RÄTTELSER. sid 10 rad 27: "Hypericum hirsutum" skall vara "Hypericum maculatum" sid 35 rad 17: "slutavverkningar" skall vara "kalavverkningar"

Transkript

1

2 RÄTTELSER sid 10 rad 27: "Hypericum hirsutum" skall vara "Hypericum maculatum" sid 35 rad 17: "slutavverkningar" skall vara "kalavverkningar"

3 INVENTERING AV HÖKENSÅS NATURRESERVAT LILLEMOR BYLUND

4 LÄNSSTYRELSEN FÖRORD Skaraborgs län Föreliggande utredning omfattar naturreservatet Hökensås. Detta har ett betydande vetenskapligt naturvärde och utgör ett mycket frekventerat friluftsområde. Hökensås har i den fysiska rikeplaneringen bedömts vara av riksintresse för såväl vetenskaplig naturvård som rörligt friluftsliv. Utredningen utfördes under 1975 för att få fram underlag för en lämplig avvägning mellan det rörliga friluftslivet och den vetenskapliga naturvården. Utredningen avses också kunna utnyttjas i samband med att skötselplan upprättas för naturreservatet. Utredningen har bekostats av naturvårdsverket. Författaren är själv ansvarig för inventeringens innehåll, varför detta ej kan åberopas som representerande länsstyrelsens ståndpunkt. LÄNSSTYRELSEN

5 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid Förord 2 Inledning 3 Beskrivning 6 Översiktlig vegetationskartering 8 Kommentarer till vegetationskartan 14 Sjöinventering 16 Faunistisk inventering 23 Sociologisk undersökning 26 Förslag 35

6 2 FÖRORD Jag vill här tacka de personer som har varit mig till stor hjälp vid utförandet av denna undersökning: Rune Johansson Bengt Frödin Tord von Essen Halvor von Essen Börje Löfving Ingvar Johansson Sigurd Berggren Uppsala i december 1975 LILLEMOR BYLUND

7 3 INLEDNING Hökensås naturreservat bildades år 1969 på den gamla häradsallmänningens marker. Läge Häradsallmänningen är belägen uppe på den mäktiga sandås av samma namn som sträcker sig utmed Vätterns västra strand mellan Jönköping och Hjo. Allmänningen ligger i tre socknar, Daretorp, Brandstorp och Härja, samtliga tillhörande Vartofta härad i Skaraborgs län. Fastighetshållanden Häradsallmänningen Hökensås utgör en enda fastighet. Följande socknar i Vartofta härad äger del i allmänningen efter oförmedlat mantal: Slöta, Karleby, Falköpings Östra, Luttra, Åsle, Mularp, Tiarp, Varv, Kungslena, Hömb, Dimbo, Ottravad, Hångsdala, Skörstorp, Östra Gerum, Acklinga, Agnetorp, Baltak, Vättak, Suntak, Kymbo, Yllestad, Vistorp, Näs, Vartofta-Åsaka, Kälvene samt Visingsö socken i Jönköpings län. Historik Allmänningens historia är en väv av stridigheter emellan häradets och angränsande häraders jordägare, emellan dem och kronan och grevskapet Visingsborg. Allmänningen, som i äldre handlingar ofta kallas "Waeterskogar", och som tidigare var mycket större än nu, omnämns i tillägget till den yngre Västgötalagen, vilken skriftligen avfattades under 1200-talet. Redan kort efter denna tid hade uppenbarligen tvister uppstått mellan jordägarna i Västergötland och Visingsö. Genom ett brev av Magnus Ladulås år 1286 tillerkändes visingsöborna rätt att hugga timmer till husbyggnad, taga ved och annat virke - dock inte träd, som satte ollon och nötter, - samt begagna setet för sina hemdjur på allmänningen. Dessa rättigheter synas emellertid sedermera hava bestritts och i varje fall icke ansetts innebära en lika stor förmån som delägarskap i allmänningen. Med stöd av ovannämnda brev tillerkände emellertid högsta domstolen genom utslag den 23 januari 1844 jord ägarna på Visingsö delägarskap i allmänningen. Magnus Ladulås upplät likaledes genom ett brev år 1289 ett område av allmänningen emellan Fiskebäck och Uxuabäck till Varnhems kloster.

8 4 Ett nytt skede i allmänningens historia inträder, då Visingsö såsom grevskap på 1560-talet förlänades åt den grevliga ätten Brahe. Samtliga innehavare av grevskapet utmärkte sig genom klokt och sunt omdöme, de brukades i kronans högsta ämbeten, och de sökte med omsorg att tillvarataga dess ekonomiska intressen, men de förbisågo ej heller sina egna. I sydöstra Västergötland innehade de avsevärda jordområden. Allmänningens ställning till grevskapet är icke fullt klart. Tydligt är emellertid att grevarna sökte kringskära de på Falbygden och annorstädes i allmänningens närhet boende jordinnehavarnas rättigheter till densamma. Detta synes bland annat därav att bönderna hos Gustaf II Adolf klagade över att Magnus Brahe hindrade dem från hygge och nävertäkt på allmänningen. Konungen utfärdade med anledning därav ett brev till ståthållare och befallningsmän att de på deras ämbetes vägnar skulle "hålla hand utöver våra undersåtar att dem härutinnan intet något hinder antingen av greve Magnus eller någon annan må ske". Tvistigheterna emellan bönderna och grevskapet fortsatte emellertid. De förstnämnda synes att döma av ett år 1637 utfärdat förbud av greve Per Brahe ofta hava förgripit sig på skogen inom grevens enskilda område. Samtidigt som han hotar med straff härför, hänvisar han dem till att hugga på Hökensås, varigenom han sålunda erkänner deras rättighet därtill. Bönderna klaga emellertid även senare under drottning Kristinas regering på intrång i sina gamla förmåner, vilket föranleder den tämligen svaga resolutionen "att ingenting skulle vara allmogen förnär utan till gagn och fördel". Sedan Karl XI kraftigt och hårdhänt fattat rikets roder, indrages grevskapet år 1680 till kronan. Striden mellan detta och bönderna upphör därmed. Genom kommissioner för olika än sökte konungen bringa reda i de invecklade jordäganderättsförhållandena. För Skaraborgs län arbetade en kommission av år Denna hade bland annat till uppgift att utröna och utmärka gränserna för allmänningen. Enligt kommissionen skulle Hökensås allmänning i norr och söder sträcka sig från Mullsjö i närheten av Hjo och till Broholm vid norra ändan av sjön Stråken. I väster skulle den begränsas av Tidan och i öster av Vättern. Dess största längd skulle vara omkring fyra och en halv och dess bredd omkring två mil. Dessa uppgifter är säkerligen överdrivna. Hela det bördiga området från Hjo och ner till Gällö har sannolikt varit odlat sedan hedenhös och långt innan kommissionen började sitt arbete och kan därför icke vid denna tid hava varit allmänning. Även en stor del av markerna öster om och intill Tidan hava sedan urminnes tid begagnats för jordbruk och troligen icke tillhört allmänningen. Att denna lik väl var avsevärt mycket större än nu är emellertid säkert. Genom ett ständerbeslut den 20 december 1825 bifölls en kunglig proposition av den 19 februari samma år, enligt vilken tydligt utsäges att häradsallmänningarna finge till intressenternas disposition under full äganderätt upplåtas. Efter särskild framställning ägde Konungen medgiva att de delades emellan intressenterna eller socknarna. Redan härförinnan hade emellan delägarna i Hökensås allmänning ett antal processer uppstått. Dessa föranleddes i huvudsak

