Tillgång till ickebrådskande. Riksomfattande tillsynsprogram

Transkript

1 Tillgång till ickebrådskande vård Riksomfattande tillsynsprogram TILLSYNSPROGRAM 8:2012

2 Dnr 8677/ /2011 Datum ISSN-L ISSN (Online) ISBN (pdf) Helsingfors

3 PRESENTATIONSBLAD Namn Tillgång till icke-brådskande vård, riksomfattande tillsynsprogram Utgivare Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) Publiceringsdatum Dnr Dnr 8677/ /2011 Sammandrag Bestämmelserna om tillgång till icke-brådskande vård infördes i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård år Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira (tidigare Rättsskyddscentralen för hälsovården) och regionförvaltningsverken (tidigare länsstyrelserna) har övervakat tillgången till vård sedan år Övervakningen har baserat sig på en gemensam verksamhetsplan för tillsynsmyndigheterna. Den senaste planen har gällt åren Tillsynsprogrammet för icke-brådskande vård är en fortsättning på den planmässiga tillsynen över tillgången till vård som tidigare bedrivits enligt verksamhetsplanerna. Tillsynsprogrammet har uppdaterats till att följa bestämmelserna om att få vård enligt hälso- och sjukvårdslagen som trädde i kraft Tillsynsprogrammet beaktar bland annat de nya anvisningarna om tillgången till vård samt förändringarna i omvärlden. Programmet innehåller också ett nytt kapitel som gäller styrning av kommunernas och samkommunernas egenkontroll och utvecklingen av den. Tillsynen över tillgången till vård har gett resultat, framför allt i form av kortare köer till operativ specialiserad sjukvård. Trots det finns det fortfarande många utvecklingsbehov när det gäller tillgången till vård. På vissa håll har det ständigt varit svårt att omedelbart få kontakt med primärvården och tid för läkarbesök. Även antalet personer som väntat längre än sex månader på mun och tandvård har vuxit. Varierande praxis har förekommit vid handläggningen av remisser till specialiserad sjukvård och administreringen av vårdköerna. Den nya bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagen om att vårdbehovet ska bedömas inom tre månader har medfört ett ökat tillsynsbehov inom den specialiserade sjukvården. Den systematiska datainsamlingen om nya verksamhetsenheter, till exempel specialiserade i samband med primärvården och Studenternas hälsovårdsstiftelse har visat att också tillsynsmyndigheterna bör omvärdera sin arbetsfördelning. 3

4 Tillsynen över tillgången till vård baserar sig på datainsamling som utförs av Institutet för hälsa och välfärd (THL).THL:s nya anmälningssystem för den öppna primärvården (AvoHILMO) möjliggör en mer objektiv och systematisk datainsamling av primärvården än tidigare. Samtidigt möjliggörs en effektivare tillsyn. Tills vidare ger AvoHILMO dock inte täckande uppgifter om tillgången till vård. Systemet producerar inte heller all den kunskap som behövs för tillsynen, till exempel data om hur omedelbar kontakt med hälsovårdscentralen realiseras samt om offentliggörandet av väntetider. Därför måste data fortfarande också samlas på andra sätt. Föreliggande tillsynsprogram innehåller riktlinjer för tillgång till ickebrådskande vård och övervakningen av denna rätt enligt 6 kapitlet i hälsooch sjukvårdslagen. Enligt lagen ska patienten få den vård som han eller hon behöver senast inom tre eller sex månader. I praktiken måste vård ofta ges snabbare än inom de lagstadgade tidsfristerna, eftersom vården alltid ska ordnas inom en medicinskt, odontologiskt eller hälsovetenskapligt sett rimlig tid. I tillsynsprogrammet överenskoms bland annat tillsynsobjekt, tillsynskriterier och tillsynsåtgärder samt arbetsfördelningen mellan regionförvaltningsverken och Valvira. Målet för tillsynsprogrammen är att samordna tillsynen över tillgången till vård på riksnivå samt att skapa en mer öppen och transparent tillsyn. Tillsynsprogrammet publiceras på Valviras webbplats. Tillsynsprogrammet för tillgång till icke-brådskande vård baserar sig på riskbedömning och Valviras övriga strategiska riktlinjer enligt vilka målet är att påtala och förutse risker i samband med tillgången till vård som påverkar befolkningens hälsa och servicesystemet samt att särskilt bevaka sådana människors rättigheter som inte själva kan försvara sina intressen. Nyckelord (sakord): tillgång till vård, primärvård, mun- och tandvård, specialiserad sjukvård, omedelbar kontakt, bedömning av vårdbehovet. egenkontroll, Valvira, regionförvaltningsverket, vårdgaranti ISSN-L ISSN (Online) ISBN (pdf) 4

5 Innehåll Förord till tillsynsprogrammet Inledning Ändringar i omvärden och tillgång till vård Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen om rätten att få vård Terminologi och definitioner Primärvård (inkl. mun- och tandvård) Specialiserad sjukvård Definitioner som gäller både primärvården och den specialiserade sjukvården Arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverken i tillsynen över vårdgarantin Lagstiftningen inom hälso- och sjukvården Överenskommen arbetsfördelning i tillsynsprogrammet Datainsamling Primärvård Specialiserad sjukvård Egenkontroll Tillsynsprocesser och tidsschema Särskilda utvecklingsmål Mun- och tandvård Tjänster inom mentalvården och missbrukarvården Specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvård Studenternas hälsovårdstiftelse SHVS Användning av servicesedel och köpta tjänster Enhetliga grunder för vård Objekt för tillsynen över tillgång till vård, kriterier för ingripande samt åtgärder åren Primärvård (inkl. mun- och tandvård) Omedelbar kontakt med hälsovårdscentralen under tjänstetid En bedömning av vårdbehovet (HTA) gjord inom tre vardagar av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården Ordnande av vård inom tre månader och vid mun- och tandvården inom tre eller högst sex månader Publicering av väntetiderna till vård Specialiserad sjukvård (inkl. mentalvårdstjänster för barn och unga som inte fyllt 23 år samt specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvård) Inledandet av bedömningen av vårdbehovet inom tre veckor (behandling av remisser)

