Best Practice - Kriminalteknik. Promemoria

Transkript

1 Best Practice - Kriminalteknik Promemoria RättsPM 2008:7 Utvecklingscentrum Göteborg April 2008

2 Innehållsförteckning Förord...4 Inledning...5 Bakgrund och syfte...5 Tvångsmedel...6 Grundläggande regler...6 Europakonventionen...6 Regeringsformen...6 Rättegångsbalken...7 Några vanliga tvångsmedel under en förundersökning...7 Beslag...7 Skillnaden mellan beslag och spår...7 Avspärrning av brottsplats...8 Husrannsakan...9 Kroppsvisitation och kroppsbesiktning...10 Kroppsbesiktning för tagande av DNA...12 Riksåklagarens riktlinjer(rår 2008:1)...12 Tagande av fingeravtryck...13 Kriminaltekniska undersökningar...13 Allmänt...13 Biologiska spår och DNA-analyser...14 Biologiska spår...14 DNA...15 Analys av DNA...15 Analys av Y-kromosomalt DNA...16 Analys av mitokondriellt DNA...16 Blandbilder...17 Avsaknad av spår och negativa analyssvar...18 Vanliga brister vid beställningar av DNA-analyser...18 Fingeravtrycksundersökningar...19 Tändsatspartiklar...19 Skjutavståndsbedömningar...20 FAP-registrering...21 Fiberundersökningar...21 Rån och rånarluvor...21 Tolkning av resultat - enstaka fibrer...22 Tolkning av blodspår...22 Åldersbestämning av blod...22 Förundersökning m.m Allmänt...23 Direktiv...23

3 3 Att tänka på inför beställning av teknisk undersökning...23 Ändrade förhörsuppgifter, prioriteringsordning m.m Var har beslaget säkrats?...26 Var förvaras beslag?...26 Särskilt om sexualbrott...27 Allmänt...27 Brottsplatsundersökning...27 Provtagningssats efter sexualbrott (s.k. Rape-kit)...29 Beställning av teknisk undersökning...29 Allmänt...29 När ska beställningen göras?...30 Vem gör beställningen?...30 Vad ska en beställning innehålla?...30 Vilken teknisk undersökning utförs?...31 Till vem redovisas resultatet?...31 Negativa svar/undersökningar...31 Vilket utlåtande ska redovisas i förundersökningsprotokollet?...32 Träffrapporter...32 Återkallelse av teknisk undersökning...32 Exempel på tekniska undersökningar som kan ifrågasättas...32 Förhör i domstol med kriminaltekniker eller SKL personal...34 Sammanfattande punkter...35 Bilagor...37 SKL:s beställningskatalog...37 Spår- och godsförteckning...66 Exempel på beställningsblanketter (Tekniska roteln och SKL)...67

4 4 Förord En förundersökningsledare ansvarar för en mängd olika beslut under en förundersökning. Utredning av brott, särskilt grova brott, ställer höga krav på att förundersökningsledaren bedriver arbetet noggrant och på ett resurseffektivt sätt. Detta gäller särskilt beslut inom de kriminaltekniska delarna av förundersökningen. I de flesta fall leds förundersökningarna med stor kompetens och det slutliga materialet håller hög kvalitet. Det finns dock fall där resurserna hade kunnat utnyttjas på ett bättre sätt. För att komma åt dessa fall krävs att det råder en samsyn över hur kriminaltekniska resurser bör utnyttjas bland dem som utreder brott. Målet bör vara att utnyttja de kriminaltekniska resurserna så effektivt som möjligt med bibehållen kvalitet. Utvecklingscentrum Göteborg har under 2007/2008 arbetat med att ta fram riktlinjer för s.k. Best Practice inom kriminaltekniken; en manual för hur det kriminaltekniska utredningsarbetet bör bedrivas. Avsikten är främst att manualen ska användas vid brott av grövre karaktär och sexualbrott. Manualen kan även få betydelse vid utredning av s.k. mängdbrott. Den vägledning som ges är på intet sätt heltäckande utan ska ses som ett komplement till redan existerande handböcker samt råd och föreskrifter, se t.ex. beträffande grova brott, Metodstöd Utredning grova brott (PUG) på Utvecklingscentrums Göteborg hemsida. Arbetet med framtagande av manualen har bedrivits som ett samarbetsprojekt mellan Åklagarmyndigheten och Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL. I projektet har deltagit en referensgrupp som träffats vid fyra tillfällen. Referensgruppen har bestått av överåklagaren Lisbeth Johansson (UC Göteborg, projektansvarig), kammaråklagaren Håkan Larsson (UC Göteborg, projektledare), kammaråklagaren Nicklas Englund (Södertörns åklagarkammare i Stockholm), kammaråklagaren Katarina Eriksson (Åklagarkammaren i Östersund), kammaråklagaren Per-Åke Kvarnström (Åklagarkammaren i Uddevalla), kammaråklagaren Anna-Karin von Schoultz (Åklagarkammaren i Växjö), forensiske biologen Ricky Ansell (SKL), forensiske ingenjören Stefan Pettersson (SKL), kriminalkommissarien Kristin Jonsson (Polismyndigheten i Stockholms län), kriminalinspektören Marie Lissel (Polismyndigheten i Stockholms län), kriminalkommissarien Paul Nilsson (Polismyndigheten i Skåne), kriminalkommissarien Tomas Svensson (Polismyndigheten i Halland) och kriminalkommissarien Torbjörn Åhgren (Polismyndigheten i Västra Götaland).

