Hepatit C hos patienter efter blodtranstransfusion. resultat av screening

Transkript

1 Hepatit C hos patienter efter blodtranstransfusion resultat av screening

2 Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN Artikelnr Publicerad juli

3 Förord Socialstyrelsen publicerade i oktober 2007 rekommendationer om screening av vissa grupper som kan ha smittats med hepatit C via blodtransfusion under åren , rekommendationerna uppdaterades I rekommendationen framgick att Socialstyrelsen skulle genomföra uppföljningar av denna screeningverksamhet. Socialstyrelsen har tidigare följt upp landstingens screeningverksamhet hösten En ny uppföljning har genomförts under april maj 2011 och redovisas i denna rapport. Uppföljningen har utförts och sammanställts av Ann-Sofi Duberg, infektionsläkare vid infektionskliniken, Universitetssjukhuset i Örebro. Agneta Holmström Enhetschef Hälsoskydd och smittskydd 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Introduktion 8 Bakgrund 8 Resultat 10 Allmänt 10 Har man screenat riskgrupperna? 13 Erfarenheter av aktiv spårning av personer som tillhör riskgrupperna 14 Erfarenheter av mödravårdsscreening 15 Framtidens screeningarbete 15 Diskussion 17 Referenser 19 5

6 6

7 Sammanfattning Tack vare screeningverksamheten har cirka 350 transfusionssmittade upptäckts och kan bli aktuella för behandling. Många har varit kvinnor som fått blod i samband med graviditet och förlossning, dessutom har många som smittats i samband med kirurgi och/eller trauma i vuxen ålder identifierats. Dessa personer har upptäckts tack vare landstingens allmänna screeningkampanjer. Man har däremot inte lyckats att nå alla i de av Socialstyrelsen utpekade riskgrupperna som fått blod i barndomen. Endast ett fåtal ur denna stora grupp har kommit till provtagning och att aktivt eftersöka dessa personer har bedömts som mycket svårt utan tillgång till hälsodataregistren. I de landsting som aktivt spårat och skickat kallelsebrev har många uteblivit. 7

8 Introduktion Socialstyrelsen publicerade i oktober 2007 rekommendationer till landstingen om screening av vissa grupper som kan ha smittats med hepatit C-virus (HCV) via blodtransfusion under åren 1965 till och med Landstingen rekommenderades att aktivt leta upp och erbjuda HCV testning till personer som under hade hjärtopererats som barn, vårdats på neonatalavdelning för utbytestransfusion eller prematuritet, eller som hade behandlats för cancer under barndomen. Under 2010 utvidgades rekommendationen till att även inkludera kvinnor som transfunderats i samband med graviditet eller förlossning. Motivet till screeningen var att vid behov kunna erbjuda vård och behandling. Socialstyrelsen har tidigare följt upp screeningverksamheten hösten En ny uppföljning har genomförts under april-maj Här redovisas en sammanställning av resultatet utifrån den enkät som landstingen/regionerna har besvarat. Screeningrekommendationen med underlag från experter samt rapporter från tidigare uppföljningar finns publicerade på Socialstyrelsens webbplats Bakgrund Hepatit C-viruset (HCV) beskrevs första gången 1989 och diagnostik har varit möjlig sen HCV sprids framför allt via blod. Omkring 75 % av dem som infekteras får en kronisk, vanligen symtomfattig infektion. Av dessa utvecklar cirka 20 % skrumplever (cirrhos) efter år, och får därmed en förhöjd risk för levercancer [1,2]. På senare år har behandlingen av kronisk hepatit C förbättrats så att c:a 50 % av dem som behandlas läker ut infektionen och nya effektivare behandlingsmöjligheter kommer att utvecklas under de närmaste åren [3-5]. I Sverige var hepatit C ovanligt före 1965, spridningen tog fart under 1960-talet och kulminerade under 70-talet [6]. För närvarande uppskattar man att cirka 0,5 % av befolkningen är bärare av HCV och att ungefär personer har en diagnostiserad infektion, men det finns ett flertal personer som har kronisk hepatit C utan att veta om det [7]. I Sverige är intravenösa droger den vanligaste smittvägen men cirka 6 % av dem med diagnostiserad HCV-infektion har uppgett att de smittats via transfusion av blod eller andra blodprodukter 6, 7. Screening av alla blodgivare infördes under 1991, därefter har risken för smitta via blodtransfusion varit i det närmaste obefintlig. Därför är det huvudsakligen under perioden 1965 till och med 1991 som det i Sverige har funnits risk för smitta via transfusion av blod eller blodprodukter. Risken bedöms ha varit som störst under perioden och vid upprepade och stora transfusioner [8]. 8

