TJUVEN. Av Gunilla Toll Text: copyright Gunilla Toll.
|
|
- Helena Hansson
- för 8 år sedan
- Visningar:
Transkript
1 TJUVEN Av Gunilla Toll Text: copyright Gunilla Toll. 1 Pengarna är borta, sa vår lärare Jenny. Två tusen kronor! Hon höll ett brunt kuvert i handen. Det var tomt. Jag såg på Jenny. Sedan såg jag på Diana och Sofie. Diana var blek, och Sofies mun darrade. Jag hade dem i skåpet, sa Jenny. Jag skulle sätta in dem på banken i dag. Vi hade tjänat de där pengarna på klassens disko. Vi tog inträde, och sålde dricka och godis. Vet någon var pengarna är? frågade Jenny. Jenny hade väldigt blå ögon, sådana där ögon som såg allt. Nu tittade hon på oss, en efter en. Vi satt helt stilla på våra stolar, och det var tyst i klassen. Diana, Sofie och jag pratade om pengarna när det blev rast. Någon måste ju ha tagit dem. Tror ni att Jenny vet vem det är? sa jag tyst. Det blåste ute. Jag slog armarna runt mig och huttrade. Min mage värkte. Jag ville inte att någon i klassen skulle ha stulit pengarna! Det kändes så otäckt. Diana nickade. Såg ni hur hon tittade på Jon? Hon ville nog få honom att säga något. Såklart. Det måste vara han som har tagit pengarna.
2 Diana gillade inte Jon. Hon tyckte att han var konstig. Jon pratade inte mycket. Och han gick nästan alltid för sig själv. Men det betydde ju inte att han var en tjuv, tänkte jag. Men jag sa inget. Det var svårt att säga emot Diana. Jon har nya kläder i dag. Och jag såg att han har en ny mobil, sa hon. Är inte det konstigt? Han har ju aldrig haft nya kläder eller prylar. Jag tittade mot bänken borta vid den stora björken. Jon satt där han brukade sitta under rasterna. Han hade faktiskt en ny tröja på sig, och nya jeans. Den svarta tröjan var riktigt fin till hans mörka hår. Jon brukade ha gamla, slitna kläder. Jag trodde inte att han brydde sig om hur han såg ut. Men det gjorde han kanske ändå. Jon reste sig. Han gick sakta mot oss. Han stannade till precis när han skulle gå förbi, och tittade på mig. Bara på mig. Jag rodnade. Varför tittade han så konstigt? Han hade mörka, lite sneda ögon. Allvarliga. Han öppnade munnen för att säga något. Då ställde sig Diana lite närmare mig. Vad vill du? frågade hon. Jon stängde munnen. Han såg ner i marken. Sedan gick han.
3 2 Jon kom inte till skolan nästa dag. Och Jenny såg orolig ut. Jag har ringt hem till Jon. Men jag får inget svar. Vet ni var han är? frågade hon. Ingen i klassen visste. Edvin och Olle bodde nära Jon. Men de hade inte sett honom. Diana vände sig mot mig och nickade. Han vågar inte komma hit, viskade hon. Han vet förstås att vi misstänker honom. Eller hur? Jag visste inte vad jag skulle svara. Det var väl bara Diana som misstänkte Jon? Men jag vågade inte säga något. Diana gillade inte när man sa emot henne. Hon blev sur då. Och riktigt taskig ibland. Så jag ryckte bara på axlarna. Men jag fick ont i magen. Jag ville inte tänka mer på stölden. Jag började läsa i en bok istället. Den handlade om hur barn hade det under stenåldern. Boken var riktigt spännande. Vi hade jobbat med stenåldern i två veckor nu, och jag gillade det. Alla i klassen läste en stund. Sedan berättade Jenny om en by. Elever och lärare kunde åka dit och lära sig om hur man levde förr i tiden. Man fick prova att fiska, elda och laga mat. Man sov där, spelade rollspel och gjorde en massa andra saker. Det låter ju kul, sa Olle högt. Vi kan kanske åka dit på skolresa, sa Jenny. Men hon blev allvarlig med ens. Det måste förstås ordna sig med pengarna från klasskassan först, sa hon och såg ledsen ut. De skulle ju användas till skolresan. Då fick jag ännu mer ont i magen. Jag skyndade mig hem efter sista timmen. Mamma och pappa jobbade, men det fanns färdig mat i kylen. Jag värmde lite i mikron och åt.
4 Sedan gick jag upp på mitt rum och kröp ihop på sängen. Jag tog fram telefonen, satte i hörlurarna och valde musik. Jag ville ha något klassiskt. Gillade den musiken, även om ingen annan gjorde det. Fast jag pratade aldrig med mina kompisar om det. Diana skulle tycka att jag var en tönt. Men jag blev så lugn av musiken. Jag sträckte ut handen, fick tag i min mjuka filt och svepte den runt mig. Blundade. Och började tänka på Jon. Jag tänkte på det som hade hänt igår. Jon kom fram till oss. Och han tittade så konstigt på mig. Hans ögon var mörka, mörka, och något blänkte djupt inne i dem. Vad tänkte han, när han såg på mig så där? Jag ville veta. För det var inte första gången det hände. Jon hade tittat konstigt på mig förut. Tittat länge. Och då var det som om allting annat försvann. Bara Jon fanns kvar. Det kändes som att vi var ensamma på jorden, när han såg på mig.
