Projektmaterial. Wiks folkhögskola

Transkript

1 Projektmaterial DET VIRTUELLA KULTURHUSET Wiks folkhögskola Folkbildningsnätets Pedagogiska resurser Folkbildningsrådet Box Stockholm

2 Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Arbetslaget 1 Projektet. 1 Bakgrund & syfte 1 Mål. 2 Förutsättningar: Uppfyllda och ouppfyllda 2 Tillvägagångssätt/Metod.. 3 Elevernas lärande. 4 Arbetslagets lärande 4 Diskussion. 5 Olika åsikter och en god idé. 5 Avsaknad av teknisk handledning 5 Motivationsbrister 5 Kaos eller ordning. 5 Kommunikation. 6 Tid, för lite tid 6 Framtidsplaner 6 Litteratur. 7

3 Det virtuella kulturhuset Slutrapport för ITiS-projekt, Wiks folkhögskola, ht 2002 Sammanfattning Är det konstnärligt och pedagogiskt fruktbart att använda modern interaktiv teknologi för att överbrygga gränser och skapa möten mellan olika konstformer? På jakt efter svaret på den frågan skapades projektet det virtuella kulturhuset vars mål var en virtuell vernissage där bild, tal och musik skulle kombineras till en ny och större helhet. Trots att det slutgiltiga resultatet inte blev vad vi förväntade oss har vi lärt oss en hel del. Förhoppningar om en livlig trafik på nätet där bilder, dialoger och musik matchades mot varandra uppfylldes inte. Tekniken var problematisk, vilket ledde till att arbetssättet modifierades. De från början ambitiösa planerna har reducerats och skjutits fram i tid. Vi har lärt oss att det är mycket enklare att jobba live. Teknik är bra på många sätt men mötet människa mot människa är oslagbart. Arbetslaget Arbetslag Kulturhuset vid Wiks folkhögskola bildades 2002 och består av personal från skilda kategorier och med olika utbildningsbakgrund. Tommy Eriksson, bild och formlärare Torbjörn Fälth, institutionstekniker Anders Grotherus, musiklärare Inge Sandelius, vaktmästare Ulla Srigley, teaterlärare Bim de Verdier, teaterlärare. De deltagande eleverna går alla på ett- eller tvååriga linjer med olika konstnärlig inriktning. Mellan två och fyra elever från varje klass i vardera bild & form-, musik- och teaterlinjerna anmälde sig frivilligt att delta i projektet. Totalt var det x elever som deltog. Majoriteten av de elever som deltog är i åldrarna år. Projektet Bakgrund och syfte Utanför Uppsala ligger Wiks slott som har anor från 1200-talet. Under medeltiden var det ett storgods, ägt av några av Sveriges mäktigaste familjer. Uppsala läns landsting köpte slottsområdet med en stor vildpark år Sedan 1926 bedrivs folkhögskoleverksamhet på Wik. Folkhögskolan är en studieplats för vuxna. Kurserna är upplagda utifrån folkbildningsidéer och i enlighet med pedagogiska principer som utvecklats på svenska folkhögskolor med samtalet som grund. Vi tror att en bra kurs inte bara ska ge teoretiska kunskaper, utan även sådana insikter som man bara kan få när man arbetar med andra människor. Vi vill vara en skola där man inte konkurrerar utan hjälper varandra och arbetar tillsammans. Vi vill ge eleverna möjlighet att bearbeta kunskap och ge den vidare till andra, att utveckla sina färdigheter, sin problemlösningsförmåga och sitt skapande. På Wik finns flera olika ett- och tvååriga estetiska utbildningar. Med linjer i musik, bild &form, teater, skrivande och vävning strävar vi efter att skapa en kreativ miljö och har länge 1