9 Under 2007 tog Socialstyrelsen i samråd med en expertgrupp fram rekommendationer om screening av personer som kan ha fått blodtransfusion under åren Landstingen rekommenderades att aktivt söka fram och erbjuda testning till personer som kunde ha fått blodtransfusion som barn i samband med neonatalvård, utbytestransfusion, hjärtoperation eller cancerbehandling. Mycket talade för att en del av dessa personer var ovetande om att de fått blodtransfusion, att många fortfarande var i livet och var relativt unga, men att de kunde ha smittats med HCV för mer än 30 år sedan och nu löpte risk att utveckla allvarlig leverskada. Det konstaterades senare att även kvinnor som fått blodtransfusion i samband med graviditet och förlossning var en riskgrupp som behövde följas upp och som därför inkluderades i den reviderade screeningrekommendationen som kom februari 2010 [9]. Socialstyrelsens expertgrupp beräknade 2007 att det fanns cirka personer i livet som under perioden hjärtopererades som barn varav cirka 80 % fick blodtransfusion, 3000 som behandlades för cancer under barndomen varav % fick blod, som vårdades för neonatal utbytestransfusion och slutligen att 5 % av alla födda var prematurer (dvs. cirka under denna period) och att 20 % av dem fick blodtransfusion [8]. Förekomsten av HCV hos blodgivare var låg, 0,1-0,3 %, när HCV-screeningen infördes i början av 1990-talet [10,11], möjligen var den högre under 1970-talet. Risken för HCV-smitta har visat sig öka för personer som fått många och stora transfusioner och hjärtopererade patienter har haft hög risk för HCV-smitta [12]. Från GUCH-registret (registret för vuxna med medfödda hjärtfel) i Lund rapporterades HCV-infektion hos 9 av 118 undersökta som var hjärtopererade (totalt 660 opererade) [13]. Enligt dessa beräkningar ingick således cirka personer i de berörda riskgrupperna, varav individer beräknades ha fått blodtransfusion som barn under Gruppen med hjärtopererade bedömdes vara relativt lätt att spåra via journaler och GUCH-registret och många har också gått på kontroller och kan vara screenade även om det inte är konsekvent genomfört. Gruppen med cancerbehandlade har tidigare inte HCVscreenats, de bedömdes kunna spåras via journalgenomgång. De neonatalvårdade förmodades vara svårast att nå med informationskampanjer då de kan vara omedvetna om att de fått blod, det rekommenderades att de skulle spåras via journalgenomgång eller landstingens slutenvårdsregister. 9

10 Resultat Allmänt Många landsting planerade initialt att aktivt spåra personer i de definierade riskgrupperna. Man konstaterade snabbt att det var mycket svårt att identifiera dessa personer eftersom register i många fall saknades, det var mycket resurskrävande att gå igenom gamla journaler och det var ofta omöjligt att utifrån dessa gamla journaler bedöma om något blod hade getts. Endast ett fåtal landsting (fem) har bedrivit aktiv screening där de försökt spåra upp och kontakta personer som tillhör riskgrupperna. I dessa landsting har man gjort utskick till vissa riskgrupper som man lyckats identifiera eller till dem som fått blod under vissa årtal där register funnits tillgängliga. Alla landsting har bedrivit screening med hjälp av informationskampanjer till allmänheten. Man har informerat via media, presskonferenser, landstingens hemsidor, affischer på vårdinrättningar och i samband med mammografi. Dessa kampanjer har riktat sig till alla personer som kan ha fått blodtransfusion Berörda personer har erbjudits kostnadsfri HCVprovtagning. Det är stor skillnad mellan landstingen avseende hur aktiv man varit i sina informationskampanjer och hur mycket arbete man lagt ner för att följa upp resultatet av kampanjerna. I de landsting som varit mer aktiva har man tagit fler prover, ofta märkt remisserna och följt upp resultaten av proverna, och man har vanligen hittat fler HCV-positiva blodmottagare. Landstingen bedrev kampanjer till allmänheten framför allt under Information på landstingens webbplatser och vårdinrättningar har funnits kvar även därefter, men inga landsting har bedrivit någon ny allmän informationskampanj under Endast två landsting har haft nya screeningstrategier under åren , i Skåne har man bedrivit screening av gravida på MVC och i Västra Götaland har man bedrivit aktiv spårning av vissa riskgrupper. Sex landsting uppger att de vidtagit åtgärder för att nå kvinnor som fått blod i samband med graviditet och förlossning. Den stora mängden prover, cirka , samlades in under 2007 och framför allt 2008, men ytterligare cirka prover tillkom därefter. Av dessa totalt cirka prover rapporteras minst 554 (0,9 %) ha varit positiva i HCV-screeningtest, dvs. har antikroppar som tecken på en pågående eller utläkt infektion, varav 525 har testats med HCV-RNA och 389 (0,6 % av alla prover) har befunnits RNA-positiva, dvs. har en pågående kronisk infektion (tabell 1). 10