9 5 av tvister mellan bönderna i falbygden och i skogstrakterna närmast omkring allmänningen. Trötta på alla dessa rättegångar, anhöllo delägarna på 1830-talet hos Kungl. Maj:t att allmänningen måtte uppdelas på hemmanen. Kungl. Maj:t förklarade emellertid att Visingsös församlingsbors rätt till allmänningen först måste fastställas, innan några åtgärder för delning kunde vidtagas. Genom högsta domstolens förut omnämnda utslag förklarades att ovannämnda församlingsbor voro delägare i allmänningen. Härefter upptogs ånyo frågan om allmänningens utskiftande på hemmanen. Allmänningen innehöll vid denna tid omkring tunnland. Av arealen upplätos tunnland till fördelning emellan hemmanen i Daretorps, Brandstorps, Velinge, Härja och Utvängstorps socknar, vilka till sin ojämförligt största del voro belägna på den ursprungliga allmänningen. Återstoden eller ungefär tunnland bibehöllos odelade såsom häradsallmänning. Ytvidd Produktiv skogsmark Mossar Vägar och ledningsgator Sjöar Inägomark Totalt 4471,1 ha 420,1 ha 65,1 ha 243,0 ha 43,0 ha 5240,3 ha

10 6 BESKRIVNING Geologiska förhållanden m.m. Allmänningens största del består av en stor rullstensås. Materialet i denna utgörs huvudsakligen av finsand-mjäla med tämligen sparsamt förekommande stenar. Under den tid, då Vättern var isuppdämd, täcktes rullstensåsen av vatten. Genom vågsvallet har jorden visserligen här och var omlagrats, vilket dock ej medfört några vittgående rubbningar i dess ursprungliga beskaffenhet. I trakten norr om Alvasjön och intill Stora Lummersjön avsatte dock en ganska vidsträckt, starkt småkuperad sandavlagring. Allmänningen ligger m.ö.h. Endast på ett ställe går berg i dagen. Berggrunden utgörs av grå och röd gnejs. Den täckande mineraljorden är kalkfattig och mycket kvartsrik med osedvanligt lågt basmineralindex. Terrängformationens sänkor utgörs av ett flertal kärr och mossar, åsgropar samt sjöar, de senare över femtio till antalet. Klimatförhållanden m.m. Trots att allmänningen är belägen i Sydvästsverige, är klimatet mer av den arida typen, d.v.s. med förhållandevis kalla vintrar och varma somrar och tämligen låg årsnederbörd, mm. Vegetation Vegetationen är likartad över hela området och består huvudsakligen av tallskog på en matta av mossa och lavar. På vissa håll finns inslag av gran. Skogskötselprinciper Skogens ringa tillväxt gör att man vill satsa på kvalitet före kvantitet. Tallen är och blir det avgjort förhärskande trädslaget. Man strävar efter täta kulturer, uppkomna under fröträdsställning, noggrant följda och vid behov kompletterade med tall från egen plantskola. Röjningarna görs inte speciellt hårda. Gallringarna görs staka, det är av största vikt att ett bestånd ej får stanna av i växt på de svaga markerna. Föryngringsytorna läggs alltid så att de gränsar mot en i förra omdrevet upptagen föryngringsyta. De många små ungskogsbestånden speciellt i mitten av området härrör från den svåra stormen Skador på skogen Frånsett den ovan nämnda stormen 1921 den 23 oktober, en nordan, först med blöt snö och sedan med kyla, som på några timmar fällde mer än m 3 sk, är stormskador ovanliga. Svåra snöbrott har ägt rum i december 1947 och i november Skogsbränder har under 1800-talet ofta härjat allmänningen. Ofta var det allmogen som av siktligt tände på för att få bete och ev. odlingsmark. Där skogsbränder upprepade gånger har gått fram, har en påtaglig boni-

11 7 tets-försämring ägt rum. Skogens ensidiga sammansättning, torra markvegetation och brist på lövskog har gjort att skogsbränderna i allmänhet fick betydande omfattning, ofta 100-tals ha. Svåra insektsangrepp har förekommit, såväl under detta som föregående sekel och 1945 härjade tallmätaren svårt, kemisk bekämpning med DDT från luften skedde och den ödelagda arealen kunde begränsas till c:a 30 ha. På stora kringliggande områden nedsattes tillväxten kraftigt bekämpades framgångsrikt ett tallflyangrepp från luften med DDT. Bekämpning av lövsly på hyggen förekommer mycket sparsamt. Under 1975 förekom en viss besprutning, detta hade då inte skett på de sista tio åren. Djurliv Djurlivet är ganska typiskt för fattiga skogsmarker med oligotrofa sjöar. De vanligaste däggdjuren som älg, räv, hare, etc. finns. I sjöarna är knipan en karaktärsfågel. Storlommen utgör ett imponerande inslag, som tyvärr har minskat betydligt de sista decennierna. Friluftsliv De befintliga anordningarna för friluftsliv består för närvarande av en utbyggd badplats vid Lilla Havsjön samt en promenadslinga vid semesterbyn.

12 8 ÖVERSIKTLIG VEGETATIONSKARTERING Allmänt Denna översiktliga vegetationskartering gjordes bl.a. i avsikt att få fram områdets slitagetålighet. Slitagetåligheten i skogsmarker stiger med ökad fuktighet och de torraste områdena, där lavar dominerar, är känsligast. I mossmarker är förhållandet omvänt ju fuktigare desto känsligare. Kartredovisning På grund av områdets storlek och önskat format (A4) på kartan har denna uppdelats i flera kartblad, vilka överlappar varandra. En översiktskarta över uppdelningen finns i anslutning till kartbladen. Vegetationskartering Följande vegetationstyper har urskiljts inom naturreservatet: 1. Utpräglad (skarp) lavskog Fältskiktet är mycket sparsamt förekommande och består av lågvuxna ris, ljung, lingon, mjölon fläckvis i en matta av renlav. Risen kan även saknas helt. Trädskiktet består helt av tall, gran kan förekomma som oväxtliga buskar. Artlista på dominerande arter: Cladonia rangiferina Cladonia silvatica Cladonia alpestris Calluna vulgaris Vaccinium vitis-idaea Arctostaphylos uva-ursi Pinus sylvestris Picea abies 2. Normal lavskog Risen bildar här tämligen frodiga fläckar med mossa som underlag. Mellan fläckarna utbreder sig en matta av lavar. Trädskiktet domineras helt av tall, men granar kan även här förekomma som oväxtliga buskar. Artlista på dominerande arter: Cladonia rangiferina Cladonia silvatica Cladonia alpestris Cetraria islandica Dicranum scoparium Calluna vulgaris Vaccinium vitis-idaea Vaccinium myrtillus Pinus sylvestris Picea abies

