UTVÄRDERING, LÄRANDE OCH FÖRÄNDRING

Transkript

1 UTVÄRDERING, LÄRANDE OCH FÖRÄNDRING Utvärdering i teori och praktik Att lära eller läras Jag har lärt Pricken att vissla. Jag hör inte att han visslar. Jag sa att jag lärt honom, inte att han lärt sig. Berit Goldstein Miljökonsult B Goldstein

2 Berit Goldstein 2 FÖRORD Utvärdering - ett slitet uttryck eller något användbart? Utvärdering används alltmer i olika sammanhang. Det ställs många frågor kring användandet och om utvärderingarnas resultat omsätts i handling. Syftet med detta dokument är beskriva frågor kring utvärdering och lärande samt villkor för att den kunskap som genereras vid utvärdering omsätts i handling i ett förändringsarbete. Med teorin som utgångspunkt analyseras tre genomförda utvärderingar. Exemplen på utvärderingar har valts för att kunna spegla olika aspekter som litteraturen tar upp om utvärdering och lärande. De är från samma sakområde, miljömålsområdet, men har olika syften. Rapporten är skriven av Berit Goldstein Solna oktober 2006

3 Berit Goldstein 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD... 2 SAMMANFATTNING BAKGRUND OCH SYFTE METODIK OCH GENOMFÖRANDE TEORI TEORI OM UTVÄRDERING Definition och historik Tillämpning av utvärdering Metodik för utvärdering Insamling av information Utvärderarens roll Användning av utvärderingsresultat TEORI OM LÄRANDE Att lära eller läras Individuellt lärande Kollektivt lärande Lärande organisationer Verktyg för lärande RESULTAT UTVÄRDERING I PRAKTIKEN INLEDNING BESKRIVNING AV OMRÅDET OCH BAKGRUND TILL UTVÄRDERINGARNA TRE UTVÄRDERINGAR SAMMA OMRÅDE MEN OLIKA PERSPEKTIV Miljömålsrådet Riksrevisionen Faugert & Co ANALYS Tillämpning och metodik Datainsamling Kunskapsgenerering och lärande Användning av resultaten och förändring Sammanfattande analys DISKUSSION OCH SLUTSATSER UTVÄRDERING SOM VERKTYG FÖR LÄRANDE OCH FÖRÄNDRING REFERENSER LITTERATUR OCH RAPPORTER HEMSIDOR BILAGOR BILAGA 1, CHECKLISTA UTVÄRDERING... 38

4 Berit Goldstein 4 SAMMANFATTNING Området för rapporten är utvärdering i perspektivet lärande och förändring. Syftet är att studera frågor kring utvärdering och lärande och villkor för att den kunskap som genereras vid utvärdering omsätts i handling i ett förändringsarbete. Studien utgår från litteratur i utvärderingsmetodik samt teorier om lärande och lärande organisationer. Målet med uppsatsen är att den ska ge en kunskapsbas för egen del samt bidra till en diskussion i frågor om utvärderingens funktion i verksamhetsutveckling. Grunden för studien är litteratur på områdena utvärdering och lärande. Den studerade litteraturen om utvärdering beskriver teorier kring utvärdering och utvärderingsmetodik samt hur utvärderingar används. Litteraturen om lärande beskriver teorier om lärande och lärande organisationer samt drivkrafter och hinder för lärande och förändringar. Med utgångspunkt i teorierna om utvärdering och lärande som den beskrivs i litteraturen, analyseras tre genomförda utvärderingar. De tre utvärderingarna har nyligen genomförts och presenterats. De har utförts inom samma sakområde, nämligen miljömålsområdet, men skiljer sig åt vad gäller syfte och utförande. Några slutsatser om utvärdering, lärande och förändring från litteratur och de tre exemplen är att: Utvärderingsinstrumentet används allt flitigare både i näringslivet och i offentliga sektorn. Ett skäl till det är att målstyrning av offentliga myndigheter blivit vanligare och att utvärdering kommer in för att följa upp målen och ge beslutsfattarna information om hur det går och beslutsunderlag för att gå vidare. Ett annat skäl är införande av kvalitetsledningssystem m.fl. ledningssystem där revision används för uppföljning och utvärdering. Att utvärdera leder inte med automatik till förändringar. En orsak är att utvärdering används okritiskt och beställaren mer har genomfört utvärderingen för att det skall så vara och är inte beredd att ta till sig resultaten. Andra hinder för att resultaten av utvärderingar kommer till praktisk användning är förändringsmotstånd. Det handlar till stor del om att bevaka sina intressen och rädsla för att förlora resurser och makt. Desto bättre förslagen har förankrats hos intressenter och beslutsfattare, desto sannolikare är det att utvärderingen leder till förändring. Andra faktorer som påverkar i den riktningen är att det finns en tydlig beställning och mottagare, att resultaten presenteras i rätt tid i beslutsprocessen samt att förslagen är relevanta och väl underbyggda. Genom att skapa dialog och delaktighet i utvärderingsprocessen ökar sannolikheten för att förändringar kommer till stånd. Detta kan kallas den pedagogiska eller demokratiska vägen. Den bygger på att relationer skapas och att ett förtroende byggs upp under utvärderingsprocessen. En andra väg är den auktoritära, en utvärderare med legitimitet kan få gehör för sina förslag just i kraft av detta. I det fallet är fokus på uppgiften mer än på att skapa relationer.

5 Berit Goldstein 5 Det finns fördelar med både intern och extern utvärdering. Vid intern utvärdering finns kunskapen kvar i organisationen. Extern utvärdering ger trovärdighet. Detta är väsentligt inte minst om resultaten ska kommuniceras externt. Att kombinera intern utvärdering som en del i verksamheten, med externa utvärderingar som kan se verksamheten med nya ögon och tillföra ytterligare en dimension ger troligen många positiva effekter. Oavsett vem som gör utvärderingen är det viktigt att komma ihåg att resultatet som presenteras inte är en absolut sanning. Det är just en värdering och speglar de bedömningar som utförarna gör baserat på den information som inhämtats. Utvärderingen är en del av beslutsunderlaget, men det är sällan eller aldrig det enda. Utvärderingen kan också ses som en process, där hela utvärderingsprocessen i sig katalyserar reflektion och diskussion. Frågorna kommer upp på bordet, vilket ökar medvetenheten och bidrar till att lägga grunden till förändringar. I en del fall kan det vara så att utvärderingen inte direkt leder till förändringar, men att en ökad medvetenhet ändå nåtts och att resultaten senare används. Kunskapen behöver nötas in och förslagen komma från olika håll. Så småningom kan utvärderingen bidra till att attityder förändras och leda till handling. Sist men inte minst är det väsentligt att avsätta tid i den dagliga verksamheten för diskussion och reflektion. Där kan många frågor tas om hand och leda till förbättringar utan att formella utvärderingar görs. Att göra en utvärdering får ibland fylla det tomrum som mer informella utvärderingar och diskussioner tidigare fyllde.