5 3 Jon kom inte till skolan nästa dag heller. Men Jenny sa att hon hade fått ett mejl från hans pappa. Jon var sjuk och måste vara hemma hela veckan. Pappan skulle hjälpa honom att plugga lite. Och Diana pratade inte mer om Jon. Inte den här dagen, i alla fall. Hon hade sett en annons om en dansskola inne i stan och pratade bara om det. Jag vill börja där, sa hon. Det låter hur coolt som helst. Och jag har gjort en egen dans. Nu ville hon att vi skulle öva på den dansen. Hon, Sofie och Tess började träna när vi hade rast. Tess såg så glad ut. Hon ville gärna vara med Diana, Sofie och mig. Men jag ville inte dansa. Jag var trött. Så jag satte mig på en bänk vid skolans vägg istället. Solen värmde just där, och det kändes skönt. Kom Amanda! ropade Diana. Hon snurrade runt, och vinden tog tag i hennes långa, ljusa hår. Sedan stannade hon, såg på mig och log. Diana ville alltid att jag skulle vara med. Hon gillade mig. Fast jag förstod inte riktigt varför. Kommer snart, ropade jag tillbaka. Jag blundade och blev sömnig i solen. Men så hörde jag plötsligt röster. Det var Jenny som pratade med Åsa, som vi hade i slöjd. Vi har problem i femman, sa Jenny, och lät ledsen. Och det blir bara värre. Eller hur? Jag ryckte till. Femman, det var min klass. Ja. Det är hemskt, sa Åsa. Vad ska vi göra med den där ungen? Och hur ska ni få tillbaka pengarna? Tänker rektorn koppla in polisen? Jag hoppas fortfarande att vi slipper, sa Jenny. Jag vill att den som har tagit pengarna ska erkänna och lämna tillbaka alltihop. Då behöver det inte sluta så illa. Det handlar ju trots allt om ett barn, Jag öppnade ögonen och stirrade på dem. Jenny och Åsa stod en bit bort och lutade sig mot väggen. Åsa vände på huvudet och mötte min blick. Hon blev röd i ansiktet. Det var förstås inte meningen att jag skulle höra. Vem pratade de om? Vem misstänkte de? Diana ville att jag skulle följa med henne och Sofie in till stan, när skolan var slut. De skulle titta på kläder. Diana älskade kläder och hade koll på allt mode. Nu ville hon hitta kläder som var snygga att dansa i. Jag måste gå hem, sa jag. Mamma behöver hjälp med en grej. Det var lögn. Mamma jobbade och skulle komma hem först till kvällen. Och jag tänkte inte ens gå hem. Jag hade helt andra planer. Men det vågade jag inte säga. Diana suckade och himlade med ögonen. Vad du är tråkig, Amanda. Men vi kommer att ha kul i alla fall. Eller hur, Sofie? Sofie nickade. Sedan lämnade de skolgården och gick bort mot bussen. Nej, jag gick inte hem. Jag gick in mot centrum istället, mot huset som kallades Sockerbiten. Jon bodde där tillsammans med sin pappa.
6 Jag såg mig omkring flera gånger innan jag smög in på gården. Jag ville inte träffa på Olle eller Edvin. De skulle fråga vad jag gjorde där. Och sedan skulle de berätta för sina kompisar i klassen att jag hade letat efter Jon. Och de skulle kanske berätta för Diana. Jag tittade upp mot det stora huset. Det hade nog varit vitt och fint en gång i tiden, som en sockerbit. Nu var det grått. Jag skyndade mig in genom dörren, och tittade på tavlan med alla namn. Jag hade kommit rätt. Det stod Lind på tavlan. Så hette Jon och hans pappa i efternamn. De bodde på första våningen. Jag började gå uppför trappan, och mitt hjärta bankade hårt. Vad skulle jag säga om Jon öppnade? Vi kände ju inte varandra. Inte ett dugg, egentligen. Och nu kände jag mig både rädd och dum. Men jag måste ändå få prata med honom. Så var det. Jag måste få veta vad han hade tänkt säga till mig i skolan häromdagen. Det kändes som att han ville säga något viktigt. Något väldigt viktigt. Nu var jag framme vid Jons dörr. Jag andades djupt några gånger, och sträckte sedan fram handen och ringde på.
7 Jag ringde på igen, och igen. Ingen öppnade. Men dörren intill öppnades istället, och en kvinna kom ut. Hon var liten och smal och hade alldeles vitt hår. Hon såg på mig. Sedan skakade hon på huvudet. Du kan stå här i en evighet, men den där pojken öppnar ändå inte. Han pratar inte med någon, sa hon. Jag tittade på dörren igen. Han är sjuk, sa jag. Han orkar kanske inte gå upp. Jag får vänta tills hans pappa kommer hem. Kvinnan skakade på huvudet igen. Pappan kommer inte hem, ser du. Det är problemet. Han har lämnat pojken helt ensam. Jag fattar inte hur en förälder kan göra på det viset. Jag borde ringa till kommunen och berätta. Och inte har han någon mamma heller stackarn. Var Jon helt ensam? Men Jenny hade ju fått mejl från hans pappa. Han hade sagt att han hjälpte Jon. Det var hur konstigt som helst.
8 4 Jag tänkte på Jon hela kvällen. Tänkte på honom när jag gick och lade mig, och tänkte på honom när jag vaknade på morgonen. Var han verkligen helt ensam i lägenheten? Och hur mådde han? Du är så tyst, sa mamma när vi åt frukost. Du är väl inte sjuk? Jag mötte hennes blick. Hennes ögon var stora bakom glasögonen. Borde jag berätta om Jon? Jag tvekade en kort stund. Mamma var snäll, och man kunde prata med henne. Men hon blev ofta så orolig. Ibland kändes det som att mamma bara gjorde två saker. Ett: Hon läste böcker, eftersom hon jobbade på ett bibliotek. Två: Hon oroade sig. Hon oroade sig särskilt mycket för mig, men också för andra människor. Hon skulle ringa till Jenny direkt, om hon fick höra om Jon. Nej, jag kunde inte berätta. Det gick liksom inte. Det hade nog med Dianas misstankar att göra, och allt taskigt hon sagt om Jon. Jag ville att han skulle få vara ifred. Och när vuxna lade sig i blev saker och ting bara ännu trassligare. Jag hade inte ens berättat för mamma och pappa om stölden. Jag ville inte tänka på de där pengarna. Ville fortfarande inte tro att någon i klassen var en tjuv. Pappa tittade också på mig. Men han log. Det är väl inget fel på Amanda, sa han. Min starka flicka. Han spände musklerna på ena armen. Han brukade göra så där på skoj. Men jag visste att han menade vad han sa. Han trodde att jag klarade allt. Att jag vågade allt. Jag förstod inte varför han trodde det. Jag log lite grann ändå. Jag mår bra, sa jag. Är lite trött, bara. Vi hade matte på förmiddagen. Men jag tittade mest ut genom fönstret. Man kunde se ända till vårt hus och sjön nedanför. Ibland tyckte jag att huset såg ut som en stor, vit snäcka. Löv virvlade ute på skolgården. De första, torra höstlöven. De snurrade runt, precis som tankarna i mitt huvud. Vart hade Jons pappa tagit vägen? Föräldrar får inte lämna sina barn sådär.
