REGIONALA VÄRDEN I VÄLLSTA. Järvakilens prioriterade natur-, kultur- och rekreationsvärden inom FÖP-området Vällsta

Transkript

1 REGIONALA VÄRDEN I VÄLLSTA Järvakilens prioriterade natur-, kultur- och rekreationsvärden inom FÖP-området Vällsta

2 2

3 REGIONALA VÄRDEN I VÄLLSTA Järvakilens prioriterade natur-, kultur- och rekreationsvärden inom FÖP-området Vällsta Syftet med denna rapport är att beskriva värden, mål och utveckling inom Vällstaområdet utifrån ett regionalt perspektiv. Rapporten som utgår från utredningen Järvakilen, prioriteringar av regionala värden i grönstrukturen, granskningsversion (Ekologigruppen och Akt Landskap ) har tagits fram i samarbete mellan WSP Samhällsbyggnad och Ekologigruppen. WSP har ansvarat för delarna Kulturmiljö och Sociala, rekreativa värden och Ekologigruppen för delen Biologisk mångfald. Rapportens uppställning och målbeskrivningar har anpassats till motsvarande arbete som genomförts för Runsahalvön i Järvakilsutredningen. Det övergripande perspektivet innebär att även områden utanför Vällsta tas upp i rapporten. Inom Järvakilen, i anslutning till Vällstaområdet ligger flera värdefulla natur- och rekreationsområden. Här finns också svaga länkar i kilen. I rapporten redogörs för värden inom Vällstaområdet och Vällstaområdets koppling till kringliggande områden och till Järvakilen som helhet. Kulturmiljövärden De bärande kulturhistoriska värden som präglar planområdet Vällsta är de farleder som varit lokaliseringsfaktor för bebyggelseetableringen i området. Längre fram i tiden kom landskapet att präglas av storskaligt jordbruk genom med stora sammanhängande ägostrukturer i området, vilket är ett resultat av markanvändningen på Bisslinge säteri samt en sammanslagning av mark inom byarna Antuna och Edsbyn och senare även Vällsta. Denna storskaliga markorganisationen bestod, förutom herrgårdsbebyggelse med tillhörande parker, av de underlydande torpen, alléer, vägsystem samt stora sammanhängande åkrar. Järnålderslandskapet De byar som dominerat landskapet under förhistorisk tid är Vällsta i söder, Bisslinge i öster och Ed norr om planområdet. Bisslinge etablerades under äldre järnålder medan Ed och Vällsta kom till något senare. Under äldre järnålder blev man mer eller mindre fast boende eftersom man omkring Kristi födelse hade introducerat ett intensivare odlingssystem med tillförsel av gödsel, vilket ledde till ett permanent åkerbruk och fast bebyggelse. I den här delen av landet indelades marken med stenmurar, så kallade stensträngar, i åker/äng (inägomark) och betes- och skogsmark (utmark). Dessa stensträngar finns kvar i landskapet än idag. Genom att studera dem kan man sluta sig till hur marken disponerades under tidig järnålder. Även om det inte finns några kända stensträngsförekomster i Vällstaområdet kan man utgå från att denna markorganisation var rådande där, eftersom de förekommer såväl söder, öster som norr om det aktuella området. 3