6 Bedömningen av vårdbehovet (HTA) inom 3 mån / vid mentalvårdstjänsterna för barn och unga inom 6 veckor från det att remissen anlänt Ordnande av vård senast inom 6 mån / vid mentalvårdstjänsterna för barn och unga senast inom 3 mån Publicering av väntetiderna inom specialiserad sjukvård Verkställande av och information om tillsynsprogrammet Källor Bilagor Bilaga 1 Tillsynseffekter Situationsbedömning och trender i tillgången till vård Bilaga 2 Föreskrifterna om tillgången till vård (Hälso- och sjukvårdslagen /1326) Bilaga 3 SHM:s anvisning (424/2011) Anvisning till hälsovårdscentralerna om omedelbar kontakt Bilaga 4 Enheterna för specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvården (uppdaterad 10/2011)

7 Förord till tillsynsprogrammet Tillsynen över tillgången till icke-brådskande vård är ett bra exempel på en välfungerande och målmedveten tillsyn. Bestämmelserna om tillgång till icke-brådskande vård infördes i folkhälsolagen år Regionförvaltningsverken och Valvira har med hjälp av skriftliga tillsynsplaner övervakat hur tillgången till vård fungerar. Föreliggande tillsynsprogram för åren är redan det fjärde i ordningen. Tillsynen över tillgången till vård har gett resultat. Särskilt köerna till ingrepp inom den specialiserade sjukvården har blivit betydligt kortare sedan år Det förekommer dock fortfarande problem med att få vård både inom den specialiserade sjukvården och primärvården. Utvecklingen har dock gått i rätt riktning. Den så kallade gummibandseffekten är känd särskilt inom den specialiserade vården. Efter en myndighetsbestämmelse förkortar sjukvårdsdistriktet sina köer, som sedan snabbt blir längre igen. Problem har också förekommit i hanteringen av remisser och bedömningen av vårdbehovet inom utsatt tid. Inom primärvården är det ständigt svårt i vissa kommuner att få kontakt med hälsovårdscentralen och få tid till läkarmottagning. Tillgången till primärvård kommer att övervakas alltmer effektivt, vilket säkert sporrar kommuner och samkommuner att rätta till problemen. Det finns två förutsättningar för effektiv tillsyn. Det måste finnas regelverk till grund för tillsynen och det måste finnas kunskap om vad som händer på fältet. Bestämmelserna om icke-brådskande vård finns i lagen och Institutet för hälsa och välfärd samlar in data och följer upp hur de efterföljs. Datainsamlingen behöver ännu utvecklas till vissa delar, men förutsättningarna att övervaka tillgången till icke-brådskande vård är bättre än kontrollmöjligheterna av en del andra innehållsområden inom social- och hälsovården. Tillsynsprogrammen anger en tydlig ansvarsfördelning mellan regionförvaltningsverken och Valvira. Regionförvaltningsverken övervakar möjligheterna att få vård inom primärvården, även primärvårdens specialiserade sjukvård, samt Studenternas hälsovårdsstiftelse. Valvira har hand om tillsynen över tillgången till vård inom den specialiserade sjukvården. Min förhoppning är att tillsynsprogrammet blir till hjälp för dem som arbetar inom tillsynen, chefer och anställda inom hälso- och sjukvården samt alla som anlitar vårdtjänster, kontrollerar deras funktion, bedriver egenkontroll och anlitar tjänster. Helsingfors 26 januari 2012 Marja-Liisa Partanen Överdirektör Valvira 7

8 1 Inledning Bestämmelserna om tillgång till icke-brådskande vård infördes i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård Tillståndsoch tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira (till Rättsskyddscentralen för hälsovården) och regionförvaltningsverken (till länsstyrelserna) har övervakat tillgången till vård sedan år Den nuvarande verksamhetsplanen är den tredje gemensamma planen som tillsynsmyndigheterna tillsammans utarbetat om tillsynen över tillgången till vård. Beredningen av den nya tillsynsplanen startade på Valvira i slutet av år Tillsynen är baserad på de uppföljningsdata om tillgången till primärvård och specialiserad sjukvård som publicerats av Institutet för hälsa och välfärd THL (till Stakes). THL, Valvira och regionförvaltningsverken bedriver ett nära samarbete med varandra. THL har samlat in fakta om tillgången till specialiserad sjukvård tre gånger per år (april, augusti och december) och tillgången till primärvård två gånger per år (mars och oktober). På nationell nivå har möjligheterna att få vård blivit betydligt bättre jämfört med år 2005 (bilaga 1). Särskilt köerna till olika ingrepp inom den specialiserade sjukvården har blivit mycket kortare. Stora tidsmässiga och regionala skillnader i väntetiderna förekommer emellertid fortfarande både inom primärvården och den specialiserade sjukvården, och därför måste tillsynen fortsätta och utvecklas vidare. Tillsynen över tillgången till vård bör i fortsättningen inriktas allt mer på primärvård och mun- och tandvård samt på möjligheterna att få vård inom de konservativa vårdbranscherna, särskilt inom mentalvården och missbrukarvården. Målet för tillsynen är att säkerställa befolkningens tillgång till adekvata vårdtjänster i rätt tid och utan dröjsmål, senast inom de tidsfrister som fastställts i lagen. En effektiv tillsyn bygger på heltäckande, objektiv, tillförlitlig och uppdaterad kunskap som ger en tillräcklig klar bild av kommunernas och samkommunernas möjligheter att erbjuda vård. Datainsamlingen har varit bristfällig särskilt inom primärvården och delvis inom psykiatrin, bland annat vad gäller möjligheten att få psykoterapi. Tillsynen över tillgången till vård samt riktlinjer och arbetsfördelning ska uppdateras även till följd av de nya bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen och framstegen inom datainsamlingen. 8 För att säkerställa adekvat hälso- och sjukvård och tillgång till vård bör särskilt serviceleverantörens egenkontroll och verksamhetskvalitet utvecklas i framtiden. Förpliktelsen till detta finns inskriven i 8 i hälso- och sjukvårdslagen samt i social- och hälsovårdsministeriets förordning 341/2011 (förordningen om uppgörande av en plan för kvalitetsledningen ovch för hur patientsäkerheten tillgodoses). Myndigheterna har alltså som en ny uppgift även att övervaka serviceleverantörens egenkontroll. Eftersom utvecklandet av egenkontrollen bland annat förutsätter systematisk kunskapsstyrning har tillsynsprogrammet kompletterats med ett särskilt kapitel om egenkontroll. Egenkontrollen är ett av insatsområdena för tillsynsutvecklingen.