9 Men tänk om Jons granne hade fel. Pappan var kanske bara borta ibland. Han hade kanske fått jobb. Jon berättade en gång att hans pappa var sjuk och hade svårt att arbeta. Det sa han en gång på hemkunskapen, när vi pratade ekonomi. Jon var tyst nästan jämt, men plötsligt berättade han om sin pappa. Ja, pappan jobbade kanske nu. Och kom hem på kvällarna. Han hade ju faktiskt mejlat till Jenny och sagt att han skulle hjälpa Jon att plugga. Men varför öppnade inte Jon när jag ringde på? Just då reste sig Jenny. Hon hade suttit och läst i en bok, som hon nu lade åt sidan. Det har gått tre dagar sedan pengarna försvann, sa hon. Och ingen har erkänt. Vi har väntat med att ta itu med stölden, eftersom vi hoppades att den skyldige skulle ångra sig och erkänna. Hon tittade ut över klassen. Jag stannar kvar här i klassrummet när skoldagen är slut, sa hon. Då vill jag att den som tog pengarna kommer till mig och berättar. Annars måste vi tyvärr ringa polisen. Och jag hoppas att ni förstår allvaret i det här. Det var helt tyst i klassen. Nu kan ni fortsätta räkna, sa Jenny. Jag fick ont i magen när Jenny pratade så där. Det var samma onda som kom nästan varje dag nu. Jenny såg så konstig ut i ansiktet. Visste hon redan vem som var skyldig? Jag tänkte på vad hon och Åsa hade pratat om häromdagen. Ja, de visste kanske. Men vem var det? Jag såg mig om i klassrummet. Nästan alla såg ledsna ut, och lite rädda. Alla utom Diana. Hon bet argt ihop tänderna. Och så viskade hon något till Sofie. Jag sa till Jenny att jag måste gå på toan. Sedan satte jag mig på bänken utanför klassrummet. Ville vara för mig själv en stund och vila. Då skulle nog magen bli bättre. Jag lutade mig bakåt och vilade huvudet mot min jacka. Råkade trampa på en påse som låg vid bänken, och knuffade påsen åt sidan. Det låg en jacka i den. Jag tittade på teckningarna som hängde på väggen. Där fanns teckningar som vi gjort redan i första klass. Vi hade haft samma klassrum hela tiden. Ja, samma klassrum, men klassen hade blivit annorlunda. Förut var vi snälla mot varandra, och alla fick vara med. Det kändes lugnt och tryggt att vara i skolan. Nu visste man inte vem man kunde lita på Det kändes ibland som att alla pratade skit om alla. Och nu hade någon tagit pengar från klasskassan. Pengar som vi elever själva hade tjänat ihop. Det var hur hemskt som helst. Jag blundade. Drog in luft genom näsan. Det luktade som det alltid hade gjort i korridoren. Luktade sten från plattorna på golvet, lite damm, och så något som helt enkelt var vår skola. Jag strök med en hand över bänken. Den var len och hård på en och samma gång. Jag kom med ens ihåg första dagen i skolan. Det var då jag träffade Sofie första gången. Hon kom fram till mig och frågade om vi skulle sitta ihop. Jag tyckte om henne på en gång, och vi blev bästa vänner. Det var alltid Sofie och jag. Ända tills Diana kom.
10 Sofie och jag var ju kompisar nu också. Men det var inte samma sak. Nu var Diana alltid med. Och Diana bestämde vad vi skulle göra. Sofie och jag hade lekt mycket. Vi byggde kojor, lekte med Sofies hund Morris, eller så lekte vi att vi hade hästar. Vi lade filtar på två bockar som pappa hade ute i snickarboden, och så hade vi rep som tyglar. Och så red vi. Ja, vi lekte mycket, Sofie och jag. Men Diana tyckte det var töntigt att leka. Hon ville bara hålla på med kläder och smink och sånt som var inne, och prata om killar. Hon hade redan varit ihop med två killar i klassen. Diana hjälpte Sofie att fråga chans på Petter i vår klass. Petter sa nej. Det var nog tur. För Sofie ville egentligen inte. Det sa hon till mig en gång när Diana inte var med. Jag tänkte på allt det där, och kom ihåg en massa saker som hade hänt. Men plötsligt ryckte jag till och öppnade ögonen. Och såg rakt in i Jons mörka ögon! Han måste ha gått väldigt tyst. Jag hade inte hört någonting. Jon hade satt sig ner på huk. Han lade huvudet lite på sned när han såg på mig. Jag blev både kall och varm inuti. Och alldeles varm om kinderna. Jag öppnade munnen, och stängde den igen. Mitt huvud kändes konstigt och jag kunde plötsligt inte tänka. Jag som hade tänkt så mycket på Jon. Hade undrat. Nu var det som om alla frågor hade flugit bort. Jag trodde att du var sjuk, sa jag till slut. Jon ryckte på axlarna. Sedan sträckte han fram en hand och rörde vid mitt hår. Du är fin, sa han. Så reste han sig och drog åt sig påsen som låg vid mina fötter. Jag behöver jackan, sa han. Det börjar bli kallt, Sedan gick han. Genom korridoren, och ut genom dörren. Jag såg dörren slå igen. Så hörde jag steg. Snabba steg, med hårda klackar. Det lät som någon av lärarna. Jag väntade på att få höra röster. Läraren därute måste väl ha sett Jon, och undrat vad han gjorde? Alla andra hade ju lektion. Men stegen försvann och allt blev tyst.
11 5 Jag reste mig från bänken. Men benen var alldeles darriga. Varför sa Jon sådär till mig? Han sa att jag var fin. Fin? Jag? Men Jag kände med handen där han hade rört vid mitt hår. Hans hand hade varit mjuk och varm, och det kändes som om värmen fanns kvar. Just då öppnades dörren till vårt klassrum, och Jenny kom ut. Hur mår du? frågade hon. Jag såg på henne, och tittade sedan ner i golvet. Drog med ena foten över en stenplatta medan jag försökte komma på något att säga. Jag borde kanske berätta om Jon. Något var väldigt fel. Han såg ju inte sjuk ut, och varför var han då hemma från skolan? Ensam, dessutom. Ja, kanske helt ensam. En tanke for genom mitt huvud. Tänk om Diana trots allt hade rätt. Tänk om Jon hade tagit pengarna ur klasskassan. Diana var ju säker på att han var skyldig, att han inte vågade komma till skolan. Men tänk om Jon var tvungen att stjäla. Han hade kanske inte ens pengar till mat. Så kunde det vara, om hans pappa hade stuckit. Tänk om det var så hemskt. Då behövde Jon hjälp. Men jag ville inte skvallra. Nej, det ville jag verkligen inte. Särskilt inte nu. Hans hand hade varit så varm, så snäll på något vis. Och hans mörka ögon så fina. Väldigt, väldigt fina. Jag mår lite bättre nu, svarade jag. Och nu är det dags för lunch. Då blir det nog ännu bättre, sa Jenny med mjuk röst. Vi satt vid samma bord som vanligt i matsalen, Diana, Sofie, Tess och jag. Diana hade bestämt att just vi skulle sitta vid det bordet. Och då blev det så. Ingen annan vågade sätta sig där. Jag fattade inte hur Diana bar sig åt. Hon bara bestämde. Ändå hade hon kommit ny till klassen för bara ett år sedan. Diana och Jon flyttade hit ungefär samtidigt. Diana blev snabbt den som alla ville vara med. Medan Jon blev ensam. Han pratade sällan med oss andra. Jag hade nog trott att han ville vara för sig själv. Men jag undrade alltmer. Ingen vill väl vara helt och hållet ensam? Det kändes som att han ville vara med mig. Ja, så kändes det faktiskt. Jag svalde, och sneglade på Diana tvärs över bordet. Vad skulle hon säga om fick veta? Och om jag ville vara med Jon. Ja, tänk om jag ville det. Vad skulle hon säga då? Hjälp, alltså. Diana pratade om Markus Esson medan vi åt. Markus var hennes idol. Särskilt sedan hon hade chattat med honom på ett forum. De hade fått kontakt, sa hon. Det klickade mellan dem. Markus hade avslutat med att skriva puss och kram. Diana var säker på att hon och Markus skulle träffas snart. Tänk om jag kunde få dansa i hans show, sa hon. Man vet ju aldrig. Det är kanske möjligt. Om jag tränar och tränar. Markus skulle ha en konsert inne i stan om en månad, och biljetterna hade nyss släppts. Diana hade längtat efter att få gå på konserten. Men hennes föräldrar tyckte att biljetterna var för dyra. Nu var hon jätteglad. Pappa ändrade sig. Han har lovat att betala biljetten.
