Missionären. Ekebyholmsskolan. en fyrbåk. Grattis Linda! önskar alla sina läsare en Välsignad Julhelg och Gott Nytt År

Transkript

1 N R 1 2 D E C E M B E R Missionären Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland Ekebyholmsskolan en fyrbåk Missionären önskar alla sina läsare en Välsignad Julhelg och Gott Nytt År Elever, lärare, rektorn och missionsföreståndaren ger sin syn på det nya Ekebyholm. Se s 3, 8 11! Grattis Linda! Linda Harritz, medlem av Ekebyholms församling, valdes till Sveriges Lucia I ett senare nummer återkommer ungdomsredaktionen med en intervju med henne. ÅRETS JULGÅVA TILL LIBERIA Se s 24! 1

2 Motbilder behövs Hotbilder av olika slag målas upp av massmedia. De sprids med stor hastighet. Det behövs motbilder. Det finns gudomliga löften. De är lättåtkomliga. Sträck ut din hand mot Böckernas Bok. Joh 3:16 är verkligen ett löfte att hålla fast vid. Det gäller idag och in i evighetens värld. Paulus, både trosviss och segerviss skriver om Guds kärleks makt i Rom. 8: Vi har en löftesman. Hebr 7:22. Det är på honom vi förlitar oss! Erik Planelind Varifrån ska Etiopien få hjälp? Missionären bör ta emot folkets hyllning för att ha vågat skriva om den svåra kris som råder inom Adventistsamfundet i Etiopien. Artikeln var baserad på uppgifterna i den fristående tidningen Adventist Today. Generalkonferensen (GC) har hittills valt att inte skriva om eller kommentera den svåra situationen. Problemen uppstod 1995 i samband med val av samfundsledare. Av Etiopiens ca medlemmar anser ca att fel personer valdes och kan inte acceptera dem som sina andliga ledare. Man protesterade till divisionen och till ledande personer inom samfundet utan framgång. Generalkonferensens ledare Robert Folkenberg förvärrade situationen ytterligare då han tydligt tog ställning för divisionen. GC:s sekreterare med ansvar för Öst Afrikanska divisionen, M. Battle rapporterade problemen vara av etnisk karaktär trots att den nuvarande ledaren och den ledare som de oppositionella medlemmarna står bakom har samma etniska bakgrund! Besökande ledare från GC hänvisade till samfundets policy som ger divisionen rätt att utse samfundsledare för en unionsmission, som Etiopien är (dvs. ekonomiskt beroende av divisionen och GC) samt att det är divisionens uppgift att lösa den uppkomna konflikten. Avsikten med mitt inlägg är inte att ta ställning för endera parten utan att vädja till båda parterna och till divisionen att agera och söka fred. De öppna och dolda konfrontationerna mellan parterna har skadat samfundets anseende och trovärdighet mycket djupt. Etiopien sträcker fortfarande sina händer till Gud! Etiopiens hjälp kommer från Herren som har skapat himmel och jord! Daniel Hailemariam Kärlekens klarsyn Kärleken är blomman Kärleken är fröet, ur vilken den blomman spirar. Kärleken är den jordmån varur den hämtar näring och växtkraft. Kärleken är den sol som bringar den till blomning. Kärleken är den doft som blomman sprider. Kärleken är den klarsyn, som ser dess skönhet och Gud är kärlek, allvetande, allt förestående varifrån allt gott härrör. Okänd författare Insänt av Svea Nyberg MANUSDAGAR FEBRUARINUMRET MÅNDAGEN DEN 7 JANUARI 1997 MARSNUMRET MÅNDAGEN DEN 2 FEBRUARI 1997 Material ska sändas till redaktionen: Anne-Maj Sandström, Alsjöslingan 21, Gråbo Telefon: , Telefax: , E-mai1: annemaj@compuserve.com Rapport om Trostebacken I väntan på beslut av Åre kommun om eventuellt bidrag till upprustning och på ytterligare löften om lån från församlingsmedlemmar har beslutet om bildande av en ideell förening för fortsättning av driften uppskjutits till februari Oberoende av detta kommer Trostebacken att fungera under hela kommande säsong. Passa därför på att snarast boka in din vinter-, vår- och sommarsemester där. Administrationen av Trostebacken kommer att skötas av arbetsgruppen Rädda Trostebacken fr o m november i år till åtminstone februari Bokningsadress är: Sandtorp 1172, Rimbo, Tel: , Fax: smars@norrtalje.mail. telia.com Nyhyttan ger inte upp Föreningen Rädda Nyhyttan bildades den 2 november Ändamålet är att starta Nyhyttan igen i en kristen och adventistisk regi. Alla som vill stödja detta kan bli medlemmar i föreningen. Nu har arbetet påbörjats att finna ett hållbart koncept för det nya Nyhyttan. Du som har idéer hör snarast av dig till Rädda Nyhyttan c/o Lars Gille, Nyhyttan 6746, Nora. Vill du bli medlem kan du stödja nystarten genom att sätta in minst 100: eller mer till föreningen Rädda Nyhyttan Pg.nr Vi kommer att ta beslut om Nyhyttans nya form och innehåll i början av december, och presentera förslaget för missionsstyrelsen den 14 december. Lars Gille RÄTTELSE I förra numret av Missionären insmög sig ett fel i Ingemar Lindéns bokanmälan om samfundsbyggaren J.C Raft. Vår pionjär blev inte fullt så gammal som artikeln angav. J.C Raft föddes 1863 och dog Red. EFTERLYSNING Du barnsabbatsskollärare som köpte Ellen White setet på Totalträffen på Västeräng: Var vänlig kontakta kontakta mig på unionskontoret AnneMarie Aspén 2

3 Missionären NUMMER 12 DECEMBER 1997 Årgång 101 ISSN Chefredaktör och ansvarig utgivare: Per Bolling Redaktör/redaktion: Anne-Maj Sandström Alsjöslingan 21, Gråbo ( Se s 2) Layout: : Susan Bolling @ compuserve.com Prenumeration och grafisk produktion: SDA media, Box 10036, Gävle. Telefon: Telefax: Postgiro: Postgiro i Finland: Redaktionsråd: Per Bolling, Georg Filip- pou, Ulf Gustavsson, Ari Laitinen, Maria Brothén, Anne-Maj Sandström, Martin Vukmanic. Utges av Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige, Box 536, Stockholm. Prenumerationspris: I Sverige: 285 kronor. I Finland: 200 FIM. Tryckt hos: Kirjatoimi, Finland Sjundedags Adventistsamfundet SVENSKA UNIONEN Missionsföreståndare: Per Bolling; Samfundssekreterare: Roland Sjölander; Ekonomichef: Roland Brothén. Kontor: Olof Palmes gata 25, Stockholm. Telefon: , växel. Telefax: Postadress: Box 536, Stockholm. Telegramadress: Adventist, Stockholm. Postgiro: Internet webbsidor: FINLANDS SVENSKA ADVENTKYRKA Föreståndare: Klaus Kalliokoski. Kontor: Annegatan 7C 19, FI_00120 Helsingfors. Telefon: / Telefax: / HOPPETS RÖST Föreståndare: Roland Sjölander. Box , Gävle. Telefon: Postgiro: Från borg till fyrbåk Från det att Ekebyholmsskolan slog upp sina dörrar har vi samfundsmedlemmar mer eller mindre medvetet sett på skolan som ett slags borg. Med det menar jag att skolan inte bara har gett eleverna en utbildning med samfundsprofil utan också fungerat som ett skydd mot påverkan från omvärlden. Här kunde ungdomarna utvecklas i en miljö som utestängde de värderingar som härskade i samhället utanför. Den uppgiften fyllde skolan mycket väl under många år. Samtidigt måste vi inse att borg-modellen hade sina svagheter. Några år i borg-miljön var ingen garanti för att en ung människa skulle välja att bli kristen och adventist. När jag började som pastor inom samfundet var ett av de stora problemen vad som hände med ungdomarna när de lämnade Ekebyholm. Många av dem kom till storstäderna och de högre utbilningsinstitutionerna och hördes sedan aldrig mer av i någon församling. Borg-modellen styrde skolans verksamhet ända in mot slutet av 1980-talet. Under den här tiden gick en mycket stor del av samfundets budget till Ekebyholmsskolan, kanske så mycket som en femtedel vissa år. Sedan dess har skolan förändrats kraftigt. Och som jag ser det är det främst fyra faktorer som har lett till att Ekebyholmsskolan har blivit tvungen att ändra sitt sätt att arbeta: 1) Allt fler föräldrar vill ha sina barn hemma till dess att de ska börja i gymnasiet. Under talet var kanske hälften av alla internatelever i åldrarna år. Idag kommer mycket få internatelever till skolan i så tidig ålder. Detta har naturligtvis lett till att antalet internatelever har minskat mycket kraftigt. 2) Det har blivit allt dyrare att driva skolan. Normer och krav från myndigheter har pressat upp kostnaderna. 3) Samfundet har fått allt mindre pengar att röra sig med, och kan inte längre ge lika mycket till skolans verksamhet som tidigare årtionden. Skolan måste själv klara sin ekonomi om den ska överleva. 4) Friskolorna får nu ekonomiskt stöd från kommunerna och kan verka på samma ekonomiska villkor som de kommunala skolorna. Det ekonomiska stödet från kommunen har inneburit att Ekebyholmsskolan plötsligt har fått helt nya förutsättningar för sin verksamhet. Tidigare var ekonomin mycket ansträngd och ofta i kris. Nu har verksamheten en trygg ekonomisk grund, och det gör det lättare för alla som arbetar med skolan. Men med det ekonomiska stödet följde också krav. Friskolorna måste vara öppna för alla elever. Man kan inte stänga någon ute på grundval av att han eller hon inte delar samfundets trosuppfattningar. Resultatet av detta är knappast förvånansvärt. Ekebyholmsskolan har länge haft god renommé i Rimbo med omnejd. Här var skolan som tog hand om sina elever, skolan där de som trängdes tillbaka i den vanliga skolan fick utrymme att utvecklas och mogna. På bara några år kom Ekebyholmsskolan att ses som det bättre alternativet bland föräldrar som ville ge sina barn en god utbildning. Idag är en plats på Ekebyholmsskolan så eftertraktad att föräldrar ställer sina barn i kö åratal i förväg. Och de som sänder sina barn till skolan ser den kristna miljön som en fördel, något som de vill att deras barn ska få del av. Detta har gjort att skolans uppgift har förändrats. Idag fungerar den inte längre som en borg för en liten grupp adventistelever. Nu är den en fyrbåk, en missionsskola i ordets fulla bemärkelse. Ekebyholm är en skola som ser det som sin uppgift att hjälpa ungdomar att sluta betrakta ordet Gud som en svordom för att i stället lära känna Honom som sin Far och Herre. Därmed har Ekebyholmsskolan blivit mer lik de skolor som samfundet driver i andra delar av världen. I de flesta länder där samfundet är verksamt vänder sig skolorna till barn som inte kommer från adventisthem. Skolornas uppgift är att vara evangeliserande. Sådana skolor läser vi om i missionsberättelserna flera gånger per kvartal. Vår egen skola har nu svängt in på samma väg som dessa skolor. Detta ställer naturligtvis helt andra krav på både styrelse och personal. Styrelsen måste lägga planer för hur skolan ska kunna bli allt mer evangeliserande. Och lärare och personal måste i än högre grad än tidigare använda sitt inflytande för att visa eleverna på Jesus! Har man då lyckats med detta? Det är naturligtvis svårt att mäta. Men ett sätt att göra det är att jämföra antalet döpta under olika verksamhetsperioder. Man kan då se att antalet döpta inte har minskat. Skillnaden är att nu döps också elever som inte kommer från kristna hem. En sådan jämförelse säger naturligtvis inte allt. Men den visar ändå att skolan tar sin uppgift på allvar att vara en missionsskola i ordets sanna bemärkelse. Därmed inte sagt att skolan har nått målet. Men den har kommit en bra bit på väg. Idag är Ekebyholmsskolan kanske en av de finaste friskolorna i Sverige. Den är en fyrbåk för många ungdomar som söker efter en mening med livet. Vi kan vara stolta över att vi har en sådan skola. Per Bolling 3

4 Låt Jesus växa ur julkrubban! Nu har jag varit på varuhuset och köpt julklappspapper, julkort och lyssnat på en konstgjord tomte som berättade romantiska kommersiella sagor för folk. Efteråt kände jag mig tom inuti, hjärntvättad och irriterad på att jag hade gått på det i år igen. Ja, jag har problem, för jag är inte så värst julig av mig. Får man säga så? Jag tycker att det pågår en väldig påtryckning för att få oss att ta julstämningen med hem, för det måste väl vara nära hundraprocentig julhysteri i detaljhandeln vid denna tid. Vi rycks med! Åtminstone en elektrisk ljusstake i fönstret måste vi ha, och en liten krumelur på dörren, för det har alla grannarna, och varför inte en julgran med belysning utanför huset? Om man får besök, så måste det vara så och så, för att de inte skall tycka att det var dålig julstämning hos oss. Vi vet ju alla detta med att Jesus inte alls föddes på julafton, att det snarare är en hednisk sed vi ärvt och att Bibeln inte med ett ord säger att vi skall helighålla Jesu födelse. Men jag för min del ser inget fel i att göra en mysig helg tillsammans med släkt och vänner. De julhelger jag minns framför andra är de enkla då vi glömde kommersen och stressen runt om, så vi vill helst ha det enkelt. Först och främst för att vi trivs med det och dessutom för att vi inte hinner mycket annat. Jag frågade några ungdomar på stan om de tyckte om fest och fick ett enstämmigt ja från dem alla. Och julen är väl just en fest som dom flesta vill vara med på om dom kan. De flesta kan till och med stå ut med sina föräldrar eller kanske var det svärmodern som var mera aktuell. Man sänder julkort, köper julklappar, ger bort blommor, städar och kockar för en riktigt mysig helg. Vi vill så gärna vara trevliga och ha trevligt. Kanske känner man sig lite snällare och lyckligare när man tänker på andra, tar tid att vara lite social, och kanske får tid att slappna av, och det måste väl vara bra. Tråkigheter och problem får vänta i farstun tills efter jul, allt för att behålla stämningen med tomtar, romantiskt glitter och kanske också det lilla oskyldiga Jesusbarnet. Jesus, ja, får han egentligen bli större, får han någonsin växa ur julkrubban? Kunde stämningen försvinna om det blev allvar i julen? Själva julstämningen kraschlandar i alla fall någon gång under mellandagsrean. Nyårsfesten finns kvar, men är väl mera som efterrätten. Livet kommer ifatt oss, räkningarna, jobbet, problemen och kanske behovet av ett lyckopiller. Vad ville Mästaren göra för oss? För många i Sverige är julen annorlunda. Julen påminner för mycket om deras anhöriga som försvann, lyckan som inte blev deras, inga pengar för fest eller jobb hela helgen för att glömma. För några är golvet i trappuppgången för hårt för någon julstämning. Vad gjorde Mästaren för sådana? Då Jesus föddes var det så viktigt och stort att änglarna stod riktigt på tå för att vara med och sjunga ut om att Jesus, Gud själv, hade kommit till jorden: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren Och alla änglarna sjöng sin allra vackraste sång: Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt Luk. 2: Ibland när Gud vill nå oss så blir vi riktigt rädda. Vi säger: jag är inte bra nog för detta, det kan jag inte, det törs jag inte, jag har inte tid, detta börjar göra intrång i mitt privatliv och då måste jag tänka igenom det ordentligt. Ängeln visste om vår svaghet och sa därför: Var inte rädda. Nu skall vi berätta tidernas gladaste nyhet som egentligen är så fantastisk att även vi har svårt att greppa den. Jesus, Guds egen son, har lämnat himlen för att visa på Guds kärlek för er alla genom att leva här som en människa. Han ska gå så långt att han skall dö för att rädda människorna. Men människorna var inte beredda, trodde inte, brydde sig inte, förnekade det hela, glömde det, gjorde det till ett jippo. Bara några enkla herdar på mar- ken fick vara med om änglarnas mäktigaste reklam. Några få tog till sig budskapet och så har det varit alltsedan Jesus själv var på jorden. Ängeln sa att han förkunnade en stor glädje som gällde hela folket, och överallt läses julevangeliet, så vi har förstått att vi är inblandade! Och vi har också förstått tecknet vi fick: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.. Men fortsättningen? Hela änglakören sjöng: Ära vare Gud i höjden Har vi tappat bort resten? Vi har ju den allra största orsak i världen att jubla och prisa Gud för att han har sådan omtanke och kärlek till oss. Vi skulle kunna gå och fundera över denna enorma hemlighet hela året och ändå inte fatta den helt. Men låt oss ta emot det vi kan förstå. Guds gåva är en frälsare som ger oss förlåtelse och evigt liv. Vi får ta emot i tro utan meriter och Han accepterar oss som sina äkta barn. Jesus säger: Älskade vän! Du har valt mig som ledare i ditt liv och därför är du min, och har ärvt livet och alla löftena. Inte för att du plötsligt har blivit syndfri, men därför att jag lever mitt syndfria liv i dig och då passar du in i himlen. Säg därför som Paulus Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever i världen, lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig Gal 2:20. Närma er Gud och han skall närma sig er Jak 4:8. Sedan skall vi börja jobba med dina problem en bit i sänder. Men var inte rädd. Det är jag som skall göra det! Du skall bara hålla dig nära mig, och jag skall hålla mig nära dig. Om vi följer denna plan, får vi fred i våra hjärtan och detta är nog speciellt värdefullt i juletid. Så önskar jag att Du får en välsignad helg i Guds gemenskap. Unni Gille Unni Gille är pastor i Helsingborgs församling. 4

5 Dophögtid i Jönköping Fr v: Joljana, Mikael och Issa Saouma och Paraschia Popa Sabbaten den 6 sept var en stor högtid då vi fick fyra nya syskon i vår församlingsfamilj. Kyrkan var välfylld av Kläder och leksaker till Ryssland och Karelen Söndagen den 9 november körde Nils-Erik Hahne en lastbil med 113 säckar och 22 kartonger fullpackade med sommar- och vinterkläder för både damer, herrar och barn till Stockholm för vidare transport till Ryssland och Karelen. Under oktober månad har Dorkasgruppen i Uppsala Adventkyrka samlat in och packat kläder. Människor har hört av sig dagligen till församlingen för att ta reda på hur de kan bidra med kläder till insamlingen. Eftersom det kom in så mycket kläder var vi tvungna att använda kyrksalen för att kunna sortera och granska allt som Härlig dorkasgemenskap i Uppsala! trossyskon, släkt och vänner. Dopgudstjänsten inramades av vacker sång och musik framförd av medlemmar ur Gränna och Jönköpings församlingar. Paraschia Popa har varit troende sedan lång tid och besökt våra gudstjänster i Jönköping och det forna Jugoslavien, där hon och hennes make vistats under sommaren. Det kommer en tid då man måste bestämma sig, säger Paraschio, och jag vill visa att jag önskar följa Jesus i allt. Issa, Mikael och Joljana Saouma är syskon. Issa och Mikael tillhör landets bästa handbollsspelare i sina åldersgrupper, men har valt, tillsammans med sin syster Joljana, att sätta Kristus främst. Dophögtiden blev en glädjens och tacksamhetens stund och många av oss tänkte tillbaka på vårt eget dop och hur Gud varit med oss. För andra blev stunden en vädjan till att förena sig med Guds folk. Sture Nilsson kom in, säger Vuokko Björk som har lett insamlingen. Bland det mer intressanta är fyra säckar med mjuka leksaker till barn. Leksakerna blir säkert uppskattade till jul! Peter Nilsson Desmond docent igen! Desmond Ayim-Aboagye har återigen utnämnts till docent. Denna gången i religionspsykologi vid den teologiska fakulteten vid Uppsala Universitet. I sin forskning arbetade han bland annat på olika fängelser i Sverige. Han intervjuade fängelsepräster om deras arbetssituation och internernas förhållande och förtroende till kyrkans personal. Arbetet resulterade i boken Prison, punishment, and the church: A sociopsychological study. Inför nästa år har han inbjudits till universitetet i Oxford, England, för att forska. Där planerar Desmond att skriva ännu en bok, denna gång med titeln Ghana and British colonial rule beteen Desmond erhöll sin första docentur i religionsvetenskap vid Åbo Universitet i Finland. Han upplever Guds ledning i sin verksamhet inom den akademiska världen. Peter Nilsson Välbesökt föreläsningsserie i Borås Under hösten har Borås Adventkyrka arrangerat en föreläsningsserie och när detta skrivs har fyra av fem föreläsningar hållits. De har alla varit välbesökta och uppmärksammade i lokala massmedia. I skrivandes stund återstår en föreläsning Är det förnuftigt att tro på Gud? som ska hållas av Lars Engdahl. Dessutom har man bedrivit djupare bibelundervisning i form av Börja Leva seminarier samt en vegetarisk matlagningskurs. Till matlagningskursen kunde man bara ta emot 12 deltagare så de övriga får stå på tur till våren. Vi upplever vårt arbete som roligt och stimulerande och tackar Gud för att han välsignar våra insatser, säger Georg Flippou som är församlingspastor i Borås. A-MS 5

