Här nedan kommer några exempel på projekt, produkter och forskning som är av just denna sorten.

Transkript

1 Inledning Internet har under de senaste åren haft en stor och kraftigt ökande påverkan på tillgängligheten till flera samhälleliga funktioner för människor med olika former av funktionsnedsättningar. Som ett exempel kan man numera snabbt hämta hem blanketter från t.ex. RSV (Riksskatteverket) i.pdf format, de vanligaste av dem kan man fylla i direkt på datorn och sedan i sin printer få en snyggt utskriven deklarationsbilaga för reavinstbeskattning av t.ex. husförsäljning. (Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer man dessutom att kunna skicka tillbaka blanketten över Internet och inte ens behöva plocka ut den ur datorn) Vad RSV, och många andra samhällsinstitutioner med dem, egentligen gör när man lägger ut den här sortens blanketter på nätet, är att man deltar i en aldrig tidigare skådad tillgänglighetsreform för människor med olika former av funktionshinder. Förmodligen vet man inte ens om det själva, eller i alla fall är detta inte den huvudsakliga anledningen till varför man gör det, men resultaten är lika positiva i alla fall. Bodil Jönsson, bitr Professor på Certec vid Lunds tekniska högskola, har uttryckt det så att de elektroniska motorvägarna är de första vägarna som överhuvudtaget är fullt framkomliga för människor med funktionshinder. På de gamla knaggliga grusvägarna kunde fullt friska människor ta sig fram, men funktionshindrade människor körde hjälplöst fast. Ett exempel, låt oss flytta något år tillbaka i tiden och ponera att en funktionshindrad man, tetraplegiker med bara lite funktion i ena armen, hade sålt sitt hus. Han behövde då till deklarationen den ovan nämnda blanketten. Om det inte var för bråttom kunde han ringa till skattekontoret och beställa blanketten. (Om det var bråttom och han måste hämta den själv, blev det en mycket längre historia ). Efter ett antal dagar när blanketten kom, fick han ha någon till att sprätta upp kuveret åt honom, plocka fram blanketten åt honom, läsa instruktionerna åt honom, fylla i blanketten åt honom osv. Det blev en hel del 'åt honom'. Nu skulle han kunna göra alltihop själv, omedelbart, i sin dator, och slippa ha någon annan människa att göra det åt honom. Detta är på ett sätt ett ganska milt exempel på 'empowerment', men på ett annat sätt är det väldigt starkt. För när man börjar lägga samman alla dessa små vardagliga saker, t.ex att läsa tidningen, skicka , fylla i deklarationer osv. som nu går att göra själv, så blir det sammanlagt en mycket stark bild av ökad livskvalitet och delaktighet. Och detta är ändå bara i början av att utnyttja den potential av existens på lika villkor, som finns gömt i datorisering och nätverkande. En av de begränsande faktorerna i möjligheten att förverkliga denna potential, är påfarterna ut på de elektroniska motorvägarna. Det finns en stor, men ändå begränsad mängd saker som går att göra med ett 28.8 modem, och de begränsningarna blir inte mycket mindre ens med ISDN. Dessutom är det så att mycket av den energi och det arbete som skulle kunna användas till att skapa applikationer som människor med funktionshinder skulle kunna ha nytta av i sin vardag, nu går åt till att hitta på sluga kodningsalgoritmer för hur man skall kunna komprimera ihop en videosignal så att den går att ta hem över ett modem. Ett exempel - istället för att försöka klura ut hur man skall kunna hantera en videosignal med tillräcklig tydlighet för att möjliggöra teckenspråk över en långsam internetkoppling, skulle man med en snabb överföring kunna koncentrera sig på att utveckla kringutrustning istället. Om man tittar från ett användarperspektiv så är svaret ganska givet vem man än frågar, ökad bandbredd är något mycket önskvärt. Alla som suttit vid en dator som varit ansluten till Internet med ett modem, vet att den uppkopplingshastighet modemet påstår att det har mot leverantören, sällan motsvarar den faktiska (och än mindre den upplevda) nedladdningshastigheten. Många gånger är det en fråga om bekvämlighet, det är irriterande att sitta och vänta på något man håller på att ladda hem, särskilt när det är stora saker, t.ex grafiskt material, eller när det är realtidsapplikationer av typen 'strömmande ljud eller video. Det finns numera applikationer som klarar att ladda ner 'strömmande' ljud och i vissa fall video, med en kvalitet som kan sägas vara acceptabel om man inte har några större krav. Men för vissa grupper är det just dessa krav som är de absolut nödvändiga. Ett exempel; Människor som är döva har teckenspråk som sitt första språk. Inte ens vid en ISDN-koppling med två kanaler (128 kbps) är kvalitén tillräcklig för att två döva skall kunna föra ett samtal med teckenspråk i för dem normal hastighet. Om man skall resonera kring vilken hjälp människor med funktionshinder och människor med åldersrelaterade problem kan ha av ett höghastighetsnät så kan man göra en första, i och för sig ganska trubbig, uppdelning i två olika grupper.