12 Det syntes röda fläckar på hennes kinder. Plötsligt tittade hon på mig. Du kan väl följa med, sa hon. Det suger att åka ensam. Jag tog en tugga av pastan och tomatsåsen. Såsen smakade peppar och pastan var kletig. Jag ville inte gå på den där konserten. Jag gillade inte ens Markus Esson. Ni har ju råd, fortsatte Diana. Hon trodde att mina föräldrar var rika. Bara för att vi bodde i ett stort hus nere vid sjön. Men vi var inte rika. Pappa hade byggt huset alldeles själv. Han kunde det eftersom han var snickare. Pappa var en duktig snickare. Och han jobbade nästan jämt. Jag vet inte, sa jag. Det är så mycket just nu Dianas gröna ögon blev ljusa och kalla. Hon skakade på huvudet. Shit Amanda, sa hon. Ibland är du faktiskt ganska knäpp. Jag skrapade med gaffeln på tallriken. Min hand darrade lite grann. Jag tittade på Sofie, men hon sa inget. Och med ens blev jag så trött på alltihop. Trött på Diana som alltid skulle bestämma. Trött på att vara rädd för att hon skulle bli sur. Trött på mig själv, Sofie och Tess som aldrig sa ifrån. Jag kan åka. Jag har råd, sa Tess plötsligt. Hon bet sig i läppen och såg bedjande på Diana. Men Diana svarade inte. Just då kom Åsa in i matsalen. Hon var röd i ansiktet och det korta, mörka håret hade blivit alldeles rufsigt. Hon skyndade fram till bordet där de andra lärarna satt. Hennes skor smattrade mot golvet Hon berättade något, och Jenny bleknade. En av de andra lärarna reste sig upp. Åsa fortsatte prata. Jag lyssnade, men hörde bara några få ord. Min plånbok, hörde jag att hon sa. Och stöld. 6 Vi skulle ha svenska efter lunch. Men vi fick vänta länge på Jenny utanför klassrummet. Jenny som aldrig kom för sent till någon lektion. Till slut kom hon. Och då berättade hon vad som hade hänt. Åsa glömde sin väska i lärarrummet. Hon gick och hämtade den efter någon timme, och då såg hon att hennes plånbok var borta. Jennys röst darrade och hon hade tårar i ögonen. Det låg flera tusen kronor i plånboken, fortsatte hon. Åsa hade tagit ut pengar som hon skulle ge sin bror i present. Han fyller trettio år idag. Jag blev kall i hela kroppen. Ännu en stöld! Det kändes nästan overkligt. Rektorn ska ringa polisen, sa Jenny. Vi måste få stopp på det här. För nu har det gått alldeles för långt. Hon skakade sakta på huvudet. Sedan rätade hon på ryggen och gned händerna mot varandra.
13 Men vi måste ju fortsätta undervisa, sa hon och lät lite mer som vanligt. Ni får skriva varsin historia idag. Skriv långt eller kort, hitta på eller skriv om något som verkligen har hänt. Skriv som ni vill. Men det ska handla om ärlighet. Jag tittade på Diana som slängde med sitt långa, ljusa hår. Polisen borde åka hem till Jon först av allt, sa hon ganska högt. Sofie och Tess nickade. Petter nickade också. Jag visste först inte vad jag skulle tänka. Sedan blev jag arg. Jättearg. Jon har ju inte ens varit i skolan idag. Han kan inte ha tagit några pengar, sa jag. Diana ryckte till, och hennes ögon smalnade. Och förresten är det taskigt att anklaga någon som inte är här. Han kan ju inte försvara sig, fortsatte jag. Diana blev blek. Jag har väl inte anklagat någon, sa hon högt. Jag tycker bara att de ska prata med Jon. Och varför ska de prata med just honom, menar du? Diana blinkade några gånger. Någon stal pengarna från klasskassan. Och dagen efter hade Jon nya kläder och prylar. Poliserna borde väl åtminstone fråga honom om det. Eller hur? Hennes röst var gäll med ens, och hon såg sig omkring. Tess nickade igen, men Sofie tvekade. Petter också. Och det var något konstigt med Jon den där dagen. Han pratade inte med en människa. Och han tittade bort hela tiden, som om han skämdes för något, fortsatte Diana. Jon hade varit annorlunda den dagen, visst. Men inte för att han skämdes. Han hade ju sett på mig. Såg mig rakt i ögonen. Det var inte något som jag inbillade mig. Nej, det kändes tvärtom som att han ville säga något. Som att han ville ha kontakt. Och vad visste Diana? Det var väl klart att Jon inte ville prata med henne, att han inte ens ville se på henne. Hon pratade ju skit om honom hela tiden. Och varför gjorde hon det, förresten? Varför trodde hon att just Jon var tjuven? Vem som helst kunde ju ha tagit pengarna. Ja, vem som helst. Det var ju det som kändes så otäckt. Jag öppnade munnen för att svara. Kan ni vara tysta där borta, sa Jenny med skarp röst. Eller vill ni kanske berätta för oss andra vad ni pratar om. Jag rodnade, stängde munnen igen och skakade på huvudet. Diana sa inte heller något. Jenny tittade på oss, en efter en i klassen, precis som hon hade gjort efter den första stölden. Hon dröjde lite extra länge med blicken när hon såg på mig.
