Förstudie Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot personer med afrikansk bakgrund

Transkript

1 Förstudie Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot personer med afrikansk bakgrund

2 Upprättad Datum: Version: 1.0 Ansvarig: Syna Ouattara Förvaltning: Stadskontoret Enhet: Stadskontoret 2 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Bakgrund Förstudiens syfte Några centrala begrepp Vem är afrosvensk? Afrofobi vad är det? Diskriminering Vardagsrasism - en mångdimensionell erfarenhet Hur ser det ut med diskrimineringen i Malmö? Metod och datainsamling Resultat och analys Gemensamma drag Några berättelser om upplevelser av diskriminering och afrofobi i Malmö Reflektioner Slutsatser Referenslitteratur Bilaga 1- Frågeformulär Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

4 Sammanfattning Förstudien är en del i Malmö stads arbete med att säkerställa likvärdig service, bemötande och myndighetsutövning för alla Malmöbor. Den genomförs också inom ramen för kommunens arbete för jämställdhetsintegrering, mångfald och diskriminering. Förstudien är skriven för att ligga till grund för politiska beslut om att ta fram förslag på aktiva åtgärder för att upptäcka, förebygga och motverka afrofobi, diskriminering, stigmatisering samt hatbrott mot afrosvenskar i kommunen. Det primära syftet med denna förstudie är att undersöka behovet av insatser mot afrofobi i Malmö kommun och att hitta verktyg för att förebygga och motverka afrofobi, diskriminering samt hatbrott mot afrosvenskar. Ett delsyfte i undersökningen är dessutom att få djupare kunskap om afrosvenskars personliga erfarenheter och upplevelser av diskriminering och utsatthet för hatbrott i kommunen. Ett viktigt syfte med utredningen är att få in synpunkter från de föreningar, grupper och personer som arbetar med frågor kring afrosvenskars levnadssituation i Malmö. Förstudien har genomförts med kvalitativa metoder, exempelvis fokusgrupper och djupintervjuer som fångar respondenters erfarenheter, upplevelser av diskriminering och utsatthet inom bland annat på allmänna platser, arbetsplatser samt i kontakter med myndigheter. Intervjuerna kompletterades med pappersenkäter. Förstudien indikerar att det bland afrosvenskar finns en stor vilja att skapa möjligheter för att leva ett gott liv i öppenhet och trygghet, att känna sig respekterad och inkluderad i Malmö. Det finns en stark vilja hos intervjuade personer att integrationen ska fungera för att skapa ett bättre samhälle för alla. Samtidigt framgår i intervjuerna att Malmö inte är fritt från afrofobi, våld, diskriminering, hat och trakasserier. De flesta respondenterna kopplar afrofobi och diskriminering av afrosvenskar till kännetecken som hudfärg. Malmö som geografisk plats upplevs inte alltid som trygg och säker. Inte heller Malmös stad som kommun, upplevs alltid som en säker och respektfull instans att vända sig till. Materialet i rapporten antyder att det finns barriärer mot öppenhet (till exempel gruppstigma), misstro och dåligt bemötande från samhällsinstanser. 4 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

5 Vidare visar förstudien att för alla intervjuade personer råder det konsensus om att det behövs en fungerande offentligt driven verksamhet för att bygga upp stabila strukturer och hållbar organisationskultur för att stödja målgruppen. 1. Inledning Enligt Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering i Malmö Stad ska Malmö stad vara en öppen och inkluderande stad där lika rättigheter och möjligheter för alla människor är den rådande normen. Malmö stad har ansvar för att Malmöborna ges lika rättigheter och möjligheter att ta del av den service och de tjänster som kommunen erbjuder. Som ansvarig för grundläggande infrastruktur i form av service och tjänster som utbildning, vård och omsorg och i egenskap av stor arbetsgivare, beslutsfattare och opinionsbildare har Malmö stad en nyckelroll i arbetet för ett samhälle fritt från diskriminering (Malmö stad 2014:5). Att behandla alla människor lika kan verka vara en självklarhet för de flesta myndigheter, företag och institutioner men denna förstudie visar att det i många fall förekommer diskriminering i bemötandesituationer. Det är viktigt att komma ihåg att likabehandling inte är detsamma som att förutsätta att alla människor är likadana. Det handlar istället om att behandla alla människor utifrån principen om lika värde och med respekt för deras sinsemellan olikheter. Diskrimineringslagen, som trädde ikraft 2009 och även utökades i januari 2015 rörande ökade krav på tillgänglighet, är ett nationellt nyckelverktyg och ramverk för kommunens strategiska arbete mot diskriminering. För att aktivt motverka rasism och diskriminering har Malmö stad gjort vissa internationella överenskommelser på eget initiativ och har därigenom en högre ambitionsnivå än vad lagen anger. Detta gäller till exempel åtagandet att arbeta efter ECCAR:s tiopunktsprogram mot rasism och diskriminering. Sedan 2007 är Malmö medlem i den Europeiska koalitionen av städer mot rasism (ECCAR). Koalitionen kom till 2004 på initiativ från Unesco och är idag en sammanslutning av mer än 100 städer som skrivit under ett gemensamt åtagande att arbeta mot rasism och diskriminering inom ramen för städernas ansvar. Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering är en del av 5 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

6 detta åtagande. Malmö stad bedriver ett aktivt arbete inom koalitionen och är en av 16 städer i ECCAR:s styrkommitté (Malmö stad 2014:23) Exempel på de internationella styrdokumenten inom arbetet mot diskriminering är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. Rätten att inte diskrimineras är en grundpelare i alla dessa konventioner och direktiv och en genomgående princip rörande alla rättigheter (Malmö stad 2014). På FN:s internationella konferens mot rasism som hölls i Durban i Sydafrika 2001 var Sverige med och antog Durbandeklarationen och handlingsplanen mot rasism. Där finns skrifter som handlar om bekämpandet av rasism mot människor av afrikanskt ursprung och som idag internationellt används som en standard för organisationer och stater i arbetet mot afrofobi. Rasismen mot människor av afrikanskt ursprung aktualiseras ytterligare av att FN har deklarerat åren som det Internationella årtiondet för människor av afrikansk ursprung. Sverige ska aktivt delta i den kontinuerliga uppföljningen av Durbandeklarationens handlingsplan som bland annat förvaltas av Arbetsgruppen av experter på människor av afrikanskt ursprung och ge stöd till icke-statliga organisationer att kunna delta i detta arbete och informera allmänheten om Durbandeklarationen vilket inbegriper översättning av dessa dokument från engelska till svenska. Sverige ska också aktivt ge sitt stöd till Det internationella årtiondet för människor av afrikanskt ursprung. FN:s arbetsgrupp för personer av afrikansk härkomst besökte Sverige den 1-5 december. Besökets syfte var att undersöka hur Sverige efterlever sina åtaganden att motverka rasism och rasdiskriminering riktat mot personer av afrikanskt ursprung. Expertgruppen besökte bland annat Malmö med syfte att informera sig om Malmö stads arbete mot rasism och afrofobi. Gruppen träffade bland annat företrädare för civilsamhället och Malmös kommunalråd med ansvar för antidiskriminering. Vid besökets slut presenterade expertgruppen ett uttalande baserat på de första intrycken av situationen för afrosvenskar i Sverige. I uttalandet erkänns 6 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