6 Missionären Hela familjen till Uganda 20-års jubilerande studentmissionärer ute igen! För 20 år sedan sände Ekebyholmsskolan ut sina första två studentmissionärer, Helmuth Pohl och Siri Bjerkan till Afrika. Nu är de båda på nytt verksamma i Afrika igen. Efter ett intensivt arbete i elevrådet under läsåret kunde två förväntansfulla ungdomar åka iväg som Ekebyholmsskolans första utsända studentmissionärer hösten -77. Elevkåren hade då arrangerat olika aktiviteter för att samla in pengar till deras biljetter. I sina brev hem till skolan berättade de om livet och om villkoren på sina respektive platser. Siri Bjerkan arbetade på Masanga Leprasjukhus i Sierra Leone och Helmuth Pohl var knuten till ett jordbruksprojekt i Basega i Övre Volta (idag Burkina Faso). Idag är de båda tillbaka i Afrika igen, Siri i Uganda och Helmuth arbetar som biträdande ADRA chef i Elfenbenskusten. Den som en gång har åkt ut blir förändrad. Det är en mycket betydelsefull erfarenhet, säger Siri Karlsson. Några år senare åkte även Carita Bouma ut som studentmissionär från Ekebyholm och hon är idag verksam i Etiopien. A-MS tillsammans till Ghana. Varför lämnar de tryggheten i Tryggeboda för ett okänt liv i främmande land? Vi har länge drömt om att få åka iväg på nytt. Vi ville att barnen skulle bli lite äldre och just nu tror vi att de är i en lämplig ålder. Först sökte de en tjänst via Sidas Hej då Sverige! Adrian, Jonathan och Kristian har tillsammans med mamma och pappa rest till Uganda där många nya spännande äventyr väntar! Imitten av oktober tog Örebro församling farväl av familjen Karlsson inför deras resa till Uganda. Äntligen skulle familjens drömmar och sedan länge tänkta planer förverkligas! Bilen för mig på krokiga vägar ut till Tryggeboda i Närke där jag finner en familj ivrigt sysselsatt med att få allt färdigt innan det bär av om en vecka. Ja, inte bara en familj. Många släktingar och vänner är där för att hjälpa till och flera grannar tittar in under vårt samtal för att se hur det går. Jotack, det går bra, förklarar Siri lugnt mitt i allt kaos. Siri och Tore är inte otränade u-landsarbetare precis. Siri är delvis uppvuxen i Afrika och i mellanöstern. Hon har bott i Etiopien, Libanon, Amerika, Sierra Leone, Ghana, Norge och Sverige. Föräldrarna har verkat som missionärer och missionsarbetare på uppdrag av Adventistsamfundet runt om i världen. Som tonåring åkte Siri till Sierra Leone som studentmissionär. När gymnasieskolan sedan var avslutad åkte hon och Tore Forum Syd vilken de senare också fick. Snart stod det emellertid klart att de kunde få en samfundstjänst i Uganda och då kändes valet mera självklart. Vi tror att det var Guds mening att det skulle bli så. Reaktionerna inför deras avresa har bland vänner och anhöriga varit varierade. En del anser dem vara smått tokiga medan andra förstår dem. Båda har fasta arbeten, Siri som distriktssköterska i Laxå och Tore som lärare i träslöjd och engelska inom Lekebergs kommun från vilka de nu tar tjänstledigt. För Tore och Siri finns det flera skäl att åka: I Sverige tar vi allt för givet men vi vill låta barnen få se att det trots fattigdom finns många värden i andra kulturer 6

7 och andra sätt att se på livet. Ett annat skäl är just behovet av att få hjälpa till och åstadkomma något. Uganda är ett land som gått igenom mycket lidande och man beräknar att det år 2000 kommer att finnas omkring tio miljoner föräldralösa barn på grund av aidskatastrofen. Siri upplever att evangeliets kärnbudskap accentueras på ett speciellt sätt ute på missionsfältet genom att alla accepteras som de är, trots att de har olika kulturell bakgrund. Jag tror att det under dåliga tider i Sverige är viktigt att vi har en nära kontakt med missionen för att få perspektiv på vår egen situation och för att bli lite peppade. Visst är det roligt att veta att det faktiskt finns adventister i Uganda och att 70 procent av befolkningen är kristna. Gång på gång poängterar Siri deras målsättning att först lyssna och se vad invånarna själva önskar och sedan hjälpa dem att utveckla sina idéer. Vid Bugema Adventist Secondary school i Uganda där de kommer att bo och verka ska Siri arbeta som skolsköterska och undervisa i hälsofrågor. Tore ska jobbba med att bygga upp en yrkesskola där eleverna ska lära sig snickeri, byggteknik, rörmokeri med mera. Tanken är att yrkesskolan ska bli självbärande. Skolan har idag 700 elever men kommer alltså att utvidgas ytterligare. Siri och Tores barn följer också med till Uganda. De ska följa den svenska skolplanen med hjälp av en lärare från Estland (familjens före detta aupair-flicka) som undervisar dem på svenska. Till sin hjälp har de även tillgång till internet så att de kan hålla kontakten med skolan hemma i Sverige. De ska också gå i afrikansk skola för gymnastik och andra praktiska ämnen. Vilka förväntningar har ni på resan? Jag har lärt mig att ta saker och ting som de kommer, understryker Siri. Men det ska bli fantatsiskt roligt. På ett sätt blir det som att komma hem. När man har sina rötter i Afrika är det roligt att återvända. För barnen innebär resan en stor omställning och de har givetvis också sina funderingar: Det ska bli jätteroligt tycker Adrian, sex år. Jag tycker också att det ska bli roligt men kommer att sakna mina kompisar, säger Kristian, nio år. Visst ska det bli kul men att vara borta två år är lång tid tycker Jonathan, tio år. De hoppas kunna åka ut och titta på olika djur. Bland annat vill de gärna se bergsgorillorna. För att se dem måste man boka i god tid. Det kan ta upp till tolv månader innan man kan komma dit. Så vill de gärna se lejon och elefanter. Långt, långt borta från tryggheten i Tryggeboda i Sverige. Anne-Maj Sandström 7

8 LUGNARE, MER OMBONAT OCH TRYGGARE Här på Ekebyholm är jag någon! Det är en av de vanliga reaktionerna från nya elever på Ekebyholmsskolan som ett par av skolans lärare, Ulla-Britt Ivansson och Rose-May Smårs, ofta möter. De upplever att vi känner igen dom, och att vi bryr oss om. Vi sitter tillsammans en kväll och småpratar kring vad Ulla-Britt och Rose-May som lärare upplever att nya och gamla elever ser som de största skillnaderna när de kommer till Ekebyholmsskolan. Ulla-Britt är mentor för årskurs 9 i en klass som hon följt sedan sjuan. Då kom eleverna från en rad olika skolor och skulle smältas samman på Ekebyholm. Ulla-Britt tycker emellertid att det har fungerat bra, även om det krävt stor energi från hennes sida. En viktig bit i kontakten med Ulla- Britt eleverna har varit satsningen på utvecklingssamtalen tillsammans med elever och föräldrar i hemmet (!). Det kändes bra att i lugn och ro slå sig ner i hemmiljö och kunna prata om elevernas behov och förutsättningar. Rose-May har för ett par månader sedan tagit hand om en ny gymnasieklass, med många mycket studiemotiverade elever. Just nu är det 20 elever i klassen varav sex är internatelever. Jag märker att eleverna uppskattar den personliga stämningen i klassen. De Rose-May tycker också om den avslappnade relationen mellan lärare och elever som vi har på skolan, eftersom alla känner varandra så väl! Tillsammans har Ulla-Britt och Rose- May över 40 års lärarerfarenhet på Ekebyholm. Och de är överens om att här faller ingen mellan stolarna. Alla fångas upp. Mer kunskapsskola än på andra håll Den lilla skolan, med den nära atmosfären, gör också att de allra flesta känner att de måste göra sina läxor, betonar Rose- May. Hon tycker inte att eleverna har reagerat negativt på detta tryck. Ulla-Britt vill gärna framhålla att främst på högstadiet är nog Ekebyholm mer av en kunskapsskola än andra högstadieskolor. Det märks nog också, menar de båda, att till skolan söker sig många studiemotiverade elever, som upplever att hemarbete faktiskt är något positivt. Hjälp att bli starka Hur tror de då att elever märker att de hamnat på en kristen skola? Jag tror att det främst märks på vårt sätt att bemöta eleverna kanske också på vårt sätt att tillrättavisa dem, säger Ulla-Britt. Det handlar också om hur vi behandlar varandra och om språkmiljön, enas de om. Har man en egen tro blir naturligtvis detta ännu viktigare! Givetvis finns det också vissa ämnen där det märks särskilt mycket. Man har inte hunnit så långt in på undervisningen i naturvetenskap innan det kommer frågor om vad jag själv tror, säger Ulla-Britt. Det handlar inte bara om skapelsen, utan också om sådant som vår människosyn. Nu har vi inte läraren i svenska med i samtalet, men språket och litteraturen är naturligtvis områden där det ofta handlar om värderingar och där den kristna tron nästan omedvetet kommer in. Blir skolan då en skyddande miljö? Ja, man kan möjligen säga det, men åtminstone utgör den en miljö, där vi kan hjälpa eleverna att själva bli starka, konstaterar Rose-May. På skolan kan och ska (!) vi vara med och förmedla värderingar som eleverna kan bära med sig ut i livet. Missionsskola! Idag är Ekebyholm verkligen en missionsskola, säger Ulla-Britt övertygat och talar om kontakten mellan elever och föräldrar. Ja, det berikar verkligen att man kan ta upp andliga teman också i tyskan, skjuter Rose-May in. Utan den andliga dimensionen skulle nog den vanliga undervisningen kunna bli långtråkig på sikt. Hon fortsätter att berätta om att alla elever får lära sig sju, åtta bibeltexter utantill varje år och om sin förvåning över att varken elever eller föräldrar har klagat på detta. Men jag börjar med att berätta om vad texten betyder för mig och vilken hjälp vi kan ha av biblisk levnadsvisdom, om genomgång av bibliska ordspråk och samtal omkring vad de kan lära. Ibland tycker jag att jag kan känna Guds änglar i rummet under klassrumsandakten, sammanfattar Rose-May. Det blir en helig stund, en fin början på skoldagen. Att forma en identitet Varför ska då elever från olika håll i landet söka sig till Ekebyholmsskolan? Vilka är de viktigaste argumenten, som två lärare ser det? Bra chans att få kristna vänner. Man blir syskon på internatet. Tonåringarna är ju i den åldern när man inte bara söker sin identitet hos sina föräldrar, utan också hos sina vänner... Ekebyholm är ju också en skola som inramas av andakter... Och de kristna värderingarna präglar undervisningen i klassrummet... UG 8

