Skingrad. 6NLQJUDG²HQG\VWRSLVNVNLOGULQJDYQlWYHUNVVDPKlOOHWVXWYHFNOLQJ

Transkript

1 Skingrad 6NLQJUDG²HQG\VWRSLVNVNLOGULQJDYQlWYHUNVVDPKlOOHWVXWYHFNOLQJ Följande not hittades på Institutet för Studier av Rumtiden (ISR) i en rumsaccelerator en höstdag år De som använt rumsacceleratorn hade sysslat med ett experiment som om det lyckades skulle öppna en spricka i rumtiden. Huruvida man lyckades eller om noten är ett skämt från någon student är osäkert. Jag skingrades vid fem års ålder. Tiden innan dess är hur säger man en dröm och en förvillelse. De enda minnen jag har från den tiden är så hela att jag inte kan använda dem nu. Jag kan bara smälta minnesflisor, inte hela block. Vi är människor och vi har två särskiljande egenskaper: vi använder verktyg och vi har en själ. Det är vad vi lärde oss under Utbildningen, under den skolning som tar vid efter skingringen. Vi lärde oss också att Ingenjörerna under tiden innan Fältet upptäckt att dessa två grundläggande egenskaper strävar efter att bli ett. Själen vill sippra ut i verktygen. De tidiga exemplen på detta miniräknare och kalendrar var några primitiva teknologier som utgör exempel på hur små delar av själen försvann ur oss och in i tingen var artefakter som uppfyllde enkla funktioner. Miniräknarna räknade åt oss, och vi glömde hur man räknar i huvudet. Kalendrarna mindes tider åt oss, och vi stod handikappade och utan någon aning om vad som planerats utan dem. Utvecklingen fortskred, och datorn kom. Datorn var ett generellt verktyg och mycket av det mänskliga kunde leva i den, och när vi kopplade samman datorerna skapades Nätet en stor samling noder som kunde kommunicera med varandra. Vi lagrade också en stor mängd information på Nätet, information som över tiden gled över in i brus, på grund av de väldiga mängder data som lagrades i nätet. I analyser av det fiasko som kallades Internet brukar Kewellkonstanten alltid betonas. Den som upptäckte denna konstant, Allan Kewell, skriver att

2 det som slår oss vid studiet av stora informationssystem är att de alltid måste bestå av två delar: data och sätt att lokalisera dessa. Det finns en relation mellan dessa. Om vi säger att det tar en viss tid t att hitta relevanta data d för en viss uppgift med metoden m, så finns det en risk att ett informationssystem hamnar i ett tillstånd där värdet av t alltid är högre än värdet av d, och där inga alternativa metoder som är snabbare än m existerar. Ett sådant (s)till(e)stånd kallar vi för ett sysifostillstånd även om information finns i systemet är det inte värt att hämta den för att det tar sådan tid. Det visar sig vid studier av informationssystem att alla tillstånd vid en viss datamängd når detta tillstånd. Denna datamängd, D, kallas nu efter mig Kewellkonstaten. Internet nådde denna år 2003 Vad Kewell också upptäckte var att detta berodde på att vi hanterade information på ett fysiskt nätverk. Själv upptäckte han aldrig hur detta problem kunde övervinnas, men hans efterträdare, Johan Ull, en tysk matematiker upptäckte svaret. Ull konstruerade den första prototypen av Fältet. Istället för ett nätverk med noder skapade Ull ett fält där all information fanns tillgänglig i varje punkt. Han lyckades skapa ett system som övervann de begränsningar som Kewells konstant satte genom att utforma ett system med överlägensa metoder för att lokalisera data. Fältekonomin blev dessutom ett globalt uppsving utan motstycke i mänsklighetens historia. Fältet skapade en stratosfär av kommunikation runt planeten (en bieffekt var att man var tvungen att avbryta alla ansträngningar att kontakta utomjordiska intelligenser inga signaler kunde bryta igenom fältet) och var man än var kunde man alltid koppla in sig som det kom att heta (under nätverkseran kopplade man upp sig)- och ta del av information och kommunicera med andra. Det utvecklades också avancerade tjänster för samarbete över Fältet. FSCW (Field Supported Collaborative Work) blev en disciplin som växte sig stor och till sist absorberade det som en gång kallades företagsekonomi. Inom denna disciplin studerades hur olika resurser kunde användas på optimala sätt och hur projektstrukturer som maximerade nyttan av intellektuellt kapital kunde byggas upp. En under disciplin av detta område mental ekonomi grundades 2008 och 2009 fick dess grundare Yamamoto Igarashi nobelpriset i ekonomi.

