Strategier för ett ökat gående och cyklande

Transkript

1 Strategier för ett ökat gående och cyklande - en litteraturstudie om olika faktorers betydelse David Lindelöw

2 CODEN:LUTVDG/(TVTT-3202)1-58/2009 Bulletin - Lunds Universitet, Tekniska högskolan i Lund, ISSN Institutionen för teknik och samhälle, 249 David Lindelöw Strategier för ett ökat gående och cyklande - en litteraturstudie om olika faktorers betydelse 2009 Ämnesord: fotgängare, cyklist, cykel, påverkansfaktorer, färdmedelsval, litteraturstudie Referat: Denna rapport är resultatet av en litteraturstudie där olika faktorers påverkan på gåendet och cyklandet i en urban kontext har undersökts. Utifrån det studerade materialet har faktorerna delats in i grupperna individuella, externa samt resspecifika faktorer. Beslutsprocessen för genomförande av gång- och cykelresor har delats in i faserna resbeslut, färdmedelsval och vägval. De studerade publikationernas validitet och pålitlighet har bedömts. Effekterna av ett flertal faktorer, så som säkerhet och trygghet, är svåra att estimera då studier av dessa ej klargör hur graden av gående eller cyklande påverkas. Två viktiga slutsatser är att påverkansfaktorer för fotgängare och cyklister bör studeras ur ett användargrupperspektiv och att det finns ett antal faktorer som omnämns i de studerade publikationerna utan att valideras. Citeringsanvisning: David Lindelöw. Strategier för ett ökat gående och cyklande en litteraturstudie om olika faktorers betydelse. Lund, Institutionen för Teknik och samhälle, Trafik och väg, Bulletin - Lunds Universitet, Tekniska högskolan i Lund, Institutionen för teknik och samhälle, 249 Med stöd från: Institutionen för Teknik och samhälle Lunds Tekniska Högskola Trafik och väg Box 118, LUND, Sverige Department of Technology and Society Lund Institute of Technology Traffic and Roads Box 118, SE Lund, Sweden

3 Förord Denna rapport utgör den andra rapporten för ramprojektet HASTA (Hållbar Attraktiv Stad) och utgör grunden till det fortsätta arbetet med projektet Strategier för ökat och säkrare gående och cyklande. Rapporten syftar till att redovisa vilka validerade faktorer som påverkar graden av gående och cyklande. Ramprojektet HASTA drivs av Trafik & väg, Institutionen för Teknik och samhälle, Lunds tekniska högskola. I ramprojektet forskas kring staden och dess kvaliteter och problem. En baskvalitet är säkerhet, men andra viktiga kvaliteter som behandlas är trygghet, tillgänglighet, bekvämlighet och miljö. HASTA:s vision för den hållbara och attraktiva staden innebär en stad som tillgodoser, inom samhällets ramvillkor, dess invånares olika och skiftande behov, utan att äventyra framtida invånares behov. Samhällets ramvillkor definieras av ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Inom HASTA bedrivs olika projekt. Denna rapport är skriven för projektet Strategier för ökat och säkrare gående och cyklande. Vidare bedrivs forskning inom projektet Utveckling av hållbarhetsindikatorer och Hastighetsproblemet i svenska kommuner. HASTA finansieras av VINNOVA, Sveriges Kommuner och Landsting samt Vägverkets Skyltfond. Rapporten är skriven av David Lindelöw, med synpunkter och kommentarer från framförallt Åse Svensson, men även Till Koglin, Jutta Pauna, Hanna Wennberg och Lena Hiselius, samtliga vid LTH. Lund, september 2009 This report is written for the project HASTA (Sustainable Attractive City)

4

5 Sammanfattning Ett ökat gående och cyklande utgör en viktig komponent i den hållbara staden. Denna rapport är resultatet av en litteraturstudie där syftet varit att undersöka vilka faktorer som påverkar graden av gående och cyklande och vilka av dessa faktorer som har en bevisad effekt. De identifierade faktorerna har delats in i grupperna individuella, externa och resspecifika faktorer. Individuella faktorer innefattar kön och socioekonomi, men också de attityder, kunskaper och krav som resenären har; med externa faktorer menas framförallt klimat, väder och tid på dygnet; resspecifika faktorer inbegriper de faktorer som är av störst vikt när resan väl påbörjats, framförallt trafiksäkerhet och trygghet. Beslutsprocessen för gång- och cykelresor har delats in i besluten resbeslut, färdmedelsval och vägval. Litteraturstudiens tonvikt ligger på färdmedelsval, dvs. vilka faktorer som avgör valet av färdmedel. De publikationer som studerats har getts en bedömning utifrån kraven validitet och pålitlighet. Även de identifierade faktorerna har bedömts utifrån hur tydlig effekt de enligt publikationerna har. Det finns många faktorer som omnämns i litteratur, utan att deras påverkansgrad klargörs. Vissa faktorer, som till exempel säkerhet, kopplas ofta ej till effekten på färdmedelsvalet. Dessa två fakta tillsammans med resultatet av denna litteraturstudie utgör en god språngbräda för fortsatt forskning om strategier för ökat gående och cyklande. Summary An increased degree of walking and cycling is an important component in the sustainable city. This report is the result of a literature study with the purpose to examine which factors that affects the degree of walking and cycling and which of these factors that has a proven effect. The identified factors have been divided into the groups individual, external and travel specific factors. Individual factors include sex and socio-economy, but also the attitudes, knowledge and demands the traveler has; external factors are foremost climate, weather and the time of day; travel specific factors include the factors that are of the greatest weight when the trip already has begun, especially traffic safety and fear of crime and traffic. The decision-making for the walking and cycling trips has been divided into the parts trip decision, modal choice, and route choice. The literature study is concentrated on modal choice, i.e. factors that determine the choice of mode. The publications studied have been assessed based on the criteria validity and trustworthiness. Also the identified factors have been assessed with regard to the significance of their effect according to literature. There are many factors mentioned in the literature, without their degree of impact being clarified. Some factors, for instance traffic safety, are not often linked to their impact on modal choice. These two facts constitute a good base for further research on strategies for increased and safer walking and cycling. 2

