Alkoholmottagningen. nyheter alkoholvård

Transkript

1 Han avdramatiserar a LKT1401s10_17.indd :57

2 nyheter alkoholvård Fem av sex svenskar som är beroende av alkohol söker inte behandling. De ser dagens missbruksvård som avskräckande, säger alkoholläkaren Sven Andréasson. Med Riddargatan 1 i Stockholm har han skapat en ny modell av alkoholmottagning, som är välkomnande och öppen mot samhället. text: miki agerberg foto: göran segeholm Alkoholmottagningen Riddargatan 1 ligger förstås på just den adressen, på Östermalm i centrala Stockholm, ett stenkast från krog- och nöjesnavet Stureplan. Lokalerna är fräscha, färgsatta i ljust turkos och med ny konst på väggarna; konstnärerna lånar ut tavlorna gratis mot att de har möjlighet att sälja. Det sägs ibland att det var viktigt att mottagningen skulle ligga just vid Stureplan, men det är en myt, säger Sven Andréasson. Man letade efter lokaler som låg centralt och lättillgängligt, nära en tunnelbana. Den här lokalen råkade bli ledig just då. Att mottagningen har samarbetat med kändiskrogen Sturecompagniet är däremot sant. Under några kvällar för två år sedan var personal inne på krogen för att dela ut informationsfoldrar och svara på frågor. Aktionen togs inte emot negativt. Men den var inte heller särskilt effektiv, säger Sven Andréasson, som dock inte utesluter framtida samarbete med Stureplanskrogarna i andra former. Det viktiga är emellertid hur själva mottagningen fungerar. Riddargatan 1 öppnades på hösten 2011, sedan Sven Andréasson hade övertygat landstingspolitikerna om att det behövdes en alkoholmottagning av en ny typ: en mottagning som man inte ska behöva skämmas för att besöka. Skämmas? Ja, det finns studier som visar att fem av sex svenskar som är beroende av alkohol inte söker hjälp trots att det finns behandlingsmetoder som skulle kunna hjälpa många av dem. När man frågar dem varför, handlar det ofta om deras bild av missbruksvården, säger Sven Andréasson: De flesta inser att de dricker för mycket och att det inte är nyttigt. Men missbruksvård är för utslagna, eländiga personer, tror de. De ser bilden framför sig av alkisen på parkbänken. Eller av Kolingen, Albert Engströms fyllo. Deras bild är att det är sådana personer som behandlas i missbruksvården, och där känner de sig inte hemma. Det finns ett stigma kring missbruksvården, och det är skamligt att vända sig dit. Sven Andréasson är en av Sveriges tongivande alkoholforskare. Han är professor i socialmedicin vid Karolinska institutet och överläkare vid»de flesta inser att de dricker för mycket och att det inte är nyttigt. Men missbruksvård är för utslagna, eländiga personer, tror de. De ser bilden framför sig av alkisen på parkbänken.«beroendecentrum Stockholm, som driver Riddargatan 1. Han har arbetat med alkoholfrågor i nästan hela sitt yrkesliv, men att han kom in på detta område var en slump. Att han blev läkare var däremot ingen slump, berättar han: Jag har alltid velat bli läkare, ända sedan jag var 8 9 år. Det var fint att vara doktor, tyckte jag, och som doktor kunde jag göra gott för andra. Sven Andréasson är uppväxt i Indien, där hans föräldrar arbetade som missionärer, och han mötte läkarmissionärer som imponerade på honom med sina insatser. Så småningom blev han också alkoholvården intresserad av läkaryrket som sådant. Han läste medicin i Stockholm, och tillsammans med kollegan Peter Allebeck specialiserade han sig på socialmedicin. Alkohol halkade han in på när han arbetade med sin doktorsavhandling. Den ursprungliga frågeställningen var om cannabis ökar risken för att drabbas av schizofreni. När de diskuterade hur man skulle studera detta, kom Peter Allebeck att tänka på värnpliktsundersökningarna. Varje år registrerade man uppgifter om alla unga män som mönstrade för värnplikt. När vi kontaktade Värnpliktsverket, visade det sig att de hade fullständiga uppgifter för ett år, , identifierade med personnummer, berättar Sven Andréasson. Alla andra årgångar var anonyma. Frågorna handlade bland annat om levnadsvanor, sprit och knark. Uppgifterna hade legat femton år i en källare i Karlstad utan att någon frågat efter dem, och nu var de på väg att förstöras. Vi fick tillgång till materialet, och kunde börja ett projekt som fortfarande pågår. Andra forskare har också fått använda materialet, och fortfarande kommer det nya artiklar varje år. Vad gäller den ursprungliga frågeställningen hittade Sven Andréasson ett starkt samband. Högkonsumenter av cannabis hade kraftigt ökad risk att drabbas av schizofreni senare i livet. Artikeln om detta publicerades i prestige läkartidningen nr volym LKT1401s10_17.indd :57