14 Jag rodnade igen. Kom plötsligt på att Jon visste hade varit i skolan idag. Jag hade ju sett honom, och pratat med honom. Jon hade varit i skolan när alla andra hade lektion. Hade varit i trappan som ledde upp till lärarrummet. Nu kändes det som om Jenny kunde läsa mina tankar. Jag tittade ner. Mitt hjärta slog hårt, hårt. Jag skyndade ut från skolan efter lektionen. Jag ville inte prata med någon i klassen. Det fanns bara en jag ville prata med. Bara en som jag måste prata med. Jon. Jag måste få veta om han hade tagit pengarna. Jag trodde fortfarande inte att det var så. Men jag måste bli säker. Och Jon måste få veta vad Diana sa. Hon skulle kanske säga samma sak till polisen. Jag gick förbi den stora björken, förbi staketet och lämnade skolgården. Sedan gick jag ut på vägen. Då ropade någon mitt namn. Jag vände mig om. Diana stod vid staketet. Hon ropade igen. Hon lät arg. Men det fanns något annat i hennes röst också. Något jag inte kände igen. Jag tvekade en sekund. Men jag stannade inte. Fortsatte bara gå. 7 Jag gick in mot centrum. Gick fort, mot Sockerbiten där Jon bodde. Och snart syntes det grå huset. Molnen var tunga på himlen ovanför. En droppe regn landade på min kind. Jag saktade in stegen. I samma stund plingade det i min telefon. Jag plockade upp den och kollade. Det var Diana som hade messat. Jag snodde runt och tittade bakom mig? Hon hade väl inte följt efter? Nej, gatan var tom. Jag stannade och slöt handen runt telefonen. Vågade jag läsa? Diana var arg, förstås. Och vi var kanske osams nu. Vad skulle hända i så fall? Skulle hon få med sig de andra i klassen mot mig? Och vad skulle Sofie göra då? Sofie som hade varit min bästis så länge. Skulle hon hålla med Diana? Jag fick ont i magen igen. Nej, bort med mobilen. Bort med Diana. Jag tänkte inte läsa. I alla fall inte just nu.
15 Jag gick in på gården och fortsatte bort till Jons port. Gick uppför trappan och ringde på. Ingen öppnade. Jag ringde på igen, och tryckte örat mot dörren och lyssnade. Det hördes inga steg. Men det lät som om någon spelade därinne. Elgitarr. Eller var det teven som lät? Någon var hemma. Och det måste vara Jon. Hans pappa skulle säkert öppna om han var hemma. Jag bankade på dörren, men ingen kom. Då gick jag ut på gården igen och såg mig omkring. Balkongen på första våningen måste vara Jons. Jag gick närmare, och såg att balkongens dörr stod på glänt. Ja, någon spelade elgitarr därinne. Ganska lågt, men det hördes ändå tydligt. Långsamma toner. Vackra, men sorgsna på något vis. Det lät som om gitarren grät. Spelade Jon gitarr? Det visste jag inte. Nej, vad visste jag om honom egentligen? Nästan ingenting. Jag såg mig omkring igen. Det stod en liten stege intill porten. Jag tänkte några sekunder, och sprang sedan bort till stegen. Mitt hjärta bankade så det ekade i kroppen. Du är inte klok, gå härifrån, sa en röst inom mig. Tänk inte, gör det bara, sa en annan. Jag tog stegen och släpade med den bort till Jons balkong. Sedan klättrade jag upp och hoppade över räcket. Jag gick fram till dörren, öppnade, och såg in i ett vardagsrum. Det fanns en soffa därinne, en fåtölj och ett bord. En blå matta och några stolar. Och en stor bokhylla. Massor av tavlor på väggarna. Men tavlorna hade inga ramar. Och det fanns inga gardiner i fönstren, inga växter. Gitarren lät högre nu. Argare. En kall vind drog längs min rygg. Jag svalde och knöt händerna. Jag var kanske helt knäpp som gjorde det här. Sedan drog jag ett djupt andetag, klev in i rummet och stängde dörren bakom mig.
16 8 Jag smög genom vardagsrummet och kom in i en fyrkantig hall. Rakt fram fanns ett kök med ett bord och fyra stolar, till vänster ett rum där dörren stod på glänt, och till höger ett rum där dörren var helt öppen. Det var därifrån musiken kom. Och där var Jon. Han satt på en säng och böjde sig över gitarren. Hans fingrar flög över strängarna. Jag stod stilla någon sekund och bara lyssnade. Tänk att Jon kunde spela på det viset. Nästan som en vuxen. Och på alla väggarna i rummet fanns affischer med musiker som spelade. Jon hade den nya, svarta tröjan på sig. Och mobilen låg bredvid honom på sängen. Den nya mobilen, och de nya kläderna. Allt det där som Diana tyckte var bevis för att Jon har stulit. Jag gick fram till dörröppningen. Hallå, sa jag. Jon reagerade inte. Han fortsatte bara spela. Det var lite kallt inne i rummet. Men där luktade gott, kanske av något tvättmedel. Luktade fräscht. Jon, sa jag, högt nu. Han ryckte till, tittade upp och slutade spela. Han rynkade ögonbrynen. Vad gör du här? frågade han. Hur har du kommit in? Jag svalde, och svalde igen. Var han arg? Det skulle jag nog också bli om någon hade smugit in i vårt hus. Helst av allt ville jag bara vända mig om och springa ut från lägenheten. Men nej, tänkte jag i samma stund, nu var jag här och nu hade jag äntligen en chans att få prata med honom. Och jag hade ju känt att han ville prata med mig, att han ville ha kontakt. Att han hade något viktigt att säga. Eller hur? Annars skulle jag aldrig i livet ha gått hit. Jag mötte hans blick. Jag ville veta hur du mår, sa jag. Men du öppnade inte när jag ringde på. Så såg jag att balkongdörren var öppen. Då klättrade jag in. Jon såg på mig en lång stund. Ingen av oss sa någonting. Allt var tyst, och till slut började det susa i mina öron. Jag kände mig yr. Vem gör en sån grej? sa Jon till slut. Klättrar in genom balkongen? Jag visste inte vad jag skulle svara.
17 Nä, du är verkligen inte som andra, fortsatte han. Inte som andra? Menade han att jag var konstig? Jag var väl precis som alla andra. Jag öppnade munnen för att svara, men då log Jon och la ifrån sig gitarren. Och något glänste djupt inne i hans ögon, precis som det hade gjort när han såg på mig häromdagen. Du är modig, sa han. Jag gillar det. Han lät nästan som pappa. Pappa som trodde att jag klarade allt. Och det stämde inte. Verkligen inte! Jag skakade på huvudet. Jag är inte alls modig. Jag är rädd för ganska mycket, faktiskt. Vad är du rädd för då? Jag hade inte kommit hit för att prata om mig själv. Men jag måste kanske svara ändå. Det var ju bra att vi pratade och inte blev sådär tysta igen. Så jag tänkte efter. Vad var jag egentligen rädd för? Krig, förstås. Men det var inget som kunde hända på riktigt, här i vårt land. Så kändes det i alla fall. Men det fanns andra saker. Som att mamma eller pappa skulle bli sjuka, eller dö. Ja, det var jag jätterädd för. Eller att tvingas flytta och börja i en ny skola. Vara utanför och försöka få nya kompisar. Fy, alltså. Det sa jag till Jon. Och i samma stund kom jag att tänka på att han hade gjort just det där. Du kom ju ny till vår klass. Var inte det hemskt? Jon tittade ner i golvet, och ryckte på axlarna. Jag klarar mig, sa han. Jag bet mig i läppen. Tvekade lite. Varför är du hemma från skolan? frågade jag sedan. Jon svarade inte. Är du sjuk? Han svarade fortfarande inte. Din granne sa att din pappa är borta, fortsatte jag. Hon sa att du är helt ensam hemma. Är det sant? Då tittade Jon upp. Ja, sa han till slut. Men Varför? Jon reste sig upp. Det är en grej mellan pappa och mig. Bara mellan oss. Och jag klarar mig. Men har du mat? Han såg faktiskt smalare ut än vanligt. Nästan mager i sin svarta T-shirt och mörka jeans. Fråga inte så mycket! sa han. Han körde argt ner händerna i fickorna. Men jag såg att han mun darrade lite. Förlåt, sa jag. Jag tänkte bara att jag kunde ta med mig lite mat till dig, i så fall. Jon tog upp händerna ur fickorna och satte sig igen. Han drog till sig gitarren och lät ett finger glida över strängarna medan han iakttog mig. Jag menade inte att låta så där arg, sa han. Du är snäll. Tack. Jag har faktiskt velat prata med dig ganska länge. Eftersom du verkar sjyst. Och eftersom du är annorlunda på något sätt. Han log mot mig, och jag blev plötsligt alldeles varm inuti. Det kändes som något fint att vara lite annorlunda, när Jon sa så där. Jag log tillbaks. Hans ögon var varmt bruna. Väldigt fina. Och han såg på mig som om han verkligen tyckte om mig. Jag blev alldeles het om kinderna, och vände bort blicken. Jag såg mig omkring i rummet. Vad som helst var bättre än att titta på Jon just nu. Jag hatade att rodna sådär. Det var så pinsamt när det syntes i ansiktet vad man kände.
18 Jag såg på affischerna. Och sakerna i bokhyllan. Där låg några böcker, ett munspel, tågmodeller i plast. DVD-filmer och några dataspel. Och en skål. I skålen låg sedlar. En hög med sedlar. Det var mycket pengar. Väldigt mycket pengar All värme försvann och jag blev iskall i hela kroppen. Magen drog ihop sig och jag mådde illa med ens. Nej! Nej, Jon var ingen tjuv. Så fick det inte vara. Jon var bra. Bättre än många andra. Det hade jag känt länge nu. Hade varit säker innerst inne. Jon var ingen tjuv. Men tänk om jag hade fel? 9 Det var helt tyst inne i rummet. Jag kände att Jon tittade på mig, men vågade inte möta hans blick. Vad skulle jag säga? För jag måste ju säga något om pengarna. Men man kan inte fråga någon rakt ut om han är en tjuv. Eller? Det har varit en ny stöld i skolan, sa jag till slut. Idag. Och nu har rektorn ringt till polisen. Jon hostade till. Och jag tänkte återigen på att han faktiskt hade varit i skolan den här dagen. Hade gått omkring medan vi andra hade lektion och lärarnas rum var tomt. Medan Åsas väska med tusenlapparna låg därinne. Diana säger att polisen borde fråga dig om dina nya kläder och din telefon. Hon tror att du är tjuven. Bara så du vet, sa jag med låg röst. Jag lyfte på huvudet och såg hur Jon ryckte till. Han bleknade. Ögonen var svarta nu. Han la ifrån sig gitarren med en smäll. Det är ju inte klokt, sa han. Han reste sig och gick ett varv i rummet. Han stannade vid fönstret och vände ryggen mot mig. Jag måste prata med pappa, sa han lågt. Men
19 Jag lutade mig mot väggen. Mina ben darrade. Jag ville inte höra mer. Ändå måste jag. Ja, det måste jag. Det är trots allt bättre att veta sanningen. Man blir lugnare när man vet. För då kan man rätta till det som har blivit fel. Var är din pappa någonstans? frågade jag. Kan du verkligen inte berätta det? Jon vände sig plötsligt om. Han blinkade några gånger och gned med en hand över kinden. Pappa och jag sköter oss själva, sa han. Det har vi gjort ända sedan mamma dog när jag var liten. Och vi klarar oss bra. Vi vill inte ha en massa folk som lägger sig i. Allt blir bara jobbigare då. Vi såg på varandra en lång stund. Det kändes som om rummet hade blivit ännu kallare, och jag rös. Jon såg med ens så gammal ut i ansiktet. Som en vuxen. Men jag kan berätta för dig, sa han till slut. Jag höll andan. Vad var det som hade hänt? Pappa är på sjukhuset, sa Jon. Han har en slags reumatism, det är därför han inte orkar jobba så mycket. Och nu har han haft jätteont i ett knä och har haft svårt att gå. De opererade honom för några dagar sedan. Men han måste stanna kvar på sjukhuset ett tag. Jag stirrade på honom. Var Jons pappa på sjukhuset? Men varför har du inte sagt något? Jag klarar mig, säger jag ju. Och pappa har lämnat pengar till mat och allt annat jag behöver. Han nickade mot skålen med sedlarna. Jag andades ut. Pengarna var inte stulna. Å, så bra! Jon var ingen tjuv! Jag kände mig med ens ljus och lätt inuti. Nu var det inte längre farligt att prata. Inte farligt att fråga. Varför har du stannat hemma från skolan? Du är ju inte sjuk. Jon öppnade munnen, och stängde den igen. Läpparna blev smala och envisa. Det kan jag inte säga, sa han. Men
20 Sluta, sa Jon. Jag har ju berättat skitmycket nu. Men Sluta, nästan skrek han. Lägg av. Jag backade några steg. Förlåt, sa jag. Jag menade inte att tjata. Jon vände sig mot fönstret igen. Han drog upp axlarna, som om han ville skydda sig. Jag fattar det, sa han lågt. Och jag förstår att du undrar. Men det här kan jag inte prata om. Det går bara inte.
Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.
Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte
Läs merFörvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.
Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte
Läs merenkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011
Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.
Läs merMarie Oskarsson Helena Bergendahl
Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta
Läs merHemliga Clowndocka Yara Alsayed
Hemliga Clowndocka Yara Alsayed - Olivia vakna! Du kommer för sent till skolan, ropade mamma. - Ja jag kommer. Olivia tog på sig sina kläder och åt frukosten snabbt. När hon var klar med allt och står
Läs merHubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert
Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är
Läs merKom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.