6 Innehållsförteckning 1 INLEDNING BAKGRUND 1.2 SYFTE 1.3 AVGRÄNSNING DISPOSITION METOD FÖR LITTERATURSÖKNING GÅENDE OCH CYKLANDE I SVERIGE IDENTIFIKATION OCH UPPDELNING AV FAKTORER FOTGÄNGARES OCH CYKLISTERS KÄNNETECKEN UPPDELNING AV FAKTORER TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER OCH PERSPEKTIV FÄRDMEDELSVAL 5.2 TIDSGEOGRAFI EFFEKTER AV ÅTGÄRDER FÖR GÅNG- OCH CYKELTRAFIK PRESUMTIVA EFFEKTER AV ÅTGÄRDER 6.2 SAMHÄLLSEKONOMISK VÄRDERING AV EFFEKTER FAKTORER FÖR ETT ÖKAT GÅENDE INDIVIDUELLA FAKTORER 7.2 EXTERNA FAKTORER KLIMAT OCH TID PÅ DYGNET PÅVERKANS- OCH POLICYÅTGÄRDER RESSPECIFIKA FAKTORER TRAFIKSÄKERHET OCH TRYGGHET FYSISKA ATTRIBUT FAKTORER FÖR ETT ÖKAT CYKLANDE

7 8.1 INDIVIDUELLA FAKTORER 8.2 EXTERNA FAKTORER KLIMAT OCH TID PÅ DYGNET PÅVERKANS- OCH POLICYÅTGÄRDER RESSPECIFIKA FAKTORER TRAFIKSÄKERHET OCH TRYGGHET FYSISKA ATTRIBUT DESTINATION SLUTSATSER MATERIALETS PÅLITLIGHET 9.2 IDENTIFIERADE FAKTORER 9.3 BEHOVET AV EN SAMORDNAD STRATEGI DISKUSSION OCH FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ANVÄNDARGRUPPER STATISKA GRUPPER TEMPORÄRA GRUPPER FÖRÄNDRINGSPOTENTIAL YTTERLIGARE FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING REFERENSER

8

9 1 Inledning 1.1 Bakgrund Ett ökat gående och cyklande i de svenska städerna är en förutsättning för att uppnå en hållbarare och attraktivare stadsmiljö. En förändrad färdmedelsfördelning i riktning mot ett ökat gående och cyklande skulle bland annat också ge en ökad folkhälsa, en mindre klimatpåverkan, minskade bullerproblem och lägre utrymmeskrav för trafiksystemet i stadsmiljön om dessutom nya resor skapas skulle vissa gruppers mobilitet öka (jfr. Svensson, 2008). Utgångspunkten för denna litteraturstudie är att det finns en potential för ökat och cyklat gående i städer dels eftersom en stor andel bilresor är inom gång- och cykelavstånd och dels eftersom orter med liknande förutsättningar (vad gäller exempelvis klimat, topografi och urban struktur) kan ha väldigt olika färdmedelsfördelning (jfr. Nilsson, 1998). Dessa två premisser implicerar två frågeställningar: 1) Hur kan gåendet och cyklandet öka? Hur skall bilresor kunna ersättas med gångoch cykelresor? Här handlar det alltså om en förändrad färdmedelsfördelning, men en önskan kan också vara att skapa nya, hållbara resor främst då för grupper med låg mobilitet. 2) Vilka faktorer gör att en stad eller en region har en hög andel gående och cyklande? 1.2 Syfte Syftet med denna rapport är att med utgångspunkt i en litteraturstudie identifiera faktorer som är av betydelse för att uppnå ett ökat gående och cyklande i städer. De faktorer som identifieras i litteraturstudien skall utgöra en språngbräda för kommande delprojekt inom HASTA-projektet Strategier för ökat och säkrare gående och cyklande. 1.3 Avgränsning I ett antal källor föreslås att åtgärder för ökat gående och/eller cyklande samordnas med åtgärder som minskar nyttan och ökar kostnaden för biltrafiken. Här ligger dock fokus på utpräglade gång- och cykelfaktorer. Med säkerhet avses trafiksäkerhet, om inget annat anges. Rapportens del om trafiksäkerhet avgränsas till att behandla studier där säkerhet kan kopplas till en förändrad färdmedelsfördelning. Gällande säkerhetseffekter av enskilda åtgärder hänvisas till Jonsson et al (2009), Effektsamband för gående och cyklisters säkerhet litteraturstudie. 5

10 Fokus ligger på urbana miljöer, även om ett regionalt sammanhang bör vägas in för att inkludera exempelvis delresor till kollektivtrafik, som ofta sker med gång eller cykeln (Rystam 1998). Fordonstekniska aspekter såsom olika typer av cyklar har ej studerats. 1.4 Disposition Litteraturstudien inleds med en beskrivning av den metod som använts vid litteratursökningen (kapitel 2), sedan presenteras hur de undersökta faktorerna delats upp (kapitel 4). I kapitel 5 presenteras de teoretiska utgångspunkterna för studien; i kapitel 6 beskrivs hur effekter för gång- och cykeltrafik kan ges samhällsekonomiska mått. De resultat om faktorer som hittats vid litteratursökningen presenteras utförligt för gående i kapitel 7, för cyklande i kapitel 8 och syntetiseras i kapitel 9. I kapitel 10 ges förslag för fortsatt forskning inom området. 2 Metod för litteratursökning Metoden för arbetet har varit litteraturstudier, som genomfördes mellan februari och april Litteratursökningen inleddes med databassökningar i TRANSGUIDE, ELIN, ScienceDirect och Google Scholar. Fokus har legat på vetenskapliga artiklar ur tidskrifter om trafik, samhällsplanering, geografi och medicin. Ett antal forskningsrapporter och andra längre utredningar har också gåtts igenom. I studiens senare skede har mycket av litteraturen hämtats från källförteckningar och även genom tips från andra personer. Visst material har inte en koppling specifikt till gång- eller cykeltrafik, men har ändå inkorporerats för analys av till exempel färdmedelsval och olika användargruppers förutsättningar och preferenser. Fokus har legat på studier från Europa. Dock finns det mycket forskning gjord i Nordamerika varför en del material därifrån inkluderats. I första hand har studier från 2000-talet varit av intresse. Dock bygger ofta nyare material på tidigare relevant forskning, varför även studier från tidigare år gåtts igenom. I kapitel 3 har även data från den nationella resvaneundersökningen RES använts. 3 Gående och cyklande i Sverige I detta kapitel ges en översiktlig bild av gåendets och cyklandets omfattning i Sverige med avseende på ett antal faktorer såsom ärende, avstånd, bilinnehav och kön. Indata är 6

11 framförallt hämtad från databasen för den nationella resvaneundersökningen RES , där deltagarna fått dokumentera sitt resande under en hel dag. I tabell 1 nedan redovisas hur färdmedelsfördelningen ser ut för ett antal olika urval relaterat till alla resor. Bil (både som förare och passagerare) är det dominerande huvudfärdmedlet för alla huvudresor. Huvudresa avser hela resan från dörr till dörr med eventuella delärenden. En resa från bostaden till arbetsplatsen är en typisk huvudresa. Eventuella delärenden såsom lämning av barn på dagis räknas in som en del av huvudresan, förutsatt att resans slutmål är exempelvis arbetsplatsen. Det färdmedel som användes längst sträcka under resan utgör huvudfärdmedlet. Vid en huvudresa som består av en 2 km promenad följt av en 4 km bilresa är alltså bil huvudfärdmedel, trots att promenaden antagligen tar längre tid. För framförallt resor med kollektivtrafik och bil som huvudfärdmedel finns ett stort antal, så att säga, dolda delresor med andra färdmedel, framförallt gångresor till och från fordon (Melkersson, 2007). Tabell 1 Färdmedelsfördelning för olika urval i databasen för RES , relaterat till alla resor Huvudfärdmedel Alla resor [%] Till arbete eller utb. [%] Resor < 7 km [%] Ej bil i hushållet Gång Cykel Kollektivtrafik Bil För resor till arbete eller utbildning ökar andelen cykel och kollektivtrafik som huvudfärdmedel medan gång minskar, jämfört med förhållandet när alla resor inbegrips. Andelen bilresor förblir konstant. För resor som är under 7 km - inom rimligt cykelavstånd - är det istället framförallt gångresorna som dominerar än mer (jfr. Nilsson, 1998). Hushåll som saknar bil använder framförallt kollektivtrafik och gång som huvudfärdmedel. I tabell 2 redovisas hur andelen gång- och cykelresor varierar mellan könen och några av Sveriges kommuner och landstings kommungrupper. 7

12 Tabell 2 Andel gång- och cykelresor för olika SKL-kommungrupper i databasen för RES 2005/2006 Kommungrupp Andel gång [%] Andel cykel [%] Storstäder 28 8 Förortskommuner 21 5 Större städer Pendlingskommuner 20 9 Glesbygdskommuner 21 6 Kön Andel gång [%] Andel cykel [%] Kvinna 30 9 Man Noterbart är att kommungruppen Större städer har en betydligt större andel cykelresor än grupperna Förortskommuner och Glesbygdskommuner. Högst andel gångresor har storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö). För övrigt varierar andelen gångresor mindre mellan kommungrupperna. Kvinnor har betydligt högre andel gångresor än män; cyklandet skiljer sig i mindre grad. 4 Identifikation och uppdelning av faktorer 4.1 Fotgängares och cyklisters kännetecken Vid planering för och i studier av fotgängare och cyklister behandlas de två trafikslagen ofta som ett ( GC-trafik ). Även om det finns ett antal likheter, till exempel vad gäller utsattheten gentemot motorfordon och för väder och vind, så är det ibland viktigt att hålla isär fotgängare och cyklister både i studier och vid praktisk planering. Jonsson et al (2009) identifierar ett antal skillnader mellan fotgängare och cyklister. 1. Cyklandet är relativt ovanligt i förhållande till gång, alla är vi fotgängare från tid till tid, medan långt ifrån alla är cyklister. Cykeln används dessutom till längre resor än fotgängares resor och fördelningen av ärendetyper kan därför antas variera mellan de två färdsätten, och indirekt därigenom vilka som använder dem samt vad man har för förväntningar på sin resa. 2. Cyklister rör sig med högre hastighet än fotgängare. Detta gör att cyklisterna har längre stoppsträcka, fotgängare kan ju normalt stanna mycket snabbt, vilket ger en skillnad i möjlighet att undvika en olycka. Samtidigt blir konsekvensen av en olycka allvarligare om den sker i en högre hastighet. 8

13 3. Fotgängare och cyklister rör sig bara delvis på samma typer av ytor, t.ex. är trottoarer förbehållna fotgängare, medan det främst är cyklisterna man finner färdandes i vägbanan. 4. Skyddsutrustning: Cyklister använder till viss del hjälm som lindrar konsekvensen av en olycka, medan detta normalt inte förekommer bland fotgängare. Alla dessa skillnader gör att man i möjligaste mån fysiskt bör separera gående och cyklande. I denna rapport tudelas dessutom presentationen av faktorer för för fotgängare respektive cyklister. I kapitel 9 syntetiseras resultaten för gång- och cykeltrafik. 4.2 Uppdelning av faktorer Litteraturstudien handlar till stor del om att identifiera de faktorer som är avgörande dels för beslutet att gå eller cykla och dels för de faktorer som avgör kvaliteten av en påbörjad gång- eller cykelresa. Pikora et al (2003) delar in faktorer i huvudgrupperna fysiska och individuella faktorer. Fysiska faktorer avser egenskaper i den fysiska miljön och delas in i undergrupperna funktionalitet (främst gatuutformning), säkerhet, estetik och destination. Pikora et al undersöker ej individuella faktorer närmare och därför redovisas endast faktorerna motivation, intresse, stöd från anhöriga samt hälsotillstånd. McCormack et al (2004) använder en liknande uppdelning i en metastudie om sambandet mellan objektiva och subjektiva mått på den fysiska miljön och fysisk aktivitet. Faktorer för nytto- och rekreationsgående delas upp i grupperna funktionalitet, säkerhet, estetik och destination. Papadimitriou et al (2009) föreslår att resor analyseras uppdelat efter faktorer som påverkar innan resan påbörjas (off-road activities) och faktorer som påverkar när resan väl påbörjats (on-road activities). Enligt uppdelningen är de initiala faktorerna på en strategisk och taktisk nivå (se figur 1) och den påbörjade resan är på en operationell nivå. Även om figuren skall användas för analys av trafikanters beteende, används den också indirekt av trafikanten själv när denne skall göra en resa. 9

14 Figur 1 Analysordning för gångresor (ur Papadimtriou, 2009) I denna litteraturstudie har indelningen av relevanta faktorer gjorts med utgångspunkt från Pikora et al, McCormack et al och Papadimitriou et al. Faktorerna delas in i huvudgrupperna individuella, externa och resspecifika faktorer. Individuella faktorer är sådana som resenären intrinsikalt besitter såsom kön, socioekonomi, men också de attityder, behov och kunskaper som kan påverka färdmedelsvalet. Externa faktorer är sådana som inte beror av resenären och heller inte av den specifika resan, såsom väder, klimat samt tid på dygnet. Resspecifika faktorer avser sådana som påverkar upplevelsen av resan, såsom trafiksäkerhet och trygghet. Det finns ett antal faktorer som i litteratur (exempelvis Svensson, 2008) anges som viktiga för graden av gående och cyklande i en stad, men som är svåra att kvantifiera eller specifikt identifiera enligt principen åtgärd-effekt (jfr. Brundell-Freij & Nilsson, 2004). Ett typiskt exempel är trygghet. Det finns en gängse uppfattning om att detta fenomen är en indikator på hur gående och cyklande uppfattar och rör sig i sin omgivning, men dess tydligt subjektiva och kvalitativa karaktär gör det svåranalyserat. Effekter av (bland annat) detta fenomen har därför varit svåra att identifiera och precisera. Den föreslagna beslutsprocessen visas i figur 2 nedan; processen har indelats i faserna resbeslut, färdmedelsval och vägval. Resbeslut avser beslutet om resan skall genomföras eller ej. Här antas att det finns syften och ärenden som kan innebära både att en resa måste genomföras eller att det, tvärtom, inte är nödvändigt för att uppfylla syftet med en aktivitet. Externa faktorer såsom regn kan också göra att en resa ej blir av, framförallt om färdmedlet förutsätts vara gång eller cykel. Tonvikten i denna rapport ligger på beslutet om färdmedelsval. Vägval får framförallt antas vara intressant när resan görs de första gångerna eller när tillfälliga, externa faktorer förändrar det gängse vägvalet. RESBESLUT FÄRDMEDELSVAL VÄGVAL Figur 2 Beslutsprocessen för en gång- eller cykelresa som påverkas av de tre faktorgrupperna. 10