3 nyheter alkoholvård Beroende med stor problemtyngd Beroende med låg till måttlig problemtyngd Skadligt bruk/missbruk Högkonsumtion utan aktuella problem Inga alkoholproblem 6,5 miljoner svenskar >15 års ålder»putell på er, grevar och baroner«, av Albert Engström. Fördelningen av alkoholproblem på olika nivåer (Sverige). tidskriften Lancet, och är en av de mest citerade artiklarna från svensk beroendeforskning. Materialet från Värnpliktsverket var en guldgruva. Inte minst fanns där utmärkta förutsättningar för alkoholforskning. Han gjorde ett antal studier om alkohol och på den vägen är det. När Sven Andréasson 2010 presenterade sin idé om en ny sorts alkoholmottagning för landstingspolitikerna, förklarade han att det fanns en felande länk. I Stockholm finns det en ambitiös beroendevård för de tyngsta fallen. Och det finns, åtminstone på papperet, en satsning på riskbruk med bland annat utbildning av primärvårdspersonal. Men vad finns det för dem däremellan, den stora gruppen med beroendetillstånd som inte söker vård? Han beskriver fördelningen av alkoholproblem i Sverige med hjälp av en pyramid (se LT nr 45/2011). Basen i pyramiden är de 6,5 miljoner svenskar som inte har några alkoholproblem (alla siffror här avser vuxna). Nästa nivå är de som är högkonsumenter utan aktuella problem. De är i riskzonen, men ofta räcker det med en kort intervention från husläkaren eller företagsläkaren för att de ska dra ner på alkoholen. Nästa nivå är de med skadligt bruk eller missbruk. Här har drickandet börjat få konsekvenser som till exempel högt blodtryck, sömnstörningar eller depression. Men ofta ser varken de själva eller deras läkare sambandet med alkoholen. Ovanför är de som har lågt eller måttligt alkoholberoende, och högst uppe i pyramidens spets de som har ett tungt beroende av alkohol. Av de tungt beroende finns en stor del i missbruksvården, medan de allra flesta av de lågt eller måttligt beroende överhuvudtaget inte söker hjälp. Där finns huvudmålgruppen för Riddargatan 1. Men finns det behandlingar som fungerar? På den punkten har Sven Andréasson fått ompröva sin uppfattning:»min hypotes är att lite kontakt, men inte noll, är optimalt.«när jag var klar med min avhandling arbetade jag en del med hälsoekonomi. En av frågorna var: Är behandling av alkoholproblem effektiv? Min bild var att den inte var det, och det var de flestas uppfattning då. Man kunde bedriva alkoholvård av humanitära skäl, men några effekter skulle man inte vänta sig. Då fick jag anledning att sätta mig in i forskningslitteraturen, och upptäckte att den sade motsatsen. Det fanns behandling, och den var ungefär lika effektiv som behandlingen av andra kroniska hälsoproblem. Men behandlingsmetoderna som beskrevs i studierna var okända i Sverige. Det handlade bland annat om motiverande samtal, KBT och CRA, community reinforcement approach. Ingen av dessa metoder användes då i svensk beroendevård. Under en följd av år bjöd Sven Andréasson in amerikanska, engelska och kanadensiska forskare för att hålla»workshops«i Sverige, och i dag är de här metoderna allmänt accepterade. På Riddargatan 1 har man flera strategier för att nå sin huvudmålgrupp, som tillhör den kvarts miljon svenskar som är beroende av alkohol men fortfarande fungerar socialt. En är den trivsamma fysiska miljön på mottagningen. En annan är att göra det möjligt att få hjälp anonymt, via telefon eller internet. I år har mottagningen patienter som kommer dit personligen, men omkring tio gånger så många får behandling på internet, bland annat via webbplatsen Alkoholhjälpen. I dag sker detta utan kontakt med någon behandlare. Men nu börjar en studie av hur mycket kontakt som är optimal, berättar Sven Andréasson: Min hypotes är att lite kontakt, men inte noll, är optimalt. Man kanske behöver träffa en person i början av processen. Sedan kan man göra saker på nätet: chatta, skicka in uppgifter och få feedback och så vidare, och sedan kanske ses en gång till. Det är ungefär så internetpsykiatrin fungerar, men det återstår att visa att det gäller för alkohol också. En tredje strategi är att sprida behandlingsmetoderna till primärvården. Man har en endagsutbildning för läkare på vårdcentraler och företagshälsovård, och påbörjar nu en studie av resultatet. Sven Andréassons hypotes är att de flesta människor med alkoholproblem ja, till och med de flesta med alkoholberoende kan behandlas i primärvården, om läkarna där fått rätt utbildning. Vad allmänläkarna får lära sig är en behandlingsmodell i tre steg, där man börjar med screening och kort rådgiv 12 läkartidningen nr volym 111 LKT1401s10_17.indd :57

