medietjänster, särskilt garantierna för och främjandet av åsiktsmångfald och mediepluralism, skyddet av människans värdighet och skyddet av minderåriga samt regleringen av reklam har i princip kvar sin samhällsbetydelse och regleringsberättigande, men på grund av de användningsmöjligheter som öppnas tack vare mottagningssystemen för smart-tv blir dessa skyddsbestämmelser allt mer verkningslösa och svårare att genomföra. G. Enbart den omständigheten att det tillfälligt förekommer ett stort antal tjänster leder inte automatiskt till att ovannämnda regleringsmål uppfylls, utan dessa måste utformas i förväg. Det är nämligen lätt att fortsätta men svårt att vända en felaktig utveckling, och därför behövs det även i fortsättningen ett specifikt regelverk för att rekvirera tjänster i mottagningssystem för smart-tv. 1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i direktivet om audiovisuella medietjänster, och vid behov även i andra EU-rättsakter, reglera de tjänster som styr tillgängligheten och åtkomsten till audiovisuella medietjänster och andra kommunikationstjänster eller visandet av dem på smart-tv-enheter, för att på så sätt förhindra att tillverkare av sådana enheter eller leverantören av den angivna tjänsten på ett diskriminerande sätt utnyttjar sin roll som grindvakt gentemot innehållsleverantörer. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla definitionen av medietjänster i artikel 1 i direktivet om audiovisuella medietjänster så att behovet av PR\ doc 5/10 PE v01-00

6 reglering från medlemsstaternas sida knyts starkare till tjänstens specifika och potentiella effekter, särskilt dess relevans för åsiktsbildning och mångfald. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom en snabb utveckling av direktivet om audiovisuella medietjänster och ytterligare EU-bestämmelser, med beaktande av följande minimikrav, skapa lika villkor för alla innehållsleverantörer, så att konkurrensen mellan innehållsleverantörerna blir rättvis och alla användare garanteras lika stora möjligheter att utan diskriminering välja en av flera tjänster av hög kvalitet. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även ur ett konkurrenskraftsperspektiv ompröva de uppgifter som anges i direktivet om audiovisuella medietjänster och särskilt uttömma möjligheterna till mer liberala eller flexiblare regler för mängden reklam. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i direktivet om audiovisuella medietjänster se till att medlemsstaterna ges möjlighet att prioritera vissa innehållsleverantörers sökbarhet på smart-tv-plattformar (inbegripet portaler, startsidor och elektroniska programguider). Detta kan antingen ske genom att medlemsstaterna tilldelar dem ett offentligrättsligt programuppdrag eller genom att de åläggs att bidra till att främja mål av allmänt intresse, särskilt garantier för mediepluralism och kulturell mångfald, eller att de själva långsiktigt på ett verifierbart sätt förbinder sig att uppfylla sådana skyldigheter i allmänhetens intresse som främjar såväl rapporteringens kvalitet och oberoende som åsiktsmångfalden, där de leverantörer som åtar sig störst förpliktelser ska ges den mest framträdande platsen på plattformerna. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att som komplement till sådana obligatoriska bestämmelser pröva i vilken utsträckning regleringsmålen i direktivet om audiovisuella medietjänster långsiktigt kan garanteras genom en omorganisation av medieregleringen i riktning mot stimulanssystem och ökad självreglering. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa plattformar bedriver sin verksamhet under rättvisa konkurrens- och marknadsvillkor och att driften bygger på användarnas efterfrågan och en öppen och generisk standard. 8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att plattforms- och portaltjänster utformas på ett driftskompatibelt sätt, så att innehållet bara behöver anpassas en gång, oavsett vem som har tillverkat enheten eller levererar tjänsten, och så att tredje man oberoende av överföringsmetod har lika stora möjligheter att utan att diskrimineras tillverka och använda egna applikationer. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge rättsliga garantier för att allt innehåll på nät och på plattformar i princip ska göras tillgängligt i samma kvalitet, såvida inte positiv eller negativ särbehandling på grund av spridningen av vissa tjänster bevisligen syftar till att uppfylla ett allmänt intresse. 10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge rättsliga garantier för skyddet av den personliga integriteten i samband med linjära och icke-linjära tjänster på smart-tvplattformar och framför allt förbjuda överlagring eller skalning av dessa tjänster med tredjepartsinnehåll, såvida dessa inte har godkänts av innehållsleverantören och PE v /10 PR\ doc

7 uttryckligen har initierats av användaren. Parlamentet påpekar att det även är förbjudet för en tredje part att utan tillstånd använda eller vidarebefordra en leverantörs innehåll eller sändningssignal. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att anonym användning av tv- och onlinetjänster med hjälp av smart-tv-enheter garanteras och att det i princip blir förbjudet för tv-tillverkare eller tredje part att följa och utvärdera användarnas beteende samt att detta endast får ske med användarnas medvetna och entydiga medgivande. 12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament. PR\ doc 7/10 PE v01-00

8 MOTIVERING Vid första påseende förefaller smart-tv handla om rent tekniska frågor. I själva verket rör det sig emellertid om medieinnehållets tillgänglighet, åtkomst och sökbarhet samt om och i så fall hur man kan behandla medietjänster på olika sätt i en konvergerande värld. Medierna har en dubbel funktion. De är varor, men framför allt är de kulturgods och har därför en särskild samhällspolitisk betydelse. Mediepluralism, åsikts-, press- och informationsfrihet bidrar i hög grad till att våra demokratiska samhällen fungerar. Medierna fyller en förklarande funktion, en informationsfunktion, en underhållningsfunktion och en övervakningsfunktion. Detta är det främsta skälet till varför EU:s och medlemsstaternas mediepolitik inte enbart lyder under konkurrens- och/eller näringsrätten, utan har egna bestämmelser som just tar hänsyn till mediernas särskilda funktion och särskilda samhällsbetydelse. Detta ändras inte av den tekniska konvergensen, som i och med smart-tv aldrig har varit större. Smart-tv är ett viktigt tekniskt steg mot mediekonvergens och innebär att viktiga beslut på medieregleringsområdet måste ifrågasättas. I direktivet om audiovisuella medietjänster beslutade man sig på sin tid för att låta linjära tjänster omfattas av ett finmaskigt regleringsnät medan icke-linjära tjänster behandlades betydligt mindre restriktivt. Detta motiverades bl.a. med tjänsternas olika samhällspåverkan. Utöver sin massmediala effekt tillmäts linjära tjänster från offentligrättsliga och privata tv-bolag i samtliga medlemsstater även en stor samhällspolitisk betydelse, som på många ställen omfattas av rättsliga garantier. Trots att de olika tekniska lösningarna har smält ihop har än så länge varken tv-sändningarnas attraktionskraft för allmänheten eller deras samhällspolitiska betydelse ändrats. Även om man precis som tidigare tillmäter de linjära medierna en bred verkningssfär måste de underordnas strikta uppgifter av allmänt intresse. Den skillnad som det hittills har varit meningsfullt att göra, och som kommer till uttryck i olika stränga regleringskrav i direktivet om audiovisuella medietjänster, har blivit ohållbar, framför allt genom utvecklingen av smart-tv, eller ger åtminstone upphov till en rad frågor och problem som det gäller att lösa med hjälp av mediereglering. En smart-tv-enhet ger användaren tillgång till såväl klassiska tv-program som till internet. Oavsett hur medierna för närvarande sprids kan man på längre sikt förvänta sig en nästintill fullständig konvergens av olika medier. På en och samma bildskärm kommer det att finnas tjänster med mycket olika regleringsgrader som omfattas av olika bestämmelser, nämligen linjära audiovisuella medietjänster, icke-linjära audiovisuella medietjänster, audiovisuella tjänster som inte omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om audiovisuella medietjänster, utan av andra EU-bestämmelser, medietjänster som inte omfattas av några EU-bestämmelser, tjänster vars klassificering fortfarande är omtvistad. Man talar i regel om smart-tv då själva tv-mottagaren kan visa såväl klassiska linjära tv-program som ta emot internettjänster och visa dessa på skärmen. Dessutom rör det sig om en smart-tv-enhet när tv-mottagaren inte i sig går att ansluta till internet men en annan enhet med internetanslutning ansluts (t.ex. en blue ray-spelare, en spelkonsol eller en digital mottagare/digitalbox). PE v /10 PR\ doc

9 Eftersom internettjänster i regel måste anpassas till tv:ns bildskärm är det hittills endast i enstaka fall som sådana smart-tv-enheter ger universell åtkomst till internet. Att skifta mellan konventionella tv-program och internetinnehåll på bildskärmen möjliggörs via en portalsida respektive med hjälp av s.k. widgets (som till sitt utseende och funktion kan jämföras med appar till smarta telefoner) som är sökbara på en plattform och läggs över tv-bilden (overlay) eller visas i ett separat fönster bredvid den förminskade tv-bilden (split-screen). Man navigerar med hjälp av tv:ns fjärrkontroll men kan även använda en smarttelefon eller en pekdator. Nuförtiden kan användaren alltså inte bara söka efter klassiska tv-tjänster, såväl linjära som icke-linjära, tjänster på begäran, webbutsändningar och internetinnehåll som anpassats till smart-tv via tilldelade programplatser, som användaren hittills relativt lätt själv har kunnat ändra, utan även via ett slags startsida. Den stora omfattningen av det innehåll som erbjuds gör möjligheten att söka efter och utan diskriminering få tillgång till innehåll till en av de centrala frågorna i samband med smart-tv. Den som tillverkar en plattform och/eller driver en portal väljer i förväg ut vilka tjänster som ska vara tillgängliga och framför allt om och hur de ska prioriteras, och bestämmer ensam vilken teknik som ska användas för att realisera detta. I praktiken kontrollerar därför plattformsleverantören, portaloperatören eller tv-tillverkaren (alla dessa tre funktioner kan kumuleras och innehas av ett och samma företag) tillgången till åsiktsrelevant innehåll. Härigenom ges plattformsoperatörer och tv-tillverkare en övervakningsfunktion av aldrig skådat slag, som för närvarande inte omfattas av någon som helst mediereglering. Därför behöver framför allt direktivet om audiovisuella medietjänster anpassas till dessa nya förhållanden. Såväl mångfalden i fråga om åsikter och tjänster som informationsfriheten riskerar annars att hotas. Tv-tillverkarnas och plattformsoperatörernas starka ställning kan dessutom hindra en snabb utveckling av smarttjänster på marknaden, eftersom tv-tillverkarna bestämmer marknads- och teknikkraven för att en tjänst ska visas på en av deras plattformar. En friare och mer rättvis konkurrens mellan tjänster är emellertid endast möjlig på grundval av enhetliga konkurrensvillkor, i detta fall alltså ett enhetligt tekniskt, öppet och marknadsinriktat driftskompatibelt system, såväl när det gäller marknaden för tjänsteleverantörer (kabelnät, betal-tv, bredbands-tv) som marknaden för tv-tillverkarna. Garantier för att det ska gå att söka efter och få åtkomst till tjänster blir den centrala frågan för att kunna garantera mångfalden. Därför bör det nuvarande systemet i direktivet om audiovisuella medietjänster vidareutvecklas, eftersom man fortfarande kan utgå från att endast ett fåtal företag har de resurser som behövs