Fjällen i Fokus 2006

Transkript

1 FjäMistra-rapport nr. 25 Fjäen i Fokus 2006 En konferens om fjäens möjigheter och begränsningar Konferensrapport FjäMistrarapport Rapport nr: 25 ISSN december 2006, Umeå Redaktör: Anders Essein Forskningskommunikatör FjäMistra

2 2

3 Förord FjäMistras avsutningskonferens Fjäen i Fokus 2006 i Vihemina bev på många sätt en bra sutpunkt på forskningsprogrammet FjäMistra. Den kan sammanfattas med några siffror: 3 dagar. 39 presentationer. 20-ta postrar. 2 musikframträdanden. 297 anmäda detagare (191 dag 1, 276 dag 2, och 255 dag 3), varav ca 270 dök upp. Massor av möten, minge, viktiga och mindre viktiga samta, garv och en de avar. Den stora uppsutningen på den här konferensen, iksom på Fjäen i Fokus 2004 (267 detagare i Umeå), visar att det finns ett stort behov av att då och då träffas i större sammanhang. Frågor som rör rennäring och skogsbruk, jakt och fiske, rovdjur, turism och skyddade områden, och andra aspekter av fjäens naturresurser, rör och berör utan tvekan många. Jag tycker också att både årets konferens, iksom Fjäen i Fokus 2004, visar på nödvändigheten av samverkan på oika nivåer. Inom FjäMistra har vi medvetet och enträget arbetat för att få ti ett samarbete mean forskare från oika vetenskapiga discipiner. Resutat från fera av dessa samarbeten har redovisats på konferenserna. FjäMistra har också haft en ambition att på oika sätt samverka med de som ever i och/eer verkar i fjäområdet. Vi har försökt arbeta nära ett nätverk av användare som byggts upp under åren. Vi har också vid många tifäen och på fera sätt samarbetat med andra personer inom våra användargrupper - det vi säga personer inom nationea och regionaa myndigheter, i fjäkommuner, näringsorganisationer och ideea organisationer. På konferenserna har denna samverkan tydiggjorts på så sätt att fera organisationer har detagit aktivt i uppbyggnaden av programmet. I år medverkade band andra Skogsstyresen, forskningsprogrammet Adaptiv förvatning av Vit och Fisk, Ájtte Svenskt Fjä- och samemuseum, och fera samebyar med egna seminarier och utbidningar. Dessutom detog enskida personer ur mågrupperna med presentationer, postrar och genom medverkan i debatter. En mycket positiv uppevese för oss som arrangerade Fjäen i Fokus 2006 var Vihemina som konferensort. Geografiskt sett igger orten ganska så precis mitt i fjäkedjan, viket gjorde att detagare kunde räknas in från i stort sett aa Sveriges 15 fjäkommuner. Dessutom städe kommunen och inte minst Fokets hus upp på ett mycket bra sätt. Adrig har jag vä varit på en konferens där administration, ogistik, jus, jud och annan teknik fungerat så bra som det gjorde i Vihemina! Den 31 december 2006 avsutas forskningsprogrammet Fjä- Mistra definitivt. Naturigtvis kommer forskningsresutat och forskningssamarbeten som har sitt ursprung i FjäMistra att fortsätta komma ut, verka, och eventuet också spea en viss ro framöver. Men som sammanhået forskningsprogram är tiden förbi. Förhoppningsvis kommer en de att minnas programmet som en tiföritig organisation när det gäer produktion av bra vetenskap med direkt bäring på tiämpning. Kanske kommer också en de att komma ihåg programmet som en mötespats, där många svåra och konfiktfyda frågor har kunnat ventierats och diskuterats. Vi vet redan idag att åtminstone en de av den forskning som har bedrivits inom ramen för FjäMistra kommer att fortsätta i andra former. Frågan är vem eer vika som kommer att axa ansvaret för att skapa mötespatser iknande de båda Fjäen i Fokus-konferenserna, nätverkskonferenser och mindre workshops som FjäMistra arrangerat genom åren. Förhoppningsvis någon, för det verkar ju onekigen som om det finns behov. FjäMistras programchef Tomas Wiebrand, sa så här under sitt inedningsanförande på Fjäen i Fokus 2006: FjäMistra är sut. Länge eve fjävärden. Det duger bra, både som förord och sutord... Anders Essein, forskningskommunikatör FjäMistra 3

4 Innehå 1. Turism, friuftsiv och skyddade områden Perspektiv på fjäturismen. Peter Fredman, Etour/FjäMistra Framtiden underifrån. Kas Sande, FjäMistra/Karstad universitet Snöskoter - probem eer möjighet? Eisabet Jonsson, Snofed/Viheminabygdens skoterorg Turism - en räddare i nöden? Linda Lundmark, FjäMistra/Umeå Univ Ny förvatningsmode för Värdsarvet Laponia. Bernt Wennström, Gäivare kommun Fjäturismen och rennäringen, Per-Gustav Idivuoma, SSR Skogen, reservaten och turismen - vad spear de för ro? Tommy Lundgren, FjäMistra/SLU Friuftsiv, fjäsäkerhet och terrängkörning. Anna von Sydow, Naturvårdsverket Skogsbruk och rennäring Natione nytta eer oka utvecking? Stefan Edman Vad kan historien ära oss om fjäens framtid? Göran Samonsson, FjäMistra/Södertörns högsk Har inandsskogsbruket någon framtid? Bo Dockered, Sveaskog Skogsbruk och rennäring - oika andskapsperspektiv, Öje Dane, FjäMistra/SLU Lavar och skogsbruk, Jon Moen, FjäMistra/Umeå Univ Effektivare samråd mean rennäring och skogsbruk Camia Widmark, FjäMistra/SLU, och Camia Sandström, FjäMistra/Umeå Univ Regionaa andskapsstrategier, Marita Aatao, Lst AC Fjäens vit och fisk Fiskforskning direkt ut i verkigheten Jens Andersson, FjäMistra/st z, och Pär Byström, FjäMistra/SLU Hur mycket är fjäens fiskar värda? Tomas Laitia, FjäMistra/SLU Jägarnas effektivitet och jaktens effekt på rippopuationerna, Tomas Wiebrand, FjäMistra/SLU Har du fått SMS av en äg någon gång? Matida Schön, Äg i Mittskandia Arenor för håbart brukande av andskapets aa värden Integrering av natur och samhäe - en nödvändighet för håbara andskap Per Angestam, SLU Vihemina Mode Forest. Johan Svensson, Skogsstyresen Laxbäcken - från ränni ti sjö. Mikae Strömberg, Vihemina Mode Forest Kuturvärden och poitik i fjäen på 2000-taet Markanvändning och kuturvärden i skyddade fjäområden. Kje-Åke Aronsson, Ájtte Traditione ekoogisk kunskap om renbete band renskötande samer. Berit Inga, Ájtte/SLU Hur påverkas renarna av vandringsturismen? Anna Skarin, FjäMistra/SLU Konfikthantering mean skogsbruk och renskötse i Enare, Finand. Kaisa Raitio, Joensuu Univ., Finand Vad ska vi med skogen ti? Poitik och pats i en norrändsk inandskommun Karin Beand Lindah, SLU Stora rovdjur Ekoogisk forskning om stora rovdjur. Jens Persson, SLU Loka kunskapsuppbyggnad kring stora rovdjur. Karina Lövgren, st BD Ökar stödet för rovdjuren med en decentraiserad förvatning? Camia Sandström, FjäMistra/Umeå Univ Vad kostar de stora rovdjuren och vika värden ger de? Göran Bostedt, FjäMistra/SLU Paneringsprocesser i skogen Grön skogsbrukspan. Karin Johansson, Skogsstyresen Storskogsbrukets panering på kort och ång sikt. Jan Sandström, Homen skog Renarnas röresemönster. Marita Stinnerbom, Vihemina norra sameby, och Per Sandström, SLU Renbrukspan - ett paneringsverktyg för samebyar. Per Sandström, SLU, Leif Jougda, Skogsstyresen, och Tomas Stenund, Maå sameby Avsut FjäMistra - en mode för att nå samförstånd i de stora sammanhangen. Sören Ekström, FjäMistra/statig utredare Postrar (abstracts) Biagor Biaga 1. Detagarista Biaga 2. Program... 41

5 Turism, friuftsiv och skyddade områden 1 Arrangör för detta seminarium var FjäMistra. Moderator var Pia Sjögren, Sveriges Radio Perspektiv på fjäturismen PETER FREDMAN, FjäMistra/etor Kontakt: peter.fredman@miun.se I detta föredrag kommer jag inedningsvis beskriva några oika perspektiv på turismen, och då särskit fjäturismen. Med detta som utgångspunkt kommer jag kort refektera över några av de studier kring fjäturism som jag medverkat i under åren i Fjämistra, för att avsutningsvis ge min bid av några viktiga faktorer för framtidens fjäturism. Utgångspunkten för forskningen har varit de femton fjäkommunerna, även om många studier genomförts i mer begränsade områden. Mycket av resutaten torde dock vara överförbara på stora dear av fjäområdet. Turism är en bred och kompex företeese utgör samtidigt en näring, en viktig de av många människors iv (och vardag), och en de av samhäet. Gemensam nämnare är atid en förfyttning i rummet. Vid sidan av besök hos vänner och bekanta är uppeveser av natur och kutur ofta viktiga motiv för resande. Vi koncentrerar oss här på resandet under fritiden. Det innebär att turismen som företeese måste reateras ti exempevis begrepp som fritid och friuftsiv, och däremot också ti forskning inom dessa områden. Turismen kan också deas upp utifrån de två perspektiven kommersiet och organiserat. Ur ett producentperspektiv avgränsas turismen ti den kommersiea dimensionen. Ur ett konsumentperspektiv inkuderar den i princip aa fyra dimensioner. Utifrån ovanstående kan vi identifiera sex huvudsakiga dimensioner utifrån vika turismen kan studeras: 1) turisten; 2) turistföretaget; 3) okasamhäet på destinationen; 4) natur och mijö på destinationen; 5) agar, reger och institutioner på destinationen; samt 6) hemorten, marknaden. Det som gör naturturismen specie i förhåande ti mycket annan turism är den paradox som uppstår då den de av turismprodukten som har stort uppevesevärde (dvs. naturen) har itet företagsekonomiskt värde (i reea termer). Med detta menas att turismföretagen kan tjäna pengar på traditionea tjänster som resa, äta, bo, men har svårare att tjäna pengar på uppevesen i sig. Turistföretaget har med andra ord inte fu kontro över sina produktionsresurser. Aemansrätten och förekomst av skyddade områden bidrar ti detta. Fjäen har stor ande skyddade områden. Samtidigt har den skyddade naturen en viktig uppgift att fya för att tigodose medborgarnas rekreationsmöjigheter, b.a. friuftsiv. Här ingår turismen som en de i ett större pusse. Därför är det nödvändigt med ett vidare perspektiv vid studier av naturturism som inkuderar band samspeet mean turister, turismföretagande, förvatning av natur och andra intressen. Detta är en orsak varför vi inom fjämistra har ägnat många studier åt just dessa aspekter på turismen. Men när programmet startade visade det sig också att vi inte hade de grundäggande kunskaperna om fjäturismens mönster Fjäturismens mönster En viktig turistdestination: En fjärdede av aa vuxna svenskar besökare fjäen åtminstone en gång per år, och 43 % av aa vuxna svenskar besöker fjäen åtminstone en gång under en femårsperiod. Dominans i söder: 80% av aa besök sker i Daarna eer Jämtand Vinterturism i söder, sommarturism i norr Utförsåkningen dominerar vintertid, sommarturismen mer diversifierad Förändringar inom fjäturismen Fjäturismen ökar: kraftig ökning i Daarna, varken ökning eer minskning i Jämtand och Norrbotten, och svag minskning i Västerbotten. Fjäturismen mekaniseras: utförsåkning och snöskoter ökar, övriga (mer traditionea) aktiviteter (vandring, turskidåkning etc.) oförändrade. Mer kommersiet boende: ökning för hote, pensionat, hyrd stuga, minskning för husvagn och tät. Motiv och hinder besöka fjäen Därför besöker man fjäen: naturuppeveser, tigängighet och möjigheter att utöva en specie aktivitet. Fjäen som pats viktig: skidåkare och vandrare har stark patsanknytning Aktiviteten viktig: särskit för skidåkarna Fjäen är tigängiga på fera sätt: dåig häsa, dåiga kunskaper, barn i famijen, utövande av andra fritidsaktiviteter eer andra resor utgör inget hinder. Några hinder finns emeertid: stort geografiskt avstånd, kostnader (utförsåkare). Fjäturisternas utgiftsmönster Utförsåkarna spenderar mest i fjäen (ca 3000 kr/besök): tre gånger mer än vandrarna (ca 1000 kr/besök), 50% mer än snöskoteråkarna (ca 2000 kr/besök) Vandrarna betaar mest för att ta sig ti fjäen: ca 40% mer än utförsåkarna och snöskoteråkarna Betaningsvijan skijer däremot inte så mycket mean grupperna Konfikter mean snöskoter och turskidåkning Ökning av snöskotrar: kassisk asymmetrisk konfikt med turskidåkare (motoriserat vs. icke-motoriserat). Buer och ukt stör mest: 77% negativa ti att höra och 88% ti att känna ukt Men de festa accepterar att snöskotern finns i området: endast 15% negativa Konfikten påverkar: en fjärdede av skidåkarna väjer att skida på annat sätt nästa gång 5

