Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen

Transkript

1 Rapport nr 34 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen En studie om hur projekt inom Leonardo da Vinci bidragit till Köpenhamnsprocessens mål och till utveckling av svensk yrkesutbildning

2 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 3 Sammanfattning Höjd kvalitet och ökad attraktivitet inom yrkesinriktad utbildning är prioriterade mål såväl på europeisk nivå som nationellt i Sverige. Inom ramen för Köpenhamnsprocessen samarbetar europeiska länder för att utveckla yrkesutbildningen och bidra till att skapa en gemensam europeisk arbetsmarknad. Föreliggande studie behandlar kopplingen mellan Leonardo da Vinciprogrammet, Europeiska kommissionens program för yrkesinriktad utbildning, och Köpenhamnsprocessen. På ett konkret plan beskriver rapporten hur Leonardoprojekten reflekterar de politiska prioriteringarna i Köpenhamnsprocessen och undersöker om utvecklingsbehoven i verksamheterna sammanfaller med de politiska målsättningarna. Studien som baserar sig på programmets styrdokument och på projektdokumentation och intervjuer omfattar alla svenskkoordinerade Leonardo utvecklingsprojekt under perioden ; Köpenhamnsprocessen inleddes Projekten skall relatera till av Europeiska kommissionen fastställda prioriterade utvecklingsområden. En knapp tredjedel av projekten har valt att rikta in projektet mot kompetensutveckling för lärare och handledare, vilket i första hand kan ses som ett nationellt behov. I övrigt är projekten relativt jämt fördelade mellan övriga prioriteringar: kvalitetsutveckling, öppenhet och erkännande av kompetenser, och att utveckla yrkesfärdigheter för arbetsmarknadens behov. Flera av respondenterna anger att projektet har bidragit till att utbildningar lokalt har blivit populärare och fått flera sökande. Bland projekten finns också exempel på branscher där samverkan mellan branschorganisationer och utbildningsorganisationer har bidragit till att stärka yrkesrollen. Projekten beskriver också en kunskapsöverföring som sker på olika nivåer; mellan utbildningssystem och mellan länder, mellan sektorer såväl transnationellt som nationellt, liksom mellan individer i arbetsplatsförlagt lärande. Det finns projekt som startat som kompetensutvecklingsprojekt för att sedan utvecklas till ett nytt projekt med mål som ligger på systemnivå. Flera av utvecklingsprojekten har börjat med mobilitetsprojekt där man har blivit uppmärksam på brister i erkännande av kvalifikationer från ett annat land, och på parallella system av nationella eller sektorspecifika utbildnings- eller yrkescertifikat. Prioriteringarna för programmet är sammankopplade med varandra och undersökningen visar också att valet av prioritering inte alltid är självklart för ansökarna. När man relaterar projektens val av prioriteringar till projektmålen framgår att många projekt kunde ha passat in under flera av prioriteringarna. Projektmålen är idag ofta tydligare kopplade till programmets prioriteringar än i början av perioden för undersökningen, t.ex. är det idag vanligare att om man i ansökan anger att man vill utveckla ett certifikat eller yrkesbevis hänvisar man också till ECVET; de europeiska verktygen för samarbete har utvecklats och är idag bättre förankrade i branscherna och bland utbildningsanordnarna. Studien visar att arbetet i projekten och projektresultaten är i linje med Köpenhamnsprocessen. Studien pekar på att de övergripande europeiska politiska målen inte står i motsättning till utvecklingsbehoven i organisationer verksamma inom yrkesutbildning. Ett huvudfokus för projekten är att höja kvaliteten och statusen och öka transparensen i yrkesutbildningen; detta finns med i stort sett oavsett vilken prioritering man valt för projektet.

3 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 5 Innehållsförteckning 1. Inledning och bakgrund Syfte med studien Material och metod Tidigare studier Leonardo da Vinciprogrammet Köpenhamnsprocessen Resultat Leonardo da Vinci-programmet som ett verktyg för Köpenhamnsprocessen Vilka prioriteringar i Köpenhamnsprocessen relaterar Leonardoprojekten till? Hur har projekten bidragit till att uppfylla målen i Köpenhamnsprocessen? Hur har projekten bidragit till att utveckla svensk yrkesutbildning? Slutord Referenser Bilagor Bilaga Bilaga

4 6 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 1.Inledning och bakgrund Yrkesutbildningen skiljer sig åt i de olika EU-länderna, men har delvis samma brister. Om länderna samarbetar kan de lösa problemen tillsammans. (Yrkesutbildningens framtid i EU, Europeiska Kommissionen 2010) Samarbete mellan länder gör det möjligt att identifiera olika behov, att anta de bästa förslagen och anpassa förslagen till de olika behoven i länderna. (Ur intervju med projektdeltagare) Yrkesinriktad utbildning av hög kvalitet är av avgörande betydelse för att möta de utmaningar som Europa står inför; globaliseringen, en åldrande befolkning och kompetensbehovet för en arbetsmarknad i förändring. Inom ramen för den s.k. Köpenhamnsprocessen 1 samarbetar 34 europeiska länder för att utveckla den yrkesinriktade utbildningen. Samarbetet handlar om att öka transparensen mellan olika länders utbildningssystem, att underlätta rörlighet mellan länder och att höja kvaliteten inom yrkesutbildningen och göra den mera attraktiv. Arbetskraftens fria rörlighet är en grundläggande princip för den europeiska unionen, och att kunna studera och arbeta i ett annat europeiskt land förutsätter att kunskaper och kompetens förvärvade i ett land och inom ett utbildningssystem kan tillgodoräknas i andra EU-länder. Transnationell rörlighet inom utbildning prioriteras också i Sverige som ett medel för att öka kvaliteten på utbildningsområdet. Sverige deltar aktivt i det europeiska samarbetet inom yrkesutbildningsområdet, och de europeiska prioriteringarna inom utbildningsområdet inklusive yrkesutbildningsområdet är prioriterade områden även nationellt. Föreliggande studie behandlar kopplingen mellan Leonardo da Vinciprogrammet 2, som är Europeiska kommissionens program för yrkesinriktad utbildning, och Köpenhamnsprocessen. Mera specifikt handlar studien om hur utvecklingsprojekt inom Leonardo da Vinci relaterar till målen i Köpenhamnsprocessen. Genom detta syftar undersökningen till att på ett konkret plan beskriva hur Leonardoprojekten reflekterar de politiska prioriteringarna i Köpenhamnsprocessen. Sammanfaller utvecklingsbehoven i verksamheterna med de politiska målsättningarna?