4 4 Kulturmiljö värden i ett regionalt perspektiv

5 Både Ed och Bisslinge är strategiskt belägna längs en farled som har nyttjats fram till en bit in i järnålder. Farleden sammanlänkade Harvaviken i Mälaren med farledsystemet söderut genom nuvarande Edssjön, Norrviken och Edsviken, vidare ut i Saltsjön. Från Harvaviken och norrut ledde farleden fram till Gamla Uppsala och även Sigtuna. Längs med dessa farleder ligger ett antal fornborgar från äldre järnålder. På Runsahalvöns norra spets ligger Runsa herrgård som under äldre järnålder var en mycket betydelsefull befäst stormannagård. Byarna inom Vällstaområdet har sannolikt dominerats av stormannagården. I anslutning till land- och vattenvägarna uppstod broar och vadställen. På de platser där landvägar korsade vattenlederna bildades ofta mötesplatser. Där uppstod tidigt centrala maktfästen. Edet vid Ed är en sådan plats. Under tidig medeltid anlades sockencentrum där med kyrka. Säteri- och storjordbrukslandskap Under stormaktstiden fick Bisslinge säterirättigheter. Gården fick en ståndsmässig manbyggnad med tillhörande trädgård och park. En allé anlades och ett antal torp etablerades på godsets marker. Det var ett storskaligt manifesterande landskap som växte fram med omfattande sammanhängande åker- och ängsarealer med ett rikt inslag av ädellövträd, enligt adelns stilideal. Säterianläggningen är karakteristiskt belägen på en udde i Edssjön, exponerad mot Eds kyrka på sjöns motstående sida. Godsets inflytande över landskapet begränsas inte bara till storhetstiden under 1600-talet. Det har fortsatt att prägla området in i modern tid. Idag finns det stora antalet dagsverkestorp som försörjt gården med arbetskraft, bevarade i skogsbrynen på byns marker. Dessa torpmiljöer präglas i motsats till godsen av småskalighet, diskretion och anspråkslöshet. På godset var det en ständig rörelse, bland annat vallning av kreatur och transporter av vinterfoder, spannmål, ved, och människor. Dessa flöden skedde på det lokala vägnätet och stigarna. Det lokala väg- och stigsystemet var sammanlänkat med den regionala infrastrukturen som ledde till betydelsefulla noder såsom sockencentrum, handels- och marknadscentrum samt Bergslagen. I Bergslagen fanns rikets största handelsvara järnet och för att försörja den stora arbetskraften krävdes en ständig ström av förnödenheter. Kommunikationer Både Ed och Bisslinge är belägna strategiskt längs en farled som har nyttjats fram till och med järnålder. Farleden sammanlänkade Haraviken i Mälaren med farledsystemet söderut genom nuvarande Edsjön, Norrviken och Edsviken, vidare ut i Saltsjön. Från Haraviken ledde farleden till Sigtuna och Gamla Uppsala. Längs med farlederna etablerades centralbygderna med ett pärlband av byar. På höjdpartierna i anslutning till farleden byggdes fornborgarna under äldre järnålder. På Runsahalvöns norra spets ligger Runsa herrgård där det under äldre järnålder låg en mycket betydelsefull befäst stormannagård. Stormannagården dominerade sannolikt byarna inom Vällstaområdet under förhistorisk tid. Det äldre vägsystemet utgör stommen för dagens kommunikationsnät även om en del rätningar och förändringar har gjorts. Den så kallade Mälarvägen som löper centralt genom det aktuella området mellan Upplands Väsby tätort och väg 267 har rätats ut. Fragment av den äldre vägsträckningen ligger dock kvar i anslutning till respektive väg. 5

6 I anslutning till land- och vattenvägarna uppstod broar och vadställen. På de platser där landvägar korsade vattenlederna bildades ofta mötesplatser. Där uppstod tidigt centrala maktfästen. Edet vid Ed är en sådan kulturhistoriskt viktig plats att uppmärksamma. Under tidig medeltid anlades sockencentrum med en kyrka på platsen. Storstadens omland Upplands Väsby har präglats och präglas fortfarande delvis av jordbruksproduktionen. Vällstaområdet är ett tydligt exempel på det. I samband med industrialismens intåg och järnvägsutbyggnaden vid mitten av 1850-talet, kom de nuvarande centrala delarna av Upplands Väsby att utvecklas till ett stationssamhälle dit mindre industriverksamheter sökte sig på grund av de goda kommunikationerna, billig tomtmark och, tack vare järnvägen, god tillgång till arbetskraft, Den första industrin som etablerades var Wäsby Verkstäder. Industrier har även funnits i anslutning till planområdet, såsom de tegelbruk som låg vid Sätra och på Edsby i Ed. Produkterna var väl anpassade till storstadens växande behov av livsmedel och byggnadsmaterial. I samband med flykten av arbetskraften från landsbygden till industrierna i mitten av 1800-talet och den stora efterfrågan på livsmedel i Stockholm, slogs byn Antuna, strax öster om Vällstaområdet, samman med grannbyn och bildade ett storjordbruk som på 1880-talet slogs samman med Eds by strax norr om det aktuella området. Gården kom att få ett stort markinnehav inom området, präglat av storskalighet och rationellt jordbruk. Idag har man anlagt en golfbana på Bisslinges tidigare åkermark även detta är ett svar på en viss efterfrågan från storstadsinvånarnas sida. Mål för kulturmiljön Utvecklingsmål för det historiska landskapet Vällstaområdets odlingslandskap, rikt på kulturhistoriska tidsdjup och ekologiska kvaliteter, bibehåller sin övergripande karaktär av jordbrukslandskap. de avtryck som människan, efter årtusenden av resursutnyttjande, har lämnat efter sig i landskapet i form av landskapsstrukturer och element samt fornlämningar är en vägledning i den fortsatta planeringen. de lägre partierna som nyttjas som odlings- och betesmark hålls öppen och de högre skogspartiernas utbredning på de högre belägna moränhöjderna bibehålls ny bebyggelse anpassas till den agrart relaterade byggnadstraditionen i anslutning till befintliga bytomter i höjdlägen. sprickdalslandskapets långsträckta topografiska struktur respekteras som en bärande karaktär. möjligheten att bedriva areella näringar baserat på jord- och skogsbruk, prioriteras. 6