9 Studietiden på kvällen är över och de tre kommer tillsammans till mitt kontor för att berätta för mig och Missionärens läsare varför de sökte sig till Ekebyholm och vad de upplever är så speciellt med skolan. Alla tre Steini, Elisabeth och Verina har i år börjat på gymnasiet, dvs i åk 10. För de två flickorna är det första terminen på Ekebyholm. De har olika bakgrund: Elisabeth är uppvuxen i en liten svensk småstad, och hon varit en del av adventistgemenskapen från det hon föddes sjungit, spelat och tagit del i församlingslivet. Steini är stolt över sin isländska bakgrund, men har tillbringat ett antal år som barn i en svensk adventistförsamling. Verina kommer ursprungligen från Uganda, har hunnit med att gå på en internatskola på Irland, men har nu sitt hem strax utanför storstan. Men ett har de gemensamt, nämligen att de valt att studera på Ekebyholmsskolan. Varför? För mig är det för att det här är en kristen skola, och för att det finns en helt annan relation mellan människorna här än på ett vanligt gymnasium Steini får börja. Och han gör det också genom att påminna om den fantastiska miljön. Här är vi alla syskon, utbrister Elisabeth efter att hon betonat att det är ett naturligt val eftersom det är en adventistskola. För både Steini och Elisabeth är det en familjetradition, dvs bådas föräldrar har gått på adventistskolor som unga. Den här skolan öppnar möjligheter för mig att hitta mig själv, säger Verina, möjligheter som jag inte skulle ha fått på en annan skola. Det är dessutom väldigt spännande med nya kompisar och nya intressen. H ger Verina snabbt. Det är en väldig attitydskillnad bland eleverna. Hon fortsätter med att beskriva hur gemenskapen hänger i luften på Ekebyholm... Det är lugnande och skönt med andaktslivet morgon och kväll, skjuter Elisabeth in. Och vill gärna också få med gudstjänsterna under helgerna. Den största skillnaden är kanske att det var så mycket bråkigare mellan eleverna på min förra skola, sammanfattar Steini. Men han vill också få med möjligheterna att bygga upp sin kristna tro. Så fortsätter samtalet om att lärarna på Ekebyholm har en annan attityd än på andra skolor; att det är lättare att prata med dom om allt möjligt. Ja, och lärarna blir liksom vardagspastorer när de håller klassrumsandakterna, säger Verina och skrattar och ler åt det nya begrepp hon just skapat! Det andliga blir ett gemensamt intresse. Synd om dageleverna! Hur är det då med internatlivet? Mycket regler? Kämpigt? Jättekul! Jag tycker nästan synd om dageleverna, kommer det spontant från Elisabeth. På internatet lär vi känna varandra så bra; vi träffas ju stup i kvarten. Och inte är det någon fara med reglerna. Sen fortsätter de att tala om att de hört att det obligatoriska arbetet (tre timmar i veckan) avskräckt en del, men det kan de inte förstå för det är ju jättebra! Men fritiden då? Då tar man det lugnt, spelar, Verina gör läxor, prata med kompisar, HÄR ÄR VI SYSKON! är är det en helt annan relation mellan människorna! Gemenskap i luften Vi försöker vända lite på inledningsfrågan. Vilka är de viktigaste skillnaderna när de jämför med tidigare skolor de gått i? Här är eleverna inte lika kaxiga, säextraknäcker, kolla sin , sportar, läser, pratar med kompisar... Rätt ställe om man vill satsa De tre gymnasisterna är naturligtvis väl medvetna om att de inte berättar för mig utan framför allt för kompisar och jämnåriga runt om i landet. Vilka är då deras bästa säljargument för skolan? Kristet, kul med internatet och lärarna är bra (om man väl förstår sig på dom), börjar Steini. Härlig gemenskap och underbar miljö, kommer det nästan blixtsnabbt från Elisabeth. När hon tänkt en stund vill hon gärna också ha med god vegetarisk mat (för mig som är vegetarian). Fridfullt! En jättebra plats att mogna i! Om du vill satsa är det här verkligen rätt plats. Till slut, när det gäller säljargument vill inte Verina missa att Ekebyholm är en plats där det är lättare att komma nära Gud. Önskningar? Ja, det är faktiskt inte rektorn som kommer med det utan de tre eleverna! Jag skulle önska att de ungdomar som inte går här ändrade inställning. När de kommer för att gå provvecka, så skulle de sluta att göra det för att hitta fel utan i stället leta efterallt det som är positivt! Steini Elisabeth 9

10 V erksamheten utökas fler och fler elever på Ekebyho RING FÖR MER INFO! Säkert vet du en hel del om Ekebyholmsskolan, men hör av dig så får vi berätta mer. Ring till rektor eller rektors sekreterare och ställ dina frågor. Vet du redan det du behöver veta för att anmäla dig, kontakta expeditionen för att få ansökningsblanketter. När det gäller grundskolan, vill vi gärna att du hör av dig så snart som möjligt så ska vi försöka bereda plats till hösten När det gäller gymnasiet vill vi gärna att du hör av dig före den 28 februari Vår postadress är: Ekebyholmsskolan, Rimbo tel: kopplingston 14 (direkt till rektor) fax: e-post: Norrtalje.mail.telia.com Vi ser fram emot att höra av dig! Varför ska skolan behöva ha så många nya elever? Frågan kanske känns märklig, men den kommer inte så sällan. Anledningen är dels, när det gäller grundskolan, att vi vill ha en sammanhållen verksamhet, dvs att barnen ska gå hos oss från första början och genom skolsystemet - att vi ska få vara med och fostra dem från början i vår ekebyholmsanda; dels, när det gäller gymnasiet, att vi måste få en verksamhet som bär ekonomiskt dvs, öka S- och N- klasserna från ofta 6 8 upp till till att i stället bli fortfarande små gymnasieklasser på omkring 20 elever. Då ska det tilläggas att en kombinerad grundskola och gymnasium med ca 290 elever fortfarande är en med vanliga mått mätt liten skola! Under nittio-talet har skolan i allmänhet på ett särskilt sätt stått i centrum för både föräldrars och medias uppmärksamhet. Det började med att politiker talade om att målet var att vi i Sverige skulle utveckla Europas bästa skola. För att nå dit gjordes en rad olika förändringar: kommunerna fick utökat ansvar för skolverksamheten; både grundskolan och gymnasiet fick nya läroplanerna; och både den obligatoriska och den frivilliga skolan fick nya betygssystem. Parallellt med denna utveckling har gått en allt större öppenhet för friskolor. Under de senaste 5-7 åren har det därför startats flera hundra nya friskolor. En av grunderna för denna utveckling har varit att samhället tagit ett helt nytt och - i princip - likartat ansvar för ekonomin för friskolorna. Detta gäller från den 1 juli Vad den senaste förändringen kommer att innebära på sikt - främst för möjligheterna att starta nya skolor återstår att se. Kraftigt ökat samhällsstöd För Ekebyholm har utvecklingen under 90-talet inneburit att samfundet inte längre behöver stötta skolverksamheten. Det innebär i pengar att man idag ger mer än tre miljoner mindre till skolan än vad som var fallet i början av nittiotalet! Idag är det internatverksamheten som får samfundsstöd! Denna utveckling har varit möjlig genom att Ekebyholmsskolan öppnat sig för samhället runt omkring och fått en mycket god uppskattning för kvalitén på den utbildning som skolan erbjuder! Köerna till skolan har därför ofta gjort att väldigt många som sökt sig dit fått besked om att det tyvärr inte finns några platser. Men och det är kanske här som det finns behov av klargörande vi kan inte prioritera några sökande beroende på att de t ex kommer från adventisthem. Principen för antagning på grundskolan är turordning. Undantagen handlar om syskonförtur och särskilda skäl (till exempel mobbning eller andra problem i tidigare skola). Det handlar därför om att alla adventistföräldrar som vill ha sina barn på skolan ställer dem i kö direkt när de kommer hem från BB! För gymnasiet söker man, liksom överallt annars i landet, på betyg. På Ekeby- 10