6 Turism, friuftsiv och skyddade områden Faktorer som påverkar marknadsandeen (skidåkare och snöskoteråkare) Skoteråkare mest känsiga för ökat avstånd ti ed (stort avstånd >> 40% ande) Skidåkare mer känsiga för ökade kostnader (stor kostnad, 100 kr, >> 10% ande) Närvaro av snöskotrar har betydese för skidåkare (minskad ande) Närvaro av skidåkare ingen betydese för snöskoteråkare Värdet av edseparering Separering av eder: popuäraste ösningen hos skidåkarna Värdet av separerade eder: kr per besökande skidåkare Värdet av zonering Zonering ekonomisk rationet: om fer besökare får vad de söker ökar den sammanagda betaningsvijan. Effekter av en nationaparksetabering Nationapark ger fer besökare: 40% fer året efter inrättande av Fuufjäets nationapark. Nya typer av besökare: ökad ande ädre, från storstäder, fer förstagångsbesökare, större ande svenskar. Nya besöksmönster: kortare besök, kortare vandringar, ägre utgifter. Nationaparken som turistattraktion Finns ett symbovärde i begrepp som nationapark, värdsarv etc.?: ja, sannoikt, men svårt att ringa in. Skyddsstatus har betydese för besut att besöka område: 44% i Fuufjäet, 5% i Laponia och gäer särskit: tyskar, förstagångsbesökare och de som söker naturstudier. Fuufjäet skue hypotetiskt tappa 10% av besökarna om det inte var nationapark. Rekreativ håbarhet Njupeskär vattenfa en av sommarfjäens mest besökta patser: 25% uppeveser någon grad av trängse (negativ uppevese av andra besökare) Investeringar i eder har en positiv effekt Nationaparksbesökarens utgiftsmönster Reativt få besökare har utgifter under sitt besök i Fuufjäet: 45% i nationaparken (208 kr i genomsnitt), 32% i omandet (1022 kr i genomsnitt) Huvudsakigen traditionea tjänster: 95% mat, boende, transporter endast 5% aktiviteter, uppeveser Sannoikheten en besökare spenderar pengar: ökar desto ängre man stannar och om besökt området tidigare Storeken på utgifterna: är större för tyska besökare och ökar med ängden på besöket Avsutningsvis tänker jag utifrån ovanstående forskning, jämte andra erfarenheter jag samat på mig under tiden i Fjämistra, försöka ge mig på att identifiera några framgångsfaktorer för en framtida håbar utvecking av fjäen som rekreationsandskap. Jag gör inte anspråk på att presentera något genomtänkt recept på fjäturismens framgång, utan se det snarast som ett försök att beysa några faktorer som sannoikt kommer ha betydese framöver: Friuftsiv och turism Friuftsiv och turism är två reaterade företeese och i många avseenden överappande, speciet ur ett konsumentperspektiv. Fjäen, iksom övriga riket, behöver en aktiv turismpoitik och friuftspoitik som yfter fram positionerna hos respektive företeese, men som också karar av att integrera de två när så är motiverat, t.ex. inom skyddade områden. Förvata för uppevesemöjigheter Förvatningen måste sätta besökaren i centrum. Förvata för ett spektrum av rekreationsmöjigheter med fokus på uppeveser. Zonering kan vara ett redskap för detta, men också för att minska risken av konfikter (negativa uppeveser). Samverkan och ömsesidig kunskap Myndigheter, företag och organisationer måste samverka mer. Viktigt med ömsesidig kunskap om varandras roer, uppdrag och förutsättningar. Lokat förankring Lokasamhäet måste vara deaktig i turismutvecking för att öka de positiva ekonomiska och sociaa effekterna samt för bättre värdskap. Uppevesens ekonomi Uppeveser kan förädas precis som skogens virke, men det kräver tid och kunskap. Ekoturismmärkningen är ett exempe. Viktigt att det sker i samverkan med förvatande myndigheter och andra intressen (friuftsiv, markägare) Framtiden underifrån turism, friuftsiv och naturskydd i fjäområdet Kas Sande, FjäMistra/Karstad universitet Kontakt: kas.sande@kau.se Det handar om okaa/regionaa/nationea friuftstrenders betydese för b.a. framtida förvatning av skyddade områden i fjäen och den övergripande ansatsen är att oika mentaa andskap korsar varandra i det fysiska andskapet här de svenska fjäen. Vi har studerat förväntningar och förhoppningar när det gäer det framtida fjäandskapets utséende, innehå och användning med inriktning på friuftsiv, naturbaserad turism och naturskydd för föjande tre grupper: (i) nationet (Sveriges befokning) (ii) regionat (boende i de fyra nordiga änen) och (iii) hos oka-befokningen (boende i de 14 kommuner där minst 25% bor i fjäen ). Sammanfattningsvis kan vi då konstatera föjande: Från tidigare undersökningar kan vi konstatera att mekaniserade aktiviteter har ökat kraftigt i fjäen de senaste 20 åren, men mer traditionea fjäaktiviteter har varit reativt oförändrade. När det gäer framtida aktivitetsmönster så anser fok som bor utanför fjäområdet att de i första hand kommer att öka sina ferdagarsvandringar; mer okat är det främst fiske och snöskoteråkning som man räknar med kommer att öka för egen de. Men när vi vid ett fokusgruppsmöte med ett 50-ta personer från FjäMistra forskningsprogram och dess nätverk från kommuner, näringar, myndigheter och organisationer frågade om vika aktiviteter man trodde skue öka i fjäen i framtiden så var det devis en rakt motsatt bid där ferdagarsvandringar var det man trodde skue minska mest. En majoritet på över 90% av den svenska befokningen är positiv ti tysta områden, den okaa befokningen är något mer tveksam och motsvarande siffra är ca 75%. Omkring 25% av den svenska befokningen anser att det är ganska agom mängd skyddade områden i fjäen, ungefär ika många anser att det är för iten mängd och bara 2% anser att det är för mycket. Band okabefokningen är tveksamheten större: agom 40%; för ite 23%; och för mycket 15%. 6

7 Kapite 1 Utifrån detta kan man t.ex. fråga sig: Är den påstådda ökningen band Sveriges befokning av traditionea aktiviteter som ferdagars fjävandringar sannoik? Vad har vi och de vi frågat missat för viktiga trender när det gäer framtida friuftsiv och naturbaserad turism i de svenska fjäen? Vad bir områdesskyddets framtida ro givet dessa trender? Vika (om några) bir konsekvenserna för oika typer av privat och offentig verksamhet? (Se vidare i Fredman, Peter & Sande, Kas Derapport om svenskars fjäbesök samt instäning ti aemansrätten och skyddade naturområden särskit i fjäen. -Fjämistrarapport No. 15, Umeå Universitet; och när det gäer information om det aktuea fokusgruppsmötet se FjäFokus, No. 10, 2003.) 1.3. Snöskoter - probem eer möjighet? Eisabet Jonsson, Snoefed/Viheminabygdens skoterorganisation Kontakt: vbs@vihemina.com VBS eer Viheminabygdens Skoterorganisation - är en fristående idee parapyorganisation för samtiga enskida skotereder inom Vihemina kommun som inte är amänna statiga eder. Syftet är i första hand att samordna och säkerstäa funktionen av skoteredsystemet, men även att arbeta för skotertrafiken som hehet. Skoterederna sköts av 30 stycken ideea föreningar av varierande sag som är medemmar i VBS och där var och en svarar för sin de av edsystemet som därmed bir kompett taet Skotereder började byggas i början av 90-taet av oika föreningar inom kommunen. Bybor arbetade ideet eer med hjäp av arbetsmarknadsåtgärder. Vihemina kommun finansierade edmateriaet genom bygdeavgiftsmede. Två skoterprojekt har initierats av Vihemina kommun. Det första projektet i mitten av 90-taet där man inventerade och kartade samtiga skoterspår och skotereder inom kommunen för kommande satsningar. I sutet av 90-taet hade man byggt eder för ca 1.3 mijoner kronor enbart i materiakostnader. I denna era startade det andra skoterprojektet som skue strukturera upp samtiga skotereder för att få ett så funktionet edsystem som möjigt. Resutatet bev b.a. att edsystemet inarbetades i den kommunaa översiktspanen, en mijökonsekvensbeskrivning gjordes och ett regeverk fastsogs (s.k. anvisningar för byggande och skötse). VBS bidades också som ett deresutat av projektet och samtidigt såg man över försäkringsfrågan och oika avtasformer taet Från år 2000 började edsystemets infrastruktur byggas upp efter den måsättning som agts in i den kommunaa översiktspanen. Utformningen av panen har färgats av många intressenter. Det praktiska arbetet med edsystemet skedde fortfarande ideet och kommunen satsade ytterigare över en hav mijon kronor från bygdemede ti materiakostnader. Kompettering och behov av nya eder fanns mest i ansutning mot statiga edsystemet i fjäen. Länsstyresen har under årens opp mijöprövat edsystemet. Arbetet har varit tidskrävande och åsikterna om edernas pacering har varit oika, men med bra samarbete har båda parter bivit nöjda. Markägaren Den viktigaste parten när det gäer edsystemet är MARKÄ- GARNA som med sitt medgivande har format det edsystem som finns idag. Ledsystemet har hundratas markägare runt om i andet både som privata, statiga och skogsboag. Medemmarna och VBS har tecknat skriftiga NYTTJANDERÄTTSAVTAL med i stort aa markägare främst för att skydda markägaren från skadeståndsansvar när det gäer skoterederna, men också för att få ett ångsiktigt håbart edsystem. I gengäd så tar inte markägaren ut någon avgift för nyttjandet. Detta bidrar naturigtvis också ti att man får en kanaisering av skotertrafiken som minskar risken för skador och störningar både för natur samt människor. Huvudmannaskap innebär ansvar för skotereden b.a. ur skadeståndssynpunkt. Skötseansvar Skötseansvar innebär skötse och underhå av skoterederna där säkerheten sätts i främsta rummet. VBS med medemmarna som operativt ansvariga har genom oika avta tagit på sig detta skötseansvar av edsystemet. Skötseansvaret innehåer fera dear; Utmärkningen av en skotered är viktig och måste fungera i form av stopar med kryss och refex, oika former av skoteredsskytar och vägvisningsskytar. Översyn av markeringen måste göras både under barmarks- och vinterperiod. Vid skotersäsongens början startas eden upp med b.a. översyn av markering, men även med en s.k. grundtrampning. Detta innebär att man trampar snötäcket och får en stabi botten av skotereden som håer hea säsongen ut, att edbredden bir så bra som möjigt samt att man med detta även förskonar marktäcket från skador från t.ex. prepareringsutrustning. För att man ska få en ed utan avbrott ska också isarna utmärkas med refekterande snökäppar. Under pågående säsong sker öpande tisyn och ev. uppkomna säkerhetsrisker eimineras och minimeras. Ledbredden ses över kontinuerigt så att trafikanter kan mötas på ett trafiksäkert sätt. När säsongen är över städas eden och tifäigt utsatta markeringar pockas bort. Det man måste minnas är att medemmarna genom mycket stora ideea insatser utför detta skötsearbete sett både ur arbets- och finansieringssynpunkt. Preparering Prepareringen i stort, eer saddning som man säger i vardagsta, ingår inte i det ansvar som VBS och medemmarna har, men man kommer inte ifrån att aa som använder en skotered vi naturigtvis ha den så sät som möjigt. Det är skoteredens hehetsintryck som ger den dess rekam. Men för att nå fram ti detta positiva hehetsintryck, viket kräver stora resurser i form av utrustning och ekonomi, måste det finnas fer aktörer i samverkan än VBS med sina medemmar. Finansiering Vihemina kommun utger ett s.k. skötsebidrag som årigen utgår ti medemmarnas säkerhetsarbete för skoterederna samt ett administrationsbidrag ti organisationen. Skoteredskartan som finns ti försäjning bidrar också ti finansieringen. Medemmarnas egna aktiviteter och stora ideea insatser är den största deen, men är också den tyngsta och på sikt mest sårbara. Som en definansiering finns därför ett s.k. LEDBEVIS. Det är en avgift som vem som hest kan betaa för att stödja edverksamheten. Ledbeviset gäer årigen och presentkort utottas som utges av våra sponsorer. Det är ANTALET såda Ledbevis som ska utgöra en de i kvaitén av skoteredsystemet. Därför är det viktigt med aktiva återförsäjare och stor tigängighet. Samarbetspartners VBS arbetar hea tiden med att få ett så stort nätverk med samarbetspartners som möjigt. Idag ingår man i Fjäsäkerhetskommittén i Södra Lappand där man b.a. samarbetar i ett projekt som berör isarnas säkerhet främst i fjäen, men som i framtiden borde appiceras gäa över hea skoteredsystemet. VBS är även ansuten ti SNOFED som riksorganisation. I övrigt har man samarbete både med Länsstyresen, AMS, poisen, andra aianser och organisationer m.f. för att medverka och påverka finansiering och uppbyggnad av skotereder, säkerhetsarbete och natione ikriktning. Näringsivet är en annan betydande samarbetspartner som är den de i samhäet som ger service och möjighet ti arbete. Turismen är här en viktig de. Vihemina kommun är naturigtvis den största samarbetspartnern samtidigt 7

