SE MIG SOM DEN JAG ÄR OCH INTE SOM NÅGON ANNAN Hur personer med schizofreni upplever bemötandet inom den psykiatriska vården

Transkript

1 Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Kurs 2VÅ45E VT 2012 Examensarbete 15 hp SE MIG SOM DEN JAG ÄR OCH INTE SOM NÅGON ANNAN Hur personer med schizofreni upplever bemötandet inom den psykiatriska vården Författare: Ronja Stahre Malin Zettergren

2 Titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord SE MIG SOM DEN JAG ÄR OCH INTE NÅGON ANNAN - Hur personer med schizofreni upplever bemötandet inom den psykiatriska vården. Ronja Stahre & Malin Zettergren Sjuksköterskeprogrammet, 180hp Hanna Holst Kerstin Wikby Linnéuniversitetet, Institutionen för hälsooch vårdvetenskap Bemötande, patientperspektiv, psykiatrisk vård, schizofreni SAMMANFATTNING Bakgrund : Schizofreni är en psykisk sjukdom som har symtom som hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar, kognitiva och motoriska symtom. Att drabbas av denna sjukdom ger sociala svårigheter, svårigheter att behålla jobb och därmed ekonomiska besvär. Syfte : Att belysa hur personer med schizofreni upplever bemötandet inom den psykiatriska vården. Metod : Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats som utgår från sex självbiografier. Dessa biografier analyserades via Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Resultat : I studiens resultat framkommer det att personer med schizofreni upplever både positiva och negativa upplevelser av bemötandet inom den psykiatriska vården. De positiva upplevelser som beskrivs är när vårdpersonalen är engagerad, bekräftar sin patient och ger patienten trygghet. Det negativa bemötandet som personerna upplever beskrivs som att vårdpersonalen inte ger av sin tid, de är arroganta och inte bryr sig. De ger inte det stöd som dessa patienter har behov av. Vidare beskrivs att patienterna upplever vårdpersonal som missbrukar sin makt och är hotfulla. Slutsats : Personer med schizofreni har behov av stöd från vårdpersonalen, att bli sedda som människor. Dock förekommer det fortfarande diskriminering mot denna patientgrupp som leder till vårdlidande, vilket kan leda till svårigheter att acceptera diagnosen.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Symtom 1 Prevalens 2 Diagnos 2 Hur påverkas de som drabbas? 3 Behandling 3 Psykiatrisk vård 3 Lagar 4 Tidigare forskning 4 TEORETISK REFERENSRAM 4 PROBLEMFORMULERING 6 FRÅGESTÄLLNINGAR 6 SYFTE 7 METOD 7 Datainsamling 7 Urvalsförfarande 7 Analys 8 Forskningsetiska aspekter 9 Författarnas förförståelse 9 RESULTAT 9 Att bli sedd som människa 9 Känslan av motgångar 11 Personalens maktmissbruk 12 DISKUSSION 13 Metoddiskussion 13 Resultatdiskussion 14 Slutsatser 16 REFERENSFÖRTECKNING 17 BILAGOR Databassökning Biografier Exempel på analys

4 INLEDNING Intresset för denna studie väcktes hos författarna efter en yrkesförlagd praktik inom den psykiatriska vården. Den ena gjorde praktik på en äldrepsykiatrisk avdelning och den andre var på en rättspsykiatrisk avdelning. Författarna upplevde under denna praktik att vårdpersonalen behandlar patienter med schizofreni på ett negativt sätt, genom att ignorera dem och inte se till deras behov. Detta upplevde författarna som negativt och då väcktes intresset att veta om detta bemötande ser likadant ut på andra avdelningar/mottagningar och hur personerna med schizofreni själva upplever bemötandet från psykiatriska vården. Schizofreni är ett samlingsnamn över olika psykiska besvär som kan vara svåra att förstå, det är viktigt att verkligen försöka sätta sig in i den individens livsvärld för att kunna förstå dennes verklighet. Då har författarna till denna studien valt att undersöka hur personer med schizofreni upplever att de blir bemötta utav vårdpersonalen inom den psykiatriska vården. BAKGRUND Symtom Vilka symtom som en person uppvisar när denne drabbas av schizofreni visar sig olika hos olika individer, dock finns det vissa symtom som är vanligare förekommande än andra. De är dessa specifika symtom som i ett tidigt stadie kan ge misstanke om diagnosen. Symtomen som individen uppvisar kan för friska personer ibland vara bisarra och omöjliga att förstå. De vanligaste symtomen är vanföreställningar, hallucinationer, tankestörningar, affektstörningar, motoriska och kognitiva symtom (Malm, Lindström & Wieselgren, 2010). Vanföreställningar Vanföreställningar är en bristfällig personlig tolkning rörande den yttre verkligheten, vilken grundar sig på bristfälligt dragna slutsatser. Dessa vanföreställningar är för den sjuke individen verkliga även om andra personer runt omkring den sjuke påstår annat och inte förstår att dessa vanföreställningar är verklighet för den sjuke individen. Vanföreställningar kan yttra sig på olika sätt, till exempel vid förföljelser kan den drabbade hävda att en främmande kraft eller organisation vill den sjuke individen illa. Sjukdomen kan även yttra sig genom storhetsvansinne till exempel att en person med schizofreni tro sig ha löst svåra vetenskapliga problem (Ibid). Hallucinationer Cullberg (2003) beskriver att de vanligaste typerna av hallucinationer som framträder hos en individ som har schizofreni är hörsel, smak och lukt hallucinationer. Hörselhallucinationer är den vanligaste förekommande hallucinationen, då det kan vara svårt att avgöra om individen har hört en viss röst eller om det är en viss tanke som personen med schizofreni försöker förmedla exempelvis hot eller befallningar som denne hört på radio eller tv. Lukt och smakhallucinationer kan visa sig i form av att personen med schizofreni känner doft eller smak från gas, rutten doft eller likdoft. Tankestörningar Hos en person med schizofreni kan det vara svårt att få ut någon information ur ett samtal, detta pågrund av att dennes tankeverksamhet går långsamt, samtalet kan vara innehållslöst och svårt att tolka. Det är även vanligt att den drabbade skapar neologismer, vilket innebär att personen uppfinner nya ord eller ger ord en ny personlig innebörd (Malm, Lindström & Wieselgren, 2010). 1