4 nyheter alkoholvård ning. Räcker inte det går man vidare till en hälsokontroll med inriktning på alkohol, och räcker inte det heller erbjuds läkemedel tillsammans med tre motiverande samtal. Då behöver bara de svåraste fallen gå vidare till specialistmottagningar som Riddargatan 1. Hypotesen är att om en alkoholberoende person träffar en distriktsläkare som gör den här tämligen okomplicerade behandlingen, så blir effekten lika god som i specialistvård. Men då handlar det om måttligt beroende, inte de tyngsta beroendetillstånden. Jag räknar med att procent av alla personer med alkoholberoende kan få optimal behandling i primärvården. När Sven Andréasson argumenterar hänvisar han ofta till vetenskapliga studier, egna eller andras. Har han bara stöd i forskningen, är han inte rädd för att utmana etablerade föreställningar. Som till exempel att den enda vägen ut från ett alkoholberoende är total nykterhet. Fel, säger han och hänvisar till bland annat engelska studier; de visar att drygt hälften av alla alkoholberoende kan lära sig att dricka måttligt. Intresset är stort för den annorlunda alkoholmottagningen på Riddargatan 1. Hit sven andréasson Ålder: 61 år. Bor: Lägenhet i Gröndal, Stockholm. Familj: Gift med Birgitta, tre vuxna barn. Bakgrund: Läkarutbildning i Stockholm. Arbetat länge inom landstingets beroendevård i Stockholm, och varit chef för Folkhälsoinstitutets alkohol- och narkotikaavdelning. I dag adjungerad professor i socialmedicin vid Karolinska institutet och överläkare vid Beroendecentrum Stockholm. Sitter i styrelsen för Systembolaget och är vetenskapligt råd vid Socialstyrelsen. Aktuell: Leder alkoholmottagningen Riddargatan 1, som blivit en modell för nyskapande behandling. kommer många studiebesök, och två mottagningar till ska öppnas inom Stockholms läns landsting under Ytterligare några landsting planerar för liknande mottagningar.»jag räknar med att procent av alla personer med alkoholberoende kan få optimal behandling i primärvården.«tror du att den här modellen kommer att sprida sig snabbt över Sverige? Nej, jag tror det kommer att ta lång tid. Jag vet inte någon medicinsk teknologi som har spridit sig snabbt, även när den haft uppenbara fördelar. Men på lång sikt tror jag det kommer att ta skruv. Det finns dock ett organisatoriskt problem. När Sven Andréasson undersökt vart personer med alkoholberoende helst vill vända sig för att söka hjälp, svarade över 80 procent hälso- och sjukvården. Bara 5 procent ville helst vända sig till socialtjänsten som många förknippar med bilderna av Kolingen och fyllot på parkbänken. Problemet är att det i Sveri Senast lästa bok:»kärlek, tbc och liberalism«. En biografi över den tidigare folkpartiledaren Sven Wedén av Hans Lindblad.»Det beror på att jag är citerad i den.«oanad talang: Sportdykning. Träffade en patient senast:»i eftermiddags.«viktigaste hälsofrågan:»jämlikhet i hälsan. Alla våra goda råd om levnadsvanor når medelklassen. De tar åt sig och förbättrar sin hälsa. Men vi får en allt större klyfta mot de som inte tar åt sig.«viktigaste läkarfrågan:»att kombinera ett empatiskt förhållningssätt med gedigen evidens. Det tenderar att bli antingen det ena eller det andra.«ge, av historiska skäl, är socialtjänsten som har huvudansvaret för missbruksvården. Där ligger också större delen av pengarna. I den statliga Missbruksutredningen föreslog utredaren Gerhard Larsson en skatteväxling mellan kommuner och landsting, och att huvudansvaret för missbruksvården skulle föras över till landstingen. Men de förslagen sade regeringen nej till. Det är konstigt, säger Sven Andréasson. Gerhard själv lyfte tydligt fram, att ska man nå en större grupp kan man inte göra det i socialtjänsten. Sven Andréasson ger sig inte, men han är pragmatisk. Han pekar på att den nya lagen kräver överenskommelser mellan kommuner och landsting om hur missbruksvården ska bedrivas. Man borde kunna komma överens om gemensam verksamhet med både medicinsk och social kompetens, och med en samlad ekonomi. Socialtjänsten förfogar över rätt mycket pengar, som till stor del går till behandlingshem med tveksam nytta. Kunde man använda de resurserna till mer kvalificerad behandling med modern metodik, skulle man få ut mycket mer för pengarna. Miki Agerberg läs mer Längre versioner, se Läkartidningen.se Remiss om ny läkarutbildning dröjer Utredningen om läkarutbildningen går inte ut på remiss»i detta skede«. Först ska de ekonomiska följderna utredas. Det skriver Utbildningsdepartementet i ett mejl till utredningens experter, och bekräftar därmed uttalandet av statssekreterare Peter Honeth i Läkartidningen nr 48/2013. Tragiskt. Det här borde ha handlagts mycket snabbare. Utredningen innehåller mycket bra, och det är många som har förberett sig för att arbeta med frågorna, säger Emma Spak, ordförande för Sylf, Sveriges yngre läkares förening. Onkologupprop i Västra Götaland Cancervården i Västra Götaland går på knäna. Det skriver 46 läkare inom verksamhetsområde onkologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset i ett öppet brev, där de varnar för att underbemanningen är så stor att patienterna riskerar att drabbas. Stora kostnader för skador i vården Vid 15 procent av alla vårdtillfällen skadas en patient, enligt Sveriges Kommuner och landsting som granskat journaler från bortåt slutenvårdstillfällen vid landets 63 akutsjukhus. Cirka 5 procent av skadorna ger bestående skada eller leder till att patienten avlider. I rapporten noteras att vårdskador förlänger vårdtiderna och att skadorna medför en kostnad på mellan 6,9 och 8,1 miljarder kronor per år. IVO ska utreda färre ärenden och snabbare Statskontoret har ett regeringsuppdrag att följa hanteringen av patientklagomål mot hälsooch sjukvården. I en delrapport föreslår Statskontoret att landstingens patientnämnder i fortsättningen får ta hand om huvuddelen av klagomålen. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska enligt förslaget fokusera på att utreda klagomålsärenden som är relevanta i ett tillsynsperspektiv. läkartidningen nr volym LKT1401s10_17.indd :57

5 nyheter 2014 blir genombrott för nätjournalerna Vid utgången av 2014 kommer två till tre miljoner svenskar att kunna läsa sin egen journal på nätet. Efter det konfliktfyllda införandet i Uppsala hoppas Läkarförbundets lokalföreningar att landstingen nu ska lyssna mer på läkarna. Invånarna i Uppsala län har hittills varit ensamma i landet om att kunna logga in på sin journal hemifrån. Men de närmaste åren kommer journal på nätet slå igenom på bred front. Under 2014 kommer, om tidsplanerna håller, ytterligare fem landsting att ha infört eller påbörjat införandet av journal på nätet. Redan vid utgången av året kommer uppskattningsvis mellan två och tre miljoner svenskar att ha tillgång till nätjournaler. Som Läkartidningen har rapporterat har införandet av journal på nätet i Uppsala kantats av kritik från läkarföreningen. En del handlade om att man inte samverkade före införandet, vilket ledde till att landstinget tvingades betala skadestånd till facken. Men den tyngsta kritiken handlar om att man inte lyssnat på läkarnas varningar om riskerna, som att patienter får svåra besked via sin nätjournal i stället för från sin doktor, att osignerad och potentiellt felaktig information leder till att patienter tar olämpliga och kanske ödesdigra beslut samt att tillgången till åtkomstloggar leder till hot mot personalen. I Skåne, som inför nätjournaler redan i februari, har man beslutat att i ett första skede bara tillgängliggöra ren journaltext, inte provsvar. När det gäller frågor om osignerat material, rådrum för att hinna ge svåra besked samt tillgång till åtkomstloggar, har man ännu inte fattat något beslut. Fram till införandet planeras ett antal möten med personalorganisationerna där dessa frågor ska diskuteras, berättar Matz Widerström, chefläkare vid förvaltningen för medicinsk service i Region Skåne. Enligt honom har man dragit lärdomen från Uppsala att det är viktigt att få med sig medarbetarna. Det är absolut mitt mål att vi ska nå en samsyn, och att vi om vi inte når ända fram åtminstone har en hyfsad enighet med de fackliga organisationerna. Björn Widlund, ordförande för Läkarförbundet Skåne, hade gärna sett att man haft mer tid för den dialogen, men att man vill ha en diskussion tycker han är»ett fall framåt«. Tolkar man det positivt har man fortfarande en fot på bromspedalen och kan tänka sig att trycka till om vi för fram relevanta argument. Jönköping är ett annat landsting som planerar att införa journal på nätet under Ordföranden för Jönköpings läns läkarförening, Bengt Hultberg, menar att»allt gick fel i Uppsala«och hoppas och tror att landstinget inte ska göra om misstagen. Att inte samverka i en så viktigt fråga vore katastrofalt. Halland (2016, prel) Västra Götaland Skåne (2014) Ingen framgång