6 Naturvärden. 6.1 Ett landskapsekologisk perspektiv. Geomorfologi

Transkript

1 6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV Figur 6.1. Utredningen om naturvärdena i området görs i flera olika ekologiska nivåer från det storskaliga landskapet i den första nivån till enskilda värdeobjekt i den sista nivån. Var och en av nivåerna beskrivs i separata avsnitt i detta kapitel 54 6 Naturvärden Detta kapitel beskriver förutsättningarna för naturvärden i själva projektområdet för Tre Toppar men också i ett större landskapsperspektiv. Figur 6.1 på denna sida åskådliggör de olika ekologiska nivåer som avhandlas i detta kapitel: Den första nivån är det storskaliga landskapet där naturvärdena sätts in i ett perspektiv av hela nordvästra Dalarna med omgivande marker i angränsande delar av Härjedalen och Norge. Detta behandlas i avsnittet 6.1. Den andra nivån utgörs av naturreservat och områden med Natura 2000-status. Här ges en översiktlig beskrivning av det skyddade områdets karaktär och en beskrivning av de utpekade naturtyper och arter som berörs. Detta görs i avsnitt 6.2. Den tredje nivån i beskrivningen utgörs av projektområdet för projekt Tre Toppar. Här beskrivs naturvärdena på beståndsnivå utifrån de inventeringar som genomförts i området. Ett viktigt moment i beskrivningen av detta perspektiv är även markanvändningshistoriken. Allt detta behandlas i avsnitt 6.3. Den fjärde nivån utgörs av enskilda, till ytan mindre värdeobjekt som är av stor betydelse för den mer exakta utformningen av anläggningen. Dessa värdeobjekt utgörs framför allt av små källor och sipperstråk samt enstaka riktigt grova och gamla träd. Inventeringen av värdeobjekt presenteras i avsnitt 6.4 samt i konsekvenskapitlet. Figur 6.2. Analyslandskapet är ett utsnitt av norra Dalarna med omnejd 6.1 Ett landskapsekologisk perspektiv Detta avsnitt ska ge en förståelse för projektområdets landskapsekologiska betydelse. Analysen av landskapet kring Idre placerar projektområdet för Tre Toppar i ett större geografisk perspektiv. Hit räknas Särna och Idre socknar med Vedungsområdet och Fulufjället, Rogenområdet i Härjedalen, och angränsande område i Norge. Knapp en femtedel av analysområdet ligger i Norge. Befintliga Natura 2000-områden, nationalparker och naturreservat utgör viktiga referenser för det planerade projektområdet och är därmed grundläggande för landskapsanalysen. Skogsobjekt som är utpekade som skyddsvärda statliga skogar utgör också en del av perspektivet. Det omgivande landskapet beskrivs dessutom översiktligt med avseende på geomorfologi och naturtyper. Dessutom görs en beskrivning av vilka rekreationsvärden som erbjuds i landskapet kring projektområdet. Området som ingår i landskapsanalysen täcker ett område om ca 95 x 125 km, motsvarande knappt km 2 (se kartorna på de nästa sidorna). Fulufjällets nationalpark i Dalarnas län samt den norska skidorten Trysil bildar den södra avgränsningen av detta referenslandskap. I norr finns Rogens naturreservat och den norska nationalparken Femundsmarka. I öster ingår t ex Sånfjället i Jämtlands län och Vedungsfjället som sträcker sig över gränsen mellan Dalarnas och Jämtlands län. Idre socken och naturreservatet Städjan-Nipfjället ligger centralt i landskapsanalysens område. Geomorfologi Berggrund Urberget bestämmer genom sin mineralsammansättning till stor del ett områdes naturtyper, dess jordarter och markanvändningspotential. Berggrunden i den svenska delen av analysområdet karakteriseras av olika typer av sandsten med inslag av kvartsit, gnejs, porfyr, basalt och diabas 27. Upplysningar om berggrunden i den norska delen av analysområdet är utelämnade i denna översikt. Utredningsområdet Tre Toppar ligger vid övergången mellan två olika berggrundszoner. Detta gör att berggrunden här skiljer sig lite från omgivningen, men den är dock inte sällsynt i landskapet. Urberget söder om projektområdet Tre Toppar tillhör i geologiska termer det Transskandinaviska magmatiska bältet. Den sydliga delen av analysområdet domineras av jotnisk sandsten med inslag av öjebasalt och diabas av Åsbytyp. Dessutom finns ett större område med dalaporfyr mellan Idre och Särna där också ett mindre alkalint massiv påträffas i närheten av Siksjöberget nordväster om Särna 27. Urberget norr om projektområdet Tre Toppar tillhör i geologiska

2 6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV termer Kaladoniderna. Dominerande bergarter i denna del av analysområdet är fältspatsandsten med öar av gnejs. Närmast norr om Idre finns dock ett område bestående av kvartsit med skifferinslag och i ett buktande bälte väster om projektområdet förekommer kvartsit med skifferinslag 27. Sammanfattningsvis kan det sägas att berggrunden i analysområdet är relativt heterogen, dock dominerad av jotnisk sandsten och fältspatsandsten. På gränsen mellan de två berggrundsområdena ligger projektområdet med sin kvartsit med skifferinslag. Jordarter Morän är den helt dominerande jordarten i analysområdet. Dessutom finns gott om öar av torv i dalgångarna och kalt berg uppe i fjällen. Isälvssediment är ett karakteristiskt inslag som primärt finns längs de stora vattendragen, t.ex. Österdalälven, Fjätan och Storån. I områden som befinner sig över trädgränsen förekommer morän och vittringsjord, t.ex. på Fulufjälllet, Långfjället och Städjan 27. Analysområdet är ytterst homogent vad gäller jordartsfördelning och projektområdet är typisk for det omgivande landskapet. Moränformationer Flera olika typer av moränavlagringar från den senaste istiden finns i analysområdet. Några få områden med dödismorän och några drumlinområden finns spridda i landskapet, främst i den sydostligaste delen. Den vanligaste förekommande moränformation i området är s.k. Rogenmorän. Denna avlagringstyp är namngiven efter Rogenområdet i Härjedalen och är i Sveriges Nationalatlas definierad som kuperat moränlandskap karakteriserat av mer eller mindre regelbundna ryggar, i sina huvuddrag orienterade vinkelrätt mot isrörelsesriktningen. Sveriges Nationalatlas pekar i mycket stor skala ut 24 områden med förekomst av Rogenmorän inom analysområdet. I den nordligaste delen av Städjan-Nipfjällets naturreservat finns de närmsta av dessa förekomster. Se dock även beskrivningarna i avsnitt 6.3 av mindre områden med Rogenmorän i närheten av projektområdet, t.ex. i Foskdalen. Topografi fjälltoppar Området för denna landskapsanalys ligger i sin helhet mer än 500 m.ö.h. med undantag för några mindre partier kring vattenområden i landskapets sydöstra hörn. Analysområdet domineras av relativt högt belägna dalgångar omgivna av ett tiotals fjällområden. Förutom de lokala höjdskillnaderna mellan dal och fjäll lutar landskapet dessutom neråt från nordväst mot sydost. Således ligger landskapet generellt högst i den nordliga delen av norska Femundsmarka nationalpark i landskapets nordvästra hörn, där också de högsta topparna finns med Elgåhogna på 1459 m.ö.h. För att på ett enkelt sätt ge en inblick i förekomsten av höga fjäll med deras förutsättningar för både ekologi och rörligt friluftsliv inom analysområdet och för att ställa detta i relation till projektområdet Tre Toppar görs en fokusering på s.k meterstoppar, dvs. fjäll högre än 1000 m.ö.h. Utgångspunkt är alla fjälltoppar som på Lantmäteriets Översiktskarta markerats med en höjdangivelse större än 1000 m. I projektområdet Tre Toppar ingår två sådana meterstoppar: Städjan som har höjden 1131 m.ö.h. och Fjätervållen med höjden 1002 m.ö.h. På kartan i figur 6.3 är analysområdets samtliga 1000-meterstoppar markerade med röda ringar för att ge en överblick över deras fördelning i landskapet. Det finns 48 sådana toppar inom analyslandskapet och den största koncentrationen finns nordväst om projektområdet i Långfjällets naturreservat samt inom det angränsande norska området. En tät klunga av 1000-meterstoppar finns också sydost om projektområdet vid Fulufjälllets nationalpark samt på andra sidan riksgränsen meterstopparna närmast projektområdet är Nipfjälllet (1104 m.ö.h.) som ligger norr om Städjan inom Städjan-Nipfjällets naturreservat samt Stor-Uckuvålen (1082 m.ö.h.) och Vedungsfjället (1019 m.ö.h.) som båda ligger öster om Städjan. Avståndet till dessa är ca 5 km, ca 15 km respektive ca 21 km. Projektområdets 1000-meterstoppar är de som ligger närmast landskapets huvudväg (riksväg 70). Det är dessutom de som först blir synliga när man som många turister närmar sig området från söder; förutom kanske Fulufjällets toppar. Analysen av landskapets 1000-meterstoppar har också lett till en överblick över vilka av de 48 topparna som är präglade av mänskliga anläggningar. Vid Nipfjället leder bilväg ända upp på fjället, se den blå markeringen i figur 6.3. Fyra 1000-meterstoppar är påverkade av skidanläggningar, se de orange markeringarna i figur 6.3. En av dessa, Fjätervålen, ligger i projektområdet. De övriga finns vid norska Trysilfjel kilometer Figur 6.3. Analyslandskapet innehåller 48 toppar som är högre än 1000 m. Städjan och Fjätervålen är två av dessa. Endast få av topparna har byggts ut med skidanläggning eller väg till eller nära toppen 55

3 6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV Alpin region Boreal region kilometer Figur 6.4. Analyslandskapet innehåller stora områden av riksintresse för naturvård. Dessa områden finns främst i fjälltrakterna. Dalarna är väl inventerat med avseende på våtmarker och innehåller ett stort antal klass 1- och klass 2-myrar enligt 1990-talets våtmarksinventering 56 naturreservat (se nedan) har skogsbruk som pågående markanvändning. I det följande beskrivs kort vilka områden som är utpekade som skyddsvärd skog på statlig mark utanför befintliga naturreservat. Vegetation Skyddsvärd skog Under har Naturvårdsverket utrett skyddsvärda skogar på statlig mark (bl.a. på Sveaskogs, Fastighetsverkets och Fortifikationsverkets marker)29. Syftet är att få en överblick över omfattningen av skogar med så höga naturvärden att de kan komma i fråga för naturreservatsbildning. Utredningen avser skogar som i nuläget inte har något skydd mot skogsbruk. De i analysområdet utpekade skyddsvärda skogarna är till stor del barrskogsdominerade och består främst av den livsmiljö som i Natura 2000-sammanhang heter Västlig taiga. Områden med andra skogstyper samt skogmyrmosaiker ingår också. Det är ännu inte avgjort hur dessa skogar ska förvaltas i framtiden. Ett 40-tal skogsområden i analysområdets del i norra Dalarna har utpekats som tänkbara reservat29, medan endast två områden har pekats ut i delen inom södra Jämtlands län. De största utpekade områdena har en storlek på ca 1500 ha. Vanliga motiveringar för utpekandet är låg grad av påverkan från skogsbruk, gammal skog, hög förekomst av död ved och lågor, förekomst av rödlistade eller missgynnade arter samt läge i landskapet intill ett befintligt naturreservat, nationalpark eller liknande. Huvuddelen av områdena består av så kallade värdekärnor, men dessutom har skyddszoner, utvecklingsmark och arronderingsmark till viss mån medtagits i utpekningarna för att få till sammanhängande ekologiska enheter. Ett tiotal utpekade skogsområden ligger relativt nära Städjan-Långfjällets naturreservat, men endast ett ligger nära projektområdet för Tre Toppar: nr Gränjåsen bestående av 20 ha vackar lavbehängd granskog och en brant med högsta botaniska värde för kryptogam- och kärlväxtfloran 29. Norra Dalarna och södra Jämtland genomskärs av gränsen mellan två biogeografiska regioner: den boreala och den alpina, se figur 6.4. Denna grovskaliga indelning används bland annat i Natura 2000-sammanhang, t.ex. ska kompensation ske inom samma biogeografiska region. Den alpina delen av analysområdet består i högre grad än den boreala delen av fjällområden, men i övrigt syns endast mindre skillnader mellan regionerna i detta landskap. Analysen av landskapets vegetation som redovisas i detta avsnitt har fokuserats på områden av riksintresse för naturvård, våtmarker och skogsområden som enligt myndigheternas underlag har höga naturvärden samt landskapets Natura 2000-områden. Våtmarker Den statliga våtmarksinventeringen (VMI) under 1990-talet resulterade i en avsevärd kunskapsuppbyggnad om landets våtmarker och en bedömning av stora våtmarkers naturvärden. I naturvärdesbedömningen används en skala med fyra steg där klass 1 hyser de högsta naturvärdena. Större och mindre klass 1- och klass 2-våtmarker finns i hela analysområdet28 förutom i fjällen där våtmarker inte inventerats i samma omfattning som i skogslandet, se figur 6.4. En del av dessa myrar ligger inom områden som är utpekade som riksintresse för naturvård men lika många ligger på andra ställen i landskapet. Nästan alla de större sammanhängande våtmarksområden som har pekats ut i inventeringen finns söder om projektområdet Tre Toppar. Våtmarkerna i Foskdalen som projektområdet berör är bedömda i naturvärdesklass 2 i våtmarksinventeringen. Våtmarkerna har ett starkt skydd i miljöbalken. Tillståndsplikt gäller för alla markavvattningar och myndigheterna har en mycket restriktiv hållning i dessa ärenden. let, vid Lofsdalen (fjället Hovärken) samt vid Grövelsjön (fjället Huskläppen). Idre Fjälls skidanläggning vid Gränjåsvålen är inte med i analysen då fjället är lägre än 1000 m.ö.h. Skog Det storskaliga analysområdet runt projektområdet domineras av skog. Enda större undantag är fjällområdena över trädgränsen. Skog som inte har skydd som Skyddade värden i landskapet Obrutna fjällområden Långfjällets naturreservat, som utgör den västra delen av Långfjället - Städjan - Nipfjällets natura 2000område, är tillsammans med Rogens naturreservat utpekade som obrutna fjällområden enligt Miljöbalken 4 kap 4 (se figur 6.4). Inom sådana områden får bebyggelse och anläggningar komma till stånd

4 6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas. Riksintressen naturvård Stora sammanhängande naturområden i landskapet runt Idre har utpekats som riksintresse för naturvård 28, se figur 6.4. Utpekandet medför att ändrad markanvändning i dessa områden inte får tillstånd om de kan påtagligt skada naturmiljön. Det handlar främst om fjällområdena Långfjället-Städjan-Nipfjället, Sånfjället, Vedungsfjället och Fulufjällen. Det finns också våtmarkspräglade områden av riksintresse för naturvården kring Drevfjällen och söder om Vedungsfjällen, sjöområdet Rogen samt ett antal älvar, t.ex. Fulan, Österdalsälven och Fjätan. Riksintresseinstrumentet används främst för att kunna väga olika intressen mot varann i den fysiska planeringen. Nationalparker Analyslandskapet innehåller tre svenska nationalparker, av sammanlagt 28, samt två norska, se figur 6.6. De svenska utgörs av Sånfjället i nordost, Töfsingdalen i nordväst inom Långsfjället-Städjan-Nipfjälletområdet samt Fulufjället i analyslandskapets sydliga del. De två norska nationalparkerna är Gutulia och den stora Femundsmarka som enbart delvis ingår i analyslandskapet (se figur 6.6). Sånfjällets nationalpark bildades 1909 och utvidgades Den täcker en areal på ha. Här hittar man fjällhedar som inte renbetats i någon större omfattning, eftersom parken ligger öster om renarnas sommarbetesmarker. Sånfjället har en ofantlig rikedom på stenblock. Blocken har ofta ordnats i rutmönster, s.k. stenringar. På fjällsluttningar märks spår av inlandsisens krafter. Här finns ett omfattande system av s.k. skvalrännor som har bildats genom rinnande vatten längs den smältande iskanten. Floran är artfattig, men djurlivet desto intressantare. Sedan länge finns här en permanent björnstam som vandrar över stora delar av parken. Här finns även en stor älgstam och lodjur. Töfsingdalen är otillgängligt, kargt och öde med oländiga blockmarker och en urskog full av spretande torrakor. Nationalparken på 1615 ha inrättades Längs Töfsingån är örtrikedomen anmärkningsvärt stor. Tallskogen är däremot artfattig, men på många av torrakorna i parken växer varglav. Järv och björn passerar området ibland. Fulufjällets nationalpark som bildades 2002 är Sveriges yngsta nationalpark 30. Den täcker ha. Parken är en blandning av dramatisk natur och kalfjäll. Här finns Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Fulufjällets nationalpark består mest av kalfjäll och hed. Ris-, gräs- och lavhedarna är unika för fjällvärlden. Här får renar inte beta och det syns i de svällande lavmattorna. Dalgångarna, den opåverkade skogen och de många våtmarkerna ger förutsättningar för ett artrikt fågelliv. Gutulia nationalpark i Hedmark fylke bildades 1968 för att spara en av Norges sista urskogar (både tall och granskogar) och ett fjäll- och myrlandskap som är karakteristisk för dessa trakter 31. Parken utvidgades 2004 till sin nuvarande storlek på ha. Den delen av landskapet i Hedmarks och Sör- Tröndelags fylker som ingår i Femundsmarka nationalpark karakteriserar Norges födelse genom sin tydiga istidspåverkan och bevarandet av detta landskap är därför ett viktigt ändamål med nationalparken. Ett annat mål är att skydda möjligheterna för det så Figur 6.5. Den skyddade naturen i Dalarnas län är starkt koncentrerad i det nordvästra hörnet av länet. 8 % av länet är nationalpark eller naturreservat (de mörkgröna områdena, ca 2470 km 2 ) och 77 % av denna areal ligger i Älvdalens kommun (ca 1910 km 2 ) Alpin region Boreal region kilometer Figur 6.6. Ca 28 % av den svenska delen av analyslandskapet ingår i det europeiska naturskyddsnätverket Natura Numren på 25 av de största områdena hänvisar till tabell 6.1 på de följande sidorna 57

5 6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV Nummer på figur 6.6 Namn Objektkod Storlek (ha) N2000 typ Dominerande habitat (procentvis täckning) Fågelarter Andra arter Skyddsform (procentvis täckning) 1 Långfjället-Städjan- Nipfjälllet SE SCI och SPA Fjällhedar (39) Västlig taiga* (32) Mossar, kärr och gungflyn (9) Brushane, Fiskgjuse, Fjällpipare, Hökuggla, Ljungpipare, Silvertärna, Smalnäbbad simsnäppa, Smålom, Spillkråka, Stenfalk, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett Järv Lodjur Nationalpark (2) Naturreservat (98) 2 Rogen SE SCI och SPA Fjällhedar (20) Alpina och subalpina silikatgräsmarker (20) Västlig taiga* (10) Blå kärrhök, Blåhake, Brushane, Fiskgjuse, Gråspett, Grönbena, Hökuggla, Jorduggla, Järpe, Ljungpipare, Orre, Pärluggla, Silvertärna, Slaguggla, Smalnäbbad simsnäppa, Smålom, Spillkråka, Stenfalk, Storlom, Sångsvan, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett Järv Lodjur Utter Naturreservat (100) 3 Fulufjället SE SCI och SPA Fjällhedar (38) Västlig taiga* (17) Alpina och subalpina silikatgräsmarker (10) Fjällbjörkskog (10) Blåhake, Grönbena, Hökuggla. Ljungpipare, Orre, Pärluggla, Smalnäbbad simsnäppa, Spillkråka, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett Lodjur Grön sköldmossa Nordisk klipptuss Nationalpark (95) Naturreservat (5) 4 Drevfjällen SE SCI och SPA Fjällhedar (20) Mossar, kärr och gungflyn (15) Västlig taiga* (41) Brushane, Grönbena, Hökuggla, Ljungpipare, Pärluggla, Silvertärna, Spillkråka, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett Lodjur Naturreservat (100) 5 Vedungsfjällen SE SCI och SPA Fjällhedar (40) Västlig taiga* (32) Mossar, kärr och gungflyn (18) Brushane, Grönbena, Ljungpipare, Pärluggla, Silvertärna, Spillkråka, Sångsvan, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett Lodjur Naturreservat (100) 6 Sånfjälllet SE SCI och SPA Fjällhedar (20) Alpina och subalpina silikatgräsmarker (12) Västlig taiga* (35) Fjällbjörkskog (10) Blå kärrhök, Blåhake, Brushane, Fiskgjuse, Gråspett. Grönbena, Hökuggla, Jorduggla, Järpe, Lappuggla, Ljungpipare, Orre, Pärluggla, Silvertärna, Slaguggla, Spillkråka, Stenfalk, Storlom, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett Järv Lodjur Utter Nationalpark (92) Naturreservat (8) 7 Brovallvålen SE SCI Alpina och subalpina silikatgräsmarker (26) Västlig taiga* (37) Orre Järv Lodjur Naturreservat (85) Utan specifikt områdeskydd (15) 8 Skarsåsfjället SE SCI 9 Trygåskölen SE SCI Fjällhedar (38) Västlig taiga* (52) Fjällbjörkskog (10) Mossar, kärr och gungflyn (44) Rikkärr (9) Västlig taiga* (34) - - Naturreservat (100) - - Utan specifikt områdeskydd (100) 10 Storåsen SE SCI Mossar, kärr och gungflyn (33) Västlig taiga* (58) - Järv Lodjur Naturreservat (100) 11 Storån och Österdalälven SE SCI Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (90) Vattendrag med flytbladsvegetation eller vattenlevande mossar (10) - - Övrigt skydd (100) 12 Rensjön SE SCI Dystrofa sjöar och småvatten (25) Mossar, kärr och gungflyn (10) Västlig taiga* (60) Orre, Spillkråka, Stenfalk, Tjäder, Tretåig hackspett - Naturreservat (100) 13 Karmoråsen SE SCI Västlig taiga* (100) Orre, Spillkråka, Tjäder, Tretåig hackspett Lodjur Naturreservat (55) Utan specifikt områdeskydd (45) 14 Lillfjäten SE SCI 15 Gryvelån SE SCI Västlig taiga* (60) Aapamyrer* (8) Mossar, kärr och gungflyn (31) Västlig taiga* (68) - - Utan specifikt områdeskydd (100) Orre, Tjäder Lodjur Naturreservat (100) 58