13 9 3. Vaccinium-lavskog Bottenvegetationen består av en matta av lavar och mossor i ungefär lika proportioner. Risen är talrika men tämligen lågavuxna. Tall dominerar i trädskiktet men inslag av gran finns. Artlista på dominerande arter: Cladonia rangiferina Cladonia silvatica Cladonia silvestris Dicranum scoparium Pleurozium Schreberi Vaccinium vitis-idaea Vaccinium myrtillus Calluna vulgaris Empetrum nigrum Melampyrum silvaticum Pinus silvestris Picea abies 4. Normal vacciniumskog Bottenvegetationen består av en matta av mossor. Blåbär förekommer rikligt och även lingon, ljung förekommer mera sparsamt. I trädskiktet finns tall och gran. Artlista på dominerande arter: Dicranum scoparium Pleurozium Sohreberi Vaccinium myrtillus Vaccinium vitis-idaea Empetrum nigrum Melampyrum silvaticum Pinus silvestris Picea abies 5. Dryopterisskog Bottenvegetationen består av en tät och frodig matta av mossor. Fältskiktet består av blåbär och lingon i stor myckenhet, samt träjon. I trädskiktet dominerar gran med inslag av tall, vidare finns i buskskiktet inslag av en, oxel och rönn. Artlista på dominerande arter: Dicranum scoparium Pleurozium Schreberi Hylocomium splendens Polytrichum commune Vaccinium myrtillus Vaccinium vitis-idaea Dryopteris filix-mas Melampyrum silvaticum Picea abies Pinus silvestris Juniperus communis Sorbus aucuparia Sorbus intermedia

14 10 6. Lågörtskog På en matta av mossor växer rikligt med gräs, där finns även inslag av träjon och örter. Trädskiktet består av gran, i buskskiktet finns inslag av rönn, ek, oxel och en. Artlista på dominerande arter: Dicranum scoparium Pleurozium Schreberi Hylocomium splendens Deschampsia flexuosa Calamagrostis arundinacea Dryopteris Filix-mas Maianthemum bifolium Paris quadrifolia Melampyrum sylvaticum Picea abies Sorbus aucuparia Sorbus intermedia Juniperus communis Quercus robur 7. Högörtskog Här finns rikligt med högvuxna örter. Stråk med lingon och blåbär som är höga och frodiga förekommer. Trädskiktet består av lövträd. Artlista på dominerande arter: Anthoxanthum odoratum Convallaria majalis Hypericum hirsutum Potentilla erecta Melampyrum pratense Solidago virgaurea Maianthemum bifolium Quercus robur Betula verrucosa Corylus avellana Populus tremula Praxinus excelsior 8. Mossmarker Inom reservatet finns ett flertal mossar, vilka samtliga uppvisar samma karaktär. Tre stora mosseområden finns: 1) ett beläget längst i norr med bl.a. Stora Lummermossen, 2) ett beläget norr om egen. domen Rossbäck med bl.a. Ibbemossen samt 3) ett beläget i sydväst med bl.a. Vitgölsmossen. Dessutom finns över hela området ett stort antal mindre mossar. Beskrivning: Mossen skiljs från fastmarken av laggen, vilken är ett fuktigare område av kärrnatur. Innanför laggen kommer oftast en kantskog med tall, skvattram, blåbär m.m. Resten av mossen utgörs av mosse planet med tuvor och höljor.

15 11 Artlista på dominerande arter: Kantskog: Lagg: Mosseplanet: Olika Sphagnumarter Ledum palustre Vaccinium uliginosum Vaccinium myrtillus Vaccinium vitis-idaea Andromeda polifolia Oxicoccus quadripetalus Empetrum nigrum Calluna vulgaris Erica tetralix Rubus chamaemorus Olika Sphagnumarter Eriophorum vaginatum Myrica gale Olika Carexarter Caltha palustris Comarum palustre Menyanthes trifoliate Peucedanum palustre Betula pubescens Olika Sphagaumarter Calluna vulgaris Erica tetralix Rubus chamaemorus Betula nana Drosera rotundifolia Drosera anglica Drosera intermedia Oxicoccus quadripetalus 9. Inägor Inägorna består huvudsakligen av åkermark i anslutning till gårdar. 10. Sjöar Se sjöinventering. Skogsbeståndskartering En skogsbeståndskarta har även gjorts, med syftet att få en över blick över den geografiska åldersfördelningen. Ålderstyper: 1. kalhyggen 0 år 2 nyplanteringar 1-10 år 3. ung skog år 4. fullvuxen skog år 5. små olikåldriga bestånd, vilka huvudsakligen härrör från stormfällningar 6. Impediment

16 12

17 13

18 14 Kommentarer till vegetationskartan Naturreservatet har uppdelata i åtta delområden, vars avgränsningar framgår av översiktskartan. Delområde 1 Detta område sträcker sig från den norra gränsen till Stora Lummer-mossen. Området är ur turistsynpunkt inte speciellt attraktivt. Det är lite besökt mycket beroende på att det är avsides beläget. Där finns inga sjöar, och kalhyggen plus ungskog upptar stora arealer. För bärplockare kan området vara intressant, speciellt då längst i norr samt området nordost om Stora Lummermossen, där det är gott om bärris. Delområde 2 Detta är ett välbesökt område, i huvudsak kring Lilla Havsjön, vilken har en populär badplats. Längst i väster finns skogvaktar-bostället Havsjöberg med intilliggande åkermarker. Här finns även områdets enda högörtskog, i anslutning till åkermarken. I arean med lågörtskog samt öster och sydöst därom finns upptrampade men dåligt markerade promenadstigar, vilka i första hand används av dem som bor i den tämligen nyuppförda semesterbyn i närheten av området (c:a 1 km söder om Havsjöberg). I norr finns den trolska Stora Lummersjön omgiven av Stora Lummermossen. Området i öster har ett lågt attraktionsvärde, där finns ett antal brunvattensgölar. På stranden till vissa av dem växer samtliga Drosera-arter, t.ex. Kosjön. På sluttningarna ner mot Kvigsjön finns inslag av sumpskog med vitmossefläckar. Delområde 3 Detta område är jämförelsevis svagt kuperat och upptas till stor del av mossemarker, Södra och Norra Ibbemossen, Pigkärret m.fl. I närheten av Svansjön finns stora kalhyggen. I väster och öster ligger de privata egendomarna Rossbäck respektive Svansjö kvarn insprängda i reservatet. Besöksfrekvensen är låg och detta är förståeligt, då få attraktioner finns inom området men p.g.a. sjöarnas (Ibbesjön, Svansjön, Stora Grubbsjön och Lilla Grubbsjön) närhet till semesterbyn borde dessa i framtiden kunna göras populärare. Delområde 4 Alvasjön plus en smal bit av stranden runt hela sjön tillhör inte reservatet Alvasjön är i nordväst och sydöst omgiven av höga åsar, sto delar av dessa är kalhuggna. Vid Sjöbolet kan den tämligen sällsynta brandnävan (Ceranium lanuginosum) hittas. I nordväst finns riklig tillgång på bärris.