5 5 Inledning Bakgrund och syfte Många typer av brott är svårutredda. Detta gäller inte minst grova brott och sexualbrott men även vissa mängdbrott. De personer som misstänks för grova brott medverkar sällan aktivt i förhör. Det förekommer även att både målsägande och vittnen på olika sätt skräms för att inte medverka vid en förundersökning eller i en senare rättegång. Vid våldtäkter och andra sexualbrott finns sällan några närvarande vittnen. I de fall ord står mot ord om vad som hänt vid det aktuella tillfället är det ofta svårt att bevisa brott. I dessa fall är därför teknisk bevisning och kvaliteten av denna av största vikt. Den tekniska bevisningen bidrar inte bara till att döma gärningsmän utan även till att fria oskyldiga personer som varit misstänkta. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är därför kriminaltekniken och utvecklingen av den mycket värdefull och bidrar till hållbara domslut. Vikten av hållbara domslut har länge poängterats 1 och har nyligen fått aktualitet inte minst genom den debatt om rättssäkerhet som startats av justitiekanslern Göran Lambertz. Det genomförs ett stort antal kriminaltekniska utredningar vid polisens tekniska rotlar och SKL varje år. Efterfrågan ökar ständigt, vilket leder till att teknikernas arbetsbörda ökar och att handläggningstiderna förlängs. Ärendeutvecklingen vid SKL har under flera decennier varit ständigt ökande. Under 1965 kom det in ca ärenden till SKL uppgick antalet till ca och 2006 till ca Den stora skillnaden mellan 2005 och 2006 är till stor del hänförlig till de nya möjligheterna att ta DNA-prov som infördes den 1 januari Även om DNA-analyser står för en stor ökning ökar även andra undersökningar på SKL. 2 Under 2007 har SKL utfört uppdragsärenden åt rättsväsendet vilket är en ökning med 9,5 procent jämfört med Rättsväsendets resurser är begränsade. Det innebär att det inte går att analysera allt material i alla förundersökningar utan att sållning måste ske. Vid tidigare granskningar av brottsutredningar avseende bl. a. våldtäkt har poängterats att det gäller att vända på alla stenar som har betydelse för utredningen. 4 Avsikten med uttrycket är att alla relevanta utredningsåtgärder ska vidtas. Onödiga undersökningar ska inte förekomma. Det gäller att alla aktörer i rättskedjan bidrar till att de resurser som finns används på ett optimalt sätt. Syftet med denna Best Practice manual inom kriminaltekniken är att hjälpa åklagaren att på ett kunskaps- och resurseffektivt sätt leda och styra arbetet med att säkra, framkalla och analysera tekniska bevis i brottsutredningar utan att ge avkall på kvaliteten. Genom tillämpning av Best Practice ska onödiga 1 Se bl. a. Hållbara domslut en förtroendefråga för rättsväsendet. Rapport från Fötroendegruppen, Åklagarmyndigheten. Oktober Årsberättelse 2006 från SKL. 3 Polisens Årsredovisning Se bl.a. Rikspolisstyrelsens och Åklagarmyndighetens gemensamma inspektioner: Granskning av brottsutredningar avseende våldtäkt och grov våldtäkt där brottsoffret är över 15 år; april 2005 och mars 2007 (RPS/ÅM 1/05 och RPS/ÅM 1/07).

6 6 kriminaltekniska undersökningar undvikas. Därmed frigörs resurser till nödvändiga och relevanta undersökningar. Genom samverkan skapas förutsättningar för bättre tillvaratagande och utveckling av kriminaltekniken. Tvångsmedel Grundläggande regler Europakonventionen Enligt artikel 8:1 i europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Skyddet avser framförallt en persons bostad, dvs. där en person faktiskt bor. 5 Husrannsakan är ett exempel på en inskränkning i den rätt som regleras i artikeln. Även kroppsvisitation och kroppsbesiktning är exempel på åtgärder som inskränker skyddet till privatliv. Skyddet för den personlige integriteten omfattar dessutom skydd mot medicinska bedömningar, undersökningar av bilar och bagage, fotografering av misstänkta samt tagande av fingeravtryck och blodprov. Artikel 8:2 i europakonventionen medger att inskränkningar får ske i det i artikel 8:1 föreskrivna skyddet under förutsättning att det har stöd i lag och om de i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga bl. a. med hänsyn till förebyggande av oordning och brott. Regeringsformen Regeringsformen innehåller en grundläggande bestämmelse för användning av tvångsmedel. I 2 kap. 6 regeringsformen stadgas att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot bl.a. husrannsakan och liknande intrång. Med husrannsakan avses varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett syftet med undersökningen. 6 Enligt samma stadgande är även varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp och kroppsvisitation. Med detta avses främst våld mot människokroppen men också läkarundersökning, blodprovstagning och liknande åtgärder som faller in under begreppet kroppsbesiktning. 7 Även tagande av fingeravtryck anses så integritetskränkande att det bör betraktas som ett kroppsligt ingrepp. 8 Skyddet mot husrannsakan och liknande intrång samt mot påtvingat kroppsligt ingrepp och kroppsvisitation får enligt 2 kap. 12 första stycket regeringsformen endast begränsas genom lag. Nämnas bör också objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 regeringsformen som gäller inom all offentlig verksamhet. 5 I fallet Niemeitz mot Tyskland, , serie A nummer 251-B har europadomstolen ansett att även ett advokatkontor omfattas av skyddet i artikel 8:1. 6 Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen, sid Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen, sid SOU 1975:75 sid. 359.

7 7 Rättegångsbalken Allmänna regler om förundersökning finns i 23 kap. rättegångsbalken. Enligt 23 kap. 4 rättegångsbalken ska en undersökning bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet. Undersökningen ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre anledning att fullfölja förundersökningen ska den läggas ned. Vid varje fall av tvångsmedelsanvändning ska behovs- och propotionalitetsprincipen beaktas. I 27 kap. 1 3 st rättegångsbalken som reglerar rätten att ta saker i beslag och i 28 kap. 3 a och 13 rättegångsbalken, som reglerar förutsättningar för husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning, anges att ett tvångsmedel endast får användas om åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Några vanliga tvångsmedel under en förundersökning Nedan följer exempel på ett antal vanliga tvångsmedel som används under en förundersökning bl.a. för möjliggörande av tekniska undersökningar. Genomgången är endast summarisk och ska ses som en bakgrund till det övriga innehållet i promemorian. Personella tvångsmedel som anhållande och häktning kommenteras inte. För en fullständig redogörelse se bl.a. Fitgers kommentar till rättegångsbalken. Beslag För att kunna utföra tekniska undersökningar av föremål finns regler om beslag. De grundläggande reglerna om beslag finns i 27 kap. 1 rättegångsbalken. Enligt lagrummet får föremål som kan antas äga betydelse för en utredning om brott eller vara avhänt någon genom brott tas i beslag. Det som sägs om föremål gäller enligt andra stycket samma lagrum även skriftliga handlingar såvitt inte annat är föreskrivet. Den typ av beslag som är av betydelse här är s.k. bevisbeslag, dvs. att föremålet kan antas äga betydelse för utredning om brott. Det finns ingen definition av begreppet föremål vare sig i lagtext eller i doktrinen. Den enda ledning som kan hittas i lagtexten är att skriftlig handling inte synes vara ett föremål eftersom detta särskilt kommenteras i andra stycket. När man talar om föremål avses lösa saker. Skillnaden mellan beslag och spår På en brottsplats är det inte ovanligt att en mängd olika typer av spår säkras. Det kan vara fingeravtryck på en kassaskåpsdörr, DNA genom blod på en trasig fönsterruta, saliv på en tomflaska, sko- eller fotavtryck på en lös planka etc. Ibland kan spåren säkras genom att man lyfter dem och ibland måste föremålet där spåret finns omhändertas. Det kan vara svårt att skilja mellan föremål som måste tas i beslag och spår. Det finns ingen entydig reglering om när beslagsreglerna ska användas. Någon lagreglering avseende spår i sig