5 Affektstörningar Om en individ har affektstörningar har denne svårigheter att dela glädje med andra personer. En person som har schizofreni kan verka tillfreds med att leva sitt liv utan sociala aktiviteter, intressen eller kontakter med andra människor. Känslor stämmer inte överrens med det individen upplever exempelvis ett sorgligt besked kan bemötas av ett skratt ifrån individen (Ibid). Att leva med schizofreni kan liknas som att leva i en annan värld där den drabbade upplever en kronisk sjukdom med långvariga symtom, och en varaktig försvagning av individen då dennes sjuka verklighetsuppfattning strider mot omgivningens verklighet (Mauritz & van Meijel, 2009). Motoriska och kognitiva symtom Motoriska symtom kan visa sig dels genom ett orörligt kroppsmönster där individen kan stanna upp i en rörelse och bli stel i kroppen, men även ökad motorisk överaktivitet kan förekomma, då kan personer med schizofreni gör upprepningar av rörelser. De kognitiva symtom som kan uppkomma visar sig när personen ibland inte kan svara på tilltal men ändå är medveten om vad som händer runt omkring, ha svårigheter med problemlösningar och att hitta motivation till att klara av enkla vardagsuppgifter (Malm, Lindström & Wieselgren, 2010). Självskadebeteende Individer som drabbas av schizofreni har ofta en historia utav självskadebeteende i grunden. Detta grundar sig i vissa fall på en depression som uppkommit i samband med svårigheter att acceptera diagnosen. De personer som skadar sig själva gör ett större motstånd mot sina elaka hörselhallucinationer än de som inte skadar sig. Det är de elaka rösthallucinationerna som säger åt individerna med självskadebeteende att skada sig själv (Simms, McCormack, Anderson & Mulholland, 2007). Detta lyfter även Haw, Hawton, Sutton, Sinclair & Deeks (2005) där de menar att många patienter som har fått diagnosen schizofreni har vid något tillfälle kroppligt skadat sig själv och att detta är en vanlig företeelse bland individer som har diagnosen schizofreni. Prevalens Personer som drabbas av schizofreni, drabbas när de är påväg in i vuxenlivet, män vanligtvis mellan år gamla medans för kvinnor något senare i livet, år (Socialstyrelsen, 2011). I Sverige får varje år 0.35 % av befolkningen diagnosen schizofreni. Internationella studier visar att 15 individer per invånare nyinsjuknar i schizofreni årligen (Socialstyrelsen, 2011). Diagnos Schizofreni är en psykossjukdom som skiljer sig från andra psykossjukdomar genom att denna form har en sämre prognos och cirka hälften som första gången drabbas av en psykos diagnotiseras senare med sjukdomen schizofreni. Det visar sig ofta genom en tydlig funktionsnedsättning (Socialstyrelsen, 2011). För att klassificera schizofreni kan två olika system användas; ICD-10 (International Classification of Diseases) vilken är WHO:s (World Health Organization) klassifikationssystem för psykiska sjukdomar, eller DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) som är en klassifikation utformad av den amerikanska psykiatriska föreningen (Herlofson, 2010). Både ICD-10 och DSM-IV framför krav på att kännetecknande schizofrena drag ska uppvisas hos individen. Det finns en viktig skillnad mellan ICD-10 och DSM-IV där ICD-10 endast kräver symtom under en månads tid, medan DSM-IV kräver symtom under sex månader innan en diagnos kan ställas (Malm, Lindström & Wieselgren, 2010). 2

6 Hur påverkas de som drabbas? Schizofreni är en psykisk störning som ger svårigheter och förlust av sociala kontakter, känslomässiga besvär, minskade kognitiva förmågor och dessa personer har svårt att klara av ett arbete, vilket leder till en brist på inkomst. Den som har drabbats av schizofreni beskriver att deras vänner försvinner och ibland upplever den drabbade känslan av att inte ha någon vän i hela världen (Gümüs, 2008; Mauritz & van Meijel, 2009; Socialstyrelsen, 2011; Gonzáles- Torres, Oraa, Arístegui, Fernández-Rivas & Guimon, 2007). Att bli arbetslös är vanligt efter att en individ har fått diagnosen schizofreni, detta på grund av den höga risken för återkommande psykoser vilket kan vara svårt för kollegor att hantera. Detta är synd eftersom en stor del av rehabiliteringen handlar om att ha någon meningsfull syssla varje dag, vilket gör att dessa personer förlorar allt hopp och får minskat självförtroende (Nithsdale, Davies & Croucher, 2008). Ofta består deras sociala närverk endast utav vårdpersonal (Pitkänen, Hätönen, Kuosmanen & Välimäki, 2008). Många individer med schizofreni upplever också att de blir diskriminerade utav arbetskamrater, kompisar och i andra sociala sammanhang (Gonzáles-Torres et.al 2007). Pandya, Bresee, Duskworth,Gay och Fitzpatrick (2010) visar i sin studie att de som får diagnosen schizofreni upplever både positiva och negativa upplevelser. De positiva upplevelserna beskrivs vara att personerna i studien får uppmuntran att hantera sin diagnos och att det finns någon som intresserar sig för deras sjukdomstillstånd, dock tar de negativa upplevelserna överhand genom att deltagarna i studien beskriver att de blir behandlande som om de har minskad intelligens och anser att folk runt omkring dem blir rädda när de blir lämnad ensam med den sjuke. Nithsdale, Davies & Croucher (2008) menar att personerna upplever minskat stöd från andra personer, så som vänner och arbetskamrater, än från deras familjer och från sjukvården. Behandling Behandlingen som vården arbetar med idag för att hjälpa individer med schizofreni består av tidigt ingripande, arbete tillsammans med psykoterapeut och stöd och hjälp till familjen. Den sjuke ska ha regelbunden kontakt med en behandlingsenhet som bör vara lätt åtkomlig, lägsta dos som det är möjligt med psykofarmaka och att individen ska få chans till personlig vård i små grupper (Cullberg, 2003). Under behandlingen av schizofreni bör patienten få möjligheter till behörig hjälp när denne är i behov utav detta, vilket kan vara i form av terapi, medicinering, sjukhusvård, relevant och tydlig information (Geanellos, 2005). Det kan vara av vikt att personer med schizofreni dels får behandling i form av verbal kommunikation men även icke-verbal kommunikation, i form av musikterapi, genom att den sjuke aktivt medverkar i sin behandling som lyssnare eller medverka med sång eller musikinstrument. En annan form av icke-verbal kommunikation sker med bildterapi, då den sjuke får uttrycka sina känslor och tankar med hjälp av konst. Det finns även olika former utav terapi som används; kognitiv beteende terapi, psykodynamisk psykoterapi och stödterapi (Socialstyrelsen, 2011). I Nilsdotter (2009) visar Socialstyrelsen (2003) att än så länge finns ingen botande behandling mot schizofreni. Detta leder till att många personer är i behov av vårdinsatser från års ålder. Dessa personer har en tidig förtidspensionering. Psykiatrisk vård I Hedelin (2006) betonar Peplau (1952) att de hälsofrämjande målen inom psykiatrisk omvårdnad är att patienten ska få möjligheter att utveckla sina resurser, öka sitt självförtroende och förstå sina egna hälsoproblem. Syrén (2010) betonar i sin avhandling att i ett socialpsykiatriskt perspektiv är inte psykoterapeutisk behandling, medicinsk behandling eller sjukdom i fokus. Då fokuseras det istället mer på de livsförhållande, levnadsvillkor och hälsoprocesser som bidrar till hälsa. Salzmann-Erikson, Lützén, Ivarsson & Eriksson (2008) 3

7 betonar att den första kontakten för en person som upplever psykisk ohälsa, får med den psykiatriska vården är akutpsykiatriska enheten. Senare förflyttas denne ofta till en intensivvårdsavdelning. Denna händelse är väldigt chockartad för både patienten och dennes familj. Lagar Hälso- och sjukvårdslagen SFS (1982:763) och lag om psykiatrisk tvångsvård SFS (1991:1128) är två viktiga lagar som styr psykiatrisk vård. Målet med hälso- och sjukvårdslagen SFS (1982:763) är att medicinsk utreda, behandla och förebygga skador och sjukdomar och att förebygga ohälsa. Det skall vara god hälsa, vård på lika villkor för alla individer, respekt för den enskilda personens värdighet och alla människors lika värde. Så långt som det är möjligt ska vård och behandling utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska även ges enskild anpassad information om behandlingen som ska genomföras. Dessa föreskrifter gäller också psykiatrisk vård. Lagen om psykiatrisk tvångsvård SFS (1991:1128) innehåller tillägg om psykiatrisk vård som är förenad med tvångsvård eller frihetsberövande. Tvång ska genomföras så milt som möjligt för patienten och med stor hänsyn till denne. Tvång ska endast utföras om det verkligen är nödvändigt, då patienten motsäger sig frivillig vård efter att denne har fått individuell information om sitt tillstånd. För att en person ska vårdas inom psykiatrisk tvångsvård måste denne uppfylla följade kriterier: personen har en allvarlig psykisk störning, behöver heldygnsvård, om personen är en fara för sig själv eller andra och att personen motsäger sig frivillig vård. Tidigare forskning Personer med diagnosen schizofreni har ett behov av att lära sig mer generellt om diagnosen, hur de ska hantera sina symtom, att kunna kommunicera för att skapa sociala relationer och kunna ha ett arbete. Patienterna vill även få mer information om hur de ska kunna lösa sina problem och om biverkningar av medicinering. De har även ett behov av psykosocial behandling och att vara delaktiga i speciella schizofreni-relaterade grupper (Gümüs, 2008; Pitkänen et.al, 2008). Pitkänen et.al (2008) anser att en god vårdrelation mellan sjuksköterska och patient har stor vikt för att patienten ska uppleva hälsa och ökad livskvalitet. Detta lyfter även Gonzáles-Torres et.al (2007) som beskriver att vårdrelationen mellan sjuksköterska och patienter med schizofreni överlag är väldigt intensiv och eftersom det ofta finns en risk för sjukdomsåterfall, är det av stor vikt att ha en god relation tillsammans med sjuksköterska och läkare så att patienten känner sig trygg. Geanellos (2005) menar att en sjuksköterska bör finnas till hand för patienten för att öka dennes självförtroende. Mauritz & van Meijel (2009) betonar att en sjuksköterska bör vara öppen för att lyssna på en patient som behöver tala om sina förluster som denna drabbats av i samband med att personen fått diagnosen schizofreni. Detta för att hjälpa patienten att acceptera dennes nya vardag. Det är av vikt att visa intresse, ta sig tid och verkligen lyssna för att förstå patientens livsvärld. Salzmann-Eriksson et.al (2008) anser att våld är ett vanligt problem inom den psykiatriska intensivvården. Detta menar vårdpersonalen har att göra med patienternas diagnoser medan patienterna menar att denna våldbelägenhet grundar sig på personalens brist på att kunna kommunicera med dem. TEORETISK REFERENSRAM Studien kommer att bygga på det vårdvetenskapliga synsättet. Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg (2003) menar att det vårdvetenskapliga synsättet innebär att människan 4

8 ses som en helhet, inte bara kroppsligt utan att se till även själen, mentaliteten och andligheten. Det talas om EN människa vilket är vårdvetenskapens utgångspunkt. Dahlberg och Segesten (2010) beskriver vårdvetenskap som en vetenskap med patienten i centrum och målet med vården är att stärka och stödja hälsa. Uppgiften som vårdvetenskapen har är att förmedla kunskap om hälsa och vårdande så att den enskilde människans hälsa främjas på bästa sätt. Wiklund (2003) talar om människobilden som vårdvetenskapen grundar sig på som betonar varje individs okränkbarhet och värdighet. Författarna till denna studie betonar att individer med nedsatt självständighet, till exempel personer med diagnosen schizofreni, är särskilt viktigt att ta i beaktning och att se till dessa individers värdighet. De vårdvetenskapliga begrepp som kommer att beröras i studien är hälsa/välbefinnande, livsvärld, vårdrelation och vårdlidande. Dessa beskrivs nedan. Wiklund (2003) menar att hälsa och välbefinnande kan beskrivas som en upplevelse av friskhet, välbefinnande och sundhet. Hälsa och välbefinnande är relaterat till hela människan. Liksom lidandet är hälsa en del av livet och det finns ingen motsats mellan lidande och hälsa utan det står i ett aktivt förhållande till varandra. Hälsa är mer än bara frånvaro av sjukdom. I Hedelin, Jormfeldt och Svedberg (2009) beskriver Jormfeldt, Svensson, Arvidsson och Hansson (2008) att viktiga delar av upplevd hälsa är att vara delaktig i social gemenskap, att känna sig oberoende och unik, men även att veta hur ens situation kan förändras om det behövs och att vara medveten om sin situation. Wiklund (2003) talar om att hälsa är någonting man är, att det är något mer än människan har och innebär att varje individ upplever sin egen enhet och helhet. Välbefinnande utgår från varje individs livsvärld och har att göra med dennes inre erfarenheter, är personligt och unikt (Wiklund, 2003). Välbefinnande och lidande står i förhållande till varandra och dessa kan förekomma samtidigt hos en person. För att en person ska kunna uppleva välbefinnade, måste denne även erkänna för sig själv att ett lidande förekommer (Dahlberg et al, 2003). Wiklund (2003) menar att patientens livsvärld är den verklighet som varje individ upplever och lever i och är unik för varje individ. För att ta del av patientens egen livsvärld är det betydelsefullt att vara uppmärksam och lyssna på patienten. Jahren Kristoffersen (2005) talar om livsvärlden som är en subjektiv värld, vilken är varje enskild individs personligt upplevda värld. Utmärkande för livsvärlden är att personen alltid upplever världen ur sitt eget perspektiv och livsvärlden finns alltid hos människan så länge denne lever. Vid skada eller sjukdom förändras människans livsvärld, då individen utsätts för förändringar i sitt liv. Då det uppstår förändringar hos individen, till exempel vid sjukdom, är det viktigt att förstå dessa förändringar i personens upplevda verklighet (Ibid). En person som drabbas av schizofreni får en förändrad livsvärld och det är då viktigt att förstå individens förändrade livsvärld för att personen inte ska uppleva lidande. Wiklund (2003) beskriver vårdrelation som den plats där vårdandet äger rum och kräver en ömsesidig kontakt från både patienten och vårdaren. Både vårdaren och patienten är delaktiga i att det skapas en god vårdrelation. I Wiklund (2009) menar Cöster (2003) att i ömsesidigheten som finns i en vårdrelation, där finns också respekten för den andres erfarenheter och ömsesidigheten visar att patient och sjuksköterska förstår samma sak på skiftande sätt och att båda förstår samma verklighet. Jahren Kristoffersen och Nortvedt (2005) talar om att vårdrelationen är begränsad till tid och rum och i relationen bör sjuksköterskan vara personligt engagerad i omsorgen, även om denna omsorg är definerad av professionella syften och yrkeskunskap (Ibid). Det är viktigt att vårdpersonalen skapar en god vårdrelation 5