11 VÅR PROFIL lmsskolan holm finns emellertid två kvoter: en för internatelever och en för dagelever. Skolan sparar internatplatser ända fram till sommaren för att elever från adventisthem runt om i landet ska kunna ändra sig till sista stund. Satsning på den kristna miljön Internatmiljön på Ekebyholmsskolan fortsätter att vara den kristna miljö den alltid varit. Skillnader i värderingar hos HÄR PÅ EKEBYHOLMSSKOLAN * undervisas du alltid av kristna lärare; * börjar du alltid din dag tillsammans med dina kompisar med en stilla stund en morgonsamling antingen i aulan eller i klassrummet; * läser du varje årskurs, från åk 7 12, extra bibel- och etikämnen, vad adventister står för; * arbetar vi tillsammans, lärare och elever, för att både korridorer och klassrum, skolgård och matsal, ska präglas av en kristen atmosfär; * får du som internatelev bo och leva i en aktiv kristen gemenskap; * har vi internationalisering som profil: det innebär att du läser mer engelska hos oss hela vägen från åk 7 12; * får du extra satsning på franska och tyska bl a genom en månads språkresa under åk 11 antingen till ett tysktalande land eller ett fransktalande; * får du också möjlighet att åka som utbyteselev i åk 12 till Tyskland, Frankrike eller USA; * satsar vi extra på sång- och musiklivet; * kan du få vara med om att tillsammans med 60-talet kompisar sjunga i en härlig ungdomskör och ge konserter i platser allt från Norrtälje till Washington D.C; * har vi en fantastiskt härlig idrottshall, där man inte bara har idrott som ämne under skoldagarna; * kan du vara med och spela innebandy, volleyboll eller någon annan bollsport som intresserar dig. Som du säkert förstår skulle vi kunna berätta mycket mer, men nu vill vi att du kommer och prövar vår skola i stället. Välkommen på provvecka! Det kostar ingenting varken att gå i skolan eller att bo och leva på internatet under en hel vecka! Ring och boka idag! Tel Vår rektor eller hans sekreterare svarar gärna på frågor om provveckan. eleverna återspeglar mer förskjutningar i värderingar hos föräldrar och hem än hos skolan! Gudstjänst och andaktsliv är detsamma som det alltid varit. Det här läsåret har skolan anställt en heltids bibellärare/ skolkaplan Bobby Sjölander för att ytterligare både på skolan och på internatet satsa på att utveckla den kristna miljön. (Vid sidan av församlingens ordinarie pastor.) Den som följt med rapporteringen om skolan i Missionären vet också att de nya läroplanerna som kom för tre år sedan innebar möjligheter för skolan att få med bibeltimmarna både i åk 7 9 i grundskolan och åk på gymnasiet i den vanliga timplanen (inom skolans val resp det lokala tillägget). Den kristna profilen på Ekebyholmsskolan är därför idag en naturlig del av både timplaner och kursplaner. Även om antalet elever som inte kommer från aktiva kristna hem har ökat under de senaste åren, har samtidigt satsningarna på att bevara och utveckla den kristna miljön ökat. Det är därför ingen överdrift att säga att skolan idag på allvar utgör en missionsskola en mötesplats där kristna lärare och kristna elever har möjlighet att dela med sig av och leva ut sin övertygelse! Ulf Gustavsson Rektor, Ekebyholmsskolan 11

12 Barn hjälper barn Den danska julkalendern säljs i år till förmån för ett ADRA-projekt för barn i Malawi. Vi är mycket glada över att de har valt vårt projekt, säger Helge Andersen, ansvarig ADRA-direktor i Danmark. Avsikten med projektet är att ge gatubarn och barn från fattiga familjer i Blantyre ett bättre liv. Om barnen får en chans utvecklas de till bättre medborgare vilket förebygger AB Svenska Nutana får ny VD Till Ny VD för AB Svenska Nutana har utsetts Ole Pedersen. Han efterträder nuvarande VD:n Bertil Utterbäck i början av 1998 som då går i pension. Ole Pedersen kommer ursprungligen från Hedensted, Danmark, ca 10 km norr om Vejlefjord Højere Skole, där han också tog sin studentexamen Han är bland annat utbildad kock och kypare och har bott i Nya Zeland sedan 1989 då han fick anställning hos Sanitarium Health Food Company som försäljare. Försäljningen av julkalendrar förväntas ge tio miljoner kronor till ett ADRA projekt i Malawi. kriminalitet, drogberoende och barnprostitution. Projektet ska tillgodose cirka barns primära behov av mat, omsorg, kläder, och vård under fem års tid. Cirka föräldrar och vårdare ingår i projektet. DANIDA, (motsvarigheten till svenska Sida) och dansk television har sänt ut arbetsmaterial till skolorna samtidigt som projektet annonseras på Ole Pedersen befordrades han och blev ansvarig för kontakterna med några av företagets storkun- den danska televisionen. Projektet har rönt stor uppmärksamhet hos den danska allmänheten och ska generera tio miljoner danska kronor. Det här är ett underbart exempel på hur barn kan der, dvs inköpscentraler liknande tex DAGAB, vid huvudkontoret i Auckland. För närvarande tjänstgör han som marknadschef, där han bland annat ansvarar för marknadsanalyser, försäljningsprognoser, genomdriver förhandlingar angående sortimentet inom stormarknadsbranschen, leder de tre personer som svarar för kontakerna med företagets storkunder och bistår dem med deras presentationer, och står till tjänst med information och hjälp med försäljningsbudgetering. hjälpa andra barn som har det svårt. Den här insatsen är bara en liten del av ett större projekt som danska ADRA driver i Malawi till vilket man årligen erhåller mellan fyra och fem miljoner dollar från DANIDA. Totalt under 1997 får ADRA- Danmark nästan 38 miljoner dkr från DANIDA för sina insatser i Uganda, Tanzania, Rwanda, Burundi, Somalia, Södra Sudan, Liberia, Sierra Leone, Elfenbenskusten och Albanien. Sanitarium Health Food Company ägs av Australiasian Conference Association som är en arm av kyrkan. Företaget omsätter ca. 80 millioner (NZ) dollars per år och säljer frukostprodukter såsom Cornflakes, Muesli, Weeta-Bix, Jordnötssmör, buljongextrakt, Soyamjölk samt ett urval av Vegetarisk Färdigmat Ole Pedersens familj består utöver honom själv av hustrun Lisa, som är född och uppvuxen i Nya Zeland samt de två barnen John, åtta år och Claire, sju år. A-MS KORT FRÅN HELA VÄRLDEN KORT FRÅN HELA VÄRLDEN KORT FRÅN HELA VÄRLDEN Missionär i Rwanda mördad Vid midnatt, tisdagen den 4 november mördades missionstandläkaren Ranjan Kulasekere, från Sri Lanka, utanför sitt hus i Kigali, Rwanda. Ranjan vaknade av ett oljud och fann tjuvar i huset. En av dem, klädd i militäruniform, sköt honom varpå samtliga gärningsmän flydde ut ur huset. Ranjan förföljde dem ut till grinden där pistolmannen vände sig om och sköt ytterligare två skott. Familjen Kulasekere evakuerades från Rwanda vid oroligheterna för två år sedan och när situationen lugnade sig återvände de för att ta upp arbetet vid tandläkarkliniken i Kigali. ANR Kolportörer misshandlade Fyra stycken kolportörer i staden Petrich i Bulgarien som sålde adventistlitteratur misshandlades av poliser och hotades till livet. Simeon Radev, Kanev, 48 ringde den 20 juli på hemma hos en polis för att sälja kristen litteratur. Han arresterades omedelbart trots att polisen inte var i tjänst. I polishuset misshandlades han med bla slag i huvudet. Kanev togs in på sjukhus för sina skador medan hans tre övriga vänner arresterades och misshandla- 12

13 50 skolor med elever i Myanmar (f d Burma) Skolutbildningen är av giftsfri för alla i Myanmar men det gäller där den finns att få, vilket innebär att få barn får undervisning på landsbygden. Därför bestämde våra adventistmedlemmar i Myanmar att de ville satsa på skolverksamhet på landsbygden. Undervisningen skulle ske genom att elever som gick på gymnasiet använde sina lov för att åka ut på landsbygden och undervisa. Men det skulle kosta pengar. Ville Sverige vara med och satsa på att man skulle försöka nå elever under en fyraårsperiod? Vi besvarade frågan positivt och ett av våra Hjälpaktionsprojekt för 1995 blev just att samla in pengar för att starta 50 skolor på landsbygden i Myanmar kunde undervisningen påbörjas. Vi har nu fått en delrapport från detta projekt (alltså 1997). Där berättas det om att barn går i 49 olika skolor, vilket innebär att ett av projektmålen har nåtts. Det andra målet är att barn ska kunna läsa och skriva vid slutet av fyraårsprogrammet och vi är säkra på att detta mål också kommer att uppnås. Men det finns också många problem. Barnen kommer från mycket fattiga hem. Det innebär att många gånger får Medan ettorna undervisas i Myanmar håller tvåorna på med skrivarbete. barnen inte gå i skolan för föräldrarna kräver att barnen skall vara hemma och hjälpa till med jordbruket i stället. Föräldrarna behöver undervisas om värdet av utbildning. Detta ingår numera i lärarplanen. Ett annat problem är att barnen är ofta sjuka. Eftersom de inte har pengar för att köpa mediciner, kan sjukdomar innebära att barnen är ofta borta från skolan och ibland leder sjukdomen till döden. Vi har därför beslutat att vi skall ge ca kronor från Sverige för att hjälpa en del skolbarn som drabbas av sjukdomar. De byggnader som man använder som skollokaler är mycket enkla. De består av bambu och grästak. En önskan som ofta kommer fram i rapporten och som uttalats av lärarna är att bättre byggnader ska kunna byggas. Kanske vi i Sverige kan i framtiden göra insatser även här? Fakta om landet Myanmar: Landet gränsar till Thailand och har varit stängt för omvärlden under många år. En militärjunta styr landet. Det finns över 40 miljoner människor i landet. 90% av befolkningen är buddister och endast 5% är kristna. Medellivslängden för män är 55 år och för kvinnor 60 år. Hjälpaktionshälsningar Rigmor Nyberg KORT FRÅN HELA VÄRLDEN KORT FRÅN HELA VÄRLDEN des av polisen trots att de alla hade giltiga tillstånd för sin bokförsäljning. När de släpptes hotade en annan polisman med att släpa dem ut till skogen för att skjuta dem. De uppmanades att lämna stan och aldrig mer återkomma om de hade livet kärt. Samfundets ledning ser allvarligt på att de mänskliga rättigheterna kränks på detta sätt och arbetar för att få en juridisk process till stånd. Samfundet i Bulgarien har medlemmar fördelat på 103 församlingar. ANN Bibelsällskapet i nya lokaler Svenska Bibelsällskapet har flyttat från Stockholm till Uppsala. De nya lokalerna erbjuder en upptäckarmiljö för den som vill fördjupa sina kunskaper om Bibeln och i Bibeln. Material, utställningar, översättningar, grundspråk, CD-rom, videor, bibeln på teckenspråk och blindskrift mm exponeras på ett spännande sätt. INDONESIEN En Saulus blev en Paulus Ferry Ongkowijoyo uppfostrades till att trakassera kristna. Men efter att ha fängslats på grund av att han vandaliserat kristna affärer och kyrkor, mötte han en protestantisk pastor som introducerade honom till Jesus utifrån Koranen. En månad innan han tog sin examen vid en protestantisk bibelskola upptäckte han sabbaten genom Augustina Pasuangs arbete och döptes trots att hans föräldrar vände honom ryggen. Nu är Ferry verksam som pionjär i Global Missionsprojektet och har byggt upp en församling med 30 medlemmar. ANR Kärlek i flera dimensioner Calvin Timbangcango, byledare och protestantisk pastor i Kalimantan accepterade först sabbatssanningen från Augustina Pasuang som var engagerad i ett Global Missionsprojekt. Därefter accepterade han kvinnan Augustina! Efter dopet gifte de sig med varandra. I detta onådda område finns idag en liten församling med 44 medlemmar. ANR Pastorer förstår sabbaten Johanes Rubimain arbetade som protestantisk pastor under 22 års tid innan han förstod sabbatens innebörd i samband med att han deltog i ett evangeliskt seminarium och därefter döptes. Han har varit ett instrument till att över 100 personer nyligen döpts. Ett 30-tal av dessa är pastorer som tidigare varit hans kollegor och hälften av dessa arbetar nu med honom inom Global Missionsprojektet. RF 13

14 Missionären Ingen nystart på Nyhyttan i samfundets regi När missionsstyrelsen sammanträdde den 19 oktober beslutade man att inte starta någon ny verksamhet på Nyhyttan i samfundets regi. Det beslutet innebär att en epok i samfundets historia har nått sitt slut. Det var inte ett lätt beslut att fatta, och det var med sorg i hjärtat som man gjorde det. Här vill jag nu försöka förklara bakgrunden till beslutet. Arbetsgrupp som trodde på nystart Som ni alla vet var det i somras som Nyhyttan Hälsa o. Rehabilitering begärde sig i konkurs. Anledningen var att samfundet inte längre kunde ge Nyhyttan de pengar som behövdes för att verksamheten skulle kunna fortsätta. Samtidigt som missionsstyrelsen beslutade att samfundet inte skulle ge mer pengar till Nyhyttan tillsatte man en arbetsgrupp som tillsammans med samfundsledningen skulle undersöka om det gick att starta verksamheten på nytt. Gruppen startade sitt arbete med en stark vilja att snabbt få igång verksamheten på Nyhyttan igen. För att detta skulle bli möjligt utgick man i sitt arbete från att nya Nyhyttan skulle ta till vara de kontakter som det gamla bolaget redan hade med olika gästgrupper. En viktig uppgift för gruppen var att försöka hitta en verksamhetsform som skulle göra nya Nyhyttan mindre känsligt för förändringar i antalet gäster som kom till institutionen. Därför tänkte man sig ett bolag med relativt få anställda. Det bolaget skulle sedan köpa tjänster från t ex läkare och sjukgymnaster som hade egen verksamhet vid sidan av nya Nyhyttan. Dessutom skulle man säsongsanställa personal under de perioder då det var flest gäster på institutionen. Man ville också ta vara på det kunnande som fanns bland Nyhyttans personal. Därför fick personalen självständigt arbeta fram ett förslag till vilka program som nya Nyhyttan skulle satsa på och vilka nya program som man skulle utveckla framöver. Svårt att driva utan förluster Gruppen arbetade också fram ett par budgetar för den nya verksamheten. De visade att verksamheten troligtvis skulle gå med förlust under det första året. Därefter skulle kanske verksamheten klara sig på egna ben. Man såg då också att det inte skulle vara realistiskt att starta en verksamhet som enbart inriktades på privatgäster. En sådan verksamhet skulle gå med stora förluster. Det fanns flera orosmoment i gruppens budgetar. Skulle det gå att få så många privatgäster som man hade räknat med? Skulle man kunna fortsätta att hålla dagens priser? Och hur länge skulle Örebro läns landsting fortsätta att sända gäster för rehabilitering? Detta var några av de frågor som var svåra att svara på, men som påverkade hur det skulle gå för nya Nyhyttan. Gruppen kände att budgetarna var realistiska men att den tänkta verksamheten kanske inte var helt ekonomiskt stabil. För att starta verksamheten skulle det också behövas pengar. En beräkning visade att det skulle krävas mellan fem och sex miljoner kronor i startkapital och riskkapital. Gruppen kom till slutsatsen att det troligtvis skulle bli svårt för att inte säga omöjligt för samfundet att få fram de här pengarna. Missionsstyrelsens beslut När missionsstyrelsen samlades gjorde man en mycket detaljerad genomgång av gruppens arbete. Det ställdes många frågor. Efter flera timmars diskussion beslutade man att inte skjuta till något riskkapital till en nystart av verksamheten på Nyhyttan. Om däremot personalen eller någon/några andra adventister är intresserade i att själva starta hälsoverksamhet i Nyhyttans lokaler så ser man gärna att detta sker. Och om någon person eller grupp skulle vara villig att skjuta till de miljoner som krävs för att verksamheten ska kunna starta igen så vill man fortfarande att verksamheten då bedrivs utanför samfundets regi. För att ge möjlighet för personalen och andra samfundsmedlemmar att undersöka om de kan starta en verksamhet i egen regi beslutade styrelsen att Nyhyttans anläggningar inte får säljas eller hyras ut före årsskiftet. Nyhyttans fastighetsbolag kommer dessutom att försöka köpa alla inventarier på Nyhyttan, så att det ska bli lätt att starta en annan verksamhet där. Om det visar sig att ingen adventist är intresserad av att starta en egen verksamhet på Nyhyttan måste samfundet så småningom hyra ut lokalerna till någon annan eller kanske sälja dem. Samfundet har inte råd att låta anläggningen stå tom alltför länge. Som jag sade tidigare var det med sorg i hjärtat som styrelsen fattade det här beslutet. Nyhyttan var ju den första institutionen som samfundet ägde. Och under alla år har den varit en källa till inspiration och andlig kraft för vårt samfund i Sverige. Här har otaliga människor inte bara funnit vägen tillbaka till hälsa utan även lärt känna Jesus Kristus som sin frälsare. Nyhyttan har också haft en hängiven och trogen personal.för de är det en tragedi att verksamheten nu läggs ner. Jag vet att det är många som har bett för Nyhyttan och dess framtid, många som har bett att Guds vilja ska ske. Även i den här svåra situationen kan vi tro på att Gud svarar på de bönerna. Han kommer att leda oss även nu. Det kan vi lita på, trots att vi kanske inte förstår varför det har gått som det gjort eller vart vägen går framöver. Låt oss alla be för Nyhyttans personal, som nu går ut i en svår tid. Låt oss också be om att Gud ska leda oss framöver, och att vi alla ska vara lyhörda för Hans vilja. Er broder i Herren Per Bolling 14

15 Missionären Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald! Guds Ps 139:17 minnessaker Käre Far, Idag ska jag klä julgranen. Den är inte särskilt stor och märkvärdig. Bara stor nog för att jag ska kunna hänga upp några av mina kuriosa, gamla saker som jag har sparat i alla dessa år för att de väcker så fina minnen till liv hos mig. Till exempel ett band från min bröllopsbukett, min lilla dotters ihoprullade kärleksbrev till mig, en servettring som min son gjorde i första klass, en gyllene hårlock från när far klippte mig för första gången och några andra oersättliga saker som absolut inte går att köpa för pengar. Och käre Far, jag tänker mig gärna att Du också samlat på Dig minnessaker från Dina barn genom de årtusenden som gått. Förlåt mig Gud, men skulle Du också vilja klä en julgran i år? Det måste bli en av Dina längsta granar, ja så lång att den når ända upp till taket i Din himmelska helgedom. O Herre, den måste bli underbart skön att beskåda med tiotusentals stjärnor som blev över efter att Du skapat universum. Och, eftersom Du älskar oss, Far, skulle du inte gärna sätta upp något av det som givit dig vackra minnen av Dina barn? Ta de två småslantarna som den fattiga änkan gav Dig, och skulle inte Gideons ulltussar som han la ut på marken göra sig där? Eller det där yxhuvudet som flöt upp på vattenytan när Du undervisade Dina elever. Den är lite tung men det är inget hinder för Dig. Där finns den lilla nålen som Dorkas använde sig av, kanske sitter den ännu i ett klädesplagg som hon sydde till någon behövande människa. Och Davids slunga med den lilla påsen för de fem stenarna. Fyra av dem kanske fortfarande ligger kvar där. Jag vet att Du har plats för den gamla medfarna staven som Moses bar på under 40 långa år i öknen. En gång slog han med den på klippan mot Din vilja men Du förlät honom. Han gjorde ju allt för att likna Dig. Och där finns änkans oljekrus som Du välsignade när hon lagade mat åt Elia. Du fortsatte att förse henne med det hon behövde. Och Far, här finns det vackra snidade alabasterkärlet som fortfarande har kvar något av den himmelska doften. Den var oerhört dyr men den öppnades av Maria eftersom hon älskade Dig så mycket. Nu, fast den är tömd, så kan Du inte göra Dig av med den eftersom Du upprättade henne. Sedan, girlanger i granen kan Du lägga det röda snöret som Rahab använde för att hjälpa två av Dina israeliter att fly. Alla dessa gåvor är torftiga, Herre, men de representerar Dina barn och i Dina händer ser de nu sällsamt tilltalande och vackra ut. Överst på toppen, kära Gud, kanske Du kan sätta Din stjärna? Du använde den för nästan två tusen år sedan för att leda de vise männen till krubban. Där fann de Din underbara Gåva insvept i lindor bundna med Dina hjärtesträngar. Jag förmodar att änglarna följde med för att hylla Dig eftersom Du satsade så mycket. Och Far, eftersom Du offrat så mycket för mig vill jag överlämna hela mitt hjärta med all min kärlek till Dig. Det är den enda gåvan Du någonsin har bett om. Förhoppningsvis blir Din jul lika glädjerik som Du gör min! Amen. Lorraine Hudgins He's Alive Julen är en tid... då vi bör minnas och glädja oss över att Jesus kom hit till jorden och över allt som han gjorde för oss. Det skall vara en tid av glädje och kärlek till vår nästa, men även till vår Gud. En tid att ge gåvor, ej till oss själva utan till Gud genom att hjälpa sin behövande nästa. Det är ett tillfälle att bjuda hem de runtomkring oss som saknar familj och vänner, de som ej kan bjuda igen. Ett tillfälle att bringa glädje till de sorgsna. Det är ej ett tillfälle som vi bör slösa bort genom att föräta oss och förstöra våra kroppar, utan ett tillfälle då vi borde ägna ännu mer tid än vanligt åt vår Gud som älskar oss så mycket och vill vara tillsammans med oss. Julen är en tid att försaka sig själv och att älska sin nästa och vår Gud som är vår skapare och frälsare. Stefan Stone 15

16 Julklappstips I DE HÅRDA JULGÅVORNA KAN RYMMAS MÅNGA GODA ORD OCH TANKAR. HÄR NEDAN FÖLJER FÖRSLAG TILL INTRESSANTA JULKLAPPAR I FORM AV BÅDE TEXT OCH TON. HIMLASPEGEL Solist: Kersti Esselwall Smårs Skivbolag: Donovita Musik DEN JESUS JAG ALDRIG KÄNT Författare: Philip Yancey, Förlag: Libris Detta är kanske den bästa bok (näst efter Vändpunkten av E G White), som jag läst om Jesus. I själva verket tycker jag att de kompletterar varandra. Vändpunkten ger ett porträtt inifrån, men här har vi den erfarna journalisten som mera utifrån ger en så realistisk och övergripande bild som möjligt. Först skrämdes jag av titeln. Ännu en av dessa avslöjande böcker, som skall göra Jesus till essé eller kommunist eller något annat sensationellt? Jag blev positivt överraskad. Yancey är en bibeltroende, som så ärligt och djupt som möjligt försöker nå fram till vad evangelierna verkligen berättar om Jesus. Resultatet? Den Jesus jag aldrig känt blåser bort det tjocka dammlager av stereotypa och klichéartade bilder som har fördunklat bilden av vem Jesus verkligen är utlovas på omslaget, och det uppfylls också. Vad blir kvar? Som jag upplever det - en mer bibliskt radikal Frälsare, som både tjusar och stöter. Boken har tre delar: Vem han var, Varför han kom och Vad han lämnade efter sig och särskilt de två första delarna innehöll för mig garvad predikant den ena Aha-upplevelsen efter den andra. Yancey är mycket beläst och har verkliga pärlor till citat från många författare. Han skriver samtidigt journalistiskt lättfattligt och det är inte underligt att boken 1996 blev utsedd till Årets bok av tidskriften Christianity Today. Jag törs inte börja citera boken, för detta skulle vara en kort recension. Jag kan bara rekommendera att du köper boken och studerar den. Den kan verkligen fördjupa din relation till Jesus. Det har den gjort för mig. NILS-ERIK LUNDBERG Kersti Esselwall Smårs har givit ut en imponerande skiva Himlaspegel. Av tolv kompositioner står hon själv för nio med texter av poeter som Dom Helder Camara, Bo Setterlind med flera. I denna himlaspegel möter vi en fin förening av poesi och musik. Kersti rör sig obehindrat i gränsskiktet mellan folkmusik, visa och jazz. Det är poetisk musik där vårt förhållande till Gud, livet och oss själva svävar som ett övergripande motiv. Kersti har en underbar röst; fri, avspänd, naturlig och ändå full av koncentration och kontroll. En följsam trio med skickliga musiker på klaviatur (piano och synth), bas och slagverk skapar en värld av klanger och rytmer. Varje komposition på Kersti Esselwall Smårs skiva upplevs som en helgjuten enhet som fullödiga konstverk i sin sammansättning av musik och poesi: En fin present till Jul! LARS ENGDAHL 16

17 NÄR INGEN SER DIG VEM ÄR DU DÅ? Författare: Bill Hybels Förlag: Libris Vad tänker du på när du hör ordet karaktär? För mig kommer en massa negativa bilder upp på näthinnan. Att avstå från något gott eller trevligt bara för att vara annorlunda än den likgiltiga omgivningen. Trött på trist karaktärsbyggnad och förmaningar plockade jag upp Bill Hybels senaste bok om det mest avundsvärda och minst lättåtkomliga för oss människor: en god karaktär. En sån hyvens pastor som Hybels måste ha något enastående recept på god karaktär, med tanke på hur snabbt hans Willow Creekförsamling växer och hur framgångsrikt den kristna tron levs bland hans medlemmar. Men allt man hittar i hans bok är enkelt och jordnära, för att inte säga bibelnära. Mycket personligt återger han sin kamp för att hålla några utrotningshotade karaktärsdrag vid liv. Det handlar definitivt inte om några listor som bockas i kanten när de är avklarade. Frälsningen har redan nåden avklarat, så det eviga livet hänger inte desperat på en karaktärstråd. Vad ska då en god karaktär tjäna till för en pånyttfödd? Det krävs karaktär för att göra Guds vilja och att överleva som kristen. Bland de utrotningshotade karaktärsdragen som är viktiga för oss kristna, och kanske särskilt oss adventister i Sverige, räknar Hybels upp: mod, disciplin, vision, uthållighet och kärlek som är barmhärtig, rakryggad, uppoffrande och radikal. Den som undrar om något av detta verkligen har med karaktär att göra får läsa boken. Några enkla kom-igånggrepp och mål förklaras, och jag får lust att försöka en gång till. God karaktär är inte resultatet av hårt, ensamt arbete. Den dumpas inte heller hejdlöst över oss av den helige Anden. God karaktär är frukten av att vi låter den helige Anden arbeta i oss medan vi möter vardagen och livet. Vem är du när ingen ser dig? RAINER LAMMINPÄÄ KVINNORNAS EVANGELIUM Författare: Mary Ellen Ashcroft Förlag: Libris Perfekt julklapp! Jag unnar varje kristen att läsa denna bok som berättar om kvinnornas situation på Jesu tid. Ashcroft beskriver en fiktiv, men mycket möjlig, samling av kvinnorna som följde Jesus. De träffas i Betania, hemma hos Maria och Marta, sabbaten då Jesus är död. Kvinnorna genomlider sorgen tillsammans och berättar för varandra om sina möten med Jesus, om vad de hört honom säga. De delar skräcken och sorgen, sina innersta känslor. Jag har aldrig hört någon beskriva kvinnornas fruktansvärda situation på Jesu tid på ett liknande sätt. Det är lättläst och rörande, samtidigt som författaren imponerar genom sin bibeltrogenhet och sitt kunnande. Detta är ingen feministbok, utan snarare ger den ännu en sida av Jesus. Vi möter revolutionären och helaren, men först och främst den vän som älskar djupast. En fängslande bok, fylld av ahaupplevelser. KARIN LUNDBERG TRO I PSYKOTERAPI Författare: Göran Bergstrand och Carl-Erik Brattemo Förlag: Libris En bok för alla intresserade av själavård och psykoterapi. Författarna är båda aktivt kristna och har en gedigen samlad erfarenhet som psykoterapeut respektive psykoanalytiker (vilket också märks i ordförrådet, en hel del facktermer används). De samtalar med varandra i brevform om trons roll i psykoterapi och tar upp olika frågeställningar som tex Vågar jag som kristen gå i psykoterapi? Riskerar jag att få min tro analyserad sönder? Hur påverkar terapeuten den andliga processen? Författarna närmar sig frågorna på ett personligt sätt, låter oss få del av sina egna utvecklingsprocesser, både andliga och psykiska. De tar också upp konkreta fall de själva mött i sitt arbete, fall som belyser och klargör teorierna. För min egen del tyckte jag det var mycket intressant att få en inblick i terapins och psykoanalysens värld, en värld där inställningen till religion och tro varierar från totalt avståndstagande (kristendomen som en illusion eller en neurotisk process) till inställningen att tron alltid befrämjar psykisk hälsa. De flesta terapeuter, menar författarna, anser nog att religiösa frågor faller utanför det terapeutiska arbetet. Trots detta visar de på hur psykoterapi oftare tycks leda till ett intresse för trosfrågor än tvärtom. När psyket läks öppnar sig nya dörrar... Detta var särskilt spännande att läsa om. Ett tema författarna återkommer till flera gånger är skillnaderna och likheterna mellan kristen själavård och sekulär psykoterapi. Båda är former för omsorg om människan och riktar sin omsorg mot det som är människans inre, men ändå kan de aldrig helt sammansmältas, de är skilda behandlingsformer. Boken utmynnar trots detta faktum i en uppmaning till själasörjaren att öka sin kunskap om det andliga - de behöver ständigt berikas av varandra för att fördjupa förståelsen av orsakerna till mänskliga svårigheter. För alla som är intresserade av kristen själavård borde alltså den här boken vara givande! ROSE-MAY STAGLING SMÅRS 17

18 Julhälsningar från fjärran länder Svenskar boende i andra länder på vår jord sänder här sina helghälsningar till läsarna. Framtidshopp i Kongo Kära vänner, när vi kom till Kongo första gången 1951 fanns det endast en liten kyrka och en brevskola i vår närmaste stad Butembo. När vi nu har återvänt finns här tio församlingar med medlemmar och bara en pastor! Vi har just anlänt, fått våra papper klara efter mycket arbete och redan börjat leta virke för att bygga om kyrktaket vid vårt center i Rwese. Här är regnigt och vägarna leriga och gropiga. Efter ett halvår av inbördeskrig har både missionens och människornas ekonomi utarmats. Landet heter nu Demokratiska Kongo (fd Zaire). Nu när allt återgår till det normala är det härligt att se verket gå framåt igen. Vi beräknar att stanna här i tre månader. Varma jul och nyårshälsningar till er alla! Era vänner i Afrika, Elsie och Willow Palm Guds verk utvecklas Varma julhälsningar till alla vänner och syskon i Sverige! Vi har nu anpassat oss till vårt nya liv i England och trivs bra. Vädret är mildare här, men det är svårt att hitta svenskt knäckebröd! Bertil är ofta på resa men har förmånen att se Guds verk gå framåt i flera världsdelar. Vi tänker på er och läser flitigt Missionären, som blivit en kär kontakt med Sverige. En God Jul och ett Gott Nytt År med Herrens rika välsignelser till er alla! Bertil och Rosanna Wiklander Tropiskt i Singapore Oäkta svenskar hälsar Jul och nyårshälsning till alla kära vänner i Sverige! Ida, Vigdis och Willy Aronsen, ungdomsledare i Norska Unionen, Oslo. Samt Carina, Heidi, Anita, Marianne, Maj-Britt och Björn Ottesen, distriktspastor i Danska Unionen, Ringsted. (Foto:W.A) Frids- hälsning från Etiopien Vi önskar alla våra syskon i Sverige en God Jul och ett Nytt år som Gud får välsigna med frid och endräkt i hem och församling. Bed för Etiopien! Birgitta och Roland Kazen Specialleverans till jul Här kommer ett julkort från varmare breddgrader, helt utan snö. Vi är kvar här i Afrika Elfenbenskusten, och allt är väl. Båda pojkarna går i skolan nu, och väntar på sitt lilla syskon som ska komma runt julafton. Vi önskar er alla en fin juletid och framför allt ett riktigt gott nytt år, Många hälsningar från familjen Pohl Ingrid & Helmuth med barnen Johan och Konrad God Jul och Gott Nytt År 18 Här i Singapore njuter vi av den tropiska hettan varje dag. Äntligen tycks luften ha blivit klar efter alla skogsbränder som härjat i området. Ingvar arbetar i det multinationella företaget Casco Products AB som chef för forskning och utveckling i den asiatiska regionen. Heidi tar hand om barnen, deltar i olika frivilliga verksamheter och undervisar i Svenska Skolan. Barnen läser vid den kanadensiska skolan. Vi önskar våra vänner, släktingar och alla andra en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! Ingvar och Heidi med barnen Amanda,9, Fabian,5 och Melker 2 år, alla med efternamnet Lindh Fysisk och andlig värme Sol, möteskampanjer, sandstränder, församlingstillväxt, palmer, andligt liv, orkaner, framgång för budskapet, vulkaner, andens eld, turkosfärgat vatten, dop, värme året runt, aktivitet i församlingarna, vänliga människor St Kitts, Västindien i ett nötskal. Vi önskar Missionärens läsare en välsignad Jul och ett Gott Nytt År. Vera och Raymond Delding