11 Tabell 1. Resultat av HCV-screening Landsting/region Antal provtagna HCV-RNA Screeningpositiva Prover Positiva Totalt Antal (%) Antal Antal (%) Stockholms läns landsting (89 a ) (1,2 a ) (1,0) Landstinget i Uppsala län (1,4) 14 5 (0,5) Landstinget Sörmland (1,0) (0,7) Landstinget i Östergötland (1,3) (0,5) Landstinget i Jönköpings län (188 b ) (0,4) (0,3) Landstinget Kronoberg (0,4) 6 3 (0,2) Kalmar läns landsting c 9 9 (0,1) Gotland (0,9) 8 3 (0,4) Landstinget Blekinge (0,5) 3 2 (0,3) Region Skåne (0,5) (0,5) Landstinget Halland d (0,9) (0,4) Västra Götalandsregionen e (1,2) (1,0) Landstinget i Värmland (1,2) (0,9) Örebro läns landsting c:a c 2 2 (0,2) Landstinget Västmanland (1,1) (0,8) Landstinget Dalarna f (0,7) 4 2 (0,3) Landstinget Gävleborg c 6 6 (0,4) Landstinget Västernorrland (0,9) 2 0 Jämtlands läns landsting (0,9) 13 7 (0,5) Västerbottens läns landsting (0,2) 3 3 (0,2) Norrbottens läns landsting (0,9) 22 7 (0,3) (0,9) (0,6) a Stockholm: 89 pos av 7473 märkta prover, totalt 123 smittskyddsanmälda transfusionssmittade hittade via screeningen. b Jönköping: Totalt 188 nya fall under kampanjen , varav 19 möjlig transfusionssmitta. c Kalmar, Örebro, Gävleborg: antal screeningpos ej angivet varför antalet RNA pos anges som en minimisiffra. d Halland: 31 pos i screening varav 13 indeterminanta i RIBA, således 18 pos HCV-ak. e Västra Götaland: märkta remisser, men sannolikt ytterligare >2000 med omärkta remisser f Dalarna: Fyra positiva varav 3 tidigare kända. Det skiljer sig mellan landstingen hur man rapporterat, därför är sammanställningen av antalet prover något osäker. Vissa landsting har inte använt märkta remisser, i enstaka fall har man angett alla HCV-tester som gjorts i länet eller uppskattat antalet prover utifrån den ökning av antalet HCVprover som sågs i samband med kampanjerna, men i de flesta fall har man rapporterat de prover som tagits med märkta remisser. Sannolikt är antalet prover som redovisas i tabellen en underskattning av det verkliga antalet, eftersom många troligen sökt för HCV-test utan att märkta remisser använts. Det finns en osäkerhet även i rapporteringen av hur många prover som utfallit positivt. Vissa har rapporterat alla prover som varit positiva i screeningtest trots att flera av dessa prover varit falskt positiva och utfallit som negativa eller indeterminanta i verifikationstest. Någon har noterat alla länets HCV-positiva prover oavsett smittväg, andra har rapporterat ökningen av HCV-positiva prover jämfört med tidigare år som ett resultat av scree- 11

