Inventering av avrinningsområdet för Tailodviken hösten 2017

Transkript

1 Inventering av avrinningsområdet för Tailodviken hösten 2017 Tailodvikens inre del Ralf Wistbacka, Ywork consulting II

2 2 Innehållsförteckning 1. Inledning 3 2. Muddringsanmälan 4 3. Beskrivning av vattendraget Tailodviken Tailodvikens avrinningsområde Tailodpåttens avrinningsområde Södra delen av avrinningsområdet 8 4. Åtgärdsförslag Avslutning 13

3 3 1 Inledning Kolmen VYYHTI är ett samprojekt för tre landskap (Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten) med målsättningen att: Befrämja vatten- och miljövård i tre landskap. Förbättra vattendragens tillstånd genom restaureringar och genom att minska på belastningen. Stöda och hjälpa lokala aktörer vid valet av restaureringsåtgärder, vid planering och vid ansökan om tillstånd. Projektet förverkligas så att man ordnar workshops, exkursioner, kortkurser och seminarier. Modellvattendrag kartläggs och restaureringsåtgärder demonstreras. Projektet bistår med hjälp vid planering av restaureringsprojekt, vid genomförandet av åtgärder samt vid uppföljning av resultaten av åtgärderna. VYYHTI är ett samprojekt mellan tre landskap, eftersom åarna och älvarna från Suomenselkä rinner genom landskapen ut i Bottenviken och förenar projektområdet till en naturlig helhet. Projektet verkar på finska och svenska. Dess övergripande tema är att vattendragen betraktas som en funktionell helhet där särskild vikt läggs på att granska läget i vattendragens tillrinningsområden. Vattenvårdsåtgärder i tillrinningsområdet är i regel den enda vägen till en bestående förbättring av vattenkvaliteten i det berörda vattendraget. Projektet finansieras av EU:s jordbruksfond Tailodviken är ett vattendrag där villabor och andra naturvänner har noterat problem med vattenkvaliteten i form av humusavlagringar på vikens sandbotten. Humusämnen sköljs ut från skogen och deponeras på vikens botten. År 2016 var förekomsten av humus särdeles riklig men år 2017 har viken haft ren sandbotten (J. Höglund, pers.comm.). För att åtgärda problematiken har man primärt diskuterat en muddring av viken. En granskning av avrinningsområdet har dock inte utgjort en integrerad del av diskussionen. Av denna orsak bedömdes Tailodviken kunna utgöra ett bra modellobjekt för VYYHTIprojektet. En utredning angående möjligheterna att utföra vattenvårdsåtgärder i avrinningsområdet beställdes av projektet Kolmen VYYHTI, Tillsammans för bra vatten och miljö.. Projektstarten drog likväl ut på tiden och en första inspektion av viken gjordes först Den hade vikens botten likväl redan muddrats upp och de uppgrävda massorna fanns på vikens strand, varifrån de kördes bort. Muddermassorna användes för att konstruera en ny väg i närområdet. Eftersom avsikten med fältbesöket var att inventera avrinningsområdet för att se om där finns skogsdiken, som dränerar humusrika myrmarker, gjordes en första inspektion. Den gjordes en inspektion av hela avrinningsområdet. Motivet till granskning var uppgifter om att det kunde förekomma många och djupa skogsdiken i avrinningsområdet. Om så är fallet kommer belastningen på viken att fortgå och bortgrävandet av bottensedimenten år 2017 kan då inte medföra en varaktig förbättring av Tailodvikens tillstånd.