9 till personer som har diagnosen schizofreni då dessa är i behov av stöd från vårdpersonalen och sjukvården. Wiklund (2003) beskriver att vårdlidandet är individens erfarenheter av kränkningar eller negativa upplevelser mot den egna värdigheten. Det kan uppstå som en följd av behandling och vård. I Wiklund (2009) talar Dahlberg (2002) om att vårdlidande handlar om att en person åsidosätts, kränks eller upplever vanmakt gentemot vårdaren. Sjuksköterskan har som ansvar att eliminera eller förebygga detta vårdlidande. Vårdlidandet uppkommer i mötet mellan vårdaren och patienten, det kan vara en påföljd av välviljan lika väl som av förbiseende hos sjuksköterskan. Om sjuksköterskan bortser från den unika individen och endast utgår ifrån sitt eget synsätt finns det en stor risk att ett vårdlidande uppstår. PROBLEMFORMULERING Schizofreni är en psykisk störning som ger sociala svårigheter och symtom som vanföreställningar och hallucinationer (Malm, Lindström & Wieselgren, 2010). När en person får diagnosen förändras dennes livsvärld radikalt. Svårigheter att få jobb och därmed ekonomiska svårigheter, sociala nätverket minskar och koncentrationssvårigheter ökar (Gümüs, 2008; Mauritz & van Meijel, 2009; Socialstyrelsen, 2011). Att leva med schizofreni kan liknas vid att leva i en annan värld. Alla personer som får diagnosen schizofreni har vid något tillfälle, mer eller mindre, kontakt med den psykiatriska vården. Både i form av öppenvård, slutenvård och tvångsvård. Detta kan vara något radikalt för den sjuke och även svårhanterligt. Personer med schizofreni har ett stort behov av att få mycket information om sin diagnos och hur de ska hantera sina symtom (Gümüs, 2008, Pitkänen et al, 2008). Det är av stor vikt att det finns en god vårdrelation mellan sjuksköterskan och patienten, framför allt för att patienten ska uppleva hälsa och få ökad livskvalitet. Här har sjukvården en viktig roll genom att se varje enskild patient som en helhet och då det inte finns mycket forskning hur patienter med schizofreni upplever vården, så är det ett betydande område att utforska. Som blivande sjuksköterskor är det viktigt att se varje individ som unik och i denna yrkeskarriär så möter varje sjuksköterska personer med psykisk ohälsa, däribland schizofreni. Varje dag söker människor med psykisk ohälsa sjukvården, inte bara inom den psykiatriska vården utan även i primärvården och den somatiska vården. Det är viktigt som sjuksköterska att tänka på sitt bemötande mot dessa specifika personer och inte låta sina förutfattade meningar ta överhand. Författarna till denna studie vill belysa dessa personers syn och deras upplevelser av bemötandet inom den psykiatriska vården. Författarna till studien anser att det finns mycket forskning i hur sjuksköterskor och vårdpersonal skall och bör bemöta personer som lider utav någon form av psykisk störning, i detta fall schizofreni. Men vad som saknas är hur personerna med schizofreni upplever att de verkligen blir bemötta utav sjuksköterskor och vårdpersonal. Därav är det av vikt att veta hur sjuksköterskan ska bemöta denna speciella patientgrupp på bästa sätt för att kunna lindra deras lidande och främja deras hälsa. FRÅGESTÄLLNINGAR -Vad finns det för positiva respektive negativa upplevelser av bemötande, ur ett patientperspektiv, inom den psykiatriska vården? -Vad kännertecknar en god vårdrelation respektive en dålig vårdrelation ur ett patientperspektiv, till läkare, sjuksköterskor, terapeut/psykolog och skötare? 6

10 SYFTE Syftet var att belysa hur personer med schizofreni upplevde bemötandet inom den psykiatriska vården. METOD Denna studie genomfördes med en kvalitativ ansats med självbiografier som grund för resultatet. Friberg (2006) menar att en studie med kvalitativ ansats på ett bra sätt förklarar patienters erfarenheter, upplevelser, behov, förväntningar och hur dessa kan bemötas på bästa sätt. Med kvalitativ utgångspunkt är det också lättare att förstå vad lidande innebär, detta belyser Dahlborg Lyckhage (2006) då det beskrivs att berättelser, till exempel självbiografier, kan ses som livsberättelser och utifrån ett vårdvetenskapligt synsätt handlar det om människor som skrivit ner sin historia och hur dessa på olika sätt upplever vård, hälsa/ohälsa och lidande. Då syftet var att belysa människors subjektiva upplevelser av bemötandet från den psykiatriska vården var det inte möjligt att genomföra denna studie med kvantitativ ansats då det inte går att mäta subjektiva känslor och upplevelser med något mätinstrument. Resultatet som framkom genomfördes med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Datainsamling Sökorden som användes var: schizo*, självbiografier och biografier. Dessa sökord användes för att det var diagnosen schizofreni som skulle undersökas och då det var självbiografier som skulle utgöra grunden för resultatet. För att få en bra överblick över vilket material som fanns tillfrågades bibliotekarier om hjälp med att söka efter självbiografier. En sökning gjordes i den svenska bibliotekskatalogen LIBRIS för att se hur många biografier som fanns och som kunde användas som underlag till studien. Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) beskriver att LIBRIS är en bibliotekskatalog som är svensk och rymmer stora delar av den litteratur som finns på bibliotek i Sverige från år 1866 och framåt. Till sökningen användes även Jönsson och Selander (2008) som är en antologi med en samling skrifter, däribland biografier. Författarna fick även tips om en sammanställning av flera böcker om psykisk ohälsa (Nätverket för psykisk ohälsa, 2005). Antologin och sammanställningen av böcker söktes igenom efter självbiografier. Sökningar efter biografier gjordes på LIBRIS, Linnéuniversitetets bibliotekskatalog och Växjö stadsbibliotekskatalog. En fritextsökning gjordes med klassifikationen Lz (kod för biografier) inom kategorisystemet SAB (Sveriges Allmänna Biblioteksförening). Även en fritextsökning utan klassifikation Lz utfördes eftersom självbiografier utgivna efter 2010 ej hamnar under klassifikationen Lz. Avgräsningar som gjordes var årtal, språk och inga ljudböcker eller tidsskrifter. Sökningarna gjordes på svenska och samma kombination av sökord användes vid samtliga sökningar. För att se hela sökningen, se bilaga 1. Urvalsförfarande Inklusionskriterierna för denna studie var att självbiografierna skulle motsvara syftet och frågeställningar. Självbiografierna skulle vara skrivna på, eller korrekt översatta till, svenska språket. Detta för att minimera riskerna för missförstånd. Andra inklusionskriterier var att boken skulle vara en självbiografi, det vill säga vara skriven ur ett patientperspektiv av en person som har fått diagnosen schizofreni. Självbiografin skulle vara skriven tidigast år 2000, författaren till boken skulle vara över 18 år och vara fri från symtom när boken skrevs. Exklusionskriterierna för datainsamlingen var att boken inte skulle vara en roman, då resultatet skulle spegla verkligheten. Självbiografin fick heller inte vara skriven av någon anhörig, till exempel ett barn eller make/maka, då syftet med studien var att åskådliggöra personers egna upplevelser. För att få en så korrekt bild som möjligt av dagsläget, 7

11 exkluderades självbiografier som var skrivna före Efter att sökningen gjorts, började författarna tillsammans exkludera alla de biografier som var skrivna före På grund av att tillräckligt många självbiografier framkom för att undersökningen inte skulle vara i större omfattning valdes endast självbiografier som fanns på universitetsbiblioteket eller på stadsbiblioteket i Växjö. Alla självbiografier som kontrollerades skulle även kunna lånas via biblioteket, eftersom det inte fanns någon ekonomisk möjlighet att köpa alla självbiografier som skulle användas. Vid första sökningen på LIBRIS plockades självbiografier ut som fanns på Linnéuniversitetets bibliotek och kontrollerades. Vid nästa sökning på Växjö stadsbibliotek och i Linneuniversitetets bibliotekskatalog exkluderades de böcker som återkom från första sökningen. Alla självbiografier kontrollerades av författarna tillsammans och de självbiografier som inte uppfyllde inklusionskriterierna exkluderades. Självbiografierna kontrollerades även noggrant att de inte var skrivna av en anhörig till någon som hade diagnosen schizofreni. Då ett av exklusionskriterierna till studien var att böckerna inte skulle vara romaner, kontrollerades detta genom att små stycken i böckerna lästes igenom av båda författarna. Antologin och sammanställningen över böcker exkluderades då självbiografierna i dessa inte uppfyllde inklusionskriterierna. De böcker som ansågs vara skrivna som romaner exkluderades från studien, då författarna var ute efter verkliga upplevelser och inte påhittade. En av de valda självbiografierna började läsas, men exkluderades då den innehöll för stora delar fakta och få självbiografiska delar. Sökningen i LIBRIS tittades igenom en gång till och då fann författarna en annan självbiografi, som uppfyllde inklusionskriterierna, och inkluderade denna till studien. Denna självbiografi skickades från ett annat universitetsbibliotek. Till studien användes sex självbiografier som ligger till grund för studien (bilaga 2). Analys Till studien valdes Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Detta för att den är lämplig för att kunna hantera stora mängder data. Den fokuserar på att tyda texter vid kvalitativ forskning och används bland annat inom vårdvetenskapen. Forsberg och Wengström (2008) beskriver innehållsanalysens arbete genom att data stegvis och systematiskt kategoriseras för att enklare kunna hitta mönster. Då denna studie byggde på en kvalitativ metod med induktiv ansats, var Graneheim och Lundmans innehållsanalys mest lämplig att använda. Graneheim och Lundman (2004) beskriver att en analys kan koncentrera sig på både ett manifest innehåll i texten och ett latent innehåll. Analysen som genomfördes fokuserade på det manifesta i texterna, det som uttrycktes direkt i datamaterialet. Självbiografierna lästes igenom av båda författarna var för sig. När datainsamlingen påbörjades var syfte och frågeställningar preciserade. Under läsningens gång gjordes understrykningar i datamaterialet som besvarade syftet och frågeställningarna och meningsbärande enheter plockades ut var för sig av författarna och kontrollerades sedan gemensamt att dessa motsvarade syftet på liknande sätt. Tillsammans gick författarna igenom varje självbiografi för sig och skrev ner de meningsbärande enheter som motsvarade syftet. Dessa meningsbärande enheter kortades ner, utan att viktigt innehåll föll bort, till kondenserade meningsenheter. Utifrån dessa meningsenheter bildades koder som var ytterligare nedkortning av de kondenserade meningsenheterna (Graneheim & Lundman, 2004). För att få en tydligare överblick av datamaterialet skrevs koderna ner på små lappar och lades ut på en större yta. Av liknande koder bildades underkategorier, och de underkategorier som beskrev liknande innehåll bildade sedan kategorierna; att bli sedd som människa, känslan av motgångar och personalens maktmissbruk (bilaga 3). Dahlborg Lyckhage (2006) förklarar att följsamhet och öppenhet utmärks av en vilja av att försöka 8