6 Berit Goldstein 6 1. BAKGRUND OCH SYFTE Utvärdering används på många områden och på olika nivåer i samhället. Verksamhetsstyrning t.ex. miljöledningssystem bygger på målstyrning, uppföljning och utvärdering samt ständig förbättring. Ledningssystem används både inom näringslivet och i offentliga sektorn. Den politiska styrningen av myndigheter har på senare år använt sig mer och mer av målstyrning. För att följa upp från den politiska nivån används också i ökad utsträckning utvärdering och utvärdering används av många statliga myndigheter inom sina områden. Ett område som i stor utsträckning är målrelaterat är miljöområdet. Där finns det nationella mål, vilka berör stora delar av samhället. Målen används av regeringen för att styra miljöarbetet i Sverige och målen följs regelbundet upp. Området för uppsatsen är utvärderingsmetodik och förutsättningar för att generera ett lärande med utvärdering. Syftet är att studera frågor kring utvärdering och lärande samt villkor för att den kunskap som genereras vid utvärdering omsätts i handling i ett förändringsarbete. De övergripande frågor som studien svarar på är: - Vilka teorier finns kring lärande och utvärdering? - Hur används utvärderingar och resultaten av utvärderingar? - Leder utvärderingar till lärande och förändring? Studien inleds med en litteraturgenomgång av utvärdering och lärande. Med teorin som utgångspunkt analyseras tre genomförda utvärderingar. Exemplen på utvärderingar har valts för att kunna spegla olika aspekter som litteraturen tar upp om utvärdering och lärande. De är från samma sakområde, miljömålsområdet, men har olika syften. Analysen av dem svarar på frågor som vilken metodik som använts, vem som är beställare och mottagare, hur utvärderingarna genomförts och om de leder till lärande och förändring. Utvärdering kan genomföras på olika nivåer och med olika syften. I studien har utvärdering avgränsats till programutvärdering och frågeställningarna belyses utifrån erfarenheter från främst nationell nivå. Tre genomförda utvärderingar analyseras utifrån litteraturen och teorier om utvärdering och lärande samt förutsättningar för att de leder till förändringar. Däremot granskas inte sakfrågorna i utvärderingarna eller de förslag och resultat som de för fram. Dokumentet ger en kunskapsbas med syfte att bidra till en diskussion i frågor om utvärderingens funktion i verksamhetsutveckling.

7 Berit Goldstein 7 2. METODIK OCH GENOMFÖRANDE Grunden för studien är litteratur på områdena utvärdering och lärande. Den studerade litteraturen om utvärdering beskriver teorier kring utvärdering och utvärderingsmetodik samt hur utvärderingar används. Litteraturen om lärande är delvis den litteratur som ingår i kursen, men också annan litteratur. Den beskriver teorier om lärande och lärande organisationer samt drivkrafter och hinder för lärande och förändringar. För att komplettera litteraturen om utvärderingar, har även några personer som arbetar med utvärderingar och utveckling av utvärderingsmetodik intervjuats. De personerna arbetar på högskolor och på statlig myndighet. De intervjufrågor som ställdes till dem handlar om utvärdering i ett utvecklingsperspektiv. Frågorna formulerades kring drivkrafter och syften med utvärdering, vad som utvärderas och hur resultaten används. Intervjuerna genomfördes som kvalitativa intervjuer (Holme, 1991). Frågorna användes relativt fritt och intervjupersonerna fick efter en inledning ge sin syn. Metodiken är m.a.o. kvalitativ, vilket ger möjlighet till nyanserade svar och olika vinklingar på frågeställningarna. Efter den inledande delen valdes tre genomförda utvärderingar ut, med syfte att analysera dem utifrån teorin om utvärdering och lärande. Valet för det momentet stod mellan att intervjua några organisationer om hur de använder utvärderingar eller att analysera genomförda utvärderingar. Motivet för det senare tillvägagångssättet, var att det bedömdes ge en mer konkret belysning av frågorna. De utvärderingar som valdes är tre utvärderingar som genomförts på miljömålsområdet, men med olika syften och med olika metodik. Utvärderingarna analyserades utifrån ett antal frågeställningar i teoriavsnitten om utvärdering och lärande. De skriftliga dokumenten granskades och kompletterande frågor ställdes till dem som genomfört utvärderingarna. De frågorna gällde främst syftet med utvärderingarna och dialog kring beställning och rapportering av dem. De som genomfört utvärderingarna gavs även möjlighet att kommentera den inledande beskrivningen i uppsatsen om respektive utvärdering. Slutligen intervjuades mottagarna av utvärderingarna om sin syn på dem samt om de bidragit till ny kunskap och förändringar. Även dessa intervjuer genomfördes fritt utifrån några övergripande frågeställningar. Den metodik som använts för studien är m.a.o. en kombination av litteraturgenomgång, dokumentgranskning och intervjuer. Analysen av utvärderingarna relateras till litteraturen. Slutsatser om utvärdering bygger på alla tre delarna.

