november 2014 nr 8 Pargasiternas infoblad

Transkript

1 Parentesen november 2014 nr 8 Pargasiternas infoblad Om november enligt bondepraktikan De rika nu feta gäss af mig köper, Jag hugger wed, till elden jag löper. Till bad och okyskhet will jag icke råda, att taga drick och åderlåta. Höres tordön det tecknar gott år. I denna månad gör intet svettbad, bruka varm mat, senap, litet varm getmjölk, därav bekommer du ett vackert ansikte. En sträng och långvarig vinter inträffar om november har torr väderlek utan frost samt att löven i denna månad ännu icke fallit av träden. Foto: Jatta Laineenkare 1

2 Pargasiternas händelsekalender hösten /11 Månadsmöte med valmöte på Brandkårshuset kl Grupp 4. 20/11 Förbundets höstmöte i Tammerfors 24/11 Lillajulskryssning 8/12 Styrelsemöte på Vepovägen 3 kl /12 Musikresa till Åbo (musikgrupperna Da Capo och Encore) Julfest på Brandkårshuset kl Grupp 5. Grupp 5 håller decembermånadsträffens förberedande möte tisdagen den 25 november kl i Seniorum, Strandvägen 1 (vid hotellet). Sammankallare Rainer Wahtera, tfn Måndagar kl Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista. Måndagar kl Boccia i Yrkesskolans gymnastiksal (ej 24/11). Måndagar kl Bridge i Seniorboendets klubblokal på Vapparvägen. Tisdagar kl Bowling (nybörjare) i bowlinghallen enligt deltagarlista. Fredagar kl Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista. Fredagar kl Vattengympa i Folkhälsans hus Ledare: Boccia, Estrid Enlund ; Bowling, Bo Åkerholm ; Bridge, Jan-Eric Bergquist ; Vattengympa, Olle Anckar Musik och Trädgård enligt separata kallelser från gruppledarna. Da Capo: Kurt Långbacka , Encore: Olle Anckar Trädgård: Pirkko Lehtonen (se s. 5) Foto: Jatta Laineenkare Redaktörer för detta nummer: Marianne Saanila (marianne.saanila@parnet.fi, ) Mikael Reuter (mikael@undala.fi, ) 2

3 PARGAS SVENSKA PENSIONÄRER r.f. Styrelsens sammansättning och funktionärer 2014 Styrelsen Ordförande Jan-Erik Bergquist Vice ordförande Olle Anckar Sekreterare Mai Lindblom Kassör Synnöve Ljung Pirkko Lehtonen Robi Lindblad Bjarne Nylund Marianne Saanila Ralf Wahtera Funktionärer Medlemssekreterare Synnöve Ljung Pressombud Bjarne Nylund Skattmästare Jörgen Hollstén Teknikansvarig Ralf Wahtera Fotograf/Klippboken Robi Lindblad Reseledare Asta Lindholm, Rauni Schleutker Parentesens redaktion Mikael Reuter, Marianne Saanila Datorhandledning Arvo Björkroth Webbansvarig Lilly Hollstén Webbredaktör Gusse Laurén Webbadress Behöver du hjälp för att kunna använda dator? Du kan kontakta datorhandledarna per telefon: Arvo Björkroth Lilly Hollstén Lars-Henrik Karlsson (Excel) Gusse Laurén Mai Lindblom

4 Ordförandens spalt Till dig som ännu inte är medlem i vår förening: Även om hösten 2014 lider mot sitt slut stannar livet inte upp. Det gör det inte heller när du blir pensionär. Du har ännu mycket kvar att få och ge. Ett naturligt steg är därför att du ansluter dig till vår lokala svenska pensionärsförening Pargas Svenska Pensionärer. Du registreras som medlem genom att betala medlemsavgiften i början av Genom att ansluta dig bidrar du till den röststyrka som behövs för att också pensionärerna ska höras i de samhälleliga beslutsprocesserna. I föreningens regi kan du delta i bl.a. resor, teaterbesök, olika fysiska aktiviteter och vår omfattande smågruppsverksamhet. Medlemskapet ger dig föreningsgemenskap i din närmiljö. Som medlem får du Pensionärsförbundets tidning GOD TID nio gånger per år med information om hälsovård, socialpolitik, datateknik, resor, pensionsfrågor m.m. VÅR VERKSAMHET BASERAR SIG PÅ GEMENSKAP, SPRÅKIDENTITET OCH LIVSKVALITET. Föreningen informerar om sina olika aktiviteter i region Åboland på vår hemsida i föreningsspalten i Pargas Kungörelser och i vår medlemstidning Parentesen som kommer ut med nio nummer om året. Antalet medlemmar i dagens läge är drygt 430. Ordförande Jan-Erik Bergquist tfn Vice ordförande Olle Anckar tfn Sekreterare Mai Lindblom tfn Extra exemplar av Parentesen kan avhämtas på Booklet, Strandvägen 16 A 4