12 förstå texten och inte låta egna förutfattade meningar ta över. Detta för att tyda texten på ett korrekt sätt och inte tolka texten så som författaren tycker att texten borde vara. För att förstå texten bör författaren genom hela analysprocessen ha en öppenhet mot texterna och i denna studie har det funnits en öppenhet hos båda författarna. Forskningsetiska aspekter Helsingforsdeklarationen (2008) påvisar att deltagandet ska vara frivilligt och efter att information om studien har getts, ska samtycke ges. Informationen som framkommer ska hanteras anonymt och endast nyttjas till forskningsändamål. Då resultatet i studien grundar sig på självbiografier, som är publicerade för allmänheten ansåg författarna att inget samtycke behövdes. Det var ändå av stor vikt att de texter som lästes behandlades med omtanke och att inga personliga åsikter lades in (Dahlborg Lyckhage, 2006). För att inte missförstå självbiografiernas innehåll fattade författarna beslutet att självbiografierna skulle vara skrivna på, eller korrekt översatta, till svenska. Detta granskades genom att det fanns en översättare till självbiografin och att dessa inte översattes av författarna själva. Författarnas förförståelse Dahlberg (1997) beskriver att förförståelse kan vara ett motstånd för öppenhet, att det rätta inte framkommer. Förutfattade meningar eller fördomar kan leda till att öppenheten bli begränsad. Innan studien påbörjades fanns en negativ förförståelse hos författarna. Båda trodde att bemötandet inom den psykiatriska vården upplevdes som negativt från patienternas sida. Denna förförståelse försöktes att åsidosättas och en öppenhet har funnits hos båda författarna under hela analysen, vilket var viktigt för att egna värderingar inte skulle ta över det som verkligen står i texterna. Författarna har varit öppna för såväl de negativa upplevelserna som de positiva upplevelserna av bemötandet som fanns beskrivna. RESULTAT Till resultatet framkom tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Dessa presenteras i tabell nedan. Huvudkategori Att bli sedd som människa Känslan av motgångar Personalens maktmissbruk Underkategori Bekräftelse från vårdpersonalen Engagerad vårdpersonal Att känna trygghet Svek från vårdpersonalen Brist på stöd Hopplöshet Att bli ignorerad Hot och våldsamhet Att bli sedd som människa Bekräftelse från vårdpersonalen Bekräftelse beskrevs som att bli sedd som en människa och inte hur omgivningen ville ha en. Det talades om ett möte med en psykiater som respekterade och bekräftade personen framför sig, just som den individ denne var och inte någon annan. Patienten blev inte bara en journalanteckning (Selander, 2003). Liknande fenomen framställdes i Lauveng (2009) som berättade om personal som visade respekt, professionalism och förståelse och ville bygga upp 9

13 självförtroendet hos personen genom att säga till personen att denne var en värdefull och bra människa. Det redogjordes vidare att personalen lyssnade och behandlade individen varsamt, med respekt och tog denne på allvar, vilket ingav hopp hos personen. Lauveng (2009) berättade att personalen först såg en och tog individen på allvar då denne hade skurit sig och blodet rann. Då förstod personalen patientens smärta och behov av stöd. Pålsson (2004) berättade om en särskild läkare som lyssnade på ett uppmärksammat sätt och att ingen annan hade tidigare gjort det. Liknande beskrev Sandborg (2010) då en läkare, med en lugn och trygg röst, berättade att denne skulle finnas för personen och lyssna uppmärksamt. Även Selander (2003) talade om personal som lyssnade intresserat, då en terapeut beskrevs som ville försöka att lösa de problemen patienten hade. En patient uttrycke följande när en läkare inte hade tagit denne på allvar, men sedan insett detta och bett om ursäkt vilket gav ett starkt intryck. Han lät mig prata klart, något som imponerade väldigt på mig. Och efteråt gjorde han något som imponerade på mig ännu mer: han bad om ursäkt för att han hade använt makt utan att prata med mig och utan pröva andra möjligheter först. (Lauveng, 2009, s 91) Selander (2003) beskrev de känslor som uppkom vid bekräftelse från personalen var som värme, yrsel och en glädje fyllde personen, då denne bekräftades som denne var. Engagerad vårdpersonal Engagemang från vårdpersonal beskrevs när dessa tog hänsyn, visade omtanke och lämnade patienten ifred (Pålsson, 2004). Lauveng (2009) berättade om ett tillfälle då denne var ledsen och ville skada sig. En i personalen kom in på rummet, talade lugnt och vänligt, frågade om det fanns något att göra. Vidare framställdes personal som fanns där och om de blev trötta på en patient, dolde de detta och hade istället ett stort tålamod och överseende. Sandborg (2010) beskrev att personalen var tillmötesgående trots en sömnlös och orolig natt på en avdelning. Söder (2009) påtalade samma företeelse om sjuksköterskor på natten, både män och kvinnor, som obegränsat fanns där och höll patienter i handen då de skulle sova eller om ångesten kom gradvis. Selander (2003) beskrev också om ett tillfälle då ångesten kom gradvis och dennes psykiater då fanns där och omfamnade personen. Söder (2009) talade om personal som var empatiska och även om det fanns oproffessionell personal, så fanns det även de som var bra. Även Pålsson (2004) påvisade detta och talade om en vårdare som inte hade tröttnat på sitt jobb utan var motiverad och engagerad. Det syntes i personalens ögon att denne ville att patienten skulle bli bättre och att det spelade roll för vårdaren om patienten blev bättre eller inte. Även Lauveng (2009) talade om en engagerad vårdare som var duktig, uppmärksam och gav tröst till den ledsna patient som behövde det. Vidare berättade Lauveng (2009) om en terapeut som denne nyligen mött som intresserade sig för det liv som personen levde. Terapeuten gav patienten tid och utrymme så sammanhang mellan symtom och liv kunde kartläggas. Att känna trygghet Trygghet beskrevs som tillit till vårpersonalen och att få anförtro sig till dessa. Pålsson (2004) beskrev att tillit till vårdpersonal växte när dessa tröstade, gav uppmuntran och gav en del av sin tid. Söder (2009) talade om vilken lycka det var att få anförtro sig till sin läkare och att lägga sitt liv i dennes händer och bli tröstad och botad av läkaren. Lauveng (2008) påvisade att kontakten med terapeuten gav tid och utrymme att utforska symtomen, vilket ledde till en trygghet tillsammans med terapeuten. 10

14 Känslan av motgångar Svek från vårdpersonalen Det framkom genom författarna att dessa kände att vårdpersonalen svek dem. Selander (2003) talade om olika möten med läkare och psykolog då upplevelser att dessa var stressade och de gav inte den tid som behövdes. Det upplevdes att läkaren inte lyssnade, trots att personen och läkaren inte kände varandra. Detta belystes även i Pålsson (2004) då känslan av upprördhet uppstod när läkaren inte lyssnade. Detta ledde till starka känslor hos personen, som skrik och tårar. En del av den vårdpersonal som Lauveng (2008) träffade upplevdes som arroganta och hänsynslösa. Vidare beskrevs att det på inga villkor gick att prata med personalen om vad som helst, till exempel vardagliga samtal eller känslor, utan det gick endast att prata om symtomen som uppvisades. Sandborg (2010) talade om en otrygghet på avdelningen som orsakades av personalen, speciellt en läkare som upplevdes arrogant och känslan av obetydlighet upplevdes hos personen. Söder (2009) beskrev att allt för många av vårdpersonalen var inkompetenta eller dumma. En del av den kvinnliga vårdpersonalen betedde sig mammigt och känslan av respektlöshet uppstod då dessa kvinnor var överbeskyddande. Detta framkom även i Sandborg (2010) där författaren upplevde att vårdpersonalen och läkaren betraktade patienten men en besviken blick. Lauveng (2008) kände ett stort svek från vårdpersonalen då dessa inte såg eller gjorde något åt smärtan, utan bara brydde sig om sig själva och sina egna bekymmer. Brist på stöd Lauveng (2008) talade om bristande stöd och välvilja från personalens sida. Känslan av att vårdpersonalen bestämde och tog beslut över huvudet som upplevdes som meningslösa. En liknande företeelse beskrev Westlund (2009) då denne väntade på ett telefonsamtal från sin läkare som aldrig hörde av sig. Fick sedan besök av en sjuksköterska som upplyste att relationen med den läkaren var över, det gav känslan av att bli övergiven och frustrerad. Jag bara sitter där. Man glömmer bort att prata med mig. Hålla mig i handen. Hålla om mig. Krama mig. Men rutinen går vidare. De har varit med förr. Men inte jag. Glömmer de det? (Selander, 2003, s 175) Bristande stöd inom den psykiatriska vården gällde inte endast personalens bemötande, utan även brist på tid och de resurser som behövdes. Detta beskrev Lauveng (2008) då psykiatriska vården hade begränsade resurser, och många patienter, vilket ledde till att vårdarna inte hade tiden till alla patienter som var ledsna eller behövde någon att prata med. Behovet av att bli sedd av personalen, att minska känslan av ensamhet beskrevs. Dessa känslor beskrevs i tidigare citat, betydelsen av att bli sedd utav personalen. Hopplöshet I texterna beskrevs hopplöshet utifrån hur personerna blev bemötta av vårdpersonal eller läkare. Westlund (2009) berättade att denne ville bli tröstad av läkaren och läkaren skulle säga att det skulle bli bättre igen. Detta gjorde läkaren inte och situationen kändes hopplös. Detta beskrev även Sandborg (2010) då en läkare frågade om situationen som kändes hopplös. Detta satte igång tankebanor, då tolkades läkarens fråga som om denne skulle hoppa och trodde att det var därför som informanten befann sig på avdelningen. Då Lauveng (2008) fick information om sin diagnos ledde det till föreställningen om att hopp, framtidsdrömmar togs bort och bara tomheten fanns kvar. 11

15 Personalens maktmissbruk Att bli ignorerad Det framkom upplevelser som att bli behandlad som ett objekt eller att inte existera. Pålsson (2004) beskrev vårdpersonal som pratade med varandra om patienten som om denne vore ett objekt, sa att personen var sjuk för tillfället och om denne höll sig lugn så skulle det gå över. Detta bemötande från vårdpersonalen ledde till allt annat än lugn hos personen och gav känslan av upprördhet. Söder (2009) talade om känslor av att bli ignorerad och behandlad som luft utav vårdpersonalen. Vårdpersonalen betedde sig allmänt som om dem inte vore intresserade, tog ut sitt missnöje och sina aggressioner på patienterna. Lauveng (2008) påvisade att vårdpersonal spenderade mer tid med varandra inne på personalrummet, istället för att vara tillsammans, umgås och prata med patienterna. Söder (2009) berättade om ökad ångest som uppkom när vårdpersonal inte informerade om en flytt till en annan avdelning, utan bara utförde förflyttningen. Westlund (2009) och Söder (2009) berättade om samtal med läkare då dessa upplevde att läkarna inte lyssnade. Westlund (2009) upplevde vid ett tillfälle känslan av att vara iakttagen, en läkare som denne träffade försökte att övertyga att detta inte var fallet och att personen skulle tänka förnuftigt. Det gjorde att känslan av iakttagelse blev ännu starkare och just då blev det en del av verkligheten att både patienten och läkaren var avlyssnade och övervakade av filmkameror. Söder (2009) återgav samtal med läkare, då läkaren inte lyssnade, utan redan innan samtalen hade läkaren sin klara åsikt. Pålsson (2004) upplevde vrede mot en sjuksköterska som påpekade att författaren inte skulle visa ärren genom att bära kortarmade tröjor. Det gav känslan att vara någon annan än sig själv genom sjuksköterskans bemötande. Kommande citat handlade om en patient som befann sig på en vårdavdelning och sjuksköterskor, iklädd munskydd och handskar, kom in till personen. Känslan som upplevdes då var att livet inte var mycket respektabelt (Söder, 2009). All personal som kom in hade vita kläder och gummihandskar och munskydd. Därför trodde jag att jag var smittad av strålning eller något liknande. (Söder, 2009, s 23) Hot och våldsamhet Direkta hot från vårdpersonal eller läkare framkom. Söder (2009) berättade om ett tillfälle från två vårdare tvingade denne att bära sjukhuskläder. Detta ifrågasattes av personen och situationen som uppstod upplevdes hotfull. Den hotfulla känslan upplevs även i Sandborg (2010) då en läkare hotade personen med att sticka upp en spruta i ändan, om denne inte skötte sig. Detta gav känslan av att bli förnedrad utav läkaren. Vid en situation påstod en kontaktperson att patienten var tvungen att lära sig leva med diagnosen, symtomen och inse att denne aldrig skulle bli frisk. Då författaren, sa emot kontaktpersonen att det inte gick att leva med de symtom som denne hade och att de var för smärtfyllda, så berättade kontaktpersonen att författaren inte förtjänade någon hjälp med den inställningen (Lauveng, 2008). Känslan av ilska och förtvivlan upplevdes då vårdpersonal höll fast och drog med sig patienten som försökte göra allt för att göra motstånd (Lauveng 2008). Detta talades det även om i Söder (2009) som blev bemästrad av flera i vårdpersonalen som höll hårt om dennes kropp. Det slogs, skreks och motstånd gjorde mot personalen. Söder (2009) beskrev en händelse då denne försökte resa sig ur sängen men blev genast puttad ner i sängen igen utav personalen. 12

16 Du förstår, Selander, att vi måste få ordning på dig. Det är villkoren. Begriper du det? Det är som ett slag i ansiktet och i magen, solar plexus. Inte så jag svimmar, utan mera som ett uppvaknande. (Selander 2003, s 190) DISKUSSION Syftet med studien är att belysa hur personer med schizofreni upplever bemötandet inom den psykiatriska vården. I resultatet framkommer det att dessa personer upplever båda negativt och positivt bemötande ifrån yrkesgrupperna sjuksköterskor, vårdare, läkare och terapeuter/psykologer. De beskrivs hur vårdlidande uppstår, vikten av gott bemötande från vårdpersonal för att förstå individens livsvärld, att främja dennes hälsa och att ha en god vårdrelation tillsammans med individen. Det gör att författarna till studien anser att syfte och frågeställningar besvarats, i förhållande till de begrepp som betonas i studiens teoretiska referensram. Metoddiskussion Grunden för denna studie utgörs av en kvalitativ ansats och anses vara mest lämplig. Då syftet är att belysa subjektiva upplevelser, är detta inte möjligt att genomföra med en kvantitativ ansats. I Forsberg och Wengström (2008) talar Starrin och Svensson (1994) om att inom kvalitativ forskning är uppfattningen av varje individs upplevelse viktig och den kvalitativa ansatsen har som mål att skapa förståelse och innebörd i personens egen erfarenhet av världen runt omkring denne. Resultatet grundar sig på självbiografier där författaren själv väljer att beskriva sin historia utifrån egna erfarenheter och upplevelser. Dahlborg Lyckhage (2006) beskriver att biografier bidrar till en ökad förståelse för personens livsvärld. Metodvalet ger en ökad trovärdighet då personerna har författat biografierna själva. Valet av metod känns som mest lämpligt då intervjuer inte är möjligt att genomföra, med tanke på att denna patientgrupp är särskilt utsatt och det hade varit svårt på denna studienivå att få ett etiskt godkännande (SFS 2003:460). Därför har den metoden uteslutits. Litteraturstudie med artiklar utesluts också då det, utifrån ett patientperspektiv, där personen har diagnosen schizofreni finns få studier gjorda och det är svårt att hitta studier och därför valdes denna metod bort. Under urvalet så används både välgenomtänkta inklusions- och exklusionskriterier för att avgränsa till syfte och frågeställningar. Självbiografierna är skriva av både män och kvinnor, vilket kan ses som en styrka då författarna till denna studie har fått en bredare inblick i hur personer med schizofreni upplever bemötandet från vårdpersonal. Detta leder till att resultatet kan överföras till liknande grupper, där personerna har diagnosen schizofreni. En svaghet i urvalet kan finnas då studieförfattarna väljer att endast använda självbiografier som fanns tillgängliga på universitetsbiblioteket eller på Växjö stadsbibliotek. Det kan göra att det finns fler självbiografier som motsvarar syftet men som då har exkluderats. Författarna väljer att använda Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys för att hantera den stora mängd data som plockas ut från självbiografierna. Denna innehållsanalys är lämplig för att strukturera och kategorisera data. Det ger en tydligare överblick utav materialet. Författarna till denna studie använder sig av ett manifest innehåll, där det direkta uttrycks i texten. Det styrker resultatet att studieförfattarna inte har lagt till egna tolkningar av texterna. Analysprocessen gjordes tillsammans utav båda författarna vilket ger styrka i resultatet. Dock finns en viss svaghet då en ovana finns hos författarna att använda denna typ av analysmetod. Hade författarna haft en tidigare erfarenhet av att genomföra en innehållsanalys kunde resultatet ha blivit mer trovärdigt. Genom hela studien strävar 13

17 författarna efter att tydligt beskriva hur arbetet genomförs och för att styrka tydligheten hänvisar författarna till bilagor i texten. Det går ej att generalisera resultatet till alla personer som har diagnosen schizofreni då detta bygger på individers personliga erfarenheter. Resultatet kan däremot anses som överförbart och tillförlitligt då liknande upplevelser av känslor har framkommit, från författarna, i resultatet. Författarna till denna studien strävar efter att förbise tidigare kunskaper om personer med diagnosen schizofreni för att vara mottaglig för ny kunskap. Resultatdiskussion I studiens resultat framkommer behovet att bli sedd och bekräftad som en människa, inte bara bli betraktad som en diagnos. De vill bli respekterad av personalen, detta för att personen ska känna hälsa och välbefinnande. Detta framkommer i Schneider et.al (2004); Koivisto, Janhonen och Väisänen (2004); Shatell, Starr och Thomas (2007); Salzmann-Eriksson et.al (2008) och Pitkänen et.al (2008) där det belyses att personer med schizofreni vill bli behandlade med respekt, inte bara genom att få information från vårdpersonalen, utan även att personalen lyssnar på dem, respekterar och ger uppmärksamhet till dem. De förväntade sig att sjuksköterskorna ska ta dem på allvar och försöka förstå deras situation. Det stöds även i Shatell, Starr och Thomas (2007) och i Koivisto, Janhonen och Väisänen (2004) där vikten av att vårdpersonalen kan relatera till patienten, förstår dem och deras livsvärld och inte är fördomsfulla emot patienten. Det är av vikt att ge patienten av sin tid och energi för att bilda en god vårdrelation. Här beskrivs vikten av att det finns en god vårdrelation mellan patient och vårdpersonal. Wiklund (2003) menar att vårdrelationen är en stor och betydelsefull del av vårdandet för att patienten ska känna hälsa och välbefinnande. I en vårdrelation får patienten stöd och plats för att kunna relatera till sin nya situation. Vårdrelationen byggs upp här genom att vårdpersonalen visar sina patienter respekt och att de lyssnar på patienterna och deras önskemål. Personer som har drabbats av schizofreni får en förändrad livsvärld och det är då viktigt att vårdpersonalen förstår denna stora förändring som har drabbat patienten. Som vårdpersonal är det viktigt att uppmärksamma varje enskild individ för att kunna ta del av den personens livsvärld (Wiklund,2003). I denna studiens resultatet framkommer det att personer med schizofreni har behov av att personalen visar engagemang genom att visa intresse för dem och att de bryr sig om personerna blir bättre eller inte. Pitkänen et.al (2008) och Schneider et.al (2004) framgår det att sjuksköterskan visar intresse för sin patient, uppmuntrar denne till att må bättre och ger dem information om deras sjukdom. Koivisto, Janhonen och Väisänen (2004) stödjer detta i sin studie där tonvikten läggs att sjuksköterskan ska informera patient vad som händer runt omkring patienterna och hur de kan hantera eventuella känslor runt detta. Informanterna betonar att det är av vikt att vården som ges är relaterad till patientens tillstånd. Schneider et.al (2004) lyfter att en god kommunikation från sjuksköterska och läkare gör att personerna som drabbats av schizofreni kan acceptera diagnosen och lära sig att leva med sjukdomen. I denna studie framkommer det i resultat att en del av vårdpersonalen visar sitt engagemang emot patienten genom att ha stort tålamod och överseende. Det gör att vårdpersonalen ser till den enskile individen och försöker förstå dennes förändrade livsvärld. Detta genom att visa intresse för patienten och att kunna relatera till dennes känslor och tankar. Det leder till att patienten upplever hälsa och välbefinnande när denne blir sedd som en enskild individ. Från resultatet framkommer det att personer med schizofreni känner besvikelse gentemot vårdpersonalen. Personerna upplever att de inte får den tid som de upplever att de behöver, läkare lyssnar inte på sina patienter och upplevs som arroganta. Detta stödjer Schneider et.al 14

18 (2004) som beskriver i sin studie att läkarna behandlar sina patienter som om de vore en blank vägg, de lyssnar inte på patientens ängslan och läkarna tar sig inte tid att lyssna på patienten. Här lyfts den dåliga vårdrelationen mellan patient och vårdpersonal genom att de blir besvikna, vårdpersonalen är arroganta och lyssnar inte på patienten. Det kan leda till ett vårdlidande då patienten blir kränkt och upplever negativa känslor mot den egna värdigheten (Wiklund,2003). Patienterna i studieresultatet känner att vårdpersonalen tror att de är inkompetenta och dumma, att vårdpersonalen bestämmer över sina patienter över deras huvuden. Schulze och Angermeyer (2003) stödjer detta när patienterna beskriver att deras behov och att deras syn på världen inte tas på allvar utav vårdpersonalen. De beskriver även att patienterna får för lite information om sjukdomen och om behandlingen, från vårdpersonalen. Geanellos (2005) menar att en dålig vårdrelation kan göra att en persons tillfrisknande inte går framåt utan att personen istället stannar upp i sin reablitering för att denne inte får något stöd eller hjälp i sitt tillfrisknande och accepterande från vårdpersonalen. Vårdpersonalen beskrivs av författarna i resultatet att de inte visar något intresse för personerna med schizofreni utan spenderar tid tillsammans med varandra i personalgruppen, vilket leder till att personerna med schizofreni känner sig ignorerade av vårdpersonalen. Det stödjer likaså Schulze och Angermeyer (2003) där de betonar i sin studie att patienterna berättar att vårdpersonalen inte bryr sig om sina patienter och även i Shatell, Starr och Thomas (2007) stödjs detta när patienterna känner sig besvikna från vårdpersonalen när de inte visar något intresse för dem. Wiklund (2003) anser när vårdpersonalen inte spenderar tid med patienterna eller inte bryr sig om dem kan ett vårdlidande mellan vårdpersonal och patient uppkomma. Det kan vara då patienten inte blivit tagen på allvar eller då patienten inte känner sig trygg i en vårdrelation. I resultatet tas personalens maktmissbruk upp genom att det sker hot från både läkare och vårdpersonal. Schneider et.al (2004) beskriver att vårdpersonalen var hårdhänta, att de hotar och skriker åt patienterna. Att de inte bryr sig att det är våldsamma emot patienterna. Shattel, Starr och Thomas (2007) lyfter i sin studie vikten av att jobba i team tillsammans med patienten och att inte bestämma över dennes huvud. Det skiljer sig ifrån studiens resultat där författarna kom fram till att personer med schizofreni upplever att vårdpersonalen bestämmer över dem. Wiklund (2003) menar att detta vårdlidande som orsakats av vårdpersonalens agerande kan upplevas som ett hot mot den egna värdigheten och därmed visar detta ett klart exempel på en dålig vårdrelation. Snellman (2009) menar att om vårdpersonalen inte bemöter patienten på ett värdigt sätt, leder detta till att patienten känner sig ignorerad och förolämpad. Det leder till att ett onördigt vårdlidande uppstår. I Wiklund (2009) beskriver Dahlberg (2002) att sjuksköterskan ansvar är att förebygga och eliminera detta vårdlidande genom att se till den unika individen och förstå dess livsvärld. Förslag till fortsatt forskning För vidare forskning kan skillnaderna i bemötandet mellan den psykiatriska och somatiska vården undersökas. Personer som drabbas av schizofreni uppsöker också den somatiska vården, där de inte alltid blir tagna på allvar på grund av sin tidigare sjukdomshistoria. Klimatet inom den somatiska och psykiatriska vården skiljer sig avsevärt vilket kan leda till att personer med schizofreni känner sig ännu mer utsatta, då det är ett annat tempo och fler inneliggande patienter på en somatisk vårdavdelning än på en psykiatrisk vårdavdelning. Det kan leda till att ett vårdlidande uppstår hos patienten, genom att dessa inte blir tagna på allvar och inte blir sedd som den individ den är av vårdpersonalen. Fortfarande är psykiska sjukdomar tabu att prata om och därmed behövs det göras mer studier om hur personer med psykisk ohälsa upplever bemötandet från sjukvården, så att människor som jobbar inom 15

19 vården, både den somatiska och psykiatriska, förstår innebörden av att leva med psykisk ohälsa och inte se till sina förutfattade meningar. Slutsatser Resultatet visar att personer som har drabbats av schizofreni är i stort behov av stöd från vårdpersonalen som de möter. De vill bli tagna på allvar och sedda som de individer de är. Fortfarande förekommer det en diskriminering mot de personer som har diagnosen schizofreni, de bli behandlade som om de vore mer tröga och mindre värda som människor. Upplevelser av att personalen inte lyssnar på sina patienter eller deras oro och frågor, framkommer även i resultatet i denna studien. Genom studien framkommer det också att personerna upplever att vårdpersonalen inte tar sig tid med den sjuke, utan sitter på kontoret och gör andra uppgifter, vilket leder till ett vårdlidande hos patienten. Det är av betydelse att vårdpersonalen försöker att eliminera detta vårdlidande. En viktig aspekt inom den psykiatriska vården är att lindra lidande och främja hälsa hos varje individ. Även om mycket negativt bemötande framställs, så framkommer det också bemötande och handlingar som patienterna upplever som positivt. Vårdare, sjuksköterskor och läkare som finns för sina patienter, som lyssnar på vad dessa har att säga och bekräftar dem. Det finns engagemang och hjälpsamhet hos vårdpersonalen. Det positiva är viktigt att lyfta fram, oftast då de negativa upplevelserna ändå tar överhand. 16

20 REFENSFÖRTECKNING Cullberg, J. (2003). Dynamisk psykiatri i teori och praktik. (7:e uppl.) Stockholm: Natur och kultur. Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur. Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O. & Fagerberg, I. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. Stockholm: Natur & kultur. Dahlborg Lyckhage, E. (2006). Att analysera berättelser (narrativer). I: Friberg, F. (red) Dags för uppsats vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur AB. S Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (2:a uppl.) Stockholm: Natur & Kultur. Friberg, F (2006). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I: Friberg, F. (red) Dags för uppsats vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur AB. S Geanellos, R (2005). Adversity as opportunity: Living with schizophrenia and developing a resilent self. International Journal of Mental Health Nursing. 14(1) González-Torres, MA., Oraa, R., Arístegui, M., Fernández-Rivas, A. & Guimon, J. (2007) Stigma and discrimination towards people with schizophrenia and their family members. A qualitative study with focus groups. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 42(1) Graneheim, U.H. & Lundman, B.(2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, Gümüs, A.B. (2008). Health Education Needs of Patients With Schizophrenia and Their Relatives. Archives of Psychiatric Nursing. 22(3), Haw, C., Hawton, K., Sutton, L., Sinclair, J. & Deeks, J. (2005). Schizophrenia and Deliberate Self-Harm: A Systematic Review of Risk Factors. Suicide and Life-Threatening Behavior. 35(1). S Hedelin, B., Jormfeldt, H. & Svedberg, P. (2009). Hälsobegreppet synen på hälsa och sjuklighet. I: Friberg, F. & Öhlén, J. (red) Omvårdnadens grunder Perspektiv och förhållningssätt. Lund: Studentlitteratur AB. S Hedelin, B. (2006). Att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa psykiatrisk omvårdnad utanför psykiatrins arena. I : Arvidsson, B & Skärsäter, I. (red) Psykiatrisk omvårdnad att stödja hälsofrämmande processer. Lund : Studentlitteratur AB. S Helsingforsdeklarationen (2008). Hämtad , från 17