3 Hans arbeten sysslade med den grundläggande frågan om hur människors kompetens kunde maximeras. Det var vid detta lag klart att en människas kompetens stod i direkt förhållande till vilka gruppformationer som denna ingick i och hur han eller hon kunde finna stöd i sin omgivning. Igarashi lyckades formalisera detta och bygga modeller för hur mental kapacitet kunde optimeras och han visade på ett övertygande sätt att de sociala impulser som formade grupper, företag och städer var suboptimala för att utnyttja mental kapacitet på bästa sätt. I sitt nobeltal sade Igarashi: Om vi kunde utnyttja mänsklighetens samlade mentala kapacitet på ett sätt som allokerade mental kapacitet omedelbart, i ett distribuerat nätverk där alla människor utgjorde en nod, och utan att behöva hantera de resursproblem som formas av sociala impulser och geografiska hänsyn så skulle vi kunna möta alla de problem försurning, förorening och miljöförstöring i allmänhet inte minst med tillförsikt. Om vi dessutom kunde utnyttja den del av medvetandet som kallas det undermedvetna av vissa och helt enkelt den vilande resursen i mitt arbete en del som uppgår till mer än 90% av den genomsnittlige individens kapacitet - så skulle inget problem vara för stort för mänskligheten. Igarashis visioner i detta tal var endast tankeexperiment från hans sida, men detta förändrades när Neil Taylor trädde in på scenen. År 2052 konstruerade Taylor det första neurologiska gränssnittet. Genom detta kunde en helt ny nivå av samarbete i fältet etableras människor kunde dela varandras tankar och känslor på ett helt nytt sätt och projekteffektiviteten ökade anmärkningsvärt. Den första versionen av Taylors gränsnitt TaylorThink 1.0 hade emellertid vissa problem. Den fordrade att de som ingick aktivt tog del i diskussionen och att de ville dela med sig av information. Den fordrade också att människor visste medvetet att de hade viss information. Dessa två förutsättningar var allt annat än självklara och systemet var, när allt kom omkring, bara en något mer effektiv form av kommunikation. De stora outnyttjade resurser som Igarashi talat om i sitt nobeltal kunde ännu inte utnyttjas systemet var i stort sett bara summan av deltagarnas medvetna förmågor och deras uppövade intelligens. I TaylorThink 2.0 hade Taylor upptäckt ett sätt att koppla sig förbi medvetandet och utnyttja det undermedvetna och det var egentligen först i och med denna

4 effekt som han själv såg kopplingen mellan sitt arbete och det arbete som Igarashi utfört inom FSCW. Han började skissa på en ny modell som skulle kopplas upp mot Fältet, men hans andra prototyp möttes av problem. Den hade vissa obehagliga bieffekter. Visserligen spelade intelligens och medvetna kunskaper ingen roll i version 2.0, eftersom denna version kopplade sig rakt ned i det undermedvetna och utnyttjande den betydande processorkapacitet som detta erbjöd (de kiselbaserade datorer som var på modet innan vi helt och hållet övergick till människobaserade arkitekturer var inte ens en tiotusendel så effektiva eller så billiga som de människobaserade), men ett annat problem uppkom. De människor (soldater endast Taylors prototyper blev inte offentliga förrän version 3.0 blev klar och Inkopplingen ägde rum) som använde systemet fastnade stundom i det. De blev en del av en ny kollektiv intelligens. Denna s.k. Gaia-effekt (Gaia var den grekiska mytologins jordgudinna) ledde till fel på systemnivå. En kollektiv intelligens visade sig vara beredd att offra de människor som den ansåg vara försumbara för att överleva och försvagades på detta sätt mycket vid en attack men individbaserade grupper kämpade istället för varje medlem av gruppen. Denna strategi visade sig mycket mer framgångsrik i de simulationer som gjordes och Taylor försökte hitta metoder för att undvika Gaia-effekten. En annan sak som gjorde version 2.0 till ett misslyckande var att det inte gick att koppla loss den enskilda individerna efteråt; de blev letargiska och apatiska och kunde inte nås med terapi eller medicinering. (Denna effekt kunde dock Taylor inte hitta något sätt att undvika och den gäller ännu idag. När man väl skingrats i Fältet finns ingen återvändo. Själen stannar i verktygen) I version 3.0 hade Taylor lyckats hitta egoalgoritmer som bevarade individualiteten och systemet såg ut att vara klart. Den enda kvarvarande bieffekten (förutom att en skingrad aldrig kan bli hel) var att individerna, när de väl skingrats inte kunde fokusera sin uppmärksamhet på något en längre tid eftersom de stördes varje gång det undermedvetna accessades av Fältet. Detta ansåg emellertid Taylor vara en fördel eftersom det lät de utvalda kontrollanterna (individer med hög intelligens och förmåga till samordning) att