4 4 2 Muddringsanmälan En muddringsanmälan har lämnats in och behandlats av Södra Österbottens NTM-central Enligt muddringsanmälan skall 490 kubikmeter sand grävas från den södra delen av viken och användas för att anlägga en skogsväg i närheten av Tailodpåtten. Motivet för åtgärderna som nämns i muddringsanmälan förblir oklart eftersom muddringsblanketten (bilaga 1) inte innehåller något utrymme där man närmare kan motivera åtgärden. NTM-centralen har likväl tolkat situationen som att ett avlägsnande av någon form av olägenhet, i form av uppslamning, grund eller annan motsvarande olägenhet, föreligger. I anmälningshandlingarna finns ingen hänvisning till karteringar av naturvärden eller värdefulla habitat i området. På basis av uppgifter från sommarstugeägare handlar de olägenheter som förekommer främst om humusavlagring och uppslamning av vikens botten. Olägenheterna anses ha uppkommit för ca 20 år sedan dvs. på 1990-talet. Det förefaller således som om olägenheterna i viken inte förorsakas av att den är grund utan att av humusämnen sköljs ut från vikens avrinningsområde. I så fall vore det mer ändamålsenligt att utföra preventiva åtgärder i vikens avrinningsområde än i själva viken eftersom olängheter förorsakade av avrinningsområde skulle fortbestå. Ett sätt att förbättra behandlingen av motsvarande muddringsanmälningar skulle således vara att NTM-centralen skulle kräva att anmälaren bifogar en naturinventering till anmälan. I denna bör också ingå uppgifter om avriningsområdets tillstånd. I kombination med en motivering för åtgärden kan NTM-centralen då bättre bedöma om åtgärden kan ha avsedd effekt och huruvida den utgör en risk för lokala eller regionala naturvärden. Tailodviken före muddringen (ca år 2012). I söder syns rännilar/diken från våtmarker i söder samt från Tailodpåtten. Vid vikens inlopp ses ett stort område med strandklippor både under och ovanför vattennivån.

5 5 3 Beskrivning av vattendraget 3.1 Taildoviken Tailodviken i Pörkenäs är en öppen vik som går i nord-sydlig riktning. Vikens yta är ca 0,9 ha. På basis av de uppgifter, som ritats in på flygbilden (Jaana Höglund i e-post ), har den ingen tröskel vid utloppet men en avsnörning av klipporna i norr och söder torde minska på vattenutbytet med havet. Innanför klipporna finns ett område där djupet är 1,5-2 m. Därefter finns ett område med sandbotten där vattendjupet gradvis minskar till 0,3-0,5 m vid en tröskel av sandbankar. Längre in i viken finns en djupare del där vattnet är 0,5-0,7 m. Innerst i viken finns en grunt område med en liten sandstrand. Området nedanför villavägen är 0,2 ha stort - inbegripet sandstranden.viken omges av hällmarker. Invid viken finns 3 sommarstugor. På den södra stranden fanns en alskog; men den har kalhuggits. Tailodviken torde på basis av avsnörningen och den grunda tröskeln ha klassas som en flada i naturtillstånd år I själva muddringsanmälan från år 2016 finns inga relevanta beskrivningar av naturförhållandena år I en sådan kunde man ha klarlagt om sandstranden i vikens inre del är ett habitat som skyddas av naturskyddslagen samt beskriva naturförhållandena i strandskogen och på strandängen i vikens inre del. I NTMcentralens behandling hänvisas inte till tidigare beslut om muddringsanmälan för detta område. Naturförhållandena i Tailodviken ca år Beräknade vattendjup inritade. Avsn.= avsnörning av vikens inlopp av strandklippor. T = tröskel; sandbank i viken.

6 6 3.2 Tailodvikens avrinningsområde Avrinningsområdets yta är totalt ca 20 ha. Av detta hör 8 ha till Tailodpottens avrinningsområde medan 9 ha avrinner från våtmarkerna i söder. Resterande, dvs ca 3 ha, avvattnar klipphällarna invid viken. Detta avrinningsområde är pga. terrängförhållandena svårt att exakt bestämma från karta. Utgående från att medelflödet från skogsmark är 9 l/ s/100 ha kan flödet från Tailodpåtten och våtmarken i söder beräknas vara ca 1,5 l/s. Per dygn blir detta ca 130 kubikmeter. Under vår- och höstflöde samt vid häftiga regn torde flödet/dygn vara betydligt större. Enligt grundkartan från år 1991 fanns det inte ett enda dike i avrinningsområdet och rännilen från Tailodpåtten torde således vara ett grävt dike. Tailodviken och dess avrinningsområde (ovan) samt flygbild av avrinningsområdet (nere)