19 15 Delområde 5 Detta är den mest besökta delen av Hökensås. Det är ett vackert åsrikt område med många stora sjöar. En förklaring till den höga be söksfrekvensen är förutom områdets skönhet dess lättillgänglighet. Förslitningen är också högst här, speciellt i närheten av Stora Öja sjön - Göl 39. Här är all bottenvegetation borta och jorden ligger bar. En del av området mellan Stora och Lilla Öjasjön är tidigare brandhärjat. Tallarna är svedda och markvegetationen har ännu inte återhämtat sig. Mellan Nord och Sydvattnet finns Hökensås äldsta och mycket vackra tallskog. I området mellan Strandgölen och Enesjön i söder, och Öjasjöarna i norr, är vegetationen mycket slitagekänslig då bottenvegetationen huvudsakligen utgörs av lavar. Detta i samband med den höga besöksfrekvensen kan få ödesdigra följder för vegetationen om inte slitaget minskas. Promenader i detta område bör begränsas till välplanerade och välunderhållna stigar, Området öster om sjöarna är tämligen platt och upptas huvudsakligen av äldre skog. Delområde 6 En del stora kalhyggen i de centrala delarna förtar områdets intryck av orördhet. Enligt författarens subjektiva intryck är annars detta den vackraste delen av Hökensås naturreservat, med betoning på sjöarna i norr och söder. Det är förvånande att denna del besöks i så ringa grad, men den dåliga skyltningen kan medföra svårigheter att orientera sig i dessa delar. På mossen vid Bottenlösen kan man hitta den västliga arten klockljung (Erica tetralix) sida vid sida med den östliga arten skvattram (Ledum palustre). I området finns en stor dödisgrop, den återfinns längst upp till vänster på kartblad 17. Längs reservatets östra gräns är förekomsten av bärris stor. Delområde 7 Ett platt landskap med övervägande äldre skog, i vilken avverkning har påbörjats på vissa håll. Ett tämligen oattraktivt område där stora ytor upptas av mossar, varav Vitgölsmossen är den största. På denna mosse kan man hitta gott om dvärgbjörk (Betula nana). Söder och väster om Hästsjön förekommer bärris i riklig mängd. Delområde 8 Detta är det ur slitagesynpunkt känsligaste området, med lavar som dominerar i bottenvegetationen, men då besöksgraden är ringa torde inga problem uppstå. Den karga Svedmon, som upptar större delen av området, avlöses i sydväst av en rikare vegetationstyp med Vaccinium-arter. Längst i söder finns ett mycket kuperat och vackert område. En promenadstig här vore att rekommendera, dock måste dess avlägsenhet beaktas. De inslag av trädgårdslupiner man kan iakttaga i södra delen härrör från det gamla skogvaktarbostället "Englandsmossen". I östra delen ligger Falkens grav - en stråtrövares sista viloplats, med lokalhistorisk anknytning. De små sjöar som finns inom området är dystrofa.

20 16 SJÖINVENTERING Allmänt Hökensås naturreservat innehåller ett 50-tal sjöar. De flesta är tämligen små och oligotrofa med Lobelia dortmanna som karaktärsväxt. Undantag finns, Bredsjön och Alvasjön är tämligen stora men Bredsjön ingår bara till hälften, och Alvasjön gränsar endast till reservatet. De minsta gölarna är ofta dystrofa, t.ex. Kärringgölen och Kogölen. Stora Lummersjön i norr lutar åt det eutrofa hållet, med. stark igenväxning. De är lätt tillgängliga för fiske, förutom att det vid, vissa sjöar ligger kvar rester efter skogsavverkning på stränderna och i vattnet. De sjöar, i vilka fisk är utsatt, är samtliga rotenonbehandlade och många av dem är kalkade. Några av sjöarna föreligger i primärtillstånd. och är därför intressanta. Sjöarna har cirka besökare per år, varav köper fiske kort. Till Sydvattnet, Enesjön och Rödsjön finns båtar att hyra. Någon sänkning av sjöarna har inte förekommit systematiskt. I vissa fall har en upprensning av avloppen från sjöarna skett, vilket har lett till en sänkning. X R K = fiske tillåtet. = rotenonbehandling utförd; i de fall där mer än ett R förekommer är behandlingen utförd mer än en gång. = kalkning utförd. Enligt en undersökning gjord i april 1975 överstiger ph i alla sjöarna värdet 6.

21 17 Sjöar Stora Lummersjön Denna sjö befinner sig i primärtillstånd, d.v.s. sjön är varken kalkad eller rotenonbehandlad eller på något annat sätt behandlad. Sjön är inte upplåten för fiske, den är därför tämligen obesökt, också beroende på att den inte heller är speciellt lämpad för bad. Ett brett Sphagnumbälte med inslag av Erica tetralix och Phragmites communis går runt sjön. Utanför detta går ett likaså brett bälte av carex med inslag av Equisetum fluviatile och Menyanthes trifoliata. Scirpus lacustris förekommer i flockar här och var. Nympaea alba är tämligen riklig. Sjön är tämligen igenväxt och den kan nog betraktas som mer åt det eutrofa hållet än åt det oligotrofa. Kosjön En dystrof göl med obetydlig vattenvegetation. Ett smalt bälte Sphagnum går runt gölen, bevuxet med Oxycoccus quadripetalus. På Sphagnumöar i gölen finns Drosera rotundifolia och Drosera anglica. Stora Havsjön K, R Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Nymphaea alba, Nuphar lutea. I vikar finns en kraftigare vegetation bestående av Phragmites communis, Scirpus lacustris, Polygonum amphibium. Slitaget runt sjön är ringa utom på östra sidan, där en parkerings plats finns uppkörd; från denna leder en bred stig ner till sjön. Lilla Havsjön X, K, R, R Vattenvegetationen är sparsam bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Polygonum amphibium. Östra sidan är en populär badplats, där simskola anordnas på somrarna. Västra stranden är full av rester efter avverkning; dessa kvistar och grenar ligger även i vattnet och kan väsentligt försvåra fisket. Stora Grubbsjön X, K, R Vattenvegetationen är måttlig9 bestående av Carex, Phragmites communis, Nymphaea alba, Nuphar lutea. I väster blir vegetationen rikare och där avslutas sjön i våtmarker med Vaccinium uliginosum, Myrica gale. Stränderna är utom på den västra sidan minerogena. Lilla Grubbsjön X, K, R Vattenvegetationen är sparsam, den består av Carex, Nymphaea alba. Slitaget är måttligt runt sjön.

