Haitis nya era s. 2 3

Transkript

1 VÅR 2010 Haitis nya era s. 2 3 Nyheter världen runt s. 4 5 En månadsgivares reseerfarenheter från Kenya s. 6-7

2 2 VILLE JUURIKKALA GENERALSEKRETERARE PENTTI KOTOARO: Uppmuntrande omsorg Jag diskuterade nyligen med en av våra givare om hjälparbetet i Haiti. Han hade gjort två större donationer till barnen i Haiti. Jag ville berätta för honom vad man kan få till stånd med donationerna i ett så kaotiskt läge som det var efter jordbävningen i landet i januari. Han ställde en viktig fråga: Behövs det fortfarande mera hjälp i Haiti?. Jag berättade att det behövs eftersom återuppbyggandet är en enorm uppgift, men jag fortsatte genast efter med att berätta att i t ex södra Afrika är barnens situation lika dålig och att hjälpen som kommer in till dessa länder jämfört med Haiti bara är små droppar. Vi fortsatte prata om finländarnas lust att hjälpa. Han berättade att han upplevt nödåren på 1930-talet och sa att när man gått omkring och tiggt vet man vad det innebär att behöva hjälp. Han sa att han nästa gång skulle ge en gåva till Afrika. Nu har det gått fyra månader sedan jordbävningen i Haiti och hjälpen når hela tiden allt större mängder behövande. UNICEF tillsammans med sina samarbetspartners delar dagligen ut vatten till miljoner mänskor och skolgången har kommit igång på många håll, till största delen i tält och med hjälp av andra tillfälliga lösningar. Epidemier har man klarat sig undan. Vaccineringskampanjen som påbörjades i februari når en halv miljon barn. Det var bara ett par exempel på vårt arbete. Regeringarna, privatpersonerna och samfunden har understött hjälparbetet för haitierna berömvärt väl. Så också i Finland. Tack för att ni bryr er. HAITI: från nödhjälp mot en bättre framtid för barnen Jordbävningen den 12 januari 2010 ödelade Haiti totalt. Över mänskor dog och ca tre miljoner mänskor omgavs av kaos. Hälften av dem är barn. För att Haiti ska lyckas återhämta sig efter den värsta naturkatastrofen i landets historia behövs det massiva internationella insatser. UNICEF arbetar med att hjälpa barnen i Haiti. Tillsammans med de övriga FN- och andra organisationerna påbörjade vi vår hjälpinsats i Haiti omedelbart. Arbetet delades upp mellan de olika organisationerna i kluster som fokuserar på olika behov. Tack vare samarbetet sker det inte överlappningar och arbetet görs så effektivt som möjligt. UNICEF fick i uppgift att leda vatten- och sanitetsgruppen samt närings- och utbildningsgruppen. Tillsammans med Rädda barnen ansvarar vi för barnskyddet. Första hjälp och förebyggande De första veckorna koncentrerade vi oss på att hålla mänskorna vid liv och skydda barnen. Vi distribuerade rent vatten, näring, medicinsk utrustning, tält för tillfälliga sjukhus samt presenningar Skolgången är den bästa traumavården. Utgivare: Finlands UNICEF rf Ansvarig redaktör: Liisa Susiluoto Arbetsgrupp: Minna Karvinen, Sari Saraste, Eija Oksanen, Sanna Meriläinen Layout: Point Panic Oy Tryckeri: Laine Direct Oy UNICEF/CARA /Ronald de Hommel CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN: Flickan bär en säck på sitt huvud i staden Paoua. UNICEF distribuerar bl a vacciner och skolmaterial till området. Tillverkat av papper, som har beviljats EU:s miljömärke reg.nr FI/11/1, levererat av UPM UNICEF/NYHQ /SHEHZAD NOORANI Finlands UNICEF, Brädgårdsgatan 6, Helsingfors tfn (09) , fax (09) information@unicef.fi