12 ningen. De flesta har rapporterat de positiva prover som kommit med märkta remisser även om det ibland funnits tvivel om smittvägen. Utifrån rapporterade prover så har man funnit 552 anti-hcv-positiva prover och av 525 HCV-RNA tester var 389 (74 %) positiva. Detta utgör 0,6 % av alla prover. Som nämnts ovan finns dessutom troligen positiva screeningprover utan märkta remisser. Detta stöds av den ökning av HCVanmälningar till SMI som sågs under Enligt Smittskyddsinstitutet har det under åren anmälts 294 personer med hepatit C (varav 207 under 2008) där man angett att de fångats upp tack vare screeningverksamheten. Dessutom anmäldes under 2008 ytterligare närmare 147 personer med inhemsk transfusionsmitta. Det var alltså totalt 354 det året jämfört med tidigare per år och 45 under Totalt under åren har 613 personer med trolig inhemsk transfusionssmitta anmälts till Smittskyddsinstitutet mot förväntade cirka 250 (figur 1). Figur 1. Hepatit C-smittade via blod eller blodprodukter i Sverige, anmälningar enligt smittskyddslagen åren Källa: Smittskyddsinstitutet 12

13 Har man screenat riskgrupperna? Endast fyra landsting har rapporterat vilka riskgrupper som provtagits. Flera landsting rapporterade dock att flest prover tagits på personer som utifrån ålder inte kan tillhöra de definierade riskgrupperna och att cirka 80 % varit kvinnor (75 88 % kvinnor i de 12 landsting som rapporterat könsfördelning). Många anger att de i stort sett inte hittat någon ur de definierade barnriskgrupperna. I några landsting har många hjärt- och onkologbarn screenats redan tidigare. Många screeningpositiva har varit kvinnor som fått blodtransfusion i samband med graviditet och förlossning. Åtta landsting (Stockholm, Blekinge, Halland, Västra Götaland, Värmland, Västmanland, Dalarna och Västerbotten) har rapporterat HCV-positiva uppdelat på riskgrupp (tabell 2). Tabell 2. Positiva prover fördelade på riskgrupp (resultat från åtta landsting) Riskgrupp Screeningpositiv HCV-RNA testad HCV-RNA positiv Antal Antal Antal Neonatal/prematur Barncancer Barnhjärtoperation Barn, annan op/trauma Graviditet/förlossning Vuxen kirurgi/trauma Vuxen, annan sjukdom Från Smittskyddsinstitutet rapporteras att av dem som anmälts med inhemsk transfusionssmitta var 64 % kvinnor och åtminstone hälften var så pass gamla att de inte kan ha ingått i barnriskgrupperna (figur 2). 13

14 Figur 2. Födelseår och kön på dem som anmälts med inhemsk HCVsmitta genom blod eller blodprodukter. Källa: Smittskyddsinstitutet Erfarenheter av aktiv spårning av personer som tillhör riskgrupperna Fem landsting har på något sätt bedrivit aktiv screening genom att skicka kallelsebrev till vissa riskgrupper. Man har förvånat sig över den dåliga responsen, i Halland var det 264 (46 %) av 577 och i Västra Götaland 479 (11 %) av kallade som kom till provtagning åtminstone som ansvariga fått kännedom om. Övriga tre landsting har inte kunnat ange hur många av de kallade som kommit. I Halland har man utifrån ett diagnosregister kunnat spåra barnriskgrupperna från denna period. Av de kallade var det 264 (46 %) som kom till provtagning och man har totalt under screeningkampanjen tagit prov på 255 som vårdats pga. prematuritet eller neonatal utbytestransfusion, 20 som har cancerbehandlats och 61 med hjärtsjukdom under barndomen. Bland dem som kallades till provtagning hittade man ingen som var HCVpositiv, däremot identifierades två smittade som hade fått blod vid hjärtoperation som barn, men som själva sökte med anledning av kampanjen. Under sökte man i Västra Götaland aktivt efter dem som fått blod som barn under pga. solida tumörer, leukemier, hjärtoperationer, för tidig födsel (< 1500g) och Rh-immunisering/blodbyte. Tillsammans med neonatalverksamheten Sahlgrenska Universitetssjukhuset sökte man i alla tillgängliga register. Man konstaterade att de som vårdats pga. prematuritet eller neonatal utbytestransfusion inte var möjliga att spåra, men 14

