Att kyssa Tanja ur Varning! Kärlek

Transkript

1 Gull Åkerblom Den dagen när Tanja kom ny till klassen var Simon inte där. Han låg hemma i sin säng med en svullen hals och med en näsa som droppade som en trasig vattenkran. Om han hade vetat att hon skulle komma just den dagen hade han nog försökt kravla sig upp och ta sig till skolan. Men det kunde han ju inte veta. Så han fortsatte att ligga nerbäddad medan febern steg och det enda han kunde svälja var glass och hallonsaft med isbitar. Han hörde att mamma ringde till sitt jobb och sa att hon inte kunde komma dagen därpå heller. Han dåsade till och rätt som det var sov han och drömde en tokig dröm om att han var en prins på en vit häst som red ut för att rädda en prinsessa. Det var en väldigt söt prinsessa. Han skulle precis böja sig fram och kyssa henne när han vaknade. Det var retligt. Han somnade igen men då drömde han ingenting. 23 BOK_Varning!Kärlek! ,

2 I skolan var det ingen som la märke till Tanja när hon kom in i klassrummet den där första dagen. Simon skulle absolut ha sett henne. Men han var ju inte där. Klassen hade en vikarie som hette Karin. Hon visste inte hur man gör med nya barn. Så hon pekade bara på en tom bänk och sa att Tanja kunde väl sätta sig där så länge. Det är Simons bänk, sa Petter. Men det är väl han som är sjuk i dag? sa vikarien Karin. I morgon ska du få en egen bänk, Tanja. Jag ska prata med vaktmästaren. Tanja satte sig i Simons bänk. Hon hängde väskan på kroken och undrade vem Simon var, hur han såg ut och så där. Hon väntade på att någon skulle säga något till henne. Men hon glömdes bort. Det var som om hon inte fanns. Det var inte så att det var elaka barn i den här klassen. Men de skulle spela upp en pjäs på föräldramötet om bara några dagar så de var absolut tvungna att öva på den. De hade inte tid med henne. Hon skulle ju ändå inte vara med i pjäsen. Eftersom Lisbeth, så hette deras vanliga lärare, också låg hemma och var sjuk så var det Karin som skulle öva med dem. Men hon visste inte ens vilken pjäs det var. Vi hinner inte med någon matte i dag, bestämde Elias. Inte om vi ska lära oss pjäsen till fredag. Då får ni bli mina lärare i dag! sa Karin och verkade rätt nöjd med att slippa matte. Vilken pjäs är det nu då? Törnrosa, sa Stina. Och jag är Törnrosa. Hon satte på sig den långa, ljuslockiga peruken och höll upp den rosa prinsessklänningen framför sig. Tanja tyckte att hon förvandlades till en riktig prinsessa. Sedan var det kungen och drottningen och alla de goda feerna, och den onda fen, och allt tjänstefolk på slottet alla skulle de visa Karin sina kläder som de själva hade sytt i slöjden och kulisserna som de hade målat på bilden och Men Simon är ju sjuk! kom plötsligt Anna på. Vem ska då spela prinsen? Först blev det alldeles tyst. De hade glömt Simon! Hur kunde de glömma bort Simon, prinsen? Sedan var det inte alls tyst längre. Alla tjoade i munnen på varandra och ingen lyssnade. Karin försökte få lite ordning på dem men det var som om hon inte heller fanns. 24 BOK_Varning!Kärlek! 24 BOK_Varning!Kärlek! , ,