8 8 finns inte. En tolkning är att sådant som inte har någon ägare samt bortkastade saker som tomburkar och liknande inte behöver tas i beslag. 9 Frågan om ett föremål endast omhändertagits som spår eller tagits i beslag har betydelse för hur länge det kan sparas. När en förundersökning läggs ned ska förundersökningsledaren eller åklagaren häva beslagen medan spår torde kunna sparas. Enligt 27 kap. 8 rättegångsbalken ska domstolen när målet avgörs pröva frågan om beslag fortfarande ska bestå. Om ett åtal ogillas är den rådande uppfattningen att ett beslag alltid ska hävas oavsett vilken grund som angetts för beslaget. 10 Samma problem kan ses vid en fällande dom där beslagen kommer att bestå längst till dess lagakraftägande dom föreligger. Även vid en fällande dom kan det vara av värde att kunna spara bevisbeslag. Med hänsyn till att kriminaltekniken ständigt utvecklas är det av stor praktisk betydelse att olika typer av spår och beslag får sparas. Det är självklart viktigt att spåren sparas på ett sådant sätt att de inte förstörs och att det finns en god dokumentation kring hanteringen så att inte bevisningen ifrågasätts i framtiden. Att bevisbeslag inte kan sparas medför ofta att framtida undersökningar omöjliggörs. Vissa spår som idag inte kan analyseras kanske kan användas i framtiden genom ny teknik. Tekniken kan då bidra till genombrott i en utredning, eller rent av till att ett fall löses eller att en tidigare misstänkt eller dömd person kan frikännas. Frågan om hur beslag ska hanteras i framtiden har väckts bl.a. av Rikspolisstyrelsen. 11 Avspärrning av brottsplats För att säkerställa att en brottsplatsundersökning kan utföras på bästa sätt och att i största möjliga mån förhindra att spår förstörs finns det i 27 kap. 15 rättegångsbalken regler om avspärrning samt förbud mot flyttande av visst föremål eller annan liknande åtgärd. Även om förfarandet i sig kan liknas vid beslag är det inte fråga om det. Enligt paragrafens andra stycke gäller dock i tillämpliga delar reglerna om beslag. Det innebär att den som utsätts för avspärrning kan begära rättens prövning. 12 För beslut om avspärrning finns inget krav på brott av viss svårighet eller att det finns någon misstänkt. Tvångsmedlet kan rikta sig mot vem som helst, t.ex. en lägenhetsinnehavare där ett brott begåtts. Hur stor en avspärrning bör vara avgörs från fall till fall. Generellt gäller dock att det i inledningsskedet är bättre att spärra av ett för stort område än ett för litet. Det är inte bara den direkta brottsplatsen som kan vara av betydelse utan även näraliggande områden såsom flyktväg. Liksom vid all tvångsmedelsanvändning ska proportionalitetsprincipen beaktas. 9 Enligt Fitger (Rättegångsbalken 1 del 2 sid. 27:6) behöver inte beslagsreglerna tillämpas på t.ex. bortkastade fimpar och annat som varken har något värde eller är i någons besittning. 10 Se t.ex. JO 1978/79 sid. 28 och 2001/02 sid Rikspolisstyrelsens diarie nr RÄS Se även rapporten Hållbara domslut sid. 41 f. 12 Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, sid. 453.

9 9 Beslut om avspärrning och dess omfattning fattas initialt i de flesta fall av polis men även åklagare är självklart behörig. Besluten har tidigare sällan dokumenterats 13 men det är, inte minst ur bevissynpunkt, av stor betydelse att så sker. 14 Även beslut att häva en avspärrning ska självklart dokumenteras. Det ska föras ett protokoll över åtgärden att avspärra, och i protokollet ska det anges bl.a. ändamålet med avspärrningen. Den som drabbas ska på begäran få ett bevis om åtgärden, jfr 27 kap. 13 rättegångsbalken. Lagregeln i 27 kap. 15 rättegångsbalken kompletteras av en straffbestämmelse i 17 kap. 13 brottsbalken som reglerar att överträdelse av myndighets bud vilket medför böter eller fängelse i högst ett år. I vissa fall kan behov av avspärrning under längre tid föreligga, t.ex. avspärrning av en mordplats. Om behovet kvarstår vid tiden för åtals väckande ska frågan i likhet med vad som gäller för beslag överlämnas till rättens prövning. 15 De eventuella kostnader som kan drabba tredje man i anledning av en avspärrning torde få hanteras av Justitiekanslern såsom ombud för staten. 16 Husrannsakan För att kunna genomföra beslag i brottsutredande syfte fordras ofta beslut om husrannsakan. Regler om husrannsakan finns i 28 kap. rättegångsbalken. Enligt 28 kap. 1 rättegångsbalken får husrannsakan företas om det förekommer anledning anta att brott förövats, varpå fängelse kan följa, för eftersökande av föremål som är underkastat beslag, eller eljest till utrönande av omständighet som kan äga betydelse för utredning om brottet. Det föremål som eftersöks ska alltså ha betydelse för utredningen om brottet. Beslut om husrannsakan fattas inom ramen för en förundersökning och får inte ske för att skaffa information om annat brott. 17 Husrannsakan innefattar undersökning av hus, rum eller annat slutet förvaringsställe. Som hus räknas inte bara bostadshus utan även ekonomi- och uthusbyggnader samt fabriker och magasin. Med rum avses utöver bostadsrum, kontors- och lagerlokaler t.ex. en båthytt. Med begreppet slutet förvaringsställe menas t.ex. en stängd bil och ett kassafack i en bank Lindberg, a.a. sid Beslut bör dokumenteras så noggrant som möjligt med angivande av datum och klockslag. 15 Enligt 27 kap. 8 femte stycket rättegångsbalken framgår att när ett mål avgörs ska rätten pröva frågan om beslag fortfarande ska bestå. Av 15 andra stycket samma lag framgår att beträffande avspärrning gäller i tillämpliga delar vad som är stadgat i 27 kap. rättegångsbalken om beslag. Av detta följer att rätten då den avgör målet också ska pröva om avspärrningen ska bestå. 16 Se beslut från JK den 19 september 2001 i dnr JK prövade där huruvida skadestånd skulle betalas ut till en person vars lägenhet hållits avspärrad för kriminalteknisk undersökning under fyra månader. JK fann bl. a. att eftersom det var fråga om ren förmögenhetsskada fordrades för skadeståndsansvar att fel eller försummelse förekommit i myndighetsutövning. I beslutet diskuteras även om den enskildes skada skulle kunna ses som en förundersökningskostnad för polismyndigheten. Se även JK:s beslut den 20 september 2005 i ärende ( 17 Se JO 1988/89 sid Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk, SOU 1938:44 II sid. 328.