7 7 Tailodviken och dess avrinningsområde uppdelat på Tailodpåtten och våtmarken/hällmarken i söder. Rännilen från den södra delen av avrinningsområdet syns inte på grundkartan men har instruktivt ritats in på denna bild som en streckad linje. En kort bit (30m) går den invid villavägen till södra Tailodberget. V1= vägdike (ca 30 m) öster om vägen. Stillastående vatten. Ej i kontakt med med rännilen. V2= Vägdike väster om väg. Stillastående vatten. Ej i kontakt med med rännilen Tailodpåttens avrinningsområde På basis av kartan och flygbilden utgörs Tailodpåttens avrinningsområde nästan i sin helhet av hällmark eller moränmark. Rännilen som dränerar Tailodpåtten är inte naturtillstånd i området öster om villavägen. Själva Tailodpotten (0,2 ha) är inte längre i naturtillstånd enär strandlinjen i sin helhet muddrades i början av 1990-talet. Utgående från flygbilden har denna del av avrinningsområdet inte nyligen kalhuggits. Vid fältbesöket konstaerades likväl att skogen vid rännilens mellersta lopp är rätt ung (<30 år) och att rännilen/diket sedan åtminstone 20 år tillbaka är omgjord till ett skogsdike (bredd ca 1,5 m och djup 0,5 m). Grävmassorna är numera helt täckta av växtlighet. Rännilen/diket från Tailodpåtten nedanför villavägen (t.v.) och i det mellersta loppet (t.h).

8 Södra delen av avrinningsområdet På basis av flygbilden har största delen av skogarna på moränmark kalhuggits men man har kvarlämnat ett antal fröträd. Tallplanteringarna torde vara ca 20 år gamla. Ingen dikning har gjorts i samband med hyggena. Hällmarksskogarna utgörs av gles tallskog. Utgående från fältbesöket är den rännil som rinner till Tailodviken i sin mellersta och övre del helt i naturtillstånd. Det nedre loppet går en kort bit längs villavägen till Tailodberget och sedan genom ett rör och vidare under villavägen. Mynningsområdet påverkas märkbart av muddringar och deponering av muddermassor. All strandskog nedanför villavägen har kalhuggits på senare tid och detta område täcktes av muddermassor. Mynningsområdet för rännilen från söder i Tailodviken Mynningsområdet för rännilen från söder i Tailodviken

9 9 Det mellersta loppet norr om villavägen. Foto mot väster (t.v.) och öster (t.h.) I det mellersta loppet har rännilen ännu en definierad fåra. Fåran med omnejd har i övre loppet försumpats i likhet med de småvatten som funnits invid rännilen. Invid rännilens övre lopp påträffades större öppna vattenytor i närheten av en sedan länge delvis försumpad göl. Naturskyddsmässigt torde de övre delarna av rännilen vara värdefulla, enär motsvarande områden i Österbotten till stor del har förstörts av skogsdikningar. Övre delen av rännilens mellersta lopp. En egentlig fåra syns endast ställvis.

10 10 Rännilens övre lopp. Fåran är svår att få syn på. En liten göl i närheten av den tidigare tjärnen i rännilens översta lopp.

11 11 Våtmark (f.d. tjärn) vid rännilens övre del i den södra delen av avrinningsområdet. Vägdiket invid nedre delen av villavägen till södra Tailodberget (V1) samt vid den övre delen (V2). Ingen av dessa fåror är i kontakt med rännilen till Tailodviken och vattnet var helt stillastående.

12 12 Utgående från fältgranskningarna och torde således humusbelastningen på Tailodviken inte förorsakas av erosion från nya skogsdiken, eftersom sådana inte finns i avrinningsområdet. Avrinningsområdet påverkas dock av uppgrävningen av rännilen/ diket från Tailodpåtten och av avverkningar. De har minskat skogens förmåga att hålla kvar vatten och därmed höjt grundvattennivån. Följden blir större ytavrinning, som ökar ursköljningen ur humuslagrena. Från hällmarkerna torde avrinningen likaså ske som ytavrinning. Det är knappast troligt att byggandet av villavägen till södra Tailoberget förorsakat påverkan på avrinningen. Åtgärden torde ha sammanfallit med de övriga belastande åtgärderna dvs skogsavverkningar och grävandet av diket från Tailodpåtten. Klimatförändringen har ökat nederbörden i form av regn och marken är, som en följd av klimatförändringen, numera i allt kortare perioder tjälbunden. Detta förorsakar en ökad belastning av hunus och fasta partiklar. Humus/fasta partiklar på bottnen av den södra rännilen nedanför villavägen den Läget torde kunna förvärras av muddringen i vikbottnen då man grävt bort sandskiktet och nu nått ner till lager med mjäla. Mjälan kan eroderas loss av havets vågor och förorsaka grumling av Tailodvikens vatten.

13 13 4 Åtgärdsförslag Rent teoretiskt kunde man anlägga översilningsfält vid rännilarnas myningsområde för att minska på belastningen på tailodviken. Översilningsområden kan användas för att binda fasta partiklar och humus och den allmänt använda dimensioering är att de bör utgöra 5 % av avrinningsområdet för att effekt. I inledningen nämndes att det finns maximalt 0,2 ha tillgängligt för översilningsområden. Detta område täcktes av ett ca 0,5 m tjockt lager av muddermassor och marknivån var i höjd med villavägen. Höjning av vattennivån i dikena så att vattnet skulle rinna genom ett översilningsområde på marknivå skulle sätta villavägen under vatten. Rent konkret utgör 5 % av avrinningsområdet från Tailodpotten och det södra avrinningsområdet (17 ha) en yta på 0,85 ha. Det finns således inte möjligheter att anlägga effektiva översilningsområden i mynningsområdet. Det södra avrinningsområdet utgör i nuläget i själva verket ett stort översilningsområde. Den uppväxande skogen kan så småningom förbättra områdets förmåga att hålla kvar vatten och därmed sänka grundvattennivån. Nederbördens mängd och kvalitet kommer dock att styras av rådande klimat. Potentiella åtgärder, i själva avrinningsområdet, vore att fylla igen diket/rännilen från Tailodpåtten. På basis av grundkartan från år 1991 är detta ett konstgjort dike, som grävts efter år De nya diken, som grävts söder om Tailovikens avrinningsområde, syns på grundkartan från 1991 och då borde nog diket/rännilen från Tailodpåtten också ha varit inritat - om det funnits. 5 Avslutning Granskningen av muddringen av Tailodviken påvisar att förfarandet gällande muddringsanmälningar borde kompletteras med motiveringar för åtgården, naturinventeringar samt inte minst en beskrivning av avrinningsområdet. Man borde också utreda omfattningen av tidigare utförda muddringar. I detta fall hade myndigheterna kunnat göra en fältgranskning för att klargöra om Tailodviken kan anses ha varit en flada i naturtillstånd samt granska förekomst av biotoper som åtnjuter lagenligt skydd. Samtidigt borde man klargöra huruvida åtgärder för att förbättra tillståndet i ett vattendrag i själva verket borde fokuseras på avrinningsområdet och inte enbart på själva vattendraget. Detta skulle avsevärt underlätta den övervakande myndighetens möjligheter att göra en korrekt bedömning av en muddringsanmälan och dess potentiella miljöeffekter. Muddringen av Tailodviken påvisar också vikten av att miljömyndigheterna får ändamålsenlig förhandsinfomration om muddringsärenden. På basis av den kan man då fokusera på de ärenden där övervakning av muddringsåtgärden är nödvändig för att kontrollera att årgärder görs enligt anmälan och de inte utförs i strid mot annan lagstiftning. I detta fall kan deponerandet av muddermassor på stranden kan anses vara en strandlinjeanordning, som i enlighet med markänvändnings - och bygglagen fordrar åtgärdstillstånd. Enligt anmälan skulle alla muddermassor användas för att anlägga en skogsväg.