9 Målet för tillsynsprogrammet för tillgång till vård är att både effektivera patienternas möjligheter att få vård och vidare samordna och effektivisera tillsynen i hela landet. Målet är också att reagera på de omvärldsförändringar som sker inom hälso- och sjukvården samt på nya regelverk och preciserade anvisningar. Tillsynsprogrammet anger riktlinjerna för tillsynen över tillgången till icke-brådskande vård. Områden som kräver insatser i framtiden är möjligheterna att få vård, datainsamlingen och tillsynen även i brådskande och halvbrådskande vård (bl.a. cancerbehandlingar). Tillsynsprogrammet för tillgång till vård har beretts i samarbete mellan Valvira och regionförvaltningsverken. Följande personer har medverkat i den förberedande arbetsgruppen: Överläkare Marjut Frantsi-Lankia, Valvira (ordförande) Överinspektör Satu Räsänen, Valvira (sekreterare) Planeringschef Hanna Toiviainen, Valvira Assistent Mikko Kareinen, Valvira Medicinalrådet Markus Henriksson, Valvira Jurist Kirsi Liukkonen, Valvira Överläkare Maarit Sandelin, Valvira Övertandläkare Hanna-Leena Tefke, Valvira Datachef Olli Nylander, Valvira Regionförvaltningsöverläkare Jaana Mäkelä, Regionförvaltningsverket i Södra Finland Utvecklingschef Ulla Peltola, Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland Regionförvaltningsöverläkare Petri Oivanen, Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland Överinspektör för hälso- och sjukvården Marja Hyvärinen, Regionförvaltningsverket i Östra Finland Regionförvaltningsöverläkare Hannele Havanka, Regionförvaltningsverket i Norra Finland Regionförvaltningsöverläkare Riitta Pöllänen, Regionförvaltningsverket i Lappland Tillsynsprogrammet har utgående från arbetsgruppens förslag behandlats i Valviras och regionförvaltningsverkens gemensamma samarbetsgrupp för hälso- och sjukvården , i Valviras ledningsgrupp samt i Valviras och regionförvaltningsverkens gemensamma koordineringsgrupp I tillsynsprogrammet för tillgång till vård har bland annat överenskommits om arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverken, tillsynsobjekten och riktlinjerna för tillsynen samt de tillsynskriterier som ska uppfyllas för att tillsynsåtgärder vidtas. Tillsynsprogrammet sträcker sig över tre år ( ) och utvärderas och uppdateras årligen efter behov. 9

10 2 Ändringar i omvärden och tillgång till vård Både tillsynsmyndigheter och serviceleverantörer inom hälso- och sjukvården har redan i flera års tid samlat erfarenhet av tillsynen över tillgången till vård. Mest resultatrik har tillsynen varit i form av kortare köer till operationer inom den specialiserade sjukvården och kortare väntetider till operativa ingrepp. Väntetiderna har visserligen efter avslutad tillsyn kunnat bli längre på nytt och överskrida de lagstadgade tidsfristerna. Även remissbehandlingen inom specialsjukvården har blivit effektivare. Inom mun- och tandvården blev förkortades köerna snabbt i början, men sedan år 2009 har antalet personer som väntat på mun- och tandvård i sex månader ökat i oroväckande grad (bilaga 1). På många håll har det varit svårt att omedelbart få kontakt med hälsovårdscentralen, och det har ställvis varit svårt att få tider till läkarmottagning. Det har förekommit regionala skillnader i fråga om tillgången på arbetskraft och möjligheterna att få vård både inom primärvården och inom den specialiserade sjukvården. Det har upplevts att tillsynen över vårdgarantin i högre grad hart inriktats på operativ än konservativ vård. Den har också bedömts ha lett till en ojämn allokering av resurser mellan olika specialområden. Tillsynen över intagning för vård inom psykiatrin har varit problematisk bland annat på grund av bristerna systemet för insamling av data om psykiatrisk specialiserad sjukvård inom ramen för primärvården samt om psykoterapi. Tillgången till missbrukarvård har också varit svår att övervaka med undantag av ersättningsvård för opioidberoende, eftersom missbrukarvården lyder under socialvårdens lagstiftning. Föreskrifterna om tillgång till vård gäller därför inte missbrukarvården, trots att de ur medborgarsynvinkel inte ät acceptabelt. Det viktigaste problemet för tillsynen över tillgång till primärvård har varit bristen på objektiva och tillförlitliga data samt svårigheter i att få fram en uppdaterad situations bild till grund för tillsynen. Bestämmelserna och begreppen som gäller tillgången till vård har också ofta tolkats bristfälligt eller snävt, vilket lett till att vården inte ordnats enligt lagens syfte. Till exempel har rehabiliterande vård och tillgång till vård som ges av andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än läkare har felaktigt kunnat lämnas utanför tillsynen. Köpta tjänster, utläggande av funktioner på entreprenad och användning av servicesedlar har ökat inom hälso- och sjukvården efter det att föreskrifterna om vårdgarantin trädde i kraft. Hälso- och sjukvårdens tjänster och tillhandahållandet av dem har blivit mer splittrat än hittills. Detta har också kunnat leda till oklara uppfattningar hos serviceleverantörerna om vem som svarar för tillhandahållandet av vården. Eftersom antalet aktörer som tillhandahåller tjänster har ökat har det också till vissa delar blivit svårare att övervaka väntetiderna för vård. 10 Enheterna som tillhandahåller specialiserad sjukvård i samband med primärvården har före slutet av år 2010 inte systematiskt ingått i datainsamlingen om vårdgarantin. Från vissa enheter har uppgifter om

11 väntetiderna lämnats redan tidigare, men från en del enheter saknas uppgifterna på grund av brister i datasystemen. Därför har det inte heller varit möjligt att bedriva någon systematisk övervakning. Studenternas hälsovårdsstiftelse har inkluderats i THL:s data insamling så sent som i mars De snabba förändringarna i hälso- och sjukvårdens verksamhetsmiljö och servicestruktur samt det ökade antalet serviceleverantörer inom den privata sektorn även i den serviceproduktion som ligger under den offentliga sektorns ansvar har också komplicerat tillsynen över vårdgarantin. Kommunsammanslagningar, omfattande samarbetsområden för hälso- och sjukvården och andra nya modeller i den kommunala organisationen (t.ex. beställar-utförar-modellen, den s.k. livscykelmodellen) och ändringar har bundit resurser hos organisationerna, men också hos vägledningen av och tillsynen över vården. Ändringar i organisationen påverkar förutom tillhandahållandet av tjänsterna också ansvarsfördelningen och förfaringssätten. Hälso- och sjukvårdens verksamhetsmiljö har blivit alltmer mångfacetterat. Den nya hälso- och sjukvårdslagen trädde i kraft Stadgandena/författningarna om väntetider finns i den nya lagen i nästan oförändrad form, delvis med preciseringar och förtydliganden. De största ändringarna jämfört med tidigare lagstiftning är bland annat möjligheten att välja vårdplats för icke-brådskande vård, ny tre månaders tidsfrist för bedömning av vårdbehovet inom den specialiserade sjukvården, fastställande av den högsta åldersgränsen till 23 år i fråga om mentalvårdstjänster för unga samt serviceleverantörens förpliktelse att publicera väntetiderna på Internet per verksamhetsenhet med fyra månaders intervaller. Nya preciserande bestämmelser har även införts i genomförandet av och tillsynen över enhetliga grunder för vård. Det nya regeringsprogrammet betonar högklassiga, effektiva och rättidiga social- och hälsovårdstjänster som erbjuds alla på lika villkor. Enligt regeringsprogrammet förnyas servicestrukturen inom social- och hälsovården som en del av reformen av kommunstrukturen och verkställigheten av hälso- och sjukvårdslagen fortsätter. Primärvården stärks och valfriheten genomförs. Dessutom förbättras vårdkedjornas funktionalitet genom att intensifiera samarbetet mellan primärvården, den specialiserade sjukvården, företagshälsovården och socialväsendet. För att stärka verksamheten vid hälsovårdscentralerna fortsätter programmet Fungerande hälsovårdscentraler. Särskild vikt läggs vid tjänsternas kvalitet, effektivitet och tillgänglighet. Ett av insatsområdena i regeringsprogrammet är att utveckla tjänsterna inom mun- och tandvården samt att förbättra tillgången till mentalvårdstjänster. Man vill ingripa i psykiska problem i ett tidigt skede genom att utveckla tillgången på mentalvårdstjänster med låg tröskel. Enligt regeringsprogrammet ska även enhetliga principer för vården etableras. 11

12 3 Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen om rätten att få vård 12 Bestämmelser om rätten att få vård finns i 6 kapitlet av hälso- och sjukvårdslagen. Kapitlet innehåller bestämmelser om maximala väntetider både till brådskande och icke-brådskande vård, samt bland annat föreskrifter om möjligheten att välja vårdplats för icke-brådskande vård, publicering av väntetider och bemyndigandet att utfärda förordning. Socialoch hälsovårdsministeriet kommer senare att utfärda en förordning om vårdgarantin. Bestämmelserna om rätten att få vård finns i sin helhet i bilagan till tillsynsprogrammet (bilaga 2). Möjligheten att välja vårdplats Möjligheten att välja vårdenhet för icke-brådskande vård som finns inskriven i 47 i hälso- och sjukvårdslagen är en betydande reform. Var och en får nu enligt lag välja vid vilken hälsostation vid sin hemkommuns hälsovårdscentral han eller hon vill få hälso- och sjukvårdstjänster. Om en person är bosatt eller regelbundet eller under en längre tid vistas utanför sin hemkommun, får personen för vård enligt vårdplanen också utnyttja primärvårdstjänster i någon annan kommun utan att den vårdansvariga hälsovårdscentralen ändras. Den berörda personen får också välja vilken vårdgivande verksamhetsenhet inom den kommunala specialiserade sjukvården han eller hon vill anlita inom det specialupptagningsområde där hemkommunen finns. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren. År 2014 kommer valmöjligheten att utvidgas till att gälla hälso- och sjukvårdsenheterna i hela landet. Användningen av valmöjligheten påverkar dock inte den normala differentieringen av vårdnivåerna. Föreskrifterna om rätten att få vård inom primärvården Bestämmelser om rätten att få primärvård finns i 51 i hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak den tidigare bestämmelsen i folkhälsolagen (15 b ) om omedelbar kontakt, bedömning av vårdbehovet och ordnande av vård inom primärvården samt mun- och tandvården. Endast den förpliktelse som finns i 55 i hälso- och sjukvårdslagen om att offentliggöra väntetiderna till vård har skärpts och ska nu göras med fyra månaders, i stället för tidigare sex månaders intervaller. Uppgifterna om väntetider ska publiceras på Internet separat för varje verksamhetsenhet. Föreskrifterna om rätten att få vård inom den specialiserade sjukvården Bestämmelserna om rätten att få specialiserad sjukvård finns i 52 i hälsooch sjukvårdslagen. Det som är nytt jämfört med den tidigare lagen om specialiserad sjukvård är att lagen innehåller en tidsfrist inom vilken vårdbehovet ska bedömas. Om bedömningen av vårdbehovet förutsätter

13 en bedömning av en specialist, särskild bilddiagnostik eller särskilda laboratorieundersökningar, ska bedömningen och de behövliga undersökningarna göras inom tre månader från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård inom sjukvårdsdistriktet.. Bestämmelser om rätten att få vård inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga finns i 53 av hälso- och sjukvårdslagen. Nytt jämfört med de tidigare bestämmelserna är att vårdbehovet ska bedömas inom sex veckor från det att en remiss har kommit in till sjukvårdsdistriktets sjukhus eller en annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård inom distriktet. En ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen är äldersgränsen inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga. Enligt den ska vård eller behandling som utifrån en bedömning av vårdbehovet konstaterats vara nödvändig i fråga om personer under 23 år, med beaktande av hur brådskande vården är, ordnas inom tre månader från det att vårdbehovet konstaterades, om inte medicinska, terapeutiska eller andra motsvarande omständigheter kräver något annat. Enligt 52 i hälso- och sjukvårdslagen ska samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt även svara för att behovet av både brådskande och på remiss grundad vård bedöms och vården tillhandahålls enligt enhetliga medicinska eller odontologiska grunder. Dessutom har den förpliktelse som finns i 55 i hälso- och sjukvårdslagen om att offentliggöra väntetiderna till vård ändrats så att sjukvårdsdistrikten ska publicera uppgifterna om väntetiderna på Internet med fyra månaders intervaller. Om kommunen eller sjukvårdsdistriktet har flera verksamhetsenheter ska uppgifterna publiceras separat för varje verksamhetsenhet. 13