10 10 Husrannsakan kan vara reell eller personell. En reell husrannsakan används för eftersökande av föremål som är underkastade beslag eller för utrönande av omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Husrannsakan får i ovan angivet syfte alltid utföras hos en skäligen misstänkt. I övrigt får husrannsakan utföras i tre angivna fall; hos den där brottet förövats, där den misstänkte gripits, eller om det annars finns synnerlig anledning att tro att åtgärden kommer att leda till det avsedda resultatet. I 28 kap. rättegångsbalken finns även specialregler för husrannsakan i bl.a. lägenhet som är tillgänglig för allmänheten såsom butiker, restauranger, kafeér, teater- eller biograflokaler. 19 Det finns även en specialregel i 28 kap. 3 andra stycket rättegångsbalken som gäller lokaler där personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet vistas. Personell husrannsakan företas då en person eftersöks och berörs inte närmare här. Enligt 28 kap. 4 rättegångsbalken är det undersökningsledaren, åklagaren eller rätten som meddelar beslut om husrannsakan. I brådskande fall kan enligt 5 samma kapitel polisman företa husrannsakan utan beslut av tidigare nämnda. I 6-9 samma kapitel finns bestämmelser om förfarandet vid husrannsakan. När det gäller husrannsakan i IT-miljö finns det olika uppfattningar huruvida reglerna om husrannsakan och beslag är direkt tillämpliga på den information som finns lagrad i datorer och hur reglerna ska tillämpas. Eftersom datorer oftast finns på platser där beslut om husrannsakan krävs blir det ett sekundärt problem hur man ska se på undersökningen i datorn. 20 Husrannsakan i datormiljö måste planeras noggrant och efter kontakt med polisens tekniker eller annan expertis. När utomstående expertis anlitas bör det med hänsyn till objektivitetsprincipen vara personer som inte har någon knytning till de personer eller det brott som utredningen avser. Kroppsvisitation och kroppsbesiktning I många fall kan spår från ett brott finnas på eller i människokroppen. Vid t.ex. misshandel eller våldtäkt kan det finnas spår både på gärningsmannen och på målsäganden. Det kan gälla allt från blåmärken och knogskador till DNA-spår, se nedan angående undersökning av målsäganden. Många gånger kan också gods från en stöld eller annat av betydelse vid en utredning finnas gömt i gärningsmannens kläder eller i en väska. Reglerna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 28 kap rättegångsbalken. 19 SOU 1938:44 II sid Se Lindberg, straffprocessuella tvångsmedel, sid. 529 med där angivna hänvisningar.

11 11 Om det finns anledning anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa får kroppsvisitation företas på den som är skäligen misstänkt för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen om brottet. Även annan än misstänkt får kroppsvisiteras. Kravet är dock att det ska finnas synnerlig anledning anta att det därigenom kommer att anträffas föremål som kan tas i beslag eller att det annars är av betydelse för utredningen. Med synnerlig anledning avses att det krävs någon konkret omständighet som gör att man med fog kan anta att åtgärden kommer att leda till förväntat resultat. 21 Med kroppsvisitation avses enligt stadgandet en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Enligt förarbetena spelar det ingen roll om medhavda föremål är låsta, stängda eller öppna. 22 Under definitionen faller även barnvagnar m.m. som ska undersökas. Gränsen mellan kroppsvisitation och husrannsakan kan vara svår att dra. En tumregel är enligt lagrådet att egendom som kan transporteras med handkraft kan bli föremål för kroppsvisitation medan större saker som förflyttas eller endast kan förflyttas med maskinkraft får undersökas enligt reglerna för husrannsakan. 23 En misstänkt som är under 15 år får kroppsvisiteras om det föreligger särskilda skäl. 24 Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov. Kroppsbesiktning får inte utföras så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller skada, jfr även proportionalitetsprincipen. 25 En misstänkt får kroppsbesiktigas under samma omständigheter som nämnts ovan angående kroppsvisitation. Angående kroppsbesiktning i vissa fall för tagande av DNA, se nedan. 26 Genom en kroppsbesiktning får man ta prov på t.ex. blod, urin, saliv, hår sekret eller hud. 27 Det är också tillåtet med stöd av denna regel att ta alkoholutandningsprov om resultatet av ett sådant prov skulle ha betydelse för utredning om brottet. 28 Se nedan under vad som gäller i fråga om målsägande (under rubriken brottsplatsundersökning). 21 SOU 1995:47 sid Prop 1993/94: 24 sid Prop 1993/94:24 sid LUL. Som exempel på särskilda skäl har anförts misstanke om allvarligare brottslighet eller brott av större omfattning, se prop. 1983/84:187 sid Se även JO:s beslut den 14 februari 2008 (dnr ) i vilket Polismyndigheten i Stockholms län kritiserades för det sätt som en kroppsbesiktning urinprovstagning utomhus i ett buskage verkställdes. 26 Observera att tvång inte kan användas för tagande av DNA-prov från en målsägande. Kroppsbesiktning kan inte heller förekomma vid utredning enligt 31 lagen om unga lagöverträdare, se 36 samma lag. 27 Se kommentaren till 28 kap. 12 rättegångsbalken. 28 Vid misstanke om trafiknykterhetsbrott tas alkoholutandningsprov med stöd av lagen om alkoholutandningsprov.