15 Det antas att de tre faktorgrupperna (individuella, externa och resspecifika) påverkar alla de beslut som tas när en resa skall genomföras. I figur 3 nedan presenteras en utförligare modell för beslutsprocessen, som antas bestå av tre delbeslut. Som framgår av modellen kan de tre faktorgrupperna påverka alla tre delbeslut. Alla resor som genomförts (även planerade resor som av någon anledning inte genomfördes) antas ge ny input till framtida resbeslut, färdmedelsval och färdvägar ( intryck & revidering ). Samma återkoppling sker till faktorgrupperna enligt samma resonemang. Graden av återkoppling antas minska med ett ökat vaneresande. Exempelvis antas att en van arbetspendlare ej påverkas i sitt färdmedelsval och vägval lika mycket som en person som skall genomföra en rekreationsresa med en ny målpunkt. Dock påverkas alla resenärer av vissa externa faktorer såsom ombyggnader i infrastrukturen och omvärldsfaktorer såsom bensinskatt och avdragsregler. Modellen har delvis utvecklats med utgångspunkt från den som presenteras i Nilsson (1998). Figur 3 Föreslagen modell för beslutsprocessen vid en (gång- eller cykel-)resa I kapitel 8 utvecklas resonemanget om beslutsprocessen och den kopplas ytterligare till faktorgrupperna och också till olika användargrupper inom gång och cykel. 5 Teoretiska utgångspunkter och perspektiv Det finns ett antal teorier och synsätt som kan användas för att analysera faktorer och efterfrågan gällande gång- och cykeltrafik. I denna litteraturstudie har fokus legat på 11

16 områdena färdmedelsval och tidsgeografi. Teorierna om färdmedelsval fungerar som en utgångspunkt för vidare studier av litteratur medan kapitlet om tidsgeografi främst syftar till att utgöra ett perspektiv. 5.1 Färdmedelsval Det antas ofta i färdmedelsvalsmodeller att individer väljer färdmedel enligt en nyttomaximerande princip. Då förutsätts att man tar rationella beslut på frivillig basis inför varje resa. Dock är vanans makt stor vad gäller val av färdmedel. Om vanemässiga färdmedelsval betyder att samma beslut tas om och om igen, kan man då anta att sådana val är frivilliga? Om ett val inte är på frivillig basis kan det vara svårt att påverka med rationella argument (läs: minskad reskostnad), eftersom individer tenderar att undervärdera relevant information. Resvanor bibehålls eftersom kostnaden för sökande och utvärderande av nya alternativ är för hög. Dessutom är nyttan av nya färdmedel relativt okänd för individen. Detta är speciellt sant om individen är styrd av en sträng tidsbudget till exempel föräldrar med småbarn (Gärling & Axhausen, 2003). Cao et al (2006) påtalar att färdmedelsvalsteori förutsätter att efterfrågan på resor beror på en efterfrågan på aktiviteter och inte på själva resan, vilket delvis gör det svårt att applicera på fotgängare, för vilka resan ofta är ett ärende i sig. Ärendet kan då vara motion eller rekreation, vilket kan antas gälla även cyklister. Även om många vanemässiga beslut har ett rationellt ursprung så försvinner denna rationalitet när beslutet tas om och om igen. Vanan att alltid använda samma färdmedel kan vara oberoende av ärende. Det gör att färdmedelsvalet blir ett val där endast ett alternativ ses som möjligt (jfr. Rystam, 1998). Aarts et al (1997) undersökte graden av cykelvana hos holländska studenter 1 och fann att en hög cykelvana gör att detta färdmedel väljs oberoende av ärende/resmål. Vanans makt gäller alltså inte bara bilister (jfr. Gärling & Axhausen, 2003). I en större enkätundersökning undersökte Noland (1995) hur pendlare i Philadelphiaområdet upplevde sin risk i trafikmiljön i förhållande till den reella risken och hur detta påverkade färdmedelsvalet. Oavsett vilket färdmedel respondenterna använde så ansågs cykel vara det riskablaste trafikslaget för arbets- och utbildningsresor (commuting). Respondenterna använder nödvändigtvis inte det färdmedel de tror är säkrast. Nolands resultat indikerar att en ökad upplevd risk för användning av ett visst färdmedel minskar chansen att detta färdmedel väljs. Dock minskar ej antalet dödsolyckor vid pendling i proportion till riskreduktionen. Förhållandet mellan reell och upplevd risk har också betydelse. Detta förhållande kan ha stora implikationer för olyckstalen. Om fler börjar gå eller cykla för att de upplever en minskad risk för dessa trafikslag, trots att den reella risken är oförändrad, ökar alltså antalet olyckor (jfr. Brundell-Freij & Nilsson, 2004). Dock kan ett ökat gående och cyklande minska risken för den enskilde trafikanten som väljer dessa färdsätt (Jacobsen, 2003). 1 Holländska studenter torde ju dock vara det mest cykelvana urvalet man kan tänka sig. 12

17 Cykeltrafik har enligt Nolands undersökning en negativ elasticitet: Vid minskad reell risk för cykel ökar cykeltrafiken med en större faktor (och vice versa). Vid ökad upplevd cykelrisk ökar andelen gående. Ökad upplevd risk kan minska sannolikheten att aktuellt färdmedel väljs, vilket skulle innebära att cykel och bil minskade sin färdmedelsandel. När upplevd risk för cykel minskar i annan grad än reell risk så ökar antalet cykelolyckor (ibid.). Rystam (1998) undersökte färdmedelsval för delresor till regional tågtrafik i Skåne. På basis av intervjuer med pendlare betraktades färdmedelsvalet som en valprocess i två steg där olika alternativ sorteras bort vid olika tidpunkter. I ett tidigt skede görs en sortering mellan färdmedel som betraktas som möjliga alternativ och färdmedel som betraktas som ej möjliga och i ett senare skede väljs det faktiska färdmedlet bland de alternativ som betraktas som möjliga. Rystams studie gjordes enligt dessa steg: Först undersöktes vilka faktorer som inverkar på om färdmedlet betraktas som ett möjligt alternativ, sedan vilka faktorer som inverkar på om färdmedlet faktiskt väljs bland möjliga alternativ. Resultatet visar att det är resenärens uppfattning om möjligheten att använda olika färdmedel som i mångt och mycket styr valet (ibid.). 5.2 Tidsgeografi Det kulturgeografiska teorifältet tidsgeografi kan användas för att analysera hur människor använder sin tid under dygnet. Med en så kallad individbana kan man illustrera hur en persons aktiviteter fördelas sig i tiden och i rummet (Hägerstrand, 1970). I figur 4 nedan ges ett exempel på en individbana för en hypotetisk persons aktiviteter under en viss tid. Om man applicerar den hypotetiska individbanan på en individs arbetsdag skulle (1) kunna representera bostaden, (2) förskolan 2 och (3) arbetsplatsen (Miller, 2005). En individbana manifesterar samspelet mellan befolkningens tid och verksamheters tidsefterfrågan (Åquist, 1992). Figur 4 Exempel på en tidsgeografisk individbana 2 På förskolan sker aktiviteten hämta/lämna barn. 13

18 Tidsgeografin skiljer mellan fasta och flexibla aktiviteter. En typisk fast aktivitet är arbete eftersom det vanligtvis är svårt att flytta från sin plats eller tidpunkt. Inköp är å andra sidan en aktivitet som är mer flexiblare i rum och framför allt i tid (Miller, 2005). Gehl (1996) delar upp uteaktiviteter i nödvändiga, valfria och sociala aktiviteter. Nödvändiga aktiviteter avser exempelvis att arbeta och är ofta även fasta aktiviteter, vilket gör att det handlar om nyttoresor mellan två fasta punkter. Valfria och sociala aktiviteter är ofta flexiblare i tiden och i rummet, vilket gör att resenären har andra preferenser och behov än vid de nödvändiga aktiviteterna (ibid.). Behovet att vara på en viss plats vid en viss tidpunkt benämns som en kopplingsrestriktion, fasta aktiviteter har starkare kopplingsrestriktioner än de flexibla och styr därmed en individs alternativa individbana (Miller, 2005). Äldre personer är mindre beroende av kopplingsrestriktioner, men å andra sidan är deras kapacitetsrestriktioner mer påtagliga både fysiskt och mentalt (Schwanen et al, 2000). Schwanen et al (2008) undersökte ett antal vardagsaktiviteter för män och kvinnor och fann att könen har olika antal flexibla/fasta aktiviteter och upplever dem också som olika flexibla/fasta. I Wunsch et al (2007) finns ett liknande resonemang, där man skiljer på rumslig och mental mobilitet. Rumslig mobilitet är den potential som en individ har att röra sig i rummet, medan mental mobilitet åsyftar den upplevda mobilitet man tycker sig ha, som för många grupper ofta är lägre än den faktiska, rumsliga. Gående och cyklande är båda transportsätt som är flexibla i det avseendet att de är oberoende av tidtabell. Dock gör en sträng tidsbudget med flera fasta aktiviteter i en följd att framförallt gång, men även cykel, ofta negligeras som alternativ. Kvinnor gör ofta resor med flera delärenden (till exempel hämta/lämna barn och inköp), vilket ställer höga krav och förväntningar både på framkomlighet och på fordonets tekniska egenskaper (Hakamies-Blomqvist & Jutila, 1997). Trots resor med flera delärenden använder kvinnor i stor utsträckning kollektivtrafik (RES ). 14

19 6 Effekter av åtgärder för gång- och cykeltrafik 6.1 Presumtiva effekter av åtgärder Alla de faktorer som undersökts i denna litteraturstudie antas vara sådana som inverkar på benägenheten att välja gång eller cykel som färdmedel. Dock kan åtgärder som förändrar faktorerna ge andra effekter än just en förändrad färdmedelsfördelning. Elvik (1998) identifierar ett antal effekter när förhållandena för gång- och cykeltrafik ändras. En åtgärd som exempelvis gör att bilister istället väljer att cykla ger dessa trafikanter en ökad risk i trafikmiljön, vilket är en aspekt som tydliggör komplexiteten som finns när det gäller ett ändrat färdmedelsval (jfr. Brundell-Freij & Nilsson, 2004). De flesta studier undersöker dock endast en specifik effekt eller konsekvens varför det är svårt att identifiera ytterligare effekter av åtgärder. Direkta effekter (individnivå): ändrat avstånd längs given väg ändrat avstånd till målpunkter ändrad hastighet för gång- och cykeltrafikanter ändrad hastighet för motoriserad trafik Systemeffekter (aggregerad nivå): ändrad restid (hastighetsnivå) ändrad olycksrisk ändrade vägvalsmöjligheter ändrad föroreningsnivå Konsekvenser för trafikanter: ändrad restid ändrat resmönster/vägval ändrat olyckstal ändrad omfattning av gång- och cykeltrafik ändrad upplevd trygghet ändrat hälsotillstånd Figur 5 Presumtiva effekter/konsekvenser av åtgärder för gång- och cykeltrafiken enligt Elvik Samhällsekonomisk värdering av effekter Framförallt cykling har ofta betraktats som ett trafikproblem som man måste åtgärda. Cykeltrafik har kopplats samman med låg trafiksäkerhet och har ekonomiskt nästan uteslutande setts som en kostnad. Till skillnad från infrastruktur för bil- och tågtrafik finns ej någon gängse metod för att samhällsekonomiskt värdera effekter av cykeltrafik. Även om det finns en allmänt utbredd uppfattning om att ett ökat gående och cyklande har positiva 15

20 effekter (miljö, folkhälsa, trafiksäkerhet) har det inte gett avtryck inom cost-benefit-analyser för infrastrukturinvesteringar. För att bättre kunna hävda cykelinvesteringars nytta har under senare år utvecklats modeller för att monetärt värdera sådana nyttor. (Dock verkar inte samma sak ha gjorts för gångtrafik, vars miljö- och hälsoeffekter också torde kunna värderas.) Dessutom kan det antas finnas en latent efterfrågan, dvs. att det finns vana och ovana cyklister som har en hög betalningsvilja gällande cykeltrafikåtgärder (jfr. Brundell- Freij & Nilsson, 2004). Personer som har en låg grad av mobilitet har också en latent efterfrågan på åtgärder; dock kan det vara oklart vilka åtgärder som åsyftas. Ljungberg et al (1987) föreslår ett antal faktorer som bör inkorporeras i generaliserad kostnad för cyklister. Av dessa är det framförallt faktorerna restid, fysisk ansträngning, olyckskostnad och rädsla för cykelstöld som är av intresse för samhället. I Elvik (2000) görs en genomgång av effekter för gång- och cykeltrafik som skulle kunna ingå i samhällsekonomiska bedömningar. Dessutom görs en ansats att värdera dessa effekter med lämpliga monetära värden. Elvik ifrågasätter om samhällsekonomiska kalkyler skall göras på basis av reskostnaden enligt konsumenters betalningsvilja, om denna vilja bygger på inkomplett information eller icke-rationellt beteende. Trafikanter underskattar exempelvis risken (alternativt riskkompenserar) i många situationer. Riskkompensation betyder att trafikanten anpassar sitt beteende till den nya trafiksituationen och därmed bibehåller sin tidigare risknivå. Externa effekter betecknas de nyttor eller kostnader som inte direkt tillfaller cyklisten eller som hon eller han i alla fall inte vet om eller tar hänsyn till i sitt resbeslut. Vissa effekter (exempelvis hälsa och miljö) kan därför vara både externa och internaliserade. Det beror på hur mycket cyklisten tar hänsyn till exempelvis hälsoeffekter vid sitt val att cykla. Om hon eller han inte alls eller delvis bryr sig om denna effekt tillfaller den samhället i form av minskade kostnader till följd av en ökad folkhälsa. Det kan också vara så att cyklisten inte kan uppfatta eller överblicka en effekt, vilket ofta är fallet för trafiksäkerhet (Börjesson, 2009). 16

21 7 Faktorer för ett ökat gående Gång är i flera bemärkelser ett unikt färdsätt. Fotgängare utgör själva inte ett fordon och alla, som är fysiskt kapabla, är fotgängare. Det krävs ingen speciell kunskap eller tillstånd för att röra sig som fotgängare i trafikmiljön och därför börjar man gå som barn och när man blir äldre är gång ofta det enda sättet man har för att röra sig i utemiljön. Resor med alla andra trafikslag börjar och slutar i regel med en gångresa. Till följd av detta negligeras ofta en stor andel av gångresorna vid trafikanalyser, främst de till och från en hållplats eller en parkering. I fortsättningen när begreppen fotgängare, gående, gångresor används avses (om inget annan anges) resor när gång utgör huvudfärdmedlet, dvs. ej delresor till exempelvis hållplats. Risser & Wunsch (2003) påpekar att procent av alla bilresor i Europa är kortare än 1 km, vilket motsvarar en promenad på minuter. Det finns alltså ett stort antal resor där resenären börjar som fotgängare och också skulle kunna fortsätta som det. Trots att fotgängare utgör en speciell typ av trafikslag så behandlas de inte så i de modeller för förflyttning och beteende som används. Till skillnad från fordonsflöden, som antas befinna sig i fixa rutter, innehåller fotgängares resor en betydligt högre grad av slumpmässigt beteende. Papadimitriou et al (2009) menar att varje gångresa därmed kan ses som unik. Pasanen (1997) menar att man också måste acceptera att fotgängare gör misstag i trafikmiljön och därför också väga in detta vid planering och utformning. Faktorerna presenteras nedan uppdelade, så långt det är möjligt, enligt modellen i kapitel 4.2, dvs. i grupperna individuella, externa och resspecifika faktorer. 7.1 Individuella faktorer I detta kapitel behandlas de faktorer som individen ställs inför och beaktar när en resa skall genomföras. Faktorerna kan sammanfattningsvis sägas vara de preferenser, föreställningar och kunskaper som resenären har men också hur socioekonomi och kön inverkar på benägenheten att gå och cykla. Risser & Wunsch (2003) identifierar två grupper av fotgängare vars preferenser och behov är av vikt: De som redan går där till exempel de som är totalt beroende av gång som färdsätt ingår och de som inte går mycket, men som hypotetiskt säger sig kunna gå mer (istället för att exempelvis köra bil). Barn och äldre är grupper med stor andel gående och vars preferenser är särskilt viktiga. De som vänjer sig vid att gå i trafikmiljön som barn går också i större utsträckning som vuxen (jfr. Splitvision Research, 2008). Risser & Wunsch (2003) kallar fotgängare för andra klassens medborgare (second class citizens) delvis på grund av de föreställningar som finns om gångtrafik och vilka implikationer dessa föreställningar ger vid planering och i trafikmiljön. 17

22 De som i stor utsträckning redan går torde också ha en mer positiv syn på gående. Carnegie et al (2002) fann att personer som ägnade längre tid åt att gå hade en positivare uppfattning om sin urbana miljö än de som gick i lägre grad. McCormack (2004) diskuterar att det är möjligt att individer som är mer fysiskt aktiva också är mer medvetna om sin omgivning, snarare än att deras omgivning objektivt uppmuntrar fysisk aktivitet. Det kan alltså vara oklart vad som är den bakomliggande faktorn och vad som är effekten, vilket även är fallet i många andra studier. 7.2 Externa faktorer Externa förhållanden åsyftar sådant som varierar i tid och rum, som individen ej kan påverka inför en resa men som likväl inverkar på färdmedelsvalet, främst väder och påverkans- och policyåtgärder. (jfr. Bergström & Magnusson, 2003). Externa faktorer kan exempelvis göra att en individ väljer att inte gå trots att denne objektivt (med avseende på exempelvis nyttomaximering) borde göra det Klimat och tid på dygnet Envall (2007) fann i en enkätstudie om vägval för fotgängare i Leeds att andra vägar valdes under natten, jämfört med dagen, för transport till samma målpunkt. Deltagarna angav i undersökningen att faktorer som rädsla för överfall och närvaro av andra fotgängare blev viktigare under natten, medan genhet blev mindre viktigt än under dagen. Den tid på dygnet, under vilken resan görs kan alltså påverka vägvalet eller färdmedelsvalet Påverkans- och policyåtgärder Påverkans- och policyåtgärder kan vara ett effektivt sätt att öka antalet gång- och cykelresor. Det finns dock få vetenskapliga studier som analyserar de kort- och långsiktiga effekterna av exempelvis mobility management-kampanjer. Möser & Bamberg (2008) försöker i en kvantitativ metastudie analysera effektiviteten hos så kallade mjuka åtgärder inom transportområdet, såsom resplaner för företag, reklam för kollektivtrafik, bilpooler och kampanjer för att ändra människors resvanor. Det finns dock ingen allmän definition av begreppet mjuka åtgärder, vilket gör det svårt att avgränsa metastudiens omfattning. Möser & Bamberg påpekar att benämningen mjuk ofta används för skilja sådana åtgärder från hårda, infrastrukturella åtgärder, men att mjuka åtgärder ofta inrymmer just hårda åtgärder. Exempelvis så innehåller kollektivtrafikkampanjer ofta även åtgärder på nätet och infrastrukturen. Mjuka åtgärder kan också handla om att ändra människors värderingar och attityder (ibid.). Alla de 141 utvärderingar som Möser & Bamberg gått igenom använder kvasiexperimentella metoder, vilket gör att både den interna och externa validiteten är låg. Författarna efterlyser därför att mer vetenskapliga utvärderingar görs i framtiden. Trots dessa avigsidor skattas den genomsnittliga effekten hos kampanjerna vara att andelen resor 18

23 som ej sker med bil ökat från 39 till 46 procent. Dock utröns ej hur effekten fördelas på gång- och cykeltrafik. Inom ramen för WALCYNG-projektet gjordes en studie av 16 st. informationskampanjer om gående och/eller cyklande. Endast hälften av kampanjerna hade utvärderats i efterhand. Effekterna var enligt utvärderingarna mestadels positiva. Dock gör kampanjernas olika strategier att det endast kan göras en kvalitativ jämförelse (Vermeulen, 1997). 7.3 Resspecifika faktorer I detta kapitel behandlas resultat om faktorer som påverkar när en resa väl är påbörjad. Fokus ligger på påverkan från samhället och den fysiska omgivningen. Givetvis påverkas ändå dessa faktorer av individens/resenärens uppfattning och kunskap om dem, fast här beskrivs främst faktorer som existerar, så att säga, oberoende av användarens perceptioner. Studier om trafiksäkerhet och fysiska attribut presenteras i den mån resultaten kan kopplas till faktorer som påverkar graden av gående Trafiksäkerhet och trygghet En trafikmiljö som av användarna upplevs som något osäker kan samtidigt vara en trafiksäkrare miljö än en miljö där det inte finns en tillräcklig osäkerhetskänsla inbyggd (Holmberg et al, 2008). Det kan dock vara svårt att kommunicera detta till användarna. Det handlar om diskrepansen mellan upplevd och reell risk en subjektiv faktor som ej överensstämmer med en objektiv (Noland, 1995). En miljö som på grund av en inbyggd osäkerhetskänsla är objektivt säkrare för fotgängare (och/eller cyklister) gör inte att fler går där, då de upplever miljön som otrygg. Ett exempel är att det upplevs som säkrare att korsa en gata vid ett obevakat övergångsställe, trots att den reella risken för fotgängare där är högre (Hydén, 2008). Vad gäller trafikolyckor finns stora likheter mellan fotgängare och cyklister vad gäller konsekvens vid olycka båda grupperna är oskyddade trafikanter. De flesta cykelolyckor i Sverige (knappt 70 procent) är singelolyckor, som beror på exempelvis fordonets eller underlagets kvalitet. Bland fotgängare är singelolyckor än mer dominerande (Svensson, 2008). 80 procent av fallolyckorna i Sverige som sker utomhus beror på beläggningens kvalitet. För äldre kan rädslan att falla vara förknippad med graden av deltagande i aktiviteter. En minskad mobilitet i utemiljön kan göra att det blir än svårare att bemästra upplevda hinder i gatumiljön, vilket kan öka risken att falla. För många äldre (och barn) är gång dessutom i många situationer det enda möjliga färdsättet och gör också att hälsan och deltagandet i samhället bibehålls (Wennberg et al, 2009). Enligt Ekman (1996) råder ett icke-linjärt samband mellan antalet gående/cyklande (exponeringen) och antalet olyckor. Detta beror delvis på att bilister förväntar sig fotgängare och cyklister vid korsningspunkter med höga flöden och därför anpassar sitt beteende (Jacobsen, 2003). 19

24 Begreppet trygghet kan beskrivas tudelat, genom en uppdelning i en emotionell och en kognitiv komponent. Den emotionella avser de perceptioner man har om risken för att en olycka inträffar (exempelvis oro) medan den kognitiva avser den upplevda sannolikheten av att en olycka inträffar. De flesta vet att sannolikheten att en flygolycka inträffar är låg; trots detta känner många sig otrygga vid tanken på en flygresa. Den emotionella komponenten i graden av trygghet har här ett övertag gentemot den kognitiva komponenten. Denna diskrepans och dess konsekvenser uppmärksammas dock ej mycket i den litteratur som gåtts igenom. Den påtagligaste konsekvensen av otrygghet är mobilitetskompensation, där resenären minskar sitt resande eller helt avstår från att resa (Holmberg et al, 2008). I figur 6 nedan redovisas vilka konsekvenser som sambandet mellan nivån av trygghet och säkerhet ger. Ekmans resultat (1996) visade på hur en trygghetsuppfattning som bygger på felaktiga föreställningar (gällande övergångsställen) om risk ger en falsk trygghet. Exempelvis Noland (1995) visar hur riskuppfattningen påverkar färdmedelsvalet, men det görs ingen uppdelning av fenomenet trygghet 3. Figur 6 Förhållandet mellan trygghet och säkerhet (ur Holmberg et al, 2008) Bernhoft & Carstensen (2008) jämförde i en enkätstudie preferenser och beteende hos äldre fotgängare och cyklister (70 år och över) med en annan grupp i åldern år. De två åldersgrupperna valdes ut med bakgrund av den stora skillnad i olyckstal som förelåg mellan grupperna. Studien genomfördes i två danska städer under Deltagarna tillfrågades om faktorer för deras välbefinnande som fotgängare och/eller cyklister, om trafiksituationer som upplevdes som farliga och vilka faktorer som avgjorde vägvalet när man går eller cyklar i sin hemstad. Frågorna kan sägas handla om aspekterna trygghet, trafiksäkerhet och vägval. Resultaten från enkäterna visar att 85 procent i den äldre gruppen går i sin hemstad på regelbunden basis jämfört med 95 procent i den yngre. De äldre lägger i sina vägval större vikt vid trottoarer medan de yngre prioriterar genhet. Kvinnor i båda åldersgrupperna undviker i högre grad tunnlar än män gör. I specifika trafiksituationer är de äldre mer benägna att korsa en gata vid ett övergångställe och att gå endast vid grön signal. Båda grupperna korsar i ganska hög grad en gata för att undvika en omväg, men delvis av två olika skäl. Äldre personer med dålig hälsa korsar en gata där de är för att det upplevs som 3 Begreppet trygghet har dessutom ingen direkt motsvarighet i engelskan. 20

25 för jobbigt att ta sig till ett övergångsställe medan yngre i större grad korsar en gata där de är eftersom det inte finns någon anledning att inte göra så (ibid.). Bernhoft & Carstensen konstaterar att äldres beteende i trafiken beror på behovet att vara säker, respekten för trafikregler samt låg tro på den egna förmågan. De yngre gör i större grad avvägningar i varje specifik situation där säkerhet och regelefterlevnad kan prioriteras ned till förmån för mobilitet. När man studerar resultatet av studien skall man ha i åtanke att den yngre gruppen i framtiden kanske inte kommer att ha samma beteende som dagens äldre (ibid.). Framtidens äldre kommer också, om deras transportvanor någorlunda bibehålls, att göra fler resor än dagens äldre befolkning. Dessutom har yngres och äldres resor ofta olika syften. Majoriteten av de äldre pendlar ej längre till arbete, deras resor är i högre grad för fritidsaktiviteter, som ej är så fasta i varken tid eller rum. Detta gör att deras krav och behov i trafikmiljön förändras (Schwanen et al, 2000). Envalls undersökning (2007) av invånares vägval i Leeds visade inga tecken på att korsningar som upplevdes som osäkra också undveks. Snarare var det så att rädslan för överfall bestämde vägvalet snarare än trafiksäkerhet. En tredjedel av de äldre trafikanterna (65 eller äldre) anser det vara svårt att vara fotgängare (Oxley et al, 2007). Wennberg et al (2009) undersökte i en före- och efterstudie hur äldre i staden Piteå reagerade på förbättringar av vinterväghållningen. Deltagarna fick i enkäter gradera hur man förhåller sig till utemiljön före och efter drift- och underhållsförbättringarna gjorts. Frågorna handlade även om hur säker man känner sig som fotgängare i trafikmiljön, hur frekvent man rör sig utomhus under vintern och vad som gjorde att man undvek att röra sig i utemiljön. Efterstudien kompletterades också med en fokusgrupp. Resultatet av enkätstudien visar att deltagarnas belåtenhet med utemiljön under vintern inte hade förändrats signifikant. De var samstämmiga om att förbättringarna av vinterväghållningen inte hade uppmärksammats av dem själva. Vad gäller mobilitet påstod 73 procent att de åtminstone ibland undvek att gå ut. Efter åtgärderna var andelen ungefär lika stor, 69 procent. På det hela taget minskade deltagarnas mobilitet efter åtgärderna. Dock ökade den upplevda trafiksäkerheten och anledningarna till att undvika uteaktiviteter ändrades (ibid.). Ståhl et al (2008) genomförde mellan 2002 och 2006 studier om äldres mobilitet i ett bostadsområde i Kristianstad. Författarna fann vid en sökning av litteratur från de senaste 5 åren väldigt få studier som handlar om äldres involvering i forskning om förbättring av utemiljöer. Den föreliggande studien använde sig av en mixed-method approach, där involvering av äldre (65 år och äldre) betonas. Dessutom deltog representanter från regionen, lokalpolitiken samt hyresvärdar. Dels genomfördes en enkätstudie, där äldre fick ange sina aktiviteter utanför hemmet och identifiera tillgänglighets- och säkerhetsproblem och dels genomfördes en deltagande observation, där äldres beteende och upplevelser observerades vid en promenad från bostaden till en målpunkt och sedan tillbaka till bostaden. 21

26 I enkätundersökningen (N = 338) svarade 97 procent av deltagarna att de gjort resor inom Kristianstad under studieperioden och nästan 50 procent hade gjort det dagligen. 23 procent angav att de inte deltar i aktiviteter i den grad de önskar och 21 procent tyckte att det var svårt att röra sig som fotgängare i studieområdet (ibid.). Gällande frågan om vad som upplevs som barriärer och riskfaktorer i utemiljön angavs undermålig snöröjning som det största problemet (65 procent av deltagarna). 50 procent tyckte att cyklisters beteende på delade gång- och cykelbanor och trottoarer var en riskfaktor. De förväntade svaren rädsla att falla, stort motortrafikflöde och korsande av gator angav betydligt färre som ett problem (ibid.). I forskningsprojektets sista fas frambringades förslag om åtgärder som skulle öka mobiliteten för de äldre i det aktuella området. Förslagen var bland andra separering av gående cyklister/mopedister, lägre hastighetsgränser, förbättrad snöröjning och bredare trottoarer med jämnare beläggning. Offentliga aktörer och andra intressenter hade förväntat sig större och mer kostsamma åtgärdsförslag. Istället efterfrågade de äldre småskaligare och mindre kostsamma åtgärder. Forskningsprojekt där användare involveras i arbetet tenderar att ge just resultat som har en god chans att faktiskt implementeras (ibid.) Fysiska attribut Tillgänglighet är med vilken lätthet man når aktiviteter i rummet och samhället. Lätthet kan översättas som ett minimerande av den generaliserade kostnaden för resan, med avseende på avstånd, restid, trygghet, kostnad etc. (Holmberg et al, 2008). Fysiska attribut avser de fysiska miljöfaktorer som inverkar på gående och cyklande och som kan påverkas av samhället, genom planering och byggnation. En god tillgänglighet förutsätter bland annat att det finns en fysisk möjlighet att med lätthet transportera sig till målpunkter i rummet för alla typer av och trafikslag och grupper. Tillgänglighet inkorporeras därför i detta kapitel. McCormack et al (2004) undersöker hur fysiska attribut i den urbana miljön påverkar graden av fysisk aktivitet bland invånarna. En metastudie genomfördes, där endast kvantitativa studier som undersöker sambandet mellan den fysiska miljön och fysisk aktivitet inkluderades. Två typer av studier gicks igenom, dels sådana som innehöll objektiva mått och dels sådana som innehöll subjektiva mått. Ett antal objektiva faktorer i de undersökta studierna var positivt sammanhängande med andelen som går till jobbet, såsom tillgänglighet, kontinuitet och trafikinformation. Dock framgår ej hur dessa faktorer definierats och mätts (ibid.). Pikora et al (2003) undersöker ett antal fysiska faktorer som påverkar graden av gående, men även cykling. Faktorerna delas in grupperna funktionell, säkerhet, estetik och destination. Dessutom nämns individuella faktorer, men de undersöks inte närmare i studien. Med hjälp av en Delphistudie och intervjuer med experter identifierades faktorerna personlig säkerhet, gatumiljöns attraktivitet och estetiska kvaliteter samt tillgängligheten (närheten) till målpunkter i närområdet som viktiga för graden av gående. 22