15 man skickade brev till tidigare icke testade personer ur övriga riskgrupper, men provsvar har bara inkommit från 479 (11 %) av dessa. I Västra Götaland har man funnit att antalet provtagna personer efter brevutskick i de olika riskgrupperna varit 66 hjärtopererade, 140 cancerbehandlade för solida tumörer och 267 behandlade för barnleukemier. Dessutom fann man vid en registergenomgång att av hjärtopererade barn var 106 provtagna före screeningkampanjen, bland cancerbehandlade för solida tumörer fann man inga som var provtagna, men bland dem som var behandlade för barnleukemier var 559 provtagna redan före kampanjen. Som ett resultat av screeningen i Västra Götaland har man ur barnriskgrupperna funnit 5 hjärtopererade med positivt anti-hcv test (3 pos HCV-RNA) 3 prematurvårdade med positivt anti-hcv och HCV-RNA 10 med annan transfusionsorsak, exempelvis cancer i barndomen (8 pos HCV-RNA) Dessutom har man bland annat identifierat 54 anti-hcv-positiva (49 HCV- RNA-positiva) kvinnor som fått blod i samband med graviditet och förlossning. Erfarenheter av mödravårdsscreening Efter den första screeninguppföljningen 2008 diskuterades möjligheten av HCV-screening av gravida på MVC. I Region Skåne HCV-screenades under 2009 och 2010 en tredjedel av alla gravida, (av ) under 2009 och (av ) under Denna screening resulterade under 2009 i 29 screeningpositiva prover, varav 22 var ospecifika (falskt positiva) och 7 var nyupptäckt hepatit C. Under 2010 var 38 screeningpositiva, varav 34 var ospecifika, en var utläkt, en var redan känd och 2 var nyupptäckta HCV-infektioner. Totalt resulterade prover i 9 (0,08 %) nyupptäckta HCVinfektioner. Av dessa bedömdes 8 hade riskfaktorer som borde ha gjort att man funnit dem med riktad screening (6 hade anamnes på tidigare missbruk, 2 var invandrade från Kongo respektive Polen), medan en kanske man inte hade hittat. I Skåne rekommenderar man inte generell MVC-screening, delvis med tanke på den oro det stora antalet ospecifikt positiva screeningprover orsakade. Framtidens screeningarbete På frågan om hur screeningarbetet kommer att fortsätta svarade majoriteten att de kommer att ha fortsatt information på vårdgivares webbplatser och fortsatt möjlighet till provtagning men inga nya kampanjer. Några landsting väntar på nya direktiv. Ett landsting funderar på ny kampanj riktad till kvinnor som fött barn före 1992 och två landsting ska möjligen införa generell HCV-screening på MVC. Endast fem landsting har uttryckt att fortsatt screeningarbete behövs, men 14 anser att man inte har nått alla transfusionssmittade personer som är möjliga att nå. Från flera håll menar man att många i barnriskgrupperna inte 15

16 kommit till provtagning och att det troligen finns en relativt stor grupp i åldern år som inte testat sig trots att informationen varit extensiv, eller trots att de blivit kallade till provtagning. Någon menar att alla som vill har haft möjlighet att lämna prov, att det också finns ett egenansvar. Många anser att man inte nått de utpekade riskgrupperna men att man gjort vad som är möjligt. Flera landsting menar att för att kunna spåra de som kan ha smittats som barn behövs tillgång till födelseregistret, men samtidigt undrar man hur man ska motivera yngre människor att komma. Förutom barngrupperna framstår kvinnor som fått blod i samband med graviditet och förlossning som en klar riskgrupp för transfusionsorsakad HCV-infektion. Några andra riskgrupper har inte lyfts fram från landstingens representanter. I enkätsvaren framförde flera en önskan om en nationell strategi för att nå de personer som kan ha drabbats av transfusionsöverförd HCV och man undrar om SKL och Socialstyrelsen kan ta initiativ till en nationell satsning med en generell informationskampanj. 16