7 Utvecklingsmål för det storskaliga jordbrukslandskapet Säterilandskapets rumsliga organisation, sociala struktur och historiska samband ska vara möjlig att uppleva och förstå i landskapet. säterilandskapets övergripande organisation med alléer, vägar, parker, trädgårdar samt dess storskalighet beaktas och nyttjas som vägledning i den fortsatta planeringen. säterilandskapets medvetet valda vyer, siktlinjer och blickfång är en kvalitet som tas till vara i planering och byggande. Barriärer som hindrar eller försämrar dessa visuella sambanden undviks. säterilandskapets karaktärsgivande och biologiska kulturarv i form av gamla, grova ädellövträd samt alléer ska värnas och förvaltas. vägnätet i säterilandskapet är fungerande och dess geometriska principer är vägledande för eventuella förändringar i vägmiljöerna. säterilandskapets monumentalitet ska inte överskuggas av nya mer dominerande anläggningar. Utvecklingsmål den sociala bebyggelsestrukturen Sambanden och kontrasten mellan torpen och de två gårdarna, Bisslinge och Vällsta, upprätthålls så att den sociala dimensionen i landskapet kan förstås och upplevas. skalväxlingarna i landskapet med den större sammanhängande odlingsmarken framför allt i anslutning till Vällsta och Bisslinge i förhållande till det småskaliga vardagliga landskapet i anslutning till torpen, förstärks och utvecklas. torpmiljöer som utgör dokument över torparnas villkor bevaras eller beaktas med stor hänsyn i den fortsatta planeringen. Utvecklingsmål kommunikationer Den äldre infrastrukturen i området bestående av vattenleder, vintervägar, vägar och stigar som varit nyttjad i planområdet, är en resurs som upprätthålls och stärks. tillgängligheten i landskapet genom det småskaliga äldre stig- och vägnätet upprätthålls och stärks i den fortsatta planeringen. 7

8 nya vägar anpassas till den äldre vägstrukturen genom lokalisering till höjdryggar i landskapet och till den historiska markanvändningen. dalgången som under förhistorisk tid nyttjades som farled kan upplevas genom att upprätthålla fri sikt längs med dalen, så att kopplingen mellan Mälaren och Edssjön fortfarande kan uppfattas. Biologisk mångfald De naturvärden och naturtyper som finns beskrivna inom FÖP-området Vällsta sammanfaller förhållandevis väl med de som bedöms vara prioriterade i Järvakilen (Ekologigruppen 2009). De naturtyper som bedöms vara prioriterade i Järvakilen är ädellövskogar, tallbarrskogar och naturbetesmarker. Värdefulla biotoper Utifrån metodik som finns beskriven i Järvakilen prioritering av regionala värden i grönstrukturen har fyra slag av biotoper prioriterats som särskilt värdefulla för Järvakilen; barrskog med gamla tallar, ädellövskogar, naturbetesmarker samt sjöar och vattendrag. Strategi för beaktande av de prioriterade biotoperna Mot bakgrund av de regionala värden som ovan beskrivits som de mest värdefulla inom Järvakilen, är det inom FÖP-området särskilt angeläget att vårda och utveckla de värden som är knutna till gamla barrskogar samt till vattendrag och våtmarker (se Naturvärdenas brister och möjligheter ). Övriga värden, främst de knutna till ädellövskogar och till naturliga gräsmarker, kan utvecklas i den mån detta knyter an till utvecklingen av andra värden, t.ex. utveckling av kulturlandskapet eller anläggning av en ny grönstuktur i anslutning till bebyggelse. Området kring Edssjön är i naturinventeringen (Ekologigruppen 2008) identifierat som ett helhetsområde med särskilt hög täthet av höga naturvärden. Detta bör tas tillvara som en god möjlighet att skapa ett landskapsavsnitt med särskilt höga kvaliteter för närboende. Inom, eller i direkt anslutning till programområdet finns samtliga de naturtyper som bedöms vara av regional betydelse representerade. För det aktuella FÖP-området är det framför allt de gamla barrblandskogarna, varav några är talldominerade, som kan komma att beröras av exploatering. Det är därför viktigt att få till stånd ett varaktigt skydd och lämplig skötsel för dessa. Med lite planering finns det förmodligen goda förutsättningar att ta hänsyn till dessa värden och till och med förstärka dem vid en eventuell exploatering av området 8