8 Turism, friuftsiv och skyddade områden som de också är uppdragsgivare åt VBS. Definition av skotered Så här definieras en skotered inom Vihemina kommun: En vä markerad, skytad och underhåen sammanhängande sträcka som föjer fastsagna rekommendationer. - med definierad start och sutpunkt - att huvudmannen har ett skriftigt nyttjanderättsavta med samtiga berörda markägare. Måsättning En ansvarsfu skoterpoitik där samarbete mean myndigheter och organisationer ger en ångsiktigt håbar snöskotertrafik är ett måste. Måsättningen är ika oavsett okat, regionat eer nationet arbete. Snöskotern är här för att stanna. Det gäer bara att styra upp och förvata de möjigheter som snöskoterkörning ger. De grundäggande förutsättningarna ti detta är acceptaba inskränkningar och förbud som ger god efterevnad, samordning och god organisering med karagt huvudmannaskap inom oika områden, finansiering, infrastruktur, edernas standard och nomenkatur, den enskides ansvarstagande och attityd, information och utbidning samt fungerande samverkan i form av samrådsgrupper. Den sammanhåande änken i samarbetet är att bevara naturen och behåa den fria åkningen under ansvar, verka för ett rikt friuftsiv som även gynnar näringsivet, minska konfikterna och utvecka möjigheterna för människorna att kunna bo och verka där man vi Turism - en räddare i nöden? Linda Lundmark, FjäMIstra/Umeå universitet Kontakt: inda.undmark@geohraphy.umu.se Gobat sett har betydesen av turism för inkomster och syssesättning ökat markant, och det gäer även i Sverige. Enigt NUTEK genererar branschen heårsarbeten, 191 mijarder i omsättning och motsvarar dryga 2.5% av BNP. Även i fjäkedjan har en ökning av antaet syssesatta inom turism och reaterade branscher skett. En konkret fråga är vad detta betyder för att ösa de typiska gesbygdsprobemen utfyttning och arbetsöshet? Att förväntningarna är höga på turismens förmåga att ösa dessa probem är tydig och mycket resurser har satts av för att stödja och stimuera turismutvecking. Det finns ett anta viktiga förutsättningar som visat sig vara viktiga för att svara på frågan om turismens betydese för strukture omvanding i gesbygd. 1. Den okaa och regiona befokningsutveckingen har betydese för turismbranschens behov av fexibe arbetskraft (funktione och numerär). 2. Fjäkedjan är heterogen och kan därför inte betraktas som en enhet. 3. Tigängigheten är en viktig utgångspunkt för turism, inte minst för att diskutera betydesen av att befinna sig i periferin. Men det handar inte bara om destinationen. 4. Det är minst ika viktigt varifrån turisterna kommer, vika turisterna är, vad de efterfrågar och var i reation ti var de bor. 5. Sist men inte minst finns det institutionea ramar som stäer vikor för turism och entreprenörskap. Nja, kanske Utifrån två fastudier exempifieras hur dessa förutsättningar eder fram ti sutsatsen att det inte finns några påtagiga bevis för att de strukturea probem som drabbat fjäkommunerna har östs av turismen rent generet. Däremot är skinaderna stora i fjäkedjan och svaret på frågan som stäs i titen på denna presentation måste atså bi nja, kanske. Det går för somiga men inte för andra och det eder vidare ti nya frågestäningar. Hur ska vi gå vidare med denna information för att få den utvecking vi aa eftersträvar, nämigen en positiv sådan? Kan sutsatsen bi en annan i framtiden förutsatt att andra ösningar och samband kommer i dagens jus? Linda Lundmark, fi. Doktor i kuturgeografi, Umeå universitet, har skrivit avhandingen Restructuring and Empoyment Change in Sparsey Popuated Areas.Exampes from Sweden and Finand. GERUM 2006:2. ISSN ISBN Dear av avhandingen finns på: Ny förvatningsmode för värdsarvet Laponia Bernt Wennström, Gäivare kommun Kontakt: bernt.wennstrom@geivare.se Värdsarv 1996 Natur- och kuturarv Bebos och nyttjas av en urbefokning Bebos av 7 samebyar och berör ytterigare km 2, i Gäivare och Jokkmokks kommun Oika intressen och värden! Syniga och osyniga stigar, virtuea och reea möten: människa och natur nutid och dåtid nationea, regionaa och okaa ambitioner; naturvård, kuturmijövård, regeverk, konventioner, EU-direktiv osv samiska- svenska urminnes hävd- modern agstiftning behovet att ta ti vara Laponias värden för oka och regiona utvecking Aa dessa paner. Kommunerna: Strategiska frågor för Värdsarvet Laponia Samebyarna: Mija Ednam Länsstyresen: Förvatningpan för värdsarvet Laponia och projekt! Gäivare och Jokkmokks kommun: Laponia Håbart värdsarv; utvecking av Laponiaturismen genom företagsutvecking Word Heritage Laponia; marknadsföring och försäjning av Laponiaföretagens produkter Idag: Nya tag! En återupptagen Laponiaprocess: 1. En gemensam värdegrund 2. En gemensam vijeinriktning för en rad insatser 3. Inrättandet av en tidsbegränsad Laponiadeegation 4. Förberedeser och driftsstart för okat förankrad förvatning med samisk majoritet i styresorganet En gemensam värdegrund! Lappands värdsarv, Laponia, är en hehet i viken det viktiga förhåandet mean människan och hennes omgivning betonas. Denna hehet är ett omistigt arv som ska överämnas ti kommande generationer. Den samiska kuturen fortever och rennäringen brukar andskapet samtidigt som nya samiska näringar bedrivs i samkang med de natur- och kuturvärden som egat ti grund för värdsarvsutnämningen. 8

9 Kapite 1 Kuturandskapet, nationaparkerna och naturreservaten värnas och vårdas på ett sådant sätt att deras värden består, att de är ett föredöme inom natur- och kuturmijövård och en tigång för utveckingen i berörda kommuner. Besökarnas uppeveser förstärks genom ämpiga informations- och andra insatser. En gemensam vijeinriktning! En ny okat förankrad förvatningorganisation Reservatsbidningen i fjäen har varit omfattande de senaste två decennierna var 8 procent av fjäkommunernas andarea skyddad i form av nationaparker eer naturreservat hade denna siffra stigit ti 22 procent. Mit uttryckt kan man påstå att denna utvecking inte har varit het okontroversie. En seger för naturvården och en möjighet för bygden, hävdar en de. En död hand över vår kommun och ett dråpsag mot det okaa skogsbruket, menar andra. Tydigt regeverk; utnämningens kriterier, naturvårds- och kuturmijöinsatser, utvecking för samisk kutur, rennäring och oka utvecking, nationaparksbestämmeser En ny förvatningspan; Förutsättningar och poicy för håbar turism, forskning, marknadspaner, programverksamhet etc Zonering: förutsättningar för besökare och verksamma Informationsstruktur; besökscentrum/naturum, noder, ree och virtue information Infrastruktur/ ökad tigängighet; eder, vägar, amänna kommunikationer Men hur ser det egentigen ut? Enigt en fjämistrastudie har reservatsbidningen fram ti idag inte haft någon mätbar effekt vare sig på den ekonomiska tiväxten i fjäkommunerna eer på tiväxten i fjäkommunernas skogssektor. Det kan åta konstigt, men det finns ett par möjiga och rimiga förkaringar. För det första kan det vara så att man ti största deen avsatt icke-produktiv mark, som ti exempe fjätoppar och oika typer av impediment, ti reservat. En annan förkaring kan vara att man har avsatt skog som inte är avverkningsbar, det vi säga att inkomstbortfaet ännu inte syns i statistiken. Det här innebär att framtida reservatsbidningar kan bi kännbara på ett negativt sätt för den okaa tiväxten om man avsätter produktiv skogsmark. En ny organisation! Laponiadeegationen ; Besutar, samordar och styr Beredning; bereder Sekretariat: Leder det operativa arbetet Arbetsgrupper: Förvatningspan 2007 Zonering 2007 Naturum/ information 2009 Ledsystem 2009 (Muddus 2008) Utbidning Loka förvatningsoragnisation träder den nya okaa förvatningsstyresen i kraft! 1.6. Fjäturismen och rennäringen Per-Gustav Idivuoma, Svenska samernas riksförbund (SSR) Kontakt: per-gustav.idivuoma@same.net Sammanfattning saknas Skogen, reservaten och turismen - vad spear de för ro? Tommy Lundgren, FjäMistra/SLU Kontakt: tommy.undgren@sekon.su.se Studiens syfte var att studera oika verksamheters effekt på den ekonomiska tiväxten i de 15 fjäkommunerna. Den bygger på kommunspecifik information och statistik mean åren 1985 och om band annat invånaranta, fyttningsmönster, antaet anstäda inom skogs- och turismsektorn, ekonomisk tiväxt (inkomst från ön), utbidningsnivå och natione ekonomisk utvecking (BNP) - som hämtats ur oika databaser på Statistiska centrabyrån (SCB) och på Umeå universitet (ASTRID). I anaysen har konstateras också att skogssektorn (framförat skogsbruk och trävaruindustri i fjäkommunerna) faktiskt spear ro för den ekonomiska tiväxten i fjäkommunerna - även detta har varit föremå för deatt att de senaste åren. Ökar aktiviteten i skogssektorn får det atså en positiv effekt på ekonomisk tiväxt okat. I studien har anta anstäda inom skogssektorn använts som förkarande variabe som ska avspega ekonomisk tiväxt. Ett itet överraskande resutat från anaysen är att det faktiskt verkar som om reservatsbidningar har en statistiskt svag negativ inverkan på anta anstäda inom turismsektorn i området. En möjig förkaring är att restriktioner om hur man får bedriva turistisk affärsverksamhet i området oftast föjer med en reservatsbidning. Nationen Sveriges ekonomiska tiväxt (mätt som BNP, bruttonationaprodukt) påverkar också nettomigrationen i fjäkommunerna. Om nationens ekonomi växer så växer också de okaa ekonomierna i fjäkommunerna. Kanske får det fer att fytta ti fjäen och fer att stanna kvar? Icke! Istäet påverkas nettomigrationen i fjäkommunerna negativt av att Sveriges totaa ekonomi tiväxer bra. Med andra ord: ju bättre det går för Sverige, ju färre personer bir kvar i fjäkommunerna. Suget utifrån ökar uppenbarigen när det går bra för Sverige, och det gör att fer fyttar ifrån fjäkommunerna. Ett av demåen med studien har varit att undersöka om kommunernas ekonomier konvergerar, det vi säga om kommuner som var reativt fattiga i början av den studerande perioden (1985) växer snabbare än rika kommuner. Här är resutaten inte entydiga. Studien visar att om man bara tittar på sambandet tiväxt och initia inkomstnivå (så kaad absout konvergens) tyder det på att fjäekonomierna konvergerar. Men om man kontroerar för andra variaber än initia inkomstnivå (så kaad betingad konvergens) bir resutatet det omvända, det vi säga inkomstnivån i tidigare perioder har positiv inverkan på tiväxten i nuvarande period. Studier gjorda på natione nivå (aa kommuner i Sverige) tyder på konvergerande tiväxttakter i Sveriges ekonomier. Konvergens eer divergens är en intressant fråga. Om inkomstnivåerna divergerar i dessa ekonomier betyder det ökade inkomstkyftor mean kommunerna. De fattigare bir at fattigare, och rikare at rikare. Det omvända, konvergens, skue betyda att fattiga kommuner hinner ikapp de rikare kommunerna, det vi säga ett mer gynnsamt scenario. Ett mycket överraskande resutat från anaysen är att turismsektorn inte har någon påvisbar betydese för tiväxten i fjäkommunernas okaa ekonomi. Med turism menas här anta personer som är anstäda inom så kaad turistnäring (siffror från kuturgeografi, Umeå universitet). Det kan även vara så 9