3 Mitt i alltihop satt Tanja i Simons bänk och tänkte att Simon Men han visste ingenting, han bara sov och sov och drömde om igen att han red på en vit häst och att han högg sig var ett snyggt namn. Kanske var han snygg själv också eftersom han skulle spela prins? Hon lyfte bänklocket och kikade ner bland igenom en törnroshäck med sitt vassa svärd och på andra Simons böcker och papper. Det var inte så värst ordningsamt där. sidan häcken låg världens sötaste prinsessa och sov, och han En bild på David Beckham satt upptejpad bredvid schemat. kysste henne och Simon, tänkte Tanja. Prins Simon När Simon vaknade var han så svettig efter kampen mot törnroshäcken att hans mamma var tvungen att byta lakan och ge honom Hon såg framför sig en jättestilig prins som kom ridande fram till Törnrosa där hon låg och sov. Han pussade henne och hon vaknade ur sin långa sömn. Så fort hon fick syn på prinsen blev hon igen. en ny pyjamas. När han hade duschat ramlade han ner i sömnen kär i honom. Pappa och Sanne kom hem och drog kall vind med sig in i hans Tanja la sin hand mot sina egna läppar och kunde riktigt känna rum men han orkade inte prata med dem. Han ville bara att de hur skön den där första kyssen kändes skulle gå sin väg. Vem vill spela prinsen? frågade Karin. Om nu inte Simon hinner bli frisk till på fredag? rade med en teckning nära Simons ansikte. Simon, titta vad jag har gjort på dagis! ropade Sanne och fladd- Ingen ville. Alla hade sina egna roller och sina egna kläder. Ingen Men Simon såg bara ett virrvarr med röda och gröna och svarta ville börja lära sig några nya ord. streck. Mamma drog Sanne därifrån och stängde dörren. Det blev Men då blir det ingen pjäs! sa Karin. tyst. Skönt. Simon blundade. Är du inte klok! skrek Stina. Vi har ju övat jättelänge! Men, sa Karin och såg ut som om hon helst ville vara någon annanstans. Utan prins går det inte, det förstår ni väl? 27 Om Simon hemma i sin säng hade kunnat se vad som hände i hans klassrum så skulle han kanske ha kastat av sig täcket och rusat iväg till skolan, klätt sig i sin blå prinsjacka med silverbyxor. Han skulle ha tryckt ner den gyllene kronan över pannan och svingat sitt svärd och utropat: Här är jag! Här kommer prinsen! BOK_Varning!Kärlek! , BOK_Varning!Kärlek! ,

4 I hans bänk i skolan satt Tanja, den nya flickan som ingen brydde sig om. Men plötsligt var det som om alla upptäckte henne. Som om någon hade riktat en stark lampa mot henne. Hon satt där Simon brukade sitta och hon hade brunt hår som han och hon var nog ungefär lika lång, sa Petter som fick henne att resa sig så att alla noga kunde se på henne. Hon hade jeans och en vit t-shirt på sig och så brukade Simon också vara klädd. En tjej! sa Stina vantroget. Skulle jag kyssa en tjej! Aldrig i livet! Du får låtsas att Tanja är en kille, sa Karin. På samma sätt som du låtsas att du är en prinsessa. Nej! sa Stina. Tanja sa ingenting. Förr var det förbjudet för kvinnor att spela teater och då spelades alla rollerna av män, förklarade Karin. Men det är inte förr nu, sa Stina argt. Nu är NU! Snälla Stina, annars blir det ingen pjäs! ropade alla. De fjäskade jättemycket för henne och till sist gav Stina efter och sa, nådigt: Hon kan spela prinsen, men hon får absolut inte kyssa mig! Det är äckligt! Ta på dig Simons kläder! befallde hon sedan. De hänger där på kroken! Hon pekade på prinskläderna. Tanja lydde. När hon klev in i Simons kläder var det som om hon kunde känna lukten av honom som hon ännu inte hade träffat. Och det luktade gott. De passar ju perfekt, sa Karin. Vad bra! Här är manuset, sa Stina och gav Tanja några papper. Du ska säga det som står efter Prinsen. Där. Ja, sa Tanja. Det hade hon faktiskt förstått alldeles själv. Det var inte så mycket som hon skulle säga. Prinsen var rätt tyst av sig. Hon skulle nog hinna lära sig rollen. Hon fick sitta och vänta länge innan det var hennes tur. Först skulle Törnrosa födas och vara vacker och få en förbannelse över sig. Och sedan skulle hon bli stucken av en slända och somna. Och sedan skulle många andra prinsar försöka ta sig igenom häcken innan det äntligen blev Tanjas tur. Då rusade hon fram till häcken som var gjord av grönmålad masonit med vita pappersrosor fastklistrade lite här och där. Hon högg vilt med sitt svärd för att komma igenom och till sist föll häcken. Tanja tog ett stort kliv och så var hon över på andra sidan hos Törnrosa. Hon böjde sig fram och kysste prinsessan Stina på pannan. Alla tyckte att hon lärde sig fort. Bra, Tanja! sa Karin. Tanja kände det som om hon var prins Simon. Hon strök med handen över det lena sidenet i silverbyxorna. Att han hade sytt dem själv? Vad duktig han var. Men när hon klädde av sig prinskläderna var det som om hon blev osynlig igen. Där stod vanliga Tanja i sina jeans och sin alldeles vanliga vita 28 K_Varning!Kärlek! 28 BOK_Varning!Kärlek! , ,

5 t-shirt, och ingen tog henne med sig till matan, och ingen visade henne var hon kunde sitta och ingen pratade med henne på rasten. Men det gjorde inte så mycket, för hon tyckte att hon fortfarande kunde känna det lena tyget mot sin hud. Hon tänkte att hon skulle säga det till den där Simon när han blev frisk, att dräkten var jättefin. Att det nog var trollkarlskläder som han hade sytt eftersom hon kände sig förvandlad till prins när hon hade dem på sig. Hemma i sin säng hade Simon inte den minsta lilla aning om vad som hände i hans bänk och i hans kläder. Han ägnade inte skolan en enda tanke. Sedan blev det tisdag och de fortsatte att spela pjäsen och struntade i matten och engelskan den dagen också för Tanja måste ju lära sig sina repliker fast de inte var så många. På onsdagen kysste prinsessan Stina prins Tanja mitt på munnen. Sedan blev hon alldeles röd i ansiktet och sa att hon hade levt sig in så i rollen att hon hade glömt att det var Tanja och inte Simon som var prinsen. Ni var jätteduktiga båda två! sa Karin. Det här kommer att gå hur bra som helst. På rasten kom Stina och Hanna och Lisa fram till Tanja och frågade var hon kom ifrån och var hon bodde nu, och så lekte de Klink-irutan. Det var Tanja bra på, för hon spelade fotboll på torsdagarna och visste hur man sparkade på en boll så att den hamnade där man ville att den skulle hamna. Sedan blev det onsdag och Lisbeth kom tillbaka och Karin försvann. Då blev det lite mera ordning på allting. Tanja fick äntligen en egen bänk där hon kunde lägga ner sina böcker och sina papper. Bänken fick stå bredvid Stinas. Nu kan ni kyssas när ni vill! hojtade Elias och hela klassen skrattade så de höll på att kissa på sig, men varken Stina eller Tanja blev arga eller ledsna. Just det, sa Tanja. Och Stina fnissade. Om Simon hade varit där skulle han ha skrattat mest av alla. Tanja var en cool tjej, skulle han ha tyckt. Men Simon var fortfarande hemma. Men han mådde bättre. Mycket bättre. Han satt upp i sängen och spelade GameBoy och åt apelsinklyftor och vindruvor. Nu var det pappa som var hemma från jobbet och han köpte Fantomen till Simon när han var ute och handlade middagsmat. Stina hade visat Tanja skolkortet från förra året. Där är Simon, sa Stina och pekade på en kille som kanske inte precis såg ut som en prins. Men han verkade glad av sig. Han skrattade stort under en randig mössa. Man kunde se hans breda, vita BOK_Varning!Kärlek! 30 BOK_Varning!Kärlek! , ,