9 Spridningssamband, karta från från Naturvårdsanalys för Vällsta, Ekologigruppen,

10 Utvecklingsmål för värdefulla biotoper Järvakilen ska förvaltas så att de prioriterade biotoperna ges möjlighet att stärkas såväl till sin utbredning som sin ekologiska kvalitet. Habitatnätverk mellan de prioriterade biotoperna ska stärkas. Målet innebär, för barrskogar med gamla tallar, att värdefulla biotoper skyddas Då endast enstaka mindre habitat kan tänkas omfattas av skydd enligt skogsvårdslagen, står de flesta av barrskogens värdena helt utan skydd med skogsbruk som nuvarande markanvändning. En avgörande strategisk åtgärd är att skapa ett långsiktigt skydd för barrskogens värden. Ett sådant skydd kan eventuellt erhållas genom avtal med markägarna, annars genom någon form av områdesskydd enligt miljöbalken. Värdena bör skyddas så att de små habitaten på sikt kan utvidgas och så att sammanhängande habitatnätverk kan skapas. Målet innebär, för barrskogar med gamla tallar, att värdefulla tallbestånd sköts För att naturvärdena i de gamla tallbestånden ska bestå, måste dessa skötas, annars växer de med tiden igen med gran. Ljusöppna tallskogar är ur naturvårdsynpunkt mycket värdefulla och ovanliga miljöer som dessutom är en stor tillgång för människor att vistas i. Genom att göra dessa mer tillgängliga för allmänheten kan man även tillgodose naturvärdena som är knutna till dessa miljöer. Det är dock av stor vikt att död ved får förekomma i områdena. Målet innebär, för barrskogar med gamla tallar, att bergtäkter på sikt återbeskogas Bergtäkterna norr om Vällsta bidrar till en fragmentering av barrskogsmiljöerna som försvagar habitatnätverket för barrskog. Om det är möjligt bör dessa miljöer återställas med barrskog, som på lång sikt kan utgöra en viktig del av habitatnätverket och en buffertzon för de närliggande värdekärnorna. Målet innebär, för ädellövskogar, att grova solitära träd och allér vårdas Grövre solitära träd som till exempel ek kan frihuggas för att bli mer solexponerade vilket bland annat gynnar många hotade vedlevande insekter. Det är dock mycket viktigt att dessa träd inte beskuggas av bebyggelse eller liknande. Igenväxning av grova solitära träd är ett betydande problem och missgynnar många arter, vidare dör i många fall träden i förtid vid en allt för kraftig beskuggning. Alléer bör skötas långsiktigt och träden bör få utveckla en hög ålder. Död ved lämnas på eller invid de gamla träden i så stor utsträckning som möjligt. Målet innebär, för ädellövskogar, att slutna ädellövbestånd vårdas Slutna ädellövskogsbestånd kan iordningställas genom viss slyröjning för att öka ljusinsläppet till marken. Detta gör även skogarna mer attraktiva för folk att röra sig i dem. Viktigt är att man håller skogarna olikåldriga och att död ved får finnas i skogsområdena. Många av ädellövskogarna i området är i behov av naturvårdsröjning för att på sikt kunna bibehålla naturvärdena. Målet innebär, för naturbetesmarker, att naturbetesmarker och strandängar hävdas Naturbetesmarkerna ligger framför allt i anslutning till Edssjön och är under kraftig igenväxning. Med en återupptagen hävd skulle naturvärdena gynnas avsevärt och markerna skulle bli betydligt mer attraktiva för allmänheten att vistas i. Utöver betesmarkerna kring Edssjön ligger en mindre betesmark i det aktuella FÖP-området och utgörs av en relativt välhävdad gräsmark 10

11 Målet innebär, för vattendrag, att vattenkvaliteten förbättras Det finns ett program med åtgärdsförslag för förbättrad vattenkvalitet inom Oxundåns vattenvårdsförbund som kan ligga till grund för arbetet med vattenkvaliteten. Om ny bebyggelse eller nya verksamheter planeras inom tillrinningsområdet, måste ytavrinning planeras så att vattenkvaliteten i Edssjön inte försämras. Målet innebär, för vattendrag, att strandbiotoperna kring Edssjön restaureras I diskussion med markägare och brukare kan en diskussion föras om möjligheterna att hävda och helst också restaurera strandängar runt sjön. Målet innebär, för vattendrag, att reproduktionsmöjligheterna för groddjur stärks De många dammarna och närheten till Edssjöns stränder ger goda reproduktionsmöjligheter för groddjur. Om möjligt bör markanvändningen planeras så, i samråd med markägare och brukare, att skogsmark med gammal skog samt rikligt med död ved och block finns i dammarnas närhet, för att säkra övervintringsområden. Målet innebär, för vattendrag, att Hjältevadsbäcken restaureras I samband med FÖP-arbetet bör möjligheter studeras att återskapa bäckens tillflöden. Dikningsföretag bör kartläggas så att möjligheterna att lägga igen dräneringar kan kartläggas. Bäckens naturliga fåra bör öppnas upp. Arbetet måste ske i samråd med markägare och brukare. Utvecklingsmål för spridningssamband Spridningssamband och habitatnätverk för de prioriterade biotoperna ska stärkas. nätverket av biotoper stärks Habitatnätverken för de prioriterade biotoperna ska på sikt stärkas. Värdekärnor, där reproduktion kan ske av skyddsvärda arter, ska stärkas. Mellan dessa ska på sikt fler värdekärnor tillkomma, liksom spridningsöar av lämpliga biotoper för spridning. Inom FÖP-området finns främst goda möjligheter att utveckla habitatnätverket för barrskog med gamla tallar och i viss mån nätverket för arter knutna till ädellövskog. Groddjur och mindre vattenlevande djur kan gynnas av att habitatnätverk för vattendrag stärks, i FÖP-området främst Edssjöns stränder, viltvatten, dammar vid golfbanan och Hjältevadsbäcken. barriärer överbryggas En av de stora bristerna för barrskogsvärdena, är den barriär för spridning som Rotebroleden utgör. För marklevande djur måste passagen över (eller under) Rotebroleden säkras. Även för övriga organismer måste spridningssambandet över Rotebroleden planeras för. Mindre arter kan rimligen spridas bra där större skogsområden närmar sig varandra på ömse sidor. För vilt och smådäggdjur är det viktigt att dalgångarna förses med passager. Möjligheterna att skapa groddjurspassager under Rotebroleden bör undersökas för att på sikt skapa förutsättningar för ett sådant projekt. Passagen kan eventuellt kombineras med viltpassage. Groddjur bör hindras att passera på andra ställen än genom passage, då de annars högst sannolikt blir trafikdödade. I vattendragen är det värdefullt om vandringshinder för fisk kan undanröjas, vilket dock bör ske utan att skada kulturhistoriska värden. 11

12 Utvecklingsmål för stora, mosaikartade områden Det sammanhållna landskapsrummet med mosaikartad natur medför goda livsbetingelser för de arter som kräver stora ytor med en variation av biotoper, områden som blir alltmer ovanliga. Målet innebär, för stora, mosaikartade områden, att uppdelning bör undvikas Det landskapsrum som berörs av FÖP-förslaget bör så långt möjligt ej utsättas för ytterligare fragmentering (uppdelning). Förena biologiska värden med upplevelsevärden Om markanvändningen planeras med hänsyn till den biologiska mångfalden, kan detta kombineras med att särskilda rekreationskvaliteter också erhålls, särskilt upplevelsevärden knutna till skogskänsla samt orördhet och trolska miljöer. Större områden med denna typ av miljöer bör i första hand planeras där dessa upplevelsevärden kommer mest till sin rätt. Såväl dammarna som Edssjöns stränder har höga upplevelsevärden, som inbegriper såväl utblickar med vattenkontakt, som artrikedom och variation samt kulturlandskap. Åtgärder för biologisk mångfald bör därför samordnas med en utveckling av rekreationsvärdena, se nedan. Värdena kring Edssjön och Hjältarbäcken måste ses i ett helhetsperspektiv där också stråk och målpunkter för rekreation vägs in liksom kulturmiljövärdena Helhetsområden med värdefull natur I naturinventeringen beskrivs området kring Edssjön som ett s.k. helhetsområde, med en särskilt stor ansamling av höga naturvärden och med stor variation i naturtyper. De värden och den variation som finns kring sjön tillför en mängd kvaliteter som gör det särskilt attraktivt som rekreationsområde. Utvecklingen av denna del av FÖP-området bör ta fasta på möjligheterna att åstadkomma ett särskilt attraktivt område med höga värden för naturrekreation, biologisk mångfald och kulturmiljö. 12

13 Sociala värden och rekreation Landskapet med dess naturliga förutsättningar (topografi, berg- och jordar, sjöar mm), och otaliga lager av mänsklig påverkan utgör grunden för dagens rekreativa miljöer. Vällstaområdet tillhör de mer produktionsinriktade delarna av Järvakilen. Frånsett området kring Edssjön och Bisslinge golfbana nyttjas området idag knappast för rekreation. Längs Mälarvägen som förbinder Upplands Väsby med Rotebroleden och Järfälla, finns stenbrott, stora upplags- och verksamhetsområden, delvis dolda i skogen, samt kraftledningar och ställverk. Men här finns även produktionsmarker för jord- och skogsbruk. Detta produktionslandskap med teknik och industrianläggningar delar de mer orörda delarna av den gröna kilen i ett västligt och ett östligt kilstråk. Det västliga följer Mälaren och innehåller stora sociala och rekreativa värden med bl.a Ängsjö friluftsgård, de Geermoräner och kulturlandskapet vid Harva. Det östliga kilstråket omfattar kulturlandskapen kring Eds kyrka, Edsjön och godsen Vällsta och Bisslinge med tillhörande torpmiljöer. Inom denna del finns vandringsled och golfbanor men även produktionslandskap med jord- och skogsbruk. Det västra kilstråket längs Mälaren ingår inte i FÖP för Vällsta men för att kunna se samband och utvecklingsbehov berörs även detta. Identitet och upplevelser En tydlig identitet är knuten till vatten och skogslandskapet utmed Mälaren med Ängsjö friluftgård som en viktig rekreativ målpunkt. Friluftsgården nyttjas som utflyktsmål, för social samvaro, evenemang och som utgångspunkt för skogsvandring och rekreation vid och på vattnet. Här finns servering, badplats och spårsystem. Upplandsleden, som utgör ett regionalt värdefullt stråk, passerar förbi friluftsgården. Edssjön med omgivande sammanhållande kulturlandskap där kyrka, större gårdar och stränder erbjuder många olika typer av upplevelser. Kring Edssjön med Hjältartorp, Vällsta gård och Bisslinge finner man höga eller mycket höga värden för nästan alla de upplevelsevärden som behandlas i de gröna kilarna; kulturmiljö och levande landsbygd, artrikedom, trolska miljöer, utblickar och öppna landskap samt skogskänsla. Området utgör en värdekärna för rekreativa upplevelsevärden. Storlek och form Både norr och söder om Vällstaområdet finns områden markerade som svaga länkar i den gröna kilen. Området i norr kring Ed hanteras i andra plandokument och behandlas inte vidare här. I söder bildar Rotebroleden en tydlig barriär som skär av Upplands Väsbys kilområde från Sollentunas. Ett gemensamt planeringsunderlag och en samsyn kring planering i den svaga länken behöver tas fram gemensamt för Upplands Väsby, Järfälla och Sollentuna samt Vägverket. Det behövs flera tydliga och välplacerade ekodukter eller vägbroar för att möjliggöra passage av Rotebroleden både för människor och vilt, se även Biologisk mångfald ovan. Bredden på den gröna kilen inom FÖP-området är totalt ca 4 km inklusive Edssjön. Av dessa utgör ca 1.5 km centralt genom området av av tippar, bergtäkt, upplag och trafikstråk. Uppdelningen i två smalare stråk, ett västligt och ett östligt kilstråk är tydlig. De barriärer som Mälarvägen och de stora verksamhetsområdena utgör behöver brytas genom att flera öst-västliga grönstråk/spridningskorridorer säkras inom FÖP-området. 13

14 Möjlighet till detta finns bland annat längs den gamla farleden från Mälaren till Edsjön med öppen mark och skogen i söder. Detta stråk omfattar Edsjöns stränder, Bisslinge golfbana och med kopplingar både mot Antuna och söderut mot Molnsättra naturreservat. Ytterligare ett stråk bör säkras via Vällsta gård och över Kolartorp mot skogarna vid Ängssjö friluftsgård. Användare och nåbarhet Ängssjö friluftsgård har ett stort upptagningsområde och används av boende i såväl Järfälla som Upplands Väsby och Sollentuna. Bisslinge-Svartinge utgörs av golfbanor. Man kan passera genom golfområdet. Edssjöområdet används för promenader av boende i Rotebro. En framtida utbyggnad av Prästgårdsängen och Kairoområdet m.m. ökar värdet av dessa skogar och kulturmarker som rekreativa miljöer för promenader, motion och naturupplevelser. Vällstaområdet upplevs troligen svårtillgängligt och verksamheterna som störande, åtminstone under veckodagarna. Den rekreationsanalys som tagits fram i samband med FÖP-arbetet visar att det finns attraktiva och trevliga stråk att röra sig i genom landskapet. Det som i första hand saknas är vägvisning t.ex. i form av spårmarkering, tydliga entréplatser med möjlighet till parkering samt stig eller gångväg över fältet väster om Kolartorp och över Edsån. Tysta områden kommer att få allt större värde. Trafikbuller från E18, Rotebroleden/Stäketvägen och Mälarvägen sprider sig över skogsområdena. Till detta kommer industribuller från verksamheterna. Området kring Edssjön, Hjältartorp och Bisslinge (undantag skötselfordon) är förhållandevis skyddade från trafikbrus. Här finns anledning att beakta bullerspridning vid planering av verksamhetsområde vid Vällstatippen. T.ex så att mindre störande verksamheter placeras närmast rekreationsområdena. De ej exploaterade delarna av Vällstaområdet kommer i framtiden att få ökad betydelse som rekreationsområden. Inom kilen finns svaga samband, både rekreativa och biologiska som behöver förstärkas och utvecklas. Detta kan åstadkommas genom att bevara och stärka stråk längs vattendrag och genom genom odlingslandskapet samt genom att bevara och utveckla skogsområden. Barriärer som Rotebroleden/Stäketvägen behöver brytas med landskapsbroar och ekodukter både för människor och djur. Med en medveten grönstrukturplanering bedöms Vällstaområdet både kunna användas för verksamheter, boende och rekreation. Skogslandskapet, odlingslandskapet och vattenlandskapet innehåller viktiga rekreativa upplevelsevärden. För dessa olika landskap formuleras ett antal mål. Målen kan ses som en önskelista. Vällstaområdet ägs av två stora markägare. För att målen ska bli realistiska och genomförbara krävs en förankring och dialog mellan markägare, kommunens tjänstemän och politiker samt brukarna. 14

