Guds gärningar genom apostlarna

Transkript

1 A Guds gärningar genom apostlarna Apostlagärningarna förberett för Pingstförsamlingarna i Vindelns kommun av David Jarvis 2004

2 2

3 Apostlagärningarna... 5 Inledning... 5 En kort beskrivning... 5 Författaren... 5 Vem?... 5 När?... 6 Varför?... 6 Kronologin... 6 Geografi... 7 Socialt... 8 Petrus kontra Paulus... 8 Gräv och lär... 8 Historiska milstolpar... 9 Pingstdagen startskottet... 9 Den första stora förföljelsen Den första missionsresan Missionstaktiker Apostlamötet Den andra missionsresan Splitring Timotheos Herrens ledning Filippi Paulus i Athen Korinth missionscenter Den tredje missionsresan Profetiska varningar Tiden i Jerusalem Paulus försvarar sig Vistelsen i Rom Talen Är talen äkta? Jesu centrerade tal Yttersta tiden är här Jesu uppståndelse är beviset Guds rike är nära Omvändelse och förlåtelse Gud är verksam Jesus kommer igen Vad är meningen med Kristi kors? Pauli undervisning om korset Jesu död är en död under Guds förbannelse Jesu död är friköpande Jesus död är renande Den uppståndne Jesus är nyckeln Apostlagärningarnas teologi Teologi om Gud Skriften Guds ord Det profetiska ordet

4 Teologi om Jesus Den upphöjde Kristus Namnet Jesus Teologi om Anden Mission Mission är församlings hjärteslag Mission är bön Mission är kommunikation Mission är överraskningar Mission är Andens verk Mission är enhet Mission är trosövertygelse

5 Apostlagärningarna Inledning Det är många som påstår att våra församlingar bör likna den första församlingen som beskrivs i Lukas brev till Theofilos Apostlagärningarna. Vi läser om och längtar efter att just vår tids församling ska växa i Den Helige Andes kraft. Vi glömmer ibland att den första församlingen fick utstå förföljelse, vissa ledare blev avrättade, församlingen hade interna problem att lösa m.m. Personligen tror jag inte att vi ska härma den första församlingen, vi bör istället lära oss att undvika deras misstag och bli uppmuntrad av deras framgång. En kort beskrivning 1 Alla böcker i Nya Testamentet är på något sätt unika. De innehåller var och en ett speciellt och unikt vittnesbörd om Jesus. Men vi kan ändå säga att Apostlagärningarna har särställning bland de tjugosju böcker som finns i Nya Testamentet. Ingen annan beskriver nämligen den första kristna församlingens tillkomst, tillväxt och strategi ur ett historiskt berättande perspektiv. Det finns fyra evangelier som berättar om Jesu liv. Och vi har en hel mängd brev av Paulus och andra som ger vägledning till olika församlingar i olika situationer och med olika behov. Men det är bara Apostlagärningarna som ger oss en skildring av de cirka trettio första åren av den kristna församlingens historia. Evangeliernas berättelser är pivoten mellan Det Gamla Testamentet och De Nya Testamentliga breven och vår egen frälsnings historia. De berättar om Jesus uppenbarelse, liv och försoningens verk på korset. Apostlagärningarna beskriver hur den första församlingen omsatt Kristi försoningsverk i praktiken. Författaren 2 Apostlagärningarna är den enda boken av sitt slag i nya Testamentet. I likhet med Gamla Testamentet är den mer än en historiebok. Den redogör för frälsningshistorien. Guds avsikt att frälsa världen, uppenbarad efter hand i Gamla Testamentet och fullbordad i Jesus och fortsätter i och med kyrkans uppdrag i världen. Vem? Dr Lukas (Kol 4:14) skrev boken. Lukas skrev också Lukasevangeliet. Många tror att båda böckerna tillhör ett och samma brev men på grund av brevets längd delades det upp i två dokument (jfr Luk 1:1-4 med Apg 1.1). I Lukas sammanställer han ögonvittnens berättelser om Jesus liv men i Apostlagärningarna fanns han ofta med Paulus och hans vänner (jfr Apg 16:10-17; 20:5-15; 21:1-18 och 27:1-28:16). 1 Citat: Hela världen väntar en guide till Apostlagärningarna, Anders Sjöberg, Libris sida 13 2 Citat: Libris Stora Handbok till Bibeln sida 643 5

6 När? Det finns flera årtal som diskuteras bland akademiker om när Lukas skrev sina brev allt från ca 62 e Kr. till ca e Kr. Lukas fanns med Paulus tills han kom till Rom och kände till hur Paulus bodde där under en 2 års period (förmodligen frisläppt år 62 e Kr). Lukas nämner däremot inte om hur Paulus dog. En enkel men logisk slutsats är att Lukas skrev färdigt och skickade iväg brevet till Theofilos innan Paulus död under Kejsar Neros förföljelser ca år 67 e Kr. Utan problem kan vi påstå att boken skrevs omkring år 62 e Kr. Varför? Lukas själv förklarade varför han skrev brevet. Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar (Luk 1:1-4; Apg 1:1-) Kronologin Vi vet redan att Lukas ville skriva en berättelse i rätt ordning (Luk 1:1-4). I Apostlagärningarna finns kända utombibliska tidsangivelser 3 som gör brevet trovärdigt t.ex. Herodes Agrippa I:s död 44 e Kr (Apg 12:1f.), kejsar Claudius utvisning av judarna från Rom 49 e Kr (Apg 18:1-2), Gallio Ståthållare i Achaia 51 e Kr (Apg 18:12) och Festus ståthållare i Caesarea 59 e Kr (Apg 24.27) 4 30 e Kr. Jesus dör, uppstår och visar sig för sina lärjungar innan han blir upptagen till himlen (Luk 24: Apg 1:1-11) e Kr. Den första kristna gemenskapen växer fram inom det judiska folket. Detta medför en ständigt återkommande konflikt mellan dem som tror på Jesus och det judiska ledarskapet (Apg 1:12-6:7). Paulus får efter något år officiell auktoritet av det judiska ledarskapet att försöka kväsa denna messianska sekt, vilket för med sig att Stefanos stenas (Apg 6:8-7:60). Detta leder till att de Jesustroende blir spridda över landet och börjar predika om Jesus även utanför Jerusalem (Apg 8:1-40) e Kr. Jesus möter Paulus på Damaskusvägen och gör honom till apostel (Apg 9:1-22) 34-37/38 e Kr. Paulus vistas i Damaskus och Arabien (Apg 9:23-25, Gal 1:13-17) 37/38 e Kr. Paulus kommer till Jerusalem för första gången som kristen (Apg 9:26-29; Gal 1:18-20) 37/38-47 e Kr. Av församlingen i Jerusalem blir Paulus sänd till Tarsos (Apg 9:30; Gal 1:21). Under denna tidsperiod utför Petrus ett uppseendeväckande missionsarbete utefter Medelhavets kust i Lydda, Joppe och Caessarea, ett arbete som orsaker debatt i församlingen i Jerusalem (Apg 9:31-11:18) 3 Tidsangivelser hämtade från Hela världen väntar sida 35 4 Tabellen hämtats i sin helhet från Hela världen väntar sida