12 12 Observera att en misstänkt person under 15 år inte får kroppsbesiktigas. 29 Kroppsbesiktning för tagande av DNA Den som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa får under vissa förutsättningar kroppsbesiktigas för tagande av DNA-prov, 28 kap. 12 rättegångsbalken. De förutsättningar som avses i paragrafen är att analyssvaret behövs för utredning av det aktuella brottet eller enligt bestämmelserna i 28 kap. 12 a rättegångsbalken. Även annan än misstänkt kan i vissa föreskrivna fall kroppsbesiktigas för tagande av DNA-prov. För att kunna genomföra kroppsbesiktningen får kvarhållande ske upp till sex timmar eller om det finns synnerliga skäl ytterligare sex timmar. Kroppsbesiktning för tagande av salivprov, s.k. registertopsning, får ske på den som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa om syftet är att göra en DNA-analys av provet och registrera uppgifter om resultatet i det DNA-register eller utredningsregister som förs enligt polisdatalagen. Även annan än den som är skäligen misstänkt får i vissa fall kroppsbesiktigas för tagande av salivprov. Det kan t.ex. vara målsägande eller vittnen vars DNA man behöver känna till för att kunna avgöra vilka DNA-spår som avsatts av en gärningsman. Det kan också gälla en person som man med fog anser vara misstänkt, även om misstankegraden inte når upp till skälig misstanke. Prov får inte tas slentrianmässigt. Det krävs därför att det finns synnerlig anledning att anta att ett prov är av betydelse för utredningen av brottet. Enligt förarbetena betyder det att det ska föreligga faktiska omständigheter som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att uppnå det avsedda resultatet med åtgärden. 30 Enligt 28 kap. 12 b tredje stycket rättegångsbalken kan prov inte tas tvångsvis på den som är under 15 år. Stadgandet hindrar dock inte att prov tas om samtycke lämnas till åtgärden. Samtycke kan lämnas av barnet självt om det uppnått tillräcklig mognad eller av vårdnadshavare eller särskild företrädare. Analysresultatet får endast användas i målet för de ändamål som provet togs för. Det får inte jämföras med de uppgifter som finns registrerade i register som förs enligt polisdatalagen, dvs. DNA-, utrednings- och spårregistret. Riksåklagarens riktlinjer(rår 2008:1) Riksåklagaren beslutade den 14 februari 2008 om riktlinjer angående kroppsbesiktning genom tagande av salivprov, s.k. registertopsning (RåR 2008:1). Riktlinjerna ska tillämpas från och med den 1 mars Enligt riktlinjerna ska beslut om registertopsning fattas rutinmässigt om de lagliga förutsättningarna är uppfyllda. Den regeln gäller även unga misstänkta som är straffmyndiga. Även vid denna typ av tvångsmedelsanvändning ska proportionalitetsprincipen beaktas. Den principen beaktas främst genom att registertopsning inte ska ske vid bagatellartade förseelser, dvs. i de fall då påföljden förväntas bli enbart böter. En person misstänkt för brott som normalt 29 Se 36 LUL. 30 SOU 1995:47 sid. 298 och prop. 2005/06:29 sid. 39.

13 13 medför böter kan dock vid vissa fall, t.ex. vid upprepade snatterier, registertopsas eftersom påföljden då kan bli annan än böter. Ett beslut om registertopsning fattas normalt på ett tidigt stadium av en förundersökning. Det kan då vara svårt att förutse vilken påföljd som slutligen kommer att bestämmas. En åklagare ska dock enligt riktlinjerna inte avstå från beslut om registertopsning enbart av den anledningen att påföljden kan komma att bli böter på grund av straffnedsättningsregler eller att brottet kan komma att föranleda åtalsunderlåtelse. Registertopsning ska enligt riktlinjerna inte ske om den misstänktes DNAprofil redan finns registrerad om det inte föreligger särskilda skäl, t.ex. att det föreligger en misstanke om att fel person lämnat det registrerade provet. Registertopsning ska inte heller ske om DNA-prov tagits under utredningen av brottet med stöd av 28 kap. 12 rättegångsbalken, dvs. då det behövs för utredning om det brott som förundersökningen gäller. Vid mer allvarlig brottslighet fattas de flesta beslut om registertopsning i samband med frihetsberövande. Frågan ska alltid övervägas under hela förundersökningen. Beslut om registertopsning kan fattas till den tidpunkt då rättegången om det brott som beslutet avser avslutats. Tagande av fingeravtryck Enligt 28 kap. 14 rättegångsbalken får fotografi, fingeravtryck och annan dylik åtgärd tas på anhållen eller häktad. Med annan dylik åtgärd avses bl.a. hand- och fotavtryck samt öronavtryck. Även annan kan få lämna t.ex. fingeravtryck om det behövs för utredningen av brott varpå fängelse kan följa. Syftet med åtgärderna mot anhållen och häktad kan vara utredningen av brott men även för framtida bruk genom att uppgifter sparas i fingeravtrycksregistret, se förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. 31 Syftet med fotografering kan vara att använda fotografiet vid en senare konfrontation. Kriminaltekniska undersökningar Allmänt Det finns ett stort antal möjliga kriminaltekniska undersökningar. Det är vare sig möjligt eller önskvärt att presentera dem alla. Risken är också att en sådan presentation snabbt skulle bli föråldrad eftersom den tekniska utvecklingen ständigt går framåt. SKL har gett ut en beställningskatalog, se bilaga, med olika tekniska undersökningar som tillhandahålls. Ytterligare information om tekniska undersökningar kan hämtas via SKL:s hemsida som kan nås via Utvecklingscentrums Göteborg hemsida på Rånet Tagande av fingeravtryck är i första hand en polisiär fråga men det kan vara av värde att åklagare påminner om möjligheten så att fingeravtrycksregistret ständigt uppdateras. 32 Se även:

14 14 SKL har också gett ut en Fälthandbok för kriminaltekniska platsundersökningar (2007) som även den kan ge tips och idéer. Fälthandboken finns på varje åklagarkammare. Nedan följer ett antal exempel på undersökningar som ställer extra stora krav på såväl provtagning, bakgrundsinformation och konkreta frågeställningar. Biologiska spår och DNA-analyser 33 Biologiska spår Tillvaratagandet av biologiska spår på brottsplats för kommande DNAanalyser sker sedan ett drygt decennium i allt från de grövsta till de mer alldagliga brottstyperna. Sedan länge är laboratorieanalyserna effektiva både vad avser resursåtgång och styrkan i de slutsatsgrader svaren från DNA-analyserna kan leda till vid träff mot person. För att säkerställa kvaliteten på de biologiska spår som tillvaratas på brottsplats måste säkringen ske på bästa möjliga sätt, exempelvis genom att de tillvaratas med bomullstops på en så avgränsad yta som möjligt, eller att föremålet som spåret avsatts på tas tillvara i sin helhet eller i delar. Materialet eller spåret måste sedan förpackas så att varken kontamination eller förstörelse av spår inträffar. Förpackningen måste också medge en längre tids förvaring. Ompaketeringar bör i möjligaste mån undvikas, även om det i vissa fall är nödvändigt exempelvis då ett fuktigt klädesplagg måste torka. Materialet eller spåret måste på ett tidigt stadium säkerställas genom att det ges en egen unik identitet. Detta för att man framgent med säkerhet ska veta vad det är för material, varifrån det togs, när det tillvaratogs och av vem samt vilket ärende det tillhör. Identiteten syftar även till att minimera framtida förväxlingar. Ett flertal olika tekniker används för att eftersöka biologiska spår på en brottsplats. Ytterligare tekniker används på polisens tekniska rotel eller på kriminaltekniska laboratoriet för att säkerställa spårtyp och vad som undersöks. Man kan med god säkerhet fastställa biologisk spårtyp. Däremot är det i det närmaste omöjligt att närmare avgöra tidpunkten för avsättandet av ett biologiskt spår. De biologiska spårtyper som kommer närmast tillhands för rutinmässig DNAanalys är sekret (saliv eller vaginalsekret), blod, sperma och rotbärande hårstrån. Även uppkastningar, snor eller vävnadsrester och andra avsättningar kan komma ifråga för analys. Med nya tekniker att säkra spår har det också blivit allt vanligare med rutinmässig DNA-analys av hud/cellrester. I det senare fallet bekräftas i sakkunnigutlåtandet att DNA påvisats, medan det i praktiken är omöjligt att avgöra från vilken spår/celltyp det påvisade DNA:t kommer. Riktlinjen är att DNA från mindre än 100 celler behövs vid den enskilda DNA-analysen för att kunna ta fram en DNA-profil. Detta innebär att spåret 33 Kapitlet är skrivet av Ricky Ansell, SKL.