22 18 Kvigsjön Kvigsjön är dystrof. Runt sjön går ett Sphagnumbälte, vegetationen på detta består av Rubus chamaemorus, Oxicoccus quadripetalus, Drosera cotundifolia, Drosera anglica. Vattenvegetationen är mycket sparsam och består av Carex. En svagt upptrampad stig går runt sjön. I skogen ovan sjön finns inslag av sumpskog med Sphagnumfläckar. Svansjön Vattenvegetationen är måttlig och består av Carex, Scirpus lacustris, Polygonum amphibium, Equisetum fluviatile, Nuphar lutea. I södra viken är vegetationen riklig, bestående av Nuphar lutea, Nymphaea alba, Polygonum amphibium, Equisetum fluviatile. Runt sjön finns rikligt med Vaccinium uliginosum, Myrica gale, Ledum palustre på en bädd av Sphagnum. Stora kalhyggen omger sjön förutom i öster. Delar av sjön ingår i den privata egendomen Svanasjö kvarn. Ibbesjön X, K, R Vattenvegetationen är måttlig. Ett smalt bälte med Sphagnum går runt sjön, på detta växer Eriophorum vaginatum, Myrica gale, Ledum palustre. Utanför kommer ett Carexbälte. Nymphaea alba förekommer tämligen rikligt. Dessutom förekommer Polygonum amphibium, Menyanthes trifoliata, Equisetum fluviatile. Sjön omges av många björkar, och björk beståndet fortsätter längs bäcken som går från sjön. Skinnaregölen X, K, R Skinnaregölen är en dystrof sjö. Öster om sjön finns ett brett bälte med Ledum palustre detta efterföljs av Vaccinium uliginosum, Rubus chamaemorus närmare sjön. Vattenvegetationen är obefintlig. Omgivningen är platt. Stränderna är minerogena. Förslitningen är måttlig. En vacker, tyst och trolsk sjö. Kroksjön X, K, R Detta är en relativt grund sjö, stora delar täcks av Nymphaea alba, i övrigt är vattenvegetationen måttlig och består av Carex, Phragmites communis. Sjön omges i öst och nordväst av kuperad terräng. Södra stranden är starkt sliten. En vacker sjö. Björnsjön X, K, R Vattenvegetationen är måttlig och består av Carex. Fläckvisa inslag av Lobelia dortmanna finns i nordost, av Polygonum amphibium i norr och av Nuphar lutea i söder.

23 19 Björnsjön är en vacker sjö med vacker gammal tallskog på norra sidan. Marken på kullarna på norra sidan är starkt försliten, för övrigt är förslitningen måttlig. Norra Laxgölen X, K, R Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Nuphar lutea, Nymphaea alba, Menyanthes trifoliata. Enstaka björkar finns runt sjön. Stränderna är organogena och mycket djupa. På västra sidan är strandsluttningarna branta. Mellan Norra och Södra Laxgölen finns ett litet sumpskogsområde med inslag av lövträd. Stark förslitning i söder. En vacker sjö. Södra Laxgölen X, K, R Vattenvegetationen är obetydlig utom i östra och västra viken, där Phragmites communis respektive Carex förekommer rikligt. Annars finns endast gles Lobelia dortmanna med enstaka inslag av Polygonum amphibium. En röjning borde till, då mycket skräp från avverkningar ligger runt stränderna. Stränderna är branta. Östra och västra stränderna är mycket slitna. Annars är detta en mycket vacker sjö. Sänksjön X, K, R Vattenvegetationen är sparsam, bestående av Carex i ett smalt bälte med inslag av enstaka Lobelia dortmanna och Lysimachia thyrsiflora. På västra sidan finns sandstrand, där badmöjligheterna är förträffliga, annars är stranden organogen. På södra sidan ligger ett stort kalhygge. Skogen runt sjön är tämligen ung, markvegetationen är starkt försliten, speciellt i anslutning till parkeringsplatsen. Stora Öjasjön X, R, R Vattenvegetationen är tämligen riklig, bestående av Phragmites communis, Scirpus lacustris, Carex, Polygonum amphibium. På strandkanten växer Eriophorum vaginatum, Myrica gale, Ledum palustre, Stratiotes aloides lär finnas i denna sjö (författaren kunde inte upptäcka något exemplar). I sjön finns en mindre ö, där storlom häckar. Förslitningen är mycket stark runt hela sjön, speciellt mot göl 39, där hela strandsluttningen saknar vegetation. Denna sjö är den mest besökta och det har följaktligen satt sina spår på omgivningen. Lilla Öjasjön X, R, R Vegetationen är mycket kraftig, och sjön håller på att växa igen. Speciellt på västra och norra sidan är igenväxningen stark. Vegetationen består av Phragmites communis, Carex, Polygonum amphibium, Nympaea alba. Omgivningen är kuperad, sjön har organogena stränder.

24 20 Göl 39 X, K, R Detta är en dystrof sjö. Ett Sphagnumbälte omger sjön, i sjön finns även Sphagnumöar. Där växer björksly, Droseraarter, Carex. Vid strandkanten dominerar Carex. Vattenvegetationen är obefintlig. Stränderna är minerogena. Som tidigare nämnts, är även denna sjö mycket frekventerad, och detta har ävenså här gjort sina spår i omgivningen. Nordvattnet X, R, R Vattenvegetationen är riklig i södra änden, bestående av Phragmites communis, Butomus umbellatus, Scirpus lacustris, Lobelia dortmanna, Nymphaea alba. För övrigt är vattenvegetationen tämligen riklig, bestående av Scirpus lacustris, Carex, Lobelia dortmanna, Nymphaea alba. Omgivningen är vackert kullig med gammal skog. Förslitningen är måttlig. En vacker sjö. Sydvattnet X, R Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Nuphar lutea, Scirpus lacustris, enstaka ruggar av Phragmites communis finns. Stranden är organogen, förutom på vissa ställen, där den är av sand. Västra stranden är sluttande. Norra stranden är en starkt försliten ås, där växer de äldsta tallarna inom reservatet. Dessa avverkas inte och har stått i flera hundra år. En vacker sjö. Enesjön X, R En måttlig vegetation av Scirpus lacustris och Lobelia dortmanna förekommer också. I sundet till Sydvattnet finns kraftiga bestånd av Phragmites communis. Stränderna är organogena, förutom vissa inslag av sand. Det omgivande landskapet är kuperat och starkt förslitet. Bredsjön K Denna sjö ingår endast till viss del i reservatet. I förhållande till sjöns storlek är vattenvegetationen ringa. I söder finns ett brett bälte Phragmites communis med inslag av Lobelia dortmanna. Runt hela sjön finns Carex och Phragmites communis. På östra sidan utanför reservatet ligger en fritidsby. Abborrgölen På stranden växer rikligt med Erica tetralix. Vattenvegetationen är måttlig och består av Menyanthes trifoliata, Carex, Lobelia dortmanna, Nymphaea alba, Nuphar lutea. Östra stranden är starkt sluttande. Förslitningen är måttlig, en upptrampad stig går runt sjön.