10 Turism, friuftsiv och skyddade områden att kommuner är för stora områden för att turismen ska synas i statistiken. Det finns med a säkerhet s k hot spots, som t ex Åre by eer Säen, som utan tvekan har påverkats positivt av turismen. Enigt anaysen finns det däremot ett samband mean Sveriges totaa ekonomi och turismsektorn i fjäkommunerna - när Sverige går bra ökar antaet anstäda i fjäkommunernas turismsektor. Däremot syns inget sådant samband mean fjäkommunernas okaa ekonomi och turismsektorn - när tiväxten skjuter fart okat märks det inte av as i form av fer eer färre anstäda inom turismsektorn. Det tyder på att turismen påverkas av den nationea ekonomin, inte av den okaa ekonomin. Man bör toka dessa resutat med försiktighet. I aa fa för vissa kommuner. Det är ju uppenbart att ti exempe Åre kommun, eer i aa fa Åre by, påverkas på något sätt av turismen. En möjig förkaring ti resutatet är att variaben vi använt för att beskriva turismsektorn, anta anstäda, inte fångar upp a reevant information. Ti exempe kommer inte investeringar i iftanäggningar och andra anäggningar reaterade ti turism, med i denna statistik. Vad man kan se i statistiken är att anta anstäda inom turism inte ändrats nämnvärt under den studerande perioden, varken för Åre eer för någon annan kommun. Variationen mean oika år är heer inte särskit stor. Det kan dock vara så att aktiviteter reaterade ti turism, såsom investeringar i anäggningar och infrastruktur, har varit betydande. Turismen och dess effekter är svåra att mäta och anta anstäda är bara ett möjigt mått på denna aktivitet. Läs mer: Rapportens fuständiga tite är: Lundgren, Tommy. The Determinants of Economic Growth in the Swedish Mountain Region - the Roe of the Forest Industry, the Tourism Sector, and Protected Land. FjäMistrarapport nr. 8. ISSN Naturvårdsarbete i fjäen Anna von Sydow, FjäMistra/Naturvårdsverket Kontakt: anna.vonsydow@naturvardsverket.se Fjämijön är mycket känsig för störningar. Friuftsivet, skogsnäringen, renskötsen, fisket, terrängkörning, kimatförändringar och iega jakt kan aa få stora verkningar för våra chanser att kara mijökvaitetsmået Storsagen fjämijö. Naturvårdsverket har huvudansvar för det mijökvaitetsmået. Mycket av vårt arbete med fjäen riktas in på att kara mijökvaitetsmået. Vi samordnar, driver på, föjer upp och utvärderar det arbete oika aktörer gör för att nå mået. Det behövs mer kunskap om såvä växter som buer och andra störningar. Vi arbetar också för att utvecka samordningen mean änsstyreserna och Naturvårdsverket för att nå mijökvaitetsmået genom dess demå. Friuftsiv och naturturism som tar hänsyn ti naturen Naturvårdsverket har det nationea ansvaret för att bevara och utvecka förutsättningarna för friuftsivet. Det arbetet är nära koppat ti vårt naturvårdsarbete. Naturvårdsverket arbetar för att det i fjäen ska finnas goda förutsättningar för friuftsiv och naturturism som tar hänsyn ti naturen. Skydd av natur genom ti exempe naturreservat, går ofta bra att kombinera med ett aktivt friuftsiv. Vi väntar oss bra hjäp från det nya forskningsprogrammet om friuftsiv. Naturvårdsverket bidrar med 17 mijoner de första tre av programmets sex år. Turismforskningsinstitutet ETOUR vid Mittuniversitetet i Östersund eder programmet och samverkar med fera andra universitet och högskoor. Friuftsrådet Som en hjäp i friuftsivsarbetet har regeringen inrättat Friuftsrådet. Kansifunktionen igger på Naturvårdsverket. Rådet ska hjäpa och samverka med myndigheter, forskare och organisationer som på oika sätt är koppade ti friuftsivet. Det dear också ut bidrag ti andets friuftsorganisationer. Fjäsäkerhetsrådet Fjäsäkerhetsrådet samordnar oika verksamheter för fjäsäkerhet, ti exempe information och utbidning. Rådet föjer också forskning och utveckingsarbete som handar om fjäsäkerhet. Fjäsäkerhetsrådet har sitt kansi på Naturvårdsverket. Leder i fjäen Naturvårdsverket har byggt upp det omfattande systemet av sommar- och vintereder i fjäen. Vi dear varje år ut pengar ti änsstyreserna i de fyra fjäänen som ska gå ti att sköta det statiga edsystemet. År 2006 fick Länsstyresen i Daarnas än extra bidrag för att åtgärda eder med särskit högt sitage och underhåa och reparera bron över Göräven. Terrängkörning i fjäen Att driva fram en mer mijövänig terrängkörning är en viktig de av vårt arbete för att skapa en bättre fjämijö. Naturvårdsverket redovisade år 2004 ett regeringsuppdrag som föresår friviig mijökassning av snöskotrar. Regeringen har ännu inte fattat något besut med anedning av regeringsuppdraget. Det finns drygt terrängskotrar i trafik i de fyra fjäänen och buer från terrängskotrar uppevs som ett stort probem. Buernivån från terrängskotrarna kan begränsas genom att buerkraven skärps på fordonen. Men för att kunna föja upp detta krävs att trafikregistret innehåer uppgifter om buernivå för respektive fordon, och så är det inte idag. Naturvårdsverket uppskattar att bara ett fåta befintiga terrängskotrar uppfyer de högt städa buerkraven. Skydd och skötse av värdefu natur och artskydd Stora områden i fjäen är skyddade som nationaparker eer naturreservat. Men det finns fortfarande stora områden av skyddsvärda naturmijöer i fjäområdet. Det visades påtagigt i den inventering av skyddsvärda skogar på statens ägor som Naturvårdsverket gjorde Naturvårdsverket tar fram åtgärdsprogram för hotade arter i fjäen, däriband fjäräven. Vi arbetar även för att stoppa handen med utrotningshotade arter som ever i fjäen, ti exempe kungsörn, havsörn och jaktfak. Rovdjuren i fjäen Fyra av de fem stora rovdjursarterna ever i fjäen. Även den femte, vargen, dyker upp här. Naturvårdsverket och rennäringen kom 1995 överens om ett system för ersättning för rovdjursskador inom rennäringens område. Det innebär att ersättning betaas för antaet föryngringar inom en samebys område. Sametinget besutar om fördening av meden, år 2006 var det 48 mijoner kronor. Riksdagen angav i besutet om Sammanhåen rovdjurspoitik 2001 att särskid hänsyn ska tas ti rennäringen så att påverkan av rovdjur inte bir för stor. Naturvårdsverket gör de avvägningarna i besut om skyddsjakt på stora rovdjur. Mijöövervakning i fjäen Naturvårdsverket har ansvaret för den nationea mijöövervakningen i fjäen. Syftet är att föja effekter av band annat rennäring, turism och kimatförändringar. Resutaten visar om genomförda mijöskyddsåtgärder eder ti önskade förbättringar och om vi når mijökvaitetsmået eer inte. Fytt ti Östersund Dear av Naturvårdsverket fyttar ti Östersund under första havåret Naturresursavdeningens verksamhet i Östersund kommer att fokusera på arbetet med friuftsiv, naturturism, skötse av skyddad natur och mijökvaitetsmået Storsagen fjämijö. Vi kommer också att sprida kunskap om aemansrätten. Dessutom kommer Naturvårdsverket i Östersund att arbeta med frågor om drift och utvecking av styrmede, inkusive frågor 10

11 Kapite 1 om import/export av farigt avfa, eektronikavfa/weee-direktivet, kväveoxidavgifter och batterier. 11

12 Skogsbruk och rennäring 2 Arrangör för detta seminarium var FjäMistra och Skogsstyresen. Moderatorer var Cajsa Åkesson, forskningsprogrammet Adaptiv förvatning av vit och fisk, och Stefan Edman, bioog och författare Ny vår för Norrands inand! Stefan Edman, bioog och författare Kontakt: St,edman@teia.com Ofta har centramakten och vi söränningar sett på skogsänen och fjätrakterna som förorare, kanske rent av som tärande regioner i kungariket Sverige. Vackra att turista i men hoppöst hemfana åt åg tiväxt och hög arbetsöshet. Riktigt sant har detta adrig varit. Norrands furor, mam och vattenkraft bidrar i hög grad ti väfärden vi aa njuter. Och just nu tycks utveckingen i inandet ta nya öftesrika kiv, med gruvdrift och annat. Låt mig fokusera två områden: Skogen kommer framöver inte bara att avkasta timmer, massaved och brännved, snart har vi också ärt oss att med högteknoogi förvanda grot (grenar och toppar) ti syntegaser som sätts ihop ti kimatbra, förnybara drivmede i biar och bussar (metan, metano, DME, FTD m f) Fjä- och skogsbygderna kommer framöver att än mer utgöra den eftertraktade råvaran för en kraftigt expanderande ekoturism - där stressade storstadsbor från kontinenten söker sig hit för att jaga, fiska, ströva, pocka bär och svamp eer bara uppeva skönhet och tystnad. Det behovet bör bättre än idag mötas genom spännande uppevesepaket med kost, ogi, transporter, guider mm, produkter som genererar inkomster bir kvar för utvecking av okasamhäena. För att undvika en panöst expoaterande Kondyke-stämning krävs emeertid en kreativ panering över kommungränserna, kanske med sådana modeer som de fem nordbohusänska kommunerna från Sotenäs ti Strömstad nu testar. Här i norr måste en rad oika näringar samordna sin verksamhet, så att ingen skadar de övriga utan att aa utveckar sin goda potentia: Skogen, rennäringen, besöksnäringen/turismen, naturvården, gruvorna och övrig verksamhet. Om detta yckas och det måste yckas så väntar många nya positiva utveckings-möjigheter. En ny vår för Norrands inand! FjäMistra har under de gångna åren bottagt konfikter och angett vägar för att ösa dem. Det är ett arv av idéer och metoder som framöver bör förvatas och prövas, djärvt och kokt Vad kan historien ära oss om fjäens framtid? Göran Samonsson, FjäMistra/Södertörns högskoa Kontakt: goran.samonsson@sh.se Lätt förskräckt inför den uppfordrande rubriken bir den första reaktionen att svara: Förmodigen kan vi inte ära oss något särskit om framtiden. Däremot finns det nog en de att ära inför hanteringen av nutidens probem och tvistigheter, och därmed kanske också inför framtiden. Vägen ti nutiden kan vara väsentig att känna ti när man ska ta sig an att söka ösningar på aktuea probem. Frågan är då vad det är man kan vinna kännedom om. Enskida fakta kan vi i princip vinna tiföritig kunskap om, även om det många gånger i praktiken kan vara svårt att etabera säkra fakta. Ett probem redan på denna nivå är, att det kan finnas skevheter i urvaet av vad som kan etaberas, eftersom det finns skevheter i vad som bir bevarat ti eftervärden. Nästa steg bi att använda fakta och få dem att säga något. Det handar om att sätta samman heheter och händeseföropp och därigenom försöka kargöra, inte bara vad som hänt, utan varför, och vad det innebär. I dessa dear bir det ofrånkomigt att göra tokningar. Det betyder sjävfaet inte att vi är uteämnade åt öst tyckande, men det betyder att det säan räcker med att gå ti käorna för att avgöra en fråga. De uppgifter käorna ämnar ifrån sig måste sättas in i ett sammanhang, och det är atså då det bir utrymme för tokningstvister. Vanigen går det att skija bättre från sämre underbyggda tokningar, men ofta bir det kvar ett utrymme för skijaktiga meningar. Det utrymmet vidgas iband av att begrepp och företeeser, som vi i vardagsag uppfattar som kara och tydiga, vid närmare betraktande visar sig var både kompexa och kanske än värre föränderiga. Äganderätt är ett tacksamt exempe på detta. Det är ångt ifrån säkert att det haft samma innebörd under oika tidsperioder. Om innebörden varierat, viken är då den rätta att använda i en äganderättstvist med ång historisk bakgrund? Sutpunkten i försöken att få fakta att taa kan bi en fiosofisk fråga, där det inte finns något facit för att bedöma om svaret är rätt eer fe. Nutidens resurstvister i fjäregionen kan kanske tyckas vara ångt från fiosofi och historietokning, men aa dessa svårigheter finns med i biden. Merparten av dagens tvister går tibaka ti frågan om huruvida marker rätteigen var att betrakta som skattejord eer kronojord vid tiden för avvittringen, det vi säga då gränserna mean enskida och statiga marker skue dras. En änge dominerande uppfattning var att i stort sett hea fjäregionen sedan 1683 års skogsordning definitivt var kronojord. De senaste decenniernas forskning har ifrågasatt detta. Det är särskit de s.k. appskatteandens status som stått i fokus för intresset. Tongivande forskare synes nu vara eniga om att dessa åtminstone under en betydande de av 1600-taet betraktats som skattejord. Någon gång därefter har kronan at mer börjat betrakta och behanda skatteanden som vore de kronojord. Resursanvändningen har sedan baserats på denna premiss. Oavsett hur man ser på hur kronan tiväde sig en äganderätt ti markerna ger detta drygt två seke av brukare av fjäregionens 12