15 15 som sådant måste utgöras av ett relativt stort antal celler/dna-molekyler. De mängder som krävs har successivt minskat med införande av nya analystekniker. När specialanalyser såsom LCN (low copy number) används riktlinjen att så lite som omkring cellers DNA räcker för en analys. DNA DNA är förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid och utgör vad som i dagligt tal kallas vår arvsmassa. DNA finns i de flesta av kroppens celler och är bärare av den information som behövs för att upprätthålla kroppens alla funktioner. Den minsta delen av DNA:t utgörs av en enskild nukleotid eller bas. Det finns fyra olika baser adenin (A), guanin (G), cytosin (C) och tymin (T) och människans arvsmassa utgörs sammantaget av mer en tre miljarder baser. I dessa göms den genetiska koden med arvet. Baserna länkas till långa dubbelsträngade och vridna kedjor därav namnet DNA-spiral. DNA hos människan är fördelad på 46 dubbelsträngar och det utgör ryggraden i vad som kallas för kromosomer. De 46 kromosomerna delas in parvis. Människan har 22 autosomala (icke könsbundna) kromosompar och ett par könskromosomer. Hälften, dvs. en kromosom från varje kromosompar förs över till ett ägg (eller spermie) och vid befruktningen kommer den nya cellen att ha en komplett DNAuppsättning med en bidragande hälft från vardera föräldern. Om cellen har könskromosomerna XX kommer embryot att utvecklas till en flicka och om den istället har XY kommer det att bli en pojke. Analys av DNA Idag analyseras elva områden i arvsammassan och resultatet kallas antingen DNA-profil om DNA:t kommer från en enskild person eller blandbild om DNA:t kommer från två eller fler personer. Ett av de analyserade områdena visar om personen genetiskt sett är en man eller en kvinna (XY eller XX). De övriga tio baseras på områden som uppvisar variation mellan olika personer och utgörs av repeterade DNA-sekvenser av nonsens-dna kallade STRmarkörer (eng. short tandem repeats) där analysresultatet anges i form av en sifferkombination. I områden av nonsens-dna kan inga sjukdomsanlag eller karaktärer såsom utseende utläsas. DNA-profilen uppvisar således endast kön och en sifferkombination. Sifferkombinationen är endast användbar för jämförelse mellan resultat från motsvarande områden. Idag analyseras mer eller mindre samma markörsystem på de olika forensiska laboratorierna i bland annat Europa. Denna harmonisering möjliggör jämförelser av DNA-profiler från olika laboratorier och länder. Eftersom varje område förekommer i två versioner, en från vardera föräldern, är antalet mätpunkter det dubbla. Med en populationsdatabas ( svensk normalbefolkning ) som visar hur vanlig eller ovanlig en påvisad variant är beräknar man risken för att en person av slump skulle ha just den DNA-profilen. Den statistiska beräkningen görs på de tio autosomala områdena (20 mätpunkter). Då beräkningen resulterar i en frekvens 1 på 1 miljon eller lägre används den starkaste slutsatsgraden vid träff mot person eller mot annat spår.

16 16 För närbesläktade personer är risken större än mellan obesläktade personer, just på grund av den genetiska närheten, att man av slumpen skulle finna två individer med överensstämmande DNA-profil. Risken är som störst i relationen helsyskon av samma kön och ligger statistiskt sett för helsyskon i storleksordningen 1 på om tio STR-områden i arvsmassan undersökts. Sannolikheten är med andra ord ändå relativt liten och hittills i Sverige har enbart enäggstvillingar påvisats ha med varandra överensstämmande DNA-profiler. Den beräknade sannolikheten är lägre för andra släktskapsrelationer. Utökas analyserna med fler STR-områden (något som SKL kan göra vid behov) blir det statistiska värdet än lägre. Risken för överensstämmelse ökar dock om resultatet utgörs av en icke fullständig DNA-profil. Observera att beräkningsgrunderna för risken för slumpmässig träff mellan obesläktade individer respektive risken för slumpmässig träff mellan besläktade individer (med en viss given släktskapsrelation) inte är desamma och att dessa siffervärden inte kan ställas mot varandra. Analys av Y-kromosomalt DNA Analys av Y-kromosomalt DNA används i Sverige idag relativt sällan i kriminaltekniska tillämpningar. Främst används analyserna för att utesluta någon person, eller för att förstärka en slutsatsgrad då man har en blandbild med en kvinnlig huvuddel (målsäganden) och ett manligt inslag (gärningsmannen) i den mindre delen av det DNA som påvisats. Det resultat som tas fram är inte utpekande då Y-kromosomen ärvs odelad från far till son och många därför kan ha samma. Det statistiska värdet vid en träff mot person är således kraftigt begränsat för ett Y-kromosomalt DNA-resultat och inverkan på slutsatsgraden blir således svag. Vid avvikande resultat mellan spår och person kan uteslutning göras. I vissa sammanhang, dock inte på SKL, söks resultatet mot webbaserade Y- DNA databaser för att se hur ofta och geografiskt var det aktuella resultatet tidigare påvisats. Denna bedömning av biogeografiskt ursprung uppvisar ännu betydande svagheter och måste tas i beaktande med ett stort mått av försiktighet och med stor hänsyn tagen till annan bevisning. Y-kromosomala DNAanalyser är viktiga komplement till vanlig DNA-analys framför allt i identifieringssammanhang efter omfattande olyckor och katastrofer men även vid identifiering av enskilda. Det pågår intensiv forskning om metoder för Y-kromosomens tillämpning i kriminaltekniska sammanhang. Tillsammans med ökad kunskap om den övriga arvsmassan kommer tekniker såsom bedömning av fysiska utseendemässiga karaktärer och biogeografiskt ursprung att finnas tillgängliga som spaningsinformation inom en inte allt för avlägsen framtid. Analys av mitokondriellt DNA Cellens energiomvandlare, mitokondrierna, har en till storleken begränsad men helt egen uppsättning DNA. Då mitokondrierna förekommer i stort antal i de flesta celltyper kan analys vara möjlig då en sedvanlig DNA-analys av cellkärnans DNA inte längre är möjlig på grund av nedbrytning eller på grund av att cellantalet är mycket litet. Det vanligaste kriminaltekniska exemplet idag utgörs av mitokondriedna-analyser av hårstrån utan rot, men i grunden