25 21 Östra Prinssjön X, K Den är sänkt cirka 1 m. Sänkningen har haft en förfulande effekt på stränderna, speciellt den norra, då de blivit mycket långa och utdragna. Fram till den tidigare strandlinjen växer björksly, Myrica gale, Drosera intermedia, Drosera rotundifolia. Från den tidigare strandlinjen ner till den nuvarande finns ingen vegetation att tala om. Vid vattenlinjen håller en gungfly på att bildas. Vattenvegetationen är mycket sparsam med enstaka Nymphaea alba. Södra Prinssjön X, K Även denna sjö är sänkt, vilket är naturligt, då den är förbunden med Östra Prinssjön. Strandvegetationen är även här obefintlig, detta gäller även vattenvegetationen. Stora björkar kantar sjön. Slitaget är måttligt, en smal stig går runt sjön. Strandgölen X, K, R Den är sänkt cirka 1 m. Östra och södra stranden har stenbotten. Strand och vattenvegetationen är mycket sparsam, bestående av Juncus, Lobelia dortmanna, Carex, Erica tetralix. Nordöst om sjön på mossen finns ett parti död skog, antagligen förorsakad av de kontinuerliga översvämningar, som med vissa års mellanrum inträffar i sjön. Bottenlösen Bottenlösen är en dystrof sjö. Söder om den ligger stora mossmarker, där kan man hitta den östliga arten Ledum palustre sida vid sida med den västliga arten Erica tetralix. Detta kan man visserligen göra även på andra ställen, men här förekommer de i stor myckenhet. Sjön är svår att ta sig till men det är värt besväret, ty den är mycket vacker. Rödsjön X Denna sjö är som ovan angivits varken kalkad eller rotenonbehandlad, den har ett naturligt öringbestånd. Vattenvegetationen är måttlig med ett brett bälte Carex i sydvästra och norra delen. Polygonum amphibium förekommer även rikligt med inslag av Lobelia dortmanna. Stränderna är minerogena och tvärdjupa. Två åsar på västra sidan är bevuxna med björk. Åsen på östra sidan är starkt försliten. En vacker sjö. Lövsjön X, K, R Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Lysimachia thyrsiflora, Nuphar lutea. Stränderna är minerogena. Förslitningen är ringa. Bastugölen X, K, R Vattenvegetationen är sparsam, bestående av ett smalt bälte Carex med inslag av Lobelia dortmanna, Typha latifolia, Typha angustifolia. I vikarna växer Nymphaea alba och Nuphar lutea, Enstaka albuskar växer runt sjön.

26 22 En vacker sjö med branta minerogena stränder utom i öster där terrängen är platt. På norra sidan finns en sandstrand. Hästsjön X, K, R Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Nymphaea alba, Polygonum amphibium, Menyanthes trifoliata. Närmast stranden finns ett smalt bälte med Sphagnum. Förslitningen är måttlig med en tydligt upptrampad stig runt sjön. Gållsjön En grund dystrof sjö. Vattenvegetationen är obefintlig, runt sjön går ett ganska brett Sphagnumbälte med riklig vegetation av Rubus chamaemorus, Oxyooccus quadripetalus. Väster om sjön ligger en tallmosse med riklig vegetation av Ledum palustre. Norra och Södra Englandssjöarna Dessa sjöar är båda dystrofa. De är omgärdade av mossmarker utom längst i norr. Ett Sphagnumbälte går runt sjöarna och har bildat gungfly. Sphagnumbältet är bevuxet med Droseraarter, Rubus chamaemorus, Oxycoccus quadripetalus, Erica tetralix, Carex. I mossen väster om Norra Englandssjön är dikning utförd men detta är numera så gott som igenvuxet. Vattenvegetationen är obefintlig. Förslitningen är också obefintlig. Söder och öster om Södra Englandssjön finns åsar med skog. Båda sjöarna är vackra. Vitgölen Vitgölen ligger helt inbäddad i den stora Vitgölsmossen och man kan anta att den bildats ur en tidigare hölja. Vattenvegetationen är mycket sparsam, den består huvudsakligen av Carex. Den är svår att ta sig ut till. De arter som har tagits upp under respektive sjöar är de dominerande. Härunder följer en lista på arter som förekommer i de flesta av sjöarna. Lobelia dortmanna Phragmites communis Scirpus lacustris Polygonum amphibium Menyanthes trifoliate Equisetum fluviatile Nymphaea alba Nuphar lutea Carex-arter

27 23 FAUNISTISK INVENTERING Allmänt Syftet var att studera djurlivet speciellt med avseende på för störningar känsliga arter. Då kommer huvudsakligen sjöfågellivet ifråga, då det har utsatts för den mest påtagliga störningen genom den kraftiga turisttillströmningen till sjöarna. Som underlagsmaterial har intervjuer av med trakten synnerligen bekanta personer samt egna observationer under sommaren 1975 använts. Fåglar Storlom Tidigare var storlommen en vanlig fågel på Hökensås. 6 par häckade årligen i Nordvattnet, Sydvattnet, Öjasjöarna, Bredsjön och Alvasjön, 1968 fanns endast 2 häckande par iakttogs. även då 2 häckande par, i Stora Öjasjön och Enesjön, varav åtminstone den i Stora Öjasjön resulterade i 1 unge. I Enesjön sågs endast ruvande fåglar. I båda dessa fall häckade fåglarna på holmar. Storlommen häckar som bekant alldeles vid strandkanten. Den överger lätt sitt bo vid yttre störningar. Det bör noteras att den är starkt revirhävdande (ett par per sjö). För närvarande tycks tendensen vara den att häckningarna endast lyckas i större sjöar med holmar, där den kan häcka ostörd. Denna hypotes stärks ytterligare av att storlommar iakttogs även i andra sjöar, men bildade då små grupper, vilket är ett vanligt beteende vid misslyckad häckning. Knipa Knipan är den enda sjöfågel som kan sägas vara vanlig på Hökensås. Den förekommer i de flesta av sjöarna, detta beror troligen på att den är hålbyggare och därför kan häcka ostört. Gott om uppsatta knipholkar har slagit ut väl. De flesta knipfamiljer innehåller mer än 8 ungar, vilket visar att reproduktionen är god. Gräsand Gräsanden var tidigare mycket vanlig, vilket den årliga andjakten vittnar om. I Sydvattnet och Enesjön fanns årligen 5 kullar, 1968 fanns 1 kull. I Nordvattnet fanns årligen 2 kullar, 1968 fanns ingen. I Stora Öjasjön fanns årligen 5 kullar, 1968 fanns ingen. I Ibbesjön och Rödsjön fanns årligen vardera minst 1 kull, 1968 fanns ingen kull. I Stora Lummersjön fanns årligen 3 kullar. (Sjön befinner sig i primärtillstånd.) 1968 fanns 3 kullar. I Prinssjöarna fanns årligen 3 4 kullar, 1968 fanns ingen.