7 bland annat Malmö Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering som ett positivt steg för att motverka afrofobi, samtidigt som flera exempel på förbättringsområden också nämns. Kommunen har ett ansvar att motverka diskriminering i staden samt främja Malmöbornas delaktighet och inflytande i den demokratiska processen. Det ligger i kommunens uppdrag att bidra till en arbetsmarknad, bostadsmarknad och utbildning som är likvärdig för alla Malmöbor. Malmö stads arbete inom området grundar sig i Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering och ett av kommunfullmäktige antaget budgetmål gällande antidiskriminering. Budgetmålets komplexitet gynnas av samverkan med andra samhällsaktörer som också arbetar mot diskriminering och rasism. Därmed är kommunen mån om ett nära samarbete med civilsamhället och föreningslivet. Rapporten innehåller bakgrunden till förstudien, syfte, en redogörelse av centrala begrepp, datainsamlingsmetod, resultat och analys. 2. Bakgrund Under det senaste året har Malmö drabbats av ett flertal händelser av hatbrottskaraktär riktade mot människor med afrikanskt ursprung. En ökning av hatbrott med afrofobiska grunder syns även nationellt (BRÅ 2010). Med anledning av detta gav regeringen i uppdrag åt Mångkulturellt center (MKC) i Botkyrka att ta fram en kunskapsöversikt om afrofobi. Skrivelsen tydliggör att afrofobi är ett stort problem i Sverige idag (Hübinette et al. 2014). De sfärer där den afrosvenska befolkningen utsätts för hatbrott och diskriminering omfattar allt från det offentliga rummet, myndighetsutövning och utbildningsväsendet till arbets- och bostadsmarknaden samt i det digitala rummet (BRÅ 2010, 2012, 2013, Hübinette et al. 2014). Rapporten framhäver vidare att det råder okunskap om afrosvenskarnas situation i landet. Det finns inga konkreta åtgärder som syftar till att komma till rätta med problematiken (Hübinette et al. 2014). Flera studier tyder på att diskrimineringen av afrosvenskar är utbredd i det svenska samhället såsom inom arbetslivet, i skolans värld och på offentliga platser. Afrosvenskar tillhör en av de mest marginaliserade och fattiga 7 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

8 grupperna i landet, vilket bland annat kan avläsas i siffror inom bostadssektorn och på arbetsmarknaden (Sabuni et al. 2001; DO 2010, 2014; Hübinette et al. 2014; Kumlin 2014; McEachrane 2014; SCB 2013). SCB (2013) visar att år 2011 förvärvsarbetade 48 % av alla män födda i Afrika i åldrarna och 39 % av alla kvinnor födda i Afrika i samma ålderskategori. Jämförande siffror för inrikes födda är 85-92% och en arbetslöshet på 3,5-4,5 % (SCB 2013:4-43). Ojämlikheten mellan människor födda i Afrika och inrikes födda finns även inom utbildningsväsendet. Till exempel har elever födda i Afrika lägsta genomsnittliga betygen på gymnasienivå under perioden : 32 % av pojkarna och 22 % av flickorna uppnådde inte högskolebehörighet. Jämförande siffror för inrikes födda är 14 % av pojkarna och 8 % av flickorna under perioden (Hübinette et al. 2014:46). Främlingsfientlighet, rasism och hatbrott innebär brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Bekämpandet av sådana yttringar är en nödvändig del i arbetet för att främja alla människors lika rättigheter och möjligheter. Till kommunens främsta uppgifter hör att med förebyggande insatser bekämpa rasism och främlingsfientlighet samt att vidta åtgärder som främjar Malmöbornas upplevelse av trygghet (Malmö stad 2014:31). För att hitta långsiktigt hållbara lösningar på diskriminering och hatbrott mot människor med afrikanskt bakgrund, föreslog kommunstyrelsen att arbetet inleds 2014 i form av en förstudie. 3. Förstudies syfte Syftet med denna förstudie är att: ta fram djupare kunskap om afrosvenskarnas erfarenheter- och upplevelser av diskriminering och utsatthet för hatbrott i kommunen; utreda hur Malmö stad på bästa sätt skall stödja afrosvenskarna och ta fram förslag på aktiva åtgärder för att upptäcka, förebygga och motverka afrofobi, diskriminering, stigmatisering samt hatbrott mot afrosvenskar i kommunen. Ett viktigt mål med utredningen är att få in synpunkter, särskilt från de föreningar, grupper och personer som arbetar med frågor kring afrosvenskars 8 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