En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt
Läs merPojke + vän = pojkvän
Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna
Läs merDanielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i
Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra
Läs merKapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant
Läs mer1 En olycka kommer sa " llan ensam
1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på
Läs merKapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.
Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion
Läs merOm författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin
Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.
Läs merMalvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget
1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han
Läs merKapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig.
Av: Minhua Wu Ön Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig. Vi pratar med varandra, efter en lång
Läs merSune slutar första klass
Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA
Läs merArt nr
Camilla Jonsson Vem bryr sig av Camilla Jönsson 1. Ett nytt hem Äntligen! Pappa sträckte på sig så att det knakade i ryggen. Det var den sista lådan, sa han och log. Skönt, sa jag och såg mig omkring.
Läs merJAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS
JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra
Läs merDenna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip
Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10
Läs merDu är klok som en bok, Lina!
Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på
Läs merDu är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB
Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen,
Läs merDen magiska dörren. By Alfred Persson
Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då
Läs merMin försvunna lillebror
3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.
Läs merEmma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988
Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla
Läs merBarnboksförlaget Nimmi Östergatan 4b Simrishamn nimmi.se. Copyright texter Mi Tyler 2014 Copyright bilder Malin Ahlin 2014
Barnboksförlaget Nimmi Östergatan 4b 272 31 Simrishamn nimmi.se Copyright texter Mi Tyler 2014 Copyright bilder Malin Ahlin 2014 Tryckt i EU 2014 ISBN: 978-91-87955-00-6 Mammas Liv av Mi Tyler med illustrationer
Läs merKapitel 1 - Hörde ni ljudet? sa Felicia. - Nej det är ju bara massa bubbel och pys som hörs här, sa Jonathan. Felicia och Jonathan var bästisar och
MONSTRET AV: Freja Kapitel 1 - Hörde ni ljudet? sa Felicia. - Nej det är ju bara massa bubbel och pys som hörs här, sa Jonathan. Felicia och Jonathan var bästisar och gick på skolan Röda hornet. Felicia
Läs merMolly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp.
Förföljaren Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Var på din vakt och håll ögonen öppna, med sylvassa naglar
Läs merhennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började
Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var
Läs merHuset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra
Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst
Läs merAlla satte sig i soffan. Till och med Riley. Tanten berättade vad Riley kunde göra. Han kunde göra nästan allt som en riktig människa kan göra.
Den hemliga roboten Asta, Bea och Cesar har fått ett uppdrag av deras lärare Olle. Uppdraget var att de skulle hitta en bok i skolbiblioteket som Olle skulle läsa som högläsning på morgonen i klassrummet.
Läs mer10 september. 4 september
I AM GREGER PUTTESSON 4 september Hej dumma dagbok jag skriver för att min mormor gav mig den i julklapp! Jag heter Greger förresten, Greger Puttesson. Min mamma och pappa är konstiga, de tror att jag
Läs merDen magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.
Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och
Läs merTom var på väg till klassrummet, i korridoren såg han en affisch det stod så här:
-Hörde du ljudet? -Var inte dum nu Tom sa Tobias! Klockan ringde. Rasten var slut, dom hade sv efter. När de kom in sa sura Margareta idag ska vi skriva en bok med åtta kapitel och du Tom får hemläxa.
Läs merKapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.
Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot
Läs merHip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010
Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1 Bakrund.2 Syfte,frågeställning,metod...3 Min frågeställning..3 Avhandling.4,
Läs merKap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy.
Av: Signe Sundequist CC BY NC ND 2014 Kap. 1 Ljudet Mimmi satt i klassrummet och lyssnade på sin stränga magister Ulf. Det var en tråkig lektion. Då hörde Mimmi ett ljud som lät "pa pa pa". Mimmi viskade
Läs merSagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer
2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade
Läs mer- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..
Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.
Läs merRödluvan Med bilder av Mati Lepp
Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom
Läs merDen kidnappade hunden
Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla
Läs mer2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär
1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra
Läs merPublicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013
Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer
Läs merInsekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson
Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker
Läs merEn dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.
Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter
Läs merRödluvan. Med bilder av Mati Lepp
Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom
Läs mer- Tack, sa jag och gick och satte mig på en ledig plats bredvid en tjej längst fram som luktade parfym.
A4 Varför just jag? När jag kom in i klassrummet kände jag att det här var helt fel. Alla tittade på mig. Jag blev stående i dörröppningen medan kvinnan framme vid tavlan började prata. - Åh, hej! Det
Läs merBERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå
BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna
Läs merKraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.
Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.
Läs merEllie och Jonas lär sig om eld
Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per
Läs merAYYN. Några dagar tidigare
AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men
Läs merSJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.
SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.
Läs merHjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla
Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på
Läs mer19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar
19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd
Läs merDrogad. AHHH! skrek Tim. Vad har hänt! skrek jag. Det är någon som har kört av vägen och krockat med ett träd! Men ring 112! Ge mig min mobil da!
Drogad Det var en helt vanlig lördags morgon, klockan var 4:33 det var kallt och snöade ute. Idag skulle jag och min pojkvän åka på skidresa i en vecka i Lindvallen, det är första gången för min pojkvän
Läs merJesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn
Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet
Läs mer1 december B Kära dagbok!
1 december B Kära dagbok! (Fast egentligen är det ju ingen dagbok, utan en blå svenskaskrivbok från skolan. Jag bad fröken om en ny och sa att jag hade tappat bort den andra. Sen kan jag bara säga att
Läs merGjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5
Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -
Läs merEnsam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se
Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar
Läs merKapitel 2 Kapitel 3 Brevet Nyckleln
Den magiska dörren Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Conelia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 9 år. Jag har blont hår. Jag gillar att spela bandy och att rita. Min bästa vän är Wilda. Jag är mycket rädd för
Läs merIngen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1
Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är
Läs merKap,1. De nyinflyttade
Kap,1 De nyinflyttade Det är mitt i sommaren och Clara sitter i fönstret och tittar ut, hon ser dem nyinflyttade bära in flyttkartonger. Mamma hade sagt att dom hade en tjej som är lika gammal som Clara.
Läs merNästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det.
Veckobrev v. 3 Hej! Äntligen är vi tillbaka i vardagen och rutinerna igen. Nog för att det kan vara väldigt skönt med lite ledigt och göra det som faller en in, så är det ändå skönt när det väl är dags
Läs merSju små sagor. i urval av Annika Lundeberg
Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till
Läs mer. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003
2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går
Läs merKap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan.
Kap 1 hej Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Min bästa vän heter Emil, Emil gillar fotboll och innebandy.
Läs merDen Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde
Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för
Läs merÖvning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen.