15 Rekreativa värden i ett regionalt perspektiv 15

16 Mål för sociala värden Utvecklingsmål för skogslandskapet Det sammanhängande skogslandskapet kring Ängssjö friluftsgård och Harva samt utmed Edssjön ska fungera som en rumslig enhet, en plats där man kan komma bort från stadens larm. Skogen ska även i framtiden kunna upplevas som en plats för återhämtning och för att främja den allmänna folkhälsan. Skogsområdena är känsliga för nyexploateringar som bryter upp sammanhängande skogsområden. Arealen för upplevelsevärdena orördhet och skogskänsla bör inte minska. Se kartor i rekreationsanalysen. Gammal skog (äldre än 100 år) bör inte avverkas utan lyftas ur den ekonomiska skogsbruksplanen och hanteras som natur- och rekreationsskog. Biotopskydd? Skogsbruket i området bör om möjligt ytterligare anpassas efter friluftslivets behov. Kalhyggen, av skogsmaskiner upprivna stigar och gallringar som blockerar stigarna undviks. (alt.bör allmänt utföras med särskild hänsyn till rekreationsvärden och för att utveckla en skog med både höga ekonomiska och rekreativa värden. En målsättning och plan för detta upprättas gemensamt av kommunen och markägarna). Större områden med orörd karaktär bör inte delas upp utan bevaras som sammanhängande områden. Vägar eller andra bullerskapande åtgärder bör undvikas nära eller genom de orörda och i rekreationsanalysen utpekade rekreativa värdekärnorna inom FÖPområdet. Skyltning och aktivitetsplatser underhålls och eventuellt nyanläggs för att leda besökare längs med huvudstråk, detta skapar utrymme för ostörda zoner som är en viktig kvalitet för vissa brukargrupper. 16

17 Utvecklingsmål för vattenlandskapet Höga upplevelsevärden kopplade till vattenlandskapet ska säkras. Mälaren och Edssjöns stränder ska vara nåbara för allmänheten i så stor utsträckning som möjligt. God kvalitet ska hållas vid badplatser och utsiktsplatser. En, i möjligaste mån sammanhängande, strandpromenad (enbart stigar) anvisas runt Edssjön. I första hand nyttjas befintliga stigar På några sträckor kan nyanläggning av stigar eller spänger bli aktuellt. Våtmarker i skogsområden och längs sjöar och vattendrag sköts och synliggörs på bästa möjliga sätt. Viktiga utsiktspunkter över vattenområden görs nåbara och siktlinjer mot vattnet hålls öppna (där de inte kommer i konflikt med t.ex. värdefulla träd). Badplatser rustas upp och håller en hög kvalitet vad gäller skötsel, faciliteter och service. Uthyrning av kanoter och småbåtar för allmänheten görs möjlig/bibehålls. Skridskobanor anvisas och sköts då vinterkylan medger detta. Utvecklingsmål för odlingslandskapet Upplevelsevärden kopplade till odlingslandskapet och en levande landsbygd håller en hög kvalitet och görs nåbar för allmänheten i så stor utsträckning som möjlig. Stigar upprätthålls och nyanläggs vid åkerkanten för att maximera upplevelsen av det öppna landskapet. Äldre brukningsvägar bevaras och nyttjas som rekreativa stråk Alléer, åkerholmar och brynzoner fortsätter att skötas på lämpligt sätt. Ålderdomliga odlingslandskap och beteslandskap med höga kultur- och upplevelsevärden sköts på ett sådant sätt att värdena bibehålls. Nyexploateringar placeras så att de inte negativt påverkar sammanhållna landskapsrum och upplevelse av landsbygd och/eller kulturlandskap. Ny bebyggelse infogas i landskapet på ett hänsynsfullt sätt och så att äldre strukturer inte bryts eller försvinner. Försörjningsmöjligheten för dem som brukar skog och åkermark får ej märkbart försämras. 17

18 Utvecklingsmål för besöksplatser och målpunkter Sociala, kulturella och natursköna målpunkter inom FÖP-området Vällsta är nåbara och håller god kvalitet. Skyltning utförs av särskilda platser och målpunkter inom området och några informationstavlor sätts upp. Det kan gälla kulturmiljöer, geologiska formationer, utsiktsberg, jätteträd mm. Information och kartor som anvisar rekreativa stråk och besöksmål görs tillgängliga på kommunens hemsida. Kartor upprättas i samråd med markägare. Utvecklingsmål för nåbarhet Skyltning från centrala Upplands Väsby, Eds kyrka, Bisslinge/Svartinge, och Antuna utförs så att besökare hittar vägarna ut i landskapet. Lämpliga platser för parkering anvisas Skyltar med vägvisning samt spårmarkering för rekreationsstråk (cykel respektive vandringsleder/promenadvägar) genom Vällstaområdet utförs i samråd mellan kommunen och markägare. Ridstigar, skidspår, cykelvägar och vandringsleder underhålls och särskiljs då det behövs för att undvika konflikt mellan olika brukargrupper. 18