8 Berit Goldstein 8 3. TEORI 3.1 Teori om utvärdering Definition och historik Utvärderingar är åtminstone i sina enklaste former en mycket gammal företeelse. Människan har i alla tider reflekterat över sitt handlande och dragit slutsatser för framtiden. Varje val innebär att alternativen bedöms och ett beslut fattas om vilket alternativ som är att föredra. Detta kan sägas vara informella utvärderingar. I den här uppsatsen fokuseras på de mer formella utvärderingarna, där den genomförs systematiskt och processen tydliggörs. Den formella utvärderingen är emellertid av betydligt senare datum. Enligt Vedung (1998) var det i Sverige först på 50-talet, då utvärderades försöken med enhetsskola av landets pedagogiska elit. Svenska språknämnden tog upp termen utvärdera som en ny term 1986 och angav då födelseåret till I Danmark och Norge används den engelska termen evaluera, medan Sverige har valt att översätta termen till utvärdera. Enligt Fitzpatrick (2004) utvecklades utvärderingen i USA successivt från 1800-talet först med basen i ett missnöje med utbildning och välfärd, senare med utvärdering inom andra offentliga verksamheter. Först i början av 70-talet blev det där en egen profession och sedan dess har olika modeller utvecklats och disciplinen blivit alltmer komplex. Vad innebär det då att utvärdera eller att genomföra en utvärdering? Statskontoret (2002) definierar utvärdering som En systematiskt genomförd undersökning för att få fram tillförlitliga och användbara resultat om värdet eller förtjänsterna av en given aktivitet i ett givet sammanhang. En utvärdering svarar på frågan varför till skillnad från uppföljning som enbart svarar på frågan vad. Detta är en definition som även andra ansluter sig till. Det är m.a.o. en undersökning, som görs i efterhand för att skaffa kunskap för framtiden i syfte att påverka utvecklingen. Den kan genomföras under löpande aktivitet eller då aktiviteten är helt avslutad. Utvärderandet bygger på tanken att man kan samla upp erfarenheter för att sprida dem, lära av dem och därifrån utveckla verksamheten. Under 1980-talet utsattes den offentliga verksamheten för en växande kritik för bristande effektivitet och flexibilitet. Det blev allt svårare att genom detaljerade regelverk styra samhället. I stället kom målstyrning in i bilden. I takt med att målstyrningen ökat, har användningen av utvärdering ökat för att följa upp beslut och bedöma effektiviteten. Rombach (2003) uttrycker det som att i avregleringens spår har tron på utvärderingar som styrmedel i den offentliga sektorn växt på ett lavinartat sätt. Samtidigt kan man se en trend att termen används flitigt även för sådan uppföljning och återkoppling som funnits tidigare. Karlsson (1999) t.ex., skriver att det finns anledning att se upp med användningen av begreppet. Hans slutsats är dock att i utvärdering finns ett antal centrala inslag som gör att man kan tala om den som en aktivitet med särskilda kännetecken. Samtidigt säger han att det kvarstår ett behov av andra former för återkoppling, granskning och kontroll. I ett internationellt perspektiv ligger Sverige långt framme på utvärderingsområdet. Furubo (2002) har bedömt 21 länders utvärderingskultur utifrån ett antal kriterier. Kriterierna belyser hur väl utvärderingspraxis är etablerad i det politiska och administrativa systemet, utvärderingsresurser i olika sektorer samt drivkrafterna för att genomföra och använda

9 Berit Goldstein 9 utvärderingar. Enligt bedömningen hamnar Sverige på fjärde plats bland länderna med USA, Canada och Australien före sig Tillämpning av utvärdering Begreppet utvärdering som det används i utvärderingslitteraturen, hänför sig ofta till användning inom offentlig förvaltning och som tidigare sagts, kopplat till målstyrning. Att det är så beror förmodligen mycket på behovet av offentlig insyn och styrning. Utvärderingar används dock minst lika frekvent i näringslivet, med skillnaden att de då inte blir offentliga. Mycket av det som skrivs och den forskning som bedrivs handlar därför om den offentliga sektorn. Det avspeglar sig även i denna uppsats även om det inte är en medveten begränsning. Ett viktigt område för utvärdering är utbildning och rör hela utbildningsväsendet från grundskola till forskningsutbildning. Grundskolan har nyligen utvärderats av Skolverket och Högskoleverket genomför kontinuerligt utvärdering av utbildningar vid högskolor och universitet. Mycket av utvecklingen inom utvärderingsområdet har skett just kopplat till pedagogik. Statskontoret har i sin utredning, som behandlar regeringskansliets utvärderingsresurser, bedömt inom vilka politikområden de anser att utvärderingar är väsentligast. Förutom utbildningsområdet pekar de ut arbetsmarknad, försvar, transport, rättsväsendet, social trygghet och omsorg samt internationellt utvecklingssamarbete. De faktorer de tagit hänsyn till är budget för området, om många människor berörs samt om det saknas kunskap om området. Flera av de områden som pekas ut i Statskontorets utredning har verksamhet på såväl nationell som regional och lokal nivå. Utvärdering är m.a.o. av intresse på samtliga nivåer i samhället. Karlsson definierar tre beslutsnivåer, på vilka utvärderingar kan genomföras; praktisk verksamhetsnivå t.ex. ett projekt eller en kurs, mellannivå t.ex. en skola eller ett företag samt central nivå t.ex. ett nationellt program. Fitzpatrick lyfter fram några mer specifika användningsområden för utvärdering i olika sektorer t.ex.: - Bedöma värdet av program för praktikplatser. - Utvärdering av skolreformer och undervisningsformer. - Förbättra förutsättningarna för blodgivning. - Bedöma betydelsen av program för träning inför frisläppande av fångar och återfall i brottslighet. - Förbättra kvalité på produkter. Variationen på tillämpningar av utvärdering är stor. Det som kan sägas förena är metodiken och användning. För att kunna dra slutsatser behövs information eller data. Vilka man vänder sig till för data insamling beror på vad det är för utvärdering och syftet med den. Vanligt är att vända sig till olika intressentgrupper med enkäter eller intervjuer för att få deras bild av olika faktorers inverkan eller möjligheter och svårigheter inom området. Utvärderingen kan vara antingen kvantitativ eller kvalitativ, beroende på vilken typ at data som används. Utvärderingen kan gälla en pågående eller avslutad verksamhet. I det förstnämnda fallet kan erfarenheter direkt återföras till verksamheten, s.k. formativ utvärdering. I det senare fallet kallas utvärderingen summativ. Den kunskap och de slutsatser som då dras kan likväl komma till användning generellt eller i kommande liknande verksamhet. Betydelsen av den formativa utvärderingen minskar med tiden under programmets genomförande enligt Fitzpatrick, medan den summativa ökar.

10 Berit Goldstein 10 Relativ betydelse Formativ utvärdering Summativ utvärdering Programmets löptid Fig. 1 Förhållande mellan formativ och summativ utvärdering (Fitzpatrick) Fitzpatrick utvecklar resonemangen kring när en utvärdering bör genomföras. Han trycker på att utvärderingen skall vara efterfrågad och att den bör tillföra ny kunskap. Vidare säger han att det ska finnas en samsyn kring programmets genomförande hos intressenterna, liksom i genomförandet och användningen av utvärderingen. (Se vidare bilaga 1) En utvärdering kan fungera som underlag vid allt från verksamhetsutveckling till omprövning av en hel verksamhet. Syftet med utvärderingen bestämmer beställaren. Det kan uttryckas på många olika sätt, men generellt är avsikten antingen att kontrollera eller att utveckla. På en övergripande nivå kan syftet för utvärdering enligt Karlsson formuleras enligt följande alternativ: - Korrigerande och kontrollerande för att styra. - Positivt understödjande för att få fram resultat som främjar påbörjade förändringar. - Skeptiskt ifrågasättande för att få fram resultat som kritiskt granskar verksamheten. Detta kan också uttryckas som att syftet är antingen kontrollerande, främjande eller grundkunskapsutvecklande. Vedung lyfter fram kontroll och främjande som de främsta syftena och ser utveckling av kunskap som en bieffekt av dessa. En form av utvärdering utförs regelmässigt i målstyrd verksamhet. Resultatet av utvärderingen används då för att kontrollera om uppsatta mål nås, samtidigt som underlaget och den nya kunskapen används för att formulera nya mål och förbättra verksamheten i en ständig loop. Enligt den internationella standarden för kvalitet, ISO 9000 (2000), är utvärdering ett viktigt kravelement som ger ledningen kunskap och underlag för att handla. Ett kvalitetsledningssystem kan sägas vara att arbeta systematiskt med verksamhetsutveckling, med syftet att åstadkomma en ständig förbättring av verksamheten och kvaliteten på det som produceras. Principerna är desamma som för andra ledningssystem t.ex. arbetsmiljö och yttre miljö och följer ett cykliskt förlopp och omfattar stegen planering, genomförande, utvärdering och förbättring. Vid utvärderingen granskas mot ett antal uppställda krav och mål, vilka formuleras som utvärderingskriterier. Förloppet kan beskrivas med följande figur.