17 17 skulle andra dåliga biologiska spår än just hår kunna vara relevanta för mitokondriell DNA-analys. Analysteknikerna är fortfarande komplexa och resurskrävande och det resultat som tas fram är inte utpekande då det mitokondriella DNA:t ärvs odelat från mor till barn. Det statistiska värdet vid en träff mot person är därför kraftigt begränsad för ett mitokondriellt DNA-resultat. Vid avvikande resultat kan dock uteslutning göras. Databaser motsvarande de för Y-kromosomalt DNA finns tillgängliga på internet för att få en uppskattning av vanlighet och geografisk tillhörighet (och med motsvarande begränsningar). Kriminaltekniska analyser av mitokondriellt DNA är inte speciellt vanligt i Sverige idag och utförs inte vid SKL. SKL kan dock informera var dessa analyser kan genomföras. Analyserna är vanligare som komplement till sedvanlig DNA-analys vid identifiering av avlidna på motsvarande sätt som Y-kromosomala DNAanalyser. Forskningen kring mitokondriellt DNA är intensiv i syfte att förbättra informationsutbytet av analyserna och för att göra analyserna snabbare och mindre resurskrävande. Blandbilder När DNA från två eller flera personer förekommer i ett och samma spår kommer resultatet att visa på en blandbild. Generellt sett får blandbilder svagare slutsatsgrad på grund av att den beräknade risken för en slumpmässig träff blir större än motsvarande för DNA från en enskild person. I vissa sammanhang kan utvidgade DNA-analyser genomföras för att minska det statistiska frekvensvärdet, eller så kan i förekommande fall ytterligare spår analyseras i förhoppning om en ren DNA-profil. Som regel är det bara blandbilder som bedöms ha avsatts av två personer som utvärderas. Resultat med blandbilder från tre eller fler personer är i de allra flesta fall allt för komplexa för att utvärdera och de genererar som regel en svag slutsatsgrad. Utvärderingsmöjligheterna för blandbilder påverkas bland annat av de ingående DNA-profilerna och de proportioner av DNA som varje individ avsatt. Den slutsats som avges kan därför variera kraftigt från blandbild till blandbild. Det är relativt ovanligt att man når gränsen för den starkaste slutsatsgraden. Utvidgas analysen genom undersökning av ytterligare STR-områden (något som SKL kan göra vid behov) blir det statistiska värdet lägre och slutsatsgraden kan bli starkare. Blandbilder kan uppstå på flera olika sätt och det är svårt, om inte rent omöjligt, att avgöra hur de har uppstått. Det kan bland annat röra sig om avsättningar av spår vid ett och samma tillfälle (exv. två personer delar på en cigarett), avsättningar av spår men vid olika tillfällen (exv. någon röker någon annans cigarettfimp), teknikrelaterade blandbilder (exv. separationen av spermiers DNA från vaginalcellers DNA, i ett vaginalprov, blir inte fullständig med en blandbild som resultat), eller blandbilder som orsakats av kontamination av ett spår med annat DNA (exv. på brottsplats, i den fortsatta polisiära eller laboratorierelaterade hanteringen av materialen).

18 18 Avsaknad av spår och negativa analyssvar När biologiska spår inte upptäcks kan det bero på att mängden spår är för liten för att täckas in av rutinundersökningen eller att något spår inte har avsatts. I vissa fall av de grövsta brotten kan mycket små spårmängder säkras för en specialanalys kallad LCN DNA-analys (efter eng. low copy number). Hur materialet har hanterats är en av de avgörande parametrarna för om någon LCN DNA-analys genomförs. Avsaknad av ett (förväntat) biologiskt spår kan säga något i ett specifikt fall, beroende på omständigheterna, medan det i andra fall inte säger något alls om händelsen som sådan. Icke fynd måste därför beaktas utifrån det specifika fallet. Beständigheten av biologiska spår på eller i kroppen, efter exempelvis sexuella övergrepp, är starkt tidsbegränsad och möjligheterna till påvisande minskar dessutom dramatiskt av förväntade aktiviteter såsom tvagning, toalettbesök och födointag. Underkläder, kläder och andra föremål kan därför i många fall vara viktiga och relevanta att eftersöka biologiska spår på. Läkarens spårsäkring liksom polisens eller SKL:s tillvaratagande av spår kan påverka möjligheterna att få fram användbara analysresultat. En våldtäkt behöver inte nödvändigtvis avslutas med ejakulation. Den mest uppenbara spårtypen saknas då på offret, men om gärningsmannen inte använt kondom är sannolikheten stor för att sekret/dna överförts från kvinnan till gärningsmannens genitalier eller fingrar, beroende på vad som skett. Även om kondom skulle ha använts finns möjligheten att kunna påvisa sekret från offret vid provtagning kring penisroten. Om spårsäkring av misstänkt gärningsman sker kort tid efter övergreppet kan i bästa fall dessa spår tillvaratas, påvisas och analyseras. Utöver sperma kan saliv ha förts över till offret vid bett, slickningar och kyssar. Andra kriminaltekniska tekniker såsom exempelvis textila fiberanalyser kan givetvis komplettera de undersökningar av biologiska spår som genomförs. Ett påvisat biologiskt spår såsom sperma behöver inte höra till det aktuella övergreppet. En person som kan uteslutas från att ha avsatt påvisad sperma har bevisligen inte avsatt den sperman. Sperman kan härröra från ett tidigare samlag och gärningsmannen helt enkelt inte fick någon utlösning vid övergreppet. En uteslutning som baseras på DNA-resultat enbart bör generellt sett aldrig vara kategorisk utan stödjas av ytterligare information i fallet. Vanliga brister vid beställningar av DNA-analyser De vanligaste bristerna vid beställning av DNA-undersökningar av biologiska spår är att relevant ärendeinformation inte anges i begäran och att prioriteringar av ingående material saknas eller är ofullständig. Det är inte ovanligt med oklara förtursönskemål. Dessutom är det vanligt att de beställarkoder för biologiska spår och DNA som SKL har för den digitala begäran anges slentrianmässigt i klump. De tre förstnämnda punkterna är centrala för en effektiv hantering av inte minst sexualbrottsärendena. Det är viktigt att information delges då förutsättningarna för förtur ändras, och då inte bara när det blir förtur utan också att i de fall förtursbegäran inte längre gäller. Den sistnämnda punkten avseende en slentrianmässig kodangivelse, kan i kombination med