5 Reseledarna har ordet Måndag Lillajulskryssningen från Åbo med Amorella som avgår kl Avfärd från Pargas busstation 7.00 (Obs. ändrad avgångstid!) Kryssningen är fullbokad (ca 50 personer) Lördag 24/ Farsen Liket som visste för mycket, Fallåker, Esbo. Ca 40 euro. Bindande anmälan så snart som möjligt. Lördag Mamma Mia, Helsingfors, Svenska Teatern. Fullbokad Polen, Kraków med omnejd. Resan fullbokad (33 deltagare). Reseledarna är på plats kl före månadsmötet. Kontaktuppgifter: Asta Lindholm Rauni Schleutker Astas konto FI Sent i november Vad gör trädgårdsgruppen Perennerna i november? Tänker förstås på de gamla goda växterna som finns vilande i jorden i våra trädgårdar och väntar på att ett vitt, varmt och vackert snötäcke skall lägga sig över marken och skydda de kära gamla vännerna. För den som har vågat sig på att plantera nya bekantskaper eller sått ett perennfrö blir det extra spännande att vänta till våren och se om det har lyckats. Ibland har man tur, ibland inte. Men lökväxterna kan man (nästan) alltid lita på. Sätter man en tulpanlök så får man en tulpan. Vår verksamhet under året 2014 började med ett möte i Skräbböle ungdomsgård "Barakken" i mars. I april hade vi ett möte hos Christina Karlsson i hennes lusthus. Det var en vacker men kylig kväll. Trångt men gemytligt. Föga anande vi då att det var det sista mötet hon var med om. I slutet av maj träffades vi hos undertecknad, en likaledes vacker men kall kväll. Sedan kom sommaren, stundom sval, stundom nästan olidligt het. Det blev ingen resa, ingen utfärd förutom den trevliga resan till Nystads blomstermässa som Asta Lindholm hade ordnat för Pargasiterna. Flera "perenner" var med på resan och många perenner inhandlades. I september och oktober tog vi oss själva i kragen och träffades igen. Ännu en träff ska vi ha i år, ett kaffe/glöggmöte och då ska vi planera för ett gott nytt år För den som vill pigga upp sig i höstmörkret, föreslår jag inköp av en amaryllislök som förhoppningsvis passar på att blomma till jul. Sedan gäller det att inte heller glömma att inhandla talgbollar och solrosfrön till våra små fågelvänner. En riktigt trevlig "lillajulstid" önskar Pirkko Lehtonen PS Rubriken är lånad av Tove Jansson, läs gärna hennes bok Sent i november! 5

6 Vårt behov av gemenskap I det lilla rum där Pargas flyktinghandledare Gudrun Degerth tar emot finns det inte mycket tom golvyta kvar. Överallt tornar mjuka svarta påsar fulla med kläder upp sig i konkurrens med knöliga paket där allt från husgeråd, leksaker eller spel sticker fram. Allt vittnar om Pargasbornas engagemang för att flyktingfamiljerna från Syrien som den 1 december flyttar in i höghus i Söderby och Tennby ska känna sig välkomna. Än så länge vet man bara att det handlar om fyra familjer med 9 vuxna och 11 barn i åldern 2 12 år. Den första tiden för flyktingarna handlar om allmän acklimatisering och orientering i vårt samhälle med tolkhjälp, man vet inte vilka språkkunskaper flyktingarna har. Efter jullovet börjar barnen i skolålder gå i skola och de mindre i dagvård, medan de vuxna får delta i frivillig språkundervisning i medborgarinstitutets regi. Men det finns mycket i vår vardag som kan vara svårt att förstå och ta till sig när man kommer som flykting från ett land i krig. Det finns därför rum för oss alla att fundera över vad vi kan göra för våra nya invånare. Till en början kan vi säga hej till dem när vi möter dem. Och när det gäller praktiska göromål är listan hur lång som helst, men i första hand kan man hjälpa dem vid butiksbesök, på posten, biblioteket och apoteket. När en familj blivit mer bekant kan vi pensionärer dela med oss av våra livserfarenheter i form av t.ex. recept och handarbete eller hantverk, eller kanske rentav vara barnvakter. Röda Korsets lokalavdelning har ju en omfattande vänverksamhet, och här finns ett flertal intresserade som är beredda att rycka in. Också marthorna är inkopplade, de har bl.a. donerat kaffekokare och Partel en mobiltelefon till varje familj. I Houtskär har halva befolkningen stickat sockor, och även i Nagu och Korpo har privatpersoner ställt upp på olika sätt. Olika föreningar som Piffen och Missionsboden deltar också i aktiviteter för flyktingarna. Till en början står staden för familjernas uppehälle, men alla kostnader ersätts av staten, dvs. NTM-centralen i fyra års tid. Och när det gäller hälsovården har vi till all lycka en läkare som talar arabiska. Den som känner att den vill bidra med något kan vända sig till Gudrun Degerth på numret Det som eventuellt behövs rent materiellt är gardiner samt golv- och bordslampor. För övrigt kan vi begrunda Stig Dagermans ord i dikten En broder mer. Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ. Endast en sak kan du göra: en annan människa väl. Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder mer. Marianne Saanila 6

7 Ortnamn i Åboland Ett drygt trettiotal pensionärer och andra åhörare hade mött upp på Stadshuset den 8 oktober då namnexperten Ritva-Liisa Pitkänen tillsammans med mig berättade om ortnamnen i vår skärgård. Föreläsningen gavs i Medborgarinstitutets och Pargasitens regi. Pitkänen har för närmare trettio år sedan disputerat på en avhandling om lånenamn av finskt ursprung i Åbolands skärgård. Varför behöver vi ortnamn? Ja, för det mesta av rent praktiska skäl. Vi måste på ett enkelt och entydigt sätt kunna hänvisa till en viss ort så att den vi talar med förstår oss det må sedan handla om en kommun, en vik eller en åkerlapp. Med tiden har förstås behoven förändrats. I dag har t.ex. det förändrade jordbruket lett till att det inte längre finns så många som vet vad enskilda åkertegar heter. Det som på många sätt gör ortnamnen i våra kustregioner och vår skärgård speciellt intressanta är det historiska språkmötet mellan svenska och finska. Som vi vet skedde den stora inflyttningen av svenskar till sydvästra Finlands kust- och skärgårdsområden från senare hälften av 1100-talet och framåt. Här mötte de inflyttade svenskarna en ganska gles finsk befolkning, som delvis vistades i skärgården bara för fiske och säljakt. Kontakterna var uppenbarligen fredliga, och de inflyttade lärde sig och övertog en hel del av de ortnamn som den finska befolkningen använde. De namnen har sedan i varierande grad anpassats till svenskan och förändrats i enlighet med ljudutvecklingen i svenskan, så att t.ex. långt a har blivit å som i -saar>-sor och -maa >-mo (jfr bat > båt). De äldsta namnen är alltså av finskt ursprung, och de betecknar framför allt för den tidens förhållanden viktiga orter som öar, uddar och vikar som man behövde känna till för att kunna orientera sig. Vi har alla kommit i kontakt med en mängd namn på t.ex. -mo (av fi. maa), -sor (av saari), -lot (av luoto) och inte minst -lax (av laksi, en äldre form av lahti). Här kan nämnas Sydmo (av ett ursprungligt finskt Sydänmaa), Åvensor (Ahvensaari), Rilot (Riihiluoto) och Lielax (Liivalaksi?). I många fall kan vi med vår kännedom om landhöjningen veta ungefär vid vilken tid de namnen måste ha getts ett namn som Kuivalaksi (dagens Kvivlax) bör rimligtvis ha getts först när viken i fråga var rätt grund och vikbottnen började torka, men innan den helt hade upphört att vara en vik, vilket torde föra oss till mitten av det första årtusendet i vår tideräkning. När den svenska befolkningen slog sig ner här och byggde sig gårdar och byar kunde de antingen låna och anpassa existerande finska namn som Hyvilemp (Hyvälempi), Lemlax (Lemmenlaksi?) och Jermo (Järvimaa) eller skapa sina egna namn som Domarby, Fallböle, Norrby och Rövarnäs (därmed inte sagt att just dessa skulle vara så gamla). Flera av de finska bynamnen levde förstås också kvar med en finsk befolkning. Och namnet Finby är uppenbarligen givet av svenskar men syftar på en by med finsk befolkning. I det sammanhanget kan vi också nämna Mustfinn, som möjligen återgår på det finska begreppet 7