11 Berit Goldstein 11 Yttre förutsättningar Förbättra Planera Utvärdera Genomföra Ständig förbättring Fig. 1 Verksamhetsutveckling enligt ISO Metodik för utvärdering Vilken metodik som används vid utvärdering beror i stor utsträckning av vilket syftet är. Syftet bestäms i sin tur av den som beställer utvärderingen och beror bl.a. på vilken nivå i organisationen den befinner sig på. På en övergripande nivå finns det en relativt stor samsyn kring utvärdering, när man kommer in mer konkret på hur utvärdering bör utformas går åsikterna däremot isär betydligt mer. Det finns även ett historiskt perspektiv på utvärdering, där olika fokus motsvarar olika mönster eller strategier. Karlsson anger tre utvärderingsmönster. Alla tre existerar idag parallellt, men har utvecklats efter varandra tidsmässigt. Efterhand har metoderna blivit alltmer komplexa och gått från att vara enbart kvantitativa till att inkludera kvalitativa frågor och mer svårfångade kriterier. Det första utvärderingsmönstret är resultatutvärdering genom mätning och kontroll. Det var den dominerande metoden under 50- och 60 talen. Utvärderaren sågs som expert på att mäta och beskriva utfallet, vanligtvis i kvantitativa termer. Däremot var det inte utvärderarens uppgift att värdera skillnader, det överlämnades till beställaren. Det andra utvärderingsmönstret, processutvärdering, blev vanligt under 70- och 80-talen. Intresset inriktades på genomförandet och frågor om hur resultatet kommit till. Utvärderingen var inte bara beskrivande, utan den förväntades även ge en kvalitativ bedömning av hur verksamheten fungerade. Det tredje mönstret enligt Karlsson, interaktiv utvärdering, utvecklades under 80- och 90-talen och lyfter fram betydelsen av delaktighet. Tanken är att medverkan från olika intressenter ökar relevansen i utvärderingen. Intresse inriktas på vad olika intressegrupper ser som viktigt att utvärdera utifrån sina perspektiv. Fitzpatrick talar om olika perspektiv eller modeller för utvärdering. Enligt honom är orsaken till att det finns olika modeller, att utvecklingen har skett på olika håll i världen och inom olika sakområden. Ett flertal tongivande personer har på så sätt satt sin prägel på metodiken. Han tar bl.a. upp termerna objektiv och subjektiv utvärdering och menar att en objektiv utvärdering grundar sig på mätbara data och ska ge reproducerbara resultat oberoende av vem som utför utvärderingen. En subjektiv utvärdering å andra sidan lutar sig mot praktisk erfarenhet mer än vetenskapliga metoder. Kunskap betraktas i det senare fallet mer som tyst kunskap (tacit knowledge) än explicit kunskap och värdet av utvärderingens resultat beror på utvärderarens erfarenhet och skicklighet.

12 Berit Goldstein 12 När det gäller uppläggningen av utvärderingar, talar Fitzpatrick om olika tillvägagångssätt och han gör följande klassificering: - Målorienterad utvärdering: Fokus ligger här på att specificera mål och bedöma i hur stor utsträckning de uppnåtts. - Management orienterad utvärdering. I centrum står här att identifiera och möta informationsbehovet hos beslutsfattare. Utvärderingen kan omfatta fler delar av ett program t.ex. sammanhang, resurser, genomförande och resultat. Detta är även en egen modell som utvecklats av Stufflebeam (2003), han använder på engelska termerna context, input, process och product. Modellen kallas CIPP efter de första bokstäverna i orden. - Konsumentorienterad utvärdering. Den centrala frågan är att ta fram utvärderingsresultat så att konsumenten kan välja mellan olika varor och tjänster. - Expertorienterad utvärdering. Professionella bedömningar av kvalitet, förlitar sig på expertkunskap inom det område som utvärderas. Exempel på sådan utvärdering är revisioner och de kan vara antingen formella eller informella. - Deltagarorienterad utvärdering. Här är intressenternas medverkan central vid formulering av utvärderingens kriterier, behov, data och slutsatser. Ofta används olika informationskällor och utvärderingen beskriver olika aspekter. Syftet kan vara att utvärdera ett pågående program och involvera intressenterna i utvärderingen och att genomföra förslag som den utmynnar i. Karlsson ger exempel på olika frågeställningar för utvärdering och kopplar dem till sitt resonemang om beslutsnivåer och strategier för utvärdering, se tabell 1. Strategi Beslutsnivå Centrala beslutsfattare Mål- och resultat inriktad utvärdering Vilket system fungerar effektivast? Vad ger insatsen för resultat? Processinriktad utvärdering Hur verkar insatsen generellt? Vilka är problemen? Interaktiv utvärdering Vilka behov finns? Hur kan man påverka förväntningar och behov? Mellannivå Praktisk verksamhetsnivå Hur omsätta mål till beslut och riktlinjer? Vad ger insatsen för konkret måluppfyllelse? Hur kan organisationen göras effektivare? Hur fungerar insatsen lokalt och hur kan den utvecklas? Vad betyder insatsen för brukare? Hur samarbeta för att utvärdera? Hur bedömer användarna insatsen? Kan de påverkas? Tabell 1 Frågeställningar vid utvärdering på olika beslutsnivåer och för olika strategier (Karlsson) Insamling av information Datainsamlingen är en väsentlig del av metodiken och här skiljer Fitzpatrick på kvantitativa och kvalitativa data. Enligt honom har användningen av kvalitativa data ökat under de senaste årtiondena och det är idag vanligt med en kombination av kvantitativa och kvalitativa data för utvärdering. Metoderna för informationsinsamling och bearbetning är väl beskriven i litteratur om samhällsvetenskaplig forskningsmetodik och skiljer sig i princip inte från sådan