7 43 e Kr. Jakob, Johannes bror, blir dödad och Petrus satt i fängelse av Herodes Agrippa I (Apg 12:1-19). Herodes dör sedan till följd av sitt högmod (Apg 12:20-23). Hans död daterar Josefus till år 44 e Kr. 44 e Kr. Agabos profeterar om den hungersnöd som skall komma under kejsar Claudius regeringstid (Apg 11:28) e Kr. Hungersnöd i Judeen. Josefus skriver att denna hungersnöd inträffade i Judeen under ståthållare Tiberius Alexanders tid. Därför kan den fastställas till dessa år. 48 e Kr. Paulus är nu för andra gången som kristen på ett snabbt besök i Jerusalem sedan han under ett års tid varit tillsammans med Barnabas i Antiochia och undervisat (Apg 11:19-30). Efter detta besök reser Paulus tillsammans med Barnabas och Johannes Markus ut på den första missionsresan (Apg 13:1-14:28) 49 e Kr. Kejsar Claudius låter utvisa alla judar från Rom. Aquila och Priscilla kommer av den anledningen till Korinth (Apg 18:1). Paulus och Barnabas får också ännu en gång resa upp till Jerusalem. Det första kyrkomötet hålls Apostlamötet (Apg 15) e Kr. Paulus åker på sin andra missionsresa, denna gång med Silas. Den längsta tiden tillbringas i Korinth (Apg 15:36-18:23) 51/52 e Kr. Paulus anklagas i Korinth inför ståthållare Gallio e Kr. Paulus resa på den tredje missionsresan. Nu blir Efesos den plats han återkommer till (Apg 18:23-21:26) e Kr. Fängelsevistelse för Paulus i Caesarea, först under ståthållare Felix och sedan under Festus (Apg 23:23-26:32) 59/60 e Kr. Eftersom Paulus vädjat till kejsaren förs han någon gång under dessa år till Rom (Apg 27:1-28:16) e Kr. Två år i husarrest för Paulus i Rom (Apg 28:17-31) Geografi När Gud arbetar i sin församling finns en gudomlig logisk plan för detta. I Apostlagärningarna ser vi just detta. Jesus sade: Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. (Apg 1:8) I följande upplägg kan vi läsa om hur församlingen byggs, stabiliseras, förföljs, förflyttas, byggs nya församlingar, stabiliseras o.s.v. Även idag använder Gud samma mall för att bygga upp sin församling. Jerusalem (Apg 1-7) Judeen och Samarien (Apg 8-12) 7

8 Världen (Apg 13 f.) Socialt I många samhällen runt om i världen finns de delade i olika samhällsskikt politiskt, socialt och religiöst. Det kristna budskapet bryter mot dessa indelningar i samhällen. 5 I Apostlagärningarna beskriver Lukas hur alla typer av människor i det romerska riket får del av budskapet om Jesus. De fattiga (Apg 6; 9:36 f.) och de sjuka (Apg 5:12-16; 9:32 f) likaväl som de rika och framstående (Apg 6:7; 8:26) får höra evangeliet och ingen skillnad finns mellan kvinna och man (Apg 16:11-40) eller mellan jude och hedning (Apg 10:1-11:18) i fråga om att få lyssna och ta emot. I klar text Frälsningen gäller alla! Petrus kontra Paulus Två män spelade en viktig roll i den första församlingens liv och utveckling, nämligen Petrus och Paulus. Dessa två män hade två skilda sätt att arbeta och tänka. Men det finns också flera likheter. I början var det Petrus som blev i centrumet som församlingens ledare (Apg 2-12) medan Paulus blev centralfiguren som församlingens missionär och församlings byggare. En sammanfattning syns tydligt i följande tabell: 2: Apg 1-12 Petrus Betoning på den heliga Anden och predikan Apg Paulus 13:1-40 3:1-26 Helande och försvarstal 14: :1-11;18, 12:1-9 Mission till hedningar och fängelsevistelse 13:1-28:31 Gräv och lär Vill jag bygga ett nytt hus, måsta jag vara beredd att gräva. Vill vi att församlingen ska expandera måste vi också vara beredda att gräva gräva i Guds Ord. Det finns mycket gott att läsa och lära om i Apostlagärningarna, det är bara att gräva! 5 Citat Hela världen väntar sida 41 6 Citat Hela världen väntar sida 41 8

9 Historiska milstolpar Lukas skildringar av den kristna församlingens första trettio år är unika i sig. Utan Apostlagärningarna skulle vi inte veta mycket om församlingens ursprung, deras framgångar eller motgångar. Vi kan läsa om den unga församlingens kamp när den förvandlas från en församling med inriktning mot sitt eget folk, nämligen det judiska folket till en församling som så småningom skulle innefatta folken från hela världen. Målbeskrivningen för församlingens uppdrag kan vi läsa om i Jesus sista tal innan himmelsfärden: Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. (Apg 1:8) Pingstdagen startskottet Gamaliel, en laglärare som var högt aktad bland det judiska folket sade om den första församlingen: Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv. (Apg 5:38-39) Den kristna församlingen liksom då och nu är en Guds verk. Den lilla skaran av 120 personer fick på den första pingstdagen den dynamiska kraften hon behövde för att vända hela världen upp och ner (Apg 17:6 övers. KJV). Många utomstående undrade över det som skedde. Man hörde ett dån som av en stormvind, men ljudet kom bara från huset. Det brann men elden brann inte som vanliga eldslågor, dessa eldslågor vilade över varje person. Alla hörde hur Anden talade genom dessa 120 personer och var en hörde ett heligt budskap på sitt eget språk (Apg 2:1-11). Följande karta visar platsen där Andens åhörare bodde. Folket sade: Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar. Från första dagen visade Den Heliga Ande sin församling att frälsningen tillhör samtliga folkslag inte bara det judiska folket. Detta var tydligen något som den första församlingen uppenbarligen inte tog tillvara på. Figur 1 Områden där Den Helige Andens åhörare bodde 9