8 musta kansa, varmed avsågs samer. Nya finska gårdsnamn har kommit till i samband med finsk inflyttning efter kriget, t.ex. Koivula, Lintula. Odlingar och andra motsvarande orter har fått sina namn allteftersom de har tagits i bruk: Storfallet, Långängarna, Oxhagen.. I den yttre skärgården hade den finska befolkningen inte rört sig så mycket, och därför är ortnamnen där huvudsakligen av svenskt ursprung, med vissa undantag som Jurmo (i mitten av 1200-talet skrivet Iurema). En påfallande omständighet när man jämför skärgårdskommunerna med t.ex. Åbo och huvudstadsregionen är att relativt få orter har skilda namn på svenska och finska (bortsett från vägnamn och motsvarande). Det är framför allt de gamla socknarna som har dubbla namn: Kimito/Kemiö, Pargas/Parainen, Nagu/Nauvo osv. I Pargas finns ju dessutom ett antal ofta relativt sentida namnpar som Rödjan/Raivio och Ljusudda/Valoniemi, och t.ex. Kapellstrand har fått sitt finska namn Kappelin ranta i modern tid. Sysilax har fått en finsk form Sysilahti som återgår på den svenska, och alltså inte motsvarar den ursprungliga finska som troligen var Sisulaksi. Att sundet mellan S:t Karins och Pargas heter Rävsundet på svenska och Kirjalansalmi på finska beror på att man brukar namnge sund enligt det som ligger på andra sidan sundet. Från Pargas sett är det alltså Rävnäs, och från Kustö sett Kirjala. Lite speciellt är det ju att det svenska Rävnäs finns på den finska sidan medan det finska Kirjala finns på den svenska sidan av sundet. Bland de enskilda namnen kan vi ta upp de gamla sockennamnen Korpo, Nagu och Pargas. Någon säker etymologi finns inte för något av dem, men namnforskarna utgår från att de ursprungligen är finska namn och antar att Nagu och Pargas troligen återgår på personnamn (Nako, respektive ett namn relaterat till fi parka). Också Korpo kan innehålla ett personnamn (kanske relaterat till fågelnamnet korppi korp ), eller så kan det vara ett naturnamn bildat till fi. korpi ödemark. Sockennamnet Houtskär återgår med största sannolikhet på ett finskt Hautasalo, där hauta antingen syftar på forngravar eller har den i skärgården vanliga betydelsen fördjupning, bottensänka, fiskeplats. Efterledet -salo (eller möjligen alternativt -saari) har sedan omtolkats till sv. -skär. Under föreläsningen ställdes det frågor och gavs svar om många andra namn, men de kan inte tas upp här. Jag rekommenderar alla intresserade att bekanta sig med en relativt ny webbplats med finlandssvenska bebyggelsenamn, tolkade av professor Lars Huldén: Mikael Reuter 8

9 Isbelagd Vi bodde på ett härligt ställe vid gamla Sportplanen. Hela sommaren var planen fylld av aktiviteter men också av minst lika spännande och medryckande sysselsättningar och nöjen om vintrarna. Allt började då Frivilliga Brandkåren, storligen beundrad och begapad av oss ungar, vid första kalla senhöstdag drog en sugslang till Kalkhamnen, kopplade den till en stor brandspruta och började islägga Sportplanen som snart fick en tunn yta av is. Och eftersom gamla tvåhjuliga sprutan Tysken försedd med hästskaklar gav så oerhört hårt tryck, slängdes slangföraren ibland omkull i komiska våta kullerbyttor. Men Sportplanen fick sin tjocka isbeläggning. Och vi fick bråttom med att föra vinterkängorna till Skomakar- Kronström, nära Småskolan, för att få en grop i klackarna, täckt av en fastskruvad järnplatta. Detta för att nurmisarna, skridskorna, skulle hållas på plats. Vidare gällde det att av Mamma tigga pengar till en säsongbiljett, en nummerförsedd blå triangel av hård kartong. Den syddes fast på vinterjackans uppslag. Nittonhundratalets underbara värld. Bakom Väiskis koppi leder oasfalterad väg till Skräbböle. Till höger om skridskobanan Skyddskårshuset som revs och Föreningshuset som brann upp. Till vänster gamla Samskis, i dag Bantis. 9