5 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 7 2. Syfte med studien Syftet med denna studie är att undersöka hur Internationella programkontorets projekt inom yrkesutbildningsområdet, närmare bestämt projekt inom Leonardo da Vinciprogrammet, har relaterat till målen i Köpenhamnsprocessen och hur projekten bidragit till att utveckla svensk yrkesutbildning. Vilka prioriteringar i Köpenhamnsprocessen relaterar Leonardoprojekten till? Hur har projekten bidragit till att uppfylla målen i Köpenhamnsprocessen? Hur har projekten bidragit till att utveckla svensk yrkesutbildning? 3. Material och metod Att studera sambandet mellan den europeiska politiska diskussionen på yrkesutbildningens område och arbetet i verksamheterna på gräsrotsnivå är av särskilt intresse i ett läge där en översyn pågår såväl av Köpenhamnsprocessen som av EU:s program inom utbildningsområdet. Köpenhamnsprocessen diskuterades och utvärderades på ett informellt europeiskt ministermöte i Brygge den 7 december 2010, då också riktlinjer för samarbetet under nästa decennium , den s.k. Bryggekommunikén, fastslogs. Programmet för livslångt lärande löper t.o.m. 2013, och när denna rapport skrivs har en öppen konsultationsrunda kring hur programmet skall vara utformat efter 2013 nyligen avslutats. Köpenhamnsprocessen fastslogs i december 2002 vilket innebar att processens prioriteringar först 2004 fick fullt utslag i utlysningen för projektansökningar inom Leonardoprogrammet. Redan i utlysningen 2003 är dock prioriteringarna i stora drag samstämmiga med prioriteringarna i Köpenhamnsdeklarationen. Tidsmässigt omfattar studien perioden , vilket innebär att underlaget utgörs av projekt såväl från föregående programperiod då Leonardoprogrammet var ett separat program, Leonardo da Vinci II ( ), som av projekt från nuvarande programperiod ( ) där Leonardo da Vinci är sektorsprogrammet för yrkesinriktad utbildning inom EU:s Program för livslångt lärande (LLP). Materialet i studien utgörs av styrdokumenten för programmen, av ansökningar och rapporter från projekt, och av projektintervjuer. Projekturvalet är utvecklingsprojekt med svenska koordinatorer, beviljade under utlysningarna Projekten som ingår i studien är s.k. decentraliserade projekt, d.v.s. projekt som hanteras nationellt, i Sverige av myndigheten Internationella programkontoret. I studien ingår samtliga 67 svenskkoordinerade Leonardo utvecklingsprojekt som beviljats som resultat av utlysningarna ; vi har gjort nedslag i 10 projekt. Utöver de decentraliserade projekten har även två centraliserade 3 utvecklingsprojekt, s.k. Nyskapande utvecklingsprojekt, intervjuats. 3 Projekt som administreras av EACEA, Education, Audiovisual & Culture Executive Agency, i Bryssel

6 8 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 4. Tidigare studier En översikt över hur europeiska projekt inom yrkesutbildningsområdet förhåller sig till de politiska målsättningarna inom EU har inte tidigare gjorts i Sverige. I Finland gjordes 2003 en studie som behandlar Leonardo da Vinciprogrammet under den föregående programperioden i förhållande till Köpenhamnsprocessen. Den finländska studien baseras på projekt från utlysningarna för ansökan Köpenhamnsdeklarationen formulerades i december 2002, och ett syfte med den finländska studien var att genom att jämföra teman i projekten från 2003 med projekten från utlysningen undersöka om Köpenhamnsprocessens prioriteringar hade genomslag i projekten. Studien visar att det fanns en samstämmighet mellan de europeiska politiska prioriteringarna och behoven i lokala utbildningsorganisationer. Ökad transparens mellan utbildningar och utbildningssystem var i bred bemärkelse fokus i merparten av projekten. 4 På uppdrag av Europeiska Kommissionen gjordes en utvärdering av Leonardo da Vinci II, d.v.s. av programperioden I rapporten konstateras initialt att utbildning, inklusive den del av utbildningssektorn som Leonardoprogrammet riktar sig till, bör ses som en långsiktig investering där avkastningen kan bedömas endast långt senare, när exempelvis nya kursplaner har tagits i bruk och nyutbildade arbetstagare har etablerat sig på arbetsmarknaden. Utvärderingen visar att det främsta resultatet för deltagande organisationer var ett bredare europeiskt perspektiv och konkret förbättrade språkkunskaper både för deltagande personal och elever. För elever i yrkesutbildningar och unga arbetstagare sågs förbättrade språkkunskaper även som en viktig socioekonomisk vinst. Enligt rapporten bidrog projekten även till att utveckla undervisningsmetoder och kursplaner. Ett anmärkningsvärt resultat var att nästan hälften av respondenterna, 48 %, angav att produkter som projekten resulterat i även efter avslutat projekt i någon utsträckning kom till användning även i organisationer utanför projektet. 5. Leonardo da Vinciprogrammet Inom EU:s Programmet för livslångt lärande (LLP) 6 riktar sig sektorsprogrammet Leonardo da Vinci mot yrkesutbildning. Programmet omfattar alla som är verksamma inom yrkesutbildning, som gymnasieskolor, kvalificerad yrkesutbildning, folkhögskolor, kommuner, ideella organisationer och företag. Den politiska bakgrunden för Leonardo da Vinci-programmet är Köpenhamnsprocessen, och projekt som stöds av Leonardo da Vinci skall bidra till att utveckla yrkesutbildningen i Europa. I Sverige ansvarar Internationella programkontoret för Programmet för livslångt lärande inklusive sektorsprogrammet Leonardo da Vinci. I programmet deltar utöver EU:s medlemsländer även EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein samt Turkiet (fr.o.m även Kroatien och Schweiz). Programmet för livslångt lärande startade 2007 och integrerar tidigare sektorsprogram i ett gemensamt ramprogram. Även före 2007 fanns Leonardo da Vinci-programmet, då som ett separat program. Första 4 Towards closer European cooperation in vocational education and training. The Leonardo da Vinci programme supporting the Copenhagen Declaration Case Finland Rouhiainen, Paula &Valjus, Sonja Final Evaluation of the Leonardo da Vinci II Programme, ECORYS