13 Kapite 2 resurser, vika agerat som om det varit kronans (eer statens) mark. Det ger därför också en historia av ackumuerade anspråk, vika är knutna ti kronans/statens göranden och åtanden. Börjar man mot denna bakgrund försöka avgöra vem som har bättre rätt ti vissa resurser, tror jag att man inte säan kommer att stäas inför frågor, där det inte finns några enka och otvetydiga svar. Dessa svårigheter är devis också en föjd av att skatte och krono är gama kategorier, som har sin egen historia, och det är inte adees gaskart vad de inneburit äganderättsmässigt under oika epoker. Ovanpå detta kommer så probemet att sjäva ägandet kan ha förändrats ti sin innebörd. Fera forskare har betonat att det skett förskjutningar i hur rättsystemet skyddat oika former av äganderättsanspråk. Det är också värt att påminna om att enskid ägo inte behövde vara detsamma som individuet ägande. En he de resurser innehades av koektiv (t.ex. byn) och det var som medem av detta koektiv man hade en rätt att nyttja en ande av resursen. Även detta har förändrats över tid, devis i växeverkan med hur resursanvändningen förändrats. Historien uppvisar med andra ord fera paraea och sammanfätade förändringsprocesser, viket gör det svårt att finna en fast punkt att utgå från om man vi avgöra vem som ska ha viken rätt ti resurser idag. Man kan säkerigen rätta ti konstaterade fegrepp, men när det gäer mer övergripande frågor om rätten ti fjäregionens resurser tror jag att den enda möjiga fasta punkten är nutidens uppfattningar om rättvisa och skäighet. Om nu detta är riktigt, kan då historien vara ti någon nytta? Trots at vi jaga svara obetingat ja på den frågan. Historieforskningen har gett en at bättre kännedom om hur den nuvarande situationen har tikommit. Kunskap om hur oika anspråk uppkommit, skyddats och avvisats är, vi jag hävda, en väsentig de av underaget när rättmätigheten i nutida anspråk ska bedömas. Men framtiden då, finns det inget vi kan ära om den? Kanske finns det ändå en ärdom från historien att ta fasta på: Fjäregionens resurser är inte någon konstant. Genom historien har fjäregionen bivit en atmer månfacetterad resurs. Det har tikommit nya nyttigheter och värden att utvinna. Med nya värden har det kommit nya anspråk. Styrkan bakom oika intressen har växat och statsmakten har i detta sammanhang speat en dubbe ro, des som eget intresse, des som den instans som avgjort vika intressens anspråk, som ska skyddas. Kanske är det detta som är ärdomarna inför framtiden: Att ating är föränderigt och att ingen kan hävda sig vara en neutra part. Det kan åta som truismer, men man ska inte undervärdera behovet av att påminna om det sjävkara. I detta fa kan de vara väsentiga för hur resursanvändningstvister hanteras. Därmed bir det också upp ti nutidens aktörer att avgöra om historien kan ära oss något om fjäens framtid Har inandsskogsbruket någon framtid? Bo Dockered, Sveaskog Kontakt: bo.dockered@sveaskog.se Sammanfattning saknas Skogsbruk och rennäring oika andskapsperspektiv Öje Dane, FjäMistra/SLU Kontakt: oje.dane@hgen.su.se I fokusområdet Hotad rennäring inom FjäMistra-programmet genomfördes under 2006 en scenario-studie med s.k. fokusgruppsmetodik över samrådsprocessen mean rennäring och skogsbruk angående avverkningar och föryngringsåtgärder (Sandström m.f. 2006). I fokusgrupperna ingick representanter från båda näringarna. Av diskussionerna framgick att samrådsperspektiven för rennäringens de var samebyns ångsiktiga betesförsörjning och för skogsbruket ett större skogsboags avverkningspanering. Utifrån diskussionerna i fokusgrupperna identifierades gemensamt och i konsensus ett anta konkreta åtgärder som skue kunna förbättra samråden. Ett av dem var behovet att yfta samrådsdiskussionen från avverkningsobjektsnivån ti andskapsnivån. Vad näringarna uppfattade som reevanta andskapsnivåer skide sig emeertid tydigt, där rennäringen betraktade andskapet i en betydigt större rumsig och tidsmässig skaa än skogsbruket. Genom att avverkningar och föryngringsåtgärder förändrar markernas användbarhet under fera decennier bir det summan av skogsbruksåtgärdernas konsekvenser under ång tid som dominerar rennäringens stäningstaganden i samråden snarare än de enskida samrådsobjekten som sådana. För rennäringens de igger därför grundfokus i en skaa som motsvarar den area en vintergrupp ångvarigt disponerar och förvatar för sitt vinterbete. Areamässigt handar det om åtskiiga kvadratmi. Om betesgången inte fungerar för en vintergrupp har det konsekvenser för andra vintergrupper och kanske disponeringen av hea samebyns område. I tidsmässigt avseende motsvarar det samebyns markanvändningspaner med fera decenniers paneringshorisont. Inom denna övergripande skaa inryms fera mindre andskapsskaor med kortare paneringshorisont. Varje vintergrupp behöver utrymme för visst växebruk av markerna, des för att parera dynamik i avresurser och skogens struktur föjd av skogsbrukets åtgärder, des för att aktivt ägga marker i periodvis via i syfte att undvika atför hård nedbetning av avresurser. Växebruket sker i tidsskaor från något decennium ner ti något år. Sutigen inom ramen för växebruket behövs rumsigt utrymme att växa mean marker av oika beskaffenhet under oika dear av vinterbetessäsongen. Det gäer t.ex. att kunna styra betningen ti svagare avmarker innan snön bivit tiräckigt djup för att skydda aven i de rikare avmarkerna mot hård betning. Inom samma deskaa behövs också fexibiitet för att möta varierande åtkomighet av betet p.g.a. ogynnsamma vädereksförhåanden, främst is och skarbidning. Den tidsmässiga skaan motsvarar i dessa fa betning under några veckor i varje deområde. För skogsbrukets de är den reevanta skaan i samrådssammanhangen storeken av en aktue avverkningstrakt tihörande en ägare (ett skogsboag). Inom varje avverkningstrakt finns ett anta avverkningsobjekt som samråden konkret är inriktade på. I viss mån är de utbytbara, men utbytbarheten begränsas av viken återstående avverkningsbar skog det finns inom avverkningstrakten. Av diskussionerna framkom att den tidsmässiga skaan motsvarar maximat 10 års framförhåning p.g.a. företagens ångsiktspanering, de uppdateringar av företagstaxeringar och avverkningsberäkningar som görs, samt konjunktursituationen. För rennäringen är andskapet såedes sammanhängande medan den för skogsbruket är uppbrutet i en mosaik av egen mark som man panerar för och andras mark som inte beaktas i paneringssammanhanget. Eftersom det inom en vintergrupps område finns en mångfad av ägarkategorier, såvä boagsmark som privat skogsmark, ryms skaorna för skogsbrukets panering het inom skaorna för rennäringens panering. Samråden genomförs i dag i skaor som är anpassade efter skogsbruket. Att samråden inte är anpassade ti dem, som rennäringen uppfattar som reevanta, kan förmodigen förkara 13

14 Skogsbruk och rennäring varför rennäringen ofta ser samråden mer som information än förhanding och har svårt att ta entydig stäning ti enskida samrådsobjekt. Om rumsiga och tidsmässiga skaorna var mer anpassade ti rennäringens paneringsskaor skue rennäringen förmodigen kunna medverka mer offensivt och konstruktivt i samråden. För det behövs ett annat underag än det som finns idag, nämigen översikter över redan gjorda, aktuea och sannoika kommande avverkningar för aa skogsägare i betesområdet, så att rennäringen kan tigodogöra sig informationen i för dem reevanta rumsiga och tidsmässiga skaor. Det taar för att samråden bör ske i en skaa som mer motsvarar rennäringens markanvändning och att rennäringen bör ta ett större ansvar för samråden. För att det ska kunna ske behöver samråden genomföras tidigare i den skogiga paneringsprocessen. Försvårande är att fexibiiteten i markutnyttjandet i dag är starkt reducerad för båda näringarna ti föjd av tidigare avverkningar. Fexibiiteten minskar sannoikt ytterigare under en period p.g.a. obaansen i skogens ådersfördeningen, men kan därefter förändras i positiv riktning när dagen unga och medeåders skogar bir ädre. Referens: Sandström, C., Widmark, C., Moen, J., Dane, Ö. & Essein, A Skogen som gemensam resurs. Vägedning för effektivare samråd mean ren- och skogsnäring. FjäMistrarapport nr 23. ISSN s Lavar och skogsbruk Jon Moen, FjäMistra/Umeå universitet Kontakt: jon.moen@emg.umu.se Det moderna skogsbruket påverkar vinterbetesmarkerna på många oika sätt. Det kan des röra sig om föruster av betesmarker under en period efter kaavverkning, des om föruster av avar t ex genom markberedning och des om påverkan på avarnas växtförhåanden genom oika skogsbruksåtgärder. Många av dessa effekter är negativa men det finns också positiva effekter genom t ex garing. I denna presentation kommer jag att fokusera på två aspekter: hur avar tiväxer för att kunna få en förståese för hur oika skogsbruksåtgärder påverkar dessa tiväxtförhåanden, samt hur skogsandskapet har förändrats under 1900-taet. Lavar är en sammansatt organism som består av ager, som sköter fotosyntesen, och en svamp, som bygger upp sjäva avbåen. Lavar har inga rötter och är därmed beroende av regn och ti viss de uftfuktighet för sitt vattenupptag. Agerna är, som aa andra växter, beroende av jus för fotosyntesen. Tiväxten för avar är därför starkt beroende av mängden jus som aven mottar under den tid som den är böt. Torra avar tiväxer inte. Regnperioder bestäms i huvudsak av kimatet, men uftfuktighet och framförat jus påverkas av skogsbeståndets struktur och därmed av oika skogsåtgärder. Data från riksskogstaxeringen tyder på att mängden avmark har haverats sedan Detta data är dock vädgt grovt och det är svårt att få en tydig bid på hur och när detta kan ha skett För att försöka närma oss det probemet har vi startat ett skogshistoriskt projekt. Denna de av presentationen visar några preiminära resutat från det projektet. Vi har vat ett studieområde på ca ha mean Arjepog och Arvidsjaur där vi har tigång ti historiskt materia (både i form av kartor och beståndsbeskrivningar) sedan tidigt 1900-ta. För det deområde som jag har vat ut för denna presentation ser man en tydig våg av avverkningar som sveper genom området och då särskit från 1960-taet och framåt, viket bör ha påverkat rennäringen i området. Från tidigare studier så vet vi också att de panterade bestånden är mycket tätare och har högre tiväxt än ädre skogar, viket bör vara negativt för avtiväxt Effektivare samråd mean rennäring och skogsbruk Camia Widmark, FjäMistra/SLU Kontakt: camia.widmark@sekon.su.se Camia Sandström, FjäMistra/Umeå universitet Kontakt: camia.sandstrom@po.umu.se Skogsmarken i norra Sverige nyttjas paraet av ren- och skogsnäring. Fokus i denna studie är de samråd om markens nyttjande som sker des på året-runt-markerna (enig ag) des på vinterbetesmarkerna (friviigt enig FSC). Bakgrunden ti studien är att det finns deade meningar om hur samråden fungerar. Utgångspunkten för studien är att de skogiga resurserna utgör en gemensam resurs för ren- och skogsnäring. För att båda näringarna ska kunna nyttja resurserna på ett håbart sätt måste förhåandena mean näringarna på ett eer annat sätt regeras. Frågan är därför om det finns några aternativ ti dagens samrådsprocess och hur de i så fa ser ut samt vika eventuea konsekvenser de medför? Med hjäp av scenariometodik konstruerades ett anta samrådsaternativ. Mot bakgrund av dessa fördes en diskussion mean näringarna kring de hinder och möjigheter som finns förknippade med de oika scenarierna och en eventue utvecking av samrådsprocessen. Avsikten var inte att konstruera ett hetäckande aternativ ti dagens samråd utan snarare att skapa ett bättre kunskapsunderag kring samråden och deras funktion i samnyttjandet av de skogiga resurserna. I studien konstateras att det finns såvä styrkor som svagheter förknippade med de oika samrådsaternativen och att vissa av aternativen är mer önskvärda/reaistiska än andra. Mot bakgrund av diskussionerna kunde näringarna också konstatera att behoven eer kraven på förändringar varierar både vad avser tid, rum och detajeringsgrad. Behov som framfördes i diskussionerna kring fera av scenarierna är band annat, behovet av att definiera begreppet samråd, samråd med utgångspunkt från ett andskapsperspektiv, möjighet ti växebruk, fexibiitet och betesrestaurering, ändamåsenigt samrådsunderag, utveckade samrådsprotoko, tiräckigt ånga paneringshorisonter och tidigareagda samråd i reation ti skogsbrukets paneringsprocess, kunskapsutvecking samt behov av konfiktösningsmekanismer Regionaa andskapsstrategier Marita Aatao, Länsstyresen i Västerbottens än Kontakt: marita.aatao@ac.st.se Bakgrund I mijömåspropositionen Svenska mijömå - ett gemensamt uppdrag (Proposition 2004/05: 150) som presenterades våren 2005 ges en ägesbeskrivning av de nationea mijökvaitetsmåen och där presenterades också ett nytt, 16:onde, mijömå Ett rikt växt- och djuriv. För det nya mijömået redovisades tre demå. Dessa demå handar om hejdad förust av bioogisk mångfad, om minskad ande hotande arter och om håbart nyttjande. I mijömåspropositionen föresås också en rad åtgärder för det fortsatta arbetet med att nå mijökvaitetsmåen. Tre åtgärdsstrategier presenteras. Inom åtgärdsstrategin för hushåning med mark och vatten görs bedömningen att ett håbart brukande av naturresurser bör ske i ett andskapsperspektiv. I februari 2006 fick Länsstyresen i Västerbottens än och sex andra änsstyreser i andet i uppdrag av riksdag och regering att utvecka regionaa andskapsstrategier. Med regionaa andskapsstrategier menas att man i arbetet med att finna ett 14

15 Kapite 2 bevarande och håbart brukande av naturresurser ska utgå från ett andskapsperspektiv. Man ska ämna det traditionea sektoriea tänkandet och anta ett reativt nytt arbets- och förhåningssätt där en hehetssyn på andskapet är gäande. För att andskapets aa värden ska beaktas, ska strategiarbetet bedrivas i nära samverkan med de aktörer som på oika sätt påverkar eer nyttjar naturresurserna. Länsprojektens syfte är med andra ord att prova regionaa andskapsstrategier som ett nytt arbets- och förhåningssätt för att uppnå bevarande och håbart brukande av naturresurser utifrån en hehetssyn på andskapsnivå. kan hantera sakfrågor på ett uthåigt och ansvarsfut sätt och som också har förtroende okat. Projektverksamheten ska avrapporteras ti Mijö- och Samhäsbyggnadsdepartementet senast den 20 december Piotprojekt Arbetet med regionaa andskapsstrategier i Västerbottens än startade upp vid havårsskiftet 2006 och drivs från Länsstyresens Naturförvatningsfunktionen vid Pan- och Mijöavdeningen. Arbetet fokuserar på ett fjäområde, närmare bestämt på Vihemina kommun nordvästra dear, dear av Ångermanävens avrinningsområde. Området har höga och känsiga natur- och kuturvärden. I området finns ti exempe tre naturreservat: Marsfjäets-, Gitsfjäet- och Njakafjäets naturreservat. Där finns också viktiga dear av andets föryngringsyta för fjäräv. Av riksintresse för kuturmijön är ti exempe Fatmomakke kyrkstad. I området finns idag omkring 1000 bofasta. Dessa bor i huvudsak i Saxnäs och Kimpfjä och ivnär sig främst på renskötse och turism. Två samebyar är verksamma i området, Vihemina norra sameby och Vihemina södra sameby. Turister besöker området främst för jakt, fiske, skid- och skoteråkning i natursköna omgivningar. Nästan hea området är av riksintresse för friuftsivet. Vad som för övrigt danar området är band annat skogsbruket, vattenkraftutbyggnaden av Ångermanäven, minerabrytningen som under 70- och 80-taet pågick på Stekenjokkpatån och vindkraftsetaberingar i Kimpfjä. Det övergripande syftet med piotprojektet i Västerbottens än är att finna en ämpig mode för samverkan om fjäfrågor för att uppnå bevarande och håbart brukande av naturresurser. Genomförande Strategierna ska tas fram i en öppen process där markägare, representanter från rennäringen, skogsbruket och övriga näringsivet samt organisationer och föreningar inbjuds att deta. Företrädare för den kommunaa förvatningen bör också vara deaktig i arbetet och det bör även andra berörda regionaa organ. Formerna för arbetet ska vara dynamiska. Utgångspunkten är att arbetet ska prägas av diaog och kommunikation med och mean aktörerna. Hur detta praktiskt ska genomföras eer vika arbetsformer som ska antas bir de som aktörerna finner mest ämpiga. Arbetet kan komma att bedrivas i mindre arbetsgrupper, temamöten, seminarier etc. För att på bästa sätt genomföra projektet måste ett kunskapsunderag tas fram ett underag där andskapets aa oika värden finns med. Underaget ska beskriva andskapet och förutsättningar för användningen av detsamma. Underaget finns devis (t.ex. i paner och program, inventeringar, forskningsdokumentation, oka kunskap), men behöver tydiggöras och uttokas för att aa aktörer ska känna igen och förstå det. Arbetsinsatser kan eventuet behövas för att bearbeta kunskapsunderaget ti någon form av andskapsanays. En översiktig bristanays kan visa om det även behöver tas fram nytt materia. Erfarenheter, såvä positiva som negativa, från annan projektverksamhet som kan påskynda genomförandeprocessen ska tas tivara. Ambitionen med arbetet är sammanfattningsvis: Att generera kunskap om andskapet i området och samband mean dess oika dear och dimensioner. Att dra erfarenheter om hur oika aktörer och sektorer kan engageras och samverka. Att ta fram en ämpig mode över en dynamisk och stabi oka organisation eer samrådsorgan som vi och 15

16 Fjäens vit och fisk 3 Arrangör för detta seminarium var forskningsprogrammet Adaptiv förvatning av vit och fisk. Moderator var Cajsa Åkesson, forskningsprogrammet Adaptiv förvatning av Vit och Fisk Fiskforskning direkt ut i verkigheten Jens Andersson, änsstyresen Jämtands än Kontakt: jens.andersson@z.st.se Pär Byström, FjäMistra/SLU par.bystrom@vabr.su.se Förståesen för hur oika fiskarters popuationsdynamik (fiskbeståndens utvecking över tiden) fungerar har under senare tid varit i focus för fera oika forskningsgrupper runt om i värden. De metoder som använts sträcker sig från teoretiska studier med hjäp av datorer ti praktiska försök i aboratorium, dammar och hea sjöar. Ara bäst förståese för hur fiskpopuatioenr fungerar och varierar över tiden uppnås ifa de två metoderna sammankoppas så att teoretiska förutsägeser kan testas i verkigheten. Ett exempe på sådan forskning utgör det samarbete som finns idag mean Umeå och Amsterdams universitet och den nya och starka kunskapskedja från teoribidning ti verkiga fiskbestånd som utmynnat i detta sammarbete. De resutat som under de senaste 10 åren pubicerats innehåer i många fa ett nytt sätt att betrakta hur våra fiskbestånd fungerar viket ett ti en ökad förståese för oika fiskarters beståndsutvecking. De arter som främst undersökts är abborre, mört, röding och småspigg. Denna forskning kan också anses ha ökat förståesen för hur andra fiskarter fungerar, som exempevis öringen, även om det fortfarande återstår arbete för att faststäa dessa teoriers riktighet. Med andra ord finns idag större möjigheter att bättre förvata och nyttja den resurs som våra fiskbestånd i fjäen utgör! Den idag förekommande fiskforskningen (iksom forskning i amänhet) pubiceras för det mesta atid i engeskspråkiga vetenskapiga tidskrifter där den vetenskapiga kvaiteten garanteras. På grund av detta bir den också mer svåråtkomig för andra användare än forskarkoeger, t ex förvatare eer fiskerättsinnehavare, eftersom få av de senare har tigång ti dessa tidskrifter och att iband är både språket och innehået i dessa tidskrifter svårgenomträngig vid en första anbick. Det som iband sker är också att resutaten pubiceras på ett mer ättfattigt sätt i popuärvetenskapiga tidskrifter vika tyvärr oftast bir för ytiga för att verkigen kunna fungera som underag för förvatning. Föjden av detta är att vi idag, trots den ökade kunskapsmängden, förmodigen inte sköter våra bestånd på bästa sätt utifrån användarnas önskemå (det är viktigt att notera att rätt nyttjande styrs av den nyttjandes behov). Vi hoppas med detta föredrag visa på de vinster och möjigheter som kan uppnås med ett ökat samarbete mean förvatning och forskning ifa kunskapskedjor byggs mean akademi och förvatning. Resutaten visar på att det mest avgörande för oika fiskindividers framgång är dess storek i förhåande ti resurstigång och eventuea konkurrenters storek. Genom de inneboende fysiogiska agarna är mindre individer mer konkurrenskraftiga än större och kan på så sätt påverka större konkurrenters tiväxt och överevnad negativt. Vi vet också att mindre individer kan konsumeras av större individer viket gör att individer som når en tiräckigt stor storek får möjighet att ta de av den födoresurs som mindre individer utgör och därmed kara sig från konkurrens från de små. Vad som gäer i oika system kräver ofta specifika studier men resutaten från vår forskning visar på att enartssystem av röding och öring förmodigen är mycket stabia och kan utsättas för oika störningar medan system med öring och röding tisammans eer röding-spiggbestånd är mer osäkra vad gäer störningskänsighet. Mot bakgrund av dessa forskningsresutat visar vi även på två oika projekt inom renbetesfjäen i Jämtands än där oika användardefinerade probem ska försöka ösas genom ämpiga åtgärder baserade på forskningsresutat. Vi vi med vårat föredrag försöka visa på möjigheterna som finss när forskning och praktisk verkighet möts men också beysa nödvändigheten av att se ti att de rätta kompetenserna finns såvä inom univeritetsvärden som hos förvataren Hur mycket är fjäens fiskar värda? Thomas Laitia, FjäMistra/Örebro universitet och Statistiska Centrabyrån Thomas.aitia@scb.se Sportfiske är en viktig fritidssyssesättning för många svenskar. Enigt rapporten Fiske 2005 (Fiskeriverket, 2005) är drygt 3 mijoner svenskar intresserade av fritidsfiske och för 2004 uppskattas dessa ha agt ner närmare 3 mijarder kr i kostnader för sitt fiske. Ti detta kan äggas de utändska sportfiskare som väjer att besöka Sverige för att fiska varmed fritidsfisket kan anses utgöra en inte obetydig de av den svenska ekonomin. Band Sveriges fiskepatser är sjöar och vattendrag i fjäområdet speciet viktiga aternativ. Omkring en fjärdede av svenskarnas turistfiskedagar aokeras ti patser i fjäregionen (Fiskeriverket, 2005). Intresse riktas också mot möjigheterna ti utvecking av okaa sportfiskeresurser med måsättningen ti en utvecking av turistnäringen för att skapa nya arbetstifäen. För panering och genomförande av utveckingssatsningar är det väsentigt med information om sportfiskarnas värderingar av fisket. Det är inte enbart av intresse att få information om värden av fångst, utan kunskap om sportfiskarnas värderingar av andra egenskaper hos sportfiskepatsen är av centra betydese (Bennet and Bamey, 2001). Ett exempe är information om sportfiskarnas attityder ti egenskaper som kan användas för regering av fisket. Fisket är en begränsad resurs som måste förvatas för en ångsiktig överevnad. Detta konferensbidrag presenterar resutat från ett anta 16

17 Kapite 3 studier av attityder ti sportfisket i fjäen. En studie berör fjäfisket i Jämtand (Laitia och Paurud, 2004), en annan berör fisket i Kaitumäven i Norrbotten (Paurud och Laitia, 2004). En nyigt avsutad studie (Laitia, Jonsson och Paurud, 2005, 2006) behandar sportfisket i Storsjö-Kape i norra Härjedaen. Dear av resutaten från studierna motsvarar vad som förväntats. Högre kostnader inverkar negativt på värderingen av fiskepatsen medan mer fångst har en positiv inverkan. Kaitumstudien och studien i Storsjö-Kape pekar tydigt ut värdet av att fånga stora fiskar. Stuiderna visar inte på någon skinad i värdering av art. Resutaten visar inte någon negativ inverkan av medemåttig trängse vid fiskepatsen, viket förväntades. Istäet visar skattningarna på ett positivt, men ej signifikant, samband. Denna avvikese är intressant. Samtidigt visar Kaitumstudien inga större förändringar i besöksfrekvenser vid förändrade fiskeförhåanden, viket var att förvänta. Dessa två avvikeser föresår att de grupper av sportfiskare som undersökts inte enbart är motiverade av fisket på fiskepatsen. Möjiga förkaringar ti dessa observationer är sportfiskarnas efterfrågan av socia kontakt med ikasinnade och en mer amän uppevese av fjäens natur. Detta visar på vikten av att inte enbart fokusera på värdering av att fånga fisk vid en bedömning av fjäfiskets ekonomiska värde. Ett annat intressant resutat återfinns i studien av effekterna av en nedmonterad regeringsdamm vid Storsjö-Kape. Sportfiskarna värderar ett återstäande av fiskepatsen ti oregerade förhåanden i reation ti fångst. Att fånga fisk i en oregerad fiskepats värderas högre än att fånga fisk vid en regerad pats. Samtidigt uppskattas ingen direkt värdering av återstäandet i sig utan en positiv vinst av en nedmonterad damm erhås enbart i en högre värdering av fångad fisk. Mer att äsa: Bennet, J. and R. Bamey (2001) The choice modeing approach to environmenta vauation. New Horizons in Environmenta Economics, Edward Egar Pubishing, Chetenham, UK. Fiskeriverket (2005), Fiske 2005: En undersökning om svenskarnas fritidsfiske, Webpubikation: Pubikationstjänsten, SCB. Laitia, T., Jonsson A. och A Paurud (2005), Regeringsdammen vid Storsjö-Kape. Sportfiskarnas värdering av ett återstäande ti naturigt fjäfiske: En kompetterande anays. Stenci, Institutionen för Skogsekonomi, SLU, Umeå. Laitia, T., Jonsson A. och A Paurud (2006), Regeringsdammen vid Storsjö-Kape. Sportfiskarnas värdering av ett återstäande ti naturigt fjäfiske. Förag: FjäMistrarapport nr. 19. ISSN Laitia, T. och A. Paurud (2006), A Muti-Attribute Extension of Discrete Choice Contingent Vauation for Vauation of Anging Site Characteristics, Journa of Leisure Research, 38, Paurud, A. och T. Laitia (2004), Vauation of Management Poicies for Sport-Fishing on Sweden s Kaitum River, Journa of Environmenta Panning and Management, 47, Jägarnas effektivitet och jaktens effekt på rippopuationerna Tomas Wiebrand, FjäMistra/SLU Kontakt: tomas.wiebrand@szooek.su.se Maria Hörne-Wiebrand, IIASA/SLU Adam Smith, Game Conservancy Trust, Scotand änge diskuterats inom ekoogisk forskning. För trettio år sedan stod striden om svaret på frågorna var ja eer nej. Rovvit och jakt tar bara ett redan dömt överskott som måste försvinna på ett eer annat sätt var en etaberad uppfattning med starkt fäste i Nordamerika. I dag har vi fått en mer nyanserad bid. Rovdjurens och jaktens uttag kan påverka bytespopuationerna, den viktiga frågan är under vika förhåanden den här påverkan bir betydande! Normat antar vi att djurpopuationer är begränsade av födan. Sjunker antaet individer pga av tifäigheter ett år så bir det mer mat att fördea på de som är kvar. Antaet ungar som föds och överever ökar. När det gäer daripa är det en sanning med modifikation. Trots att antaet ripor under vinter och vår varier kraftigt mean år så ser vi ingen effekt på antaet kyckingar som käcks och överever ti hösten. Antaet kyckigar per höna under hösten är inte täthetsberoende. Om inte produktionen av nya ripor ökar så är en minskad dödighet nästa troiga process som kan ge en ökning i popuationen. Är det då så att vi börjar jaga daripor i ett område så skue vi förvänta att se en minskad dödighet från andra dödsorsaker. Popuationen går ner under höstens jakt men annan dödighet under vinter och vår minskar, minskingen skue kunna bi ika stor som jakten. Den ökade jakten bir fuständigt kompenserad. Finns det inga sådana mekanismer som eder ti en minskad naturig dödighet så adderas jaktdödigheten och popuationen går in i en negativ spira. Våra tidigaste beräkningar som baseras på ekoogisk grunder och data från rippopuationer pekar på att en maximat uttag ur en rippopuation torde igga kring 40%. Skue det göras ett så stort uttag över ett större område skue antaet ripor börja minska år från år, snabbare och snabbare. Vi har senare visat att det finns ett samband mean hur mycket jakttid som äggs i ett område och hur stor ande av popuationen som tas ut. Det är från dessa forskningsresutat som vi har sagt att när antaet ackumuerade jaktdagar överstiger 3-5 per km² så är det en jakt där vi förväntar oss att få effekter på popuationsutveckingen. Lägger vi ti den forskning som har föjt ripor mer i detaj med hjäp av radiosändare så verkar inte dödigheten under vintern minska i särskit stor utsträckning. Vi förväntade oss se en reativ snabb nedgång i de här popuationerna men den nedgången utebev. Riphönor som ännu inte bivit ett år uppvisar en stor spridningsförmåga. I medeta sprider de sig 11 km innan de väjer att så sig ner i ett område, men vi har sett spridningsavstånd på per än 30 km. Vi har dragit sutsatsten att i mer begränsade områden, i aa fa upp ti ca 100 km², så sker en betydande de av kompensationen genom en ökad invandring. Sannoikt inte från de mest näriggande området utan från en större yta. Kanske på andskapsnivå. Vi har därför genom oika simueringsmodeer visat att ett robust sätt att förvata jakt vore att avsätta buffertområden som jagas mycket ite eer knappast as. Men de utgör inget färdigt system utan måste prövas ut i en försöksverksamhet. I mer än 10 år har vi nu föjt ripor i 3 jagade och 3 ojagade områden som igger parvis på oika stäen i Jämtand. Vi har inte kunnat aväsa någon skinad mean jagade och ojagade områden. Däremot verkar det finnas andra naturiga skinader mean områden som styr popuationsutveckingen. Ett ökat intresse och koncentration av ripjakten ti ättåkomiga dear av fjäkedjan kan ge många jaktdagar per km², är det också så att jägarnas effektivitet ökar med ökad erfarenhet och oka guidening så kan det kräva någon form av kvotering i framtiden. Frågan om jakt eer rovvit påverkar bytesdjurens anta har 17

18 Fjäens vit och fisk 3.4. Har du fått SMS av en äg någon gång? Matida Schön, Storumans kommun Kontakt: Hoger Dettki, SLU Kontakt: Projektet presenteras som en hehet där aa dear är ika viktiga för projektets genomförande; samförvatning av äg i MittSkandia-området, forskning där man kartägger ägen vandring och näringsivsdeen som utveckar ägen som en resurs och symbo för regionen. Äg i MittSkandia är ett värdsunikt projekt som pågår i Västerbotten och norska Hegeand. Kunskapen som tas fram i projektet ska finnas tigängig för aa som har ett intresse för ägen. Syftet är att skapa en gränsöverskridande aktiv samverkan kring ägen som gemensam resurs. Vi berättar kort om bakgrunden ti projektet, projektets må och syfte för att sedan presentera resutat som kommit ut av projektet närmare. Vi yfter fram de oika dearna samförvatning, forskning och näringsivs utvecking. Hoger Dettki kommer att presentera den teknik som används med GPS-hasband och resutat som kommit från de märkta ägarna, även kort om de stundande utfodringsförsök som är på gång. Ägarnas vandring kan föjas på vår hemsida; som förövrigt innehåer mycket annan intressant information om ägen. Matida Schön kommer att berätta mer ingående om den samförvatningsmode som håer på att tas fram och den turistiska deen där en kortfim om Äg i MittSkandia håer på att produceras. Finansiärer är band andra Interreg Kvarken-MittSkandia, Storumans kommun, Statskog, Nordand fykeskommune och Fykesmannen i Nordand. 18

19 Arenor för håbart brukande av andskapets aa värden 4 Arrangör för detta seminarium var Skogsstyresen. Moderator var Leif Jougda., Skogsstyresen Integrering av natur och samhäe - en nödvändighet för håbara andskap Per Angestam, SLU Kontakt: per.angestam@smsk.su.se Skog ti nytta för aa. Så yder skogspoitikens kortkorta sammanfattning av den stora utmaning som uppfyandet av ekonomiska, mijömässiga och socio-kuturea demå av håbar utvecking innebär. Det åter enket, men hur får man egentigen företag, offentig förvatning och akademiska institutioner att samverka för ett håbart andskap, ute i andskapet? När det bir så kompicerat är det viktigt att oika aktörer vet om varandra och dear på informationen. Förutom håbar utveckings tre ben måste man banda in även förvatningen som sådan av oika värden i ett andskap. För att skija på den offentiga förvatningens och oika formea och informea aktörsgruppers arbete används ofta den engeska termen governance. Vika är de som genomför de reea förvatningen? Vet de om varandra? Samverkar dom? Förstår man riktinjers innebörd? Har man verktyg? Innebär attityder hinder eer möjigheter? Att göra integrerade anayser av natur och samhäe i en förvatningsenhet kräver att naturvetenskapiga och samhäsvetenskapiga synsätt och metoder kombineras. Jag kaar denna verktygsåda två-dimensione bristanays, och använder den för att beskriva tiståndet i mijön, och att med ett underifrånperspektiv ta reda på hur aa aktörer bidrar ti att genomföra ett håbart skogsbruk i praktiken. Med kunskaper om ett andskaps mijötistånd kan man panera och ge skötserekommendationer. Genomförandet av åtgärder måste sedan ske i diaog mean oika aktörer, något som måste anpassas ti de okaa förutsättningarna. Utan att få igång en sådan fortöpande process kommer det att bi svårt att bedriva ett brukande av skogsandskapet som är ti nytta för aa. Skogspoitikens mijömå att bevara ivskraftiga stammar av aa naturigt förekommande arter är ett exempe på hur denna mode kan tiämpas. Mået är så tydigt att det kan tokas med ett vetenskapigt arbetssätt, och det finns även en ång tradition av traditione skogig panering som går att överföra på strategisk och taktisk naturvårdspanering. Regiona bristanays som ett strategiskt verktyg och andskapanays som ett taktiskt verktyg är två goda exempe på nya tekniker för hur panering av skydd, skötse och restaurering av skog kan göras med oika noggrannhet och i oika skaor. I vår forskning studerar vi andskap bestående av kommuner, skogsförvatningar och speciea arenor för utvecking av håbara andskap som Mode Forest och Biosfärområde. Våra fastudier är utvada för att spega variationen i naturtyper, andskapshistoria och system för förvatning av naturresurser i Europas Öst och Väst med fokus på Sverige och Ryssand, och andra änder som befinner sig i övergången mean pan- och marknadsekonomi. Läs mer i: Angestam, P Håbara andskap kräver integrering av natur och samhäe. I: Naturvårdsverket. Biosfärområden. Håbar utvecking i praktiken och en inbick i framtidens naturvård. Rapport 5431: Angestam, P Måbider för det skogiga sektorsmået hur går det med bevarandet av bioogisk mångfad? Rapport 12. Skogsstyresen. Angestam, P Maintaining cutura and natura biodiversity in Europe s economic centre and periphery. In: Agnoetti, M. (Ed.), The Conservation of cutura andscapes. CAB Internationa, Angestam, P., Ebakidze, M Sustainabe forest management in Europe s East and West: trajectories of deveopment and the roe of traditiona knowedge. In: Parrotta, J., Agnoetti, M., Johan, E. (Eds.), Cutura heritage and sustainabe forest management: the roe of traditiona knowedge. MCPFE 2, Angestam, P., Lazdinis, M., Törnbom, J Håbara andskap. Natur och samhäe måste samverka. SLU Fakta Skog 13. Angestam, P., Mikusinski, G., Rönnbäck, B.-I., Östman, A., Lazdinis, M., Roberge, J.-M., Arnberg, W., Osson, J Two-dimensiona gap anaysis: a too for efficient conservation panning and biodiversity poicy impementation. - Ambio 33(8): Angestam, P., Törnbom, J Håbara andskap: Om behovet av ett hehetsperspektiv på skogens aa värden, samt ett utveckingscentrum i Fredriksberg, Säfsenskogarna och Bergsagen. Ludvika kommun. Angestam, P., Törnbom, J Maintaining forest biodiversity in actua andscapes European gradients in history and governance systems as a andscape ab. In: Marchetti, M. (ed). Monitoring and indicators of forest biodiversity in Europe from ideas to operationaity. EFI symposium No. 51. pp Angestam, P., Törnbom, J Towards targets and toos for the maintenance of forest biodiversity in actua andscapes. Visnyk Lviv University, Ser. Geogr. 31: Borgström, S. T., Emqvist, T., Angestam, P., Afsen-Norodom, C Scae mismatches in management of urban andscapes. Ecoogy and Society 11 (2): 16. [onine] URL: Ebakidze, M., Angestam, A., Roe of traditiona viages for sustainabe forest andscapes: a case study in the Ukrainian Carpathian Mountains. In: Parrotta, J., Agnoetti, M., Johan, E. (Eds.), Cutura heritage and sustainabe forest management: the roe of traditiona knowedge. MCPFE 2, Jougda, L., Svensson, J., Angestam, P., Axesson, R., Liedhom, H., Ederöf, E., Myhrman, L., Sandström, P., Törnbom, J Arenor för håbart brukande av andskapets aa värden - begreppet Mode Forest som ett exempe. Rapport 7. Skogsstyresen. Lazdinis, M. and Angestam, P Connecting socia and ecoogica systems: an integrated toobox for hierarchica evauation of biodiversity poicy impementation. - Ecoogica Buetins 51: Mayer, A.L., Kauppi, P.E., Angestam, P.K, Zhang, Y., Tikka, P.M Importing timber, exporting ecoogica impact. - Science 308: Sandström, U.G., Angestam, P., Khakee, A Urban panner s knowedge of biodiversity maintenance an evauation of six Swedish cities. - Landscape and Urban Panning 75: Vihemina Mode Forest och Batic Forest Johan Svensson, Skogsstyresen Kontakt: johan.svensson@skogsstyresen.se Vihemina Mode Forest bev 2004 den första Europeiska Mode Forest inom Internationa Mode Forest Network (IMFN). IMFN omfattar idag 41 Mode Forests i 18 änder på 5 kontinenter, organiserade i tre regionaa nätverk (Nordamerika, Latin- och Sydamerika, och Sydostasien) och med ett regionat nätverk under uppbyggnad i norra Europa. Vihemina Mode Forest omfattar idag hea Vihemina kommun med ett stort anta demonstrations- och försöksområden för skog och skogsbruk, fjämijö och kuturhistoria. Begreppet Mode Forest växte fram i Kanada i början av taet som ett resutat av Riokonferensen, i syfte att omsätta teorier om uthåigt skogsbruk (Sustainabe Forest Management) 19

20 Arenor för håbart brukande... i praktiken, och därmed för att verka för en regionat och okat håbar utvecking. En Mode Forest är en ångsiktig process bestående av en arena där oika aktörer (markägare och brukare/användare av oika sag) kan utbyta kunskaper, ta de av varandras erfarenheter och arbeta gemensamt för att utvecka och förvata skogens aa värden. En Mode Forest samarbetar med forskningen och ska igga i utveckingsfronten som en neutra pattform som tiämpar den senaste kunskapen om skog, skogsbruk, andskap och andsbygdsutvecking med ekonomiskt, ekoogiskt och sociat/kuturet perspektiv. En Mode Forest är också ett geografiskt område där praktiska och specifika frågor identifierade av områdets aktörer ska drivas och försag ti ösningar ska presenteras. En Mode Forest omfattar atså inte bara skogen och skogsbruket, utan också användningen av skogen för andra ändamå iksom vidareförädingen av produkter från skogen; med andra ord handar konceptet Mode Forest om skogen som resurs för aa värden. För att uppnå en bra baans mean produktionsvärden, naturvärden och sociaa/kuturea värden arbetar man på andskapsnivå. Vidare kan man utan vidare hävda att en Mode Forest inte bara handar om skog, utan om andskap där skog är en komponent tisammans med öppna marker, vatten och andra naturresurser, men där också samhäen och annan infrastruktur kan ingå. En Mode Forest innebär ingen inskränkning i äganderätten. De faktiska förhåanden som finns inom området avseende markägarförhåanden, utveckingsmöjigheter och eventuea intressekonfikter är utgångsäget och förutsättningen. En Mode Forest ska så ångt som möjigt vara representativ för ett större område, exempevis en andsde, så att rön och ny kunskap bir generaiserbara. Den ska därför inte omfatta ett område med specifika eer exkusiva koncentrationer av värden. En Mode Forest förväntas: ha en regiona vision för håbart skogsbruk ha en ekosystemansats för hea andskapet med skog, åker, samhäen och vatten vara en arena som identifierar probem, utveckar ösningar och visar upp resutat utgör ett verktyg för oka och regiona utvecking ha ett hehetsperspektiv arbeta gemensamt för att ösa konfikter ha ett underifrånperspektiv vara en neutra pattform medverka i oka, natione och goba utvecking av uthåig användning av skog och andra naturresurser Projektet Batic Forest (Forests as a resource for sustainabe deveopment and spatia panning in the Batic Sea Region), har tikommit i syfte att anpassa konceptet Mode Forest ti förutsättningarna i norra Europa. Det är nu ett projekt inom Batic Sea Region Interreg IIIB Neighbourhood Programme. Det är också ett Tacis projekt och ett projekt inom Batic 21 (sektorerna för skog och näringsiv). Batic Forest är ett pattformsprojekt som ska bidra ti kunskapsutvecking och nya insikter om uthåigt skogsbruk i Östersjöregionen genom tvärsektoriet och transnationet samarbete. Det har fem oika inriktningar; 1) Skogsbruk och produktionsaspekter, 2) skogens ekoogi och mijöaspekter, samt 3) skogens sociaa aspekter. Dessa tre inriktningar motsvarar de tre dearna i konceptet håbart skogsbruk enigt internationea riktinjer. För att integrera och appicera dessa tre dear, finns ytterigare två inriktningar; 4) småskaigt skogsbruk samt små och medestora företag vars verksamhet baseras på skogen, och 5) arenabegreppet Mode Forest som verktyg för håbart skogsbruk och regiona utvecking. Batic Forest omfattar 2,3 mijoner under 2006 och Totat detar 25 organisationer från Sverige, Finand, Ryssand, Estand, Lettand, Litau en, Poen och Tyskand. Det drivs paraet och integrerat med pågående nationea och internatio nea forsknings- och utveckingsprojekt. I Sverige detar Länsstyresen Västernorrand, Skogsstyresen, Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå och Skinnskatteberg, Mitt Universitet, Ludvika kommun, Vihemina kommun och Norrskog. Den svenska sammansättningen av organisationer med universitet, centraa aktörer i skogssektorn, samt regionaa och okaa myndigheter spegar vä den tvärsektoriea ansatsen i Batic Forest. Batic Forest tar sin utgångspunkt i verksamheten inom Vihemina Mode Forest och i Ångermanävens avrinningsområde och i de paner som finns för två ytterigare Mode Forests i Sverige; en i Daävens avrinningsområde kring den naturiga norrandsgränsen och en i sydöstra Sverige och Hege å Laxbäcken - från ränni ti sjö Mikae Strömberg, Vihemina Mode Forest Kontakt: Leif Jougda, Skogsstyresen Kontakt: eif.jougda@skogsstyresen.se Laxbäcken igger inom Vihemina kommun och Vihemina Mode Forest. Mode Forest är ett partnerskap för uthåigt skogsbruk med ett hehetsperspektiv på andskaps- och avrinningsområdesnivå. Det handar ofta om en ångsiktig process bestående av ett forum för oika aktörers gemensamma arbete med att utvecka och förvata skogens, andskapets eer avrinningsområdets aa värden inom ett avgränsat geografiskt område. En Mode Forest är en mötespats där markägare, fiskerättsägare och brukare av oika sag tisammans med forskare och andra intressenter och aktörer, kan utbyta kunskap och ta de av varandras erfarenheter. En Mode Forest ska igga i utveckingsfronten som en neutra pattform som tiämpar den senaste kunskapen om vatten, skog, skogs- och vattenbruk, andskap och avrinningsområden, tisammans med andsbygdsutvecking utifrån ekonomiskt, ekoogiskt och sociat/kuturet perspektiv. En Mode Forest ska användas inom forskningen för att identifiera kunskapsuckor och ta fram ny kunskap. Vidare kan man hävda att en Mode Forest inte bara handar om skog, utan om andskap där skog är en komponent tisammans med vattendrag, sjöar och öppna marker tisammans med andra naturresurser där samhäet och den övriga infrastrukturen kan ingå. Mået med arbetet i Laxbäcken är att studera och beysa: 1. Skogsskötse vid vattendrag 2. Förbättra fisket 3. Skapa ett rekreationsområde Arbetet påbörjades med en förstudie av Laxbäcken, där oika värden dokumenterades som kantzoner mot Laxbäcken, fora, fågar, kuturämningar mm. Det som framkom i förstudien visade på att skogsbruket och vattenregering har haft den största påverkan på vattendraget. Därefter bidades Magoviks Fiskevårdsområde för att ha en juridisk part att arbeta med. Vihemina Mode Forest tog initiativ ti en handingspan som föresog ett 30-ta insatser ängs Laxbäcken både avseende skogsbruk, fiske och rekreation med ba byggande av oika raststäen och förevisningsobjekt. En biotopsvårdspan har upprättats utifrån oika inventeringar och efiske i bäcken. Provfiske är också utfört vid axtrappan i Magomaj. Biotopsvårdspanen innebär b.a. att större stenar agts i bäcken och att gama torrfåror fått vattenföde igen. Dessa torrfåror kom ti under fottningsepoken för att underätta fottningen men har haft en negativ inverkan på fiskeförekomsten. Det fortsatta arbetet med Laxbäcken syftar ti att återskapa Laxbäckens unika värdekärnor som kan resutera i bättre hänsyn vid skogig aktivitet och att bättre förutsättningar för att rekreation skapas. Detta kan på sikt gynna besöksnäringen och yfta Sagavägens och Vidmarksvägens perspektiv samt skapa okaa uthåiga arbetstifäen. Sist men inte minst kommer Laxbäcken att utgöra ett demonstrationsområde i Mode Forest konceptet för Vihemina kommun. 20