9 situation i Malmö, men därutöver även från personer och grupper vars röster normalt inte hörs i debatten. Önskan är att nå så många personer som möjligt inom målgruppen under projekttiden. 4. Några centrala begrepp 4.1 Vem är afrosvensk? Kategorin afrosvenskar inkluderar alla invånare i Sverige med någon form av afrikanskt ursprung. I gruppen räknas alla personer som har påbrå från subsahariska Afrika via en eller två föräldrar, samt de som invandrat till Sverige från Nord- och Sydamerika inklusive Asien, Karibien, Oceanien, liksom från andra länder i Europa, inklusive deras barn och efterkommande (Klingspor & Molarin 2009:46; Hübinette et al. 2014:13; Jallow och Pascoët 2014:264; McEachrane 2012; Robinson 2009). Enligt Hübinette et al. (2014) Med kategorin afrosvenskar avses samtliga i Sverige som har afrikanskt ursprung. Det de alla har gemensamt oavsett nationalitet, språk eller religiös och etnisk tillhörighet är att de utifrån ras, det vill säga utifrån hudfärg och fenotypiska drag samt föreställningar om ursprung, identifieras som eller förknippas med svarta av omgivningen, något som gör att de riskerar att utsättas för afrofobiska hatbrott och diskriminering inom olika sektorer och sfärer i samhället (Hübinette et al. 2014:79). Det är inte möjligt att utläsa i SCB:s offentliga befolkningsstatistik hur stor den afrosvenska gruppen är då främst de som är födda i Afrika alternativt de som är födda i subsahariska Afrika återspeglas. Inrikes födda med två föräldrar födda i Afrika liksom adopterade och barn till en afrosvensk och en ickeafrosvensk förälder är till exempel inte synliga i statistiken. Enligt rapporten Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige utgör afrosvenskarna i dag cirka personer i Sverige och är en växande grupp (Hübinette et al. 2014:11). Det finns idag inga exakta siffror på hur många afrosvenskar som bor i Malmö. Enligt Malmö stads befolkningsregister 2005, av kommunens totalbefolkning på invånare, är cirka 6816 personer födda i Afrika (Malmö stad 2015a). Några av intervjupersonerna uppskattar att det finns mellan och afrosvenskar i kommunen. Befintlig statistik, baserad på födelseland, visar att 9 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

10 personer med somalisk bakgrund är den största afrosvenska gruppen i Sverige och i Malmö (Malmö stad 2015a). Det är också den gruppen som är den mest utsatta för afrofobi och diskriminering (BRÅ 2012). På grund av bristen på jämlikhetsdata råder det stor okunskap rörande afrosvenskarnas situation i förhållande till olika rättighetsrelaterade områden i landet och i kommunen. Detta har medfört att brister och problem som berör hela gruppen, oavsett bakgrund, inte kan synliggöras och följas av konkreta åtgärder för förbättring. 4.2 Afrofobi vad är det? Begreppet afrofobi syftar på negativa fördomar, fientlighet eller hat mot människor som har sitt ursprung, eller uppfattas ha sitt ursprung i Afrika söder om Sahara (MANA 2013; Hübinette et al. 2014). I den engelsktalande världen används idag ofta även ord som antiblack racism, antiblackism eller antiblackness och det mer allmänna uttrycket antiblack för att beteckna fientlighet mot svarta. I internationella sammanhang blir afrofobitermen en alltmer etablerad term, särskilt efter Civil Society Forum for the Durban Review Conference som ägde rum i Geneve 2009 och som var en uppföljning på FN:s världskonferens mot rasism i Durban Afrofobitermen har erkänts i en resolution antagen av FN:s råd för mänskliga rättigheter, och används av FN:s Working Group of Experts on People of African Descent. Det är framför allt genom Durban-processens uppföljningsarbete som införandet av och stödet för afrofobibegreppet har byggts upp internationellt. FN:s generalförsamling har i linje med detta förklarat de kommande åren som det internationella årtiondet för människor av afrikansk härkomst, och där kommer afrofobitermen att spela en central roll. I Sverige har afrofobibegreppet använts sedan 2006 av afrosvenska aktivister tillhörande Afrosvenskarnas riksförbund. Fram till 2009 hade de en gemensam arbetsgrupp tillsammans med paraplyorganisationen Centrum mot rasism för att lansera termen i svenska och internationella sammanhang (se Hübinette et al. 2014). Fientligheten kan ta sig uttryck i verbala kränkningar, rumsliga utestängningar och fysiska angrepp. Fördomar kan få uttryck i alltifrån skämt och stereotypa bilder till rasdiskriminering. De kan också ta sig uttryck i 10 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

11 exotiserande föreställningar om afrosvenskar. Det handlar dels om negativa, fördomsfulla stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ inställning till såväl enskilda personer som till gruppen i sin helhet. Ordet afrofobi används på samma sätt som begreppen antisemitism, antiromanism, islamofobi och homofobi. Antalet anmälda hatbrott mot afrosvenskar har ökat med 24 % sedan Afrosvenskar är kraftigt överrepresenterad som offer: hatbrotten innefattar ofta hot eller fysiskt våld och äger ofta rum på offentlig plats (BRÅ 2012). Brottsförebyggande rådet menar att För att en anmäld händelse ska bedömas som främlingsfientlig/rasistisk med ett submotiv som är afrofobiskt ( ) ska gärningspersonen ha begått brottet på grund av att han eller hon uppfattat att målsäganden är av afrosvensk ( ) ursprung. Brottet behöver således inte vara riktat mot en person som är afrosvensk ( ). Vidare krävs att gärningspersonen inte själv är afrosvensk (BRÅ 2011:16). Antalet främlingsfientliga/rasistiska anmälningar där huvudbrottet identifierades som afrofobiskt uppgick år 2012 till uppskattningsvis 940 stycken. Det är en tydlig ökning jämfört med tidigare år, då antalet legat mellan drygt 760 och knappt 820 anmälningar, och det är därmed den högst noterade siffran sedan afrofobiska hatbrott började redovisas år 2008 (BRÅ 2013:42). Frågan om afrofobi och om afrosvenskars situation i Malmö är inte en avgränsad integrationsfråga. Den är en grundläggande demokrati-, rättighetsoch jämlikhetsfråga. 4.3 Diskriminering Allas lika värde är demokratins grundval. Trots det behandlas människor olika och diskrimineras (Malmö stad 2014:21). Diskriminering kan definieras på olika sätt. Den snävare definitionen innefattar tydliga utestängningsmekanismer från till exempel arbetsmarknaden, sämre karriärmöjligheter, svårigheter att komma in på bostadsmarknaden, orättvisa löneskillnader etc. Den vidare definitionen tar även hänsyn till trakasserier, mobbning och hatbrott. Kulturella normer som konstruerar grupper som de andra och den dominerande gruppen som ett vi (andrafiering) kan leda till exkludering, marginalisering och stigmatisering vilket i sin tur kan sammanfattas som diskriminerande samhällsstrukturer. Diskriminering är en 11 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