17 Diskussion Screeningkampanjen har varit lyckad så till vida att man under perioden (framför allt under 2008) lyckats identifiera cirka 350 fler transfusionssmittade personer än vad man annars skulle ha gjort. Detta stöds av de inrapporterade resultaten samt av statistiken från Smittskyddsinstitutet. Dessa personer har vanligen remitterats till en infektionsklinik för ställningstagande till hepatit C-behandling, men landstingen har inte kunnat redovisa hur många som kan bli aktuella för behandling. Med ledning av en nyligen publicerad studie från Västra Götaland är det sannolikt att majoriteten av de transfusionssmittade kan vara aktuella för behandling [14]. I ovan nämnda studie från Västra Götaland presenterades resultaten från den allmänna screeningkampanjen under Av 113 patienter med kronisk hepatit (HCV-RNA positiva) hade 86 bedömts avseende HCVbehandling, 47 patienter hade startat eller skulle starta behandling, 29 skulle avvakta pga. lindrig leverskada eller på patientens önskan. Man gjorde också kostnadsberäkningar för kampanjen och kom fram till att kostnaden för var identifierad patient var cirka Euro [14]. Screeningkampanjen i Sverige har huvudsakligen lockat medelålders och äldre till provtagning, och majoriteten har varit kvinnor. Den största identifierade gruppen med transfusionsöverförd HCV-infektion är kvinnor som fått blod i samband med graviditet och förlossning. Detta är en riskgrupp som adderades till screeningrekommendationerna hösten 2010, men som alltså i hög grad uppmärksammat kampanjen redan innan dess. En annan stor grupp är de som smittats via blodtransfusion i samband med kirurgi eller trauma i vuxen ålder. Med tanke på den sneda könsfördelningen, vilket också uppmärksammades i studien från Västra Götaland [14], kan man undra om den allmänna screeningkampanjen riktat sig mer till kvinnor än män, exempelvis via affischering på mammografimottagningar, eller om män varit mindre benägna att följa råd om hälsokontroller. Den sneda könsfördelningen kan dock bero på att hos unga vuxna, år gamla, har prevalensen blodmottagare varit närmare dubbelt så hög hos kvinnor som män och trots att män vanligen fått större blodtransfusioner rapporterades att i åldersgruppen år gavs cirka 57 % av allt blod till kvinnor, varav hälften i samband med graviditets- och förlossningskomplikationer [15]. Landstingens screeningkampanjer har inte fullt ut lyckats nå dem som under var barn och kan ha fått blodtransfusion i samband med neonatalvård, cancerbehandling eller hjärtoperation. Totalt sett beräknades att det kunde röra sig om cirka nu levande personer varav kan ha fått blodtransfusion. Troligen är många av de hjärtopererade redan kontrollerade och en del av dem som behandlats för cancer kan också redan vara HCV-testade. Däremot är den stora gruppen som vårdats för neonatal utbytestransfusion ( personer) och för prematuritet sannolikt inte uppföljda för HCV. Dessa personer som nu är i åldern år har troligen ingen kännedom om att de har eller kan ha fått blodtransfusion och 17

18 känner sig därmed inte träffade av den information till allmänheten som landstingen gett under kampanjen. Det är osäkert hur många personer som kan ha en oupptäckt transfusionssmitta. Om man antar att de flesta av dem som hjärtopererades och många av dem som cancerbehandlades som barn redan är testade och tidigare uppskattningar stämmer så kvarstår ändå neonatalvårdade som fått blod. Om man antar att cirka 0,2 0,3 % av blodgivarna under den aktuella perioden var smittsamma med hepatit C skulle det innebära ungefär 100 infekterade, varav sannolikt åtminstone 25 % läkt ut. Dessutom finns sannolikt fler personer som fått blod som vuxna som ännu inte låtit testa sig. Totalt sett kan man grovt skattat anta att det finns några hundra transfusionssmittade som fortfarande inte är diagnostiserade. För att nå dessa riskgrupper, framför allt de som fått transfusion i samband med neonatalvård, krävs någon annan form av insats eftersom informationskampanjer i lokaltidningar, på vårdinrättningar och på vårdgivares webbplatser inte uppmärksammas om gruppen inte identifierar sig som blodtransfunderade. Mödravårdsscreeningen som utfördes i Skåne var ett försök till generell screening av en grupp av befolkningen. Resultatet uppfattades som dåligt, endast knappt 0,1 % av proverna var positiva och man menade att dessa kunde ha hittats ändå, dessutom skapade det oro med många falskt positiva. Mödravårdsscreening är ändå en tänkbar fortsatt screeningaktivitet där man kan nå åtminstone de yngre personerna i riskgruppen och man skulle kunna erbjuda test till båda föräldrarna. Nya försök att spåra individer i riskgrupperna är svåra att göra utan tillgång till de nationella registren. Medicinska födelseregistret och slutenvårdsregistret skulle kunna spåra personer som tillhör riskgrupper men inte identifiera dem som fått blodtransfusion. I nuläget är det inte möjligt att få tillgång till registren, Västra Götaland har fått avslag från regeringen på sin ansökan om att använda hälsodataregistren för detta ändamål. Dessutom visar erfarenheterna från Västra Götaland och Halland att en stor andel av dem som spårats och fått personliga kallelser till provtagning ändå valt att inte kontrolleras. Information på lokal nivå, på vårdinrättningar och vårdgivares webbplatser kommer sannolikt att finnas även i fortsättningen och det är önskvärt att landstingen fortsätter att erbjuda kostnadsfri HCV-testning på t.ex.vårdcentraler och mödravårdscentraler. 18