19 19 avsaknad av relevant information i värsta fall leda till att rätt undersökning inte genomförs Det förekommer även att det begärs undersökningar och analyser som inte kan försvaras utifrån ett bevistekniskt perspektiv och då också utgör ett tärande på tillgänglig resurs. Detta gäller inte minst i sexualbrottsärendena. I de fall fråga om detta uppkommer försöker handläggaren på SKL att antingen avstyra den aktuella begäran om undersökning eller få motiverat varför den aktuella undersökningen ska genomföras. Fingeravtrycksundersökningar De metoder som används vid fingeravtrycksframkallning kan variera beroende på i vilket tillstånd det materialet som skall undersökas anträffats. Det är därför viktigt att ange t.ex. om materialet anträffats utomhus, varit fuktigt etc. Om flera personer hanterat materialet utan handskar bör det övervägas om fingeravtrycksundersökning överhuvudtaget ska göras eftersom förutsättningarna för ett bra resultat försämrats avsevärt. Tändsatspartiklar 34 Tändsatspartiklar är små partiklar (0,5-50 tusendels millimeter) som bildas av tändsatsen i ammunition. Dessa partiklar har i många fall en sammansättning bestående av bly, barium och antimon, vilken är karakteristisk för tändsatspartiklar. När laboratoriet uttalar sig om tändsatspartiklar avses partiklar med denna unika sammansättning. Vissa typer av ammunition ger tändsatspartiklar med andra sammansättningar. Dessa sammansättningar är inte karakteristiska för tändsatspartiklar, varför det inte med säkerhet kan avgöras om sådana påvisade partiklar är just tändsatspartiklar. För att fastställa vilka slags tändsatspartiklar som är aktuella behöver man tillgång till hylsan från skjutningen. Förekomst av tändsatspartiklar kan vara ett indicium i spaningsskedet men kan i normalfallet inte anses ha något större bevisvärde i domstol. Spridning av partiklarna är bl. a. beroende av det använda vapnets konstruktion och yttre omständigheter. Det finns t.ex. större möjligheter att påvisa tändsatspartiklar på skytten om skjutningen företagits med en pistol eller en revolver än om skjutningen skett med ett vapen med slutet system, vilket är fallet för flertalet gevär. När ett skjutvapen avlossas sprids en stor mängd tändsatspartiklar i området runt vapnet. Försök har visat att sådana partiklar sprids upp till 10 meter framför vapnet och upp till ca 5-6 meter vid sidan av vapnet. Det är inte möjligt att fastställa om en påvisad tändsatspartikel härrör från en viss hylsa eller har uppstått vid skjutning med ett visst vapen. Inte heller är det möjligt att bestämma den tidpunkt vid vilken en tändsatspartikel uppstod. Det är alltså inte möjligt att bestämma åldern hos en påvisad tändsatspartikel. Det är inte heller möjligt att med ledning av antalet påvisade partiklar be- 34 Kapitlet är skrivet av Stefan Pettersson, SKL.

20 20 stämma om en person själv skjutit eller enbart varit närvarande vid en skjutning. Förekomst av tändsatspartiklar på skjuthandens tumgrepp är en indikation på att personen nyligen avfyrat ett skjutvapen, hanterat ett skjutvapen eller vistats i en miljö eller utrymme där vapen och ammunition hanteras. Under normala förhållanden har flertalet av partiklarna avlägsnats från händerna efter relativt kort tid. Tvättas händerna försvinner tändsatspartiklarna helt. Det har av denna anledning satts en tidsgräns på tre timmar efter skjuttillfället inom vilken avtejpningen ska ske. Denna tidsgräns gäller dock inte för döda personer vid t.ex. ifrågasatta självmord. Förekomst av tändsatspartiklar på händerna hos en död person är dock ingen otvetydig indikation på att det är fråga om ett självmord eftersom partiklarna kan ha hamnat på händerna i samband med avvärjningsförsök. På kläder kan tändsatspartiklar finnas kvar under längre tid. Beroende på material och hur kläderna hanterats kan de således finnas kvar även från tidigare skjutning eller hantering av skjutvapen. Eftersom kontaminationsrisken för tändsatspartiklar är stor är en undersökning av kläder i syfte att bestämma om en person skjutit i de allra flesta fall inte meningsfull. Personer som transporterats i t.ex. polisbilar eller som vistats i utrymmen där vapen normalt hanteras löper stor risk att kontamineras med tändsatspartiklar. Detta innebär att kläder kan kontamineras med tändsatspartiklar även då en person placeras i t.ex. arrestlokaler eller då kläderna undersöks och förpackas på de tekniska rotlarna. Någon analys av tändsatsprover tagna från polisbilar bedöms i normalfallet inte meningsfull att utföra eftersom det oftast inte är möjligt att klarlägga om personer bemängda med tändsatspartiklar vid tidigare tillfällen har färdats i bilen eller inte. På personer som man vet hanterat skjutvapen, t.ex. poliser, jägare och skyttar, kan tändsatspartiklar påvisas även om ingen skjutning nyligen skett. Därför kan i regel ingen slutsats dras av påvisandet av tändsatspartiklar hos sådana personer. Förekomst av enstaka tändsatspartiklar kan bero på kontaminering eller överföring, och har därför ett mycket begränsat värde. Om förekomsten av tändsatspartiklar kan kombineras med något annat indicium, t.ex. ett vittne som talar om att ett vapen förvarats i en bestämd ficka eller liknande, kan eventuellt en slutsats dras av påvisade partiklar. Skjutavståndsbedömningar 35 Får att bestämma skjutavståndet måste man ha tillgång till det vapen som använts och kännedom om vilken ammunition som brukats. I annat fall kan bara en grov uppskattning beträffande avståndet göras. Se nedan: Påsittande skott Pipmynningen har varit i kontakt eller i det närmaste i kontakt med föremålet. 35 Kapitlet är skrivet av Stefan Pettersson, SKL.