12 fråga om makt. De grupper som riskerar att diskrimineras är de som befinner sig i underordnat läge eller i minoritet till dem som har makten i samhället (se de los Reyes och Kamali 2005; Kamali 2014, Malmö stad 2014). Inom debatten om diskriminering pratas också om direkt och indirekt diskriminering (Malmö stad 2014). Enligt Svensk författningssamling (SFS) innebär direkt diskriminering att en enskild person missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Indirekt diskriminering definieras som när en enskild person missgynnas genom tilllämpning av bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt som framstår som neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar personer med viss etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller visst funktionshinder, såvida inte bestämmelserna, kriterierna eller förfaringssätten kan motiveras av berättigade mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet (SFS 2003:1-2). Enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO), finns det stora kunskapsluckor när det gäller upplevelser av diskriminering, dess omfattning och mekanismer, var diskriminering sker, vem som diskriminerar och vem som blir diskriminerad (DO 2014). Det talas om strukturell och institutionell diskriminering som bygger på en ordning som gör diskrimineringen till en vardaglig sak, men att finna skillnaderna mellan dessa fenomen är svårare. Dessa typer av diskriminering gynnar majoritetsbefolkning eftersom de har maktpositioner och får samhällets förmåner på bekostnad av de underordnande grupperna (Kamali 2005). Majoritet i sociologisk betydelse är då inte beteckning på den grupp som numerärt är störst till antalet, utan betecknar den grupp människor som har en ekonomisk, politisk och kulturell maktposition i förhållande till andra grupper (Popoola 1998:13). De flesta respondenter pratar om en vardagsrasism, som princip sker överallt vare de befinner sig inom en offentlig eller privat sektor. 12 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

13 4.4 Vardagsrasism - en mångdimensionell erfarenhet Diskriminering och rasism är afrikanernas vardagsliv, påpekade en av respondenterna. Vardagsrasism syftar till den typ av rasism som sker vardagligt och ständigt så att den nästan tas för given efter ett tag. Det är vardagliga företeelser som irritation över människor på grund av olika faktorer som kulturell- eller etnisk tillhörighet. Det är svårt att jämföra dessa företeelser med rasism i övrigt då vardagsrasismen är dold och gör den svår att uppfatta för majoritetssamhället på då inga extrema och uppenbara rasistiska händelser förekommer. Denna form kan i princip ske överallt vare sig man befinner sig inom en offentlig eller privat sfär (Kalonaityté et al. 2007; Schmauch 2006; Essed 2005). För att avslöja rasismen är det enligt Essed (2005:89-90) ingen mening att bekämpa individer; att fråga sig om han eller hon är rasist. Vad som är relevant är att fokusera på när, var och hur rasismen verkar i vardagslivet, alltså hur och när vanliga situationer blir rasistiska situationer. 5. Hur ser det ut med diskrimineringen i Malmö? När det gäller diskriminering av afrosvenskar finns ett mörkertal. År 2014 gjorde Stadkontoret en undersökning för att mäta den upplevda diskrimineringen bland Malmöbor. I undersökningen deltog slumpmässigt utvalda Malmöbor som fick svara på en enkät med frågor om hur de upplevt diskriminering i Malmö. Deltagarna i studien fick frågor om diskriminering kopplat till arbetsmarknad, bostadsmarknad, utbildning och vid kontakter med offentliga myndigheter. Ur denna kan man inte specifikt utläsa hur situationen för afrosvenskar ser ut då utan återspeglar upplevelser av diskriminering ut ett bredare perspektiv. Under 2014 tog Malmö mot Diskriminering (MmD) emot 150 anmälningar från personer som upplevt att de blivit diskriminerade. Den vanligaste grunden för anmälan till MmD är etnicitet, vilket utgjorde 44 % av alla anmälningar. Av anmälningarna till MmD utmärker sig fem olika områden: arbetsliv, hälso-, sjukvård och socialtjänst, varor, tjänster och bostäder, utbildning samt bemötande av offentligt anställda (Malmö stad 2015b). Malmö stads Strategiska utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering lägger fast att kommunen har ett ansvar för att främja de mänskliga 13 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

14 rättigheterna och för att tillgodose Malmöbornas lika rätt och möjligheter. Planen ska vara ett stöd för att motverka diskriminering i kommunens alla verksamheter. Den ska också vara ett stöd för att uppfylla kommunens skyldigheter och ansvar i dessa frågor (Malmö stad 2014:5). Kommunen ska främja likvärdiga förutsättningar för delaktighet i samhället. I linje med detta ska kommunen identifiera vilka hinder som finns för människors lika rättigheter så att dessa kan åtgärdas (Malmö stad 2014:37). 6. Metod och datainsamling Att lyssna uppmärksamt på berättelserna från personer som dagligen utsätts för diskriminering, hatbrott och rasism är avgörande för att kunna förnya vår kollektiva kunskap om dessa brott, en kunskap som kan vara nödvändig för att motverka deras yttringar i vardagslivet (Essed 2005:89-90). Förstudien har således genomförts med kvalitativa metoder, exempelvis fokusgrupper och djupintervjuer som fångar respondenters erfarenheter, upplevelser av diskriminering och utsatthet bland annat på allmänna platser, arbetsplatser samt i kontakter med myndigheter. En fokusgruppsintervju kan beskrivas som en fokuserad intervju som vänder sig till personer i en grupp som särskilt rekryterats för ett specifikt syfte och som genomförs i en klart definierad form. Att den är fokuserad innebär att intervjun är avgränsad till ett särskilt ämnesområde eller en särskild frågeställning som är fastställd av dem som genomför undersökningen. Grupprocessen bidrar dessutom till att människor får möjlighet att undersöka och klargöra sina åsikter (SCB 2006). En djupintervju eller kvalitativ intervju inriktar sig på fördjupning och förklaring av orsakssammanhang och bakomliggande faktorer. Metoden används för att identifiera de områden eller variabler som är relevanta för uppgiftslämnaren. Fokusgrupper och djupintervjuer är användbara metoder för att samla in och få ett grepp om relevanta frågeområden, både innehållsmässigt och beträffande språkbruk. Syftet är att få information om spridning av erfarenheter och uppfattningar, inte nödvändigtvis att nå konsensus. Då en studie görs i form av en fokusgrupp eller djupintervju, struktureras genomförandet ofta via en frågeguide. Frågeguiden tas fram utifrån syftet med 14 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