13 Berit Goldstein 13 tillämpning. Här görs därför enbart en kort beskrivning med utgångspunkt i Fitzpatricks beskrivning av datainsamling vid utvärdering. Fitzpatrick tar upp fyra grupper av informationskällor: - Skriftliga handlingar och dokumentation - Observationer - Enkäter - Intervjuer Var och en av dem kan tillämpas så att de blir kvantitativa eller kvalitativa. Det som styr är syftet och vad man vill få ut. En långt strukturerad intervju med detaljerade frågor, ger underlag för kvantitativ tolkning. Medan en mer ostrukturerad intervju med öppna frågor, där respondenten fritt berättar ger underlag för kvalitativ tolkning. Genom att fråga mer komplext och ge möjlighet till nyanserade svar blir informationen kvalitativ till sin natur. Motsvarande gäller för de andra tre grupperna av informationskällor, de kan göras mer eller mindre kvalitativa. En observation kan t.ex. göras utifrån ett schema, men också genom en beskrivning i ord av observatören. Kvantitativa data analyseras genom statistiska metoder, medan kvalitativa data analyseras utifrån mönster och teman och utvecklas efterhand som information samlas in. Analyserna tolkas för att bilden i slutänden ska spegla olika perspektiv Utvärderarens roll En central fråga vid utvärderingen är hur man ser på förhållandet mellan utvärderaren och det som utvärderas. Ska utvärderaren vara en opartisk iakttagare (extern) eller en engagerad bedömare (intern) i den verksamhet som utvärderas? Enligt Karlsson finns det två generella ståndpunkter som svar på denna fråga. Antingen är utvärderaren objektivt värdeneutral och analytisk eller också subjektivt värdebaserad och kritisk. Den värdeneutrala rollen kan beskrivas som den traditionella utvärderarrollen. Med den andra rollen är utvärderaren en del av den värderingsbas som utvärderingen vilar på. En uppenbar fördel med att använda sig av extern utvärderare, som både Karlsson och Fitzpatrick lyfter fram, är om resultatet ska kommuniceras externt och då särskilt om slutsatserna är kontroversiella. En fördel som lyfts fram för intern utvärdering är att den kan främja delaktighet och att utvärderingens resultat blir de berördas egendom. Till den interna utvärderingens fördel kan också framhållas att utvärderaren har god kännedom om var skon klämmer. Det gör att den kunskap som produceras genom utvärderingen stämmer med organisationens krav och behov. En intern utvärdering ger också organisationen kunskap om utvärdering och utvärderingsmetodik generellt, vilket kan bidra till att de kommer till ökad regelmässig användning. Å andra sidan kan det vara känsligt att ge sig på de ömma tårna i organisationen. Till den externa utvärderingens fördel räknas att den står fri från interna strider och lättare kan kritisera heliga kor i organisationen. En extern utvärderare kan sägas ha hög legitimitet just genom att vara opartisk och betraktas därmed som trovärdig. Vilken av varianterna som ska väljas beror enligt Karlsson på syftet med utvärderingen. Om syftet är kontroll och förvaltningsrevision är det en fördel att utvärderaren kommer utifrån. Är

14 Berit Goldstein 14 syftet att främja lärande och utveckling är det en fördel med intern utvärdering. Fitzpatrick summerar fördelar med intern respektive extern utvärderare i följande tabell: Intern utvärderare - Mer hemma i organisationen och känner till bakgrunden till det som utvärderas. - Bekant med olika intressentgrupper. - Känner till hur beslut fattas i organisationen. - Finns kvar och kan påminna andra om utvärderingens resultat. - Kan kommunicera tydligare och i olika sammanhang. Extern utvärderare - Har objektivitet och kan höja trovärdigheten. - Kunskap om utvärderingsmetodik. - Ser med nya ögon på verksamheten och kan tillföra nya perspektiv. - Har kunskap om hur andra liknande organisationer och program fungerar. - Troligare att de vågar avslöja för organisationen negativa resultat. Tabell 2 Fördelar med intern och extern utvärdering (fritt efter Fitzpatrick) Det finns också möjligheter att kombinera interna och externa resurser vid utvärdering. Enligt Fitzpatrick finns det en hel del fördelar med det. Utvärderaren kan t.ex. stå för metodkunskap och utbilda interna granskare, alternativt granska utvärderingar som genomförts internt och på så sätt garantera att de genomförts enligt gällande praxis. En variant är också att personer från någon annan del av organisationen genomför utvärderingen, eller att större organisationer har egna resurser för att genomföra utvärderingar. Vid de utvärderingar som genomförs i verksamheter som arbetar i enlighet med kvalitetsstandarden ISO 9000, används såväl intern utvärdering som extern utvärdering. De interna utvärderingarna eller revisionerna syftar till att granska olika delar av verksamheten enligt ett rullande schema. De externa utvärderingarna syftar till att revidera hela verksamheten och granska att systemet uppfyller kraven i standarden. Högskoleverket är tillsynsmyndighet för universitet och högskolor. I deras ansvar ligger att utföra kvalitetsgranskning av olika utbildningsområden. För granskningen har en modell utarbetats ( vilken bygger på en kombination av intern och extern utvärdering. Det första steget är en självvärdering med hjälp av enkäter som högskolorna sammanställer, d.v.s. intern utvärdering. Varje berörd enhet genomför självvärderingen enligt Högskoleverkets riktlinjer. I nästa steg granskas alla självvärderingar av en bedömargrupp, d.v.s. en extern expertgrupp. Bedömargruppen granskar också annat skriftligt material t.ex. kursplaner, kursvärderingar, tentamina och uppsatser samt genomför vid varje aktuell högskola ett platsbesök och träffar då företrädare för studenter, lärare och ledning. Utifrån detta skriver bedömargruppen slutligen en rapport, vilken publiceras av Högskoleverket och kommuniceras till universitet och högskolor som deltagit. Modellen utvärderas i sin tur med olika insatser med syfte att efterhand förbättra den. En sådan utvärdering finns beskriven av Karlsson m.fl. (2002). Enligt Karlsson (1999), har strävan att markera utvärderarens professionella status som expert ökat i takt med att utvärdering som verksamhet vuxit i betydelse. Under senare år har utvärderarrollen enligt honom utvecklats från att vara den som genomför utvärderingar till att vara mer samordnare och förmedlare av olika synpunkter och resultat mellan olika grupper. Rollen har förändrats till att vara mer utbildare i utvärderingsfrågor samt dialogpart och