7 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 9 programperioden för Leonardo da Vinci, (LdV I), löpte , följande programperiod, (LdV II) var Eftersom föreliggande rapport behandlar projekt relaterade till Köpenhamnsprocessen som inleddes 2002 ingår således även projekt från LdV II i studien. Sedan år 2000 har omkring elever, lärlingar, lärare och handledare inom yrkesutbildningen i Europa deltagit i mobilitetsaktiviteter med stöd från Leonardoprogrammet. 7 Inom Leonardo-programmet fanns utöver mobilitetsprojekt även pilotprojekt vilka är jämförbara med dagens utvecklingsprojekt. Inom nuvarande Leonardo sektorsprogram finns utvecklingsprojekt, partnerskap och mobilitetsprojekt. Inom utvecklingsprojekten hanteras Vidareutvecklingsprojekten nationellt, i Sverige av Internationella programkontoret, medan s.k. Nyskapande utvecklingsprojekt och Nätverk hanteras centralt av Europeiska kommissionen. 8 Utvecklingsprojekten under Leonardoprogrammet löpte under tre år, projektperioden för utvecklingsprojekten under nuvarande programperiod är två år. 9 Föreliggande studie fokuserar på Leonardo utvecklingsprojekt som är jämförelsevis stora projekt med en omfattande budget. Utvecklingsprojekten skall bidra till ett ökat tvärsektoriellt samarbete mellan utbildningsorganisationer, företag och arbetsmarknadens parter. Projekten skall utveckla pedagogik och metodik inom yrkesutbildningen, och bidra till att kompetenser och kunskaper från såväl formella som icke-formella lärandemiljöer accepteras och tillgodoräknas. Projekten skall vidare stimulera till att fler lär sig främmande språk, och stödja en ökad IT-användning inom yrkesutbildningen. Inom ramen för Leonardo utvecklingsprojekt görs även större strategiska satsningar med påverkan på strukturell nivå, av vilka några är branschövergripande. 10 I denna studie har mobilitetsprojekten inte särskilt studerats; antalet i Sverige beviljade mobilitetsprojekt (d.v.s. Leonardo Praktik och utbyten) rör sig mellan per år (under 2010 beviljades 91 mobilitetsprojekt) som sammantaget involverar mellan individuella mobiliteter, d.v.s. utresande elever, studerande och lärare inom yrkesutbildningar, arbetssökande, nyutexaminerade m.fl. Mobilitetsprojekten kan ses som en möjlighet att i praktiken testa erkännande av kompetenser, transparens mellan systemen och förståelse för varandras utbildningssystem. Mobilitetsprojekt kan även kopplas till utvecklingsprojekt. Endast ett fåtal projekt anger användning eller testning av europeiska verktyg som ett uttalat mål i projektet. Verktyget Europass 11 är här ett undantag; i ansökan för mobilitetsprojekt får sökanden beskriva hur man avser att dokumentera och validera erfarenheten från praktiken eller utbytet, och om man kommer att använda sig av Europass. Framförallt används i projekten Europass mobilitet som är ett dokument med uppgifter om utbildningsperioder som en individ har fullgjort utomlands. År 2009 utfärdades 910 Europass mobilitet i Sverige, merparten för studerande som gjorde utlandspraktik. 7 Study on the impact of the Leonardo da Vinci programme on the quality of vocational education and training systems Kerpen The Education, Audiovisual and Culture Executive Agency (EACEA) 9 För Leonardo programperioden se För Leonardo pågående programperiod se 10 För information om projektkategorier se

8 10 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 6. Köpenhamnsprocessen Köpenhamnsdeklarationen som i december 2002 undertecknades av utbildningsministrarna och representanter för arbetsmarknadens organisationer i EU:s medlemsländer och kandidatländer blev startskottet för den s.k. Köpenhamnsprocessen. Köpenhamnsprocessen har tre överordnade mål; höja yrkesutbildningens kvalitet genom europeiskt samarbete höja yrkesutbildningens attraktivitet främja rörligheten för studerande inom yrkesutbildningar och personer som avlagt yrkesinriktade examina I ett större perspektiv är målet att främja framväxten av en europeisk arbetsmarknad och komplettera det europeiska området för högre utbildning. Strävan att nå målen bygger på frivilligt samarbete mellan EU:s medlemsstater; också arbetsmarknadens parter deltar i samarbetet. Köpenhamnsprocessen har haft Bolognaprocessen inom högre utbildning 12 som förebild, men eftersom systemen för yrkesutbildning varierar mycket mellan olika länder skiljer sig även processerna från varandra. Köpenhamnsprocessens mål är inte en harmonisering av utbildningssystemen utan ett europeiskt samarbete som syftar till ökad rörlighet genom öppenhet och ömsesidigt förtroende. Enligt Köpenhamnsdeklarationen är prioriterade områden att: 1. stärka den europeiska dimensionen inom yrkesutbildningen 2. öka utbildningssystemens transparens 3. utveckla överförbarheten av studierna mellan länder 4. utveckla branschspecifika kompetenser och kvalifikationer 5. utveckla principer och metoder för kvalitetssäkring 6. stärka den europeiska dimensionen genom vägledning och rådgivning 7. främja erkännande av icke-formellt och informellt lärande 8. beakta lärares och handledares behov av vidareutbildning. Utifrån prioriteringarna kan fyra huvudspår utläsas: öppenhet, information och vägledning; erkännande av kompetens och kvalifikationer; kvalitetsgaranti; och som ett övergripande mål att stärka den europeiska dimensionen i yrkesutbildningen. Prioriteringarna är nära sammanlänkade och kan delvis sägas förutsätta varandra. Mobilitet främjar öppenhet, och öppenhet underlättar överförbarhet och erkännande av kompetens och kvalifikationer. Gemensamma kvalitetssäkringssystem främjar öppenhet mellan systemen, och är samtidigt en förutsättning för överförbarhet av kvalifikationer. Kvalificerad utbildning och vidareutbildning för lärare och handledare höjer i sin tur kvaliteten inom utbildningarna. Genom branschspecifikt samarbete säkras att yrkesutbildningen möter arbetslivets behov, och genom att utveckla system för erkännande och tillgodoräknande av lärande som sker utanför de formella utbildningssystemen stöder man ett livslångt lärande. Samarbete inom dessa områden främjar den europeiska dimensionen och stärker kvaliteten inom yrkesutbildningen i Europa. 12

9 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 11 Köpenhamnsprocessens mål ses regelbundet över. Målen utvärderades och preciserades första gången i Maastrichtkommunikén i december Kommunikén betonade särskilt vikten av att främja rörligheten i Europa med hjälp av Europass, att stödja utvecklandet av yrkesutbildningen med medel från EU:s strukturfonder samt att förebygga utslagning. Den andra översynen gjordes i Helsingfors i december I Helsingforskommunikén konstaterades att Köpenhamnsprocessen hade fungera bra - den hade gjort yrkesutbildningen synligare och stärkt dess position i Europa. Man betonade att yrkesutbildningen hade utvecklats som en del av ett livslångt lärande, i enlighet med EU:s övergripande utbildningsmål. Viktigt ansågs också att de åtgärder som påbörjats skulle fullföljas och omsättas i praktiken. I kommunikén konstaterades att reformer tar tid och att det är viktigt att utvecklingen är konsekvent. Helsingforskommunikén betonade ett ömsesidigt lärande mellan olika aktörer, och att alla intressentgrupper aktivt deltar i processen. Man satte även målet att de gemensamma europeiska verktygen skulle vara införda år Följande översyn av processen gjordes i Bordeaux 2008 där målen formulerades som följande: 1. förstärka formerna för europeiskt samarbete 2. införa verktyg och arrangemang för samarbete ifråga om yrkesutbildning på såväl nationell som europeisk nivå 3. förbättra yrkesutbildningssystemens kvalitet och attraktionskraft 4. förbättra kopplingarna mellan yrkesutbildning och arbetsmarknaden. Senaste översyn skedde vid det informella ministermötet i Brygge den 7 december 2010 där utbildningsministrarna antog en kommuniké som slår fast prioriteringarna för de kommande tio åren. Bryggekommunikén 13 understryker vikten av att nu implementera de europeiska verktygen för kvalitetssäkring och transparens mellan yrkesutbildningssystemen (ECVET; Europass, EQF och NQF, EQAVET) 14 liksom en större öppenhet mellan olika utbildningssektorer. För att effektivisera processen inför man även delmål på nationell nivå För verktygen se Skolverket och Yrkeshögskolmyndigheten

10 12 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 7. Resultat 7.1 Leonardo da Vinci-programmet som ett verktyg för Köpenhamnsprocessen. Samarbetet inom utbildningsområdet i EU sker i enlighet med den s.k. öppna samordningsmetoden, d.v.s. utbildningsområdet är en nationell angelägenhet. Att öppen samordning i stor utsträckning bygger på ett utbyte av kunskap och erfarenheter gör att det är särskilt viktigt att ta tillvara och generalisera goda exempel och bottom-up praxis från projekten. Leonardo da Vinci möjliggör utvecklingsarbete som utgår från behoven i verksamheterna, och i projekten kan också innovativa modeller och verktyg utvecklas som i sin tur stödjer den politiska processen. Figur 1. (efter Rouhiainen, Paula &Valjus, Sonja. 2003) I Köpenhamnsdeklarationen 2002 slås fast att samarbetet i fråga om yrkesutbildning bör intensifieras / / med beaktande av resolutionen om livslångt lärande, men även inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin; viktiga möjligheter att uppnå dessa mål ges genom gemenskapens utbildningsprogram. Särskilt nämns här Leonardo da Vinci-programmet och Europeiska socialfonden. 15 I Maastrichtkommunikén 2004 framhålls att Leonardo da Vinci-programmet och det framtida integrerade handlingsprogrammet ska användas effektivt och till fullo inom livslångt lärande, för att stödja utveckling, utprovning och genomförande av innovativa åtgärder för att driva på reformarbetet inom yrkesutbildningen ec.europa.eu/education/lifelong-learning-policy/doc/.../maastricht_sv.pdf

11 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 13 Generellt kan konstateras att mål och prioriteringar för Leonardo da Vinci följer den politiska utvecklingen inom utbildningsområdet och speciellt inom yrkesutbildningsområdet. I utlysningarna finns tydliga och direkta länkar till Lissabonstrategin från 2000 med målet att stärka EU:s konkurrenskraft. Betoningen av livslångt lärande och innovativa metoder inom utbildningen reflekteras även i utlysningarna för Leonardo. För fas II av Leonardo da Vinci ( ) skulle de övergripande målen om europeiskt samarbete inom yrkesutbildningsområdet, att stödja livslångt lärande för aktivt medborgarskap och anställningsbarhet, nås med hjälp av tre delmål: 1 Förbättra färdigheter och kompetenser hos deltagare i grundläggande yrkesutbildning på alla nivåer, för att stödja deras inträde och återinträde på arbetsmarknaden. 2 Förbättra kvalitén på och tillgängligheten till fortsatt yrkesutbildning och ett livslångt lärande. 3 Främja och förstärka yrkesutbildningens bidrag till innovationsprocessen för förbättrad konkurrenskraft och entreprenörskap, även för nya arbetstillfällen. Även i utlysningarna under nuvarande programperiod hänvisar man direkt till Köpenhamnsprocessens mål: att göra yrkesutbildningssystemen mera attraktiva samt förbättra deras kvalitet och resultat, förbättra öppenheten, informations- och vägledningssystemen, erkännande av kompetenser och kvalifikationer samt den europeiska dimensionen. 17 Målen för nuvarande sektorsprogrammet Leonardo da Vinci är i stort sett identiska med målen under föregående programperiod: Att stödja personer som deltar i yrkesutbildning och främja utbildningsverksamhet när det gäller förvärv och användning av kunskap, färdigheter och kvalifikationer för att underlätta personlig utveckling, anställbarhet och deltagande på den europeiska arbetsmarknaden. 1 Att stödja förbättringar i fråga om kvalitet och innovationer av yrkesutbildningssystem, institutioner och praxis på området. 2 Att göra yrkesutbildning och rörlighet mer attraktivt för arbetsgivare och enskilda samt underlätta rörligheten för praktikanter. De övergripande målen är i sin tur nedbrutna i s.k. operativa mål där det första även innehåller en kvantitativ indikator på europeisk nivå: a) Att förbättra kvaliteten på och öka rörligheten i hela Europa för personer som deltar i grundläggande yrkesutbildning och i fortbildning, så att antalet praktikanter vid företag stiger till minst per år i slutet av programmet för livslångt lärande. b) Att förbättra kvaliteten på och utöka samarbetet mellan institutioner eller organisationer som tillhandahåller utbildningsmöjligheter, företag, arbetsmarknadens parter och övriga relevanta organ i hela Europa. c) Att underlätta utvecklingen av innovativa lösningar inom yrkesutbildning, med undantag för yrkesinriktad utbildning på eftergymnasial nivå, samt överföringen av dessa, däribland från ett deltagande 17 ec.europa.eu/education/llp/doc/call10/prior_sv.pdf

12 14 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen land till andra länder. d) Att förbättra tydligheten i och erkännandet av kvalifikationer och meriter, däribland sådana som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande. e) Att främja inlärning av moderna främmande språk. f) Att stödja utvecklingen av innovativt innehåll, tjänster, pedagogik och praktik för livslångt lärande, grundat på informations- och kommunikationsteknik Vilka prioriteringar i Köpenhamnsprocessen relaterar Leonardoprojekten till? Utveckla yrkesfärdigheter för arbetsmarknadens behov Kunskaps-och kompetensutveckling för lärare, utbildare och handledare Förbättra kvaliteten på yrkesutbildningssystemen och göra dem mera attraktiva Öppenhet och erkännande av kompetenser Val av prioriteringar i samtliga utvecklingsprojekt Figur 2. Utöver programmålen fastställer Europeiska kommissionen särskilda prioriteringar för varje ansökningsomgång. Diagrammet (Figur 2) beskriver projekten enligt de prioriteringar man kryssat för i ansökan. Underlaget är samtliga utvecklingsprojekt beviljade Prioriteringarna i utlysningarna är här klustrade för att enkelt ge en bild av hela perioden; det går inte att se tydliga trender mellan åren gällande val av prioriteringar. Prioriteringarna har varierat något i de olika utlysningarna men riktar sig huvudsakligen mot samma utvecklingsområden. Möjligen kan man se att betoningen av validering av icke-formellt och informellt lärande har ökat, och att fokus tydligare skiftat mot learning outcomes d.v.s. att man ser till resultatet av lärande i stället för utbildningens omfattning, metoder, former etc. En prioritering som tydligt, men med något varierande formuleringar, finns med i alla utlysningar är öppenhet och transparens mellan utbildningssystemen. Hur skall då prioriteringarna tolkas? En allmän reflektion är att prioriteringarna inte är distinkt åtskiljda. Enligt en utvärdering som gjordes på europeisk nivå av Leonardo da Vinciprogrammet under den förra programperioden 19 finns en allmänt förekommande syn bland de intervjuade projekten att målen är så generellt formulerade att de ger en flexibilitet att styra in målen mot lokala eller nationella behov. Men en av respondenterna konstaterar också att: The objectives are certainly quite relevant for Europe. They are however very general. You cannot think of anything that would fall outside these objectives Ibid. 19 ec.europa.eu/dgs/education_culture/.../2007/.../leonardo_en.pdf 20 Målen är relevanta för Europa. Men de är också så generella att det är svårt att komma på någonting som skulle falla utanför dessa mål

13 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 15 En trend går att se gällande projektens målformuleringar; idag är projektmålen ofta tydligare kopplade till programmets prioriteringar än i början av perioden för undersökningen, t.ex. är det idag vanligare att om man i ansökan anger att man vill utveckla ett certifikat eller yrkesbevis hänvisar man också till ECVET; verktygen har utvecklats och är idag bättre förankrade i branscherna och bland utbildningsanordnarna. Diagrammet i figur 2 visar att projekten är relativt jämt fördelade mellan prioriteringarna; den största gruppen är projekt som valt prioriteringen kompetensutveckling för lärare och handledare. Det finns också projekt som startat som kompetensutvecklingsprojekt för att sedan utvecklas till ett nytt projekt med mål som ligger på systemnivå. Flera av utvecklingsprojekten har börjat med mobilitetsprojekt; med mobiliteten har man blivit uppmärksam på att det finns brister i erkännande av kvalifikationer från ett annat land, eller att man har utvecklat parallella system med nationella eller sektorspecifika certifikat. När man relaterar projektens val av prioriteringar till projektmålen blir det tydligt att många projekt kunde ha passat in under flera av prioriteringarna. Denna reflektion är också i linje med de synpunkter på prioriteringarna som kom fram i den tidigare nämnda utvärderingen av föregående programperiod. I intervjuer framgår att valet av prioritering inte alltid är självklart för projektansökare, och att man även i vissa fall medvetet valt en bred, generell prioritering som har känts säkrare än att initialt snäva in projektet. Ett brett mål kan uppfattas som kanske inte lättare att nå, men svårare att konstatera att det inte uppnåtts. Detta kunde vara ett utvecklingsområde i programmet; om mål och prioriteringar är så breda att de är svåra att följa upp, hur mäter man då effekter av programmet mot mål och prioriteringar? 7.3 Hur har projekten bidragit till att uppfylla målen i Köpenhamnsprocessen? Diskussionen kring hur projekten bidrar till att uppfylla Köpenhamnsprocessens mål är här strukturerad enligt prioriteringarna såsom de är grupperade i diagrammet i figur 2. Som framgår av diskussionen ovan är Leonardoprogrammets mål och prioriteringar direkt relaterade till målen i Köpenhamnsprocessen; om projekten uppfyller målen i programmet uppfyller de således även processmålen. Ett övergripande mål för Köpenhamnsprocessen är att stärka den europeiska dimensionen inom yrkesutbildningen. Genom projektens transnationella karaktär finns den europeiska dimensionen med i alla Leonardoprojekt. I vilken grad projekten medvetet förhåller sig till den europeiska dimensionen varierar; från att konkret utveckla gemensamma europeiska utbildningsmoduler och certifikat till att arbeta för att möta behov inom arbetslivet relaterade till internationaliseringen och globaliseringen. Så gott som alla projektledare framhäver att det transnationella samarbetet är nödvändigt för att lära sig nytt. Det är i mötet med andra utbildningsmodeller och yrkesprofiler som projekten utvecklas. Även om Frankrike inte har personlig assistans som yrke så har de en väldigt intressant utbildningsmodell för sina socialarbetare som skulle arbeta som hemtjänstpersonal. Det är det som har legat till grund för hur vi lade upp utbildningsprofilen och yrkesprofilen för våra personliga assistenter. Även om det inte var samma yrke vi jämförde så kunde man ändå ta del av det övergripande konceptet. (OCN for Home Help Service)