15 studien. I denna studie var syftet att få djupare insikt i respondenters erfarenheter- och upplevelser av diskriminering och utsatthet för hatbrott i kommunen samt hur Malmö stad på bästa sätt skall stödja afrosvenskarna. Frågeguiden (Bilaga 1) bestod således av fem (5) huvuddelar: (1) bakgrundsuppgifter; (2) diskriminering av afrosvenskar (3) hatbrott mot afrosvenskar (4) hur skall afrofobi, diskriminering och hatbrott mot afrosvenskar motverkas? och (5) synpunkter på frågeformuläret. Totalt har 55 afrosvenskar och 5 icke-afrosvenskar intervjuats, 29 kvinnor och 31 män. De flesta intervjuerna spelades in efter samtycke från intervjupersonerna. Åldern på respondenterna varierade mellan 15 och 73 år. Intervjuerna genomfördes mellan 10 november 2014 och 26 januari Intervjuerna kompletterades med (6 stycken) pappersenkäter. Vid några tillfällen har tolk från somaliska till svenska används i gruppdiskussioner. Ett återkopplingsmöte med 20 personer från målgrupen organiserades. Syftet med återkopplingsmöte var att presentera och diskutera preliminära resultat från förstudien. Som en del av förstudien har ett större material, både rapporter, utvärderingar, litteratur och webbsidor använts. I litteraturlistan anges de viktigaste källorna. Efter bearbetning av materialet har detta analyserats. Resultaten presenteras nedan. Illustrativa citat från respondenter har lyfts in i texten. 7. Resultat och analys En kvalitativ studie utförs i regel med syftet att öka förståelse för det fenomen som undersöks, snarare än för att få ett numeriskt mått på förhållandet mellan redan kända utfallskategorier. Ett vanligt förekommande krav gällande analys av kvalitativa data är att den skall styras av materialet snarare än av forskarens förväntningar eller förkunskaper. I föreliggande studie konkretiseras denna princip i att den transkriberade texten utgör grunden för analysen (SCB 2006). 7.1 Gemensamma drag Uppdraget att undersöka behovet av insatser mot afrofobi i Malmö kommun och att hitta verktyg för att förebygga och motverka afrofobi, diskriminering samt hatbrott mot afrosvenskar har varit uppskattad av målgruppen. 15 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

16 Målgruppen har också höga förväntningar på användningen av studiens resultat. Förstudien visar att det bland afrosvenskar finns en vilja att skapa möjligheter för att leva ett gott liv i öppenhet och trygghet, att känna sig respekterad och inkluderad i Malmö stad. Det finns en vilja hos intervjuade personer att integrationen ska fungera för att skapa ett bättre samhälle för alla. Samtidigt framgår att långt ifrån alla kan leva i fullständig öppenhet, fria från afrofobi, våld, diskriminering, hat och trakasserier. De flesta respondenterna kopplar afrofobi och diskriminering av afrosvenskar till kännetecken som hudfärg. Malmö som geografisk plats upplevs inte alltid som trygg och säker. Materialet i rapporten antyder att det finns barriärer mot öppenhet (till exempel gruppstigma), misstro och dåligt bemötande från samhällsinstanser. Flera respondenter kritiserar polisens metoder. De flesta menar att rättsväsendets (myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet) kontroller och utredningar ( ) sker utan sakliga skäl och grundas på faktorer såsom hudfärg, religion, nationalitet eller nationellt och etniskt ursprung. Enligt Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering i kommunen, ska Malmö stad främja likvärdiga förutsättningar för delaktighet i samhället. I linje med detta ska kommunen identifiera vilka hinder som finns för människors lika rättigheter så att dessa kan åtgärdas (Malmö stad 2014:37). 7.2 Några berättelser om upplevelser av diskriminering och afrofobi i Malmö Ett viktigt syfte med förstudien var att få djupare insikt i afrosvenskars erfarenheter- och upplevelser av diskriminering och utsatthet för hatbrott i kommunen. Således har en central fråga (se Bilaga 1) varit: Flera studier visar att människor med afrikanskt ursprung är mer utsatta för diskriminering (på arbetsmarknad-, bostad-, service, vård-, utbildningsområdet etc.) än andra minoriteter i Sverige. Tycker du att det stämmer? På denna fråga svarade samtliga respondenter ja. En stor del anser att afrosvenskars utsatthet i samhället beror deras hudfärg. Flera respondenter har berättat om många fall där de nekats tillgång till varor eller tjänster på grund av deras hudfärg. Ett flertal av respondenterna påpekar att flera personer med utländsk bakgrund har även oacceptabelt rasistiska beteende mot människor med afrikansk bakgrund. 16 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

17 Flera respondenter relaterar även diskriminering av afrosvenskar till fördomar och okunskap om Afrika. Nedan följer flera olika berättelser som respondenter har upplevt som diskriminering trakasserier och kränkande behandling på grund av deras hudfärg. En av respondenterna framhåller att: Detta [afrofobi, diskriminering och hatbrott mot afrosvenskar] beror på att okunniga ickeafrosvenskar med onda tankar tror att de är bättre än människor med afrikanskt ursprung. Detta är grundlösa fördomar samt stereotyper som har fastnat hos många icke-afrosvenskar. Hudfärgen gör att svarta står på det lägsta steget i samhällets hierarki. En respondent som har franska som modersmål påpekar att: Söker man ett jobb där det krävs kunskaper i franska får man inte anställning på grund av hudfärgen. Det händer också när man söker lägenhet. Poliserna är duktiga på att diskriminera afrikaner. När man anmäler en situation, finns det ingenting som styrker anmälan säger de på diskrimineringsombudsmannens kontor. En annan respondent understryker att: Ett stort antal icke-afrosvenskar får sin bild av Afrika och afrikaner endast via media. Flera av dessa mediabilder bygger på stereotyper där det ljusa representerar det goda och det mörka representerar det onda. Många icke-afrosvenskar har därför en felaktig bild av svarta afrikaner. Jag tror dessa stereotyper avspeglar sig i möten mellan människor. Som de flesta intervjupersoner anser de flesta enkätsvarare att afrosvenskars utsatthet i samhället beror deras hudfärg. En av enkätsvararna skriver att: Folk ser ned på en bara på grund av hudfärgen, för hur man ser ut. Ibland är attityden: Vad fan gör du här? Åk tillbaka till Afrika! En annan enkätsvarare skriver: Because of the skin-color and sterotyping and black people. En icke-afrosvensk kvinna berättar om en situation där hon har upplevt att en afrosvensk har blivit misstänkt av polisen på grund av sin hudfärg. Hon beskriver händelsen på följande sätt: Jag delar ut tidningar vid femtiden på morgonen och blir förföljd av en hotfull ickeafrosvensk man. Jag ringer till polisen och går mot busshållplatsen. När jag kom fram till busshållplatsen står det en afrosvensk man där. Han ser att jag är rädd för mannen följer efter mig och säger till mig att han kan stå vid busshållplatsen med mig och skydda mig tills min 17 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