15 Berit Goldstein 15 kritisk granskare av utvärderingar. Den egentliga utvärderingen genomförs i större utsträckning internt Användning av utvärderingsresultat Vi har tidigare konstaterat att övergripande syften med utvärdering är kontroll eller utveckling. Fitzpatrick sammanfattar syften med utvärdering till att de kan användas för direkt information, utbilda i olika sätt att fatta beslut, stimulera till dialog mellan intressenter samt att öka medvetenheten om programmets frågor och olika syn på det. Han säger också att utvärderingsresultat kan användas direkt genom synliga förändringar, men också genom en bredare och mer allmän påverkan. Vedung har utvecklat tänkandet om syften och pratar om användning, vilket kan tolkas som för beställaren bakomliggande syften. Det kan också vara så att beställaren haft ett syfte, men att utvärderingen senare används för något annat eller i fler syften av olika användare. Vedung säger inledningsvis om användning att det inte bara är utvärderingens resultat som kan användas utan även processen att utvärdera kan komma till användning, d.v.s. det kommer fram kunskap och slutsatser under resans gång. Detta är Vedungs utgångspunkt när han formulerar hur utvärdering kan användas och han har formulerat 6 användningar. Den första är instrumentell användning, där avses att resultaten används i målinriktade problemlösningsprocesser. Det finns en direkt koppling mellan utvärderingens resultat och vidtagna åtgärder. Enligt honom är det i denna användning beslutsfattarna som helt styr utvärderingen och vad som ska utvärderas. Med upplysande användning menar Vedung att utvärderingen kommer till användning i tankeverksamhet som inte leder till direkt handlande. Utvärderingen bidrar till en ny eller ökad medvetenhet om den aktuella verksamheten och kan i ett senare skede vara ett beslutsunderlag och handlande. Utvärderingsprocessen bidrar till att problem blir belysta och verkligheten struktureras med hjälp av nya begrepp och man får större förståelse för styrkor och svagheter i verksamheten. Legitimerande användning är den tredje användningen enligt Vedung. I det fallet beställs utvärderingar i förhoppning att de skall ge resultat som stöder den egna ståndpunkten. Fakta och bedömningar finns redan, men det blir ett ytterligare stöd. Utvärderingens uppgift blir att leverera tillhyggen för politiska strider där det finns klara skiljelinjer. Med taktisk användning menar Vedung utvärdering som nyttjas för att vinna tid eller möjligen komma överens. Vedung använder begreppet interaktiv användning för utvärdering som en del av en process för ökad kunskap och där utvärderingen är endast en del av beslutsunderlaget. Den sjätte användningen slutligen är rituell användning d.v.s. att utvärdera för utvärderingens egen skull eller det ska så vara enligt moderna tankegångar. Kommer då utvärderingsresultaten till användning? Lars Engwall utvecklar de tankarna under rubriken Att höra ett fallande äpple i boken av Rombach. Hans utgångspunkt är att utvärderingar ska leda till förändringar och han tar upp ett antal motkrafter till varför det inte blir så respektive skäl till att utvärderingar ändå bidrar till förändring. Den viktigaste motkraften är enligt Engwall (Rombach) att det finns en tröghet i organisationer och ett intresse för status quo och därmed bibehållen resursfördelning och maktbalans. En grundläggande inställning mot utvärderingar är då att undvika dem, eftersom

16 Berit Goldstein 16 de skapar osäkerhet. Ett annat viktigt motargument som Engwall lyfter fram är svårigheterna att dra klara slutsatser från dem. De kan tolkas på olika sätt och blir därför konserverande, företrädarna för motsatta tolkningar gräver ner sig i sina skyttegravar. Den viktigaste drivkraften för att utvärdering, trots svårigheterna, blivit så populärt inom många områden är enligt Engwall (Rombach) arbetet med kvalitetssäkring och användning av utvärdering för att säkerställa krav på kvalitet och kundtillfredsställelse. Engwall anser att det är en trend såväl i näringslivet som i offentlig verksamhet. Det externa trycket har ökat på olika slags organisationer att granska sig själva och låta sig granskas. De externa kraven är en viktig förutsättning för förändring och användning av resultaten från utvärdering. Engwall anser emellertid inte att den är tillräcklig, utan pekar på att en annan viktig förutsättning är att de utvärderade verkligen tar till sig utvärderingsresultaten. Enligt honom är den viktigaste drivkraften för en verklig användning av resultaten, samspelet med de utvärderade och att de har möjlighet till inflytande över utvärderingsprocessen. En annan förutsättning för att utvärderingsresultat ska komma till användning, som Statskontoret lyfter fram är timing med beslutsprocessen. De menar att utvärderingsresultaten bör komma fram så att de direkt kan användas som underlag för ett beslut, varken för tidigt eller för sent. Andra grundläggande krav på utvärderingen, som Statskontoret funnit är tillförlitligheten och att den svarar på rätt frågor. Stufflebeam slutligen skriver en hel del om användning av utvärdering och faktorer som påverkar användningen. De faktorer som han anser vara väsentligast för en konstruktiv användning är att tillvägagångssättet var relevant, kvaliteten och nivån på utvärderingen var på rätt nivå för syftet, slutsatserna och förslagen var signifikanta för verksamheten och låg i linje med förväntningarna hos användarna samt att användarna var involverade i utvärderingsprocessen. 3.2 Teori om lärande Att lära eller läras De första frågorna som inställer sig är, vad är lärande och vad är pedagogik? Enligt Nationalencyklopedin definieras pedagogik som vetande och metoder som tillämpas i uppfostran och undervisning. Senare har pedagogik vidgats till att omfatta även påverkan av attityder och beteenden rent allmänt. Synsätt på lärande och kunskapsutveckling har alltid funnits. En kärnfråga har varit och är fortfarande enligt Granberg (2004), relationen mellan den som lär och den som ska läras. Den traditionella pedagogiken kallar Granberg för förmedlingspedagogik, vilken bygger på att lära ut eller föreläsa som det viktigaste. En motrörelse utgörs av det som Granberg kallar för progressiv pedagogik och som hävdar att lärande och kunskapsutveckling måste kopplas till individens egen erfarenhet. Grundtanken är att det personligt upplevda är själva utgångspunkten för lärandet. Förmedlingspedagogiken värnar uppfattningen om att det finns en objektiv värld av kunskap som kan beskrivas och målrelateras. Den progressiva pedagogiken kan enligt Granberg liknas vid ringar på vattnet. I centrum finns jag med min förståelse och mina erfarenheter. Lärandet utgår från det konkreta och näraliggande. Gradvis växer nya ringar fram och kunskapen vidgas successivt. En baksida med den senare pedagogiken är risken för att aldrig lämna det konkreta och kända. Det finns en motvilja mot att ge sig ut på djupt vatten och närma sig det okända, då kan en vägledare behövas enligt traditionell förmedlingspedagogik.