i kampen mot nätjournalerna Har infört journal på nätet Har beslutat införa nätjournal (tidpunkt inom parentes) Har ambitionen att införa nätjournal Har inte tagit ställning Jämtland Källa: Landstingen Värmland Örebro (2014, införs stegvis) Uppsala (2012) Stockholm (2014, införs stegvis) Södermanland (2014)* nas frågor om journalerna ska skapa merarbete. Men den viktigaste frågan för oss är att man inte lägger ut osignerade anteckningar. Det kan vara negatio Östergötland (tidpunkt ej klar) Jönköping (2014) Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Dalarna Västmanland (2015) Västernorrland (tidpunkt ej klar) Gävleborg (2015) Norrbotten Västerbotten (tidpunkt ej klar) * Landstingsdirekören väntas inom kort fatta beslut om införande Enligt CeHis handlingsplan för ska alla svenskar kunna läsa sin egen journal via nätet vid utgången av Planen är inte bindande, men en stor andel av landstingen har som mål att följa planen. Upplands allmänna läkarförening har försökt få flera olika myndigheter att ingripa mot de risker man ser med nätjournalerna. Datainspektionen och JO valde att inte ta upp frågan alls. Socialstyrelsen höll med om att svåra besked måste ges på ett bra sätt, men bedömde vid tillfället inte tiden mogen för en tillsyn. Arbetsmiljöverket avslog ett krav att myndigheten skulle förbjuda tillgång till åtkomstloggar utan föregående menprövning, men krävde däremot att landstinget informerar personalen om hur de ska agera vid hotsituationer kopplade till att patienter fått se loggen. Samtidigt slog Högsta förvaltningsdomstolen fast i en principiellt viktig dom att osignerade journalanteckningar är allmän handling, som normalt ska lämnas ut till patienten. Landstingen har dock ingen skyldighet att lämna ut informationen elektroniskt. n Bengt Hultberg säger att nätjournalerna är en fråga som engagerar medlemmarna och diskuteras mycket ute på klinikerna. Bland annat finns en oro för att patienter många har tittat i sin journal Den 8 november 2012 blev det möjligt för alla vuxna invånare i Uppsala län att läsa sin journal via nätet. Den 11 december 2013 hade n användare loggat in n inloggningar gjorts n personer kontrollerat åtkomstloggen n vårdnadshavare kontrollerat sina barns journaler. Källa: Benny Eklund, landstinget i Uppsala län 14 läkartidningen nr volym 111 LKT1401s10_17.indd :57

6 nyheter ner som fallit bort eller läkemedelsordinationer där man lagt till en nolla. Uppgifterna måste vara helt säkra innan de lämnas ut, det är en patientsäkerhetsfråga. Region Skåne kommer att använda den tekniska plattform som tillhandahålls av Center för ehälsa i samverkan, CeHis, som bygger på Uppsalas system. I Stockholm, där journal på nätet införs stegvis med början den 15 januari, har man däremot tagit fram ett eget system. Enligt vad som sagts till läkarföreningen kommer det till skillnad från i Uppsala att finnas ett 14-dagars rådrum från det att ett provsvar eller en journalanteckning skrivs in till dess att den blir tillgänglig. Vi har haft en bra dialog med landstinget, och vi upplever att man har tagit till sig att det är bättre att få rätt besked med en viss fördröjning än att få snabb tillgång till en ofärdig anteckning, säger Heidi Stensmyren, ordförande för Stockholm läkarförening. Något man däremot inte fått gehör för är möjligheten att menpröva uppgifter. Vi menar att det kan finnas känsliga uppgifter även i till exempel en ortopedijournal och har krävt att det ska gå att klicka i att en uppgift kan tillgängliggöras. Björn Widlund säger att man i Skåne insett att nätjournaler i någon form kommer att införas. Vad gäller mervärdet för patienterna är man dock lika skeptisk som i Uppsala, där en stor del av läkarna enligt en enkätstudie tvivlar på att nätjournaler leder till bättre vård (LT nr 37/2013). Att göra journalen tillgänglig över nätet okommenterat bara för att det är teknisk möjligt tycker vi är en dålig idé, för det är inte ägnat att göra patientens vård bättre. Jag hade hellre sett att man lagt lite tid på att utveckla en modell som ger möjlighet till kommunikation med patienterna. Michael Lövtrup Landstinget i Uppsala behöver inte betala något skadestånd till de anhöriga, enligt Uppsala tingsrätt. Landstinget i Uppsala slipper skadestånd Landstinget i Uppsala behöver inte betala skadestånd till dottern som såg sin döende pappa på tv. Och sjuksköterskorna som lämnade ut sekretessbelagda uppgifter om honom har inte brutit mot tystnadsplikten, enligt en dom i Uppsala tingsrätt. I ett av avsnitt i