19 Referenser 1. Strauss R, Törner A, Duberg AS, Hultcrantz R, Ekdahl K. Hepatocellular carcinoma and other primary liver cancers in hepatitis C patients in Sweden - a low endemic country. J Viral Hepat 2008;15(7): Thomas DL, Seeff LB. Natural history of hepatitis C. Clin Liver Dis 2005;9(3): Asselah T, Marcellin P. New direct-acting antivirals' combination for the treatment of chronic hepatitis C. Liver Int 2011;31 Suppl 1: Fried MW, Shiffman ML, Reddy KR, Smith C, Marinos G, Goncales FL, Jr., et al. Peginterferon alfa-2a plus ribavirin for chronic hepatitis C virus infection. N Engl J Med 2002;347(13): Manns MP, McHutchison JG, Gordon SC, Rustgi VK, Shiffman M, Reindollar R, et al. Peginterferon alfa-2b plus ribavirin compared with interferon alfa-2b plus ribavirin for initial treatment of chronic hepatitis C: a randomised trial. Lancet 2001;358(9286): Duberg A, Janzon R, Bäck E, Ekdahl K, Blaxhult A. The epidemiology of hepatitis C virus infection in Sweden. Euro Surveill 2008;13(21). 7. Duberg AS, Pettersson H, Aleman S, Blaxhult A, Daviethsdottir L, Hultcrantz R, et al. The burden of hepatitis C in Sweden: a national study of inpatient care. J Viral Hepat 2011;18(2): Socialstyrelsen. HCV och blodtransfusion före Underlag från experter [cited Sept]. Webbadress: 9. Socialstyrelsen. Rekommendation för screening av patientgrupper som fått blodtransfusion i Sverige före [cited Sept]. Webbadress: Norda R, Duberg AS, Sönnerborg A, Olcén P. Transmission of hepatitis C virus by transfusion in Örebro County, Sweden, Scand J Infect Dis 1995;27(5): Shev S, Hermodsson S, Lindholm A, Malm E, Widell A, Norkrans G. Risk factor exposure among hepatitis C virus RNA positive Swedish blood donors--the role of parenteral and sexual transmission. Scand J Infect Dis 1995;27(2): Grillner L, Bergdahl S, Jyrala A. Non-A, non-b hepatitis after openheart surgery in Sweden. Scand J Infect Dis 1982;14(3): Paulsson K TU. Less than 8 % prevalence of Hepatitis C infection after cardiac surgery for congenital heart disease when performed before blood donor screening. Risk seems lower than earlier reported.. Abstract. Cardiologföreningens vårmöte Ydreborg M, Söderström A, Håkanson A, Alsiö Å, Arnholm B, Malmström P, et al. Look-back screening for the identification of transfusion- 19

20 induced hepatitis C virus infection in Sweden. Scand J Infect Dis 2011;43(6-7): Kamper-Jörgensen M, Edgren G, Rostgaard K, Biggar RJ, Nyren O, Reilly M, et al. Blood transfusion exposure in Denmark and Sweden. Transfusion (Paris) 2009;49(5):