14 16 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen I många samarbeten beskriver man att projektet handlar om att plocka ut bitar ur utbildnings- och yrkesprofiler för att sedan sätta ihop bitarna igen så att resultatet svarar mot varje lands behov. Den europeiska dimensionen beskrivs i dessa fall som en minsta gemensam nämnare. Olika länder har kompetens på olika områden. Syftet med projektet är i många fall att definiera och synliggöra likheter och skillnader med hjälp av undersökningar, undervisningsmaterial och handböcker. De transnationella samarbetena fastställer normer på en övergripande nivå för att sedan riktas mot de länder där produkterna i första hand kommer att användas. Genom att jämföra system och definiera en minsta gemensam nämnare finns större möjligheter att eliminera dålig praxis i ett system. Förutom att gynnsamma lösningar blir kvar, för det också med sig att systemen blir mera solida och jämförbara. I intervjuer med projektledarna uttrycker man att möten mellan människor med olika bakgrund är komplicerade, men projektresultaten och utfallet av mötena framstår i det långa loppet som mer trovärdiga, flexibla och anpassningsbara i hela Europa. Det är här den europeiska dimensionen beskrivs som en styrka. Projekt och samarbeten ökar flödet av information och förstärker den europeiska dimensionen. Målet att öka öppenhet och erkännande av kompetenser tar sig flera olika uttryck i projekten. I många projekt arbetar man med att utveckla en gemensam europeisk yrkesstandard, ofta manifesterat i ett europeiskt yrkescertifikat. I processen att definiera vilka kvalifikationer som bör ingå i en gemensam yrkesstandard kan ett första steg vara att uppnå samförstånd om en utbildningsprofil, eller som ytterligare ett steg att utveckla gemensamma europeiska utbildningar. I en del av projekten använder man de europeiska verktygen ECVET 21 och EQF 22 och får genom dem ett gemensamt språk för att beskriva resultatet av lärande och på så sätt underlätta kommunikationen och öka förtroendet över gränser. Genom ökade kunskaper om varandras utbildningssystem och yrkesliv vill man öka mobiliteten av såväl elever inom yrkesutbildningen som av yrkesverksamma. En återkommande kommentar från projekten till varför man inte valt att arbeta med verktygen ECVET och EQF är att projektet befinner sig i ett tidigt stadium, och att man önskar arbeta på en grundläggande och praktisk nivå för att skapa en stabil grund för projektet. Vi har tittat på EQF och ECVET men jag inser att vi vet för lite om verktygen för att använda oss av dem i nuläget. När man läser om dem så inser man ju att vi måste närma oss dem eftersom de kommer att underlätta i ett senare skede när man ska jämföra nivåerna och få in det i ramverket. När Sverige har tydliga beskrivningar och riktlinjer är det lättare att jämföra oss i de här stegen och se hur EQF och ECVET ska användas i vårt projekt (European Certificate of Floral Design Flor Cert) I ett par fall där man valt prioriteringen att öka öppenhet och erkännande av kompetenser har projektledarna svårt att motivera valet. Detta förklaras med att begreppen är svårtillgängliga och att prioriteringarna är svåra att tydligt skilja från varandra. I samtliga intervjuade projekt finns en medvetenhet om verktygen ECVET och EQF, samtidigt som många av projekten ser tillämpningen av dessa som ett nästa steg i projektet. 21 Se ex. Skolverkets hemsida 22 Se ex. Yrkeshögskolans hemsida

15 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 17 Det är ju upp till varje land att leverera ett valideringsinstrument. Vi har tittat mycket på den engelska standarden där man har en bedömare som går med, och så jobbar man ju också med validering i Sverige. Man visar hur man gör och sedan har man en kunnig person som går bredvid och iakttar och bedömer. (EuExcert) Det kan också vara svårt att skapa en översikt över omfattande sektorer. I början försökte vi skapa en översikt över hur det såg ut i Österrike i den tekniska sektorn och i utbildningssektorn, men detta var ju gigantiskt, så vi insåg att det skulle medföra problem för projektet. Även för oss på nationell nivå kan det ibland vara svårt att beskriva sektorer. Det är så stort och skiljer sig åt så pass mycket att vi istället skapade dokument att fylla i och försöker få fram informationen den vägen, som ett slags raster eller matchningsdokument. Det finns många grundläggande frågor som måste förtydligas och det var inte alls självklart att fylla i dokumentet. (Internship to Industri i2i) De flesta av projekten syftar på ett övergripande plan till att bidra till ökad öppenhet och erkännande av kompetenser över landsgränser, vilket kan ses som en viktig förutsättning för att uppfylla Köpenhamnsprocessens övergripande mål att främja rörligheten i Europa. Ett område att vidareutveckla i projekten kunde vara spridningsstrategier så att den gemensamma förståelsen inte stannar inom deltagande institutioner utan når ut bredare inom sektorena. Att förbättra kvalitén på yrkesutbildningssystemen och göra utbildningarna mera attraktiva är ett huvudfokus som finns med oavsett vilken prioritering man valt för projektet. En utmaning är att synen på kvalitet och sätten att mäta kvalitet varierar. Ett sätt för projekten att närma sig kvalitetsfrågan är att kartlägga likheter och skillnader och lära av varandra. Som ett första steg mot gemensamma europeiska standarder och yrkescertifikat strävar man efter att uppnå samförstånd kring metodik och angreppssätt inom utbildningarna, vilket man menar leder till en modernisering och kvalitetshöjning av utbildningen. Flera av projekten vittnar också om flera sökanden till utbildningarna liksom om bättre studieresultat för elever, vilket man menar uppnåtts genom att projektet stimulerat till ett medvetet kvalitetsarbete och ett utökat samarbete mellan karaktärs- och kärnämnen liksom mellan utbildningsanordnare och branscher. Ser man till kvalitetssäkring av utbildningssystem så anser en projektledare att kvalitetssäkring av utbildningar traditionellt riktat sig mot de teoretiska delarna av utbildningen och alltför sällan mot de praktiska delarna som exempelvis praktikperioder. Det är en viktig del i utbildningen och jag kan tycka att det är märkligt att man har så strikta mål när det gäller kurser, men inte när det gäller praktik. Då kan det liksom bara gå på en höft. (Internship to Industri i2i) Citatet ovan sätter fingret på en central punkt i ett flertal av projekten i studien. Verktygen utvecklas utifrån praktikens behov. I det aktuella projektet ovan är syftet att förbättra hela praktikprocessen genom att utveckla en handbok för chefer i företag och skolor, och genom att producera interkulturella guider för studerande, lärlingar och unga arbetstagare. Idén med projektet är lånad från ett tidigare Leonardoprojekt som producerat handböcker för studenter och handledare inom vårdsektorn.

16 18 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen Produktionen av interkulturella guider, vilka syftar till att skapa större förståelse mellan studenter, lärare och företag mellan länderna är exempel på hur den europeiska dimensionen och genomsynlighet är centrala i projekten, samtidigt som projekten bidrar till ökad kvalitet och attraktivitet för utbildningen. Att man i projektet ovan dessutom valt att se på en annan sektor som förebild visar på hur arbetssätt och utveckling av projekt inte bara överskrider nationsgränser utan också gränser mellan sektorer nationellt. Genom att utveckla en handbok för handledare i producerande företag kommer säkerhetsrutiner att förtydligas och bedömningsmetoder att harmoniseras. Med ökad tydlighet i kvalifikationer och bedömning följer en ökad transparens mellan ländernas system vilket i förlängningen också medför en ökad kvalitet i utbildningen. Av Leonardoprojekten som ingår i studien har den största gruppen valt prioriteringen Kunskaps- och kompetensutveckling för lärare, utbildare och handledare. Även projekt som valt andra prioriteringar anger ofta att projektet bidragit till kompetensutveckling för pedagogisk personal, exempelvis genom gemensam metodutveckling eller genom att man utarbetat manualer för handledare. Syftet med ett projekt som valt prioriteringen om kunskaps- och kompetensutveckling är att förbättra kvalitén på, och stärka yrkesutbildning genom lärande i ALM (Archives, Libraries, Museums) och kulturarv. Mera specifikt syftar SMILE VET projektet till att skapa en utbildning för personal inom yrkesutbildning, kulturinstitutioner, turistorganisationer och myndigheter där man demonstrerar hur arkiv, bibliotek, museer och kulturarv på ett tydligare sätt kan integreras i yrkesutbildning. 23 Metoden beskrivs som ett flexibelt sätt att hantera frågor där kulturarv integreras med lärande och utbildning genom digitala medier. E-learning eller lärande genom digitala medier är något som ett flertal projekt lyfter fram när de beskriver metoder man utvecklar i projektet. Syftet i projektet är att överföra innovativa metoder och begrepp från SMILE-projektet och kurser i allmän lärarutbildning till yrkesutbildningssektorn. Projektet ska även öka antalet samarbeten mellan institutioner och organisationer som tillhandahåller lärandemöjligheter. Detta ska göras genom spridning av tvärvetenskapligt material och kurser. Projektresultaten skall tillvaratas och spridas bl.a. genom ett europeiskt mentorsprogram. I flera fall är den uttalade utgångspunkten för projekten att utveckla yrkesfärdigheter för arbetsmarknadens behov, syftet anges vara att möta behovet av kvalificerad arbetskraft bl.a. p.g.a. stora pensionsavgångar exempelvis inom industrin. I projekt som utvecklar gemensamma europeiska yrkesstandarder samarbetar utbildningsaktörer med branscher, och framför allt i de stora centraliserade projekten finns exempel på branschövergripande satsningar och samarbeten. Som konstaterats ovan är prioriteringarna sammankopplade med varandra; kompetensutveckling för lärare inom yrkesutbildningssektorn kan handla om såväl metodisk utveckling som om kompetensutveckling med direkt relevans för arbetsmarknadens behov, både kopplat till tekniska färdigheter och till anställningsbarhet. Lärarnas och handledarnas behov av kompetensutveckling kan vara relaterat till sektorsspecifika färdigheter eller till utmaningar kopplade till internationaliseringen; ett exempel på ett sätt att möta det senare är projekt som utvecklar manualer för handledare av utländska praktikanter. (Internship to Industri i2i) 23 SMiLE: Schools Museums Internet Learning Europe, är en metod som avser att erbjuda skolor ett Internet-verktyg som ger dem möjlighet att utforska Europa. Mer specifikt handlar det om att göra det möjligt för barn att utforska ett antal aspekter av sin identitet, att presentera dessa med enkla publiceringsverktyg på internet och att jämföra de olika identiteterna som uttryckts av andra ungdomar i Europa.SMiLE-metoden är väletablerad hos lärare på grund- och högskolenivå i Sverige, Turkiet, Italien och Irland. Metoden är inte etablerad inom yrkesutbildningssektorn i någon av SMILE VET-projektets partnerländer. (SMILE VET. School Museum Internet Learning Education

17 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen Hur har projekten bidragit till att utveckla svensk yrkesutbildning? De europeiska prioriteringarna inom yrkesutbildningsområdet är prioriterade områden även nationellt inom svensk yrkesutbildningspolitik. Nationellt görs satsningar på kvalitetsutveckling inom både gymnasial och eftergymnasial yrkesutbildning, liksom på kompetensutveckling för lärare och handledare inom yrkesutbildningen. Inom Leonardo är samarbete mellan yrkesutbildning och arbetsliv en nationell prioritering för utvecklingsprojekten under ansökningsomgången De flesta projekten anger att de initierats av lokala eller nationella behov. I flera av projekten utgår man från ett nationellt behov i branschen och ser ett mervärde i att utveckla ett system som fungerar över hela Europa. Resultatet visar även att projekten kan bidra till en ökad samverkan mellan aktörer inte bara europeiskt utan även på det nationella planet. Detta kan exemplifieras med ett projekt inom personlig assistans; projektet har uppstått ur ett nationellt behov och man beskriver också branschen som mera professionaliserad i Sverige än i många andra länder. Även i Sverige är branschen fragmentiserad och utgörs av olika typer av aktörer, privata och offentliga, stora aktörer och små familjeföretag; och projektet har hittills framför allt bidragit till en ökad samverkan och förstärkning av branschen nationellt. Projektet vill visa hur man genom ECVET och EQF kan få ett gemensamt språk för att beskriva resultatet av lärande, vilket underlättar kommunikationen inte bara över landsgränser utan också mellan olika aktörer nationellt. 24 Bland projekten som ingår i studien finns också exempel på hur idéer och metoder överförs inte bara mellan länder utan också mellan sektorer på nationell nivå. Ett projekt inom industrisektorn har inspirerats av ett tidigare Leonardoprojekt inom vårdsektorn som producerat handböcker för studenter och handledare. Detta visar hur idéer och metoder inte bara överförs mellan länder, utan också mellan sektorer på nationell nivå. Industriprojektet har producerat en manual för praktikhandledare inom industrin, med tips och praktiska verktyg för att handleda både inhemska och utländska praktikanter. Här ingår även en manual för praktikanter som förbereder dem för praktik utomlands, vilket i förlängningen förbereder eleverna för arbete på en europeisk arbetsmarknad. Projektet anknyter både till prioriteringen kvalitetshöjning genom att det handlar om kvalitetssäkring av praktikperioden och omfattar säkerhetsrutiner, handledning och bedömning, och till prioriteringen om ökad genomsynlighet. 25 På ett konkret plan handlar projekten om kunskapsöverföring på olika nivåer; mellan utbildningssystem och mellan länder, mellan sektorer såväl transnationellt som nationellt, och mellan individer i ett arbetsplatsförlagt lärande. Projekten kan även lokalt stimulera till en kunskapsöverföring mellan generationer: De äldre arbetarna visade de yngre hur man gör jobbet. Sedan förklarade de yngre med teoretiska kunskaper varför man gör det. Det är ett växelvis lärande (EUExcert) 24 OCN for Home Help Service 25 Internship to Industri i2i

18 20 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen Av projekten som ingår i studien har, som framgår ovan, den största gruppen valt prioriteringen Kunskaps- och kompetensutveckling för lärare, utbildare och handledare. I en diskussion om vilka behov programmet fyller kunde en slutsats vara att det fyller även nationella behov eftersom kompetensutveckling i första hand kan betraktas som ett nationellt behov. Flera av projekten vittnar också om flera sökanden till utbildningarna liksom om bättre studieresultat för elever, vilket man menar uppnåtts bl.a. genom att projektet stimulerat till utökat samarbete mellan karaktärs- och kärnämnen, liksom mellan utbildningsanordnare och branscher. I ett av samarbetena har projektet fört med sig att den utbildningsprofil som tagits fram för yrkesgruppen personlig assistent också har kommit att bli ett verktyg för validering. I projektet har man haft kontakter med Skolverket under arbetet med gymnasiereformen Gy 2011 angående möjligheten att specialisera sig mot arbete som personlig assistent inom Vård- och omsorgsprogrammet. De kommuner som kommer att ha utbildning till personlig assistent i sina kommunala skolor kommer förmodligen att kräva att du måste ha den utbildningen för att kunna bli fast anställd som personlig assistent inom kommunen. Det är mycket positivt att yrket får högre status och att assistenterna kan få lite högre lön. Men nackdelen för dem som har jobbat i flera år som personlig assistent men inte har en formell utbildning är att de kommer aldrig att kunna bli fast anställda inom kommunal verksamhet. Därför vill Skolverket titta på den här profilen som vi tagit fram och se om den kan användas som underlag för validering. Om man har jobbat i fyra - fem år så kan man validera mot skolans kursplan med hjälp av den här yrkes- och utbildningsprofilen och så kan man tillgodoräkna sig det här som formella gymnasiebetyg. (OCN for Home Help Service) När projekten utvidgas och skapar resultat utöver de förväntade blir det också svårare att förhålla sig till de valda prioriteringarna. När man under projektets gång upptäcker att det ursprungliga målet inte framstår som det viktigaste resultatet kan detta upplevas som ett problem vid resultatredovisningen. Ett exempel på detta är projektet i citatet ovan, där en gemensam utbildningsprofil också blivit ett verktyg för validering även om det inte stod något om validering i projektmålen. Projektet har skapat ett tydligt mervärde som både fyller ett nationellt behov och som är helt i linje med de europeiska målen.

19 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen Slutord Nyttan av program som Leonardo da Vinci måste ses i förhållande till hur väl resultaten av programmet stämmer överens med de samhälleliga behov som har gett upphov till programmet; för Leonardo handlar det om att utveckla yrkesutbildningen som ett svar på samhälleliga utmaningar som globalisering, teknikutveckling, kompetensbehov och den demografiska utvecklingen. Vad visar då studien om projektens bidrag till att utveckla yrkesutbildningen nationellt och europeiskt? Att mål och prioriteringar för programmet är breda och generella och delvis svåra att särskilja från varandra försvårar inte bara valet av prioriteringar utan även resultatuppföljningen. Tydligare uppföljningsbara mål, i kombination med nedbruten resultatredovisning, kunde vara ett utvecklingsområde i programmet. I intervjuer med projektledare framgår återkommande att behoven är lokalt eller nationellt definierade, men under projektets gång tenderar man att se att behoven sammanfaller med utvecklingsbehov i andra länder. Vissa projekt relaterar direkt till de politiska målen i Köpenhamnsprocessen, men det finns också projekt som praktiskt arbetar med de europeiska prioriteringarna utan att medvetet koppla projekten till de europeiska målen; man utvecklar exempelvis ett europeiskt certifikat utan att referera till transparens eller ECVET. Man är kanske inte alltid medveten på ett abstrakt plan att man arbetar enligt de europeiska prioriteringarna om ökad transparens och öppenhet mellan systemen. Eller som en projektkoordinator uttrycker det: Det är i själva görandet som förståelse skapas! Det är svårt att dra generella slutsatser om i vilken utsträckning projekten har medverkat till att höja kvaliteten och göra yrkesutbildningen mera attraktiv nationellt, i Sverige, eftersom också andra faktorer, som politiska beslut, påverkar yrkesutbildningens kvalitet och status. Men enskilda projekt visar exempel på utbildningar som har fått flera sökande och som har blivit populärare. Bland projekten finns också exempel på branscher där samverkan mellan branschorganisationer och utbildningsorganisationer har bidragit till att stärka yrkesrollen. Att samarbete mellan yrkesutbildning och arbetsliv 2011 är en nationell prioritering i Sverige för Leonardo utvecklingsprojekt (s.k. Transfer of Innovation) visar att denna samverkan också på nationell nivå ses som en nyckelfaktor för att uppnå resultat. Projekten beskriver också en kunskapsöverföring som sker på olika nivåer; mellan utbildningssystem och mellan länder, och mellan sektorer såväl transnationellt som nationellt, liksom mellan individer i arbetsplatsförlagt lärande. Som en generell slutsats kan konstateras att arbetet i projekten och projektresultaten är i linje med Köpenhamnsprocessen. Studien pekar på att de övergripande europeiska politiska målen inte står i motsättning till utvecklingsbehoven i organisationer verksamma inom yrkesutbildning. Ett huvudfokus för projekten är att höja kvaliteten och statusen och öka transparensen i yrkesutbildningen. Detta finns med i stort sett oavsett vilken prioritering man valt för projektet, och sammanfaller också med de övergripande målen för det europeiska samarbetet inom yrkesinriktad utbildning och Köpenhamnsprocessen.

20 22 Leonardoprojekten och Köpenhamnsprocessen 9. Referenser Cedefop, European Centre for the Development of Vocational Training, 2009 Modernising vocational education and training Ecorys, 2008 Final Evaluation of the Leonardo da Vinci II Programme European Commission Lifelong Learning Programme: Part I Priorities of the 2007 General call for proposals Europeiska Kommissionen programmet för livslångt lärande Allmän inbjudan att lämna projektförslag Helsingforskommunikén om förstärkt europeiskt samarbete inom yrkesinriktad utbildning, eu2006.fi Maastrichtkommuniké om prioriteringar för framtiden med avseende på ett närmare europeiskt samarbete på yrkesutbildningens område, Europeiska kommissionen 2004 Rouhiainen, Paula &Valjus, Sonja, 2003 The Finnish National board of Education, Leonardo Centre, Centre for International Mobility CIMO, Leonardo unit, Towards closer European cooperation in vocational education and training The Leonardo da Vinci programme supporting the Copenhagen Declaration Case Finland Rådets resolution av den 19 december 2002 om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning Europeiska gemenskapernas officiella tidning The Bordeaux Communiqué on enhanced European cooperation in vocational education and training, ue2008.fr The Bruges Communiqué on enhanced European Cooperation in vocational Education and Training for the period , The Belgian Presidency Education & Training, 2010 WSF Wirtschafts- und Sozialforschung, 2010 Study on the impact of the Leonardo da Vinci programme on the quality of vocational education and training systems