3 UNICEF/NYHQ /ALICE SMEETS 3 Över 30 % av barnen i Haiti var undernärda redan före jordbävningen. för att bygga tillfälliga logement. Dessutom begav vi oss ut på gatorna för att leta efter barn som kommit bort från sina föräldrar och vi såg till att de kom i säkerhet. En ny början kräver arbete Så småningom börjar nödhjälpen gå över i återuppbyggnad. Man är tvungen att börja nästan allt från början i Haiti, så arbetet är inte lätt. UNICEFs arbete delas in i tre delområden: 1. Utbildning: barnens utbildning är nyckeln till samhällets utveckling. 2. Barnskydd: det är av största vikt att skydda barnen för våld och utnyttjande. 3. Näring: över 30 procent av barnen i Haiti var undernärda före jordbävningen en tredjedel av dödsfallen bland barn under fem år beror på undernäring. Barnen önskar att de kunde få börja skolan Utbildningen är ett av de viktigaste delområdena. Tusentals skolbyggnader förstördes i jordbävningen och Haitis utbildningsministerium har bett UNICEF om hjälp att ordna utbildningen bättre i framtiden. Före katastrofen gick bara hälften av barnen i skola, nu strävar man ambitiöst efter att alla barn ska få en egen pulpetplats. Fr o m början av april har skolor som klarat sig med mindre skador på skalvområdet, öppnat sina dörrar, men det behövs många nya skolor. Som en tillfällig lösning har UNICEF med sina samarbetspartners levererat 3000 fullständigt utrustade tältskolor. Dessutom har vi distribuerat 3700 lekoch rekreationslådor som ger barnen en känsla av vardag också i svåra tider. Sammanlagt ca barn har redan fått skolmaterial samt lekoch rekreationsutrustning. Vi har frågat barnen i Haiti om deras önskemål för framtiden och den överlägset viktigaste saken för dem var att få börja skolan. Bra så. Om vi klarar av att garantera rätten att få gå i skola åt varje barn i Haiti, vet vi att vi samtidigt ger nycklarna till en bättre framtid åt hela landet. Gåvorna möjliggör hjälpen Hjälpaktionen är utmanande och den går inte att förverkliga utan givarnas stöd. Hittills har Finlands UNICEFs insamling för barnen i Haiti redan hämtat in över 1,3 miljoner euro. Ett varmt tack till alla givare! Så här hjälper UNICEF i en nödsituation Rent vatten och hygien Smutsigt vatten och dålig hygien sprider dödliga sjukdomar, t ex diarré. Vi ser till att mänskorna på katastrofområdet har tillgång till rent vatten och ordentliga latriner. Vi distribuerar bl a vattenreningstabletter, vattenkanistrar, hinkar och hygienförpackningar till dem. Dessutom reparerar vi vattensystem och bygger latriner. Hälsa och näring Vi vaccinerar barnen mot mässling och andra livsfarliga sjukdomar. Vi delar ut A-vitamin, maskmedicin och malarianät till barnen. Vi ser till att undernärda barn får näringstillskott, t ex jordnötspasta och näringsrik UNIMIX-gröt. Utbildning Att så fort som möjligt få börja gå i skola igen är den bästa traumavården för barn, eftersom de vardagliga rutinerna inger trygghet mitt i kaoset. Vi grundar tillfälliga skolor på katastrofområdet. Vi utbildar lärare i hur man känner igen traumatiserade barn så att vi kan ge barnen rätt sorts vård. Vi distribuerar bl a pulpeter, stolar, svarta tavlor och skolmaterial till skolorna. Skydd I katastrofsituationer kommer barnen ofta ifrån sina föräldrar och de riskerar bli utnyttjade. Vi tar hand om barn som blivit ensamma. Vi upprättar s k barnvänliga platser, där barnen kan leka, rita, pyssla och gå igenom det de varit med om i en trygg omgivning under en vuxens övervakning. Vi registrerar barnen och försöker hitta deras föräldrar.