6 tänder och Tanja tänkte att den där munnen skulle hon gärna vilja kyssa någon gång. Inte bara i en pjäs. Men det sa hon inte. Sedan kom torsdagen och allting blev alldeles uppochnervänt. Igen. Simon kom tillbaka till skolan den dagen och det var förstås väldigt bra. Han hade legat i sängen på onsdagskvällen och kommit ihåg att han skulle vara prins att det inte bara hade varit feberdrömmar och det ville han inte missa. Han var fortfarande lite hes men det gjorde inte så mycket, tyckte Petter. Du låter nästan som en riktig prins, sa han. Nu slipper Tanja pussa Stina, sa Hanna och det var då som Simon såg Tanja för första gången. Det som var underligt med henne var att hon var lik prinsessan i hans dröm trots att hon var klädd i jeans och en rosa tröja och att håret var brunt och rakt. Och det var första gången som Tanja såg Simon, livs levande. Vadå pussa Stina? sa Simon med sin hesa röst. Tanja har varit prins och lånat dina kläder och kysst Stina, sa Jonas. Det lät som om han trodde att Simon skulle bli arg. Men det blev inte Simon. Inte alls. Det fick du gärna, sa han. Passade de? Ja, sa Tanja och rodnade inte alls fast det kändes varmt inuti henne. Vi har samma storlek du och jag. Men nu kom Lisbeth i korridoren och hon såg inte alls glad ut. Hon hade en djup rynka mellan ögonen och såg ut som om hon hade tusen problem att reda ut. Nu är det Stina som har blivit sjuk, sa hon när alla hade satt sig på sina platser. Hennes mamma ringde och sa att hon har hög feber. Hon kan inte prata, inte ett ord. Stackars henne, sa Katrin. Hon som har längtat efter att vara prinsessa. Så då blir det nog ändå ingen pjäs i morgon, sa Lisbeth och såg ännu rynkigare ut. Vi kan ju inte spela Törnrosa utan huvudrollen, det förstår ni, va? På en gång vände sig alla om och tittade på Tanja. Nej! sa hon. Jo! sa Simon, så snabbt att alla vände sig från Tanja och såg på honom istället. Simons kinder blev lite skära. Det kunde Tanja se fastän hon snabbt vände bort blicken när han tittade på henne. Skulle du kunna det? frågade Lisbeth, lite gladare. Hon klarade ju att spela prins när Simon låg hemma och nös, sa Elias. Hon är duktig på Klink-i-rutan, sa Ellen fast det hörde ju inte alls dit. Då kan du säkert spela Törnrosa också, sa Lisbeth. Nej, sa Tanja. Om vi övar hela dagen? sa Lisbeth. Jag kan viska till dig om du kommer av dig, lovade Simon. Tanja tänkte: 32 BOK_Varning!Kärlek! 32 BOK_Varning!Kärlek! , ,

7 Jag gör det inte, jag gör det inte, jag gör det inte Och så sa hon: Okej, då. Bra, sa Lisbeth. Då brukar vi allvar nu! Klassrummet förvandlades blixtsnabbt till ett slott och ett kalas med tolv goda feer vid bordet, och en som var himla arg och som kom inrusande och förbannade alla, och häcken ställdes upp och prinsessan somnade och prinsen red genom häcken och kysste prinsessan vaken. Om och om igen. Tills Lisbeth sa att nu kunde alla sina roller så bra att deras föräldrar skulle bli stolta som tuppar. För Tanja var alltihop en dröm. Hon somnade och vaknade och somnade och vaknade. Och varje gång som hon slog upp ögonen stod Simon böjd över henne och hade precis kysst henne. Första kyssen var lite på skoj. Den tog på nästippen. Du är sämre än Tanja! skrek Lotta. Hon kunde minsann pussa Törnrosa. Den andra kyssen träffade ena mungipan, den tredje på pannan. Men den fjärde som ägde rum när alla föräldrarna och alla syskonen satt på sina platser den hamnade precis där den skulle. Mitt på munnen. Publiken jublade. Prins Simon i sina sidenkläder sträckte fram sin hand till prinsessan Tanja och hjälpte henne upp från bädden. Den långa ljuslockiga peruken hade kommit lite på sned under sömnen och den vackra prinsessklänningen var lite för trång och lite för kort. Men vad gjorde det! Sötare prinsessa hade ingen sett. Inte i den klassen, åtminstone. Ingen stiligare prins heller, för den delen. Applåderna ville aldrig ta slut, och Simon ville inte släppa Tanjas hand, någonsin. Han skrattade så att hon kunde se alla hans vita tänder. Nu visste hon hur det kändes att kyssa den munnen, på riktigt. Hon kände sig alldeles yr i huvudet. Det kittlade i näsan. Attjo, nös hon. Attjoo! Du fick Stinas baciller när hon kysste dig! tjoade Elias. Så på måndagen var det Tanja som inte kom till skolan. Eftersom Simon inte kunde bli smittad när han precis varit sjuk så gick han hem med läxan till henne. Hon satt vid köksbordet i en pyjamas som var blå- och vitrandig och en morgonrock som var mörkblå. Hon var blek men nästippen var röd. Han la upp böckerna framför henne och visade och förklarade i matteboken. Vi har mycket att ta igen, sa han. Ja, kraxade Tanja, och så nös hon i sin näsduk. Simon tyckte att hon var ännu sötare nu än när hon hade prinsessklänningen och peruken på sig. Han böjde sig fram och kysste henne en femte gång, rätt snabbt. Attjoo, nös Tanja. Men hon såg väldigt nöjd ut. Det kunde han tydligt se. 34 BOK_Varning!Kärlek! 34 BOK_Varning!Kärlek! , ,