för att nå en massmedial effekt. Dessa knappa resurser omfattas, åtminstone i fråga om klassiska tv-utsändningar, av ett licenssystem. Digitaliseringen av innehållet har dock gjort slut på denna situation, eftersom man nu har konstant tillgång till data i bästa kvalitet via internet, oavsett om det rör sig som text, rörliga bilder eller ljud (eller om en kombination av dessa former). För användaren spelar det allt mindre roll med vilken teknisk metod han eller hon tar emot innehållet. Användaren kan använda innehållet oberoende av tid och plats, även om han eller hon beroende på tjänsteleverantör (delvis omedvetet) har olika förväntningar på innehållets kvalitet och hur det presenteras. En modern mediereglering måste hädanefter ta hänsyn till att knappheten inte längre avser överföringsmetoderna utan sökbarheten. De befintliga bestämmelserna om sändningsplikt måste ersättas av bestämmelser om vad som måste finnas. Varje innehållsleverantör bör på lämpligt sätt prioritera sökbarheten på PR\ doc 9/10 PE v01-00

10 plattformar för smart-tv (inbegripet portaler, startsidor och elektroniska programguider). Detta kan antingen ske genom att medlemsstaterna tilldelas ett offentligrättsligt programuppdrag eller genom att de åläggs att bidra till att främja mål av allmänt intresse som garantier för mediepluralism och kulturell mångfald eller själv förbinda sig att se till att rapporteringens kvalitet och oberoende samt främjandet av åsiktsmångfalden når en godtagbar nivå. Den som alltså omfattas av de hårdare reglerna för linjära och icke-linjära medietjänster i direktivet om audiovisuella medietjänster, eller frivilligt underkastar sig dessa, bör ges möjlighet att få en framträdande plats på plattformarna. Dessutom bör man överväga nya former av stimulanssysten. Framför allt i fråga om integrerade tjänster skulle detta påverka styrkeförhållandet mellan marknadsaktörerna, särskilt tv-tillverkarna och innehållsleverantörerna. Likaså bör man förhindra att vissa innehållsleverantörer vid spridningen av sitt innehåll kan skaffa sig en orättvis fördel. Direktivet om audiovisuella medietjänster måste vidareutvecklas så att även de som driver portaler och plattformar för smart-tv omfattas av direktivets tillämpningsområde. Den som är tongivande i beslut om tjänste- och åsiktsmångfald som når en slutanvändare bör även omfattas av ordningen om garantier för denna tjänste- och åsiktsmångfald. Man bör se till att enheter, plattformar och portaler utformas utifrån en öppen, generisk och driftskompatibel standard. Det är bara på detta sätt som man kan garantera en diskrimineringsfri och teknikneutral tillgång till allt innehåll. De nya tekniska möjligheter som smart-tv innebär gör det dessutom nödvändigt att skydda innehållets integritet. Överlagring av tjänster med innehåll från tredje part bör förbjudas, såvida lagringen inte har godkänts av innehållsleverantörer och uttryckligen har initierats av användaren. Smart-tv berör även uppgiftsskyddsområdet. Skyddet av personuppgifter måste beaktas såväl vid utvecklandet av smart-tv-enheter (s.k. inbyggt integritetsskydd) som i enhetens standardinställningar (s.k. integritetsskydd som standard) och rör särskilt principen om uppgiftsminimering, proportionalitetsprincipen och principen om ändamålsbegränsning. Fullständig insyn i insamlingen, behandlingen, användningen och utlämnandet av uppgifter bör garanteras. Utan användarens uttryckliga medgivande får personuppgifter bara samlas in och användas i den mån detta är nödvändigt för att göra det möjligt att utnyttja och betala en tjänst. Även framöver måste huvudregeln vara att det ska vara möjligt att använda medier anonymt. En analys av användarnas beteende och skapandet av en användarprofil med hjälp av fullständig ip-adress (inklusive geolokalisering) får endast ske med användarens medvetna och entydiga medgivande (opt-in). Det måste införas rättsliga garantier för detta. PE v /10 PR\ doc