2 Den första handlar om sådant som inte skulle vara möjligt att genomföra utan tillgång till datorkommunikation med hög bandbredd. T.ex. vissa VR (Virtual Reality) applikationer, såsom att med rullstol ta sig runt i en virtuell modell av ett högskoleområde där man funderar på att studera, gå på museum, leka. Den andra berör sådant som är lite mer svårt att sätta fingret på, nämligen applikationer som får ett mycket högre värde genom att man kan göra dem så pass mycket bättre med hög bandbredd. Det handlar om kvalitetshöjning av redan befintliga applikationer. Ett exempel skulle kunna vara skillnaden mellan att med datorn följa en föreläsning direkt över nätet med hackig och eftersläpande bildkvalitet vid ISDN, gentemot att få den med perfekt bild och ljud via ett höghastighetsnät. Vad det delvis handlar om är att ökad kvantitet också blir ökad kvalitet. Mer är inte bara mer utan också annorlunda. Om man skruvar upp den tekniska kvalitén i en kommunikationskanal ökar också behållningen av kommunikationen som förs i denna kanal och gör det till något mer än en kvantitativ skillnad. Det handlar om sådana centrala faktorer som högre livskvalitet, mer delaktighet i samhället osv., som kan ökas genom att påfarterna till 'the information superhighway' blir snabbare och smidigare. Om man är beroende av att få världen in till sig för att man har det svårt eller omöjligt att ta sig ut till världen, då skall man inte behöva sitta och slösa bort tiden med att vänta. För vissa människor kanske denna hastighet bara blir en ytterligare bekvämlighet, men för andra människor blir detta kanske den bästa vägen ut i samhället som någonsin erbjudits dem. Det har alla chanser att bli just så för människor med funktionshinder. Människor med rörelsehinder IBM och Bell Atlantic meddelande den andra februari 1999 att de skall samarbeta för att utrusta upp till nya hus i östra USA med full nätverkskoppling. Man skall kunna knyta ihop elektronisk utrustning i hemmet med varandra och även knyta ihop hemmet med omvärlden. Detta är ju inget särskilt nytt eller isolerat. De flesta högteknologiska företag jobbar idag med visionen att ta fram produkter och teknologier som smälter samman video, ljud och data. Bill Gates, Microsofts ledare är bara en av dem som har visionen om att dator, telefon och TV skall smälta samman till en apparat, som sedan kan programmeras att sköta en stor del av hemmets olika funktioner. Det så kallade intelligenta huset är snart en verklighet. (Mer om intelligenta hus finns att läsa hos, The European Intelligent Building Group, (Ett svenskt smart hus, Smartbo finns att läsa mer om på Detta med intelligenta hus, där kaffet är färdigkokat när man kommer hem, städroboten städat huset och kycklingen lagar sig själv i ugnen, kommer återigen att vara en bekvämlighetsrevolution för friska människor men för människor med funktionshinder kommer det att vara ännu en väg till ett liv med mer självbestämmande och delaktighet. Och i och med att man kan klara av fler och fler av de vardagliga sysslorna själva, kommer behoven, önskningarna och drömmarna om allt det där andra att växa. Allt det där som man helt eller delvis kan tvingas koppla bort som handikappad. Det där som inte går. Att som svårt rörelsehindrad t.ex. kunna få resa till Macchu Pichu i Peru eller åka ner för Colorado River genom Grand Canyon. Att få utmana sina drömmar och sitt intellekt. Att få ta en större del av världen utanför blir nästa steg. Det är nog så att den mesta forskning och utveckling som sker och kommer att ske inom de här områdena kommer inte att vara med specifik inriktning på funktionshinder, men den kommer tveklöst att komma funktionshindrade till godo. Det viktigaste för de som jobbar med teknik och funktionshinder kommer att vara att se till att denna nya teknik som tas fram blir anpassad, eller blir lätt att anpassa, för människor med funktionshinder. Här nedan kommer några exempel på projekt, produkter och forskning som är av just denna sorten.

3 Jag har valt att dela upp stycket under två rubriker, Virtual Reality och Multimedia-applikationer. Lägg märke till att denna uppdelning är vald för att passa sammanhanget. Det är dock ingen helt godtycklig uppdelning, då termen 'Virtual Reality', virtuell verklighet, har ett antal olika definitioner, dels över tiden, dels beroende på sammanhanget. En definition som jag brukar använda är den från Cyberedges Virtual Lexikon ( There is a three-part test for Virtual Reality: 1) It is a computer-mediated experience. 2) The objects in the virtual world are modeled using 3D modeling techniques. 3) The system provides random interactivity Jag kommer att ansluta mig till denna terminologi och även göra en uppdelning av enklare VR applikationer och mer avancerade sådana, då det finns en grundläggande skillnad i teknik dem emellan, och även skiljer sig markant i hur pass tunga de är med hänseende på datorkapacitet. Jag kommer under rubriken 'Multimediaapplikationer' bara redovisa sådant som har med direktvideo och ljud att göra. Virtual Reality Enklare varianter av VR Det som gör VR till något mycket speciellt för rörelsehindrade är att i den virtuella världen kan man göra sådant som man inte kan i den fysiska beroende på att ens kropp inte kan göra sådant som huvudet vill. Man kan t.ex. åka på en resa till Peru och se Machu Picchu, Cusco, ökenkusten, och Titicaca-sjön. Företaget Studio360 i Seattle, Washington USA, bjuder på tre olika destinationer (990227) Karibiska Öarna, Peru och Tikal (Gamla Maya ruiner). Man använder sig av en panoramisk 3d-teknik från Apple, kallad Quicktime VR (Mer information om Quicktime VR på En Quicktime VR applikation ser ut så att man från en fix punkt i t.ex. ruinstaden Tikal kan se en panoramisk bild av staden så som den skulle te sig för en betraktare som verkligen stod på den här platsen. Man kan vrida sig runt 360 grader och få en uppfattning om omgivningen. Man kan även zooma in detaljer i omgivningarna och flytta sig till andra utgångspunkter. För ett antal exempel på hur detta skulle kunna se ut gå till: "Virtuell tur runt Peru" "Virtuell tur runt Las Vegas" Detta gör att man i datorn kan 'resa' till platser som man inte skulle kunna i den verkliga världen. För människor som faktisk inte kan resa, blir detta ett fantastiskt verktyg att få tillgång till omvärlden. Ytterligare ett användningsområde för denna ganska enkla VR applikation är att man som rörelsehindrad skulle kunna få en uppfattning om främmande miljöer som man skulle vilja besöka. Detta med okända miljöer är ofta ett stort problem för människor med rörelsehinder. Ett exempel: En man som använder elektrisk rullstol för sin förflyttning ringer till en researrangör och vill beställa en resa till Spanien. Han berättar att han sitter i rullstol och frågar om det finns några handikappanpassade rum. Man svarar honom att det finns ett rum på hotell XXX, på bottenvåningen, där det går bra att komma in med rullstol. Han beställer resan och när han kommer dit upptäcker han att rummet visserligen ligger på bottenvåningen men att det finns en hög kant för att ta sig in på området. Sådant här händer mycket, mycket ofta, både i Sverige och utomlands. Det är sällan beroende på elakhet från friska människors sida, snarare på att man inte ser saker som inte är väsentliga för en. Men för människor med funktionshinder skapar detta en osäkerhetskänsla som gör att man kan känna obehag att åka till platser man inte känner till. En VR applikation som den ovan nämnda skulle kunna användas för att bekanta sig med en miljö i datorn innan man åker dit på riktigt. Man kan undersöka ingångar, entréer, rum, toaletter m.m. (Ett exempel på hur detta skulle kunna se ut finns på 55Broad

4 Denna teknik kan också användas för att göra museum och utställningar tillgängliga,. Will Spence, Denver Colorado, är förlamad från nacken och ner p g a MS. Han har suttit i rullstol sedan han var sex år gammal. Nu läser han på Metropolitan State College of Denver och jobbar på ett projekt där han vill göra Denvers offentliga byggnader tillgängliga på Internet. (Se nedanstående klipp från Denver Post) "When you're in a wheelchair, "the world appears completely different,'' he said. And one thing most of us take for granted - navigating an unfamiliar library, museum, recreational center or performing arts center - can be intimidating to a disabled person.../ /.. Spence is doing the project as an independent study. Candidates for his tours include the state Capitol, public libraries, recreation centers, the Denver Museum of Natural History, the Denver Center for the Performing Arts and the Denver Zoo.../ /.."There's a lot of fear and anxiety among people with new disabilities about getting around,'' said Jane Broida, an assistant dean at Metro who trains students to work with newly disabled people returning to daily life after rehabilitation. She saw the project as a perfect tool to improve the quality of life for people with disabilities, and she'll apply for grants to support it. "This can help people get back into their community,'' Broida said." (Curtin, Dave, Denver Post, Apr.6/98: Den ganska enkla form av virtual reality som t.ex. Quicktime VR utgör skulle kunna vara ganska effektiva hjälpmedel för människor med rörelsehinder. Men trots deras relativa enkelhet, blir filerna ganska stora. Rummet på Studio56 ovan tar ca 7-8 minuter att ladda hem över ett 33 kbps modem och vill man ha större bild och större noggrannhet växer de snabbt. Detta gör att nedladdningstiderna över modem blir tämligen långa och detta hindrar en ordentlig användning av verktyget. Mer avancerade varianter av VR De ovan beskrivna applikationerna kan sägas vara ganska passiva varianter av VR. Man kan visserligen gå runt i den virtuella världen, men man kan inte på något sätt förändra den med sitt handlande, eller interagera med andra individer. Men det finns även möjlighet att vara mer aktiv i en virtuell miljö och att dela denna med andra individer. Det pågår mycket forskning på området 'shared enviroments', 'delade miljöer', i vilka man skall kunna arbeta eller studera ihop i samma virtuella rum, trots att man befinner sig på olika fysiska platser. Med hjälp av s.k. "shutter glasses", dvs steroskopiska glasögon med vilkas hjälp man kan få tredimensionellt seende i en virtuell miljö, kan man få en ännu större känsla av att verkligen 'vara där'. Den här typen av glasögon har blivit allt mindre och smidigare. Från att ha varit stora otympliga hjälmar, som en människa med svag nacke omöjligen kunde använda, är de nu så pass små och lätta att de går att använda även av människor med mycket låg rörlighet i nack-partiet. (shutter = lucka, fönsterlucka, fotografisk slutare. Mer information om stereoglasögon på och ) För att interagera med den virtuella miljön kan människor med grava rörelsehinder använda sig av ett haptiskt gränssnitt eller annat styrningssystem t.ex. en vanlig joystick. Ett haptiskt gränssnitt gör det möjligt att med en liten fysisk rörelse, t.ex. kunna känna av omgivningen i den virtuella världen. Man kan alltså 'känna' på en struktur som finns där, rulla en boll, eller knuffa en bil, och känna återkopplingen. På Certec (Centrum för Rehabiliteringsteknisk Forskning) i Lund forskar man på ett haptiskt gränssnitt uppbyggt kring 'the PHANToM', ett 3D känselgränssnitt med hög kvalité från SensAble i USA ( Ett projekt som finns på utvecklingsstadiet är att kunna ta fram ett virtuellt squashspel, där barn och ungdomar med mycket liten rörlighet skulle kunna få ta del av den spatiala utmaningen i att spela squash. Och i den virtuella världen kunna göra det på lika villkor som andra barn. (Mer information på

5 Barn med svåra motoriska störningar har också problem med den del av utvecklingen som består i att utveckla rumsliga färdigheter och kognition. Dessa färdigheter spelar en stor roll i hur vi interagerar med andra och använder vår omgivning. Detta beror på att man inte kan gå igenom det utvecklingsstadie som innebär att man rör sig själv och självständigt undersöker omgivningen.( Detta skulle man till stor del kunna kompensera genom att barn skulle få tillgång till att självständigt kunna ta sig runt i virtuella världar. Om man sedan kunde koppla ihop dessa i ett nätverk, skulle man också kunna få leka med andra barn. Det finns en miljö, CAVE som har tagits fram på EVL, Electronic Visualization Laboratory in Chicago ( och som består av fyra (eller sex) projektioner av det virtuella rummet (tre väggar och i taket). Detta är en miljö i vilken flera personer kan uppleva det tredimensionella rummet. Jonas Falkvall, forskningsingenjör på Certec, har testat en CAVE miljö på Center for Parallell Computers på KTH i Stockholm ( Han säger så här om upplevelsen: "Genom polaroidglasögon som omväxlande släpper igenom ljus (~100 Hz, dvs 50Hz för varje öga ger en hyfsat stabil bild) datorrenderas och projiceras en tredimensionell bild på kubens väggar. Upplevelsen är inte speciellt märklig rent visuellt, men den känsla av fysisk frihet man får var åtminstone för mig slående." En forskningsrapport om handikapp och CAVE finns på Det är också svårt för barn med svåra motoriska störningar att lära sig saker som förutsätter ett praktiskt moment, genom laborationer och annat. Genom VR kan dessa barn få bygga apparater, göra kemiska experiment mm. (Två rapporter om funktionshindrade barn och VR från The Oregon Research Institute (ORI) Virtual Reality Lab I USA arbetar man på att ta fram en s.k. 'telecubicle', ung. telekontor, där man från olika platser skall kunna arbeta vid samma virtuella skrivbord och skicka lappar, visa upp modeller av olika saker osv. Ganska mycket så som man arbetar i det fysiska rummet idag. (Mer information om telecubicles finns på Ett sådant sätt att arbeta skulle passa flera människor med grava funktionshinder, i o m att man kan frigöra sig från rum och tid för att utföra sina arbetsuppgifter. En annan plattform för samarbete över nätverk i virtuella miljöer är DIVE (Distributed Interactive Virtual Environment) (Mer information på Det som är den stora utvecklingen för människor med motoriska problem i allt detta är den frihet som de virtuella miljöerna ger från de fysiska begränsningar som man annars slåss mot. Man kan fullt ut existera i dessa på lika villkor som andra människor. Om man som funktionshindrad kan jobba på ett virtuellt kontor uppnås två saker - 1. Man upplever sig inte som funktionshindrad i den miljön, 2. De man arbetar med upplever en inte som funktionshindrad i den miljön. En bra och omfattande utgångspunkt för information om VR finns på Swedish Workshop on The application of VR and agent technology for people with disabilities January 23rd Lite gammal men intressant länk från ECDVRAT `96 European Conference on Disability, Virtual Reality and Associated Technologies University of East London VR Laboratory Undersöker användandet av virtuella miljöer vid bl a rullstolsanvändning, balansproblem mm. University of Ottawa Rehabilitation Sciences Virtual Reality Lab

6 Arbetar med tillämpad forskning för att utveckla ny teknik för människor med funktionshinder och att utvärdera vilken inverkan denna teknik har för att förbättra livskvalitén för desamma. Multimedia-applikationer I det här sammanhanget skall multimedia-applikationer tolkas som ljud och video applikationer. Dessa kan naturligtvis ha samma eller liknande användningsområden som de för VR-applikationerna, fast med den skillnaden att den värld som kommer till en genom datorn inte är genererad i densamma utan en direkt avbildning. Den stora fördelen även med denna form av kommunikation är att man inte behöver befinna sig fysiskt på en plats för att kunna ta del av det som sker där. Redan idag har de flesta skolor med självaktning ett distansstudieprogram. Certec, Centrum för rehabiliteringsteknik i Lund ( och Handitek i samarbete med högskolan i Dalarna ( är två aktörer som har gett eller ger distanskurser för människor med funktionshinder. Idag måste de komponenter som ingår i kurserna vara anpassade för att fungera över modem. Detta gör att man inte kan använda fullt ut alla de applikationer för video och ljud som skulle vara motiverade utifrån pedagogisk synpunkt. Certecs föreläsningar består idag av en ljud och en text och bild-del. För att man skall kunna följa föreläsningen över nätet med strömmande ljud och få automatiska byten av bild, får man komprimera ljudet (RealAudio kodning) till 8 kbps, vilket ger en tämligen dålig om än acceptabel ljudkvalitet. (För ett exempel på en sådan föreläsning se Obs. RealAudio spelare måste vara installerad) För den sortens applikationer som finns ovan innebär ökad bandbredd att man gör bra bättre. Det blir kvalitativa skillnader i vad man gör pedagogiskt, om man kan använda video i undervisningen och ifall ljudet som ligger med föreläsningarna är rent och inte hackar. Men man skulle även kunna utveckla handikapp-hjälpmedel som går utöver det som idag är möjligt eller lönt att göra. Jag nämnde tidigare att man i visionen av det intelligenta huset ser framför sig hur datorn, telefonen och TV:n växer samman. Detta kommer att möjliggöra en delaktighet för många grupper av funktionshindrade som går långt utöver vad som är möjligt idag. Ett exempel: En kvinna som är mycket intresserad av teater, kan inte gå på teaterföreställningar p g a att hon inte orkar sitta så länge som föreställningen varar, att hon använder ett andningshjälpmedel som för en del oväsen, samt att de flesta föreställningar äger rum i någon av de större städerna och hon orkar inte med resan dit. Detta löses genom att kvinnan i sitt hem kopplar in sig på en kamera som finns i teaterlokalen och som pluggas in på ett höghastighetsnät. Nu kan hon koppla in sig till teaterlokalen och följa alltihop hemifrån. ( Mer information om 3D video på eller Den ovanstående tekniken kan med fördel användas vid även andra tillfällen, t.ex. vid undervisning eller t o m vid vardagsproblematik som läkarbesök, eller att gå och handla. Ett exempel: En äldre människa som lider av en sjukdom eller vanliga åldersbesvär som omöjliggör resande kan på detta sätt vara med på sin sons femtioårskalas, sitt barnbarns dop etc. Dessutom skulle ensamhet och isolering kunna brytas på ett annat sätt om man kunde se varandra när man talar. Rösten är bara en del av det som bär kommunikationen. Ansiktsuttryck, gester, att kunna visa upp saker och den omgivning man befinner sig i medan man talar. Att kunna följa med ett barnbarns utveckling, trots att man befinner sig på olika ställen och kroppen är för svag för att resa, är ren och skär livskvalité. Äldre människor som i princip kan klara sig utan hjälp hemma, men som har svårigheter att ta sig ut på vintern när det är halt eller när det blåser för mycket skulle kunna gå och handla med hjälp av en sådan teknik. Med en sådan här anordning kan man själv välja vilka tomater man skall köpa

7 För många äldre och funktionshindrade som har svårt att ta sig till läkare och vårdinrättningar skulle telemedicin kunna vara ett hjälpmedel. Dvs att en läkare med hjälp av en kamera och ett antal sensorer kan undersöka människor i hemmet. Detta skulle kunna leda till att allt fler äldre skulle kunna få kvalificerad vård i hemmet, och då känna sig trygg i hemmiljön. Det pågår en mängd försök med telemedicin i Sverige och runt om i världen. (Mer information på FEST Framework for European Services in Telemedicine Till sist en diskussion om det som nödvändigtvis kommer som invändningar mot att man tar del av omvärlden genom VR eller video. Invändningar om att detta kommer att leda till mer isolering och mindre av mänskliga kontakter. Detta bör man naturligtvis vara uppmärksam på, men riskerna härför är minimala. För det första bör man jämföra med hur situationen ser ut idag, med stor isolering, sämre tillgång till utbildning etc. Inte med hur det borde se ut med full delaktighet och tillgänglighet mm. Dessutom är det så att för stora grupper är detta det enda alternativet. Man skulle inte kunna göra dessa saker, ens om det fanns ramper eller hiss till varenda rum i hela Sverige. Dessutom finns det en annan effekt som består i att om man får ökade kontakter eller erfarenheter på det här sättet, kommer med största sannolikhet beredvilligheten att resa eller ha personliga kontakter att öka. Barriärerna blir lägre. Detta är något man ser som ett generellt fenomen. Trots att människor numer har tillgång till TV, telefon, och videokonferenser, så ökar resandet. Det är så att med ökade kontaktytor mot omvärlden genom de elektroniska medierna så ökar lusten och behovet av att träffas personligen. För människor med funktionshinder kan denna effekt vara än starkare. Ett exempel: En man som lider av en muskel-sjukdom som gradvis gör honom svagare och nu gjort att han sitter i rullstol och behöver hjälp av personlig assistent för att klara sig, reste mycket när han var frisk. Han har efter ett antal års uppehåll, medan sjukdomen var som värst, börjat få tillbaka lusten att resa. Han skulle vilja resa till USA och studera. Men världen ser helt annorlunda ut från en rullstol, än vad den gör som gående, så han är inte säker på att han vågar. Men tack vare att han kan undersöka sitt blivande universitet över Internet, ta kontakt med folk, ställa frågor, få bilder, så kan han få så mycket information att han till slut vågar åka. Ju bättre den här informationen blir, desto mindre farlig bli världen och desto fler vågar Människor med hörselskador och döva För människor som använder teckenspråk är svenska oftast ett andra språk, som saknar många av de nyanser som hör till ett första språk. Även om t.ex. eller möjligheten att läsa en distanskurs över nätet i textbaserad form, har inneburit ett lyft för väldigt många människor med hörselskador, så innebär det att man får använda ett andra språk, som dessutom är ett skriftspråk, med de begränsningar som detta innebär även för talande människor. Fast utan möjligheten att ringa ett klargörande samtal. Videotelefoni har testats under några år nu över ISDN, dvs med hastigheten 128 kbps. Detta har haft goda resultat på så sätt att många döva har uppskattat möjligheten att kunna ta kontakt över videotelefonen. Men samtidigt har det också stått klart att den hastighet man kommer upp i via ISDN inte räcker till. Ekvationen bandbredd, upplösning och uppdatering går inte ihop. Patrik Revelius, Inst för Data- och Systemvetenskap, Stockholms Universitet konstaterade i en litteraturstudie av undersökningar om videotelefoni gjord på uppdrag av SDR (Sveriges Dövas Riksförbund) att "Fastän de flesta människor var mycket glada över att få möjligheten att kommunicera direkt genom videotelefonen, påpekar många av dem risken av miss- förstånd och andra problem, beroende på den otillräckliga bildkvaliteten. De särskilt utsatta var tolkarna som hade svårt att se teckenspråk tydligt för att kunna översätta det." Självklart är det så att en snabb Internetkoppling skulle göra bildtelefoni över nätet mycket smidigare och bättre, och som tidigare nämnts är den ökade kvalitén i sig en faktor som leder till att användningen förändras och att nya användningsområden öppnas. Om kvalitén på bilden var hög så kunde även läpp-avläsning vara möjlig.

8 I virtuella miljöer använder man sig av s.k. Avatars för att representera var de olika personerna befinner sig. Applikationen sänder information om var varje persons läge i det virtuella rummet och ser sedan till att de andra personerna får en korrekt 3D representation av varandra. En avatar kan vara bara en symbol, eller en fullständig representation av en människa. Den behöver inte se ut som personen den representerar, men för det mesta skulle det vara praktiskt om den gör det. Allteftersom nätverken blir snabbare kommer det att vara möjligt med en realtids videorepresentation. Detta kommer att göra det möjligt att använda även teckenspråk i VR. (Mer information på Kopplar man en s.k. Cyberglove, en handske som känner av handens rörelser (Mer information om en Cyberglove på till ett nätverk, skulle man även kunna göra det möjligt med fjärrkommunikation för dövblinda. Det finns ett projekt, Talking Glove, där man utvecklat ett system för kommunikation för dövblinda. Detta system skulle kunna göra det möjligt att över ett snabbt nät, samtala med dövblinda och döva för människor som inte behärskar teckenspråk. (Mer information om Talking Glove på eller Ett annat användningsområde är möjligheten att skicka videomail. Att öppna upp denna asynkrona kommunikationsformen även för teckenspråk. Detta är ett alldeles utmärkt sätt att utnyttja mail för att kunna lämna meddelande på teckenspråk. I princip all utrustning finns tillgänglig, det är bara snabbheten på kopplingen för att möjliggöra sändande av videofiler (som blir ganska stora) som saknas. Ett exempel finns på T o m virtuella mail finns på forskningsstadiet Ett starkt önskemål från människor med hörselskador har länge varit att få tillgång till textning av inhemska TVprogram. Traditionell textning av TV-program kräver ganska långa förberedelser, och för direktsändningar så är det teckenspråkstolkning som gäller. Men i o m att man nu jobbar alltmer med att utveckla applikationer för taligenkänning, dvs en i datorn automatisk översättning av tal till text (Dragon Systems produkt NaturallySpeaking är en marknadsledande kommersiell produkt för taligenkänning. Mer information på så kan man tänka sig att man lägger översättningen hos användaren. Det finns ännu en bit kvar tills taligenkänningen blir så bra att den går att använda på detta vis, men det är på väg. (Mer information på Att kunna använda möjligheten att i realtid omvandla tal till text hos användaren, t.ex. TV-program, kräver att talet dels är mycket rent, dvs fritt från störande brus, dels att det skickas på en separat kanal från övrigt bakgrundsljud. Handikappinstitutet har gjort en sammanställning av sina avslutade IT projekt inom området hörselskadade, döva och dövblinda. Den finns på Människor med synskador och blinda Om man kopplar ett haptiskt gränsnitt till ett nätverk så har man för första gången möjlighet att få fjärr-känsel. Detta skulle kunna vara en mindre revolution för människor som litar helt eller delvis på sin känsel för att ta in information från omvärlden. Ett haptiskt gränssnitt gör det, som tidigare nämnts, möjligt att kunna känna av två eller tredimensionella strukturer i en virtuell värld. Man kan alltså 'känna' på en saker som bara finns programmerade i datorn. På Certec (Centrum för Rehabiliteringsteknisk Forskning) i Lund forskar man på ett haptiskt gränssnitt uppbyggt kring 'the PHANToM', ett 3D känselgränssnitt med hög kvalité från SensAble i USA (

9 Bl a går forskningen ut på att skapa förutstättningar för blinda människor att ta till sig utbildningsmaterial i matematik, vilket man brukar ha svårigheter med eftersom de ofta innehåller 2D-bilder av 3D-objekt. Mer information på Om människor med synskador och blinda skall kunna ta till sig den här sortens undervisning även på distans krävs att man kan skicka stora datamängder. Liksom för människor med funktionshinder, finns det för synskadade ett obehag inför obekanta miljöer. Som synskadad eller blind skulle man kunna använda virtuella miljöer för att i förväg bekanta sig med en plats. Mer information om haptiska gränsnitt i VR för synskadade på och Möjligheterna att skicka voic finns redan, men det är otympligt och långsamt över modem om man vill ha tillräcklig kvalité på ljudet. (Mer information om en Voic spelare finns på Sammanfattning När det gäller den nytta som snabbare nätverk kan göra för människor med funktionshinder, så är det egentligen ganska okontroversiellt. Det kan ofta vara svårt att kvantifiera utfall och nytta av hjälpinsatser och även att ställa nyttan av olika former av hjälpinsatser mot varandra. I handikappsammanhang leder detta ibland till märkliga prioriteringar. Både detta att prioritera mellan ickehandikapp och handikapp, men även att prioritera inom gruppen handikapp är svårt. Inte sällan blir det så att de som syns mest, alternativt skriker högst, blir de som får mest. Och det är svårt att ställa människors lidande mot varandra. Lidande har en tendens att bedömas subjektivt, utifrån den bedömandes egna preferenser. I den virtuella världen kan det däremot vara ganska enkelt. Som nämndes i inledningen så är Internet en tillgänglighetsreform av gigantiska mått. Datorns egenskap att vara en potentiell maskin gör att den ganska lätt låter sig anpassas till omvärlden. Detta gör att man även med ganska små anpassningar kan få del av de framväxande virtuella miljöerna. Och detta är något av det mest fantastiska med Internet från ett handikappperspektiv. Just detta att det inte är en handikappande värld. Det är den första miljö där man faktiskt kan få existera på lika villkor. Fast dörren in till den världen måste ha tillräcklig bandbredd för att en rullstol skall kunna komma in Om man ser till att alla människor får tillgång till snabb koppling mot nätverken och de resurser som finns där, så är det är så att de som har de största problemen kan få den största nyttan. Ju mer bunden man är till en plats, ett fysiskt rum, desto större blir friheten när man kan ta världen till sig. Eller omvänt när man kan ge sig ut i världen. Ju mer avskuren man är från kommunikation, desto större blir friheten när man kan kommunicera obehindrat med andra. Jag skulle vilja sluta med att citera mig själv från inledningen. För vissa människor kanske denna hastighet bara blir en ytterligare bekvämlighet, men för andra människor blir detta kanske den bästa vägen ut i samhället som någonsin erbjudits dem. Det har alla chanser att bli just så för människor med funktionshinder. Peter Anderberg, mars 1999