10 Ingen utomstående förstod vad som skedde före Petrus stod upp för att tala. Det blev Petrus första predikan och han fick inte avsluta den eftersom Orden träffade dem i hjärtat, och de (åhörare) frågade Petrus och de andra apostlarna: Bröder, vad skall vi göra? Petrus fortsatte att predika och med många ord berättade han om frälsningen blev frälsta denna dag. Nu avfyrades startskottet för den kristna församlingen. Den unga församlingen stannade till och hade sin verksamhet i Jerusalem 7. Gud byggde upp sin församling till att bli en stark församling Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna Alla de troende höll samman (Apg 2:42; 5:12). Stabilitet i församlingen var viktigt att uppnå innan man påbörjade nästa fas i Guds plan för att evangelisera hela världen. Den första stora förföljelsen Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien (Apg 8:1) För att förstå orsaken till denna explosivtartade förföljelse måste vi baka tillbaka till Apostlagärningarnas tredje kapitel. Pingstdagen var inget problem för landets religiösa ledare men resultatet av att de pingst döpta kristna började bota och predika i namnet Jesus blev dem för mycket (läs om Petrus och Johannes Apg 3-4). Efter Ananias och Sapferias död (Apg 5:1-11) och många andra tecken ingrip rådet mot församlingens ledare (Apg 5:17 f.). Dessa ledare blev befriade genom en Guds ängel och apostlarna fortsatte därefter att predika om Jesus. Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. (Apg 5:33) Gamaliels tal blev apostlarnas räddning (Apg 5.34 f.). Ett stort problem uppstod i församlingen. Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen. (Apg 6:1) Apostlarna löste problemet genom att församlingen fick välja ut sju stycken diakoner. Dessa personer skulle avhjälpa apostlarna med de praktiska behoven d.v.s. bespisning av mat m.m.. Två av dessa sju var framgångsrika evangelister. Stefanos, en av dessa två, och fylld med Anden gjorde många under och talade med sådan vishet att ingen kunde häva sig mot honom (Apg 6:8-10). Han blev anklagad för att vara hädisk mot Mose och Gud (Apg 6:11). I det sjunde kapitlet kan vi läsa om hans tal som blev orsaken till hans stening och därigenom sin död (Apg 7:54 f.). I detta ögonblick bröt den första kraftfulla förföljelsen ut. Alla förutom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. Det är konstigt att kraftfulla motstånd mot församlingen har nästan alltid varit nyckeln till hennes tillväxt 8. De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet (Apg 8:4). Figur 2 Judeen och Samarien når av evangeliet 7 Läs Apg 2-7 för att få en bättre bild av församlingens arbeta och tillväx 8 Läs om kyrkans historia, där det ofta är mörkast startar väckelser 10

11 Den andra av dessa två diakoner var Filippos. Han blev verksam i Samarien, vilket folk då sanna judar helst ville undvika. Men Gud hade inte sådana tankar och många kom till tro och lätt sig döpas (Apg 8:4-12). När apostlarna kom dit lade de sina händer på dessa nyfrälsta och Den Helig Ande kom över även dem (Apg 8:14-25). Filippos är också känd för den som talade med en etiopisk hovman i Gaza öken. Denna man förmodligen blev den första missionären i Afrika. Strax efter detta blev Saul, känd som Paulus frälst (Apg 9:1 f.) och samtidigt Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd. Petrus, som församlingens huvudledare, blev verksam i Lydda och Joppe. Till honom kom ett bud från Cornelius som bodde i Caesarea, en inbjudan för Petrus att tala om Gud i mannens hem. Cornelius var en högt uppsatt romerskofficer (Apg 10:1). Motvilligt, efter en syn, gick Petrus dit till hans hus och Cornelius och hela hans hushåll blev frälst och Gud signerad deras frälsning med sin Ande. De medföljande judarna häpnade över det Gud gjorde. Senare fick Petrus försvara sina handlingar hos ledarna i Jerusalem (Apg 11:1 f). Men eftersom det var Guds verk som verkade bland dessa hedningar då lugnade de sig (församlingens ledare), och de prisade Gud och sade: Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv. (Apg 11:18) Återigen kom förföljelse denna gång genom kung Herodes Agrippa I. Petrus fängslades (Apg 12:1), Jakob blev halshuggen (Apg 12:2). Gud straffade Herodes för sitt högmod (Apg 12:20-23) och återigen fick Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa. (Apg 12:24) Den första missionsresan Sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem vände de tillbaka och tog då med sig Johannes som kallades Markus. (Apg 12:25) Från och med denna vers kan vi läsa om hur församlingen ändrade verksamhetens inriktning. Från och med nu ska den senare delen av Jesus profetiska ord, i början på brevet, gå i uppfyllelse: Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig ända till jordens yttersta gräns. (Apg 1:8). Barnabas och Saul hade redan fått en direkt kallelse Figur 3 Den första missionsresan av Gud till att bli världens första kristna missionärer. Deras kallelse bekräftades genom Den Helige Ande när den lokala församlingen i Antiochia 9, Syrien, fanns i bön och fasta. Anden sade: Medan de en gång höll gudstjänst och fastade sade den heliga anden till dem: Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till. (Apg 13:2) Församlingen tog sitt ansvar och fortsatta med sin fasta och bad för dessa två män och efter att har lagt sina händer på den under förbön skickades de iväg på mot Cypern (se karta nr 3). På ön predikade de i judarnas synagogor i staden Salamis. När de kom fram till Pafos, som låg på andra sidan ön möte de Elymas namnet betyder trollkarl. Elymas försökte flera gånger att 9 Det fanns två Antiochia, en i Syrien och den andra i Pisidien dagens Turkiet 11