14 4 Terminologi och definitioner 4.1 Primärvård (inkl. mun- och tandvård) Omedelbar kontakt med hälsovårdscentralen Hälsovårdscentralen ska ordna sin verksamhet så att en patient vardagar under tjänstetid omedelbart kan få kontakt med hälsovårdscentralen. Personen kan fritt välja mellan att antingen ringa per telefon eller personligen komma till hälsovårdscentralen. Med tjänstetid avses de öppettider under vardagar som hälsovårdscentralen offentligt har meddelat. Utanför tjänstetid ska jour ordnas. Bestämmelserna om omedelbar kontakt med hälsovårdscentralen har preciserats genom en anvisning som social- och hälsovårdsministeriet har utfärdat , SHM/424/2011 (bilaga 3). Enligt anvisningen ska väntetiden för att få kontakt inte överskrida fem minuter, men målet ska vara en väntetid som är klart kortare än fem minuter. Den som ringt ska höra en kösignal och med hjälp av bandinspelning informeras om den uppskattade längden på kön. Hälsovårscentralen kan ta i bruk flera alternativa sätt att ordna kontakten. I situationer där man personligen inte kan svara på alla samtal kan hälsovårdscentralen kan hälsovårdscentralen förbättra sina anvisningar till befolkningen om telefontjänsterna, skaffa nya tekniska lösningar (som ett system för att ringa tillbaka), inrikta tillräckliga personalresurser till stöd för omedelbar kontakt under rusningstid samt utveckla den elektroniska kommunikationen. Svarstiden för att ringa tillbaka Om hälsovårdscentralen eller hälsostationen använder sig av möjligheten att ringa upp, ska den se till att alla inkomna samtal blir uppringda. Den som har bett om att bli uppringd, ska ringas upp så fort som möjligt samma dag under hälsovårdscentralens öppettider. Vid uppringning finns det skäl att beakta de önskemål om tidpunkt för samtalet som den som bett om att bli uppringd har angivit. Om personen i fråga inte kan nås omedelbart, ska man ringa honom eller henne på nytt tills kontakt fås eller lämna ett meddelande i telefonsvararen. Om hälsovårdscentralen eller hälsostationen använder sig av uppringning, ska man till den som ringer upp tala om en preliminär tidpunkt för uppringningen med hjälp av bandinspelning eller sms. Uppföljning och egenkontroll av hur möjligheten att omedelbart få kontakt förverkligas För att kunna utveckla verksamheten bör hälsovårdscentralen på ett tillförlitligt sätt följa upp hur varje hälsostation (till exempel genom telefonoperatörens uppföljning) förverkligar möjligheten att omedelbart få kontakt. Man ska åtminstone följa upp väntetiderna när man svarar i 14

15 telefon, antalet ringda, besvarade och icke besvarade samtal samt svarstiderna vid uppringning (ifall denna används). Om en teknisk uppföljning inte är möjlig ska man göra uppföljningen med hjälp av ett urval minst en gång i månaden för att bedöma servicenivån. En bedömning av vårdbehovet gjord av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården Patienten ska få sitt vårdbehov bedömt av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inom tre vardagar från det att patienten tagit kontakt, ifall vårdbehovet inte har kunnat bedömas under den första kontakten. Om vårdbehovet alltså inte kan bedömas per telefon, ska patienten ges möjlighet att besöka en hälsovårdare, sjukskötare eller läkare inom tre vardagar. Vid den första bedömningen som utförs av annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården än läkare eller tandläkare begrundas orsaken till att patienten tagit kontakt samt symtomens karaktär, allvarlighet och brådska på basis av de förhandsuppgifter som patienten meddelat. Läkares och tandläkares bedömning av vårdbehovet grundar sig på diagnos och behövliga utvärderingar av patientens prognos, funktionsförmåga och eventuella betydelsefulla psykosociala faktorer. Bedömning av vårdbehovet är alltså en annan sak än egentlig diagnostisering som bygger på medicinsk eller odontologisk undersökning. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer vårdbehovet utifrån sitt yrkesansvar. Arbetsfördelningen mellan läkare och sjukskötare eller hälsovårdare eller andra yrkesutbildade personer förutsätter att den berörda har tillräcklig utbildning, erfarenhet och yrkeskunskap för uppgifterna. En bedömning av vårdbehovet som utförs av en sjukskötare eller hälsovårdare bygger i praktiken på anvisningar av chefläkaren eller ansvariga läkaren, varvid chefläkaren eller ansvariga läkaren har ansvar för denna verksamhet. Patientsäkerheten förutsätter alltid att kompetensen kontrolleras på behörigt sätt när uppgifter överförs. Verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården har i sista hand ansvaret för att yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har den utbildning och yrkeskompetens som yrkesutövningen förutsätter och de färdigheter som yrkesutövningen kräver och att andra villkor enligt lagstiftningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården uppfylls. Det är väsentligt att yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har goda kunskaper så att de kan hänvisa patienterna till vård på rätt plats och vid rätt tidpunkt. Bedömningen av vårdbehovet och den vårdanvisning eller det åtgärdsförslag som en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården givit ska antecknas i journalhandlingarna. Likaså ska personlig hälso- och sjukvårdsrådgivning eller hänvisning till tjänster som ges per telefon antecknas i journalhandlingarna. På basis av bedömningen kan det också konstateras att det inte föreligger någon medicinsk orsak till vård varvid patienten inte blir kvar i vårdkön. 15

16 Ordnande av vård inom tre eller sex månader Vård som utifrån bedömningen av vårdbehovet konstaterats vara nödvändiga ska ordnas och inledas senast inom tre månader från det att vårdbehovet slogs fast. Vård som utifrån bedömningen av vårdbehovet konstaterats vara nödvändiga ska ordnas och inledas senast inom tre månader från det att vårdbehovet slogs fast. Ordnandet av vård kan även innebära bland annat vård på avdelning, hjälpmedelstjänster, fysioterapi, rehabilitering, mottagning hos psykolog eller besök hos en skötare. Den maximala väntetiden på tre månader kan överskridas med högst tre månader inom mun- och tandvården eller inom den specialiserade sjukvården som ges i samband med primärvård, om vården av medicinska, terapeutiska eller andra motsvarande motiverade skäl kan skjutas upp utan att patientens hälsotillstånd äventyras. Inom mun- och tandvården avses vård som ges av tandläkare eller munhygienist. Det åligger kommunen att ordna kommuninvånarnas hälso- och sjukvård, till vilken hänförs av läkare utförd undersökning och av läkare eller tandläkare given eller övervakad vård och medicinsk rehabilitering. Periodisering av vården inom mun- och tandvården Bedömningen av vårdbehovet inom mun- och tandvården preciseras vanligen under det första tandläkarbesöket. Om patienten konstateras ha ett stort behov av vård och rehabilitering, ska för genomförandet av vården i samförstånd med patienten utarbetas en plan för undersökning, vård och medicinsk rehabilitering enligt 4 a i patientlagen eller någon annan motsvarande plan. Av planen ska framgå hur och enligt vilken tidtabell vården av patienten ordnas. I situationer där vården uppdelas på längre tidsperioder, ska det finnas odontologiska skäl för detta och periodiseringen får inte medföra risk för patientens munhälsa. Beslut om patientens samlade vård och om hur den ska periodiseras fattas av en vårdande tandläkare eller enligt dennes anvisningar av någon annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården (RP 90/ ). Publicering av väntetiderna till vård Kommunen eller samkommunen ska publicera uppgifterna om de väntetider som avses i hälso- och sjukvårdslagen på Internet med fyra månaders intervaller. Väntetiderna ska alltså publiceras separat för varje hälsostation som kommunen eller samkommunen har. För att trygga en jämlik behandling av hela befolkningen bör uppgifterna förutom på Internet även publiceras på något annat sätt, till exempel på kommunens anslagstavla. 4.2 Specialiserad sjukvård Specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvård Enligt regeringens proposition 77/2004 avses med specialiserad sjukvård i samband med primärvården bland annat kretssjukhusens specialiserade sjukvård, som har sammanförts med primärvården till en operativ helhet, 16

17 samt den av specialister ledda sjukhus- och poliklinikverksamheten i en del städer. I dessa fall bedöms hälso- och sjukvårdens funktioner alltså enligt de regelverk som gäller för tillgång till specialiserad sjukvård. I andra fall följs verksamheten upp och övervakas enligt de bestämmelser som gäller för vårdgarantin inom primärvården. En uppdaterad lista över enheter för specialiserad sjukvård som verkar i samband med primärvården sparas i tillsynsmyndigheternas gemensamma extranet bilaga 4). Enhetliga grunder för vård Enligt 52 i hälso- och sjukvårdslagen svarar samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt även för att behovet av både brådskande och på remiss grundad vård bedöms och vården tillhandahålls enligt enhetliga medicinska eller odontologiska grunder. Enhetliga grunder för icke-brådskande vård finns på SHM:s webbplats: _ohjeita/hoitoonpaasynperusteet. Enligt 7 i hälso- och sjukvårdslagen leder SHM arbetet med att genomföra de riksomfattande enhetliga grunderna för medicinsk eller odontologisk vård. SHM och THL svarar i fortsättningen för uppdateringen av kriterierna för de enhetliga grunderna för vården samt utvidgandet av dem att förutom ickebrådskande vård även gälla brådskande vård. Enligt hälso- och sjukvårdslagen följer och bedömer THL hur grunderna tillämpas i kommuner och samkommuner för sjukvårdsdistrikt. Kommunen och samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska tillsammans övervaka att de enhetliga grunderna för vården tillämpas. Verksamhetsenheter inom hälsooch sjukvården som är skyldiga att ordna service ska därför med hjälp av egenkontroll säkerställa enhetliga kriterier för väntetiderna till vård. Inledande av bedömning av vårdbehov /behandling av remisser Enligt regeringens proposition (RP 90/2010) ska man vid bedömningen av vårdbehovet utreda det individuella behov av vård som patientens hälsotillstånd kräver. Bedömning av det individuella behovet av vård ska inledas inom tre veckor efter att remissen har inkommit. Inledandet av bedömningen av vårdbehovet inom tre veckor förutsätter alltså minst att remissen har behandlats och nödvändiga fortsatta åtgärder planerats inom den tiden för att bedömningen av vårdbehovet ska kunna inledas. Endast ett meddelande om att remissen har mottagits är inte en tillräcklig åtgärd för inledande av bedöningen av vårdebehovet. På basis av remissen ska man göra upp en individuell plan för undersökning, vård eller medicinsk rehabilitering av patienten. För att man ska kunna utreda patientens hälsotillstånd och behov av vård ska planen innehålla uppgifter om vilka undersökningar patienten genomgår och när han eller hon kommer för undersökning, poliklinikbesök eller vård. Hänvisning till undersöknings- eller poliklinikköer uppfyller inte kriterierna för bedömning av patientens individuella vårdbehov. 17