6 6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV Nummer på figur 6.6 Namn Objektkod Storlek (ha) N2000 typ Dominerande habitat (procentvis täckning) Fågelarter Andra arter Skyddsform (procentvis täckning) 16 Nyängena SE SCI Rikkärr (24) Västlig taiga* (57) - Käppkrokmossa Utan specifikt områdeskydd (100) 17 Eksjöberget SE SCI Västlig taiga* (100) Pärluggla, Spillkråka, Tretåig hackspett - Utan specifikt områdeskydd (100) 18 Fjätälven och Västvallen i Storfjäten SE SCI Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (79) Vattendrag med flytbladsvegetation (20) Forsärla Utter Övrigt skydd (100) 19 Fuluälven SE SCI 20 Kölån SE SCI Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (90) Vattendrag med flytbladsvegetation eller vattenlevande mossor (10) Oligo-mesorofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller ettårig vegetation på exponerade stränder (59) Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation (31) - Utter Övrigt skydd (100) - - Övrigt skydd (100) 21 Storbron SE SCI Västlig taiga* (90) - - Utan specifikt områdeskydd (100) 22 Krakelandet SE SCI 23 Sundbäcken SE SCI Mossar, kärr och gungflyn (48) Västlig taiga* (52) Rikkärr (67) Västlig taiga* (33) Orre, Spillkråka, Tjäder, Tretåig hackspett - Naturreservat (100) - - Utan specifikt områdeskydd (100) 24 Trollvassian SE SCI Västlig taiga* (95) - Flodpärlmussla Utan specifikt områdeskydd (100) 25 Eländesgraven SE SCI Summa Västlig taiga* (83) Silikat-rasbranter (17) Tretåig hackspett - Utan specifikt områdeskydd (100) Tabell 6.1 (även föregående sida). 25 av de största Natura 2000-områdena i analyslandskapet. Alla områdena är redovisade med samma nummer som i figur 6.6. Prioterade habitat anges med en asterisk (*) kallade simpla friluftslivet, t ex vandring. Paddling och fiske är också mycket populärt i parken. Nationalparken utnyttjas som betesmark av norska renägarföretag. Parken upprättades 1971 och utvidgades 2003 till den nuvarande storleken på ha 31. Naturreservat Alla områdets naturreservat ingår i det europeiska nätverket Natura 2000 och dess värden beskrivs nedan under rubriken Natura De två naturreservaten Långfjället och Städjan-Nipfjället ingår båda i det Natura 2000-område som heter Långfjället-Städjan-Nipfjället. Naturreservatet Städjan-Nipfjällets restriktioner beskrivs i avsnitt 6.2. Natura 2000-områden Natura 2000 kallas Europeiska Unionens nätverk av skyddade naturområden, för arter och habitat respektive fåglar, se faktaruta. Beroende på ett Natura 2000-områdes värden kan det vara utpekat enligt antingen det ena direktivet eller enligt båda. Landskapet har analyserats för att skapa en överblick över förekomsten av Natura 2000-områden. Utredningsområdet Tre Toppar ingår i det allra största Natura 2000-området, Långfjället-Städjan- Nipfjället. Data om analyslandskapets Natura 2000-områden är huvudsakligen hämtade från Naturvårdsverkets Natura 2000-databas 32. Antalet Natura 2000-områden i analyslandskapet överstiger 50. De 25 största finns beskrivna i analysen, se tabell 6.1 och karta i figur 6.6. Eftersom Norge inte är medlem av EU finns inga Natura 2000-områden i den norska delen av analysområdet. De 25 utvalda Natura 2000-områdena utgör ca 2620 km 2 ; motsvarande ca 28 % av den svenska delen av analysområdet 32, se figur 6.6. De resterande ca 30 Natura områdena har en samlad areal om ca ha och påverkar därför inte analysens resultat nämnvärt. Fyra områden är smala zoner kring större vattendrag: Västvallen i Storfjäten, Storån och Österdalsälven, Fuluälven och Kölån. Dessa utgör endast 1638 ha, dvs. betydligt mindre än en procent av den totala Natura 2000-arealen i analysområdet. Alla de övriga områdena är kombinationer av fjäll-, skog- och våtmarkshabitat. Några innehåller dock också mindre eller större vattendrag. De stora skogs- och fjällområdena är utpekade både som SPA-områden med avseende på fåglar och som SCI-områden med avseende Natura 2000 Natura 2000 är ett ekologiskt nätverk av skyddade naturområden inom Europeiska Unionen. Nätverket är under uppbyggnad och har sin grund i två olika direktiv, Art- och habitatdirektivet samt Fågeldirektivet. Områden som utpekats enligt respektive direktiv har följande benämningar efter de engelska förkortningarna: - SCI. Site of Community Importance (Område av gemenskapsintresse). Område som har utpekats i enlighet med Art- och habitatdirektivet 8, 92/43/EEG. Områdena har föreslagits av det enskilda medlemslandet och godkänts av Europeiska kommissionen. - SPA. Special Protected Area (Särskilt skyddsområde). Område som är utpekat i enlighet med Fågeldirektivet 9, 79/409/EEG. Områdena utpekas av det enskilda medlemslandet. Art- och habitatdirektivet pekar ut vissa habitat som särskilt bevarandevärda i ett europeiskt perspektiv. Dessa kallas prioriterade habitat och behandlas med särskild tyngd i genomförandet av Natura Prioriterade habitat anges i tabeller med en asterisk (*) vid habitatbeteckningen. 59

7 6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV på livsmiljöer (habitat) och övriga djurarter, se faktarutan förre sidan. Detta gäller områdena Drevfjällen, Fulufjället, Långfjället-Städjan- Nipfjället, Rogen, Sånfjället och Vedungsfjället. Resten av de 25 områden är enbart SCI-områden, alltså fokuserade på skydd av en rad olika livsmiljöer. Nedan beskrivs förekomsten av de habitat och arter som Natura 2000-områdena i landskapet är utpekade för att skydda. Habitat De analyserade SCI-områdena innehåller fem olika vattenhabitat, två hedmarkshabitat, två typer av gräsmarker, fyra våtmarkstyper, ett rasbrantshabitat och sex olika skogsmiljöer 32. De storleksmässigt dominerande habitaten i landskapets Natura 2000-områden är listade nedan med deras habitatkod och habitatnamn samt areal och procentvisa täckning av den samlade Natura 2000-arealen: 60 Habitatkod Habitatnamn (använda kortnamn är understrukna) Samlad förekomst i analyslandskapets 25 största Natura 2000-områden Varav inom Natura området Långfjället-Städjan-Nipfjället 4060 Fjällhedar och boreala hedar ha 46 % 7140 Öppna, svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn ha 42 % 7310* Aapamyrar ha 54 % 8110 Silikat-rasbranter 993 ha 10 % 9010* Västlig taiga ha 42 % 9040 Nordisk fjällbjörkskog ha 26 % 9050 Örtrika, näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ (Örtrika granskogar) ha 9 % Tabell 6.2. Förekomsten inom analyslandskapet av de Natura habitat som finns inom projektområdet Tre Toppar. I texten benämns habitaten med de kortnamn som är understrukna i tabellen. Sista kolumnen visar hur stor del av den samlade förekomsten av ett habitat som finns inom Långfjället-Städjan-Nipfjällets ha stora Natura 2000-område 4060 Fjällhedar och boreala hedar: ha motsvarande 30 % 9010* Västlig taiga: ha motsvarande 28 % 7140 Öppna, svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn: ha motsvarande 8 % 6150 Alpina och subalpina silikatgräsmarker: ha motsvarande 7 % 9040 Nordisk fjällbjörkskog: ha motsvarande 6 % 7310* Aapamyrar: ha motsvarande 3 % Långfjället-Städjan-Nipfjället (SE ) är det Natura område som berörs av projektet Tre Toppar. Området har en storlek på drygt ha; motsvarande 36 % av den samlade Natura arealen i landskapet. Det är utpekat som SCI-område och SPA-område. Se också tabell 6.1 och figur 6.6. Följande sju habitat finns inom projektområdet för Tre Topparprojektet (ordnade efter habitatkod): 1) Fjällheder och boreala hedar, 2) Öppna, svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn, 3) Aapamyrar*, 4) Silikat-rasbranter, 5) Västlig taiga*, 6) Nordisk fjällbjörkskog och 7) Örtrika, näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ. Den bedömda påverkan på dessa habitat är beskriven i kapitel 11. För att ge en överblick över förekomsten av dessa sju habitat i landskapet runt projektområdet har habitatens totala arealer inom de 25 analyserade Natura 2000-områdena beräknats, se tabell 6.2. Tabellen visar också de härefter använda kortnamn för de habitat som förekommer inom projektområdet. Natura 2000-området Långfjället-Städjan-Nipfjället utgör 37 % av Natura 2000-arealen i analyslandskapet. Långfjället-Städjan-Nipfjället innehåller en viss överrepresentation av särskilt habitat Aapamyrar*, men också av Fjällhedar, Mossar, kärr och gungflyn samt Västlig taiga*, se tabell 6.2. Fördelningen av de olika habitaten i det område som kommer att påverkas av anläggningen beskrivs i avsnitt Projektområdet Tre Toppar utgör en mycket begränsat del av Långfjället-Städjan-Nipfjället utmed den sydöstra gränsen. Figur 6.6 tydliggör att allt kalfjäll i Dalarna ingår i nätverket Natura Å andra sidan är många fjällområden i Jämtland inte skyddade på samma sätt. Detta har sin förklaring både i markägarförhållanden men också i olika strategier från de naturvårdande myndigheterna. Habitatet Västlig taiga utgör 28 % av arealen inom analyslandskapets 25 största Natura 2000-områden Arter Analyslandskapat runt projektområdet hyser en lång rad fåglar. För de sex största Natura 2000-områden som förutom klassningen som psci också är utpekade som SPA-områden (Fågeldirektivet) finns skyddsvärda fågelarter angivna, se tabell 6.1. Skyddet av fåglarna har stödd i Fågeldirektivets Annex 1. Innebörden är att Sverige har ett internationellt ansvar för att skydda dessa arter. De sex stora fjäll-, skogs- och myrområdena har en jämförbar fågelfauna. Rogen och Sånfjället har flest skyddsvärda fåglar med 23 respektive 21 arter. Flertalet av dessa fåglar är typiska gammelskogsarter som bl.a. är knutna till livsmiljön Västlig taiga*. 13 fågelarter är med i beskrivningen av Långfjället-Städjan-Nipfjället. Av dessa är det endast fjällpipare som inte är listad för något annat område. Andra arter än fåglar som har ingått i motiven för landskapets Natura 2000-områden är främst järv, lodjur och utter, men också t ex nordisk klipptuss och flodpärlmussla. Långfjälllet-Städjan-Nipfjället är utpekat för järv och lodjur. Nio av de andra stora Natura 2000-områden i landskapet är också utpekade för lodjur och de fyra som ligger på gränsen mellan Dalarna och Jämtland är också utpekade för järv, se tabell 6.1 och figur 6.6. Lodjurets och järvens förekomst i Natura 2000-området beskrivs i avsnitt 6.2. Slutsatser om landskapsanalysen Syftet med analysen har varit att ta fram en referensram för att utvärdera projektområdet för Tre Toppar-projektet samt inverkan på reservatet Städjan-Nipfjället och Natura 2000-området Långfjället- Städjan-Nipfjället som projektområdet berör. Landskapsanalysen visar att naturskydd och friluftsliv är oerhört viktiga funktioner i det ca km 2 stora landskapet. Den sydostliga delen av landskapet ligger dock lägre än resten och är mer påverkat av boende och infrastruktur samt av aktivt skogsbruk. Storskaligt naturskydd och friluftsliv är därför inte lika viktiga funktioner i denna del av landskapet.