28 upptäcktes av författaren endast vid Bastusjön 1 kull. Orsaker. till den starka nedgången av gräsänder är svår att förstå. Att beståndet i Stora Lummersjön, vilket enligt tidigare iakttagare är oförändrat, kan peka på att rotenonbehandlingen spelar in. Grågås Grågås har tidigare häckat på småöar i Sydvattnet. I Stora Öjasjön förekom ett försök till häckning Enligt uppgift matas grågäss av privatpersoner under vintern. De stryker sedan omkring i reservatet under sommaren. Canadagås Canadagäss har tidigare iakttagits häckande vid Lövsjön och Bastugölen, även tillfälligt vid Rödsjön. De är numera sällsynta gäster i reservatet. Under sommaren 1975 sågs överhuvud taget inga canadagäss. Häger Hägern är en fågel, som är tämligen allmän i Hökensås, främst då vid sjöarna. Vid Källefalls fiskodlingsanstalt norr om området rapporteras häckande kolonier. De fåglar som påträffas i reservatet kan härröra från dessa. Trana Tranor har väl aldrig varit någon vanlig syn på Hökensås, men de har dock förekommit, bl.a. i Sydvattnet, Vitgölsmaderna och Lummer mossen, 1975 fanns tranor åtminstone i Lummermossen. Fiskgjuse Fiskgjusen hörde tidigare till Hökensås karaktärsfåglar, men då avskjutning pågått vid fiskodlingsanstalten Källefall, har de praktiskt taget försvunnit fanns endast ett häckande fiskgjusepar. Häckningen resulterade i 2 ungar. Detta par har häckat på samma ställe de sista fem åren, dessförinnan var området helt utan fiskgjuse ett fem-tal år. Ormvråk Ormvråk är tämligen vanlig. Bivråk Bivråk förekommer sparsamt. Sparvhök Sparvhök förekommer allmänt.

29 25 Duvhök Duvhök är mycket sällsynt, enstaka par har setts under årens lopp. Ugglor Pärluggla och kattuggla finns. Tjäder och Orre Tjäder och orre-populationerna har minskat men de förekommer sparsamt. Minskningen började redan på 40-talet, och kan sättas i samband med den allmänna minskningen av tjäder och orre i Sverige. Korp Korpen förekom inte i Hökensås före 40-talet. Den har sedan dess stadigt ökat i antal och är numera vanlig. Småfågel Trädpiplärkan är en karaktärsfågel i skogarna liksom sädesärlan vid sjöarna häckade forsärlan inom området. Däggdjur Bland rovdjur förekommer iller, räv och mink, varav minken har blivit vanligare. Lodjur kan ströva genom området. Älg och rådjur finns. Speciellt älgen är tämligen vanlig. Kuriosa: Sommaren 1975 iakttogs en älgko med tre årskalvar, vilket inte är så vanligt. Fisk Före 20-talet fanns endast abborre, mört och laxöring i sjöarna. I folkmun sägs det att anledningen till att gäddan spred sig i sjöarna är denna: I Rossbäcken fanns gäddor, och när den en gång torkade ut räddade en djurvän de gäddyngel som fanns där och slängde dessa i den lilla gölen norr om Bredsjön. Dessa förökade sig och spred sig raskt till samtliga sjöar utom Rödsjön arrenderade Skaraborgs läns hushållningssällskap sjöarna. Dessa rotenonbehandlades och laxfiskar sattes ut. Gädda finns dock kvar i vissa av sjöarna, bland annat Sydvattnet, Enesjön och Nordvattnet. I Rödsjön finns en naturlig öringstam och sjön har inte behandlats. Den inplanterade fisken i de andra sjöarna består av: Regnbåge 35% Bäckröding 35% De resterande består av laxöring plus några få procent blandningar.

30 26 SOCIOLOGISK UNDERSÖKNING Allmänt Syftet med denna undersökning var att få en uppfattning om allmänna önskemål och synpunkter på reservatet. Frågornas formulering utarbetades i samråd med Länsstyrelsen i Skaraborgs län, naturvårdsenheten. 68 av de sammanlagt 78 tillfrågade avgav sina synpunkter under tiden juli., utanför kiosken vid semesterbyn, vilken var den avsevärt närmast belägna "handelsboden" till reservatet. Vädret var under denna tid varmt och soligt. Samtliga kioskkunder tillfrågades om de ville medverka i undersökningen. Någon urskiljning har således icke gjorts, med undantag av barn. De flesta som tackade nej motiverade detta med att de nyss hade kommit, att de endast var på genomresa eller att de inte var särskilt bekanta med reservatet som helhet. De övriga 10 tillfrågades under de första veckorna i juli vid olika tillfällen i samband med fältarbete. Denna metod övergavs p.g.a. att den dels var alldeles för tidsödande, dels att urvalet blev skevt då 90 % av de tillfrågade var fiskare, vilka påträffades vid olika sjöar. Föreliggande enkätundersökning gör inte anspråk på att vara fullständig, utan att tjäna som en vägledning, och saknar därmed inte betydelse. Endast frågorna 3 och 7 har besvarats av samtliga med endast ett alternativ. Fråga 4 har ej besvarats av 9 personer. Frågorna 1, 2 och 5 har i många fall besvarats med mer än ett alternativ. I det följande presenteras varje fråga, svarsalternativen samt antalen svar av olika kategorier. I stapeldiagraminen redovisas den procentuella fördelningen av svar.

31 27

32 28

33 29

34 30

35 31

36 32

37 33

38 34 Fråga 8. Övriga synpunkter och önskemål. Samtliga synpunkter som angavs har nedan angivits, även de som man kan tycka inte har med själva reservatet att göra. Mer fisk i sjöarna 8 Mer information om området 8 Kaffestuga eller grillbar i närheten till reservatet 6 Allt är till full belåtenhet 3 Badplats anordnas vid Bastugölen 2 Öppna alla vägar, för trafik 2 En kiosk vid Lilla Havsjön 2 Billigare fiskekort 2 Bättre utrustad campingplats 1 Fler fasta bord och stolar vid sjöarna 1 Minigolfbana i anslutning till reservatet 1 Bättre underhållna vägar 1 Det finns för mycket gädda i Nordvattnet 1 Tältning borde vara tillåten inom reservatet 1 Ett fiskekort som gäller alla sjöarna 1 Årskort på fiske 1 Maskfiskeförbud 1 Eldstäder, och eldning tillåten inom reservatet 1 Båtar att hyra i alla sjöarna 1 Byggnadslov inom området för ortsbefolkningen 1