Övning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen. Material: Bilder med frågor (se nedan) Tejp/häftmassa Tomma A4-papper (1-2 st/grupp) Pennor (1-2 st/grupp) 1) Förbered övningen genom att klippa
Läs merÖvning: Föräldrapanelen
Övning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen. Material: Bilder med frågor (se nedan) Tejp/häftmassa Tomma A4-papper (1-2 st/grupp) Pennor (1-2 st/grupp) 1) Förbered övningen genom att klippa
Läs mer...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell
...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se
Läs mer!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund!
Träffen Ett filmmanus av Linda Åkerlund Linda Åkerlund Skapat datum: Kamomillgången 15 25 oktober 2015 61145 Nyköping Version 8 070-5883143 Slutmanus 151102 INT. SEBASTIANS VARDAGSRUM -KVÄLL Sebastian,
Läs merEllie och Jonas lär sig om eld
Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:
Läs merNYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36
NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes
Läs merEn olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011
En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som
Läs merDet blåste nästan storm ute. Trädens
1 Det blåste nästan storm ute. Trädens kronor böjde sig för vinden och löven låg i frusna drivor på marken. Det var onsdagen före höstlovet. Måste vi gå ut på rast? sa Maja när skolklockan ringde. Nej,
Läs merKapitel 1 I planet. Jag har varit flygrädd hela mitt liv. Men min mormor blev sjuk,
Ön Meriel shahid Kapitel 1 I planet Jag har varit flygrädd hela mitt liv. Men min mormor blev sjuk, Så jag måste åka till Frankrike. Jag är i flygplanet nu och jag börjar få panik. Jag hör att mitt hjärta
Läs merINDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander
INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander Uppläsning av Cecilia Frode Indiska Berättelser del 8 Hej Jag heter
Läs merKapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"
Författare: Filip Sahlberg 2014 Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde
Läs merlyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina
Förlåt mig mamma! D et finns bara en människa här på jorden som älskar mig och det är min mamma. Jag är en svår och besvärlig person som jag ofta är fruktansvärt trött på, en människa jag tycker riktigt
Läs merKLASS 1B ANDRA BARN I SKOLAN ALEX OLLE VICKE FRANK IDA LOVA SIRI EDVIN VUXNA I SKOLAN REKTOR JOHN PETER MELKER ALICE OSCAR SIV MAJA LINUS ELIN
KLASS 1B FRANK VICKE ANDRA BARN I SKOLAN ALEX OLLE LOVA SIRI EDVIN VUXNA I SKOLAN IDA MELKER ALICE OSCAR PETER REKTOR JOHN MAJA LINUS ELIN SKOLSYSTER ROBERT/IDROTT SIV Läs också : SPÖKET i skolan STARKAST
Läs merKapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.
Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja
Läs merPIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag
PIA Jonatan är så glad att han nästan svävar in genom dörren till sporthallen. Han är barfota och har träningsbyxor och T-shirt på sig. Han ser fram emot att få flyga genom luften med ena benet framför
Läs merMax, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN
ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man
Läs merPublicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012
Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:
Läs merJa jag la bort den sa mamma. Den ligger i mitt rum sa mamma. Kan du vara kvar i luren? En liten stund sa mamma. Men pappa är ju borta i en månad och
Jag och min morbror. Jag var hemma själv och satt i soffan. Jag har inget och göra. Vart är tv kontrollen någonstans? Har mamma tagit bort kontrollen? Jag får väl leta sa jag med en suck. Ring ring, är
Läs merDen försvunna diamanten
Den försvunna diamanten Jag sitter utanför museet i London, jag ser en man gå lite misstänksamt ut genom dörren. Jag går in på museet och hör att personalen skriker och säger att diamanten är borta. Diamanten
Läs merNär vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET:
ANGELINA SJÖBERG Kapitel 1 I SKOLAN Hej! Jag heter Lina och jag är 10 år och jag går på Nivirena skolan. Min bästa kompis heter Alice. Jag har långt brunt hår och jag är 1,37 meter hög. Jag är rädd för
Läs merInnehållsförteckning. Kapitel 1
Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt
Läs merKap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!
Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa
Läs merDu är klok som en bok, Lina!
Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på
Läs merDagboken Mini. Av Lillia
Dagboken Mini Av Lillia September 7 september Hej dagboken. Jag heter Lilia och jag är 12 år gammal. Jag har en egen orm som heter Lusen. Jag går i klass 5 och älskar att spela fotboll. Jag började skriva
Läs merALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson
ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade
Läs merFörfattare: Umm Shifaa Illustrationer: M. Lindholm Umm Abdir-Rahman Layout & typografi: Leia Form Sammanställd av: Sonya Umm Ilyas
IBRAHIMS EID Författare: Umm Shifaa Illustrationer: M. Lindholm Umm Abdir-Rahman Layout & typografi: Leia Form Sammanställd av: Sonya Umm Ilyas Bokens rättigheter tillhör: Sonya Umm Ilyas I samarbete med
Läs merDen magiska dörren. Kasper Lindström
Den magiska dörren Kasper Lindström Kapitel 1. Hej Hej! Jag heter Marcus berg och jag är 12 år jag går i Centralskolan i Sundsvall. Min klass är ganska stökig. Min bästis heter Johan och vi har känt varandra
Läs merKapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10
Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Lina Kapitel 1 Lina var 10 år och satt inne med sina två vänner Gustav och Caroline.
Läs merKapitel 3- Affischen. När vi var ute på rasten såg jag en affisch. Det stod: Inga nyheter! Ni behöver inte läsa tidningen eller titta på tv.
Monstret Kapitel 1- Ljuden. -Hörde du ljudet frågade Mira? -Nej sa Lisa Vilket ljud? -Det lät som ett MONSTER sa jag! Lisa är min bästa vän. Vi satt på kemilektionen med den argaste läraren. Han hette
Läs merKapitel 1. Kattungen. "Nu går jag till skolan!" sa jag. "Hej då! " "Hej då Bella!". När jag gick ut såg jag en snöflinga, jag tog den med min vante.
Guldskatten Kapitel 1 Kattungen Klockan var halv 7 på morgonen. Idag var det 12/1. Jag skulle flytta. Fast egentligen ville jag inte flytta. Väckarklockan ringde, och jag gick upp ur sängen och tog på
Läs merHon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då
Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting
Läs merSara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt
Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Om arbetsmaterialet Det här arbetsmaterialet följer sidorna i boken. Till varje sida finns det ordförklaringar och frågor att
Läs merPublicerat med tillstånd Flickan jag älskar heter Milena Text Per Nilsson Bild Pija Lindenbaum Alfabeta 1998
. Milena går i min klass. Hennes ögon är två svarta solar. Men hennes ögon ser mej inte. Jag finns inte för henne. Och det är det jag vill, mest av allt i världen: Jag vill finnas för Milena. 11 Det var
Läs mer1. Låt mej bli riktigt bra
1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.
Läs mer