8 6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV Ytan som igår i nätverket Natura 2000 täcker 28 % av den svenska delen av analysområdet. Arealen av riksintresse för naturvård utgör lite mer. Funktionerna i landskapet är väl anpassade till naturelementen. Således stämmer vegetationen överens med de geologiska utgångspunkterna och utpekandet av habitat och olika typer av områdesskydd stämmer överens med vegetation och hydrologi. Analysen har visat att projektområdet för Tre Toppar, med avseende på de flesta analyserade variabler, är jämförbart med resten av landskapet. Detta gäller t.ex. jordartssammansättning, topografi och förekomst av höga ostörda toppar. Jämförbarheten gäller också områdets naturskydd och utpekanden som t.ex. Natura 2000, riksintresse för friluftsliv och naturvård. Likaså är förekomsten av skyddsvärda myrar och utpekade habitat i stort inte avvikande från landskapet i övrigt. De flesta djur som är utpekade för Långfjället-Städjan-Nipfjället återfinns i beskrivningarna för de andra större Natura områdena, dock inte fjällpipare som bara är omnämnd för detta område. För järven är Långfjället-Städjan-Nipfjället det sydligaste Natura 2000-område där den beskrivs. 61

9 6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET 6.2 Närmare om Långfjället-Städjan-Nipfjället Projektområdet för projektet Tre Toppar ligger i Städjan-Nipfjällets naturreservat, med en areal av ca ha. Nordväst om Städjan- Nipfjällets naturreservat ligger Långfjällets naturreservat med ytterligare ca ha. Mitt i Långfjällets naturreservat finns den 1659 ha stora Töfsingdalens nationalpark. Tillsammans utgör de båda naturreservaten och nationalparken det ha stora Natura 2000-området Långfjället-Städjan-Nipfjället (se figur 6.7 på nästa sida). Projektområdet för den planerade anläggningen är således en del av ett mycket stort obrutet område med fjäll, skogar, sjöar och våtmarker. Projektområdet ligger i reservatets sydligaste del, vilket gör att den större delen av det stora obrutna området ligger norr därom. Drygt 1000 ha av det skyddade området ligger söder om projektområdet. Långfjället-Städjan-Nipfjället är utpekat i Natura 2000 både som SCI-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv och som SPA-område enligt EU:s fågeldirektiv. Förekommande Natura 2000-habitat Länsstyrelsen har genom tolkning av vegetationskartan preliminärt delat in Natura 2000-området i olika habitat, se figur 6.7. Habitatindelningen har inte föregåtts av någon fältinventering, vilket gör att bedömningarna ibland är något osäkra. Indelningen kommer att uppdateras efter att en basinventering av Natura 2000-områdena genomförts. I samband med fältinventeringen för projektet Tre Toppar har några områden bedömts utgöra andra habitat än de som angetts i länsstyrelsens bedömning. Detta har klargjorts för länsstyrelsen. Här följer en beskrivning av de habitat som finns inom eller i direkt anslutning till projektområdet. Förutom dessa finns habitaten 6150 Alpina och subalpina silikatgräsmarker och 91D0 Skogbevuxen myr på andra platser inom Natura 2000-området Aapamyrar Aapamyrar är ett av EU prioriterat habitat och utgörs av myrkomplex som domineras av kärr i de centrala delarna. Inom hela Natura 2000-området finns ca 3800 ha av habitatet. Enligt länsstyrelsens habitatindelning förekommer habitatet i projektområdet direkt väster om Rybäckskojan i Foskdalen. Våtmarkerna vid Rybäckskojan utgörs till stor del av ett blött kärr som helt domineras av flaskstarr. Mindre delar är dock torrare och bevuxna med exempelvis dvärgbjörk, tuvull, ängsull, snip, styltstarr, rosling och kråkklöver. Bland mossorna märks särskilt räffelmossa. Kärret är emellertid, trots avvikande delar, tämligen homogent och bör inte betraktas som ett myrkomplex. Kärret kan därför snarare hänföras till habitat 7140 Mossar, kärr och gungflyn än aapamyr. I de flackare partierna av Fjätervålens västsluttning finns ett stort våtmarkskomplex med bl.a. sluttande flaskstarrsdominerade kärr, strängflarkkärr och fattigare myrar med ljung, kråkbär och tuvull. Dessa våtmarker bör kunna betraktas som aapamyrar, men har i länsstyrelsens habitatindelning bedömts vara habitat 7140 Mossar, kärr och gungflyn Västlig taiga Västlig taiga är ett av EU prioriterat habitat. Habitatet definieras som naturliga, gamla, boreala och hemiboreala skogar samt yngre successioner som utvecklas naturligt efter brand eller omfattande stormfällningar. Skogarna ska vara naturskogar eller naturskogsartade skogar. Ungefär ha finns i Natura 2000-området. En stor del av skogarna i projektområdet har i länsstyrelsens habitatindelning för Natura 2000-området bedömts vara västlig taiga. Dessa skogar utgörs delvis av gamla naturgranskogar och delvis av naturliga blandbarrskogar med stort inslag av riktigt gamla tallar och talltorrakor (Städjans västsluttning). Stora delar av skogarna i projektområdet (bestånd 7, 11, 29, 34, 40 och större delen av 30 i figur 6.10) utgörs emellertid av starkt skogsbrukspåverkade skogar. Dessa skogsområden har idag inga naturskogskvaliteter och har således låg bevarandestatus. Den västliga taigan i projektområdet har förr präglats av Habitatet Västlig taiga ska vara naturskogar eller naturskogsartade skogar och bör därför ha ett stort inslag av döda träd återkommande bränder, se sidan Fjällhedar Totalt ca ha av habitatet Fjällhedar finns inom Natura området. I projektområdet finns det ovanför skogsgränsen på Städjan och Fjätervålen. Dessa fjällhedar är näringsfattiga och har en tämligen mager vegetation. Ris som ljung, kråkbär, blåbär och ripbär dominerar. Här finns även lappljung, krypljung och fjällfibbla. I anslutning till stigar, där marken är störd, finns den rödlistade mosippan (VU). Fjällheden inom projektområdet är tämligen blockfattig Mossar, kärr och gungflyn Till habitatet räknas öppna eller mycket glest skogbevuxna mossar, fattigkärr, intermediära kärr och gungflyn, som inte ingår i aapamyrkomplex. I Natura 2000-området finns ungefär ha av habitatet. Inom projektområdet har i länsstyrelsens habitatindelning endast våtmarker i de flackare partierna av Fjätervålens västsluttning pekats ut som 7140 Mossar, kärr och gungflyn. Dessa våtmarker bedöms dock efter fältinventering hänföras till 7310 Aapamyrar. Mindre områden med 7140 Mossar, kärr och gungflyn finns dock på flera ställen i Städjans och Fjätervålens sluttningar. Även våtmarken direkt väster om Rybäckskojan kan hänföras till habitatet Silikatrasbranter Silikatrasbranter förekommer med drygt 100 ha inom Natura området. Inom projektområdet finns det strax ovanför skogsgränsen på Fjätervålens västsluttning samt på fjällheden på Städjans ostslutt- Silikatrasbranter på Fjätervålens västsluttning

10 6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET Teckenförklaring Reservatsgräns Projektområdet Tre Toppar Natura 2000 habitat 4060 Fjällhedar 6150 Alpina och subalpina silikatgräsmarker 7140 Mossar, kärr och gungflyn 7310 Aapamyrar 8110 Silikatrasbranter 9010 Västlig taiga 9040 Ffjällbjörkskog 9050 Örtrika granskogar 91D0 Skogbevuxen myr Figur 6.7. Karta över utpekade Natura 2000-habitat i Långfjället-Städjan-Nipfjällets Natura 2000-område enligt länsstyrelsens habitatindelning 63

11 6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET ning. Vid silikatrasbranterna täcks marken helt av block. Rasbranterna på Fjätervålen utgörs av stora block (>1 m) nedanför klippbranter. Vid rasbranterna växer en, skogsbräken, mjölkört och krusttåtel. På Städjan utgörs rasbranterna av mindre block. Där finns heller inga klippbranter i anslutning till blocken. Vegetationen i anslutning till dessa blockmarker avviker inte nämnvärt från övrig fjällhedsvegetationen Nordisk fjällbjörkskog Habitatet Fjällbjörkskog förekommer inom Natura 2000-området med ca ha. Fjällbjökskogen bildar trädgräns på Städjan och Fjätervålen. Den innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och lågvuxna granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som blåbär, kråkbär, kruståtel och ängskovall Örtrika granskogar Till habitatet räknas barrskogar eller blandskogar med gran på näringsrika jordar. Högörter eller ormbunkar dominerar, men i torrare partier är lågörter vanligare. Det finns ca 170 ha av habitatet i Natura 2000-området. Örtrika granskogar har av länsstyrelsen utpekats i Gränjesåsens sluttningar och i de sydligaste delarna av Städjans sluttningar. Dessa områden utgörs av produktiva grovstammiga granskogar. De har en rikare markvegetation än andra granskogar i närområdet. Här förekommer exempelvis skogsbräken, midsommarblomster och tolta. Högörtvegetationen är dock på intet sätt dominerande, vilket gör att habitatutpekandet kan ifrågasättas. Arter i Art- och habitatdirektivets annex 2 De i Natura 2000-området förekommande arterna som finns upptagna i art-och habitatdirektivets bilaga 2 är järv och lodjur. Järv Järv är en av EU prioriterad art. I den svenska rödlistan har den klassificerats som starkt hotad (EN). Två föryngringar av järv konstaterades i Dalarna under Föryngringarna brukar inte ske i närheten av Städjan utan i helt andra delar av Natura 2000-området. Det händer dock att järv vandrar söderut och ned genom det planerade projektområdet för Tre Toppar 33. Lodjur Lodjuret har i den svenska rödlistan klassificerats som sårbar (VU). Tre föryngringar av lodjur skedde inom Särna Idre socknar Lo uppträder regelbundet inom både projektområdet och i närheten av Idre Fjälls anläggning. En av de platser som lodjuren ofta besöker är branterna vid Gränjesåsen. Ett väl frekventerat stråk genom det närliggande landskapet som lodjuren regelbundet använder, under den tid på året det finns spårsnö, löper över Vålåberget Gudmundsåsen Slättvålen Gränjåsvålen (Idre Fjäll) Gränjesåsen. Hemmeråsen är också en viktig målpunkt vid lodjurens vandringar. Vid passagen över Gränjåsvålen passerar lodjuren ibland under liftarna på Idre Fjäll. Vandringarna sker nattetid Fåglar i Fågeldirektivets bilaga 1 Nedan beskrivs de fågelarter som ligger till grund för utpekandet som Natura 2000-område enligt Fågeldirektivet. För rödlistade arter anges hotkategorin inom parentes efter artnamnet. Brushane Brushanen häckar främst vid vattensamlingar. Den bedöms inte förekomma inom projektområdet för Tre Toppar och har inte påträffats under inventeringsarbetet. Arten är en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong. Fiskgjuse Fiskgjusen utnyttjar inte projektområdet för Tre Toppar. Arten övervintrar i Afrika. Fjällpipare Fjällpipare häckar inom naturreservatet med några par. En häckning fanns för något år sedan intill parkeringsplatsen vid Nipfjällsvägen. Arten är inte skygg och de ruvande fåglarna kunde beskådas av många människor på nära håll 33. Det är inte känt om det finns någon häckning i närområdet av Tre Toppar. Under sommarens fältinventeringar har fjällpipare inte setts inom projektområdet. Arten är en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong. Hökuggla förekommer regelbundet i skogarna kring Städjan Hökuggla Hökugglan förekommer regelbundet i skogarna kring Städjan. Den är huvudsakligen en stannfågel och kan således nyttja området hela året. Ljungpipare Ljungpiparen är vanlig på fjällhedarna inom hela naturreservatet. Arten är en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong. Silvertärna Silvertärnan häckar vid vatten. Den förekommer inte inom projektområdet för Tre Toppar. Arten är en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong. Smalnäbbad simsnäppa (NT) Smalnäbbad simsnäppa häckar på blöta myrar eller vid vattenansamlingar. Arten förekommer inte inom projektområdet. Den är en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong. Smålom (NT) Smålommen häckar främst vid små fisklösa tjärnar, men flyger till större sjöar för födosök. Arten förekommer inte inom projektområdet. Arten är en flyttfågel och finns således inte inom Natura området under skidsäsong. Spillkråka Spillkråkan förekommer i den gamla barrskogen som ingår i projektområdet för Tre Toppar. Den är en stannfågel,och nyttjar området hela året. Stenfalk Stenfalken kan jaga inom projektområdet för Tre Toppar men har inte setts under inventeringsarbetet. Arten är en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong. Tjäder Tjädern förekommer regelbundet inom projektområdet och har setts vid flera tillfällen under inventeringsarbetet. Inga tjäderspelplatser är kända inom projektområdet, men det är troligt att spelplatser finns inom eller i nära anslutning till projektområdet. Arten är en stannfågel och nyttjar således området under hela året. Trana Tranan häckar på våtmarker, men bedöms inte förekomma inom projektområdet. Den har inte setts under inventeringsarbetet. Arten är en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong. Tretåig hackspett (VU) Tretåig hackspett förekommer i den gamla barrskogen som ingår i projektområdet för Tre Toppar. I de barrdominerade skogarna finns det tämligen rikligt med spår av tretåig hackspett. Arten är en stannfågel och nyttjar området hela året. Björn Björnen är inte en av de arter området särskilt syftar till att skydda. Björnen kräver dock generellt ett noggrant skydd. I den svenska rödlistan har björnen klassificerats som sårbar (VU). Det finns en tämligen stark björnstam i Natura 2000-området och björnar rör sig också inom projektområdet. I samband med fältinventeringen för Tre Toppar har ett gammalt björnide hittats i Foskdalen. Spår efter björn har också hittats på andra ställen inom projektområdet. Gammalt björnide i Fjätervålens västsluttning

12 Naturreservatet Städjan-Nipfjället Länsstyrelsen beslutade 1992 att skydda Städjan-Nipfjället som naturreservat. Reservatets avgränsning har därefter ändrats i beslut under 1993 och Reservatets ändamål Ändamålet med reservatet är att för framtiden bevara de olika naturtypernas ekosystem och naturliga processer samt landskapets orörda karaktär i väsentligt orört och ostört tillstånd. Ändamålet är även att - i den mån det inte strider mot bevarandeintresset - ge möjlighet till friluftsliv och vetenskaplig forskning i orörd natur. Föreskrifterna tillgodoser i stor utsträckning även rennäringens intressen. Jakt och fiske får ske med beaktande av naturreservatets syfte och bestämmelser. Föreskrifter För reservatet finns ett antal föreskrifter som reglerar vad som är förbjudet inom reservatet. De flesta typer av exploateringar som påverkar områdets natur är förbjudna. Nedan anges några av de föreskrifter som kan beröras av projektet Tre Toppar (texter inom parentes är förtydliganden här gjorda). Utöver vad som gäller i lag eller annan författning är det förbjudet att: 1a. Uppföra helt ny byggnad eller anläggning (med vissa undantag) 1c. Inom det område som markerats med prickraster på bifogade kartor (avser bl.a. Fjätervålen) skall gälla förbud att utan länsstyrelsens tillstånd vidta sådana åtgärder som förbjudits i punkt 1a såvitt gäller byggande av släpliftar och nerfarter för utveckling av befintliga vinterturismanläggningar 2. Anlägga väg 3. Anlägga luft- eller markledning 5. Borra, spränga, gräva, schakta, utfylla eller tippa 10a. Fälla växande och döda träd, upparbeta vindfällen eller vidtaga någon skogsvårdsåtgärd (med vissa undantag) 11a. Köra i terräng med motordrivet fordon (med vissa undantag) Punkt 1c ovan kom till efter Gemensam deklaration (se avsnitt 4.2) för att möjliggöra utveckling av befintliga vinterturismanläggningar. Frånsett särskilda skoterleder råder skoterförbud för allmänheten inom naturreservatet Skötselplan För naturreservatet har en skötselplan som ska vara vägledande för åtgärder och skötsel inom naturreservatet, tagits fram. Nedan anges några aspekter från skötselplanen som kan vara relevanta för projektet Tre Toppar. Skogsbruk ska inte bedrivas inom reservatet. Detta gäller även vedhuggning, med undantag i anslutning till en del fäbodar. För framkomligheten längs stigar och leder kan dock viss röjning och undanskaffande av gamla träd ske. I skötselplanen anges att det är angeläget att skapa förutsättningar för samtliga naturliga biotoper och successionsstadier, inklusive de brandgenererade. Tillsvidare ska dock spontant uppkomna bränder släckas enligt gällande brandlag. Man anger dock att att en strategi för släckning, som ger visst utrymme för avbränning, bör läggas upp. Planen anger attt det vore värdefullt om fortsatt fäbodbete vid Brunnavallen och Foskdalsvallen kunde ske. Om intresse för återupptagande av fäboddrift uppstår vid andra fäbodar, bör detta enligt skötselplanen betraktas positivt. Skötselplanens aspekter på friluftslivet tas upp i en faktaruta på sidan 77 i kapitlet om friluftsliv. Riksintresse för naturvård Långfjället-Juttulslätten-Nipfjälllet-Städjan är av riksintresse för naturvård. Riksintresseområdet har samma utbredning som Natura 6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET 2000-området och utgör således en areal av ca ha. Enligt 3 kap 7 miljöbalken ska områden av riksintresse skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. Riksintressets värden Nedan följer en sammanfattning av värdeomdömet i länsstyrelsens beskrivning av riksintresseområdet 34. Bland de värden som gjort området riksintressant nämns förekomsten av stora opåverkade partier av urskogs- och vildmarkskaraktär, förekomsten av sällsynta och hotade djurarter som järv, utter och kungsörn samt geomorfologiska värden i form av en stor variation av glaciala och glacifluviala formelement. I området finns värdefulla våtmarksområden. Stora delar av skogen i området bedöms vara urskogs- eller naturskogsartade. Helt orörd skog bedöms finnas bl.a. norr om Nipfjället, i Dyllenområdet och i Töfsingdalen. Brandpåverkan är påtaglig i många delar av skogsmarkerna. Intill Städjan finns intressanta fäbodar, Brunnavallen och Foskdalsvallen, som har stort värde ur botanisk synvinkel samt för turismen. Med sin storslagna landskapsbild och lättillgänglighet bedöms området vara ett nyckelområde för naturstudier och friluftsliv. Källsjöområdena är viktiga för ädelfiskens reproduktionen och har därför stor betydelse för fritidsfisket. I området finns många anordningar för det rörliga friluftslivet. Förutsättningar för bevarande Bland förutsättningarna för bevarande av området nämns att karaktären av oexploaterat, vildmarksartat fjäll-, skogs- myrområde bevaras. Värdet kan påverkas negativt genom bl.a. bebyggelse, anläggningar, vägbyggnad, skogsbruk, terrängkörning och ohämmat friluftsliv. Bevarandet av våtmarkernas värde kräver att områdets hydrologi skyddas mot dränering, vattenreglering, dämning och torvtäkt. Avverkning av sumpskogarr, skogar på fastmarksholmar och i kantzon bör ej utföras. 65