10 Skridskobanan var plankomgärdad och enda ingången fanns på sydsidan vid Väiskisbutkan. Väinö Grönroos var banans vaktmästare, en stor berättare och humorist. Sommartid var han pråmskeppare och sa sig gärna vilja växla jobb och tider sinsemellan. Vi förevisade jackuppslag och märke åt Väiski i biljettluckan, han drog undan en järnbult och grindens vändkors släppte in oss. Två små baracker var omklädningsrum där vi med nyckeln vi bar i ett snöre kring halsen spände fast nurmisarna i monokängorna. Eller bytte till moderna hockeyskridskor som jag aldrig fick. Halvgamla pojkar som hade hjälpt Väiski att skotta och skyffla snön från banan fick tillträde till hans butka, fick höra yviga berättelser, elda kaminen, gå ärenden och koka kaffe och korv. Därefter kunde Väiski med viktig och myndig ton i takets högeffektiva högtalare meddela skridskoåkarna och hela trakten: Givakt! Givakt! Knackkorv med senapp! Banans kväll började på allvar då Väiski startade grammofonen och man började skrinna runt banan, motsols. Issporter var förvisade till dagtid. Mitt på planen höll isprinsessorna till. Två, kanske tre flickor, vars föräldrar anskaffat Hollywood-inspirerade dräkter och de vita, vackra, men dyra skönskrinningsskridskorna, gjorde sina åttor, skrann fågel och försökte rotera karusell i tomrummet mitt på banan. Några hopp såg vi inte. Vi som cirklade hade med oss en rem med spänne för att spänna fast skridskon. Men avsikten var nog att av den göra en ögla för vinterklädda handen. Bakom det låg en hemlig förhoppning och en invit: Någon skulle komma och ta tag i remmen och skrinna med ett varv, kanske flera, ett sätt att träffas, bli bekant och umgås och visst blev några också förälskade, kanske påverkade av högtalarmusiken. Knappast var det Väiski som hade valt skivorna. Kanske snöskottargänget hade påverkat valet, för musiken gillades stort. Väiskis favoritmelodi var nog Flygarevalsen, så ofta som han spelade den: Hemåt på stolta vingar under himmel blå ett aeroplan sej svingar. Svenska tös hallå! Min lilla hjärtevän, är du mej trogen än? Härligt, härligt, då kommer jag igen. Andra favoriter var Sven Olof Sandberg, Georg Malmsten, Harry Brandelius och naturligtvis Tutta Rolf med visan: Nu ska vi opp, opp, opp opp på den gryende kärlekens topp, topp, topp. Kom, kom, kom bara med mej och skyll inte på några om, om, om. Visst är du kär, kär, kär... 10

11 Men isbanemusiken som varje kväll ljöd över Malmen fick snart häftig kritik. Kyrkoherden, som också var religionslärare i Samskolan, var ytterst upprörd, predikade och fördömde. Värst av all spelad musik var Sonia Estelles sång En stilla flirt. Den började: Jag är en liten Eva som funnit lust att leva i det paradis som omger mig Jag gör vad mig behagar och ler åt alla lagar som förbjuder det som lockar mig. Vem kan lägga band på en trånande mun och den längtan som föds denna stund? Varför försaka en enda liten stilla flirt, Stunden kommer kanske aldrig tillbaka. Varför försaka en enda liten hemlig kyss, Kyssen kommer kanske aldrig tillbaka. Ta vad som bjuds när du får någonting Erfarenheten den kostar dig ingenting. Vår isbelagda Sportplan var inget omoraliskt syndens näste. Flirtar försakades nog inte där i cirkelrotationen med en eventuell vän i remöglan, men platsen, folksamlingen och de dubbla vantarna gjorde samvaron mycket annorlunda än vad kyrkoherden lyssnade sej till att tro. Sedan kom krigen och allting blev annorlunda. I dag är gamla Sportplanen mellan Föreningshuset och Samskolan ett minne blott, men ett ljust och sympatiskt minne. Olof Nordström 11

12 Pargas Svenska Pensionärer r.f. Valmöte Föredragningslista 1. Mötet öppnas 2. Val av mötesordförande och mötessekreterare 3. Val av protokolljusterare 4. Mötets laglighet och beslutförhet 5. Godkännande av föredragningslistan 6. Verksamhetsplan för år Medlemsavgiften för år Budget för år Val av ordförande för PSP för ett år 10. Val av fyra styrelsemedlemmar 11. Val av två verksamhetsgranskare och ersättare för ett år 12. Eventuella övriga ärenden 12