4 Nyheter värl 4 UNICEF/NYHQ /SHEHZAD NOORANI, HAITI, 2010 UNICEF arbetar öve Här följer några exempel på vår Allt det här och mycket mer tack vare vår HAITI: Läkaren på universitetssjukhuset i Port-au-Prince undersöker babyn som ligger i en kyvös. Sjukhuset fick svåra skador under jordbävningen och patienterna vårdas nu i ett tältsjukhus. UNICEF distribuerar mediciner, utrustning och terapeutisk mat till de undernärda barnen. UNICEF/MLIA /GIACOMO PIROZZI, MALI, 2009 UNICEF/NYHQ /KATE HOLT, CHAD, 2010 MALI: Hälsovårdaren mäter omkretsen på barnets arm som en del av undersökningen om barnen i Koussama är undernärda. Den gröna färgen på bandet visar att barnet är normalviktigt. UNICEF stöder staten Malis storskaliga program för att förverkliga kvinnornas och barnens rättigheter. TCHAD: Ett barn som insjuknat i polio, får lära sig gå på nytt i huvudstaden N Djamena. Tchad är ett av de fyra länder där polio ännu förekommer. UNICEF har sparkat igång en omfattande vaccineringskampanj i Västafrika. Målet är att vaccinera 2,2 miljoner barn i Tchad.

5 5 den runt rallt i världen. t arbete för världens barn. gott har vi kunnat göra a givare. UNICEF/NYHQ /ANDREW CULLEN MONGOLIET: Förstaklassisten går hem från skolan i västra Mongoliet. Området har lidit av enorma snömängder och sträng kyla som i år varit t o m minus 50 grader. De svåra förhållandena har tagit kol på stora mängder boskap vilket ökat befolkningens arbetslöshet och fattigdom. UNICEF har distribuerat varma vinterstövlar till över barn samt mediciner och mat till de mest isolerade områdena. UNICEF/TIM BIRD UNICEF/NYHQ /CHULHO HYUN, UGANDA, 2010 INDIEN: I skolan Islampur i delstaten Bihar tvättar flickorna sina händer eftersom de vet att de då hålls friska och bättre kan delta i undervisningen. UNICEFs vatten- och sanitetsprogram bär frukt. Barnen berättar hemma om det de lärt sig i skolan och effekterna syns i hela samhället. UGANDA: Barnen leker på klätterställningen framför en tältskola i ett tillfälligt läger i Bududa-distriktet. Tusentals mänskor har förlorat sina hem p g a störtregn och lerskred. UNICEF distribuerar tält och rent vatten samt ger barnen en möjlighet att få fortsätta skolan.