5 styra systemet utan att behöva ta hänsyn till eventuella avvikande individuella agendor. (Det har tagit mig en livstid att skriva dessa rader. En livstid som varat längre än jag vill minnas.) Taylors utrustning var, som sagt, avsedd endast för miltärt bruk från början, men en global miljökris ändrade på detta. I november 2076 stod planeten inför omedelbar utplåning - luften höll på att försvinna och det fanns ingen tillgänglig lösning som såg ut att fungera. En FSCW-forskare vid namn Fadol Lither lyckades identifiera problemets klass (vid denna tid fanns en problemvetenskap som identifierade problems klasser efter hur svårlösbara de var) och visade att det var lösbart, men bara med en massiv inkoppling av mental kapacitet till Fältet. Med Igarashis ursprungliga ekvationer visade Lither att om en population motsvarande jordens dåvarande 8 miljarder kopplades in till fältet kunde problemet lösas. Lither som arbetat på samma projekt som Taylor avslöjade detta för regeringen mot Taylors vilja och den globala rådsförsamlingen beslutade att koppla in mänskligheten. Inkopplingen var ett faktum. Datum sattes: den 13: e december 2076 och lagar beslutades som påfordrade att alla anmälde sig till inkopplingsstationerna. Klockan Fälttid var Inkopplingen färdig och i januari 2077 var miljökrisen löst. I februari höll mänskligheten på att kolonialisera rymden. I juni dominerade mänskligheten den västra vintergatan och hade strategiska positioner och övertag mot de andra civilisationerna i galaxen. Och vad har vi vunnit? Jag undrar, och jag minns att ett fragment av vad Taylor skrev efter att ha varit inkopplad i den milda versionen i TaylorThink 1.0 flöt förbi i informationsfloden nyligen och jag minns att det var något som jag ville bevara och som mina atrofierade fingrar försökt skriva ned ända sedan dess. Det går långsamt att skriva och att tänka och jag splittras ständigt av nya accesser av mitt undermedvetna, men under åren har jag lyckats stjäla sekunder för att skriva detta till vad nytta det kan vara. Kanske kan någon skicka det tillbaka i tiden och varna oss innan det är för sent. Min varning får bli Taylors skildring

6 av hur det kändes att kopplas in första gången, en skildring som han ger i ett brev till sin hustru, Emma. Kära Emma! Jag skriver till Dig pånyttfödd och åter i livet. Jag vet inte hur jag skall beskriva det här, men jag har varit i tingen. Känner Du igen känslan av att vilja krypa undan och försvinna som ibland kommer över oss och hur vi stundom vill försvinna in i det andra, i tingen? De dagar då inget känns rätt, då inget är bra? Jag har gjort det. Idag kröp jag in i Fältet med min maskin, mitt gränsnitt. Och jag dog. Jag rann ut i tingen, jag förångades, försvann Det finns inget rättvisande sätt att klä i ord denna känsla av att sippra ut i tingen. Bara en enda känsla kom över mig med sådan tydlighet att jag aldrig kommer att kunna glömma den: ensamheten. Emma, det är ensamt i tingen. Längta aldrig dit. Be att vi aldrig förlorar vår helhet, vår enhet och att vi aldrig behöver använda denna fruktansvärda teknik. Vad tänkte vi på när vi hyllade kommunikationen och tingen? Vilken djävulsk hand lade sista handen vid den första datorn? Hur kunde vi omfamna den hungriga tekniken med så öppna armar? Kunde vi inte se detta? Jag kommer aldrig att glömma Den ensamheten! Att vara en resurs i ett system, en process, en nod i fältet. Nu när jag ser på min dator ser den tillbaka med hungriga ögon och jag vet Det är ensamt och dött i tingen. Ensamt och dött.