18 Dessutom ska patienten informeras om vårdbehovet har bedömts utgående från remissen och om vilka åtgärder som vidtagits på basis av bedömningen (t.ex. att patienten har placerats i kö för att vänta på ett ingrepp). Om behandlingstiden av remisserna överstiger tre veckor kan det sägas att inledandet av bedömningen av vårdbehovet inte genomförts inom den lagstadgade tidsfristen. Bedömning av vårdbehov inom specialiserad sjukvård Bedömningen av vårdbehovet kan variera betydligt beroende på specialitet och situation. Bedömningen av vårdbehovet innebär oftast minst, att patienten får mottagningstid till en läkare inom den specialiserade sjukvården. I många fall kan det också förutsätta laboratorie- eller röntgenundersökningar före eller efter det första besöket. Det första besökt hos eller kontakten med läkaren kan också vara ett vårdsamtal eller ett vårdbrev, om de kan ersätta ett mottagningsbesök hos läkaren. I vissa fall kan man bedöma vårdbehovet enbart utgående från remissen utan att träffa patienten. I sådana situationer ska patienten informeras om att vårdbehovet har bedömts samt om de åtgärder som vidtagits på basis av bedömningen. Datainsamlingen och definitionerna av hur bedömningen av vårdbehovet genomförs har beretts i samarbete mellan THL, SHM, Valvira, regionförvaltningsverken, sjukhusen samt dataleverantörerna. I uppföljningsgruppen för vårdgarantin inom den specialiserade sjukvården har man kommit överens om att bedömningen av vårdbehovet inom tidsfristen på tre månader följs och övervakas utgående från den tidpunkt då den ansvariga läkaren eller någon annan legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som instruerats av läkaren för första gången har bedömt vårdbehovet. Särskilda bilddiagnostiska och laboratorieundersökningar Om bedömningen av vårdbehovet förutsätter en bedömning av en specialist eller särskild bilddiagnostik eller särskilda laboratorieundersökningar, ska bedömningen och de behövliga undersökningarna göras inom tre månader från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård inom sjukvårdsdistriktet. Regeringens proposition (RP 90/2010) ger inga närmare definitioner av vilka bilddiagnostiska undersökningar eller laboratorieundersökningar som avses i hälso- och sjukvårdslagen. Man torde dock avse undersökningar som är nödvändiga för att vårdbehovet ska kunna bedömas. Saken ska bedömas och definieras närmare för varje medicinsk specialitet. Organisering av vården (exkl. mentalvårdstjänsterna för barn och unga) Medicinsk eller odontologisk vård som på basis av bedömningen av vårdbehovet konstaterats vara nödvändig ska med beaktande av hur 18

19 brådskande vården är ordnas och inledas inom skälig tid, dock inom sex månader från det att vårdbehovet konstaterades. Vården ska alltså ordnas och inledas senast inom sex månader. I praktiken ska vården alltid ordnas med beaktande av hur brådskande den är med hänsyn till sjukdomen på ett sådant sätt att vården genomförs på ett medicinskt adekvat sätt och inom en rimlig tid från det att vårdbehovet bedömdes. Organisering av vården inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga I fråga om mentalvårdstjänster för barn och unga har en enhetlig åldersgräns på 23 år för första gången fastställts i lagen. Tidigare har den definierats i SHM:s arbetsgrupp på så sätt att åldersgränsen konsekvent införts i anvisningen om datainsamlingen om vårdgarantin inom den specialiserade sjukvården. Inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga ska vård eller behandling i fråga om personer under 23 år, med beaktande av hur brådskande vården är, ordnas inom tre månader från det att vårdbehovet konstaterades, om inte medicinska, terapeutiska eller andra motsvarande omständigheter kräver något annat. Psykoterapi och rehabiliterande psykoterapi Psykoterapin kan ordnas antingen av primärvården eller den specialiserade sjukvården, och den kan vara självproducerad eller skaffad av en utomstående serviceleverantör och ges som psykoterapibehandling. När patienten behöver psykoterapi som en psykiatrisk behandlingsform omfattas väntetiderna av datainsamlingen, när hälso- och sjukvården har ansvaret för organiseringen. I första hand övervakas psykoterapin enligt de regler för vårdgarantin som gäller inom den specialiserade sjukvården. Ansvaret för ordnandet av psykoterapi ligger hos hälso- och sjukvården också i de fall där FPA inte beviljar rehabiliteringsstöd för s.k. rehabiliterande psykoterapi trots att man inom hälso- och sjukvården har bedömt att patienten är i behov av sådan terapi. Rehabiliterande psykoterapi kan i viss mån även tillhandahållas som egen verksamhet inom primärvården och den specialiserade sjukvården eller anskaffas av en utomstående serviceleverantör. Patienten kan också hänvisas till att ansöka om, rehabiliteringsstöd hos FPA för rehabiliterande psykoterapi. Patienten gynnas av rehabiliteringen (som syftar till återställd arbets- och funktionsförmåga) endast om insatsen är sådan att hälsotillståndet i tillräcklig mån förbättras. Därför kräver FPA vanligen en psykiatrisk öppenvårdsperiod eller en öppenvårdsperiod som innehåller psykoterapi innan stöd för rehabiliterande psykoterapi beviljas. Dessutom ska patienten utöver den rehabiliterande psykoterapin också ha någon annan vårdkontakt. Rehabiliteringspsykoterapi som beviljas av FPA ingår inte i datainsamlingen om väntetiderna för vård. 19

20 4.3 Definitioner som gäller både primärvården och den specialiserade sjukvården Meddelande om tidpunkten för vård Enligt 4 i patientlagen ska patienten meddelas en tidpunkt när han eller hon får vård. Om tidpunkten ändras, ska patienten omedelbart meddelas en ny tidpunkt och orsaken till ändringen. Meningen med föreskriften är enligt regeringens proposition (RP 77/2004) att i och med att skyldigheten att ordna vård preciseras måste patienten få veta när han eller hon får vård, och patienten kan inte längre ställas i kö för en obestämd tid att vänta på vård. Riksdagens justitieombudsman har i sitt beslut (Dnr 3656/4/09) konstaterat, att ordalydelsen i 4 i patientlagen och dess förarbeten talar för att patienten meddelas en exakt tidpunkt där han eller hon definitivt kommer att intas för vård. Valfrihet och tillgång till vård Tillsynsmyndigheterna följer och bedömer de effekter och eventuella problem som uppstår i genomförandet av vårdgarantin till följd av att patienterna får möjlighet att välja vårdplats. Om problem uppstår vidtas vid behov tillsynsåtgärder. Tillsynsprogrammet uppdateras också vid behov till denna del när mer erfarenhet samlats av hur valfriheten tillämpas och hur vårdgarantin fungerat. Definitioner som gäller datainsamlingen om vårdgarantin De första besöken för icke-brådskande sjukvård inom primärvården omfattas av uppföljningen som genomförs via AvoHILMO. Enligt definitionerna omfattar uppföljningen av vårdgarantin inte uppföljningar och kontrollbesök vid kroniska (långvariga) sjukdomar, hälsokontroller och besök för hämtande av intyg och inte heller brådskande vård eller jourverksamhet. Inom mun- och tandvården ingår periodiserad behandling av ovannämnda orsaker inte heller i THL:s uppföljning av vårdgarantin. Inom den specialiserade sjukvården ingår uppföljningen av och kontrollbesök vid kroniska sjukdomar samt jourbesök inte i THL:s datainsamling och uppföljning av vårdgarantin inom den specialiserade sjukvården. Funktioner som innefattas av datainsamlingen och tillsynen över vårdgarantin måste vid behov prövas från fall till fall (till exempel medicinsk genetik, utvärdering av arbetsförmågan). Trots att uppföljningen av tillgången till icke-brådskande vård har innehåller ovan nämnda begränsningar, ska hela hälso- och sjukvårdsverksamheten ordnas på ett tillbörligt och högklassigt sätt både medicinskt, odontologiskt och hälsovetenskapligt såsom hälso- och sjukvårdslagen bestämmer. Detta gäller även behandlingen och kontrollbesöken vid kroniska sjukdomar, hälsokontroller samt brådskande vård och jourverksamhet. Enhetliga grunder för vård 20 Enligt hälso- och sjukvårdslagen följer och bedömer THL hur de enhetliga grunderna för vård tillämpas i kommuner och samkommuner för