12 hindra teamet att vittna om Jesus till den romerske ståthållaren Sergius Paulus. Paulus fylld av Guds Ande sade: Du djävulens son, full av list och fräckhet, du fiende till allt rättfärdigt, skall du aldrig sluta med att göra Herrens raka vägar krokiga? Nu slår dig Herrens hand. Du skall vara blind en tid och inte se solen. I detsamma föll töcken och mörker över mannen, och han gick runt och famlade efter någon som kunde leda honom. (Apg 13:10-11) Ståthållaren såg undret och trodde på frälsningens budskap. Denna frälsnings historia bevisar för oss idag att fienden har ingen makt som kan hindra Guds verk. Det var från och med denna tid i Pafos som Saul kallades för Paulus och att Lukas skrev hans namn före Barnabas. Hädanefter var det Paulus som var Apostlagärningarnas huvudfigur. Med dem på Cypern hade de en ung lärling, Johannes Markus. När Paulus och hans medarbetare kom till Perge i Pamfylien, av någon anledning som ingen vet, lämnade Johannes Markus missionsteamet och återvände till sin hemstad Jerusalem. Denna händelse fick återverkningar längre fram (se Apg 15:36-41). I Antiochia, Pisidien, kan vi läsa om Paulus första återgivna predikan (Apg 13:16-47). Hans åhörare delades i två skilda grupper, den ena tog emot ordet med glädje medan den andra gruppen vägrade och ville hindra Ordets spridning. När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade ordet om Herren Men judarna hetsade upp de gudfruktiga kvinnorna av förnäm familj och de ledande männen i staden. (Apg 13:48-50) Från Antiochia, gick teamet till Ikonion. Emellertid stannade Paulus och Barnabas där en längre tid och talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta dem göra tecken och under. (Apg 14:3) Eftersom stadens folk ville stena dem (Apg 14:5) flydde teamet först till Lystra och sedan vidare till Derbe. I Lystra botade Paulus en man som hade varit lam från födelsen (Apg 14:810). Folket trodde att deras egna gudar hade stigit ner i mänsklig gestalt och att Paulus var Hermes och Barnabas var Zeus (Apg 14:11-13). Genom ett lyckat tal hann Paulus och Barnabas hindra folket från att offra åt dem (Apg ). Här tycker jag att det är värt att notera hur Gud, när han ledar en väckelse i en by eller stad, bekräftar han sitt verk genom att göra ett eller flera stora under, som detta. Illasinnade judar från Antiochia och Ikonion fick stadens folk med sig och de stenade Paulus och lämnade honom som död utanför staden (Apg 14:19). Dagen därpå färdas teamet till Derbe och förkunnade de evangeliet och gjorde många till lärjungar. (Apg 14:21 a.) Nu var det tid att börja avsluta resan. Paulus med teamet vandrade samma väg tillbaka till Antiochia i Syrien (obs, de reste inte tillbaka via Cypern). Under resans gång återknöt de kontakter med dessa nya församlingar (Apg 14:21-28). På varje plats utsåg Paulus och teamet församlingens äldste och efter bön och fasta insattes dessa äldste i tjänst. Missionstaktiker Under resans gång utformades taktiken om hur teamet skulle evangelisera. Taktiken var: 1. Under några sabbatsdagar predikade teamet, med Paulus i spetsen, och medverkade i de judiska synagogorna (Apg 13:14 f.; 14:1 f.) a. Många judar och greker (och andra hedningar) kom till tro frälsta 12

13 b. Judar som inte ville tro (Apg 14:2) hetsade upp folket genom att förgifta deras sinnen. Då delades folket i två läger: i. Benfasta judar som höll fast vid judaismen fick ofta stöd av icke troende stadsfolk som sedan förföljde den unga församlingen ii. Judar, greker och andra troende hedningar som var tacksamma till Gud för frälsningen 2. Paulus och teamet predikade på torget eller i privat hus med huvudmål mot hedningarna: Det var ni som först skulle få höra Guds ord förkunnas. Men när ni nu visar det ifrån er och dömer er själva ovärdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. Ty så har Herren befallt oss: Jag har gjort dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns. (Apg 13:46-47, jfr Apg 9:15-16) Apostlamötet Att kunna följa Gud utan att praktisera den gudagivna lagen om omskärelsen var ett stort problem för många kristna judar. Församlingen i Antiochia var tydligen centrumet för denna debatt men den lyckades inte att lösa problemet. Församlingen beslöt att skicka några av deras folk tillsammans med Paulus och Barnabas för att fråga ut det apostoliska ledarskapet som fanns då i Jerusalem. Tydligen fick alla dela sina tankar. Efter många timmars debatt tog Petrus till orda och berättade om vad Herren hade gjort genom honom så att även hedningarna fick höra evangeliet och kom till tro (Apg 15:7). Petrus i sitt anförande tog fram tre viktiga punkter. De är (Apg 15:8-9:11): 1. Gud, som känner allas hjärtan, har vittnat för dem genom att skänka den heliga anden åt dem likaväl som åt oss. 2. Han har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hjärtan genom tron. 3. Vi tror att det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de. Då teg alla. Paulus och Barnabas fick också tid för att berätta om allt Gud hade gjort under den första missionsresan. Det var ordförande, Aposteln Jakob, som fick sammanfatta mötets mening och formade det enda förbud som liknar budorden i 3 Mos 17:8 f.; 18:24 f. Påbudet ljöd: Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud utan bara skriva till dem att de måste avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkan och från otukt, köttet av kvävda djur och blod. Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare i varenda stad, och han läses i synagogorna varje sabbat. Ett brev skrevs till församlingen i Antiochia och omnejd med svaret som skulle påverka hela kristendomen. I brevet skrevs det hur beslutet har fattats nämligen: Den heliga anden och vi har beslutat (Apg 15:28) Detta uttryck bör prägla även dagens församling när alla beslut inom församlingen ska fattas! Resultat av brevet blev: Bröderna läste det och blev glada över detta uppmuntrande besked. (Apg 15:31) 13

14 Den andra missionsresan Efter Apostlamötet ville Paulus och Barnabas resa ut på en annan missionsresa: Låt oss resa ut igen och se hur det står till med bröderna i alla de städer där vi har förkunnat ordet om Herren. (Apg 15.36) Splitring Barnabas ville att Johannes Markus ska följa med dem. Detta förslag fick inget gehör hos Paulus som menade att ingen som svek teamet i förra resan ska vara med i den kommande. Efter ett häftigt argument skils dessa åt. Lukas, bokens författare, ville skriva ner en sann berättelse för Theofilos. I brevet inkluderade han även negativa berättelser och genom dem upplevs boken som trovärdig. Berättelsen om denna skilsmässa mellan kristna bröder är inte trevlig att läsa, men nyttig! Fundera över följande tabell: Paulus JM 10 hade sviket Gud och teamet efter tiden på Cypern Paulus krävde tillförlighet från samtliga personer i missionsteamet Paulus tyckte att han handlade rätt och dessutom fick församlingens stöd före den kommande resan 2 Tim 4:11 Ta med dig Markus hit, han är till god hjälp i mitt arbete! Vem hade rätt? Barnabas Barnabas såg en inre potential i JM som skulle vara till stor välsignelse Barnabas tog JM med sig till Cypern, förmodligen samma plats där JM hade det svårt Barnabas trodde att han handlade rätt. Tyvärr kan vi inte läsa mer om honom i Apostlagärningarna. Barnabas blev, underförstått i 2 Tim 4:11, en god mentor för JM Timotheos Paulus valde Silas som hans högra man och de reste till Derbe och Lystra. I Lystra träffade de en ung lärjunge vid namn Timotheos. Lukas noterade att hans mor var kristen judinna medan fadern var grek. Han hade gott namn om sig bland bröderna i Lystra och Ikonion. (Apg 16:1-2) Paulus ville att Timotheos ska ingå i teamet men med hänsyn till judarna i trakten, krävde Paulus att Timotheos skulle omskära sig. Det låter som om Paulus hade ändrat inriktning i frågan om omskärelse (läs Apg 15). Vi får inte glömma att Timotheos mor var judinna och att genom henne, var hans religiösa identitet judisk. Så enligt den judiska lagen borde Timotheos omskäras. Här visar Paulus sin respekt för den judiska tron men när det gällde frälsta hedningar t.ex. fångvaktaren (Apg 16:31) krävde inte Paulus omskärelse. 10 JM = Johannes Markus Figur 4 Den andra missionsresan 14

15 Herrens ledning Paulus trodde att de skulle resa från Lystra nordost mot Turkiets inland och vidare in i Asien. Då kom den första stopskyllten. De tog sedan vägen genom Frygien och Galatien eftersom den heliga anden hindrade dem från att förkunna ordet i Asien. (Apg 16:6) Sedan reste de till Mysien, nordväst Turkiet och återigen försökte de att vandra österut. När de hade nått Mysien ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu ande. (Apg 16:8) Notera att även när Gud sade: Nej! till deras plan, gav Paulus och de andra inte upp, utan var ständigt öppna för Jesus ledning genom Guds Helige Ande. När de kom till hamnstaden Troas fick Paulus en vision. På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: Kom över till Makedonien och hjälp oss. (Apg 16:9) Hörsamma, tog Figur 5 Jesus vägledning de sig till Filippi och hamnade snart i stadens fängelset. Filippi I Filippi fick Paulus ändra missionstaktiken. Det fanns nämligen ingen synagoga att besöka men utanför staden nere vid floden samlades några kvinnor till bön. En av dessa kvinnor var Lydia, från Thyatira, blev frälst och döpt tillsammans med hela sitt hus. Efteråt inbjöd hon Paulus och de andra att stanna kvar i hennes hem. En ung flicka, besatt av en ond ande, hade genom spådomar skaffat hennes ägare goda inkomster. Hon ropade högt sanningen: De här männen står i den högste Gudens tjänst och förkunnar vägen till frälsning för er. (Apg 16:17) Sanningens ord kom från en ond ande och inte från Gud. Trött av detta befallde Paulus i Jesu Kristi namn den onde anden, i flickan, att fara ut ur henne. Flicka blev befriad men hennes ägare tyckte illa om detta. Paulus och Silas fördes fram inför myndigheterna och båda männen blev dömda till prygling och fängelse. Vid midnatt sjöng de båda männen lovsång. En jordbävning lossade allas kedjor och fängelsets dörrar öppnades. Fångvaktaren skulle begå självmord men istället blev han befriad från sina synder när han fick höra frälsningens budskap: Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj. (Apg 16:30) Morgonen därpå: 11 I mötet med fängelseadministrationen hävdar Paulus sitt romerska medborgarskap, en händelse som Lukas använder för att stegvis låta fortsättningen riktas mot att Paulus är på väg till Rom. Slutligen väntar han där som romersk medborgare på att få sin sak prövad av kejsaren (Apg 28:16, 30). Efter tiden i Filippi reste de från stad till stad och meddelade bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade utfärdat och som man skulle iaktta. Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar. (Apg 16:4-5) 11 Citat Hela världen väntar av Anders Sjöberg sida 66 15

16 Från Filippi besökte Paulus och de andra Thessalonike (Apg 17:1 f). Paulus följde den generella missionsmallen genom att besöka och predika Ordet i den judiska synagogan. Efter sin vana besökte Paulus dem, och under tre sabbater talade han till dem. Utgående från skriftställen (Apg 17:2-3a) När många gudfruktiga greker och flera förnäma kvinnor slöt sig till Paulus och Silas blev flera judar svartsjuka och med slödder från gatan orsakade de ett våldsamt upplopp utan för Jasons hus. Paulus och Silas anklagades för att har vållat oro i hela världen eller som det står i King James översättning: ha vänt hela världen upp och ner! (Apg 17:6) Samma natt lämnade Paulus och Silas staden och de gick till Beroia. I Beroia besökte teamet som vanligt stadens synagoga men där var folket mer vidsynta (Apg 17:11) De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde. (Apg 17:11) Notera hur folket läste och undersökte skrifterna få att upptäcka sanningen! Tyvärr kom judar från Thessalonike ditt för att upphetsa folket. Paulus lämnade staden med några av bröderna från Beroia som följde med honom till Athen, medan Silas och Timotheos stannade kvar. Paulus i Athen Medan Paulus väntade på sina vänner från Beroia gick han på stan och blev upprörd i sitt innersta när han såg alla de avgudabilder som fyllde staden. (Apg 17:16) På stadens torg talade han med några filosofer epikureer och stoiker. Dessa filosofer ville höra mer och tog med sig Paulus till areopagen. Det var där Paulus såg något som blev spångbräden för hans framförande. Paulus sade: Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. Gud (Apg 17:22-24a) Några kom till tro, andra ville höra mer medan många skrattade åt budskapet om uppståndelsen (Apg 17:32-34). I Athen bröt Paulus återigen missionsmallen eftersom mallen inte skulle har fungerat. För att nå athenarna möte han dem genom att tala utifrån deras livsfilosofi och religion. Från mötet med athenarna kan vi lära oss om hur viktigt det är att respektera vår nästa även om den/de inte har samma uppfattning om livets frågor och tro som vi. Observera, genom världens samtliga religioner och filosofier finns möjlighet att finna Kristus men endast genom Kristus Guds nåd och frälsning! Korinth missionscenter Paulus vandrade vidare till Korinth (Apg 18:1 f.). Där träffade han en jude vid namn Aquila och hans romarska fru Priscilla. De hade samma yrken som Paulus, nämligen sadelmakeri. I Korinth vägrade judarna att ta emot evangeliet (Apg 18:6) och från och med denna stund blev hedningarna Paulus huvudmålsgrupp. Men trots judiskt motstånd och ändrad inriktning kom flera judar till tro bland annat, synagogföreståndare Crispus och hela hans familj. Paulus blev uppmuntrad genom Herren i en syn: Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk. (Apg 18:9-10) I Korinth stannade Paulus arton månader. Staden blev centrumet för den andra missionsresans verksamhet. Återigen kom motstånd via judar, denna gång drog de Paulus inför domstolen hos Achaias ståthållaren Gallio som inte var intresserad i religiösa sakfrågor och körde bort folket från domstolen. Folk massan överföll synagogföreståndaren Sosthenes framför Gallio. Men det tog Gallio ingen notis om (Apg 18:12-17). 16

17 Några veckor senare lämnade Paulus Korinth och seglade hemåt via Efesos till Caesarea, Jerusalem för att avsluta den andra missionsresan i Antiochia. Den tredje missionsresan Det verkar som Paulus hade svårt att sitta still och inte göra något. Lukas skrev: Efter någon tid bröt han upp och for genom Galatien och vidare genom Frygien, och överallt styrkte han lärjungarna. (Apg 18:23) Paulus tredje missionsresa präglades inte så mycket av att starta nya församlingar utan att styrka lärjungarna i de församlingar han hade startat eller tidigare besökte. Eventuellt kom Paulus till Efesos. Där möte han tolv män som väntade på Messias. De hade blivit döpta enligt Johannes dopet, i väntan på den som Figur 6 Den tredje missionsresan skulle komma efter honom. Efter Paulus undervisning lätt dessa tolv män döpa sig i herren Jesu namn. Paulus lade sedan sina händer på den och genom handpåläggningen blev samtliga döpta i Den Heliga Ande. I tre månader talade Paulus öppet och fritt om Guds rike i synagogan. När en del av hans åhörare inte ville tro utan smädade Vägen (namnet på dåtidens kristna) fortsatta Paulus att undervisa i Tyrannos föreläsningssal. Detta pågick i två års tid, så att alla i Asien, både judar och greker, fick höra ordet om Herren. (Apg 19:10) Efesos blev sätet för Paulus som fick se genom honom många märkliga under. Lukas skrev: Gud gjorde märkliga under genom Paulus; man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem. (Apg 19:11-12) När överstepräst Skeuas sju söner ville driva ut en ond ande, sade den onde anden: Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni? (Apg 19:15) De sju ynglingarna fick lämna mannens hus blodiga och nakna. Folket greps av fruktan men herren Jesus namn blev ärat (Apg 19:17) Många i stan kom till tro och lämnade sina trolldomsböcker till att brännas. Värdet på dessa böcker uppräknades till ca 50,000 silverdrachmer 12 (dagens räkning, MSEK) Resultatet av detta Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka. (Apg 19:20) På grund av Vägens framgång Demetrios, en silversmed som förlorade stora inkomster, sammankallade alla smeder som tillhörde samma gille som han, till en stor motdemonstration. Med religiösa förtäcken demonstrerade de mot Vägen alltså mot kristendomen. I två timmar ropade folket: Stor är den efesiska Artemis (Apg 19:28) För att återfå ro i staden beordrade stadens sekreterare folket att lugna sig annars kanske Rom anklaga dem för instiftelse till uppror. 12 En silverdrachmer är en silver mynt värt ca 1 dagslön 17

18 Efter denna händelse intalade Paulus mod till sina lärjungar (Apg 20:11) och reste sedan till Makedonien. När han for genom landet Paulus flitigt uppmuntrade bröderna (Apg 20:2). Han stannade sedan tre månader i Grekland innan han ville resa vidare. Lukas skrev: Han stod just i begrepp att avsegla till Syrien när en judisk sammansvärjning mot honom fick honom att ändra sig och fara tillbaka genom Makedonien. I sällskap hade han Sopatros, Pyrrhos son, från Beroia, Aristarchos och Secundus, som hörde till bröderna i Thessalonike, vidare Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från Asien. De reste nu i förväg och inväntade oss i Troas. Själva seglade vi från Filippi efter det osyrade brödets högtid, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade en vecka. (Apg 20:3-6) I Troas talade Paulus i många timmar så att Eutychos föll ner från ett fönster på tredje våningen och dog. Paulus lade sig över pojken som väckts till liv. Paulus fortsatte att predika som om ingenting hade hänt. Efter denna händelse upplevde Paulus hur han var tvingad till att resa till Jerusalem, utan att veta något om framtiden (Apg 20:22). Profetiska varningar På vägen till Jerusalem stannade Paulus till vid hamnstaden Tyros (Apg 21). Han sökte upp lärjungarna och Paulus och hans team stannade hos dem en hel vecka. Genom Anden fick Paulus en varning om att fara vidare ner till Jerusalem. Från Tyros gick de till Caesarea och bodde tillsammans med förkunnaren Filippos. Från Judeen fick Paulus ett besök av profeten Agabos. Han sade: Så säger den heliga anden: Den som äger detta bälte skall judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningarnas händer. (Apg 21:11) Det verkade som om Paulus inte vill lyssna till dessa profetior. Men han hade en inre övertygelse att han måste fara till Jerusalem och ingen skulle hindra eller slå ner modet på honom. Tiden i Jerusalem När han kom fram till Jerusalem tog de i församlingen emot honom. Han berättade för ledningen om det Gud hade gjort under hans missionsresor. Tillsammans prisade de Gud (Apg 21:17 f.) Ett problem dök upp och Anders Sjöberg förklarar i sin bok Hela världen väntar detta på följande sätt: 13 Val framme i Jerusalem blir Paulus väl mottagen av församlingen. Lukas markerar dock att ledarna i församlingen, representerade av Jakob, ser det angeläget att Paulus visar att han inte lämnat sin judiska tro (Apg 21:20-26). Eftersom han tidigare avlagt ett löfte (Apg 18:18) ber de honom att tillsammans med fyra andra, vars löftestid också var till ända, gå till templet och bära fram det offer som var föreskrivet. En grupp judar från Asien får efter några dagar syn på Paulus i templet och lyckas genom falsk ryktesspridning skapa ett upplopp mot honom (Apg 21:27-36). Genom att Lukas tar med dessa båda händelser i sin berättelse visar han att det handlar om en inomjudisk 13 Citat Hela världen väntar av Andres Sjöberg sida 69 18

19 konflikt. Lukas skriver inte, som det ibland påstås, att judarna blivit förkastade och hedningarna nu istället tagits upp som Guds folk. Vad han vill visa är att det under denna tid pågick ett samtal och en debatt inom det judiska folket om hur uppfyllelsen av deras skrifter skulle ske. Paulus hade i mötet med Jesus på Damaskusvägen blivit övertygad om att det var genom Jesus som uppfyllelsen börjat. Därför hade han rest och missionerat bland hedningarna för att det som skrifterna Gamla testamentet, den hebreiska bibeln talade om skulle fullbordas: att alla folk en gång skulle få del av välsignelsen över Israel. Det är det perspektivet Lukas ger genom sitt sätt att berätta. Det blev ett våldsamt upplopp som fick den romerske kommendanten att rycka in för att rädda Paulus från misshandel. Han fick bäras in i fästningen, Antoniaborgen som låg nära templet. Folket skrek: Döda honom! När det var något lugnare fick Paulus tala till folket och det gick bra tills han ville berätta om att han hade fått en speciell kallelse att predika evangeliet till hedningarna. Paulus fördes återigen in i borgen och skulle pryglas av soldaterna men han hävdade sin rätt som romersk medborgare att få sin sak prövad i en domstol. Paulus försvarar sig Paulus fick flera gånger försvara sig. Den första gången var inför översteprästen, saddukeer och fariseer (Apg 23:1 f). Han använder deras olika syn på uppståndelsen för att få oenighet mellan medlemmar i rådet. Samma kväll uppmuntrade Gud Paulus: Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom. (Apg 23:11) En sammansvärjning mellan 40 judiska män gjorde det farligt för Paulus att stanna i Jerusalem (Apg 23:12 f.) Tre timmar efter mörkrets inbrott förs han med en militäreskort till Caesarea. I Caesarea, var Felix ståthållare och domare när Paulus skulle förhöras. Advokaten Tertullus representerade översteprästen m.m. medan Paulus fick försvara sig själv. Felix kände till Vägen och bad Paulus att berätta om Jesus Kristus för honom och hans judiska hustru. Detta pågick i två år (Apg 24:1 f.). Porcius Festus fick efterträda Felix som ståthållare. Återigen fick Paulus försvara sig inför Festus mot judarnas falska beskyllningar (Apg 25: f.). När Festus ville föra Paulus till Jerusalem Paulus bad om att få sin sak prövad i Rom. Festus förmodligen mycket lättad sade: Du har vädjat till kejsaren, till kejsaren skall du fara. (Apg 25.12) Paulus fick försvara sig igen denna gång inför kung Agrippa (Apg 25:23-26:32). Agrippa såg sanningen och nästa övertygades att bli en kristen. Han ville avsluta hela häxprocessen mot Paulus och släppa honom och Agrippa sade till Festus: Om han inte hade vädjat till kejsaren hade han kunnat friges. (Apg 26:32) Vistelsen i Rom Lukas har gjort en noggrann beskrivning av resan till Rom Figur 7 Resan till Rom

20 personer reste tillsammans med Paulus bland annat flera fångar, besättningen och resterande var soldaterna som skulle eskortera Paulus till Rom. Båten råkade ut för skeppsbrott. En natt kom Herrens ord till Paulus: Var inte rädd, Paulus. Du skall stå inför kejsaren, och alla som är med dig ombord har Gud skänkt dig! Var därför vid gott mod! (Apg 27:24-25) Med denna uppmuntran från Gud kunde Paulus styrka alla som fanns på båten. Paulus blev biten av en giftig orm på ön Malta men till slut kom de fram till Rom. Det finns tre saker vi vet om Paulus liv under hans vistelse i Rom. 1. Han bodde i Rom under två år och själv fick betala sitt uppehåll. 2. Han var fri nog att kunna ta emot besök (kristna vänner m.m.) och han undervisade ordet till dem. 3. Paulus skrev flera brev i följande ordning: a. Efesierbrevet b. Kolosserbrevet c. Filemonbrevet d. 2 Timotheosbrevet Lukas skrev i hans första brev till Teofilos ett citat från Symeons tal vid Jesus födelse. Nu har ordet börjat gå i uppfyllelse! Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. (Lukas 2:30-32) 20

21 Talen Det påstås att 22 % av texten i Apostlagärningarna innehåller tal från olika personer. Förutom några korta tal finns över trettiotvå stycken långa tal. Några personer vars tal är nertecknade i boken är: 1. Jesus samtalen med sina lärjungar (Apg 1:4-5) 2. Petrus talet till folket i Jerusalem på Pingstdagen (Apg 2) 3. Stefanos talet innan hans martyrdöd ( Apg 7) 4. Filippos & etiopiske hovmannen samtal om frälsning (Apg 8:26-40) 5. Jakob Apostlamötet (Apg 15:13-21) 6. Paulus tal inför areopagen (Apg 17: 22-34) 7. Agabos profetisk varning till Paulus (Apg 21:10-11) Är talen äkta? Lukas skrev i bokens början att hans mål var att skriva ett sanningsenligt brev. Men kan vi vara säkra på att alla tal är noggrant nedskrivna? I början på 1900-talet var det många teologer som var skeptiska till detta. De ville helt enkelt påstå att 14 talen var helt igenom litterära skapelser av Lukas utan någon förankring i den historiska situationen. De var skapade, ansågs det, för att teologiskt tolka den berättelse i vilken de var insatta. Det finns nog fog för denna tanke eftersom vi vet att Lukas inte var med när många gjorde sina uttalande. Det är från och med Apostlagärningarna 16:10 som vi har de så kallade vi texterna där Lukas fanns med Paulus på hans resor. Men mot slutet av 1900-talet har man nu tagit en helt annan inställning till talen. Lukas har gjort, som var vanligt när han skrev boken, en sammanfattning av talen. Talens innebörd har förmedlats till honom eller att han själv har hört talen och gjort en noggrann sammanfattning. Men precis som när någon idag sammanfattar en annans persons muntliga framställning kvarstår det faktum att talet verkligen hållits. Ett exempel från 300-talet f Kr bevisar att Lukas har på ett noggrant och ärligt sätt skrivet ner talen i enlighet med dåtidens skrivtraditioner. Thukdides, en grekisk författare, skrev om kriget mellan Aparta och Athen. 15 Han berättar att han inte ord för ord återgett de tal han lagt i sin text. Han har i stället ansträngt sig att verkligen återge innebörden i det som blev sagt. Återigen kan vi lita på Lukas som författare talen och dess innehåll är äkta. Jesu centrerade tal Flera av de mest kände talen skildrar Jesus liv. I följande tabell jämförs talet Petrus gjorde på Pingstdagen med Paulus tal i Antiochia, Pisidien. Petrus tal Apg 2 Paulus tal Apg 13 Apg 2:22 Jesus från Nasaret Apg 2:23 Spikat fast på ett kors Apg 13:27- Jesus orättvist dömd till döden 29 Apg 2:24 Uppståndelsen Gud väckte Apg 13:30 Uppståndelsen Gud väckte 14 Citat Hela världen väntar av Anders Sjöberg sida Citat Hela världen väntar av Anders Sjöberg sida 76 21

22 Jesus från de döda Jesus från de döda Apg 2:38 Budskapet om: omvändelse, dop och ande dop Apg 13:38-39 Predika syndernas förlåtelse, rättfärdighet genom att tro Apg 2:41 Resultatet: 3000 frälste Apg 13:48 Resultatet: Alla som var bestämda till ett evigt liv kom till tro Dessa Jesu centrerade tal bör ligga till grund för hur en evangelistisk predikning även idag bör formas frälsningen sker endast genom Jesus Kristus. Observera att substansen i förkunnelsen är alltid detsamma men sättet att förmedla det skiftar. Ur förkunnelsen i Apostlagärningar kan vi utskilja fyra olika steg som bör finnas med i en evangelistisk predikan. De är: 1. Yttersta tiden är här 2. Guds rike är nära 3. Omvändelse och förlåtelse 4. Jesus kommer igen Yttersta tiden är här I och med Jesu ankomst går världen mot sitt slut. Jesus enligt apostlagärningarna 1:9, 11 har lämnat jorden och ska återkomma till jorden på samma sätt. I och med Kristi himmelsfärd skulle Guds Ande komma över Guds folk. Joel profeterade om just detta och Petrus i sitt tal på pingstdagen citerade profeten: Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar (Apg 2:17) Bevis på detta skedde då det hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål (Apg 2:2-4) Så enligt Joel lever vi nu i de sista dagarna. Jesu uppståndelse är beviset Petrus kunde påpeka för hans åhörare att de hade både sett och hört om alla under och tecken Jesus gjorde under hans livstid (Apg 2:22, 10:38). Under och tecken var inte den viktigaste bekräftelsen att Jesus var/är Guds son, utan dess facto att Jesus blev väckt av Gud från de döda och att han sitter vid Guds högra sida (Apg 2:24, 10:40, 13:30). Den första församlingen var övertygad om att detta var en orubblig sanning som blev församlingens huvudsats när den predikade ordet. Om Jesus inte hade dött, begravts, uppstått och farit till Fadern i himlen är det kristna budskapet bara tomma ord. Paulus argumenterade i sitt brev till församlingen i Korint om beviset och värde i Kristi uppståndelse, han skrev: Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor Men nu har Kristus uppstått från de döda (1 Kor 15:13-22) Det är uppståndelsen som skiljer kristendomsbudskap från andra religioner. 22

23 Guds rike är nära Jesus sade: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. (Markus 1:15) Detta uttryck fanns ofta på Jesu läppar. I det gamla testamentet frälsningen var främst för Guds eget folk. I Jesu undervisning uppenbaras Guds plan. Han förklarade detta för Nikodemos i den välkände versen: Så älskade Gud världen (Joh 3:16). Guds mål var/är att frälsa hela världen oavsett om vi är judar, greker eller övriga hedningar. Budskapet om frälsning fanns/finns här och nu. Återigen från Petrus tal på Pingstdagen: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. (Apg 2:38) Omvändelse och tillhörighet till Guds rike sker i samma ögonblick. Detta började i och med pingstdagen blev verklig. Omvändelse och förlåtelse Omvändelsens budskap är nog den viktigaste delen i Apostlagärningarnas förkunnelse. Petrus ropade till folket i Jerusalem: omvänd er (Apg 2:28) Paulus till fångvaktare i Filippi Tro på herre Jesus (Apg 16:31) Kung Agrippa var på vippen att bli en kristen när Paulus talade till honom. Agrippa svarade Paulus: Det går fort för dig att få mig till kristen. (Apg 26:28). Gud är verksam Frälsning är inte en människas verk utan det är Guds helt och hållet. Till det judiska rådet sade Petrus i sitt försvarstal: Honom (Jesus som är nyckeln till vår frälsning) har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. (Apg 5:31) När det gäller hedningarna berättade Paulus efter den första missionsresan: om hur mycket Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. (Apg 14:27). Några dagar senare förklarade Petrus att Gud: valde ut mig bland er, så att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. (Apg 15:7) Trotts att det är Guds vilja att frälsa varje individ, Apostlagärningarna visar att det nödvändigt att individen själv fattar sitt beslut att följa Jesus, att bli frälst, varken Gud eller någon annan kan göra det åt dig och mig. Jesus kommer igen Änglarna sade till Jesu lärjungar: Galileer varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen. Apg 1:11 Efter det sista mötet med Jesus fick lärjungarna veta att Jesus skulle komma igen. De uppfattade detta som en verklighet vilket kunde ske när som helst. Även om predikningarna i Apostlagärningarna sällan tog upp ämnet att Jesus ska komma igen, präglades budskapet av detta ändå. Om vi läser i Petrus och Paulus brev förstår vi att församlingen, genom apostlarna och evangelisterna, var medvetna om att Kristus snart skulle återkomma (läs 1 Thess 4; 2 Pet 3). Pauli ord till församlingen i Korinth speglar just detta när han skrev om hur viktigt det är att vara frälst här och nu: Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag. (2 Kor 6:2) Det finns en underliggande tro i boken att Jesus skulle komma snart och att det var viktigt att så många som möjligt fick höra evangeliet och bli frälsta. 23