6 6 EDWARD EDWARD KOJONEN KOJONEN Det är svårt att planera framtiden när man är fattig Erfarenheter från en unik Kenya-resa januari 2010 fick jag en unik möjlighet att I tillsammans med en annan helt vanlig månadsgivare, Krista Karhio, bekanta mig med UNICEFs verksamhet i Kenya. Under resan som varade en vecka fick vi se den hjärtskärande vardagen i Nairobis slumområde Kibera. Vi såg också de imponerande savannerna, där mänskorna dock lider mycket av torkan. Under resan filmade vi de kenyanska barnens liv för UNICEFs tvprogram som visades i mars. Under resans gång fick vi uppleva att en lycklig barndom inte är ett privilegium som gäller alla barn och att fattigdomen tvingar mänskor att leva en dag i sänder. Slumgränderna med sina lukter och sitt avfall, de otroligt långsamma resorna på dåliga vägar, de otaliga föräldralösa barnen och bristen på mat är saker som berättar om problemens omfattning. Dessa är tyvärr verklighet för miljoner mänskor varje dag. När man kommer från ett liv i överflöd i Finland är det ofattbart att märka hur lite en mänska behöver för att klara sig när det riktigt kniper. Samtidigt märkte vi personligen att det tyvärr inte finns några snabba lösningar på problemen. I Kenya samarbetar UNICEF med lokala myndigheter och övriga hjälporganisationer genom att förankra det gemensamma målet, att hjälpa barn, i allas verksamhet. Vi fick under resans gång se hur viktigt det är att hjälparbetet är professionellt utfört, precis som allt annat arbete. I Afrikas näststörsta slum, Kibera, finns det t ex ungefär hundra skolor som Skolan ger framtidstro huvudsakligen upprätthålls av hjälporganisationer. Efter att vi bekantat oss med ett par skolor var det förbluffande att märka hur olika standard skolorna hade. Personligen blev jag under resan övertygad om att det inte räcker med endast goda avsikter och vilja utan verksamheten måste vara långsiktig och professionell. I Kiberas slumområde deltar UNI- CEF som expert och finansiär i ett program som Kenyas regering genomför. Programmet går ut på att de fattigaste familjerna får ca 15 euro per månad i understöd, ett slags utkomststöd. Summan är liten men den hjälper familjerna att hanka sig fram. Också en såhär liten hjälp är otroligt viktig när samhället inte erbjuder socialskydd och när det inte alltid finns pengar ens till mat. Skolan ger framtidstro och med hjälp av den strävar föräldrarna efter att ge sina barn en bättre framtid eller åtminstone en daglig lunch. Från Nairobi fortsatte vår resa till savannen i distriktet Kajiado. Utöver värme från en sol som gassade lodrätt ovanför oss, ståtliga vyer och några vilddjur fick vi också träffa otroligt vackra och ståtliga massajer. Massajerna är nomader som lever i harmoni med naturen på savannen, men de är också totalt utlämnade åt den. Området har lidit av torka i fyra år, vilket resulterat i att det är brist på dricksvatten och mat, och mänskorna är undernärda. UNICEF deltar i ett program vars syfte är att ge kosttillskott och hälsovårdsservice åt un-

7 EDWARD KOJONEN 7 dernärda barn och mammor på området. På savannen vallar de långa smala färggrant klädda massaj-männen med sina stavar de kor och getter som finns kvar. Kvinnorna sköter om småbarnen hemma och de äldre barnen går i skola. Livsstilen är maklig och alla har sin egen klara roll. Ett sådant här liv känns i och för sig helt naturligt, men det binder också mänskorna att göra saker på ett och samma sätt. På Kenyas savann förstod jag konkret betydelsen av att särskilt flickor och kvinnor är utbildade, ty om inte saker förändras fortsätter och fördjupas svårigheterna. Förändringen är ändå fullt möjlig och ett bra exempel på det är de unga kenyanska kvinnorna som fungerade som våra reseledare. Utbildningen och deras arbete i en hjälporganisation gav dem möjlighet att själva välja bl a arbete, äkta man och antal barn. Kanske självklarheter i Finland, men inte i Kenya. Lördag var torgdag i Kajiado. Mänskorna hade lämnat sina lerhyddor och begett sig till den gemensamma samlingsplatsen för att bedriva handel och träffa bekanta. På hälsostationen i närheten av torget fick vi följa med hur undernärda barn och mammor vägdes och fick näringstillskott. Tackvare hjälporganisationerna och myndigheterna har massajbarnen fått möjlighet att klara sig ännu ett steg vidare i livet. I Finland är det lätt att vara cynisk och t o m ifrågasätta behovet av hjälp, men efter att ha sett ett barn som omkommit om det inte fått jordnötspasta, kan man inte annat än vara tacksam över sitt eget och sina barns liv. Jag kan inte heller låta bli att beundra mamman, som åtta månader gravid, regelbundet går den två timmar långa vägen till hälsostationen, med bara ett litet barn som sällskap. Å andra sidan förstår jag de kenyaner som med sin bristfälliga utbildning och sin dagliga mat-portion som består av te och en kopp med ris, inte kan, orkar eller klarar av att själva bryta sig loss från fattigdomens onda cirkel och planera sin framtid. Tack till UNICEF och de härliga medresenärerna för en oförglömlig erfarenhet! På resan blev Krista och jag övertygade om att UNICEF arbetar målmedvetet och långsiktigt med att hjälpa barnen och att våra månatliga gåvor gör skillnad. Resan fick mig också övertygad om att varje barn måste få tro på en bättre framtid, oberoende av hur tung vardagen är. Denna tro och den professionella verksamheten vill jag också i fortsättningen understöda med min egen lilla finansiella insats. Månadsgivaren Hanna Kolehmainen kommer från Åbo och är mamma till två små barn.