21 sjukvårdsdistrikt. Kommunen och samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska tillsammans övervaka att de enhetliga grunderna för vården tillämpas. Verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården som är skyldiga att ordna service ska därför med hjälp av egenkontroll säkerställa enhetliga kriterier för väntetiderna till vård. 21

22 5 Arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverken i tillsynen över vårdgarantin 5.1 Lagstiftningen inom hälso- och sjukvården Den allmänna planeringen, styrningen och tillsynen av hälso- och sjukvården ankommer enligt speciallagar på social- och hälsovårdsministeriet. Hälsovården inom ett regionförvaltningsverks verksamhetsområde styrs och övervakas i första hand av regionförvaltningsverket. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira, som är underställd social- och hälsovårdsministeriet, vägleder regionförvaltningsverken i syfte att införa enhetliga verksamhetsprinciper, förfaringssätt och beslutspraxis. Valvira och regionförvaltningsverken styr och övervakar den verksamhet som bedrivs av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt vid hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter på det sätt som föreskrivs i speciallagarna om hälso- och sjukvården. Valvira styr och övervakar hälsooch sjukvården särskilt när det är fråga om: principiellt viktiga frågor med långsiktiga konsekvenser frågor som gäller flera regionförvaltningsverks ansvarsområde eller hela landet ärenden i anknytning till tillsynsärenden som är under handläggning hos Valvira och som gäller yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, samt ärenden som regionförvaltningsverket på grund av jäv inte kan handlägga. Hälso- och sjukvårdslagen som trädde i kraft den 1 maj 2011 innehåller inga föreskrifter om organisation eller tillsyn över hälso- och sjukvården. Bestämmelserna om dessa finns fortfarande i folkhälsolagen om lagen om specialiserad sjukvård. Social- och hälsovårdsministeriet har en ny lag s.k. organisationslag om hälso- och sjukvården som även kommer att innehålla nya föreskrifter om tillsynen. 5.2 Överenskommen arbetsfördelning i tillsynsprogrammet Ansvaret för planeringen, koordineringen och riktlinjerna mellan Valvira och regionförvaltningsverken ligger hos en koordineringsgrupp som består av cheferna för Valvira och för regionförvaltningsverkens ansvarsområden för basservice, rättsskydd och tillstånd. Valviras och regionförvaltningsverkens samarbetsgrupp följer och bedömer regelbundet hur verksamheten överensstämmer med tillsynsprogrammet samt hur tillsynsprogrammet verkställs. 22

23 Regionförvaltningsverken och Valvira presenterar två gånger per år vårdgarantisituationen för samarbetsgruppen. Beslut som innebär förpliktande bestämmelser förenade med vite för hälso- och sjukvårdens organisationer går även till koordinationsgruppen för kännedom. Uppdaterade dokumentmallar för vårdgarantin (bl.a. begäran om redogörelser finns i tillsynsmyndigheternas gemensamma extranet. Enligt den arbetsfördelning som anges i verksamhetsplanen för åren har Valvira svarat för tillsynen över vårdgarantin inom den specialiserade sjukvården i de fall ärendet har gällt hela sjukvårdsdistriktet, medan regionförvaltningsverken har tagit ansvaret i fråga om enstaka specialiteter. Detta har lett till situationer där samma sjukvårdsdistrikt har övervakats både av Valvira och av regionförvaltningsverket. Det är inte förnuftigt eller ändamålsenligt vare sig med tanke på resursanvändning eller den övervakade eller patienten. Eftersom den systematiska datainsamlingen och tillsynen även har kommit att gälla nya enheter och aktörer inom hälso- och sjukvården (bl.a. specialistvården som ges i samband med primärvården samt Studenternas hälsovårdsstiftelse), har arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverken i fråga om tillsynen över vårdgarantin specificerats och förtydligats i föreliggande tillsynsprogram. Tillsynen ska vara så entydig och klar som möjligt. Förutom befolkningens och patientens synvinkel ska tillsynen även ta hänsyn till serviceleverantörens (tillsynsobjektets) samt tillsynsprocessens och lagstiftningens synvinklar. Arbetsfördelningen påverkar väsentligt också användningen och allokeringen av resurserna. I tillsynsprogrammet för tillgång till vård har arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverken överenskommits på följande sätt: Regionförvaltningsverken svarar för: Tillsynen över primärvården inkl. specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvård (Hälso- och sjukvårdsl 51 ) o I det initiala skedet av tillsynsprogrammet tar RFV och Valvira tillsammans ställning till riktlinjer/principiella frågor Tillsynen över Studenternas hälsovårdstiftelse Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira svarar för: Tillsynen över den specialiserade sjukvården inom sjukvårdsdistrikten inkl. tillsynen över varje specialitet (52 ) Valvira och regionförvaltningsverken inför samtliga tillsynsbeslut inom ramen för detta tillsynprogram i myndigheternas gemensamma extranet under rubriken 'Uppföljning av tillgången till vård. Där kan de utnyttjas av alla medverkande. 23