39 35 FÖRSLAG Skogsbruk Ett ganska intensivt skogsbruk bedrivs i området. Detta rimmar dåligt med. innebörden av ett naturreservat. Innan avverkning sker bör samråd äga rum med länsstyrelsen, så att en differentiering av skogsskötseln kommer till stånd med hänsynstagande till djurliv, vegetation, rekreation och landskapsbild. Bland begränsningar och särskilda hänsyn vid skogsskötseln kan nämnas sparande av boträd, bevarande av skogsfågelns lekplatser, begränsningar av slutavverkningsytor, gallringshuggning, sparande av fröträdställningar samt bortstädning av grövre hyggesavfall. Särskild omsorg bör ägnas åt sjö- och vägnära områden samt områden utmed stigar och vid andra frekventerade platser. Hänsyn bör även tas till bär- och svamplokaler. Ytterligare utbyggnad av vägnätet bör ej ske. Nydikning samt hyggesplöjning skall ej vidtas. I de lavrika skogarna bör slutavverkningar i möjligaste mån undvikas. Vid drivning av virke bör de känsliga lav- och myrmarkerna undvikas. Uppkomna markskador skall repareras. Sjöar Sjöarna utnyttjas för närvarande ojämnt. Ett fåtal är mycket hårt belastade, andra knappast alls. En hårdare satsning på vissa nu dåligt besökta sjöar, eller delar av sjöar, skulle medföra en önskad belastningsutjämning. I vissa fall skulle detta kunna ske genom att fler vägar öppnades. Hänsyn måste därvid tas till andra naturvärden. Stränderna måste göras vänliga, fria från avverkningsrester. På många ställen finns badvänliga sandstränder, vilka med del kan användas, i vissa fall efter smärre förbättringar. Behovet av ytterligare en anlagd badplats inom reservatet bedöms som, litet. Däremot skulle uppförande av mindre bryggor tjäna dels som alternativ till båtar, dels som fiskeplatser och dessutom kunna användas av badande. Kalkning, rotenonbehandling, reglering, sänkning eller annan påverkan bör ej ske i de sjöar, där sådana åtgärder ej vidtagits tidigare. Innan åtgärder vidtages i sjöarna bör samråd ske med länsstyrelsen. Beträffande sjöarnas status bör kontakt tas med fil.lic. Bruno Berzins vid Limnologiska institutionen i Lund, som har gjort omfattande undersökningar i ett stort antal sjöar under tiden Med tanke på fågellivet bör några sjöar undandras ett alltför intensivt utnyttjande. Av den anledningen bör fiskeförbud tillgripas årligen under tiden från islossningen till och med början av juli månad i sjöarna Stora och Lilla Öjasjön, Nordvattnet, Sydvattnet och Enesjön. Fiske Beträffande kalkning, rotenonbehandling m.m. se ovan. Utsättning av ädelfisk bör ej ske i fler sjöar. Utsättning av småspigg skulle kunna minska predationen på ädelfisk av fågel men huruvida den ökade näringskonkurrensen skulle missgynna ädelfisken eller ej, är oklart.

40 36 För att underlätta fiske från strand bör "kastluckor" av m bredd iordningställas och underhållas i strandvegetationen. I vissa fall bör även vattenvegetation borttagas och efterhållas. Som alternativ till dessa "kastluckor" kan även mindre bryggor uppsättas, särskilt vid de sjöar där flugfiske är tillåtet. Under sensommaren bör även finnas möjlighet att i någon sjö hyra roddbåt. Endast Rödsjön har ett fortplantningsdugligt bestånd av ädelfisk. Möjligheten att ed enkla medel iordningställa lekplatser även i andra sjöar bör undersökas. Även fiske efter gädda och abborre torde vara av intresse och bör utvecklas på basis av de naturliga fiskbestånden. Beträffande fiskeförbud se ovan. För att minska trampskadorna utmed de frekventerade sjöarna bör spångning vidtagas i de mest utsatta lägena. Fågelliv Många fågelarter är mycket känsliga för störningar under häckningstiden, t.ex. storlom, trana, fiskgjuse och grågås. Då flertalet fritidsfiskare anser att en fredning av sjöfågellivet är befogad, synes det lämpligt att vidta åtgärder för att gynna dessa arter. Fiskeförbud bör därför införas vid Stora och Lilla Öjasjön, Nordvattnet. Sydvattnet och Enesjön från islossningen till och med början av juli. Stora och Lilla Lummersjön bör överhuvud taget inte bli föremål för fiske eller annan påverkan och allmänheten bör inte aktivt ledas dit. Fiskgjusen häckar i reservatets norra del. Då området är avlägset beläget och oattraktivt ur turistsynpunkt är störningarna för närvarande obetydliga. Allmänheten bör inte aktivt ledas in i denna del. Vid avverkning skall boträdet sparas, liksom delar av skogen i anslutning därtill. Även enstaka döda, gamla träd bör sparas med tanke på hålbyggare, bl.a. ugglor. Dessutom bör uppsättning av holkar ske. Eftersom knipan tycks trivas bra bör ytterligare knipholkar uppsättas, då främst vid de sjöar där ej några finns. Hänsyn till fågellivet bör även tas vid planering av leder, rastplatser, fiskevatten etc. Slitage De mest slitagekänsliga delarna är de skarpa lavhedarna samt myrarna. De känsligaste delarna bör undvikas i största möjliga utsträckning. Där detta ej är möjligt bör åtgärder vidtagas för att förebygga markskador, t.ex. spångning eller uppmaning till de besökande att följa stigen. Ett årligt, temporärt fiskeförbud vid vissa sjöar skulle även ge vegetationen möjlighet att återhämta sig i dessa delar. En styrning till flera utgångspunkter (parkeringsplatser, fiskesjöar m.m.) samt en kanalisering till välmarkerade leder med broar och spångar skulle nedbringa markslitaget i området. Övrigt Svårigheten att orientera sig inom området är för närvarande ett problem. Stora orienteringstavlor vid de viktigaste vägkorsen av typ: "Ni befinner Er här " samt bättre kartinformation är önskvärt.

41 37 Överhuvud taget är informationen om reservatet bristfällig. En sammanställning av olika uppgifter och intresseriktningar skulle kunna resultera i en mycket allsidig faktabroschyr över reservatet. Belastningen på reservatet är idag mycket sned. Den stora majoriteten besökare vistas inom ett ganska snävt område, nämligen den västra delen mellan Lilla Havsjön och Svedmon. Denna del är också lättast att nå. Här ligger de större sjöarna kring vilka antalet parkeringsplatser kunde spridas. Nu samlas flertalet bilar och människor kring de få som står till buds, vilket medför en mycket stark förslitning på några små arealer. Den östra delen i anslutning till bl.a. Grubbsjöarna, Laxgölarna och Rödsjön borde utvecklas och göras mer attraktiv än i dagsläget. Grova, permanenta träbord med bänkar är en bekvämlighet som uppskattas. Riktiga eldstäder med vedförråd, där man kan grilla korv m.m. bör uppföras. Fortfarande rekommenderas dock eldningsförbud generellt, varvid iordningställda eldstäder utgör undantag. Under särskilda omständigheter, t.ex. långvarig torka, bör totalförbud utfärdas. Nya spår, stigar och leder bör anläggas. Längderna kan varieras från ca 1,5 km till 20 km. De kortare anläggs med fördel i närheten av semesterbyn. De längre stråken läggs med Brandstorpsvägen som nordgräns. Härvid bör den sydvästra delen med Sörmon och Nordmon samt Svedmon undvikas. Däremot är de kulliga partierna längst i sydost intressanta för besökare och dessutom relativt tåliga. Längs de längre lederna bör rastplatser finnas. Lederna läggs genom de lokalhistoriskt och naturvetenskapligt intressanta delarna. Vid dessa bör informativa skyltar finnas, där besökaren utförligt kan bibringas kunskaper i vad en dödisgrop är, händelserna bakom Falkens grav, etc. Om jakt överhuvud taget skall bedrivas inom reservatet bör denna i första hand ske i den norra, minst besökta delen av reservatet.

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52

53

54

55

56

57

58

59

60

61

62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

72

73