17 Berit Goldstein 17 Frågan är m.a.o. är det läraren som lär eleven eller är det eleven som lär sig med hjälp av läraren? Eller uttryckt från den mer skämtsamma sidan om hunden Pricken i den tecknade serien Tigern : - Jag har lärt Pricken att vissla. - Jag hör inte att han visslar. - Jag sa att jag har lärt honom, inte att han har lärt sig Individuellt lärande Den moderna pedagogiken, som bygger på erfarenhetsbaserat lärande har utvecklats under 1900-talet. En av de första är Dewey (Granberg, 2003), som menade att tänkande och lärande har utvecklats utifrån en överlevnadsstrategi. Människan samspelar enligt Dewey med omgivningen och learning by doing, kan stå som rubrik för hans pedagogiska tänkande. Ett tänkande som för övrigt bl.a. scouternas grundare Lord Baden-Powell anammade redan i början av 1900-talet. Lewin är samtida med Dewey och utvecklade (Granberg, 2003) en teori, som bygger på att individen existerar i ett livsrum i vilket många olika krafter verkar. Beteendet är enligt Lewin alltid en funktion av samspelet mellan individen och omgivningen. Utifrån Lewins med fleras tankar utvecklade Kolb en modell för erfarenhetsbaserat lärande. Den är egentligen ett uttryck för en loop, en ständigt pågående rörelse, men ritas ofta som en cirkel. Konkret erfarenhet Prövande av begrepp i nya situationer Observationer och reflektioner Bildande av abstrakta begrepp och generaliseringar Fig. 2 Lewins modell för erfarenhetsbaserat lärande enligt Granberg (2003) Piaget tillförde (Granberg, 2003) begreppen assimilation och ackomodation, som enligt honom är kompletterande aktiviteter hos individen. De är två processer genom vilka individen anpassar sig till omgivningen. Genom assimilation infogar människan ny information i befintliga tankemönster och genom ackomodation förändras dessa tankemönster för att passa den nya informationen. Ny kunskap har på så sätt utvecklats. Den modell som Kolb utvecklat bygger mycket på Piagets tänkande (Granberg, 2003). I modellen finns de två dimensionerna att uppfatta information respektive att omvandla information. Kolb införde även begreppet lärstilar. Han menar att varje människa har tonvikt på någon av de fyra lärstilarna, samtidigt som lärandet hela tiden löper genom loopen och därigenom ger upphov till nytt lärande. Kolb presenterade sin modell 1984 och den har sedan flitigt återgivits av andra författare.

18 Berit Goldstein 18 Konkret erfarenhet Ackomodativ lärstil Divergent lärstil Aktivt prövande Reflekterande observation Konvergent lärstil Assimilativ lärstil Abstrakt begreppsbildning Fig. 3 Kolbs modell från 1984 för erfarenhetsbaserat lärande (Granberg, 2003) Wilhelmsson och Döös har senare utvecklat Kolbs modell (Wilhelmsson och Döös, 2002). De använder begreppet gripa tag i istället för uppfatta och menar att det kan handla antingen om att få sinnesintryck, förnimma eller känna (konkret erfarenhet) alternativt att begripa med tankarna och forma idé till handling (abstrakt begreppsbildning). Ett annat synsätt på lärande, vilken knyter an till utvärderingar formuleras av Vedung (Rombach). Han talar om en lärtrappa, där vi går från nya kunskap, via förändrade attityder till ett förändrat beteende. Ytterligare en aspekt som rör individens lärande är inställningen till lärande hos denne, alternativt omgivningens förväntningar på en individs inställning till lärande. Maltén (2000) refererar till Douglas McGregor, vilken använder uttrycken teori X, respektive Teori Y. Enligt teori X är människan ovillig och ointresserad och måste därför styras och kontrolleras för att prestera. Motsatsen är teori Y, enligt vilken människan anstränger sig och vill lära sig och tar ansvar. Mc Gregors teorier återspeglar två helt olika människosyner, antingen är människan lat eller också positiv och ambitiös. Människosynen hos läraren förstärker samtidigt enligt Senge (1995) förmågan till inlärning hos den som lär. Positiva förväntningar och positiv feed-back leder till att medarbetaren blommar upp och presterar bättre, vilket leder till ytterligare förstärkning. Det motsatta bemötandet d.v.s. låga förväntningar leder till att medarbetaren presterar sämre. Det blir en självuppfyllande profetia Kollektivt lärande Vi kan enkelt konstatera att det finns mycket kollektiv kunskap i samhället. Vi t.ex. går, läser, dansar, räknar o.s.v. enligt vissa mönster, som är allmänt vedertagna. Samtidigt är det en

19 Berit Goldstein 19 berättigad fråga att ställa om vi lär oss kollektivt eller om det är individer som lär sig och lär sig vissa saker på samma sätt. Granberg (2004) säger att en arbetsgrupp med gemensamma arbetsuppgifter, kan utveckla gemensamt lärande under vissa förutsättningar. Han lyfter fram några utgångspunkter för kollektivt lärande och team vilka är: - Individerna i teamet samspelar kring arbetsuppgifterna. - Teamet utvecklar gemensamma syn- och tankesätt. - De utvecklar strategier för handlandet som bygger på medlemmarnas sammanlagda och gemensamma kompetenser. Ett väl fungerande team kan prestera underverk, en sämre fungerande grupp blir lågpresterande. Det är några tankar hos Granberg. Wilhelmsson och Döös har utvecklat tankar kring dialog och dialogens möjligheter att stimulera kommunikation och lärande. De uttrycker det som att dialogkompetens innehåller flera dimensioner. Det innebär förmåga att samtidigt argumentera för sin sak och vara öppen för andras argument, att ifrågasätta sina egna ståndpunkter och att kritiskt granska andras. Det innebär att ha närhet och distans till både sig själv och till övriga samtalare. NÄRHET DISTANS SJÄLV Talar Argumenterar för eget perspektiv Kritisk självreflektion Argumenterar inte för eget perspektiv ANDRA Lyssnar Skiftar till/tar till sig annans perspektiv Kritisk reflektion Argumenterar mot annans perspektiv Fig. 4 Dialogkompetens enligt Wilhelmsson och Döös. Dialogens mål är enligt Backlund (2001) inte att komma fram till samsyn, utan snarare att acceptera olika bilder. På så sätt kan också en acceptans skapas för olika lösningar, snarare än en modell som den universella lösningen. Senge skriver i sin bok Den femte disciplinen hur han ser på teamet och beskriver hur en grupp, där medlemmarna drar åt olika håll kan vara mycket destruktiv. Senge hävdar att mycket energi då slösas bort. I teamet däremot har medlemmarna gemensamma syften och mål, individerna kompletterar varandra och ansträngningarna fokuserar till gemensamma strävanden. Teamlärande börjar enligt Senge med dialog eller fritt meningsutbyte mellan medlemmarna. Det ger gruppen insikter som de annars inte skulle få om de enskilda medlemmarna. Syftet med dialogen menar Senge är att vidga gränserna och nå längre än den enskilda individen kan på egen hand.

20 Berit Goldstein 20 Granberg (2003) talar om den kritiska stigen för att beskriva en grupp som inte drar åt samma håll. Han skriver att det i och för sig tar tid och resurser med konfliker, men å andra sidan bidrar det till utvecklingen. Ellström (2004) har en liknande uppfattning och formulerar följande om konsensus och konflikt; Idag finns det en tämligen omfattande forskning som på goda grunder hävdar att motsättningar och konflikter vad gäller målen för en verksamhet inte behöver vara hinder för lärande, utan att lärande tvärtom förutsätter ett ifrågasättande av och en diskussion vad gäller innebörden av såväl mål som medel i en verksamhet. En parallell kan även dras till gruppsykologin, där en grupp för att nå harmoni måste klara av rollsökning och inledande konflikter (FIROs modell). Ellström använder begreppen reproduktivt respektive utvecklingsinriktat lärande. Enligt honom karaktäriseras det utvecklingsinriktade lärandet av kreativitet som bygger på reflektion, alternativtänkande och experiment samt en tolerans för olikhet och osäkerhet. Medan det reproduktiva lärandet är inriktat mot att bemästra befintliga procedurer och har tonvikten på tillämpning av givna regler samt enhetlighet, stabilitet och likatänkande. Björkegren (Granberg, 2003) diskuterar motsvarande i termer av loopar, hans resonemang bygger vidare på dels Piaget, men också på Argyris och Schöns resonemang om single-loop och double-loop. Björkegren menar att begreppen assimilering och ackommodation är snarlika singleloop- och doubleloop-lärande. Björkegren sammanfattar sin teori om lärande på följande sätt: Dominerande Agerande Verksamhetsresultat Syn- och tankesätt Förändringar inom ramen för dominerande syn- och tankesätt Förändringar av dominerande syn- och tankesätt Fig. 5 Teori för lärande och tänkande i organisationer enligt Björkegren (Granberg 2003) Motstånd mot förändringar är vanligt, Schön (Granberg, 2003), diskuterar vad sådant motstånd beror på. Han hävdar att det ofta beror på att individer strävar efter att bevara befintliga relationer och sina gränser. Den som känner sig hotad utvecklar ett försvarsbeteende, en första reaktion kan vara att inte låtsas om hotet. Om det inte hjälper är en annan strategi att gå till motanfall och försvara sig. Ytterligare ett försvarsbeteende är att låtsas samarbete i syfte att försvaga de hotande krafterna. Argyris (2004) för liknande resonemang som Schön. I de undersökningar som han genomfört i olika organisationer har han funnit försvarsmekanismer på alla nivåer och hos såväl individer som grupper. Han konstaterar också att det kan vända fort i en organisation och använder sig av ABB som exempel. ABB ansågs, enligt Argyris, vara en öppen och tydlig organisation under Percy Barneviks ledning. Idag frågar sig ABBs ledning hur organisationen ska kunna vändas till att bli just öppen och transparent.

21 Berit Goldstein Lärande organisationer Det organisatoriska lärandet har enligt Backlund sin grund i Lewins tankar från 1950-talet om förändring. Det sågs till en början som en variant av det individuella lärandet. För att beskriva organisatoriskt lärande användes begreppen single- och double-looplärande. Organisationer förändras till följd av att deras medlemmar förfinar (single-loop) och/eller radikalt omprövar (double-loop) sina referenser och handlingssätt. Backlund anser att mot denna bakgrund kan organisatoriskt lärande ses som en form av kollektivt lärande. Senge skriver i mitten av 90-talet om Den lärande organisationens konst, Han talar om fem discipliner, där den femte systemtänkande är den viktigaste för organisatoriskt lärande. Individens kompetens och lärande, måste sättas i ett sammanhang och en fungerande struktur. Systemtänkandet måste samtidigt kompletteras med de övriga disciplinerna. Dessa benämner Senge personligt mästerskap (att utvecklas som individ), tankemodeller (arbetssätt m.m), gemensamma visioner (bilder av framtiden) och teamlärande (lärande som bygger på dialog). Tankemodellerna kan vara medvetna eller omedvetna och enligt Senge ger de gemenskap i organisationen samtidigt som framförallt de omedvetna kan verka konserverande och utgöra hinder för förändringar. Liknande tankar formulerar Argyris lärjunge Bolman (1995). Han ser det integrerade ledarskapet som ett ideal, i vilket fyra perspektiv vävs samman för att uppnå ett effektivt ledarskap. Han benämner perspektiven strukturellt, humanistiskt/relaterande, symboliskt och politiskt. Olika organisationer kan ha sin tyngdpunkt i något av perspektiven, men också växla mellan dem. Att växla mellan perspektiven innebär att situationsanpassa ledarskapet beroende på situationen. De två grundläggande dimensionerna för ledareffektivitet är inriktning på uppgiften respektive inriktning på människor och relationer. Strukturella ledare har fokus på genomförande, HR-ledare tror på människor och förmedlar den synen till andra. Politiska ledare klargör vad de vill och vad de kan få, symboliska ledare slutligen formulerar och förmedlar en vision. Maltén lyfter fram sambandet mellan individ, grupp och organisation. Han talar om ledarskapet i en lärande organisation å ena sidan och samspelet mellan organisationens struktur, kultur och klimat å andra sidan. Han använder begreppen är-läge och bör-läge för att beskriva var organisationen befinner sig respektive var den vill befinna sig efter en förändring. Han ser det som ett spel där det finns stödjande och hindrande krafter för att nå bör-läget. Stödjande krafter är enligt honom t.ex. utbildning och informationsinhämtning. Medan hinder kan vara resursbrist eller för mycket toppstyrning. Hindren kan också finnas hos den enskilde medarbetaren som känner sin trygghet hotad av kraven på förändring. Stödjande krafter ÄR Hindrande krafter BÖR Fig. 6 Spelet mellan stödjande och hindrande krafter i en organisations utveckling enligt Maltén När det gäller förändringar säger Bolman att de för det första påverkar individens förmåga att känna sig uppskattade och ha kontroll över situationen. Vidare påverkar de existerande roller