8 VEERA VIDENIUS EDWARD KOJONEN WANTED: Barnets rättighet att vara barn Kaffe, bananer, turism och ett fint klimat. Costa Rica är ett land där mycket är bra. International Banana Company och kaffeexportörerna gjorde landet förmöget redan på 1800-talet. Som ett exempel kan nämnas att alla har rätt till hälsovård, också utlänningar. Därför flyttar ofta de fattigare nicaraguanerna gärna över gränsen till Costa Ricas sida. Men varför behöver landet UNICEFs hjälp? 60 procent av barnen i Costa Rica lämnar grundskolan på hälft. Barnen som uteblir från undervisningen riskerar att hamna i brottsliga kretsar. Lek- och idrottsplatser eller kommunal ungdomsverksamhet finns inte. Pojkarna slutar skolan också för att försörja familjen trots att det är svårt att förtjäna ihop till sitt levebröd utan utbildning. Brottsligheten och gängen drar alltför lätt till sig ungdomar i den situationen. Tillsammans med polisen bekantade jag mig med Los Guido slummen som ligger bredvid San Jose. Områ- Obs. ny adress! det är lika stort som en liten stadsdel men kraftigt beväpnade poliser i skottsäkra västar patrullerar hela tiden på området. Veteranpolisen Mike och min namne Arttu berättade att gängmedlemmarna tvingar mänskorna på området att lyda under deras egna lagar. När gängmedlemmarna ser polisen skjuter de eftersom de vill göra klart vem som bestämmer. Det yngsta gänget kallar sig för Teletubbies och är 8-12 åringar. Varje år dör över tio barn på Los Guido området till följd av gängvåld. Ett av dem dog medan vi var på plats, en 14-årig gravid flicka. UNICEF har börjat förbättra barnens möjligheter till ett ordentligt liv med en väldigt lyckad taktik. Man samarbetar med polisen, Röda Korset, kommunerna och staten. Kommunerna och statsstyrelsen får stöd med att göra upp sina långsiktiga planer och tillsammans med polisen och Röda Korset tar man tag i problemen: Man försöker få barnen att stanna i skolan och borta från gängen. Jag träffade den f d gängmedlemmen Aaron som bor i Los Guido. Ynglingen hade halvt om halvt tvingats med i gängverksamheten. Efter att pojken övertalats att delta i ett väpnat rån, som ledde till att en vakt blev skjuten, var det inte lätt att försöka komma loss. Aaron har i alla fall lyckats och med hjälp av UNICEF och polisen har han kunnat hålla sig borta från gänget samtidigt som han hjälpt andra att undvika samma öde. Man har helt enkelt ordnat rekreationsmöjligheter för ungdomarna. På en plats där det är tryggt att leka tafatt eller spela fotboll. Utan att gängmedlemmarna tar bollen eller tvingar någon att komma med dem. Organisationen som Aaron grundat för barnen på området växer snabbt och hjälper redan tiotals barn varje dag. Det känns otroligt att barnen i ett land som Costa Rica saknar rätten att vara barn. Därför behöver landet UNICEFs hjälp. Arttu Harkki är radioredaktör och tv-programledare. Finlands UNICEF Brädgårdsgatan 6, Helsingfors tfn (09) fax (09) information@unicef.fi web: GE EN GÅVA Web: Ring: (15,11 / samtal + lna) Gåvokonton Nordea: OKO: Sampo: Aktia: