Riskprofil Livsmedel som spridningsväg för antibiotikaresistens

Transkript

1 Riskprofil Livsmedel som spridningsväg för antibiotikaresistens av Maria Egervärn och Hans Lindmark

2 2

3 Förord Antibiotikaresistenta bakterier och resistensgener av olika slag kan förekomma i alla typer av livsmedel, och därigenom kan resistens spridas mellan t.ex. djur och människa, och mellan länder. Det är dock idag med några undantag oklart i vilken omfattning så sker. Särskilt begränsad är kunskapen om i vilken omfattning resistensgener på detta sätt cirkulerar mellan olika populationer. Inom humanmedicinen arbetar Strama i nationella och regionala strategigrupper för att motverka antibiotikaresistens. Vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har Strama VL (VeterinärmedicinLivsmedel) bildats i motsvarande syfte. Strama VL är ett kunskapscentrum och kontaktpunkt för ett brett nätverk av intressenter. För att belysa problemen med livmedelsburen antibiotikaresistens ur ett svenskt perspektiv har en riskprofil avseende livsmedel som spridningsväg för antibiotikaresistens tagits fram i samarbete mellan Strama VL och Livsmedelsverket. En riskprofil har som uppgift att sammanställa tillgänglig kunskap om ett problem och att sätta in denna kunskap i sitt sammanhang. Syftet är att identifiera och bedöma aspekter av relevans för prioritering och hantering av problemet. Riskprofilen utgör således ett underlag för fortsatta åtgärder. Exempel på åtgärder kan vara ingen åtgärd, utformning av regler och tillsynsstrategier, kunskapsuppbyggande arbete eller genomförandet av en riskvärdering. Ansvaret att utforma en riskprofil vilar på riskhanterare (framför allt de som arbetar med tillsyn och regler) men utformas i samverkan med riskvärderare. Arbetet med riskprofilen har finansierats gemensamt av Livsmedelsverket och Strama VL, SVA. Riskprofilen har gjorts av: Maria Egervärn, Livsmedelsverket Hans Lindmark, Livsmedelsverket Referensgruppen har bestått av: Christina Greko, Strama VL, SVA Roland Lindqvist, Livsmedelsverket Lars Plym Forsell, Livsmedelsverket Johan Struwe, Strama och Smittskyddsinstitutet. 3

4 4

5 Innehåll 1. Sammanfattning Inledning Problemet Orsaken Livsmedels roll Definitioner Syfte Avgränsningar Faroidentifiering Definition av fara Överföring av livsmedelsburen antibiotikaresistens Möjliga spridningsvägar för livsmedelsburen antibiotikaresistens Utvalda faror Cefalosporinresistens (3:e generationen) Faroidentifiering Förekomst i livsmedel Farokaraktärisering Meticillinresistens (meca) Faroidentifiering Förekomst i livsmedel Farokaraktärisering Fluorokinolonresistens Faroidentifiering Förekomst i livsmedel Farokaraktärisering Makrolidresistens Faroidentifiering Förekomst i livsmedel Farokaraktärisering Glykopeptidresistens Faroidentifiering Förekomst i livsmedel Farokaraktärisering Överföring och spridning av resistensgener Koppling mellan biocider och antibiotikaresistens Riskhanteringsåtgärder Kunskapsluckor Slutsatser Rekommendationer Referenser Bilaga 1. Tabell 2A2D. Prevalensdata från nationella övervakningsprogram (Cipars, Danmap, Maran, Narms, Remost) och EFSA

6 6

7 1. Sammanfattning Antibiotikaresistens uppmärksammas allt mer och WHO bedömer numera antibiotikaresistens som ett av de största globala folkhälsoproblemen. En viktig orsak till uppkomst och spridning av resistens är över och felanvändning av antibiotika inom humanmedicin, veterinärmedicin, jordbruk och vattenbruk. Antibiotikaresistens inom ett område kan medföra problem även inom ett annat område eftersom det ofta är samma klasser av antibiotika som används inom de olika områdena. Uppgifter finns om att hälften av världens antibiotika förbrukas av den veterinära sektorn och att antibiotikaresistenta mikroorganismer är vanligt förekommande hos djur. Animaliska livsmedel innehåller ofta bakterier från livsmedelproducerande djur och livsmedel kan således utgöra en spridningsväg resistenta bakterier från djur till människor. Syftet med riskprofilen är att få ett bättre beslutsunderlag för hantering av riskerna med antibiotikaresistensgener förekommande i livsmedelsburna mikroorganismer. Riskprofilen omfattar tredje/fjärde generationens cefalosporiner, kinoloner och makrolider. Enligt WHO är dessa de högst prioriterade antibiotikaklasserna och de benämns som extremt viktiga. Även meticillinresistens (MRSA) och glykopeptidresistens har inkluderats i riskprofilen. En typ av resistens mot nyare generationers cefalosporiner benämns ESBL och kan i vissa former vara lätt överförbar mellan bakterier. Förekomsten av ESBL har ökat dramatiskt de senaste åren och i dag har sjukvården stora problem. ESBL har inte påvisats hos svenska livsmedelsproducerande djur men är inte ovanligt förekommande i kycklingkött från Nederländerna och Nordamerika. Staphylococcus aureus är bl.a. en vanlig orsak till sårinfektioner. I genomsnitt fördubblas både mortalitet och sjukvårdskostnader i de fall bakterien är resistent mot meticillin (MRSA). MRSA från patienter är ofta någon av fem pandemiska kloner medan de MRSA som återfinns hos livsmedel eller livsmedelsproducerande djur ofta är av en annan typ. Livsmedel är ingen väsentlig spridningsväg för MRSA, men då det förekommer är det troligast att bakterien ursprungligen kommer från en person som hanterat livsmedlet och inte från ett djur. Fluorokinoloner är en viktig antibiotikaklass för behandling av allvarliga fall av t.ex. campylobacterios, shigellos och salmonellos (vuxna). Resistens uppstår genom punktmutationer på vissa kromosomala gener men ökad tålighet erhålls också genom förvärvandet av de överförbara qnrgenerna, vilka uppmärksammats under senare år. Fluorokinolonresistens är vanligt bland campylobacter från livsmedel och nästan hälften av patientisolaten är resistenta i Sverige. I de fall behandling mot campylobacter behövs används makrolider som förstahandsval i bl. a. Sverige. Makrolider används också mot bakterier som normalt inte överförs via livsmedel. Överförbara resistensgener mot makrolider är vanligt förekommande men resistens hos campylobacter beror främst på mutationer i 23S rrna genen. Inom EUs medlemsstater varierar andelen makrolidresistenta campylobacter från kycklingkött mellan någon enstaka procent upp till ca 10 %. Glykopeptiden vankomycin är sista linjens antibiotika mot infektioner orsakade av MRSA. Vankomycinresistenta enterokocker (VRE) är ett allvarligt problem inom sjukvården. Med selektiv odling påvisas också resistenta enterokocker relativt ofta i både svenskt och utländskt kycklingkött. Genetisk jämförelse av både bakterier och resistensmekanism indikerar att VRE från svenska patienter inte härrör från livsmedel. Ökad kunskap om förekomst av antibiotikaresistenta mikroorganismer i livsmedel, framförallt i importerade och införda livsmedel behövs för att bättre bedöma livsmedel som spridningsväg för antibiotikaresistensgener. Det är också viktigt att förutom 7

8 resistensbestämning även karakterisera mikroorganismerna/resistensmekanismerna och jämföra med vad som återfinns hos patienter. Detta för att få en bättre uppfattning om de resistensgener som återfinns i livsmedelsburna mikroorganismer verkligen kan orsaka problem hos människor. Framförallt bör fortsatt arbete omfatta ESBL och plasmidburen fluorokinolonresistens. 8

9 2. Inledning 2.1. Problemet Bakterier som förvärvat resistens mot antibiotika är enligt Världshälsoorganisationen, WHO ett av de största globala folkhälsoproblemen (172). Förutom att infektionssjukdomar som inte är behandlingsbara med antibiotika får allvarliga medicinska följder för den enskilde patienten så ökar också vårdkostnaderna kraftigt för samhället. Verksamma antibiotika är dessutom en förutsättning för att förebygga och behandla infektioner vid organtransplantationer, cellgiftsbehandlingar eller i samband med protesoperationer och andra avancerade kirurgiska ingrepp (23). I en amerikansk studie var den infektionsrelaterade dödligheten 42 % hos intensivvårdspatienter som behandlades med antibiotika som på grund av antibiotikaresistens var ineffektiv och 18 % hos dem där antibiotikabehandlingen hade avsedd effekt (95). Data från utvecklingsländer visar att cirka 70 % av sjukhusförvärvade blodinfektioner hos spädbarn inte kan behandlas effektivt med antibiotika på grund av resistens mot de av WHO rekommenderade förstahandspreparaten (180). I Tanzania var mortaliteten drygt dubbelt så hög i blodinfektioner orsakade av antibiotikaresistenta gramnegativa bakterier (44 %) än i malaria (20 %) visar en studie på drygt 1800 barn med tecken på systemisk infektion (15). Enligt den Europeiska smittskyddsmyndigheten, ECDC är bakterier som blir resistenta mot antibiotika ett av de största hoten mot folkhälsan i Europa (40). I Storbritannien ökade exempelvis antalet dödsfall orsakade av meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) från mindre än 50 till mer än 1600 mellan åren 1993 och 2006 (16). Förekomsten i blododlingar av Klebsiella pneumoniae som producerar extended spectrum betalactamases (ESBLs) är nästan 50 % i vissa länder i centrala och sydöstra Europa (39). I Sverige är resistensläget bättre än i de flesta andra länder, men även här har en oroande utveckling skett under de senaste åren. Ett flertal svenska sjukhus har haft större utbrott med MRSA, vankomycinresistenta enterokocker (VRE) eller ESBLproducerande bakterier (156158). Ett utbrott mellan 2005 och 2007 på Akademiska sjukhuset i Uppsala med drygt 270 fall av multiresistenta ESBLproducerande K. pneumoniae och E. coli beräknas ha kostat ca 30 miljoner kronor årligen till följd av ombyggnationer, behov av flera vårdplatser, extra odlingar, städning, dyrare alternativa behandlingar, m.m. (114). På grund av den ökade förekomsten av ESBLproducerande bakterier infördes anmälningsplikt enligt smittskyddslagen i februari år Under 2007 anmäldes 2100 fall av ESBL och under 2008 var antalet fall Antalet rapporterade fall av MRSA under 2008 var 1307, vilket var en ökning med 16 % från föregående år. För VRE rapporterades 618 fall vilket var mer än tio gånger mer än föregående år. Den dramatiska ökningen kan delvis förklaras av ett utbrott i Stockholm som drabbade 418 människor (147, 158). WHO har nyligen rankat de olika antibiotikaklasserna som extremt viktiga, mycket viktiga eller viktiga för folkhälsan (173). Klassificering grundar sig på (i) ett stort antal människor drabbas av sjukdomar där antibiotikumet är det enda eller ett av få behandlingsalternativ, (ii) den generella användningen av antibiotikumet inom humanmedicin är stort, (iii) antibiotikumet används för behandling av sjukdom där bakterien eller dess resistensgener i hög grad antas komma från en ickehuman källa (E. coli, campylobacter, salmonella). De antibiotikaklasser med högst prioritet och som således kräver både omfattande och snabba riskhanteringsåtgärder för att deras effekt inte ska gå förlorad är tredje/fjärde generationens cefalosporiner, kinoloner och makrolider (173). 9

10 2.2. Orsaken Förekomst av antibiotikaresistens påverkas av över och felanvändning av antibiotika inom humanmedicin, veterinärmedicin, djurhållning, jordbruk och vattenbruk (159). Samma antibiotikaklasser används inom de olika områdena och resistenta bakterier kan selekteras, förökas och spridas från en källa till en annan, till exempel från livsmedelsproducerande djur till människa via livsmedel (103). Uppgifter finns om att globalt förbrukar den veterinära sektorn ungefär lika mycket antibiotika som humansjukvården (174). En stor del av den antibiotika som används till djur går till livsmedelsproducerande djur och utanför EU används också antibiotika i tillväxtfrämjande syfte. Sverige förbjöd användandet av antibiotika som tillväxtfrämjande tillsats i djurfoder 1 januari 1986 (SFS 1985:295). Samma förbud infördes inom EU år 2006 (EG 1831/2003) men i t.ex. USA och många utvecklingsländer används fortfarande antibiotika i tillväxtfrämjande syfte (175). Hygienen inom vården, djurhållningen och övriga samhället har också en stor påverkan på spridningen av resistenta bakterier och resistensgener. Den geografiska spridningen av antibiotikaresistens underlättas dessutom av ökat resande och ökad import/export av livsmedel världen över (21, 172). Mikroorganismer med förvärvad resistens förekommer i både animaliska och vegetabiliska livsmedel. Resistenta bakterier inkluderar både zoonotiska bakterier som t.ex. salmonella och c campylobacter och bakterier tillhörande normalfloran hos människor och djur, t.ex. enterokocker, E. coli, mjölksyrabakterier och bifidobakterier. Resistensgener kan också förekomma i bakterier som används som probiotika eller processhjälpmedel vid tillverkning av livsmedel Livsmedels roll Livsmedel, främst animaliska, innehåller ofta bakterier från livsmedelproducerande djur och livsmedel kan således utgöra en spridningsväg för resistenta bakterier från djur till människor. Förekomst av antibiotikaresistens och resistensgener hos bakterier från livsmedelsproducerande djur är väldokumenterad. Övervakningsprogram för antibiotikaresistens hos bakterier isolerade från djur och livsmedel finns bland annat i Danmark (Danmap), Nederländerna (Maran), USA (Narms) och Kanada (Cipars). Sverige (SVA och SMI) monitorerar årligen antibiotikaresistens hos bakterier från djur (Svarm) och människor (Swedres). Monitorering av resistenta bakterier i livsmedel har dock hittills bara skett sporadiskt, men löpande övervakning startar år 2009 som en del i Svarm. Vår kunskap om förekomsten av resistenta bakterier i svenska och importerade livsmedel är därför knapphändig liksom risken förknippad med livsmedelsburen antibiotikaresistens Definitioner Det finns två skilda definitioner av antibiotikaresistens: klinisk och mikrobiologisk resistens. Bakterier som inte hämmas genom normal dosering av antibiotika under behandling definieras som kliniskt resistenta. Gränsen för overksamma antibiotikakoncentrationer (kliniska brytpunkter) bestäms utifrån farmakokinetiska, kliniska och mikrobiologiska tester (51). Mikrobiologisk resistens definieras utifrån mikrobiologiska brytpunkter (så kallade epidemiological cutoffs ) som baseras på en bakteriearts känslighet och används för att särskilja resistenta bakterier från den övriga mer antibiotikakänsliga populationen (51). Nedärvd resistens är till skillnad mot förvärvad resistens specifik för en bakterieart och kan till exempel bero på att cellväggen har dålig genomsläpplighet för vissa typer av antibiotika eller att bindningsstället för ett antibiotikum saknas hos en bakterieart. Bakterier som förvärvat resistensmekanismer genom kromosomal mutation eller upptag av en resistensgen kan tillväxa vid en högre antibiotikakoncentration än normalt och definieras som mikrobiologiskt resistenta. Korsresistens är då resistens mot ett antibiotikum också ger 10

11 resistens mot andra preparat med samma verkningssätt. Korsresistens kan också inträffa mot preparat av olika antibiotikaklasser, till exempel om preparatens bindningsställen på bakteriens målmolekyl överlappar. Coresistens är då två eller flera resistensgener ligger fysiskt nära varandra, till exempel på en plasmid. Exponering för ett antibiotikum som gynnar någon av dessa resistensgener medför indirekt en selektion för övriga fysiskt närbelägna resistensgener. 11

12 3. Syfte Riskprofilens syfte är att med tillgängliga data: beskriva förekomsten i livsmedel av resistensgener kopplade till bakterier resistenta mot fem särskilt viktiga antibiotika och vilka tänkbara konsekvenser detta kan ha vid antibiotikabehandling av människor. öka medvetandet om antibiotikas betydelse och vilka konsekvenser antibiotikaresistens får för samhället identifiera kunskapsluckor som särskilt försvårar riskvärdering av livsmedelsburen antibiotikaresistens 12

13 4. Avgränsningar Riskprofilen beskriver förekomsten av bakteriell antibiotikaresistens längs livsmedelskedjan. Riskprofilen är begränsad till resistens mot tredje generationens cefalosporiner, meticillin (MRSA), fluorokinoloner, makrolider och glykopeptider (Tabell 1). Kopplingen mellan resistens mot antibiotika och biocider (till exempel desinfektionsmedel) diskuteras kortfattat. Riksprofilen omfattar inte resistensmarkörer i genmodifierade organismer och resistensfrågor kring antibiotika godkända som konserveringsmedel, dvs nisin och natamycin. Enligt en tidigare utredning från SLV utgör dagens användning av nisin och natamycin en mycket liten risk för folk och djurhälsa till följd av resistensutveckling (144). Epidemiologin och känslighet mot antibiotika har de senaste åren förändrats för Clostridium difficile men riskprofilen tar inte upp denna problematik eftersom det kräver en relativt omfattande beskrivning och görs därför lämpligast i ett separat arbete. Riskprofilen utgår från resistensgener och inte resistenta bakterier, vilket t.ex. EFSA har gjort i sin riskprofil (45). Om resistenta bakterier utgör utgångspunkten så kan mycket fokus hamna på själva bakterien, i det här fallet salmonella och i viss mån campylobacter. Riskprofilen behandlar varje antibiotikaklass för sig men det är inte ovanligt att patogena mikroorganismer är multiresistenta och vilka konsekvenser detta får behandlas kortfattat. Tabell 1. Antibiotikaklasser, och exempel på substanser som används på human respektive djursidan och exempel på bakterier med förvärvad resistens och resistengener. Antibiotikaklass Humanmedicin Veterinärmedicin Bakterier där förvärvad resistens är ett kliniskt Viktiga resistensgener Cefalosporiner, tredje generationen Betalaktamasresistent penicillin Fluorokinoloner Makrolider Glykopeptider Cefotaxim, Ceftazidim, Cefpodoxim, Ceftriaxone Kloxacillin Dikloxacillin Ciprofloxacin, Norfloxacin, Ofloxacin, Noxifloxacin, Levofloxacin Erytromycin, Azitromycin, Telitromycin (ketolid) Vankomycin, Teikoplanin 1 endast för lokalbehandling /djurhållning Ceftiofur Kloxacillin 1 Dikloxacillin Enrofloxacin Danofloxacin Tylosin Avoparcin (förbjudet inom EU) problem Enterobacteriaceae (E. coli, klebsiella, salmonella) MRSA Enterobacteriaceae (E. coli, shigella, klebsiella, salmonella), campylobacter, stafylokocker (inklusive MRSA), E. faecalis enterokocker, stafylokocker, streptokocker, mjölksyrabakterier, campylobacter E. faecalis, E. faecium, stafylokocker bla (CTXM, TEM, SHV, OXA, CMY, AAC) meca gyra, gyrb parc, pare, qnra, qnrb, qnrs ermb, mef vana, vanb 13

14 5. Faroidentifiering 5.1. Definition av fara Antibiotikaresistenta sjukdomsframkallande (patogena) bakterier som sprids via livsmedel till människor definieras som en direkt fara eftersom bakterierna kan ge upphov till en infektion som inte är behandlingsbar med antibiotika. Antibiotikaresistensgener som förekommer hos apatogena bakterier i livsmedelskedjan definieras som en indirekt fara. Risken är att resistens överförs till patogena bakterier som infekterar människor och därmed försvåras eventuell antibiotikabehandling (Fig. 1). INDIREKT FARA Resistensgen Apatogen bakterie DIREKT FARA Resistensgen Patogen bakterie Livsmedel Resistensgen Apatogen bakterie Resistensgen Patogen bakterie Människa Figur 1. Flöde av resistensgener mellan bakterier i livsmedel och människa. En resistensgen i en apatogen bakterie utgör en indirekt fara medan förekomst i en patogen bakterie utgör en direkt fara. De horisontella pilarna pekar på de överföringar av resistensgener som kan ske både i livsmedel och människa. De vertikala pilarna visar flödet av bakterier i livsmedelskedjan Överföring av livsmedelsburen antibiotikaresistens Förvärvad antibiotikaresistens förekommer hos olika grupper av bakterier i livsmedelskedjan: Patogena bakterier t.ex. salmonella, campylobacter, vibrio, shigella, listeria Bakterier i mag och tarmfloran hos livsmedelproducerande djur t.ex. E. coli och enterokocker Bakterier i mag och tarmfloran som dessutom används som processhjälpmedel och probiotika t.ex. lactobaciller och bifidobakterier Antibiotikaresistenta sjukdomsframkallande bakterier kan spridas via livsmedel och infektera människor (direkt fara). Detta innebär att infektionen inte kan behandlas med de antibiotika 14

15 mot vilka bakterien är resistent. Resistensgener från denna typ av bakterier kan också överföras till andra patogena bakterier. Antibiotikaresistenta bakterier i normalfloran och bakterier som används som processhjälpmedel och probiotika är normalt ofarliga i den bemärkelsen att de sällan orsakar livsmedelsburna infektioner (170). Risk föreligger dock att dessa bakterier fungerar som en reservoar av resistensgener (indirekt fara), vilka kan överföras till patogena bakterier. Inom foderområdet har EU utformat ett regelverk som baseras på försiktighetsprincipen och som innebär att mikroorganismer som bär förvärvade, överförbara antibiotikaresistensgener inte får användas i foder (41). Inom livsmedelsområdet pågår ett arbete som syftar till att skapa ett bedömningsunderlag för mikroorganismer som används i beredningsprocesser och som probiotika (43). Resistens kan förvärvas antingen genom spontana mutationer eller genom upptag av DNA, så kallad horisontell överföring. Utbyte av genetiskt material kan ske mellan bakterier i livsmedel, såväl som i magtarmkanalen. Upptaget DNA kan komma från bakterier av den egna arten, men också från andra arter och släkten. Den vanligaste horisontella överföringsmekanismen är konjugation vilket innebär att DNA överförs från en bakterie till en annan via en proteintunnel som temporärt kopplar ihop bakterierna (63, 104) (Fig. 2). Både kromosomalt och plasmid DNA kan överföras på detta sätt. Transposoner, hoppande gener, kan inte replikera sig själva men har förmågan att förflytta sig inom genomet, till exempel från plasmid till plasmid eller från kromosom till plasmid (135). Integroner finns i plasmider och på kromosomer. De kan inte förflytta sig själva, men har mekanismer både för att fånga, uttrycka och förflytta nya gener inom och från integronet i så kallade genkassetter (113). Plasmider, transposoner och integroner innehåller ofta mer än en resistensgen, vilket gör mottagarbakterien multiresistent. Horisontell överföring kan också ske genom transformation, som innebär att fritt DNA från en bakterie tas upp av en annan, och transduktion, som innebär att en bakteriofag tar upp en resistensgen från en bakterie och överför den till en annan (104). Vid närvaro av aktuellt antibiotikum får bakterier som förvärvat resistens en stor konkurrensfördel jämfört med övriga bakterier. Då antibiotikakänsliga bakterier slutar att tillväxa eller dör så får resistenta bakterier möjligheter att snabbt föröka sig. Förutom horisontell spridning av själva resistensgenen kan också en stam (klon) med en eller flera specifika resistensegenskaper spridas både i samhället och i sjukhusmiljöer, såväl lokalt och nationellt som internationellt, så kallad klonal spridning. Med vilken frekvens gener förflyttas mellan bakterier beror bl.a. på vilka bakterier det är, vilket DNA som överförs och på vilket sätt DNA:t överförs. En annan viktig aspekt är att det överförda DNA:t måste vara stabilt hos mottagarbakterien för att förvärvandet av en resistensgen ska kunna få konsekvenser. 15

16 Resistent Känslig Resistent Känslig Resistent Resistent Figur 2. Horisontell överföring av antibiotikaresistensgener mellan bakterier genom konjugation Möjliga spridningsvägar för livsmedelsburen antibiotikaresistens Alla typer av livsmedel som innehåller bakterier kan utgöra en reservoar för antibiotikaresistensgener. Då den selektiva fördelen av förvärvad antibiotikaresistens främst visar sig vid närvaro av aktuellt antibiotikum så kan det antas att djur och människor som behandlats med antibiotika i större utsträckning än obehandlade individer bidrar till spridning av antibiotikaresistenta bakterier. Bakterier hos livsmedelsproducerande djur hamnar via slakt i animaliska livsmedel. Resistenta bakterier från djur och människor kan överföras till vegetabiliska livsmedel direkt via fekalier eller via fekalier/vatten. Människor som bär på resistenta bakterier kan varje gång de kommer i kontakt med ett livsmedel föra över bakterier. Vid fermentering av livsmedel, t.ex. vid tillverkning av korv och ost tillsätts en starterkultur av bakterier. Om dessa bakterier bär på resistensgener så kommer generna också att finnas i det färdiga livsmedlet. Bakterier används också som probiotika, som tillsats i ett livsmedel eller i tablettform. Också här kommer en eventuell resistensgen i den probiotiska bakterien att finnas i livsmedlet eller i tabletten. Normal tillagning av rått kött medför att bakterierna dör. Generna kan dock finnas kvar men risken att de förs över till bakterier i magtarmkanalen har kraftigt reducerats jämfört med överföring från intakta bakterier. I köket kan korskontaminering med antibiotikaresistenta bakterier till andra livsmedel, t.ex. vegetabilier, eller återkontamination efter tillagning via människa eller orena köksredskap leda till att resistenta bakterier konsumeras (Fig. 3). 16

17 Livsmedelsproducerande djur Resistensgener Mjölk Mejeriprodukter Resistensgener Probiotika Resistensgener Kött Tillagning livsmedel Människa Resistensgener Gödsel Vegetabilier Avloppsvatten Vatten Jord Fig. 3. Möjliga spridningsvägar för livsmedelsburen antibiotikaresistens. Beteckningen Resistensgener syftar på att aktuella källor kan vara grundreservoarer för antibiotikaresistenta bakterier. Mejeriprodukter och probiotika i de fall då starterkulturer respektive probiotika är bärare av antibiotikaresistensgener. 17

18 6. Utvalda faror 6.1. Cefalosporinresistens (3:e generationen) Faroidentifiering Cefalosporingruppen omfattar ett stort antal olika substanser och indelas ofta i generationer baserade på deras antimikrobiella egenskaper. Tredje och fjärde generationens cefalosporiner bryts inte ned lika lätt av bakterier som tidigare generationers preparat och är så kallade bredspektrumantibiotika, det vill säga de verkar på ett stort antal olika bakterier (48). Tredje generationens cefalosporiner används i stor omfattning inom humanmedicin för behandling av till exempel sjukhusförvärvade infektioner som blodförgiftning och lunginflammation, svår salmonellos hos barn, otit och sinuit som sviktat på penicillinbehandling, svåra urinvägsinfektioner och bakteriell meningit orsakad av pneumokocker, meningokocker eller H. influenzae (124). Tredje generationens cefalosporiner hör till klassen betalaktamantibiotika, som blockerar cellväggssyntesen hos vissa bakterier genom att binda till så kallade penicillinbindande proteiner (PBP). Resistens mot dessa nyare cefalosporiner förekommer hos Enterobacteriaceae (till exempel E. coli och salmonella) och orsakas vanligen av produktion av plasmidburna betalaktamaser (hydrolyserande enzym), som kodas av så kallade bla gener. Denna grupp av betalaktamaser kallas ESBL, vilket är förkortningen för extendedspectrum betalactamases. Nya varianter av dessa enzymer utvecklas konstant genom stegvisa mutationer och idag har flera hundra varianter beskrivits, vilka är klassificerade enligt olika scheman (20). Den numera vanligaste ESBLklassen på humansidan i Sverige och övriga världen är enzymer av CTXM typ (bla CTXM ), men muterade varianter av TEM (bla TEM ), SHV (bla SHV ) och OXA (bla OXA ) enzymer förekommer också (108). En annan vanlig orsak till resistens mot denna typ av antibiotika är högproduktion på grund av mutationer i promotorregionen av kromosomalt kodade AmpCbetalaktamaser. Dessa gener förekommer hos vissa Gramnegativa bakterier (61, 125). På senare år har plasmidburna gener som kodar för AmpCbetalaktamaser, till exempel bla CMY och bla AAC blivit allt vanligare och dessa sprids nu horisontellt mellan olika bakterier inom familjen Enterobacteriaceae (61). Nedärvd resistens mot cefalosporiner förekommer hos enterokocker, mykoplasma, Listeria monocytogenes och Clostridium difficile Förekomst i livsmedel 1 Summering av tillgängliga data Gener kodande för ESBLenzymer påvisas i ökande omfattning över hela världen hos E. coli och salmonella isolerade från animaliska livsmedel, framförallt kycklingkött. Ett flertal plasmidburna gener som kodar för ESBL, bland annat av typen CTXM, har detekterats under de senaste åren. I USA är det numera vanligt med plasmidburna AmpCbetalaktamaser 1 Bakterieisolaten är framtagna utan tillsats av aktuellt antibiotika, om inte annat angivits. Vid odling utan antibiotika erhålls både känsliga och resistenta bakterier av aktuell art medan endast resistenta bakterier fås då antibiotika använts. I ett livsmedel kan ibland bara en mindre del av populationen av den art som studeras vara resistent mot det aktuella antibiotikumet. Då vanligtvis endast ett isolat per prov analyseras för antibiotikakänslighet så erhålls en högre frekvens resistenta bakterier i studier där antibiotika inkluderats i detektionsmetoden. 18

19 (pampc) hos E. coli och salmonella från kyckling, kalkon och nötkött. I Europa är förekomsten av pampc ännu begränsad. Resistens mot tredje generationens cefalosporiner har också påvisats i grönsaker och kryddor runt om i världen. I Sverige har inga bakterier med ESBLgener hittills påvisats från djur eller livsmedel, men få isolat från livsmedel har analyserats. Animaliska livsmedel Ingen ESBLproduktion påvisades hos ca 100 E. coliisolat från Livsmedelsverkets baslinjestudie på slaktkroppar av nöt från år (105). Ceftiofur är en 3:e generationens cefalosporin som bl.a. används för behandling av luftvägsinfektioner hos grisar och klövdjur. Ceftiofur används också ofta vid screening för ESBL. I en studie från 2001 där 32 isolat av salmonella från kött och kryddor resistenstestades påvisades ceftiofurresistens i ett multiresistent Salmonella Java isolat från kycklingkött av okänt ursprung (183). Den genetiska orsaken till resistens har dock inte utretts. I det svenska övervakningsprogrammet (Svarm) har hittills ingen ESBL påvisats hos bakterier från djur (154). Resistens mot tredje generationens cefalosporiner är ännu ovanligt i E. coli och salmonella från nöt och griskött enligt de nationella övervakningsprogrammen i Nordeuropa och Nordamerika (Appendix, Tabell 2A). Resistens är ovanligt även i danskt och österrikiskt kycklingkött, men Nederländerna har rapporterat en snabb ökning till ca 10 % cefotaximresistenta E. coli och salmonella isolat från kycklingkött. Ökningen beror troligtvis på coselektion via andra antibiotika, eftersom cefalosporiner inte används till kycklingar i Nederländerna (110). I EU:s baslinjestudie för campylobacter och salmonella i kycklingkött år 2008 har Belgien haft problem med E. coli i analysen av campylobacter. I anrikningsmediet används cefoperazon, en cefalosporin med syftet att hålla undan växt av Enterobacteriaceae. Således verkar det som om resistens mot tredje generationens cefalosporiner förekommer även på belgiskt kycklingkött (17). Även i USA och Kanada är situationen alarmerande med ca 1020 % ceftiofurresistens hos E. coli och salmonella från kycklingkött (Appendix, Tabell 2A). I Québec användes ceftiofur tidigare i kläckningsägg eller till nyfödda kycklingar för att förebygga E. coliinfektioner (78). Förbud mot detta från år 2005 resulterade i en kraftig minskning av resistens jämfört med tidigare år då nästan hälften av isolaten var ceftiofurresistenta (Appendix, Tabell 2A). Samtliga 319 multiresistenta salmonellaisolat från tyska livsmedel var negativa med avseende på ceftiofurresistens i en studie från år Av de analyserade livsmedlen var 69 % nöt eller griskött, 25 % från kött eller ägg från fjäderfä och 6 % från sötsaker eller grönsaker (115). Ingen cefotaximresistens påvisades heller i 264 multiresistenta salmonella isolerade år 2002 från spanska livsmedel, främst ägg, kycklingkött och skaldjur (161). Cefotaxim är en 3:e generationens cefalosporin som har ett brett användningsområde för behandling av allvarliga infektioner inom humanmedicin, bl.a. är det förstahandsval vid hjärnhinneinflammation. Gener som kodar för ESBLenzymer har nyligen detekterats i ett flertal isolat av salmonella och E. coli från kyckling. CTXMproducerande S. enterica serotyp Virchow har isolerats från kycklingkött i Belgien (bla CTXM2 ), Turkiet (bla CTXM3 ), Frankrike (bla CTXM9 ) och Grekland (bla CTXM32 ) åren (6, 13, 128, 169). Fem S. Blockley innehöll ESBLgenen bla TEM52 och ett isolat av S. Typhimurium var även positivt för bla SHV12 i en studie från omfattande 34 salmonellaisolat från holländskt kycklingkött (68). CTX M15producerande E. coli påvisades nyligen i amerikanskt kycklingkött (38). En brittisk studie fann att 2 % (1/62) av fluorokinolonresistenta E. coli från brittiskt kycklingkött och 19

20 33 % (9/27) av denna typ av E. coli från importerat kycklingkött också var resistenta mot cefpodoxim. E. coli från inhemskt kött producerade enzymet CTXM1 medan sju prov från Brasilien och två prov från Nederländerna innehöll CTXM2. Dessutom hittades bla CTXM1, bla CTXM8 och bla CTXM14 i 7 av 40 E. coli från kycklingkött av okänt ursprung (167). Animaliska livsmedel från Tunisien, varav huvuddelen var från nöt eller kycklingkött, undersöktes med avseende på förekomst av ESBLproducerande E. coli. Cefotaximresistens förekom hos 26 % (10/38) av isolaten och bla CTXM1 påvisades i fem prov från nötkött och ett prov från kalkon. De fyra isolaten från kycklingkött var positiva för bla CTXM8, bla CTXM14 eller bla SHV5. (86). ESBLgenerna var plasmidburna i samtliga fall. Plasmidburna gener som kodar för AmpCbetalaktamaser (CMY) har under de senaste tio åren detekterats i USA i olika salmonellaserotyper isolerade från animaliska livsmedel (26, 171, 181). Ceftiofur och ceftriaxonresistens påvisades i 17 % av salmonellaisolaten, varav två S. Typhimurium från kycklingkött och fem S. Agona från kalkon och nötkött, positiva för bla CMY2. Inget av 6 salmonellaisolat från fläskkött var positivt för ESBL (171). CMYproduktion påvisades också i 9 % av 5075 S. Heidelbergisolat från kycklingkött (181) och i 13 % av 89 salmonellaisolat, varav nio S. Typhimurium och S. Infantis från kycklingkött och tre S. Agona från kalkonkött (26). Gener för CMY2 och CMY4 har även påvisats i E. coli från kyckling och nötkött (182). Samtliga CMYgener var plasmidburna och många av isolaten var multiresistenta. I Europa är plasmidburen AmpCbetalaktamasproduktion ännu mindre vanligt hos bakterier isolerade från djur och livsmedel (48). Importerat hästkött var dock troligtvis smittkällan i ett utbrott av multiresistenta CMYproducerande S. Newport i Frankrike år 2003 (50). Vegetabiliska livsmedel Cefalosporinresistenta bakterier, varav huvuddelen tillhörde släktena pseudomonas och pantoea, isolerades från vegetabiliska livsmedel i Storbritannien. Cefotaximresistens påvisades hos en tredjedel (11/33) av bakterieisolaten från morötter och hos drygt hälften (21/40) av isolaten från andra salladsgrönsaker (66). Andelen ceftazidimresistenta, aeroba bakterier (98 % gramnegativa) var minst 4 % (>6/140) i romansallad, savoyspenat och alfalfagroddar från Kanada (14). Brown et al. (19) rapporterade om ceftriaxonresistens hos fem isolat från senapsfrön, varav fyra Staphylococcus spp. och ett Bacillus cereus, i en studie om totalt 52 isolat från amerikanska kryddor. Cefotaximresistens påvisades i 10 av 35 salmonella, varav drygt hälften av serotypen Saintpaul, isolerade från koriander, mint, rädisa och morötter i Indien (140). Tre av fem mintisolat var dessutom resistenta mot imipenem, som tillhör fjärde generationens cefalosporiner. Genetisk karakterisering av iakktagen resistens har i dessa studier inte genomförts, men det kan antas att resistensen för vissa av dessa bakterieartsubstanskombinationer är nedärvd Farokaraktärisering Tredje generationens cefalosporiner är viktiga för behandling av svåra och invasiva infektioner och är av stor betydelse för folkhälsan. Blodförgiftning, lunginflammation och svåra urinvägsinfektioner orsakade av multiresistenta gramnegativa bakterier, till exempel ESBLproducerande klebsiella, E. coli och pseudomonas, är ett växande problem inom sjukvården runtom i världen (59, 107). En metaanalys av Schwaber et al. (138) visade att mortaliteten var upp till två gånger högre hos patienter med blodförgiftning orsakade av ESBLproducerande Enterobacteriaceae jämfört med patienter infekterade med motsvarande bakterier men som var känsliga för tredje generationens cefalosporiner. 20

21 Sedan år 2000 har förekomsten av ESBLpositiva E. coli och salmonella också ökat bland infektioner förvärvade utanför sjukvården, framförallt för urinvägsinfektioner (126). CTXM är numera det vanligaste ESBLenzymet och som pampc och övriga betalaktamaser så sprids de via konjugativa plasmider/transposoner och integroner (22, 107). ESBLgenerna ligger ofta fysiskt nära andra resistensgener på genetiskt mobila element, vilket innebär att coselektion via andra antibiotika har betydelse för spridning av ESBL (22, 169). CTXM15 förekommer frekvent inom Enterobacteriaceae på humansidan världen över, förutom i Sydamerika och Spanien där CTXM2 respektive CTXM9 dominerar (108, 167). Dessa tre ESBLtyper har även påvisats i bakterier från livsmedel (38, 167, 169). Förekomsten av livsmedelsburna CTXMproducerande E. coli och salmonella tyder på att livsmedel är en potentiell spridningsväg för ESBLproducerande bakterier i samhället (107). Mängden 3:e generationens cefalosporiner som används till djur i Sverige är ca 25 kg (89). Detta är mycket lite i förhållande till vad som används inom sjukvården och det finns således inga starka skäl till att misstänka att den användningen skulle bidra till att resistens sprids bland livsmedelproducerande djur i Sverige. I andra länder rapporteras ESBL och pampc i ökande omfattning hos djur och livsmedel. Förekomst och spridning påverkas sannolikt inte bara av cefalosporiner utan också av användning av flera olika antibiotikaklasser genom coselektion. Tredje generationens cefalosporiner och fluorokinoloner används för behandling av svåra salmonellainfektioner hos barn respektive vuxna. ESBLproducerande bakterier är ofta resistenta mot fluorokinoloner och trimetoprim/sulfa (59). Detta innebär att samtliga tre antibiotikaklasser kan selektera fram multiresistenta bakterier. Flera studier har påvisat förekomst av fluorokinolonresistenta ESBLproducerande E. coli och salmonella från livsmedel, framförallt kycklingkött (6, 86, 167). Livsmedelsburna multiresistenta salmonella kan således orsaka terapisvikt vid salmonellos Meticillinresistens (meca) Faroidentifiering Meticillin är ett gammalt smalspektrum betalaktamantibiotika som har ersatts av molekylärt liknande antibiotika som flukloxacillin, dikloxacillin och kloxacillin. Inom humanmedicinen är dessa antibiotika de mest användbara vid behandling av Staphylococcus aureus infektioner i Sverige, som både är vanliga och ofta behandlas med antibiotika. Resistens mot denna grupp av antibiotika benämns fortfarande som meticillinresistens och cefoxitin (inom humanmedicin) eller oxacillin används vid screening för meticillinresistens. Vid misstänkt resistens bekräftas resultatet genom påvisning av mecagenen med PCR. Resistensgenen meca kodar för ett alternativt penicillinbindande protein (PBP2a) med mycket låg affinitet för betalaktammolekyler, vilket gör att cellväggssyntesen inte påverkas (67). Förvärvandet av meca medför resistens mot alla idag i Sverige registrerade betalaktamantibiotika, inklusive cefalosporiner och karbapenemer (52). MecA är kromosomalt bunden och en del av Staphylococcal Cassette Chromosome (SCCmec), som kan överföras horisontellt mellan olika stafylokocker (91). Hitills har sex typer av SCCmec identifierats och de skiljer sig mycket i storlek. Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) har troligtvis förvärvat SSCmecelementet från koagulasnegativa stafylokocker (36). Den första MRSAstammen isolerades 1961, två år efter introduktionen av meticillin (81). Populationen av S. aureus 21

22 förändras kontinuerligt över tid. Genom förändringar av selektionstrycket kan snabba omkastningar av prevalens för specifika kloner ske. Användandet av antibiotika är ett exempel på selektionstryck men kan även omfatta användandet av t.ex. katetrar och desinfektionsmedel (160). Just nu verkar det finnas ca 10 huvudgrupper av S. aureus som är vanliga hos människor och som kan orsaka infektioner. De olika grupperna av S. aureus särskiljs främst genom multilocus sequence typing (MLST). Med MLST sekvensbestäms en bit av sju housekeeping gener och identifieringen av alleler leder fram till isolatets sequence type (ST) Flera närbesläktade ST kan bilda ett clonal complex (CC). SSCmec har hittats i sex av de dominerande humana grupperna (CC1, CC5, CC8, CC22, CC30 och CC45). De olika grupperna av MRSA går också under beteckningar som t.ex. den brasilianska, ungerska, iberiska och New York/japanska klonen (112). I Sverige typas MRSA främst genom spatypning men då denna typning korrelerar bra med MLST så kan resultatet från spatypning i princip direkt översättas till MLST typ. Djur bär främst på andra men närbesläktade grupper av S. aureus. Det finns en ickehuman linje av S. aureus (CC398) som plockat upp SSCmec och således blivit en MRSA. Den helt dominerande klonen inom CC398 är ST398 och den har bara under några år spritt sig bland europeiska livsmedelsproducerande djur, främst bland grisar men även bland nötboskap, kyckling och häst. ST398 orsakar också infektioner hos människor och förra året rapporterades ett tiotal fall i Sverige (123). Dessa patienter tros dock ha blivit smittade utomlands, främst i sydostasien Förekomst i livsmedel 1 Summering av tillgängliga data MRSA har i ett mindre antal studier påvisats i olika slags kött och mjölkprodukter från olika länder och animaliska livsmedel är således en potentiell smittkälla. MRSA från livsmedelsproducerande djur och livsmedel är ofta av en specifik klon, ST398, som påträffats runtom i Europa under de senaste åren. ST398 eller någon annan MRSA har hittills inte påvisats i svenska livsmedel eller livsmedelsproducerande djur, men antalet studier med särskilt känslig metodik är begränsade. Animaliska livsmedel Meticillinresistens påvisades inte i något av de 100 S. aureusisolat som analyserats från vardera av de tre baslinjestudier på slaktkroppar av kyckling, nöt och gris som Livsmedelsverket genomfört mellan 2002 och 2007 (142, 143, 145). Prover från 100 svenska gårdar med slaktsvin som undersöktes med avseende på MRSA var negativa i en studie från SVA år 2006 (153). Under 2008 undersöktes ytterligare 208 gårdar och samtliga var negativa. Vid tre tillfällen (2003, 2005 och 2008) har S. auerus från juverinflammationer från nötkreatur undersökts och samtliga var negativa. I en studie av 300 svenska hästar under 2007 påvisades dock en symptomlös bärare av MRSA av typen ST398 samma klon orsakade också ett utbrott av MRSA hos häst under sommaren 2008 (155). I en nyligen genomförd nederländsk studie undersöktes förekomsten av MRSA i olika typer av europeiskt kött. Undersökningen gjordes med MRSA selektiv odling och prevalensen var för kalkon 31 %, kyckling 27 %, kalv 17 %, gris 10 %, nöt 10 % och lamm 6 % (177). MRSA förekom i snitt i 11 % av totalt ca 1300 undersökta prover, men halten av MRSA var låg (<10 CFU/g) i samtliga positiva prover. Flertalet mecapositiva isolat (84 %) var av klontypen ST398, som troligtvis utvecklats i livsmedelsproducerande djur och därefter spritts till människor. Samma klon har påträffats i bland annat Belgien, Danmark, Nederländerna, 22

23 Tyskland och Österrike, och den har isolerats från både produktionsdjur och människor som arbetar nära djuren (64, 164, 176). I Sverige har klonen endast påträffats hos häst. En japansk studie fann att förekomsten av MRSA i inhemskt kycklingkött var mindre än 1 % (2/444) (92). Båda MRSAstammarna var av humant ursprung, vilket tyder på att kontamination skett vid hantering av köttet. MRSA påvisades i 1 % (2/190) av inhemskt kycklingkött men inte i nöt eller griskött från en liknande koreansk studie. (98). Att förekomsten av MRSA var högre i den nederländska studien jämfört med övriga kan bero på att identifiering av meca föregicks av anrikning i MRSAselektivt medium (177) eller på skillnader i förekomst av den djurassocierade klonen CC398. Identiska MRSAstammar har isolerats från ungerska mjölkkor med subkliniska mastiter och från en person som arbetade med djuren (87). Således kan kor med MRSAmastit utgöra en möjlig spridningsväg antingen till människor direkt, genom korskontaminering under livsmedelsprocessen eller via andra livsmedel som produceras från opastöriserad mjölk. I en italiensk studie var förekomsten av MRSA 4 % (6/160) bland S. aureus isolat från animaliska livsmedel (122). Fyra av isolaten kom från komjölk och två från ostar (mozzarella och pekorino). Förekomsten var mindre än 1 % i en koreansk studie i vilken ett stort antal prover (>9000) av komjölk undersöktes med avseende på MRSA (99). Vegetabiliska livsmedel Data om förekomst av MRSA i vegetabiliska livsmedel saknas Farokaraktärisering MRSA är ett stort folkhälsoproblem i stora delar av världen och antalet infektioner ökar både på sjukhusen och ute i samhället (18). I USA beräknas infektioner per år orsakas av MRSA och av dessa avlider Antalet rapporterade fall har stadigt ökat i Sverige från 315 år 2000 till 1306 år Sverige klassar MRSA som en av totalt 24 allmänfarliga sjukdomar vilket bl.a. betyder att den både är anmälningspliktig och smittspårningspliktig. MRSA påvisas numera hos både husdjur, grisbönder, livsmedelsproducerande djur och animaliska livsmedel (35, 100, 177). MRSA orsakar liksom meticillinkänsliga S. aureus (MSSA) sårinfektioner, t.ex. efter operation eller infektion av främmande material inne i kroppen (hjärtklaffar, skruvar, m.m.). MRSA och MSSA kan också orsaka blodförgiftning, lunginflammation, hjärnhinneinflammation och infektion i skelett och leder. Eftersom MRSA är resistenta mot alla betalaktamantibiotika är MRSAinfektioner betydligt mer svårbehandlade än MSSAinfektioner. Som en konsekvens har MRSA blivit en börda för den enskilde patienten och för samhället med längre sjukhusvistelser och en ökad dödlighet. En metaanalys av Cosgrove et al. (31) visar att MRSAorsakad blodförgiftning är förknippad med upp till två gånger högre mortalitet än motsvarande infektion med MSSA. En annan amerikansk studie visar att kostnaderna för patienter med MRSAinfektioner i samband med kirurgiska ingrepp var nästan dubbelt så hög ( mot USD) som för patienter med infektioner orsakade av MSSA, som i sin tur var nästan dubbelt så hög som för patienter utan infektion ( USD) (49). Kontaminering med MRSA kan ske under olika steg i livsmedelshanteringen, antingen genom den omgivande miljön eller via personer som kommer i kontakt med livsmedlen. Det första av hittills två rapporterade livsmedelsburna MRSAutbrott orsakades troligtvis av en person som tillagade maten på en sjukhusavdelning i Nederländerna (94). Utbrottsstammen spreds via 23

24 livsmedel till en patient som fick MRSAblodförgiftning och därefter till 26 andra patienter med öppna sår och nedsatt immunförsvar. Tre av dessa patienter dog som en direkt följd av MRSAinfektion. Det andra rapporterade MRSAutbrottet direkt kopplat till livsmedel (kålsallad) var ett klassiskt utbrott orsakat av enterotoxiner producerat av MRSAstammen (85). Således var det aldrig aktuellt med någon antibiotikabehandling. Sällskapsdjur kan vara bärare av MRSA och ofta överensstämmer typerna med de som återfinns hos människa men smittvägen tros oftast vara från människa till djur och inte tvärtom. MRSA hos livsmedelsproducerande djur är däremot ofta av andra CC typer och dessa tros ha uppstått hos djuren. Under senare år har MRSA ST398 hittats allt oftare hos djur, framförallt hos gris men även hos nötboskap, kyckling och häst. En studie i Nederländerna fann att 40 % av svinen och 80 % av svingårdarna var positiva för MRSA ST398 (35). Sista halvåret av 2006 befanns 20 % av MRSAisolaten från människa vara ST398 i Nederländerna medan ingen ST398 hittades hos människa före år En fallkontroll studie för MRSA ST398 i Nederländerna fann att kontakt med svin och nötboskap var klara riskfaktorer (164). Detta samband stöds också av att den humana incidensen av MRSA ST398 korrelerade med svintätheten i området. Slutsatsen av en preliminär riskbedömning i Nederländerna var att livsmedel inte utgör en väsentlig spridningsväg av ST398klonen (178). Detta överensstämmer med att Nederländerna har en i internationell jämförelse låg incidens av MRSA infektioner trots den höga prevalensen i nederländskt kött. Denna bedömning gör också den Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA (46). Förutom ST398 så skiljer sig de kloner som främst påträffas i livsmedelsproducerande djur och livsmedel från de klonerna som vanligast påträffas hos infekterade människor. Vid tillagning kan troligen bärare av MRSA föra över bakterier till den ätfärdiga maten. Hos människa återfinns MRSA precis som övriga S. aureus främst i näsan men också på olika delar av huden. En skillnad mellan bakterier som orsakar gastroenterit och MRSA är att konsumtion av smittat livsmedel inte direkt transporterar MRSA till dess naturliga koloniseringsområde Fluorokinolonresistens Faroidentifiering Fluorokinoloner är fluoriderade kinolonantibiotika, som framförallt är aktiva mot Gramnegativa bakterier. De nyaste preparaten i gruppen, levofloxacin och moxifloxacin, har även bra effekt mot Grampositiva bakterier, undantaget stafylokocker. Fluorokinoloner används framförallt vid svåra urinvägsinfektioner, infektioner orsakade av pseudomonas och vid svår campylobacterios, shigellos och salmonellos (vuxna patienter). Fluorokinoloner är helsyntetiska och bryts ned mycket långsamt vilket leder till en ökad ackumulering i miljön. Fluorokinoloner verkar genom att blockera två bakteriella enzymer, DNAgyras och topoisomeras IV, vilka är essentiella för DNAreplikation och transkription av gener. Resistens mot fluorokinoloner är huvudsakligen kromosomalt medierad och uppkommer framförallt genom spontana punktmutationer i gener som kodar för de subenheter som utgör DNAgyras (gyra, gyrb) och DNAtopoisomeras (parc, pare). Andra orsaker till resistens är mutationer i de regulatoriska generna för permeabilitet och effluxaktivitet. Förekomst av flera mutationer i samma gen och/eller förekomst av flera olika resistensgener ger en varierande grad av resistens hos Enterobacteriaceae. Till skillnad mot fluorokinoloner krävs endast en mutation för total resistens mot nalidixinsyra. Detta antibiotikum används därför som 24