13 6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET Markanvändningshistorik Skogsbruk Hela projektområdet har sedan storskiftet under andra halvan av 1800-talet ägts av Domänverket. Skogarna inom projektområdet har dock inte brukats i någon nämnvärd omfattning de senaste 50 åren blev området naturreservat och förvaltas nu av länsstyrelsen i Dalarnas län. De första kommersiella avverkningarna i trakterna kring Städjan torde ha kommit efter Runt sekelskiftet 1900 skedde omfattande avverkningar. Särskilt tall avverkades. Det framgår av beskrivningen till den skogshushållningsplan som togs fram för block 2 (se figur 6.9 sidan 66) av Idre kronopark : Granen uppträder huvudsakligast i mer eller mindre breda bälten omkring bäckdrågen och var vid de stora avverkningar som omkring år 1900 gick över Städjans och Nipfjällets sluttningar, ingen eftersökt vara, att döma av att den lämnats mer eller mindre orörd. De torra, delvis skarpa tallåsarna mellan bäckarna däremot är vanligtvis starkt utglesade, och här och var har efter avverkningarna en gles föryngring inställt sig. De beskrivna granskogarna har dock i viss mån påverkats av avverkningar senare vilket framgår av förekomsten av avverkningsstubbar i området. Avverkningarna skedde främst genom dimensionshuggning eller timmerblädning som de kallas i Domänverkets skogshushållningsplaner från respektive Efter avverkningarna blev i tallskogen vanligen endast klena men friska träd kvar. Även gamla eller skadade träd togs ut, troligen för att inte ta tillväxt eller smitta de övriga träden. Torrträd togs ut som brännved eller ibland för att sågas. De åtgärdsförslag som togs fram för block 1-3 (se figur 6.9 sidan 66) i skogshushållningsplanen från 1916 omfattar endast huggning av torrträd. Brännved var en viktig vara när planen skrevs, dvs vid tiden för det första världskriget. Virket som avverkades i dalgången mellan Städjan och Fjätervålen flottades ut via Foskan, som är det enda större vattendraget inom projektområdet. Foskan var flottningsrensad och användes troligen ända in på 1940-talet. Skogarna närmast Foskan är också tydligt påverkade av skogsbruk, och även högt upp i granskogarna på Fjätervålens västsluttning finns gott om avverkningsstubbar som tyder på avverkningar under de senaste åren. Även Brunnan användes till flottning, men endast för smärre dimensioner. För skogsarbete i Foskans dalgång uppförde Domänverket Rybäckskojan på 1920-talet 37. I de nedre delarna av Städjans ostsluttning finns tallskogsområden där endast mycket lite föryngring kommit upp efter avverkningarna. Dessa områden påminner idag mer om hyggen än gamla skogar. Områdena var uppenbarligen svårföryngrade och någon plantering förekom inte. Detta framgår av skogshushållningsplanen från 1931: Då kulturer, vilken erfarenheten visat, ej lämna något önskat resultat, hava sådana numera för orten helt uteslutits, och istället har man gått in för sådana huggningsmetoder, som anses kunna gynna återväxten. Efter de avverkningar, som å blocket här i fråga bedrevs för ca 30-tal år tillbaka, huvudsakligen i form av timmerblädning, har endast en sparsam föryngring inställt sig. Högt upp på Städjans västsluttning finns skogspartier som tycks ha undgått större avverkningar. Där finns idag många flerhundraåriga tallar och torrakor och mycket få spår efter avverkningar. Området omnämns också i skogshushållningsplanen från 1931: Uppemot och utefter fjällkanten mot Städjan förekommer ett urskogsbälte av starkt skadad barrblandskog. Fäboddrift Fäboddriften var förr en viktig del av markanvändningen i området. De fäbodar som främst torde ha nyttjat och påverkat området för den planerade skidanläggningen är Hede Foskdal och Gränjesåsvallen, se figur 6.8. Även Gammelsätervallen, Bolagsvallen och Svens Foskdal kan i någon mån ha berört området. Fäbodarnas nyttjande av områdena följer inte markägarfördelningen efter storskiftet. Trots att hela projektområdet ägts av Domänverket har det i stor omfattning brukats av fäbodarna för bete, myrslåtter mm. Djuren betade främst i skogen och på fjällsluttningarna eftersom Nedan Städjans västsluttning finns några områden som är så hårt påverkade av tidigare avverkningar, bränder och bete att det fortfarade inte växer annat än ljung och enstaka tallar på den utarmade marken 66 I Foskans dalgång finns spår av tidigare avverkningar så högt som 750 m ö h. Tiden läker dock såren och långsamt utvecklas nya naturskogskvaliteter Betande fjällkor vid Foskdalsvallen sommaren 2004

14 6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET Ulandshögen Nipvallen Bolagsvallen Svens Foskdal Gammelsätervallen Brunnavallen Gränjesåsvallen Foskdalsvallen Hela området, utom möjligen de fuktigaste delarna, har påverkats av återkommande bränder. Både naturliga bränder och bränder som anlagts för bete har förekommit Dalsvallen Figur 6.8. Fäbodar i Städjans omgivningar myrarna skulle användas till slåtter för vinterfoder. De rikare granskogarna torde ha betats i högre utsträckning än tallskogarna. Särskilt bete av getter kan ha påverkat föryngringen i skogarna och bidragit till deras gleshet. Man tog även tall och björk som vinterfoder till djuren. Betet kan också ha påverkat skogarnas markvegetation. För att få ett bra bete brändes ofta skogarna 38, vilket givetvis påverkade skogarna i stor omfattning. Granskogarna gav det bästa betet efter bränning, men även den späda ljungen som kom upp på tallmarkerna efter brand kunde vara värdefull 39. Bränderna spred sig lätt vilket innebar att större områden än de avsedda ofta påverkades. En annan orsak till skoglig påverkan runt fäbodarna var vedtäkt. Det var i första hand torrskog som användes. De flesta rikare myrar torde ha använts för myrslåtter. De våtmarker närmast Rybäckskojan som klassificerats som Natura 2000-habitatet Aapamyrar* (se figur 6.7) har vid Domänverkets skogsindelning 1916 angetts som myrslog. Våtmark som tidigare använts för slåtter väster om Rybäckskojan Brand Hela området, utom möjligen de fuktigaste delarna, har påverkats av återkommande bränder. Både naturliga bränder och bränder som anlagts för bete har förekommit. Om bränder i närområdet vittnar skogshushållningsplanen från 1931: Gränjesvåla och trakten nordväst därom har fordom varit skogsbärande men sedan den för någon mansålder tillbaka härjats av eld har återväxten uteblivit. Det verkar dock inte som om området för den planerade skidanläggningen påverkats av några omfattande bränder under 1900-talet. Tidigare bränder har dock belagts på flera platser genom fynd av brandspår i träd, torrakor och stubbar. Särskilt i skogar med stor tallandel har brandspår hittas. I en levande tall i den nedre delen av Städjans västsluttning hittades spår av 5-6 bränder. Ett i sen tid uppkommet brandfält har noterats på de södra delarna av Svartfjället, strax norr om Fjätervålen. Blockfält som troligen blottlagts i samband med långsam glödbrand. Lavarna har endast i liten omfattning hunnit etablera sig på blocken. Foskans dalgång, nära Rybäckskojan 67

15 6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET Figur 6.9. Kartor över block 1 och 2 (till vänster) samt 3 (till höger), Idre Kronopark, upprättad av Domänverket Skogshushållningsplanen med beskrivningar enligt kartans numrering färdigställdes Den visar att nästan all mark inom projektområdet för Tre Toppar varit planerad för avverkning och att många avverkningar genomförts i början av 1900-talet. I detta avsnitt görs flera hänvisningar till denna skogshushållningsplan. Även i skogshushållningsplanen från 1931 används samma blockindelning som på dessa kartor 68

16 6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET Vildrenar och tamrenar Samer har troligen funnits i området under mycket lång tid. Den samiska historien är dock omtvistad. Tamrenskötsel har förekommit kontinuerligt åtminstone sedan slutet av 1700-talet, enligt vissa källor sedan längre tillbaka. Dessförinnan utgjordes försörjningen till stor del av vildrensjakt. Vildrenen var vanlig i området så sent som i början av 1800-talet. Vildrenar och tamrenar konkurrerar om samma föda vilket gör att förekomsten av vildrenar svårligen är förenligt med tamrenskötsel. Vildrenen dog ut i mitten av 1800-talet, delvis pga förfinade eldvapen som möjliggjorde omladdning utan att resa sig och skrämma iväg de skygga vildrenarna 40. Renbetet har troligen påverkat vegetationen såtillvida att mängden renlavar och fönsterlav på fjällhedarna är mindre samtidigt som mängden mossor, gräs och halvgräs är större. Den påverkan renbetet haft bör dock ses som naturlig, eftersom vildrenar påverkade området på likartat sätt innan tamrenskötseln började. Flera studier visar att artrikedomen ökar vid ett måttligt renbete 41. Se kapitel 9 Rennäring. Sammanfattande bedömning av skogarnas utseende i äldre tid Carl von Linné besökte Städjan under sin Dalaresa Han beskrev vägen ner från berget på följande sätt: Skogen emellan berget och Idre var beklaglig att påse, huru vartannat träd var torrt och förvissnat av skogseld, dels såg man ock andra skogar runtomkring Idre, vilka på jorden voro vita av nyss uppkommen renmossa, på stammen svarta av brand, grenarna grå och förtorkade. En del av topparna gröna med litet liv, att en enda blåst mer här skulle uträtta än tusen nerhuggare ett helt år. Beklagligt är, att intet bergverk här skall vara, där skog vore överflödigt, om han rätt hanterades. Och utan vilket folket näppeligen kan bärga sig. Uppenbarligen var skogarna brandhärjade och tämligen urskogsartade. Trots bränderna tycktes det dock finnas skog i överflöd. Branden torde ha varit den största påverkansfaktorn på skogarna fram till efter 1870, då de första kommersiella avverkningarna kom igång. Efter avverkningarna runt sekelskiftet 1900 var skogarna runt Städjan och Fjätervålen mestadels mycket glesa. I skogshushållningsplanen för block 1-3 av Idre kronopark 1916 framgår att de övre skogsklädda delarna av Städjans västsluttning (bestånd 27 och 83, kartan s 73) hade en volym på 87 m 3 /ha. De övre skogsklädda delarna av Fjätervålens västsluttning (bestånd 81, kartan s 73) hade en volym på 60 m 3 /ha. Dessa partier är de delar av projektområdet som idag bedöms ha högst naturvärden. Vid samma tidpunkt höll de övriga skogsbestånden runt den planerade skidanläggningen endast m 3 /ha, dvs mycket låga volymer. Förutom avverkningarna har skogsbränder och bete bidragit till skogarnas gleshet. Block enligt skogshushållningsplanen Bestånd Block Block Block Block Block Block Block Volym (m 3 /ha) Tabell 6:3. Volymer i olika skogsbestånd enligt skogshushållningsplanen från Beståndens placering framgår av kartorna i figur 6.9 Många tallskogsområden runt Städjan var vid sekelskiftet 1900 mycket glesa, med stort inslag av gamla och döda träd. Bilden är tagen under en skogsexkursion vid Gudmundsåsen På bilden syns flera avverkningsstubbar. I bakgrunden syns Städjan. Källa: Skogsbibliotekets bildarkiv 1916 utgjorde tall 66 % och gran 34 % av virkesförrådet inom block 1-3 av Idre kronopark. Granens höga andel uppgavs i skogshushållningsplanen bero på förekomsten av grova täta granbestånd i fjällsidorna. Att dessa skogar ansågs vara täta bör dock ses i relation till de övriga mycket glesa skogarna. I beskrivningen till skogshushållningsplanen anges skogen i allmänhet vara gammal till överårig. 50 % av skogen var över 150 år. I skogshushållningsplanen från 1931 anges att: Beståndens allmänna tillstånd måste i betraktande av, att icke mindre än 38 % av å prod. skogsmark befintligt barrskogsförråd vid taxeringstillfället hänvisats till övermogen eller skadad skog, betraktas såsom dåligt. Beskrivningen visar att det fanns gott om brandskadade, rötade eller mycket gamla träd i skogarna. Dessa träd finns idag endast kvar på ett fåtal ställen i det område som kan komma att påverkas av skidanläggningen, främst på Städjans västsluttning. 69

17 6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN 6.3 Närmare om projektområdets naturvärden Projektet Tre Toppar kommer att beröra delar av Städjans ost- och västsluttningar, Fjätervålens västsluttning samt Foskans dalgång. Detta avsnitt beskriver naturen i dessa delar. Metodik för naturvärdesbedömningen Hela projektområdet har invventerats i fält för att möjliggöra beskrivning och naturvärdesbedömning. Den tid som lagts ner på fältinventering i projektområdet motsvarar ca 10 dagsverken. Med utgångspunkt från fältinventeringen har naturen beskrivits på de följande sidorna. I det följande beskrivs först de olika sluttningarna och större enheterna i landskapet. På sidorna 68 till 72 beskrivs naturen i olika s.k. bestånd. Med bestånd menas i detta sammanhang en sammanhållen en ekologisk enhet med likartad natur, t.ex. i form av skogsstruktur. Det viktigaste värdet hos naturen i projektområdet är att det är en del av ett stort obrutet område med naturliga fjällhedar, myrar och skogar. I detta sammanhang är alla bestånd betydelsefulla för helheten och har således också mycket höga naturvärden. Det har emellertid betydelse var i landskapet anläggningar placeras. Därför bedöms även beståndens naturvärden oberoende av varandra. I denna bedömning är utgångspunkten det enskilda beståndets påverkansgrad, strukturer i form av t.ex. gamla träd, lågor, torrakor och Den smala fjällbjörkzonen på Städjans västsluttning källor samt markens produktionsförmåga. Signalarter och rödlistade arter har setts som indikatorer på höga naturvärden. Någon heltäckande artinventering har dock inte genomförts. I skogar som är tydligt påverkade av skogsbruk och helt saknar naturskogsstrukturer har naturvärdena bedömts som måttliga. Många äldre slutna skogsområden har spår efter avverkningar och endast sparsamt med döda eller riktigt gamla träd. I dessa har naturvärdet bedömts som högt. I naturliga bestånd, vars struktur huvudsakligen är opåverkade av mänskliga aktiviteter, har naturvärdena bedömts som mycket höga. Hit hör våtmarker och fjällhedar samt vissa naturliga skogsområden med stort inslag av riktigt gamla träd, lågor och torrakor. Några skogsområden saknar i det närmaste helt avverkningsspår och har mycket tydliga naturskogsstrukturer. Dessa områden bedöms ha en särskild betydelse som naturskogsreferens liksom för den biologiska mångfalden. De har därför bedömts ha högsta naturvärde. Städjans västsluttning De lägre belägna, flackare delarna av Städjans västsluttning som berörs av projektområdet utgörs av ett rogenmoränlandskap med tallbevuxna åsar och fuktigare svackor där främst granskog växer. Några mindre bäckar rinner i området. På några ställen har också mindre myrområden bildats i svackorna. Moränbackarna är påtagligt påverkade av skogsbruk och saknar i det närmaste riktigt gamla träd. Marken är torr och ofta lavrik. Fältskiktet utgörs främst av ris som ljung, kråkbär, lingon och blåbär. De granbevuxna svackorna är ofta tämligen naturliga med äldre granar, en del lågor och ganska mycket garnlav. Avverkningsstubbar finns dock på många ställen. Marken är ofta fuktig till blöt med något I delar av Städjans västsluttning finns gammal barrskog De nedre delarna av Städjans västsluttning utgörs av tallbevuxna moränbackar. Bestånden i de här lägre delarna av sluttningen är påtagligt påverkade av tidigare avverkningar. Bilden visar tänkbart läge för en dalstation för den lift som planeras i sluttningen 70

18 6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN Kännetecknande för alla tre sluttningarna är att block inte förekommer mer än som enstaka små blockområden. Bilden som visar ett av dessa blockområden är från Städjans ostsluttning. I bakgrunden syns Fjätervålen rikare vegetation. Vitmossor och björnmossor är vanliga i bottenskiktet. I fältskiktet växer exempelvis blåbär, kruståtel, hjortron, gråstarr och skogsfräken. I blötare partier växer bl.a. flaskstarr, kråkklöver och lappvide. I anslutning till bäckarna blir vegetationen ytterligare rikare. Här kan orkidéer som jungfru Marie nycklar, korallrot och spindelblomster hittas. Andra växter som förekommer vid bäckarna är ekbräken, taggstarr, stjärnstarr, tätört, blodrot och klotpyrola. Ovanför dalens moränlandskap, vid foten av bergets branta sluttning, finns myrområden. De nedre delarna av västsluttningens branta delar utgörs av barrblandskog av blåbärstyp. Skogen är där i allmänhet drygt 100 år men tydligt påverkad av skogsbruk. Nästan inga träd är riktigt gamla och det finns gott om stubbar. Högre upp blir dock skogen urskogsartad, med riktigt gamla träd, torrakor och lågor (liggande döda träd), se objektbeskrivningar på de nästa sidorna. Några av områdets tallar är runt 5oo år gamla. Ovanför det urskogsartade området tar en smal zon med fjällbjörkskog vid. Den innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och lågvuxna granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som blåbär, kråkbär, kruståtel och ängskovall. Även fjällheden har en tämligen mager vegetation. Här dominerar ris som ljung, kråkbär, blåbär och ripbär. Här finns även lappljung, krypljung och fjällfibbla. I anslutning till stigar, där marken är störd, finns den rödlistade mosippan (VU). Heden är tämligen blockfattig med få stora block. Städjans toppkrona är tydligt påverkad av människan. På toppen finns omfattande rösen som rests av besökare som bestigit Städjan. Städjans toppkrona De översta delarna av Städjan är brantare än den övriga fjällheden. Marken är mycket stenig och saknar i stora delar kärlväxtvegetation. De brantaste partierna utgörs av rasbranter. Söderifrån går en mycket vältrampad stig upp på toppen. I samband med regn och snösmältning har vattnet följt stigen vilken inneburit att erosionen förvärrats. På Städjans topp finns mängder med rösen som rest av besökare i olika tider. Städjans ostsluttning Fjällheden på Städjans ostsluttning påminner i de flesta avseenden om västsluttningens fjällhed. Här finns något fler stora block. I de nedre delarna av heden finns rikligt med fönsterlav. Även fjällbjörkskogen liknar den på västsluttningen. Nedanför fjällbjörkskogen finns flera våtmarksområden. De ligger vanligen i anslutning till källdråg och bäckar som mynnar i skogskanten. Dessa myrar är ofta sluttande och förhållandevis rika. På flera platser dominerar flaskstarr, men källflödena gör att även krävande arter som kärrtistel, strätta, torta, kärrfibbla och midsommarblomster förekommer. Skogen i anslutning till våtmarkerna och upp mot fjällbjörkskogen domineras av gran. På flera platser i dessa skogar finns lågor, torrakor och riktigt gamla träd. Flertalet träd är dock runt 100 år och skogarna är påverkade av skogsbruk, vilket bl.a. framgår av att gamla avverkningsstubbar är vanligt förekommande. Nedanför det grandominerade partiet blir sluttningen något Städjans ostsluttning sedd från Fjätervålen flackare och där tar tallskogen vid. Marken är i detta område mager och markvegetationen domineras av risväxter. Tallskogarna är tydligt påverkade av tidigare skogsbruk. De är glesa och saknar i stor utsträckning riktigt gamla träd. Avverkningsstubbar är vanligt förekommande. I svackorna finns dock även här rikare bäckdråg och inslag av gran som på vissa ställen är tämligen gammal. Foskans dalbotten I dalgången mellan Städjan och Fjätervålen rinner Foskan. På den östra sidan om Foskan ligger Rybäckskojan. Ängarna och myrarna Foskan vid Rybäckskojan 71

19 6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN Nummer Beskrivning Naturvärde 1 Grannaturskog med stor rikedom av riktigt gamla träd, gamla torrakor och lågor. Träden, liksom många av lågorna är mycket grova. Inga spår efter tidigare avverkningar kunde observeras. Träden är ofta draperade med garnlav. De rödlistade arterna doftskinn (NT), gränsticka (NT), rynkskinn (NT), knottrig blåslav (NT), gammelgranskål (NT), och skrovellav (NT) hittades i området. Vid en bäck som rinner genom skogsområdet observerades en strömstare. Högsta 2 Sluttande myr. 3 Mycket glest skogsområde dominerat av tall. Enstaka tallar är mycket gamla. 4 Mycket gles hedtallskog, där volymen varierar mellan ca 5 och 60 m 3 /ha. Markvegetationen utgörs främst av risväxter som ljung och kråkbär samt lavar. En del av de tallar som finns är riktigt gamla. Skogen är starkt brandpräglad och i en tall hittades 5-6 brandljud. 5 Blandbarrskog med stort inslag av riktigt gamla tallar. Flera tallar bär spår efter bränder. I området finns även relativt gott om sälg samt enstaka rönn och asp. Dessa lövträd har troligen föryngrat sig i samband med den senaste branden i området. 6 Myrmarker där fjällsluttningen flackar ut. Källdråg finns i anslutning till myrarna. Bitvis rikt med bl.a. jungfru Marie nycklar, fjällskära, ekbräken, kärrfibbla, snip, strätta, tätört, flaskstarr, hundstarr, taggstarr, stjärnstarr och dvärglummer. Bland mossorna märks purpurvitmossa, källmossa, källkvastmossa, Drepanocladusarter, Scapaniaarter och röd parasollmossa. 7 Talldominerad moränmark som till största delen är påtagligt påverkad av skogsbruk och i det närmaste saknar riktigt gamla träd. Marken är torr och ofta lavrik. Fältskiktet utgörs främst av ris som ljung, kråkbär, lingon och blåbär. Trots bristen på ur naturvårdssynpunkt värdefulla skogsstrukturer hittades här den rödlistade laven varglav (NT) på en torrgren från en äldre tall. Området utgörs av välutvecklade rogenmoräner som bedöms ha höga geologiska värden. 8 Granbevuxna svackor mellan omgivande moränformationer. Skogarna är ofta tämligen naturliga med äldre granar, en del lågor och ganska mycket garnlav. Avverkningsstubbar finns dock på många ställen. Marken är ofta fuktig till blöt med något rikare vegetation. På några platser rinner naturliga bäckar i svackorna. Bäckkanterna har en för området tämligen rik flora med arter som korallrot, spindelblomster, jungfru Marie nycklar, ekbräken, skogsfräken, tätört, blodrot, klotpyrola, stjärnstarr och taggstarr. 9 Barrblandskog av blåbärstyp. Skogen är i allmänhet drygt 100 år men tydligt påverkad av skogsbruk. Nästan inga träd är riktigt gamla och det finns gott om stubbar. 10 Gammal naturskog med tall och gran. I skogen finns nästan inga spår efter avverkningar. Här finns gott om grova tallar, varav några är uppemot 500 år gamla. Här finns även många riktigt gamla granar, torrakor och lågor. Signalarter som hittades var varglav (NT), knottrig blåslav (NT), kortskaftad ärgspik, gammelgranskål (NT) och vitgrynig nållav. 11 Relativt gles, talldominerad, gammal skog. Gott om riktigt gamla tallar. Enstaka spår efter tidigare avverkningar. 12 Produktiv granskog på förhållandevis örtrik mark. I området finns några gölar och ett bäckflöde. Skogen har få riktigt gamla träd och avverkningsstubbar förekommer. Död ved förekommer främst i form av lågor. Skogens produktivitet och örtrikedom tillsammans med de förhållandevis naturliga strukturerna gör att skogen bedöms ha höga naturvärden. 13 Äldre granskog med tydliga spår efter tidigare skogsbruk. Tämligen få lågor och torrrakor liksom riktigt gamla träd. Måttligt Måttligt Högt Högsta Högt Nummer Beskrivning Naturvärde 14 Fjällbjörkskog. Skogen innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och lågvuxna granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som blåbär, kråkbär, kruståtel och ängskovall. 15 Fjällhed med tämligen mager risvegetation. Huvudsakligen blockfattigt med få stora block. Stor erosion i anslutning till stigar. Mosippa (VU) växer intill stigar i området. 16 Städjans toppkrona. Brantare än övriga fjällheden. Stenigt med inslag av rasbranter. Stora delar saknar kärlväxtvegetation. 17 Fjällbjörkskog. Skogen innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och lågvuxna granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som blåbär, kråkbär, kruståtel och ängskovall. 18 Mycket grov granskog i brant sluttning. Tämligen gott om färska rotvältor finns, men i övrigt sparsamt med död ved. Få riktigt gamla träd. 19 Äldre produktiv granskog. I skogen finns gott om avverkningsstubbar medan död ved och riktigt gamla träd förekommer relativt sparsamt. Flera tämligen färska rotvältor finns dock i området. 20 Granskog med tydliga spår efter tidigare avverkningar. Tämligen få lågor och torrakor liksom riktigt gamla träd. 21 Gles lågproducerande talldominerad skog. I området finns tämligen gott om riktigt gamla tallar. Fältvegetationen domineras av risväxter som ljung och kråkbär. Högt Högt 22 Gammal granskog med inslag av riktigt gamla träd, torrakor och lågor. 23 Äldre, tämligen gles granskog som tydligt påverkats av skogsbruk. I området finns många avverkningsstubbar. Tämligen få döda eller riktigt gamla träd. 24 Äldre grandominerad skog i ett område med många källor. Beståndet har även ett stort lövträdsinslag av främst björk men även rönn. I skogen finns flera vindfällen och torrakor. På en enorm låga med en diameter på nästan 1 m växte lappticka (NT). Markvegetationen är tämligen rik med arter som ögonpyrola, torta, hässlebrodd och midsommarblomster. 25 Sluttande myrar som får sitt vatten från flera källföden som mynnar strax ovanför våtmarken. Myrarnas vegetation är tämligen rik med inslag av högörter som kärrtistel, strätta, kärrfibbla och torta. I övrigt växer bl.a. flera starrarter som flaskstarr, stjärnstarr, taggstarr, hundstarr och hirsstarr. 26 Gles lågvuxen granskog med inslag av riktigt gamla träd. Vissa gamla torrgranar men få lågor. Delvis skogbevuxen myr. Violettgrå tagellav (NT) och gammelgranskål (NT) hittades i området. 27 Gles granskog med visst inslag av mycket gamla träd. Tämligen få lågor och gott om avverkningsstubbar. I beståndet hittades rosenticka (NT) på en grov granlåga samt skrovellav (NT) och knottrig blåslav (NT) på en rönn. 28 Äldre, tämligen gles granskog som tydligt påverkats av skogsbruk. I området finns många avverkningsstubbar. Tämligen få döda eller riktigt gamla träd. 29 Mycket glest tallskogsområde som tydligt påverkats av tidigare skogsbruk. Nästan inga riktigt gamla träd eller lågor finns i beståndet. Gott om stubbar. Markvegetationen är mager och domineras av risväxter. 30 Välutvecklad rogenmorän med skarpt markerade åsar som går ut mot Foskan. Åsarna är vanligen bevuxna med gles starkt skogsbrukspåverkad tallskog. Mellan åsarna är marken fuktigare, och ofta bevuxen med granskog. Granarna är ofta tämligen gamla. På flera platser rinner bäckar mellan åsarna. Rogenmoränområdet har framförallt stora geologiska värden. Högt Högt Högt Måttligt Tabell 6.4. Inventerade bestånd. Beståndens läge och utbredning framgår av karta på motstående sida. Rödlistekategorier för funna arter anges inom parentes där NT står för kategorin Missgynnad och VU för kategorin Sårbar. Tabellen fortsätter på sidorna 71 och 72 72

20 6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN Figur Karta över inventerade områden. Naturvärdena i skogen har klassificerats i kategorierna Högsta naturvärde, naturvärde, Högt naturvärde och Måttligt naturvärde. Utifrån detta har de getts olika färgmarkeringar (se legend i kartbilden). Endast skogsområden har fått färgmarkeringar. Myrar och kalfjäll i området är i det närmaste opåverkade och bedöms därför alltid ha mycket höga naturvärden. Även Foskan har bedömts ha mycket högt naturvärde Nummer Beskrivning Naturvärde Nummer Beskrivning Naturvärde 31 Foskan. 32 Sort område med sluttande myrar. Myrarna är ofta av flaskstarrsdominerade kärr. I komplexet finns också strängflarkkärr och fattigare myrar med bl.a. ljung, kråkbär och tuvull. På vissa platser finns träddungar med inslag av riktigt gamla granar. På sådana granar hittades de rödlistade arterna gammelgranskål (NT) och knottrig blåslav (NT). 33 Tämligen gamla granskogar som dock har påverkats av tidigare skogsbruk. Avverkningsstubbar finns på flera ställen. Döda träd förekommer endast sparsamt. Skogarna är glesa. 34 Gles mager tallskog med risdominerad vegetation. Tydlig skogsbrukspåverkan vilket bl.a. framgår av förekomsten av avverkningsstubbar. Få riktigt gamla träd. Högt Måttligt 35 Skog som på ett tydligt sätt har påverkats av tidigare skogsbruk. Tämligen gott om avverkningsstubbar. Det finns endast mycket få riktigt gamla träd eller lågor. Huvudsakligen grandominerat men bl.a. i ett fuktigare parti mellan två myrar finns ett stort björkinslag. 36 Gles granskog som ger ett naturligt intryck med gamla träd som ofta är bevuxna med garnlav. Skogen har dock tidigare påverkats av avverkningar, vilket framgår av förekomsten av avverkningsstubbar i området. Tämligen gott om död ved finns i form av gamla torrakor och lågor. I området finns också ett björnide. Markvegetationen domineras av blåbär och kruståtel. Signalarter som hittades var rosenticka (NT), harticka (NT), ullticka och violettgrå tagellav (NT). Högt Tabell 6.4, fortsättning. Inventerade bestånd 73