4 haft ambitionen att ha gemensamma projekt där skolans elever från olika kurser möts vilket kan leda till konstnärlig och pedagogisk korsbefruktning. Vanor och etablerade konventioner kan utgöra hinder för samarbete eftersom linjerna är väl fungerande och har ett utarbetat kursinnehåll. Visserligen gör vi en del projekt men de är alldeles för få och begränsade i tid. De projekt som görs är ofta relativt styrda. Samarbetet försvåras emellanåt av att vi befinner oss i olika lokaler och av schematekniska orsaker. Med ITiS såg vi en möjlighet att genomföra ett samarbetsprojekt i gränslandet mellan våra olika konstarter, där vi skulle slå två flugor i en smäll: Vi skulle tillägna oss nya tekniska färdigheter, lära oss ett antal dataprogram som PowerPoint, Logic och First Class Men främst ville vi med hjälp av IT undersöka nya möjligheter att på ett konstnärligt sätt kombinera bild, musik och tal. Öppet ville vi ta reda på om det är fruktbart att använda IT som ett redskap i det konstnärliga samarbetet och i pedagogisk verksamhet inom estetiska ämnen. Skulle ett mer systematiskt användande av IT tillföra våra elever något de uppskattar/har nytta av under sin korta och intensiva studietid på Wik? En tid som många efteråt relaterar till som en avgörande vändpunkt i livet. Vi ville göra ett projekt där eleverna deltog efter lust. Projektet skulle vara estetiskt kreativt, med få ramar, förutsättningslöst, allt kan hända. I samtiden kan vi avläsa trender som vi måste förhålla oss till. Det finns inom kulturlivet en uppluckring av gränserna mellan olika konstformer med t.ex. videokonst och performance som uttryck och våra elever har ofta både erfarenhet av, och intresse för, sådana gränsöverskridande projekt. Ökat resande, film, TV och annan modern kommunikation öppnar vägar för samarbeten med och impulser mellan konstnärer som befinner sig på stort geografiskt avstånd från varandra. De elever som kommer till Wik har ofta en öppen syn på vad som är konst och konstnärligt skapande. Det gör det extra viktigt att vi som skola skapar möjlighet till samarbeten istället för att upprätthålla fasta gränser mellan våra olika linjer. Mål Kulturhuset bestämde sig för att producera ett bildspel som kombinerar och löser upp gränserna mellan olika konstnärliga uttrycksformer. Eleverna skulle kombinera bilder med musik och talade ord och de olika inslagen skulle kunna förstärka och belysa varandra, påverka upplevelsen, konfrontera eller dynamisera varandra. Efter ungefär tre månaders arbete skulle projektet utmynna i en virtuell vernissage. Förutsättningar: Uppfyllda och ouppfyllda På Wik finns sedan tidigare i skolhuset en musikstudio som behövde sättas i funktion. I ateljébyggnaden finns datorer med Photoshop och Illustrator installerade och möjlighet att scanna in bilder. Vi bestämde oss för att använda oss av PowerPoint för att göra bildspelet. Valet av PowerPoint berodde på att det var ett program som är relativt vanligt och lättfattligt. Eleverna skulle i sina respektive lokaler förbereda ett råmaterial, lagra det och skicka det vidare till varandra, så att t.ex. en bildelev skulle kunna inspireras av ett musikinslag eller två teaterelever skulle kunna läsa in en dialog utifrån en idé de fått när de tittat på en bild som en annan elev skickat. Skolledningen har sett till att bild & formavdelningen blivit uppkopplad till Internet. Arbetslaget genomgick en halvdagsutbildning i musikprogrammet Logic i Bolandsskolans musikstudio. Logic installerades på datorer i vår studio. Utbildning i PowerPoint fick vi genom ITiS på ILU och genom fortbildning i samarbete med Uppsala folkhögskola. 2

5 Vår tekniska utrustning är inte fullgod för projektet. Bilddatorerna har fungerat tillfredsställande men trots support från musikprogrammets svenska generalagent har inspelningsstudion dragits med tekniska problem, ljudkort har havererat, program har inte gått att få in i Sverige, de provisoriska lösningar vi har gjort (med bantade versioner av originalprogram) har inte gått att få någon support på. Redan från början delades arbetet upp så att skolans dataansvarige och musikläraren tog det tekniska ansvaret i studion och de har lagt ner väldigt mycket arbete på att lösa olika tekniska problem. När dessa tornade upp sig kände de mindre tekniskt kunniga i arbetslaget sig alltmer handfallna. På många sätt har tekniken varit det stora hindret. Det allvarligaste kanske är att vi saknade kunskap om att PowerPoint inte är rätt program för vårt projekt på grund av att det inte går att skicka ljudfiler, vilket ju var en bärande idé i projektets utformning. Vi har också konstaterat att ljud och bild passar bäst att arbeta med på Macintoshdatorer. De nya uppgraderingarna som kommer till vårt musikprogram tillverkas inte längre till PC utan endast till Mac. Dessutom har vi inte haft samma version av PowerPoint på våra hemdatorer som på skolan, vilket naturligtvis har gjort arbetet mer tidsödande. Möjligheterna för arbetslaget att ägna mycket tid åt projektet var starkt begränsade eftersom ingen nedsättning av undervisning eller annan tjänstgöring skett. Tillvägagångssätt/Metod Vid terminsstarten presenterades projektet för eleverna på de olika linjerna. Vår bedömning var att det virtuella kulturhuset inte kunde vara en obligatorisk del av kurserna utan bättre lämpade sig som ett pilotprojekt. Arbetslaget berättade att projektet behövde ett par frivilliga från varje klass och alla som anmälde sig välkomnades. Kort därefter samlades arbetslaget och deltagande elever till ett stormöte. Projektet diskuterades, tidsplanen fastställdes och vi diskuterade formerna. Den viktiga frågan om kaos eller struktur togs upp: Skulle vi ha ett tema eller skulle eleverna möta varandras bidrag under mer spontanistiska former? Flertalet förordade det senare med argumentet att det skulle medföra att man verkligen tog till sig varandras bidrag med öppna sinnen. Enligt planerna skulle två veckor avsättas som en startperiod då idéer skulle kläckas. Nästa period på ungefär en månad skulle användas för att färdigställa olika former av material, bilder och ljud, och lägga ut det på nätet. De utlagda filerna skulle sedan under den sista månaden kombineras till bildspel. Under den perioden skulle eleverna träffas och arbeta i tvärgrupper, medan man dessförinnan mest skulle arbeta med andra elever som går på samma linje. Färdigställande, insamlande och sammanställning av material skulle ske av eleverna enskilt eller gruppvis. Allt samarbete uppmuntrades och det fanns i detta skede en spänning och entusiasm från de flesta elevers sida. Både elever och personal avsåg att föra loggböcker över förloppet, men en stor del av dokumentationen skulle naturligt komma att bestå av det datoriserade bild- och ljudmaterialet. Kommunikationen mellan alla inblandade skulle ske med hjälp av meddelanden på FirstClass, där en särskild konferens upprättades. Spontana möten förekom naturligtvis också. Tre stormöten var inplanerade. Det första var ett upptaktsmöte. Det andra mötet sköts upp 3

6 eftersom tekniska problem hade saboterat tidsplanen. Det skulle hållas när tillräckligt med material var insamlat och det var dags att bilda tvärgrupper. Detta tredje, avslutande möte är skjutet på framtiden. Arbetslaget har under projektets gång i första hand fungerat som instruktörer och handledare. Vi har haft flera genomgångar för eleverna av studieteknik, ljud- och bildbehandling och PowerPoint. Med enskilda elever och gruppvis har vi diskuterat vad som kan vara lämpliga bidrag till projektet. Vi har påmint och uppmuntrat när bidrag dröjt eller tekniken krånglat. Elevernas lärande Något konkret konstnärligt resultat inom projektets ram, annat än i fragmentarisk form, har eleverna inte hunnit fram till. Den frustration över detta som vi i arbetslaget känt av, och uttryckt oss emellan, verkar inte beröra eleverna i lika hög grad. De har fullt upp av arbete och engagemang i andra projekt som de deltar parallellt i. Trots att vi resultatmässigt inte alls nått dit vi önskade kan vi också summera en hel del positiva resultat. Eleverna har lärt sig använda bildhanteringsprogram t.ex. Photoshop, Illustrator och presentationsprogrammet PowerPoint. De har lärt sig scanna in bilder och att använda sig av olika filformat m.m. Eleverna har sett möjligheterna med datahantering och kommunikation med bilder via Internet. Eleverna har tänkt över både gränserna och skärningspunkterna mellan bild, ljud och text och förhoppningsvis har både elever och lärare fått mer förståelse för varandras konstformer. En lust har väckts att kombinera uttrycksformer. Nya idéer och planer föds: Kanske vi ska göra radioteater, kanske vi kan teckna till era rörelser, kanske ni kan lära oss sjunga den där låten När arbetslaget mot slutet av terminen, två månader efter tidsplanen diskuterar problem och hinder, börjar eleverna, nästan till vår förvåning, plötsligt samla allt mer material i vår nätbank. Arbetslagets lärande ITiS gav lärare från de olika kurserna ett tillfälle att mötas i ett nytt samarbete. Som grupp på skolan har deltagarna i arbetslaget lärt känna varandra lite mer vilket alltid är positivt. Vi har också fått tillfälle att träffa fler elever från andra linjer. Arbetslagets medlemmar har utvecklats som dataanvändare. Vi har lärt oss mer om datorer och nya dataprogram. Speciellt på bildsidan har arbetslagets kompetens ökat. Vi har reflekterat kring och konfronterats med fördelar med datorer men även med datorernas begränsningar. Eftersom just den praktiska förmågan vid datorn var något som behövde övas upp kändes de praktiska mötena med arbetslaget mest meningsfulla. Båda PowerPointgenomgångarna, på ILU och genom Uppsala folkhögskola, var värdefulla. Arbetet i studion på Bolandskolan med Logicprogrammet var bra men för kort. För att klara av att hjälpa eleverna i deras arbete hade de flesta av oss behövt en mer grundläggande kunskap och träning både i inspelningsteknik och de datorprogram som vi hade valt att arbeta med. Vår ambition att tillägna oss de nödvändiga färdigheterna och samtidigt handleda eleverna utan att ha arbetstid avsatt för det var orealistisk. De pedagogiska mötena på ILU erbjöd möte med andra pedagoger som arbetade med olika elevgrupper i olika skolformer. Eftersom man sällan träffar andra kategorier av lärare var det intressant att ta del av deras sätt att arbeta samt deras projekt. I gruppen fanns det både yngre 4

7 och äldre lärare. De flesta lärare slutar inte att utveckla sin pedagogiska förmåga, många fortsätter att inhämta nya idéer. Det fanns en kunskapsbank som inte utnyttjades vid de pedagogiska mötena. Tyvärr kändes det inte alltid som om det material som presenterades var relevant för oss som personal på en folkhögskola. Vi hade hoppats på en djupare dialog runt kunskapsbegreppet och ett mer ifrågasättande, kreativt samtal. Diskussion Olika åsikter och en god idé Mot slutet av den termin som var avsatt för ITiS-projektet sammanfattar vi olika: Någon talar om ett kapsejsat projekt, någon talar om en början på ett lyckat samarbete. Vi kan prata om frustration över att många timmar har lagts ner i ett projekt som gav mycket lite konkret i utbyte. Ändå tror vi fortfarande på projektets idé att bli inspirerad av varandra: Vilka bilder dyker upp när man lyssnar på olika ljud och tvärtom? Syftet var att få ett vidgat konstnärligt uttryck sprunget ur mötet mellan flera konstformer. Vilka möjligheter uppstår och vilka blir begränsningarna? Avsaknad av teknisk handledning Uppenbart är att komplikationerna i studion och med musikprogrammet Logic gjorde att eleverna under en lång period förhindrades att arbeta och tappade motivation. Om vi hade haft tillgång till teknisk handledning hade vi kanske kunnat förutse vissa svårigheter och ställt de rätta frågorna kring datorutrustning, program osv. Då hade vi kanske också ha undvikit att jobba med PowerPoint som uppenbarligen inte fungerar på ett tillfredställande sätt för de syften vi hade. Motivationsbrister Vi kan ifrågasätta motivationen, såväl elevernas som vår egen: Om jag verkligen rannsakar mig själv måste jag erkänna att samtalet och mötet med människor live intresserar mig mer. Eleverna på en skola med vår inriktning på estetämnen, som dessutom bor på internatet, har kanske inte så stort behov av ett virtuellt kulturhus. I alla fall inte ett projekt som är riktade bara till dom på skolan. Vore det inte betydligt mer spännande att kommunicera med människor som är på ordentlig geografisk distans. En annan del av Sverige eller varför inte annan del av världen. Egentligen hade inte eleverna någon större motivation att genomföra det här projektet. Jag tror de såg det som ett lärarprojekt. I början av terminen tyckte några av våra elever, som är internatelever, att det kunde vara kul att ha något att göra på kvällarna. Det argumentet för projektet försvann ju längre in på terminen vi kom. De lärde känna varandra på skolan och ägnade sig åt många andra aktiviteter. Det kreativa mötet skedde live. Det kan väl inte förnekas att många lärares motivation att engagera sig i det här projektet har varit att få en bra dator. Det här projektet gav förhoppningar hos många att lära sig mer och att tillgången till dator skulle resultera i flitigt användande. Visst har vi också lärt oss en hel del om än inte så mycket som förhoppningen var. Kaos eller ordning En del av oss ifrågasätter också om vi skulle ha låtit eleverna arbeta så fritt. Det fria arbetssättet ställde stora krav på eleverna. Några elever hoppade av eftersom de hade önskat mer struktur. Kanske borde vi ha styrt upp det hela med ett tema för att få igång eleverna. När eleverna hade kommit in i processen kanske det hade varit lättare (naturligare) för dem att 5

8 hitta egna teman. Eventuellt skulle vi ha parat ihop eleverna i små grupper med elever från olika linjer så att de från början hade vetat vilka de bollade sina idéer med. Samtidigt kan kaos vara en grogrund för kreativitet men möjligheterna till ett sådant flöde stoppades när tekniken krånglade. Kommunikationen Rannsakningen av vår kommunikation ger inga tydliga svar men mycket tänkvärt. Vid första mötet med eleverna sa vi att slutprodukten inte var det viktigaste. Vad vi menade var att processen var av störst värde, men vi skulle ha varit tydligare. Jag tror att vi gav det intrycket att projektet inte var så viktigt. Eleverna är nog ganska resultatinriktade. Om man hade fått ut presentationen på Internet t.ex. på Wiks hemsida skulle det bli intressantare för eleverna. Det lockar om de kan nå en större publik. Vi borde haft fler stormöten och verkligen ventilerat om eleverna förstått vad som förväntades av dem samt vågat fråga rakt ut vad de kände för det här projektet. Var vi rädda för kritik eller var vi lärare osäkra på projektet och vår egen roll i det? Det kändes som initiativet inte kommit från oss heller, som om detta var ett projekt anpassat till ITiS riktlinjer och inte till vår verklighet. Tid, för lite tid Eleverna har mycket på gång, många andra projekt som de vill hinna med. Lärarna har heller inte haft någon nedsättning i undervisningstimmar, servicepersonal som deltagit har fått arbeta med projektet vid sidan av ordinarie arbetsuppgifter. I ett redan fullspäckat arbetsschema har våra planer varit för ambitiösa. Vi borde ha haft möjlighet att väva in Itisprojektet i skolarbetet och inte arbetat efter arbetstid. Vi borde ha varit bättre förberedda, vi borde ha gjort ett eget pilotprojekt innan eleverna blev inblandade. Vi kan konstatera att elever på en kreativ folkhögskola som Wik har allt mindre fritid ju längre terminen lider. Den bristfälliga tiden användes inte heller optimalt. Vi behövde teknisk kunskap och handledning medan vi fick pedagogisk handledning och undervisning på en för elementär nivå. Vi borde ha avsatt tid för fler träffar. Dels bara för oss i arbetslaget för att stötta varandra och under arbetets gång prata om hur vi ska gå vidare. Dels borde vi träffat eleverna mer för att stötta dem. Framtidsplaner Om det virtuella kulturhuset ska överleva behöver vi integrera projektet i den ordinarie undervisningen. Kanske kan vi prova att arbeta på ett liknande sätt i en tillvalsperiod eller under en temavecka. I framtiden kan projektet få spin-off-effekter t.ex. genom att musik- och teaterelever vill arbeta med projekt som radioteatern ger. För att fortsätta behövs anslag för fortbildning, något som redan kommer att bli verklighet till våren då dataansvarig och musiklärare vidareutbildas i studioteknik. Frågan Är det någon konst att mötas på nätet? är ännu inte besvarad. I en förändrad form av undersökande kan den säkert leva vidare på Wiks folkhögskola. 6

9 Litteratur Gustavsson, Bernt: Folkbildningens idéhistoria (ABF- förbundet/bildningsförbundet, 1992) Vestlund, Gösta: Folkuppfostran, Folkupplysning, Folkbildning (Utbildningsförlaget Brevskolan, 1996) Logicmanual PowerPointmanual Photoshopmanual Wiks hemsida: 7