18 buss kommer. Efter några minuter kommer två poliser till busshållplatsen, där står jag mellan de två männen. Ut ur i bilen pekar en polis direkt fingret på afrosvensken: Är det han som förföljer dig? Nej det är han som står där. Alltså den icke-afrosvenska mannen. Det finns också flera berättelser från skolan där respondenter har upplevt sig diskriminerade på grund av att de är afrosvenskar. Här nedan följer två berättelser. Den första berättelsen är från en afrosvensk elev som går på gymnasiet och den andra är från en mamma till en afrosvensk elev som går i grundskolan. Eleven som går på gymnasiet berättar: När jag ställer en fråga under lektionen ignoreras jag totalt av läraren. Man känner sig så dum, men problemet är när samma fråga ställs av en icke-afrosvensk elev en stund senare brukar denne få svar av läraren. Det har hänt flera gånger, så nu sitter jag bara och lyssnar. [ ] det är läraren som bestämmer vilken elev som får prata, om han inte vill att jag skall prata, vad kan jag göra? Detta berättar mamman till en afrosvensk elev som går i grundskolan: Jag blev förvånad på ett föräldramöte då läraren påpekade att vår son inte hälsar på honom. Vi frågade sonen som sade: Jag har flera gånger hälsat på honom men han hälsar aldrig tillbaka. Ni kan fråga X min klasskompis. Varför skall jag hälsa på honom när han inte hälsar tillbaka? Det blev alldeles tyst på mötet [ ]. Flera respondenter anser att rättsväsendets (myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet) kontroller och utredningar sker utan sakliga skäl och grundas på faktorer såsom hudfärg, nationellt och etniskt ursprung. Många intervjupersoner berättade hur de alltid känna sig: (1) misstänkta i samhället (till exempel av polisen eller andra offentliga tjänstepersoner) och (2) icke välkomna till flera olika ställen (till exempel visa affärer, krogar osv.) Så här beskriver en kvinna en av sina upplevelser av att få sin väska kontrollerad av en kassörska i mataffären: Jag var i en affär och handlade, och står i kön för att betala. Tiotal personer var framför mig i kön. När jag kom fram till kassan sa kassörskan: kan jag få kontrollera din handväska? Jag blev så chockerad och visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag bara öppnade min handväska och hällde innehållet på golvet och sade till kassörskan: ta allt som tillhör er. Varför var det bara jag som blev tillfrågad att visa upp min väska? Varför tror hon att jag har stulit någonting från affären? Tror kassörskan att alla afrikaner är tjuvar? Vad jag kände mig diskriminerad och kränkt den dagen! Så, från med och med den dagen undviker jag denna affär, trots att den ligger vid min bostad [ ]. 18 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

19 En annan kvinna delar med sig av sina erfarenheter från en antikaffär: Jag gick in i en antikaffär och fick syn på en jättefin kristallkrona som kostade 3000 kr och blev väldigt intresserad av den. Eftersom det finns lampor med plastkristaller, så frågade jag affärsbiträdet om kristallerna var äkta. Då svarade han: Finns det kristallkronor som inte är äkta? Du, gå till Möllevångstorget om du vill köpa en lampa. I affären var jag med min son som är sju år gammal, så jag ville inte bråka framför honom. Jag bara sade till affärsbiträdet: Jag kommer tillbaka och gick därifrån med min son. De tror att alla afrosvenskar är fattiga [ ]. En dag blev jag stoppad av polisen och kontrollerad. Trots att allt var okej, frågade polisen om jag tog droger. Jag svarade nej, aldrig. Han [polismannen] sade till mig: man vet aldrig, kanske när du var liten. Innebär det att alla svarta tar droger oavsett om de är vuxna eller barn? frågar en respondent. En respondent berättar om sina kontakter med sin handläggare på Arbetsförmedlingen på följande sätt: Vi [afrosvenskar] erbjuds och tvingas att söka mindre attraktiva jobb oavsett tidigare utbildningar och arbetserfarenheter [ ]. Även om man är utbildad här i Sverige. Givetvis kan jag ta vilket jobb som helst. Jag har sökt flera jobb i mer än tre årstid utan att komma till en enda intervju. Det värsta är att min handläggare på Arbetsförmedlingen blev misstänksam om jag verkligen sökte jobben. Det är nästan som att de tror att man inte vill jobba, att man är lat och vill utnyttja samhällets resurser. Det kanske finns några individer som inte vill jobba, men alla afrosvenskar jag känner vill ha ett arbete. Men det får de inte [ ]. När man kämpar dag och natt för att hitta ett arbete. Vad kan man göra? [ ]. Här nedan flöjer ett långt citat i vilken en respondent beskriver sina personliga kontakter med socialtjänsten. Han berättar: Min fru[icke-afrosvensk] och jag fick en kallelse till socialtjänsten. Jag visste inte vad som stod i kallelsen då. Vid mötet med handläggaren fick vi veta att de [socialtjänsten]hade fått ett anonymt brev om oss och vårt barn. Min fru läste genom brevet och kände igen de ord som stod i brevet, de kom från hennes granne (en icke-afrosvensk man). I brevet beskrev mannen att jag är drogmissbrukare och har varit inlagd på olika hem för mitt missbruk. Han beskrev oss som sjuka föräldrar. Just då under mötet ringde det på socialtjänstens telefonsvarare och min fru kände igen rösten. Min fru undrade varför denne man ringde men fick inget svar, handläggaren bara mumlade. Min fru, handläggaren och jag diskuterade brevets innehåll. Handläggaren insisterade på att socialen kommer att utreda fallet. Jag frågade handläggaren vad de kommer att utreda. Jag sade till handläggaren att om de vill veta sanningen om mig, då måste de kontakta de behandlingshem som det anonyma brevet påstod att jag sökt om hjälp. Jag bad handläggaren att ta kontakt med behandlingshemmen för att verifiera vad som stod i 19 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