tv-serien»sjukhuset«syns en 58-årig cancersjuk man som vårdas på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Två dagar senare avlider han. Kort efter hans död ser hans dotter och fru honom på TV 3 och hör två sjuksköterskor prata om hans allvarliga tillstånd. Enligt de anhöriga hade varken de eller mannen lämnat något godkännande. Via den ideella stiftelsen Cent rum för rättvisa krävde de Uppsala läns landsting på kronor i skadestånd. Landstinget hävdade å sin sida att man inte brutit mot lagen och Uppsala tingsrätts dom, som kom den 23 december, gav dem rätt. Landstinget behöver inte betala något skadestånd. Tingsrätten anser att målet handlar om en inspelning och sändning av ett tv-program, och då gäller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Sjuksköterskorna har inte begått något brott mot tystnadsplikten trots att de röjt sekretessbelagda uppgifter. Detta eftersom de har meddelarfrihet enligt YGL, vilket innebär att de får lämna uppgifter även sekretessbelagda för publicering. Familjens juridiska ombud Anna Rogalska Hedlund är besviken över tingsrättens bedömning: Alla som tycker att det är viktigt med trygghet när man uppsöker svensk sjukvård bör intressera sig för den här utgången. Rättsläget i och med domen innebär att det är fritt fram för landstinget att låta de kommersiella tv-bolagen filma patienter utan tillstånd. Centrum för rättvisa anser att tingsrättens resonemang går emot Högsta domstolens praxis som säger att myndigheter inte kan åberopa yttrandefrihet för att undgå ansvar. Stiftelsen ska överklaga domen till Svea hovrätt och har startat en insamling för att få in pengar till rättegångskostnaderna på drygt kronor, som de blivit dömda att betala. Enligt Landstinget i Uppsala län tilläts inspelningen av tv-serien i hopp om att locka fler unga att välja ett arbete i vården, ge medborgarna ökad insyn och avdramatisera sjukvården.»vita dokusåpor«har varit ett omdebatterat ämne sedan ett flertal landsting släppt in produktionsbolag på sina sjukhus. Nyligen beslutade Justitiekanslern att inleda en förundersökning gällande programmet»112 på liv och död«som spelades in på Blekingesjukhuset och visades på TV4 och Sjuan. Programmet har, liksom»sjukhuset«, producerats av Titan Television AB och fallen liknar varandra. Enligt anmälan har sjukhuset godkänt att patienter filmas i akutmedicinska situationer utan att de först lämnat sitt samtycke. Anställda på sjukhuset har även gjort sig skyldiga till brott mot tystnadsplikten genom att lämna ut sekretessbelagd information, menar anmälaren.»uppgifterna i anmälan ger anledning att anta att brott mot tystnadsplikt har begåtts genom att uppgifter som omfattas av sekretess har röjts«, skriver JK efter att ha granskat ärendet. Marie Ström Foto: Trons/Scanpix/TT läkartidningen nr volym LKT1401s10_17.indd :57

7 nyheter Frågetecken om PDL rätas ut På regeringens uppdrag har ett informationsmaterial tagits fram som ska skingra osäkerheten om vad som är tillåtet och inte enligt patientdatalagen. En missuppfattning som man försöker råda bot på är att det inte är okej att ta fram patientfall för undervisning. Som Läkartidningen rapporterat vid flera tillfällen finns det på många håll inom vården en osäkerhet om vilka möjligheter patientdatalagen (PDL) ger för läkare och annan vårdpersonal att ta del av journaluppgifter när man inte är direkt involverad i patientens vård. Bakgrunden är bland annat ett åtal hösten 2012 mot en läkare som gick in i en journal i samband med att han konsulterades av patientens läkare (LT nr 43/2012 och nr 15/2013). För att räta ut en del av frågetecknen har den pågående Utredningen om rätt information i vård och omsorg fått»vi hoppas kunna bidra till att skingra en del av den osäkerhet som finns därute och ge personalen en ökad trygghet «ett särskilt uppdrag från regeringen att beskriva vilka möjligheter som dagens lagstiftning ger att använda journalinformation och att utbyta information mellan olika aktörer. Uppdraget är nu slutfört och överlämnat till regeringen. I ett drygt 90-tal frågor med tillhörande svar går utredningen igenom centrala begrepp som att»delta i vården«och vad som gäller vid exempelvis jourer, remisser, kvalitetsarbete och undervisning. Vi hoppas kunna bidra till Patrik Sundström att skingra en del av den osäkerhet som finns därute och ge personalen en ökad trygghet och visa att regelverket ger ett antal olika möjligheter som vi måste ta vara på, säger Patrik Sundström, utredningens huvudsekreterare. Skälet till att utredningen valt den för regeringskansliet lite ovanliga modellen med frågor och svar är att materialet ska vara enkelt att använda för personal och ledningar. Vi ville inte ta fram en bok på flera hundra sidor som går igenom regelverket på ett mer teoretiskt sätt, utan något som förhoppningsvis kan användas ute i verksamheterna återkommande när det uppstår frågor. Fråga svardelen kompletteras med lite mer djuplodande PM på några utvalda områden, bland annat studenters möjligheter att ta del av journaluppgifter. Det har visat sig råda stor osäkerhet bland vård anställda om huruvida man utan klartecken från patienten får ta fram ett patientfall för exempelvis ett seminarium. Skälet är att undervisning inte är angivet som ändamål i patientdatalagen. Utredningen tydliggör i PM:et att det ingår i vårdens uppgifter att utbilda och att ta fram patientfall för det syftet. Det är dock inget som all personal ska ägna sig åt, utan uppdraget bör av integritets enligt pdl 4 kap 1 Är röntgenronder lagliga? Får den som deltagit i vården av en patient gå in i journalen för att följa upp hur det gick? Får studenter ta del av journalerna under sin praktik? skäl läggas på särskilda personer. Det är också lämpligt med någon form av IT-stöd som underlättar anonymiseringen. Vad som inte är okej är att studenterna själva loggar in i journalerna för att läsa in sig på intressanta patientfall. Det var inte tillåtet tidigare heller. Visst förekom det sannolikt att man gav studenter en bunt journaler att titta i, men det var lika lite tillåtet då som nu, säger Patrik Sundström, som samtidigt berättar att utredningen överväger om det behöver bli tydligare hur journaluppgifter får användas för undervisning. Vi ser att det kan finnas får den som deltar i vården av patienten ta del av journalen. Utredningen ger exempel på när man anses delta i vården av patienten: l om man träffar patienten personligen l om man blir konsulterad av en kollega l om man deltar i en multiprofessionell rond l om man ger patienten sjukvårdsrådgivning på telefon l om man kommunicerar med patienten över internet l om man tar emot en remiss rörande patienten JA. Vårdgivaren bestämmer hur vården av en patient ska vara organiserad för att ta tillvara den kompetens som finns. JA. Med stöd av uppdrag och riktlinjer. Det ingår normalt sett i arbetsuppgifterna att följa upp resultatet för patienterna. Vårdgivaren ska närmare beskriva hur det systematiska kvalitetsarbetet ska gå till. JA. Om patienten samtyckt till att vårdas av en student och studenten deltar i vården av patienten. Exempel på frågor i informationsmaterialet. I anslutning tlll varje fråga finns en utförligare analys för den som vill veta mer. Materialet är framtaget i samverkan med experter från bland annat Datainspektionen, Socialstyrelsen, SKL och Inspektionen för vård och omsorg. ett signalvärde i att man i PDL uttrycker att patientjournalen är en viktig informationskälla även för undervisning. Mer genomgripande förändringar av lagen kommer det att bli när det gäller möjligheten till informationsutbyte mellan olika vårdgivare. I dag reser juridiken hinder för sådant utbyte, vilket ger problem inte minst i äldreomsorgen, missbruksvården och psykiatrin där många huvudmän är involverade. Det betyder också att informationstillgången blir olika beroende på om ett landsting har få eller många privata aktörer. Om man är tre, fyra olika aktörer har man bara fragment av individen i sin egen dokumentation. Vi vill möjliggöra en mer sammanhållen informationshantering inom sjukvården, socialtjänsten och i vissa fall mellan vården och socialtjänsten. Utredningen ska vara klar den 30 april. Michael Lövtrup 16 läkartidningen nr volym 111 LKT1401s10_17.indd :57

8 nyheter Myndighetskartan ritas om Vårdens myndigheter möblerar om. Vid årsskiftet föddes Folkhälsomyndigheten och ehälsomyndigheten medan Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut försvann gick Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut i graven. De två myndigheternas uppgifter har samlats under den nya Folkhälsomyndigheten med säte i Stockholm och Östersund. Dessutom övertar myndigheten större delen av Socialstyrelsens arbete kring miljöns påverkan på hälsan. Johan Carlson, tidigare generaldirektör på Smittskyddsinstitutet, blir chef över myndigheten. Han tror att det är en fördel att allt nu samlas under samma tak. Många länder har den här samlade funktionen och rent praktiskt är det ganska mycket enklare. På kort sikt bli det ingen större skillnad för läkarkåren. På lång sikt kan och bör en förändring dock märkas, enligt Carlson som själv är infektionsläkare i grunden. Min förhoppning är att den nya myndigheten ska bli en mer kraftfull aktör, gå in och debattera och lyfta upp hälsofrågorna på agendan. Han vill få hälso- och sjukvården att ta ett större ansvar för människors levnadsvanor, särskilt när det gäller kost och motion. Överviktsproblematiken är ett reellt problem som påverkar sjukdomsutfallet. Den enskilda läkaren har naturligtvis fullt upp med sina patienter, men hälso- och sjukvården som system borde komma in mer på banan. Vid årsskiftet bytte även det statliga bolaget Apoteket Service skepnad och blev myndighet. ehälsomyndigheten har sin bas i Stockholm och Torsten Håkansta är generaldirektör. Apoteket Service bildades 2008 i samband med omregleringen av apoteksmarknaden med affärsidén att vara»ett nationellt informationsnav och en oberoende länk mellan hälso- och sjukvårdens alla aktörer«. Nu avvecklas bolaget och ehälsomyndigheten tar över dess uppgifter. Steg ett blir att föra över verksamheten, säger kommunikationschefen Eva Reimers. För läkare blir förändringen liten. Skillnaden blir egentligen mest att man får en annan samarbetspart när det gäller e-recept, läkemedelsförteckningen och förskrivarprofilerna som många läkare använder i dag, säger Eva Reimers. Myndigheten ska, liksom Apoteket Service gjort, sammanställa och tillhandahålla nationell läkemedelsstatistik. Den ska även fungera som en nationell samordnare för IT-, drift- och infrastrukturfrågor. Under året ska myndigheten själv komma med förslag på hur samordningen ska ske. Marie Ström Myndighet för kliniska studier föreslås»min förhoppning är att den nya myndigheten ska bli en mer kraftfull aktör, gå in och debattera och lyfta upp hälsofrågorna på agendan.«torsten Håkansta, generaldirektör för nya ehälsomyndigheten. Kliniska studier föreslås få egen samordnande myndighet. En statlig utredning föreslår att det inrättas en ny nämndmyndighet med uppgift att samordna kliniska studier. Nämnden ska identifiera patienter och prövare samt ge råd och praktiskt stöd inför och under studier. Nämndens arbete ska kompletteras med regionala stödfunktioner. Ett uppdrag som bör inledas så fort nämnden bildats är att bygga upp en gemensam informationsportal och ett system för att identifiera och få kontakt med patienter som passar för specifika kliniska studier. Ett annat uppdrag för nämnden ska vara att erbjuda utbildningar och genomföra uppföljningar. Minskningen av kliniska Foto: Colourbox Johan Carlson, generaldirektör för nya Folkhälsomyndigheten. studier i Sverige har pågått sedan 1980-talet och har under det senaste decenniet utretts och analyserats i ett antal vändor. En generell slutsats har varit att det behövs en nationell samordning för hitta tillräckligt många patienter för att ge tyngd åt studierna. Staten har avsatt 40 miljoner kronor under 2014 respektive 2015 för stöd och samordning av kliniska studier. Från 2016 satsar man 50 miljoner per år. Michael Lövtrup Nu ska återbesöken rapporteras Från och med årsskiftet ska landstingen rapportera hur väl de klarar att ge återbesök i tid. Det har regeringen och SKL beslutat inom ramen för 2014 års kömiljard. Under året har Sveriges Kommuner och landsting, SKL, arbetat med en modell för att följa upp hur väl landstingen klarar att ge återbesök inom vad som bedöms som medicinskt motiverade tidsramar. Modellen är nu klar att sjösättas, och därför har SKL och regeringen inom ramen för 2014 års kömiljardsöverenskommelse beslutat att landstingen från årsskiftet månadsvis ska rapportera in återbesöken till den nationella väntetidsdatabasen. Inrapporteringen är ett grundkrav för att kunna vara med och dela på nästa års kömiljard. Bakgrunden till att modellen tagits fram är bland annat kritiken från Läkarförbundet och andra om att kömiljardens fokus på nybesök lett till att återbesök trängts undan. Arbetet med att vidareutveckla modellen ska fortsätta under 2014 med målsättningen att återbesöken i nästa års överenskommelse ska ingå i den prestationsbaserade ersättningen. I 2014 års kömiljard inriktas prestationsersättningen precis som tidigare år på nybesöken. Landsting som klarar 70 eller 80 procent av nybesöken inom 60 dagar får dela på en halv miljard. Den andra halvmiljarden delas mellan landsting som genomför 70 respektive 80 procent av beslutade behandlingar inom 60 dagar. Michael Lövtrup Foto: Fotolia/IBL läkartidningen nr volym LKT1401s10_17.indd :57