19 UNG TRO Den dyrbara gåvan Butiken på hörnet har alltid varit lite av ett mysterium. Jag är inte gammal, men så länge jag kan minnas har den haft samma ägare, Peter. Pappa säger att butiken är den äldsta i hela stan och har gått i generation från far till son. Sedan mitten av 1800-talet har butiken ägts av samma familj. Det är möjligt att det är förklaringen till att det finns så många konstiga saker i butiken. Jag skulle kunna stå i timtal och titta in i skyltfönstret på alla guldringar, silverskrin, bronsstatyer, porslinsfigurer och alla andra mystiska föremål. En vintereftermiddag stod där en liten flicka med den lilla pannan tryckt mot det kalla fönstret. Hennes stora ögon studerade varje dammigt föremål som om hon sökte någonting alldeles speciellt. Till slut drog hon den nu blåfrusna pannan ifrån glaset, gick med självsäkra steg mot dörren och öppnade den. Längst in i butiken, förbi bokhyllan, teaterrekvisitan, och alla trädgårdslamporna, var disken. Bakom disken satt Peter. När flickan närmade sig disken vaknade han. Det hände att han slumrade till då och då. Kan jag få titta på det blåa pärlhalsbandet i fönstret? frågade flickan. Peter drog undan draperiet som hängde bakom skyltfönstret och plockade fram halsbandet. Stenarna glimrade och låg vackert mot Peters grova händer. Perfekt, sa flickan, skulle du kunna slå in det åt mig? Är det en gåva? frågade Peter med en undrande röst. Ja, till min syster. Hon tar hand om mig. Detta blir den första julen sen mamma dog. Hur mycket pengar har du? frågade Peter. Jag har tömt min bank, sa flickan medan hon knöt upp en näsduk och tömde ut en handfull mynt på disken. Peter tittade fundersamt på henne. Tog halsbandet och tittade på priset. Hur skulle han kunna berätta för henne? Blicken från de oskyldiga blåa ögonen slog honom som smärtan från ett gammalt sår. Ett ögonblick, sa Peter och klev in i den lilla verkstaden längst in i affären. Vad heter du förresten? Rebecka Andersson När Peter var kom tillbaka låg ett tjusigt litet paket i hans hand, inslaget i lila papper och med en rosett av grönt sidenband. Varsågod, sa Peter, och tappa nu inte paketet på vägen hem. Hennes leende gick inte att ta miste på när hon gick ut genom dörren. Det var något med lilla Rebecka som rörde om i Peters minnen. En gång i tiden, för inte så länge sedan, hade Peter varit kär i en flicka med samma blonda, nästan gula, hår och havsblåa ögon. Pärlhalsbandet var faktiskt tänkt som en present till henne en gång i tiden. Men en regnig natt slirade en lastbil på den hala vägen och hans livs kärlek dog. Drömmarna krossades och meningen med hans liv försvann. Sedan dess har Peter levt i ensamhet med sina sorger. Visserligen var Peter alltid artig och bjöd på bra service till sina kunder men efter stängningsdags fylldes hans värld med tomhet. Hans försök att glömma det förflutna gjorde bara att han sjönk djupare och djupare i sin ensamma värld. Rebeckas blåa ögon väckte nytt liv i hans minnen. Under de följande tio dagarna tog julförsäljningen ordentlig fart. Den lilla butiken fylldes av folk i jakt på ovanliga presenter. När den sista kunden hade gått sent på julafton, pustade Peter ut. Men kvällen var inte riktigt över för hans del. Dörren öppnades och in klev en ung kvinna. På ett oförklarligt sätt insåg han att hon såg väldigt bekant ut. Håret var gult som av guld och de stora ögonen var djupt blåa. Utan att säga någonting plockade hon fram ett paket ur sin handväska. Försiktigt öppnade hon det lila paketet och strax låg pärlhalsbandet glimrande framför honom. Kommer det här ifrån din affär? frågade hon. Peter höjde sin blick och svarade ja. Är stenarna äkta? Inte den bästa kvaliteten, men ja, de är äkta. Kommer du ihåg vem du sålde det till? En liten flicka, hon hette visst Rebecka. Halsbandet skulle vara en present till hennes storasyster. Hur mycket är stenarna värda? Priset, sa han med en allvarlig stämma, är en sak mellan mig och kunden. Men Rebecka har aldrig haft mer än några få kronor. Hur kunde hon betala för dem? Peter packade in halsbandet igen. Det lila papperet vek han noga efter de gamla vecken. Hon betalade det högsta priset, hon gav allt hon hade. Tystnad fyllde den lilla butiken. Han såg kyrkklockan genom fönstret, som nu började slå. Klockans ringande, paketet på disken, frågan i flickans ögon och den konstiga känslan av förnyelse kämpade oförklarligt i mannens hjärta. Allt hade kommit till honom genom kärleken av ett barn. Men varför gjorde du det? Han räckte henne gåvan. Det är julafton, sa han, Och det är min olycka att jag inte har någon att ge någonting till. Kan jag slå följe med dig hem och önska dig en god jul vid din dörr? Så blev det. Den dagen som för så mycket hopp med sig, gick Peter och en flicka vars namn han ännu inte lärt känna ut ur affären. Den snötäckta staden var fylld av glada, julfirande, människor som sökte sig hem för att fira tillsammans med sina familjer. Fulton Oursler Översättning: David Cederström Nystart med Ungdomsläger NYÅR PÅ TROSTEBACKEN den 28/12-4/1 19

20 UNG TRO Dejligt på ungdomsträffen i Vejlefjord Jag hade tänkt att skriva en intervju med helgens talare, men jag tappade bort honom i folkmängden, så istället kommer en liten resumé av helgen. För oss svenskar så kan man kanske inte säga att träffen varade hela helgen, utan bara på lördagen. Vi kom nämligen fram till Vejlefjord först vid ett-tiden på natten efter att ha åkt med buss och färja större delen av dagen. Tyvärr var vi tvungna att åka igen kvart i sex på söndag morgon, på grund av den långa vägen hem. Alla hade kanske fått mer ut av helgen om Matkön blev en naturlig plats för idkandet av sociala kontakter. det hade legat mer centralt, alltså lite närmare Sverige och Norge. Självklart var det praktiskt ur den synvinkeln att det fanns en mässhall några få kilometer ifrån skolan och att alla bodde på samma ställe. Helgens gästtalare var Laurence Turner, en bibellärare från Newbold. När han ställde sig på podiet tänkte jag och många andra att han såg ut som ett sömnpiller. Inget illa menat, men efter den knappa sömn man fått under natten, så verkade han inte vara rätt person för att hålla mig vaken. Men man ska aldrig döma hunden efter håren. Laurence Turner hade en äkta brittisk humor och ett engagerande sätt att tala. Jag blev positivt överraskad. På eftermiddagen kunde man välja mellan att spela fotboll eller ta en promenad ner till fjorden. De fotbollstokiga danska pojkarna utgjorde större delen av deltagarna i den sporten, det verkade vara sådär lagom lerigt på plan. Sedan var det några olika seminarier, bla ett om bön som helgens talare hade. Det var väldig intressant. Kvällen innehöll en konsert med Andrum, Triangelos och Whitnessing. Det var med andra ord mycket gospel, och körerna var mycket duktiga. En del av Andrums sånger hade några av oss haft privilegiet att ha hört lite av i bussen på väg ner. Efter att konserten var slut fanns det ännu en chans för alla sportiga varelser att svetta bort energin. Mässhallen förvandlades från mötesplats till spelplaner för volleyboll. För icke sportsugna fanns det ett kafé nere i skolans matsal och lekar i aulan. Det var ett bra tillfälle för att prata med dem man bara sagt hej till eller få utlopp för den energi som samlat sig under mötenas gång. Tack Vejlefjord för en dejlig helg! Kathrine Öster MULTIMEDIATÄVLING Den smittande tron Genom den digitala revolutionen kommer framtidens arbetssätt för församlingarna att väsentligt förändras. Den nordiska konferensen Den smittande tron som hålls i februari i Göteborg utlyser en tävling där man utmanar deltagarna att illustrera en tanke, en sång eller ett tema eller att bereda mark för en predikan. Inslagen ska vara två sju minuter långa och ha en evangeliserande karaktär en ovan kyrkobesökare ska känna igen sig. Det finns även tankar på att samla bidragen på en video som kan köpas och användas i utåtriktat församlingsarbete. Premierade deltagare får då ersättning. Presentationstekniken kan vara bildspel, multimedia, datorgrafik och video. En jury av branschfolk inom reklam och media kommer att bedöma de insända bidragen och presentera vinnarna på konferensen. Hänsyn tas till produktionens nytänkande, kreativitet, val av teknik (tillgänglighet), tydlighet och innehåll. Grundtanken är att man i produktionen ska kommunicera med en betraktare som inte är van vid kristen tro och tradition. Tre förslag ska premieras och dessutom delas ett antal hederspriser ut. Priser: 1:a pris Polaroid sprintscan 35LE - film diascanner 2000dpi 2:a pris Polaroid påsikt/diascanner 13x18 cm 3:e pris presentkort på dataprogramvara Mer information fås från e-post: willow.creek@nybygget.se Tävlingsbidragen ska sändas till MIM, Skaraborgsvägen 25, Borås, senast den 7 januari. Om du vill delta är det viktigt att du tar del av reglerna för tävlingen. Ungdomsavdelningen önskar er alla en rasande God Jul och ett fantastiskt Gott Nytt 98!! 20 PÅSKLÄGER I SLUSSFORS den 9 13/4