20 brevet. Vi begärde kopior på alla anonyma brev som mannen hade skickat till socialtjänsten. Då fick vi se att han hade hotat socialtjänsten med att gå till högre instans om socialtjänsten inte gör någonting, alltså att ta barnen från oss. Jag kallar det anonyma brevet och bemötandet från socialtjänsten för rasism [ ]. Här nedan berättar respondenten vad han anser är den bakomliggande orsaken till händelserna: Jag fick veta senare från min fru vad som stod på spel. Min fru berättade för mig att hon ställde upp som vittne mot mannen som skickade det anonyma brevet till socialtjänsten. Enligt min fru, hade mannen terroriserat grannkvinnan och våldtagit henne. Min fru menar att det är på grund av hon vittnade mot mannen som han blev vräkt från sin lägenhet. Han blev arg på henne och skrev massa brev till socialtjänsten och gav falska bilder av oss [ ]. Som tidigare påpekats flera respondenter relaterar diskriminering av afrosvenskar till fördomar och okunskap om Afrika. En respondent tycker att: [ ] det finns okunskap om Afrika. De flesta icke-afrosvenskar betraktar afrikaner som representanter för Afrika. Och det är en kontinent med gigantiskt problem. Vad vet folk om Afrika? Jo, att där härjar sjukdomar, svält, krig och epidemier till exempel aids och nu ebola [ ]. Negativa föreställningar och stereotyper om Afrika och personer med afrikansk bakgrund har en lång historia och är djupt rotat i samhället som bidrar till afrofobin, säger en annan av respondenterna. I undersökningen framkom även att personer med icke-afrosvensk bakgrund som står i nära relation till afrosvenskar ibland utsätts för kränkningar och trakasserier. Du vet inte hur det är att leva med en afrikan i Sverige! säger en icke-afrosvensk kvinna till en annan icke-afrosvensk kvinna utan att veta att denne är gift med en afrosvensk man. Här refererar den första icke-afrosvenska kvinnan till kränkningar, trakasserier etc. som hon utsatts för på grund av att hennes man är afrosvensk. Ett illustrativt fall kommer från en icke-afrosvensk kvinna som har ett tvåårigt afrosvenskt barn med en afrosvensk: En dag var jag och mitt barn på torget och det kom en grupp icke-afrosvenskar passerande. När de kom nära oss tittade de stint på mig och barnet i vagnen, tittade på varandra och skakade på huvuden, sen sade en av dem: Må Gud förbjuda detta! 20 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

21 När hon fick frågan om hon anmälde händelsen, svarade hon: Vem orkar göra det? Vidare påpekade hon att på sitt jobb har hon flera gånger fått nedlåtande och förlöjligande kommentarer som till exempel: Ojdå, barnets pappa måste vara jättesvart [ ]. En icke-afrosvensk berättar varför han inte går ut så ofta trots att han vill det: Mina flesta vänner är afrosvenskar och när vi går ut finns det flera ställen där de vägras inträde. De vanligaste förklaringarna brukar vara till exempel att det krävs medlemskort, det är privat fest idag och så vidare. Det finns några krogar och nattklubbar som jag undviker eftersom jag vet att min man kommer att vägras inträde, påpekade en icke-afrosvensk kvinnan som är gift med en afrosvensk. En respondent berättar om en händelse som han har upplevt, det mest förnedrande och kränkande han har varit med om i Sverige. Han beskriver händelsen på följande sätt: Jag brukade ge kurser i afrikansk dans och hade över 180 elever spridda över hela Skåne. I slutet av varje termin hade vi en avslutningsfest. Någon gång efter avslutningsdansen, bestämde sjutton (17) stycken av mina elever och jag oss för att fortsätta med festligheterna på kvällen. Vi var på en restaurang och efter middagen beslutade vi oss för att dra vidare till en nattklubb. När vi kom fram till nattklubben vägrade vakten släppa in mig. Alla mina elever fick gå in, men inte jag. Jag blev så chockerad att jag bara stod och tittade på honom. Några av eleverna försökte prata med vakten, men han sade blankt nej. Om vakten hade accepterat att släppa in mig på nattklubben för att eleverna hade pratat med honom, skulle jag inte gå in på nattklubben denna kväll [ ]. Jag var redan kränkt. Alla eleverna bestämde sig för att inte gå in [ ]. Det var det värsta, förnedrande och kränkande jag har varit med om här i Sverige. Att vakten vägrade släppa in mig på nattklubben. Det handlade bara om att jag hade fel hudfärg. Jag dricker ej alkohol, så ingen kunde säga att jag var berusad, dessutom var jag finklädd [ ]. Diskrimineringslagen (2008:567) började gälla 1 januari 2009 och den förbjuder även diskriminering i kroglivet. Trots lagen mot diskriminering blir många afrosvenskar nekade inträde på krogen för att de har fel hudfärg. Berättelserna ovan om upplevelser av diskriminering visar att finns ett stort 21 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

22 behov av att belysa diskrimineringsmekanismer och områden där diskriminering sker av afrosvenskar, vilka nekas tillgång till varor och tjänster. Utredningen visar att bland afrosvenskar finns det en utbredd misstro mot rättsväsendet. Anmälningsbenägenheten om trakasserier, diskriminering, främlingsfientlighet och hatbrott är väldigt låg bland de intervjuade. Dock, finns det några som anmäler när de blir utsatta för diskriminering eller hatbrott, men de flesta gör inte det. Många tror inte att en anmälan kan leda till upprättelse eller förändring av situationen, därför resonerade de att det inte var någon idé att anmäla dessa brott. Några av huvudfrågorna i utredningsarbetet har naturligtvis varit: I vilka situationer har du känt dig diskriminerad eller illa bemött och av vem/vilka? Anmälde du? I så fall, till vem/vilka? Samt Varför respondenter inte vänder sig till polisen, Diskrimineringsombudsmannen (DO) eller till Malmö mot Diskriminering (MmD)? På den sista frågan svarar de flesta med motfrågor: Hur många anställda på dessa organisationer har afrosvensk bakgrund? Hur många av de personer som jobbar där har erfarenheter eller har upplevt afrofobi, diskriminering och rasism eller har drabbats av hatbrott? Så här beskriver en respondent varför denne inte vänder sig till dessa myndigheter: Precis som rättsväsendet, tror jag att det finns flera personer med onda avsikter som söker sig till dessa myndigheter bara för att sätta dit folk [ ]. Tänk om ditt ärende hamnar på bordet hos en person som har onda avsikter? Denne kan bara säga att det inte finns tillräckligt med bevis för att kunna gå vidare med ditt ärende [ ] och du kan ingenting göra, annat än att bara acceptera vad denne handläggare säger, då blir man kränkt två gånger [ ]. När man förstår att de inte vill göra något åt problemet [ ]. En annan respondent menar att: Det är ingen idé att vända sig till dessa myndigheter, jag känner ingen afrosvensk som har fått hjälp från någon av dessa myndigheter du nämner [ ]. Man hör flera vänner och bekanta som har gjort anmälningar och det blir ingenting av det. Hur många afrofobiska hatbrott har polisen klarat av? Det händer varje dag, hela tiden, man orkar inte bry sig längre. Det tar tid och kraft och leder ingenstans. Ibland får man känslan av att rättsväsendet [myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet] jobbar mot afrosvenskar [...]. 22 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

23 Anmäler du en polis eller en icke-afrosvensk offentlig tjänsteman kan denne vända fallet mot dig. Då kan du bli anklagad för våld mot tjänsteman eller våldsamt motstånd och de får alltid rätt om fallet går till domstol, skriver en enkätsvarare. Polisen och statligt betalda juridiska ombud har jag ingen tillit för. Min uppfattning är att polisen håller varandra om ryggen och är bra på att leta efter afrosvenskar. De statligt betalda advokaterna hjälper bara till att fylla i formulär, påpekar en respondent. Några centrala frågor för utredningsarbetet har varit: Vad anser du Malmö stad skall göra för att förhindra och motverka afrofobin i kommunen? Alltså vad är det som konkret skall göras? Hur skall det göras och av vem/vilka? Det finns många tankar om vad som skulle kunna göras åt afrofobin i samhället. Vissa idéer har redan formats till konkreta planer medan andra ännu är önskemål och förhoppningar, här nedan redovisas några. En respondent anser att: Det kräver representation av afrosvenskar i olika myndigheter. Afrosvenskar måste få lika förutsättningar att klara sig i samhället som icke afrosvenskar. Jag hoppas att Malmö Stad tar sitt ansvar och lyssnar på afrosvenskarna. Det är hög tid att lyssna på organisationer och personer som jobbar med dessa frågor och ta det på allvar för att motverka den växande högerextremism som hotar demokratin och mänskliga fri och rättigheterna [ ]. Man skall kunna gå på gatan utan att vara rädd [ ]. En annan respondent tycker att: [ ]. Det behövs en verksamhet med kompetenta personer och professionella personer. Till exempel ett center som kan erbjuda kompetenshöjande utbildningar om afrofobi och diskriminering av afrosvenskar i samhället till nyckelpersoner inom offentliga verksamheter och myndigheter, såsom socialtjänsten, vården och skolan, arbetsförmedlingen, migrationsverket och rättsväsendet, samt arbetsgivare och fackföreningar. Den [verksamheten] behövs för att personer som jobbar i dessa myndigheter ska kunna göra sitt arbete bättre, ha en bättre förståelse som kan öka tilliten till de afrosvenska personer de bemöter eller arbetar med och lättare hitta lämpliga insatser. I högsta grad handlar det också om att motarbeta fördomar om afrosvenskar [ ]. Jag tycker att man ska ha en offentlig verksamhet med uppdrag att höja kunskapen om afrosvenskar, afrofobi, diskriminering i samhället. Men, jag tror att om man ska skapa ett center för afrosvenskar, kommer det att bli en måltavla för attacker av människor med onda tankar, som skett med moskéer eller synagogor. Jag tycker att det är bäst att anställa särskilda samhällsvägledare i kommunen med fokus på afrosvenskar som ska vara bryggor mellan den afrosvenska och majoritetssamhällets 23 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot

24 värderingar och beteende. Samhällsvägledare skulle kunna hjälpa till att förstå dokument och veta var man vänder sig med olika ärenden [ ]. Vi [afrosvenskar]behöver vara mer synliga. Fortlöpande utbildning och information i frågor om afrofobi och diskriminering av afrosvenskar krävs för en ökad förståelse. Utbildning behövs beträffande den praktiska hanteringen av regelverket kring afrofobiska hatbrott. 7.8 Reflektioner Utifrån det som framkommit i utredningen kopplar de flesta respondenterna afrofobi och diskriminering av afrosvenskar till synliga kännetecken som hudfärg. Brottsförebyggande rådet ger också samma förklaring. Den gemensamma faktorn [gällande afrosvenskar] är att hudfärgen används som markör för härkomst (BRÅ 2012:41). Enligt Statens offentliga utredningar (2005) Rasism-i och med handeln med afrikanska slavar kring 1500-talet kom synen på personer från Afrika att ändras. Hudfärgen avgjorde människovärdet och i och med dessa personers underordning var rasismen född, och sedan 1800-talet har det funnits spår av stereotyper och särskilda (negativa) sätt att tala om personer från Afrika (SOU 2005:92 93). Som sociologen Margareta Popoola påpekar, är en afrikan i Sverige åtminstone utseendemässigt avvikande i förhållande till den övriga befolkningen. Genom sin mörkare hudfärg bär han/hon ett stigma (tecken) som urskiljer honom/henne från den ljushyade och numerärt större befolkningen. I alla dessa typer av stigma avviker den stigmatiserade från omgivningens förväntningar (Popoola1998:16). En internationell rapport som undersökt utsatthet för hatbrott visar till exempel att personer med bakgrund i Afrika är bland de mest utsatta offren för rasistiska hatbrott i Europa (Goodey 2009:153). Det är således angeläget att särskilja hatbrott mot personer med afrikansk bakgrund från övriga hatbrott med rasistiska inslag. Detta med tanke på den särskilda utsattheten i samhället på grund av hudfärg, kultur och nationalitet. Brott motiverat av hat har också visat sig vara särskilt skadligt för de utsatta eftersom hatet blir ett ytterligare tillägg som riktas mot personers (uppfattade) identitet. Ett hat som inte stödjer ideal om mångfald i det svenska samhället (Tiby 1999:3). 24 Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot