Betraktelsen. Ett resonemang om den marknadsekonomiska mognadsprocessens relation till växthuseffekten, fördelningspolitiken och kvinnans situation

Transkript

1 Betraktelsen Ett resonemang om den marknadsekonomiska mognadsprocessens relation till växthuseffekten, fördelningspolitiken och kvinnans situation Harry Schein ( ); Makten Det finns en gemensam nämnare för slagorden frihet, jämlikhet och solidaritet. Dess namn är rättvisa by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se

2 Innehållsförteckning Inledning Det marknadsekonomiska systemets järnhårda lagar Miljöfrågans katastrofscenario Den fördelningspolitiska utmaningen Kvinnans situation Ordlista 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 2

3 Inledning Denna sammanställning är ett tillägg till Den ekonomiska energiteorin och Samtal i Hagaparken 1. De områden som diskuteras är mångfacetterade varför en fördjupad analys och en mer ingående konsekvensbeskrivning är nödvändig. Hur förhåller sig växthuseffektens katastrofscenario till den marknadsekonomiska mognadsprocessen? Och på vilket sätt kommer framtidens fördelningspolitiska situation att förändras? Och vad kan förväntas inträffa med kvinnans inflytande? Utgångspunkten har varit att diskutera dessa och närliggande frågeställningar vars betydelse vid utvecklingen av framtidens samhälle inte kan underskattas. Det är författarens förhoppning att sammanställningen ska stimulera till eftertanke och reflektion. 1 Sammanställningarna är tillgängliga på by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 3

4 Det marknadsekonomiska systemets järnhårda lagar Varför måste människan göra ständiga eftergifter mot det marknadsekonomiska systemets järnhårda lagar? Det marknadsekonomiska systemet består trots allt av individer! I en hänvisning till en ekonomisk skribent i New York Times som hävdade att den privata företagsamhetens ekonomiska system styrs av järnhårda lagar om accelererande tillväxt av produktivitet och produktion, skriver biologen, ekologen och författaren Barry Commoner 1971: Denna uppfattning som går igen i många industrimäns debattinlägg i miljöfrågan hävdar att det ekonomiska systemet av sina järnhårda lagar piskas att öka produktiviteten och därmed också produktionen. Men eftersom större produktion betyder mera föroreningar (och produktionen under alla förhållanden inte kan fortsätta att öka i det oändliga eftersom naturtillgångarna är begränsade och ekosystemen har sina naturliga gränser) återstår bara att begränsa produktionen genom att minska befolkningen. Så länge de totala resurserna tycks räcka till för att livnära befolkningen ter sig den metoden i mina ögon av skäl som redovisats tidigare som ett försök att rädda ett fartyg som sprungit läck genom att sätta eld på lasten och fösa passagerarna överbord. Man måste fråga sig om det inte är något som är radikalt fel på fartyget. 2 För det första visar den ekonomiska energiteorin att den ekonomiska tillväxten kan fortskrida alldeles oavsett om den fysiska produktionen av varor och tjänster ökar, är stabil, eller minskar. Det är således ett misstag att jämställa ekonomisk och social tillväxt med slutsatsen att marknadsekonomin måste sluta i kaos eftersom den fysiska produktionen omöjligt kan expandera i evighet. För det andra finns det ingen absolut korrelation mellan en större produktion av varor och tjänster och en växande miljöbelastning. Tvärtom kan ny miljöanpassad teknik och andra miljöförbättrande åtgärder sänka eller helt eliminera produktionens negativa miljöbelastning. Således finns det goda förutsättningar att hålla fartyget flytande utan att sätta eld på lasten och fösa passagerarna överbord. Det är inte fartyget det är fel på, utan på passagerarnas uppfattning om fartygets konstruktion och manöverförmåga. Marknadsekonomins grundläggande funktionskrav kan förenas med ekologiska imperativa. Kan verkligen det marknadsekonomiska systemet utvecklas om den fysiska produktionen av varor och tjänster minskar? Är inte det, per definition, en motsägelsefull slutsats? Påståendet att den ekonomiska utvecklingsprocessen kan fortskrida även vid en stabil eller avtagande fysisk produktion, kan bäst förklaras med exemplet att den enskilda konsumenten handlar den billigaste varan och den billigaste tjänsten 3 av jämförbar kvalitet, och att varu- och tjänsteproducenten fortlöpande strävar efter att rationalisera produktionen. Både konsumentens och producentens egen vilja, uttryckt genom egenintresset, bidrar till en sänkt enhetskostnad, samtidigt som individens egen vilja (som kollektiv), att ständigt köpa billigare varor och tjänster, och att ständigt rationalisera produktionsprocessen, tvingar henne till underkastelse av den marknadsekonomiska mognadsprocessen. Genom att ständigt upprepa dessa, i sig obetydliga och marginella handlingar, utförda av den egna viljan, drivs det marknadsekonomiska 2 Barry Commoner ( ); Cirkeln sluter sig (1971); Kapitel 12. Ekologins ekonomiska betydelse 3 Konsumtionsvaror som falukorv och hushållsost är vardagliga exempel, som trots sin enskilda obetydlighet, genom en betydande konsumtionsvolym, påverkar rummets samlade enhetskostnad. Läsaren bör därför inte förledas att tro att dessa, i sig obetydliga konsumtionsvaror och transaktioner, saknar värde för den marknadsekonomiska mognadsprocessen by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 4

5 mognadsprocessen obevekligen framåt mot marknadsekonomins utopia. Vi är alla, i den bemärkelsen, medbrottslingar eller underordnade den marknadsekonomiska järnhårda mognadsprocessen. Individen utför således en positiv handling när hon väljer den billigaste varan eller den billigaste tjänsten på motsvarande sätt som producenten utför en positiv handling när hon rationaliserar och därmed förbilligar produktionsprocessen. Båda är exempel på de miljontals, i sig obetydliga, beslut som driver den marknadsekonomiska mognadsprocessen framåt, det vi i dagligt tal benämner ekonomisk tillväxt. Genom en ständig och systematisk sänkning av enhetskostnaden kan samhällets ekonomiska och sociala utveckling fortskrida. Det innebär i praktiken att konsumenten alltid kommer att undvika rättvise-, svan- eller nyckelhålsmärkta varor och tjänster av den anledningen att de oftast är lite dyrare än motsvarande icke-ekologiska produkter. Inte alls! Tvärtom bör konsumenten alltid välja varor och tjänster till lägsta kostnad utifrån konsumentens krav och värderingar. Det handlar inte om att urskiljningslöst konsumera den billigaste varan eller tjänsten utan att välja den billigaste varan eller tjänsten utifrån konsumentens preferenser på tillverkning, kvalitet, miljöpåverkan etc. Har stormarknadschefen på Coop tillika varuhuschef på IKEA, rätt när han påstår att: Det är bara att inse att det är den privata konsumtionen som får Sverige att rulla. Detaljhandeln har ersatt industrin som samhällets motor. Utan oss blir det sämre pensioner, så är det bara. 4 En grundläggande iakttagelse är att individens egenintresse lönsamhetsoptimerar inköp och rationaliserar produktionsprocesser. De av människan konstruerade begreppen äganderätt, kostnad och kapital bildar, i kombination med egenintresset, den osynliga hand som driver den marknadsekonomiska mognadsprocessen framåt. När herr och fru Karlsson väljer att handla livsmedel till ett lägre butikspris, är den en liten, liten delmängd av den process som i aggregerad form kallas ekonomisk tillväxt. Men det är inte själva inköpet, eller den efterfrågan som inköpet motsvarar, utan den långsiktiga sänkning av rummets enhetskostnad som blir resultatet av hundratusentals samstämmiga beslut. I ett längre perspektiv kommer dyrare livsmedel att ersättas med billigare livsmedel som i sin tur kommer att ersättas med ännu billigare livsmedel osv. vilket inte alls behöver betyda någon försämring av livsmedlens kvalitet eller produktionens miljöbelastning. Tvärtom kan livsmedlens kvalitet t.o.m. öka samtidigt som miljöbelastningen minskar, allteftersom produktionsprocesserna rationaliseras och förbättras. Det viktiga i sammanhanget är att se sambandet mellan vardagens mikrobeslut och det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess. I själva verket bidrar herr och fru Karlsson genom sitt konsekventa agerade, positivt till den marknadsekonomiska utvecklingen, eftersom agerandet ökar pressen på rummets enhetskostnad. I en förlängning leder inköpet av de billigaste livsmedlen till en garanti för att familjen Karlsson även kan handla livsmedel imorgon. Grundförutsättning är valfrihet. Familjen Karlsson måste erbjudas möjlighet att välja mellan flera olika varor och tjänster. Om det bara finns en sorts varor i livsmedelbutiken så skulle det inte finnas någon valfrihet och därmed har familjen Karlsson ingen möjlighet att påverka den marknadsekonomiska processen genom att välja den billigaste varan. 5 Valfrihet är således en nödvändig förutsättning för konsumentens förmåga att medverka till en sänkning av rummets enhetskostnad. Detta leder oss fram till begreppet konkurrens, att ett samhälle aktivt bör stimulera flera producenter att producera marknadens varor och tjänster. Ju fler oberoende producenter av varor och tjänster 4 Uttalandet finns redovisat i Den ekonomiska energiteorin. Källa: DN ; Sverige shoppar för livet 5 Vi förutsätter i detta förenklade exempel att samtliga varor på marknaden är av samma kvalitet by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 5

6 desto större möjlighet har konsumenten att påverka samhällsutvecklingen och, genom sin konsumtion, bidra till en lägre enhetskostnad. Det vi här beskriver är det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess, inte utifrån ett producent- eller vinstperspektiv, utan ur konsumentens perspektiv. Det är den enskilda konsumenten som dagligen, genom sitt egenintresse, bidrar till att reducera samhällets enhetskostnad, och därmed skapa förutsättningar för långsiktigt ekonomiskt och socialt välstånd. Det är således inte handeln i sig som driver det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess, utan den enskilda konsumentens egenintresse. Genom att fortlöpande välja billigare varor och tjänster, leder (som en konsekvens) det till en sänkning av rummets enhetskostnad, varför konsumtionen är att betrakta som en av marknadsekonomins motorer. Men det finns ännu en aspekt på detaljhandeln. Ett samhälle som drabbas av det japanerna kallar hesokuri 6, ett tillstånd där rummets tillgängliga efterfrågan, uttryck som disponibelt kapital, blockeras och inte fördelas till en bredare allmänhet, leder till högre arbetslöshet därför att tjänstesektorn, servicemarknaden, vilken är ett synnerligen viktigt fördelningspolitiskt instrument (aktiv fördelningspolitik) inte fungerar tillfredställande (vilket vi får anledning att återkomma till längre fram). 7 Men hur kan något så virtuellt och abstrakt som det ansiktslösa kapitalet få en så avgörande inverkan på det marknadsekonomiska system som människan själv har skapat? Hur kan politiker hävda att vi måste inrätta oss efter det internationella ansiktslösa kapitalets krav och önskemål? I perspektivet av den kapitaldefinition som beskrivs i Samtal i Hagaparken upplevs nästan påståendet absurt! Hur kan en virtuell struktur påverka politiker att överge förmögenhetsbeskattning och acceptera lite smuts i hörnen bara av den anledningen att de tvingas tillgodose det ansiktslösa kapitalets krav? Det är själva obalansen i utbud och efterfrågan 8 som skapar förutsättningen för (det virtuella) kapitalet. Det är samma obalans mellan utbud och efterfrågan som bestämmer enhetskostnadens storlek. Om utbudet helt tillgodoser behovet, så finns inte någon skillnad i utbud och behov och därmed ingen efterfrågan; enhetskostnaden är noll, varför det således inte finns någon möjlighet att skapa ett virtuellt kapital. I perspektivet av denna insikt går det att föra ett resonemang omkring det internationella ansiktslösa kapitalets egentliga betydelse för den marknadsekonomiska mognadsprocessen. Dagens allmänt accepterade politiska ståndpunkt kan ifrågasättas eftersom den inte längre är helt entydig. Om människan bejakar egenintresset leder det till största möjliga lycka!? Det är egenintresset som driver den fortlöpande sänkningen av enhetskostnaden och det är allmänintresset som stabiliserar egenintresset, vilket skapar förutsättningar för det civiliserade samhället. Om egenintresset får fria händer leder det till ett laissez-faire samhälle, en djungelkapitalism, där alla medel är tillåtna, vilket underminerar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt av det enkla skälet att en fortlöpande 6 Sedvänjan att gömma undan pengar i hemmet som ett lättåtkomligt sparkapital. 7 Det är en märklig insikt att förstå att det kapital som anses så nödvändigt för den marknadsekonomiska mognadsprocessen, uppstår genom äganderätten, i skillnaden mellan utbud och behov. Kapitalets födelseplats är utrymmet mellan obalansen i utbud och behov, som samma kapital strävar efter att utradera genom investeringar i syfte att sänka enhetskostnaden, eller med andra ord, genom en ständig strävan att minska avståndet mellan utbud och behov. Slutsatsen är paradoxal eftersom kapitalet därmed syftar till att avveckla sin egen förutsättning. Kapitalets cirkulation är således en självdestruerande process som slipas ner och förbrukas i den marknadsekonomiska mognadsprocessen. Den skillnad i utbud och behov som utgör födelseplatsen för det virtuella kapitalet är också angreppspunkten för samma kapital. 8 Egentligen skillnaden mellan utbud och behov by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 6

7 bortrationalisering av muskelkraft, utan ett parallellt genomfört fördelningspolitisk program, förr eller senare leder till ett lägre ekonomisk och social utrymme. Både kapitalägaren och konsumenten har, paradoxalt nog, ett gemensamt intresse av att upprätthålla balansen mellan egenintresset och allmänintresset även om utgångspunkterna skiljer sig åt. Det är en naiv slutsats att samhället utvecklas bäst genom egenintresset, på behörigt avstånd från allmänintresset. Samhällsutvecklingen måste, både för egenintressets och för allmänintressets bästa, utvecklas i balans. Ett alltför dominerade egenintresse i likhet med ett alltför dominerande allmänintresse underminerar den pendelrörelse i vilket det goda samhället uppstår. Ett laissez-faire samhälle med en fördelningspolitik som utgår från nedsippringseffekten (eller hästskitsteorin) fungerar inte långsiktigt. Samhället utvecklas bäst när egenintresset och allmänintresset balanseras och det ligger därför både i kapitalägarens och i konsumentens intresse att egenintressets och allmänintressets auktoritet upprätthålls. Är det inte förmätet att låta energikvoten 9 få en så avgörande inverkan på samhällsutvecklingen? Hur kan ett energibegrepp, en relation mellan andelen muskelkraft och övriga energikällor, uttryckt som en fysikalisk relation, få en så omfattande betydelse för samhällets och individens utveckling? Det är lätt att sammanblanda orsak och verkan när man diskuterar energikvotens betydelse. Energikvoten är en måttstock, det mätetal som används för att beskriva rummets marknadsekonomiska mognad. En låg energikvot motsvarar en låg utväxlingseffekt och därmed en lägre marknadsekonomisk mognadsgrad än ett rum med en högre energikvot. Ett mognare marknadsekonomisk rum har ett större ekonomiskt och socialt utrymme att fördela till rummets individer t.ex. genom en sänkt genomsnittlig arbetsvecka och motsvarande längre fritid. Energikvoten är en måttstock, en beskrivning, av det marknadsekonomiska rummets mognadsgrad med alla dess konsekvenser. Det avgörande, vilket representeras av energikvoten, är det ekonomiska och sociala välståndet. Och en högre energiproduktion är en fortsatt förutsättning för ekonomisk och social tillväxt! Om energiproduktionen säkras finns goda förutsättningar för fortsatt ekonomisk och social utveckling inom ramen för det marknadsekonomiska systemet. Ett ständigt tillflöde av energi kommer dessutom att kunna användas för att på flera sätt tillgodose tillgången på råvaror; allt ifrån metaller till livsmedel. Energiproduktionen är nyckeln, den förutsättning, som garanterar ett stabilt ekonomisk och socialt samhälle för generationer framåt. Resonemanget att vitala resurser håller på att ta slut är överdrivet i perspektivet av en långsiktig, kommersiellt och ekologiskt balanserad, lösning av energifrågan. Påståendet att producenter kommer att tvingas till fortsatta besparingar och rationaliseringar är förvisso helt korrekt, men det är en förutsättning för fortsatt ekonomisk och social välfärd och inte slutet på densamma. Robotiseringen och mekanisering av processer kommer således inte att upphöra, utan bör tvärtom uppmuntras i syfte att skapa ett större ekonomisk och socialt utrymme att fördela till allmänintresset. Processen är visserligen irreversibel, den går inte att vända, men den 9 Energikvoten definieras som övriga energikällor genom muskelkraft uttryckt som energi - e - mätt i enheten Joule (Ws). I det primitiva samhället är energikvoten noll medan den går mot oändligheten i marknadsekonomins utopia. Energikvoten anger hur långt ett samhälle har utvecklats mot marknadsekonomins utopia men ger samtidigt en viktig indikation på den marknadsekonomiska nivå som ett samhälle befinner sig i relation till andra samhällen. Dessutom ger den en känslighetsanalys på hur stora energiprisändringar ett samhälle klarar av att balansera. Den mogna marknadsekonomin är betydligt känsligare för förändringar i energipriset än det primitiva samhället by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 7

8 bör i posteriore 10 användas till att öka individens fritid istället för att öka rummets arbetslöshet 11. Den genomsnittliga veckoarbetstiden bör anpassas efter det antal arbetstimmar rummet behöver vid varje given tidpunkt. Energitillgången gör det möjligt att inleda arbetet med att återbetala den ekologiska skuld vi byggde upp under senare delen av 1900 talet, initialt genom en övergång till andra renare energikällor vilka reducerar utsläppen av växthusgaser, samt genom direkta åtgärder i form av syresättning och rening av förorenade sjöar och vattendrag. I den allmänna miljödebatten har energi och marknadsekonomi blivit ett hot mot miljön, vilket i sig riskerar att hota framtidens ekonomiska och sociala balans, till nackdel för ett effektivt miljöarbete. En ökad energiproduktion går inte att kompromissa bort. Den frågan måste finna en långsiktigt hållbar lösning för att den marknadsekonomiska mognadsprocessen ska kunna fortskrida. Vilket leder till kärnbränsleavfall med en halveringstid på tiotusentalstals år, en växthuseffekt vars miljökonsekvenser är omöjliga att förutse, svavelutsläpp, luftföroreningar..! Det tål att upprepas: en ökad energiproduktion går inte att kompromissa bort!! Det finns ett direkt samband mellan det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess och en ökad energikonsumtion. En miljöaktivist kan med rätta hävda att konsumentens inköp av de billigaste livsmedlen och livsmedelsproducentens rationaliseringar leder till en ökad energiförbrukning. En humanist kan dessutom hävda att valet av de billigaste livsmedlen och rationaliseringar av produktionsprocessen leder till friställande av arbetskraft. Miljöaktivisten och humanisten kan därför, med rätta hävda, att rummet skulle gynnas av att konsumenten istället väljer att betala lite mer för livsmedlen och att livsmedelsproducenten bör avvakta med rationaliseringsbesluten. Rummets energibehov skulle därmed kunna stabiliseras och arbetslöshetens utanförskap reduceras. Dessa, till det yttre helt logiska resonemang skulle kunna användas som intäkt för att människan, trots allt, inte är underordnad den marknadsekonomiska mognadsprocessen. Men miljöaktivistens och humanistens protester leder, i likhet med en protektionistisk ekonomisk politik, till kortsiktiga fördelar med långsiktigt negativa konsekvenser för samhällsutvecklingen. Ekologer hävdar ofta att allting hänger ihop med allting annat, och syftar då på det invecklade nätverk av inbördes relationer mellan olika levande organismer och den miljö i vilken de verkar. Inte sällan ställs krav på att människan istället för att underkuva naturen måste förstå att hon istället är en del av den och därmed börja ta en allt större hänsyn till de krav de ekologiska systemen förutsätter. Det märkliga är att många naturvetare på samma gång tar avstånd från människan som en del av nämnda ekologiska system, genom att försöka påtvinga henne livsbetingelser som inte kan anses vara förenliga med hennes ständiga strävan att uppnå en bättre ekonomisk och social standard. Därmed förbises det faktum att även arten homo sapiens är en del av det ekologiska systemet, en art vars inverkan på nämnda system kan få dramatiskt negativa konsekvenser om inte de nödvändiga globala justeringarna även görs i linje med artens behov och preferenser. När naturvetaren kräver en omedelbar förändring av människans livsbetingelser utan att ta hänsyn till vilken påverkan dessa förändringar kan medföra på de ekologiska systemen utifrån arten homo sapiens perspektiv, så tar 10 En mogen marknad, där marknadsekonomins ständigt sänkta enhetskostnad inte leder till en större marknad och vars konsekvens blir smärtsamma omställningsprocesser med risk för högre arbetslöshet och lägre ekonomisk ersättning. 11 Om rummet övergår från posteriore till anteriore kan behovet av arbetskraft öka samtidigt som samhällets enhetskostnad sjunker by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 8

9 naturvetaren avstånd från den egna grundtesen att miljöfrågorna måste diskuteras, hanteras och justeras utifrån en helhet. Vi sträcker oss längre, eftersom vi även innefattar det marknadsekonomiska systemet och individen i begreppet ekologi. Det går inte att genomföra avgörande ingrepp i naturen utan att ta hänsyn till den marknadsekonomiska mognadsprocessen, eftersom det marknadsekonomiska systemet kan få omfattande påverkan på nämnda ekologiska system, i vilket arten homo sapiens är en delmängd. När vi hävdar att allting hänger samman med allting annat, syftar vi på det invecklade nätverk av inbördes relationer mellan olika organismer, den miljö i vilken de verkar och det marknadsekonomiska systemet. Eller som Barry Commoner mycket riktigt uttrycker det: Vi har en elementär läxa att lära av naturen: att ingenting kan överleva på vår planet annat än som en samarbetande del av en större, global helhet 12 varpå vi måste tillägga; inte ens arten homo sapiens. Vi måste betrakta homo sapiens som en delmängd av den natur vi studerar och vars effekter på nämnda natur får konsekvenser på arten homo sapiens som vi inte kan eller bör underskatta. I perspektivet av den ekonomiska energiteorin finns en inbyggd motsägelse i miljörörelsens utgångspunkt, eftersom den ifrågasätter ett ökat energiutnyttjande men samtidigt försvarar en gradvis sänkning av den genomsnittliga arbetsveckan och en bättre miljö. Resonemanget går helt enkelt inte ihop. Men det är samtidigt viktigt att understryka att marknadsekonomins mål inte är en ökad energiförbrukning. Energiproduktionen är en förutsättning för den marknadsekonomiska mognadsprocessen, inte dess mål. När energikostnaden sänks kommer alltmer energi att slösas bort, vilket enbart göder energiindustrins kortsiktiga ekonomiska intressen! Är det så man ska tolka resonemanget? Samhället bör alltid sträva mot att reducera energikostnaden och energiförbrukningen. Det finns inget egenintresse i en hög energiförbrukning, lika olyckligt som det vore att påstå att det marknadsekonomiska systemet inte är beroende av ett fortsatt tillflöde av billig energi för att kunna utvecklas. Samhället bör eftersträva en ekonomisk och social utveckling; inte ett energislöseri. Därför bör vi fortsätta tilläggsisolera hus och konstruera allt bränslesnålare fordon. Miljöfrågans katastrofscenario Varför är miljöfrågan viktig? Människan är beroende av, och en delmängd i, ekosfären. En tunn hinna bestående av luft, mark och vatten, i vilken hon riskerar att göra så stora ingrepp att den slår tillbaka mot hennes grundläggande livsbetingelser. Människan riskerar att påverka den känsliga balansen i de ekosystem som är en absolut förutsättning för hennes existens. Hon är både kollektivt och personligt ansvarig för den riktning i vilken denna balans förändras, samtidigt som det är viktigt att betrakta miljöarbetet som en integrerad del i en långsiktig strävan att uppnå ett bättre ekonomiskt och socialt välstånd. Om ekosfären riskerar att kollapsa som ett resultat av människans påverkan; vad finns det då att diskutera? Varför drar vi inte omgående i nödbromsen? Vi kan ställa oss en motfråga: varför drar vi inte i nödbromsen när tunnelbanevagnen befinner sig mellan två stationer? Den bästa lösningen är inte alltid den omedelbara 12 Barry Commoner ( ); Cirkeln sluter sig (1971); Kapitel 13 Cirkeln som sluter sig 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 9

10 intuitiva reaktionen eftersom den tvärtemot kan förvärra situationen istället för att förbättra den. Miljöfrågorna bör behandlas konsekvent och långsiktigt för att inte framkalla andra, om möjligt, ännu värre katastrofer. Den miljöfråga som är högaktuell just nu, till skillnad från talets debatt om miljögifter, är växthuseffekten. Vad är egentligen växthuseffekten? Barry Commoner ( ) beskriver växthuseffekten på följande sätt i den uppmärksammande boken Cirkeln sluter sig 13 från 1971: Koldioxid har en alldeles speciell effekt. Denna gas släpper nämligen igenom större delen av solstrålningen utom den som faller inom spektrums infraröda område. I det avseendet liknar koldioxid glas, som lätt släpper igenom synligt ljus med reflekterar den infraröda strålningen. Det är den egenskapen som gör glas till ett så värdefullt material i växthus på vintern. Synlig solenergi tränger in genom glaset, absorberas av jorden i växthuset och omvandlas till värme som återstrålas från jorden som infraröd energi. Men när denna infraröda strålning når växthusglaset studsar den tillbaka och stannar kvar i växthuset som värme. Det är förklaringen till att det är varmt inne i oeldade växthus på soliga vinterdagar. Precis som glaset fungerar koldioxiden i jordens lufttäcke som en gigantisk energiventil. Synlig solenergi tränger lätt igenom koldioxiden och omvandlas till stor del till värme när den når jorden. Den infraröda strålning som blir resultatet hålls kvar inom lufttäcket på grund av att jordens koldioxid reflekterar värmen. Ju högre koldioxidhalt luften har desto större del av solstrålningen stannar alltså kvar vid jordytan som värme. Det förklarar varför jordens medeltemperatur närmade sig den tropiska i ett tidigt skede av jordens historia, då koldioxidkoncentrationen var hög. När sedan stora mängder växter omvandlade åtskilligt av denna koldioxid till vegetation som övergick i fossil form som kol, olja och gas sjönk lufttemperaturen. När vi i våra dagar har förbränt dessa fossila bränslen och omvandlat dem till koldioxid har atmosfärens koldioxidhalt stigit. Vilken inverkan detta kan ha på jordens temperatur är nu (1971; förf. anm.) en livligt debatterad fråga. Går världen mot en ekologisk katastrof! Katastrofscenario återkommer med jämna mellanrum. 14 År 1798 publicerade den engelske prästen och nationalekonomen Thomas Robert Malthus essän On the principles of population där han redovisade att människans livsmedelstillgång är begränsad medan hennes fortplantningsförmåga är obegränsad. Slutsatsen blev, att människans utbredning, på samma sätt som varje annan population, styrs av tillgången på mat och vatten och att mänskligheten därför med nödvändighet går mot överbefolkning och hungersnöd. Den amerikanske professorn Jay Forrester sammanfattar sin syn på framtiden 1971: 15 Först möter vi ett världssystem där livskvaliteten avtar och befolkningen minskar därför att råvarutillgångarna är uttömda. Vi anar att systemet genom tekniska framsteg kan befrias från sitt beroende av råvaror, men då blir resultatet att en ännu värre kris utvecklas: den lavinartade miljöförstöringen. Om vi sedan förutsätter att även den kan hejdas, åstadkommer vi endast en outhärdlig trängsel, som sänker livskvaliteten därhän att befolkningstillväxten hejdas. I ett tredje försök att avlägsna trycket på systemet, eliminerar vi också trängseln och förutsätter att människorna på något sätt förmår anpassa sig psykologiskt till den höga befolkningstätheten. Men därmed ställs 13 Kapitel 2 Ekosfären 14 Enligt den idéehistoriska forskningen diskuterades växthuseffektens konsekvenser i England redan år Källa: Sten Högnäs ( ) Idéernas historia; Den moderna tiden I skriften World Dynamics 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 10

11 vi inför den sista och yttersta barriären, brist på föda. Varje försök att eliminera ett tryck inom systemet leder till uppkomsten av nya tryck. 16 Listan över olika domedagsscenarier kan göras lång. De har återkommit regelbundet i alla tider. Varningarna för en överdriven pessimism likaså: Tor Ragnar Gerholm ( ) skrev följande i boken Futurum Exaktum 1972: 17 Framtidsdebatten har spårat ur. Till en början fanns ett konstruktivt anslag: De ohyggliga framtidsvisionerna tecknades mot en bakgrund av optimism. Man ville skapa en opinion för korrektiva åtgärder. Åtgärder som skulle vrida utvecklingen i sundare banor och därigenom, det var hela tiden underförstått, bärga en ljusare och bättre framtid åt oss alla. Men inte nu längre. Den optimism trots allt, som ursprungligen fanns, har ersatts av nattsvart pessimism. Nu är det ingen hejd på eländet. Vi får höra om en oundviklig befolkningsexplosion med världsomfattande svält och ständigt växande gap mellan fattiga och rika folk som snart sagt naturnödvändiga påföljder. Det talas om sociala kriser, krig och revolutioner och om hur till tänderna rustade supermakter raglar mot den totala undergångens stup. Och även om dessa fasor till äventyrs skulle kunna uppskjutas ännu någon tid, så hotar andra, mindre dramatiska kanske, men minst lika motbjudande. Industrialiseringens välsignelser är, får vi nu höra, ingenting annat än ihåliga lögner. Välfärdssamhällets glimt av välstånd är, förkunnas det tvärsäkert, en galen episod i mänsklighetens historia. Snart har vi tömt jordens förråd av naturtillgångar och tvingas därmed tillbaka ner i agrarsamhällets gråa tristess och trådslitna armod. Försåvitt vi inte redan dessförinnan kvävts och förgiftats i vår skändande och sjuka miljö. Gerholm menar att pessimismen hotar att bli en självuppfyllande profetia vilken riskerar att leda till handlingsförlamning. Framtiden tillhör, som Den Stora Rorsmannen väl vet, alltid dem som tror på den. Dessbättre finns det hundratals miljoner människor världen över, som med förtröstan ser framtiden an. Går det verkligen att ignorera miljörörelsens varningar genom att hänvisa till att människan i alla tider återkommit till domedagstemat? Gränsar inte det till populism? Syftet är inte att nedvärdera eller förringa miljörörelsens argument. I likhet med miljörörelsens stora betydelse för saneringen av 1960 talets huvudlösa användning av miljögifter, har dagens diskussion om växthuseffektens konsekvenser och om sinande råvarutillgångar, en betydelsefull inverkan på den process, som formar de värderingar som påverkar den långsiktiga samhällsutvecklingen. Men det vore synnerligen oklokt att inte föra en balanserad diskussion. Idag ställs en, enligt miljörörelsen, överhettade marknadsekonomi mot en redan destabiliserad ekologi. Ett förnekande av växthuseffekten liknas vid dårskapen att förneka sambandet mellan rökning och lungcancer. Den marknadsekonomiska mognadsprocessen utpekas som den stora boven i dramat och lösningen anses vara att få människor att ändra sina värderingar och börja leva på ett annat sätt. Det man glömmer i sammanhanget är det faktum att det parallellt pågår en minst lika intensiv diskussion om framtidens arbetstillfällen i industriländerna. Vad människor ska leva av när alltfler arbetstillfällen exporteras till länder som Indien och Kina, eller hur man ska motivera att en indier eller en kines inte ska ha samma rätt till ekonomisk och social trygghet som en tysk eller en svensk. Har det inte alltid varit så att de marknadsekonomiska krafterna har motsatt sig miljörörelsens krav på ekologisk anpassning genom politiska utspel. Under 1960 talet 16 Källa: Tor Ragnar Gerholm ( ); Futurum exaktum (1972) 17 Förord 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 11

12 hotade pappersmassaindustrin att stänga verksamheten om giftutsläppen i sjöar och vattendrag stoppades. Jobben skulle försvinna och människor riskerade att få återvända till bostäder med stampat jordgolv och livnära sig på vatten, bröd och potatis. Vi bör i det längsta undvika en alltför stark polarisering mellan olika samhällsintressen eftersom den riskerar att blockera konstruktiva lösningar. Framtiden ligger sannolikt någonstans mellan dessa båda ytterligheter. Kjell Olof Feldt har sagt att om en regering ringer i den ekonomiska alarmklockan utan att ha några motåtgärder att redovisa gör det bara ont värre, 18 en slutsats som kan anses gälla för alla alarmklockor, även de ekologiska. Fruktan, hot eller ångest bör kanaliseras, visa på en möjlig lösning som skänker individen ett hopp, om än svagt. Risken är annars att alarmklockan hijackas, övertas och kanaliseras i en ovederhäftig riktning. Sambandet mellan en överbefolkad värld vars naturtillgångar håller på att ta slut och skyddandet av den egna nationens intressen kan alltför lätt omvandlas till politiska argument. Vi bör påminna oss att högerextrema budskap (återigen) har fått ett växande inflytande i Europeisk politik och att deras huvudbudskap är främlingsfientlighet och krav på nationellt återupprättande. 19 Många forskare hävdar att jorden är överbefolkad redan idag! Gotlands yta är ungefär tre miljarder kvadratmeter. 20 Världens befolkning uppgår idag till drygt sex miljarder och beräknas uppgå till nio miljarder innan befolkningstillväxten planar ut om några decennier. Det innebär att jordens nuvarande befolkning får plats på Gotland. Det blir ungefär två personer per kvadratmeter. I det perspektivet är jorden långt ifrån överbefolkad. Frågan är om inte känslan av överbefolkning är mer relaterad till persontransporternas förändring under 1900 talet. En resa mellan Stockholm och Göteborg, som tog drottning Kristina flera dygn att genomföra i mitten av 1600 talet med häst och vagn, går idag så snabbt att vi inte längre upplever landskapets och glesbygdens intensitet på samma sätt som tidigare. Vi flyger i jetplan eller reser med snabbtåg från en stadskärna till en annan, eller färdas i personbil utefter hårt trafikerade motorvägar. Upplevelsen av intensitet, av ständig rörelse, förstärker vårt intryck av trångboddhet. Vi får inte vara ifred någonstans, det är människor överallt, där vi befinner oss. Vi är tätorternas och städernas barn. Vi reser från stadskärna till stadskärna i överfulla flygplan och tåg eller längs hårt trafikerade vägar. Vi uppfattar världen som överbefolkad därför att vi förlorat så mycket av vår relation till jorden och skogen. Kommer Kyotoavtalet att lösa klimatfrågan? Kyotoavtalets intention 21, att år 2012 ha minskat utsläppen av koldioxid med fem procent, är på alla sätt hedervärt. Det finns för första gången en politisk ambition att reducera det årliga globala utsläppet av växthusgasen koldioxid, men frågan är om det inte är mer av ambition, ett försök att visa politisk handlingskraft, snarare än verklig realism. Von Wright 22 använder begreppet vanmaktens optimism; att industriländernas regeringar, ger till intet förpliktande försäkringar och utfästelser enskilt eller i grupp vars enda syfte är att lugna både dem själva och medborgarna, i en förhoppning om att det trots allt kan komma att ordna sig till slut. Och om det inte går bra, trots alla avtal och 18 Kjell-Olof Feldt ( ); Alla dessa dagar.. i regeringen ; Kapitel V Förnyelsens kval 19 Pim Fortuyns lista i Nederländerna, Alleanza Nazionale och Lega Nord i Italien, Sverigedemokraterna i Sverige, SVP/UDC (Folkpartiet) i Schweiz, DVU (Tyska folkunionen) och NPD i Tyskland, Front National i Frankrike, BVÖ och FPÖ (Frihetspartiet) i Österrike, Vlaams Belang och Front National i Belgien, British National Party i Storbritannien, Dansk Folkeparti i Danmark, Fremskrittspartiet i Norge, SNS (Slovakiska nationalpartiet i Slovakien, Samoobrona (Självförsvar) och LPR (Polska familjers liga) i Polen, Romania Mare (Storrumänien) i Rumänien, Ataka i Bulgarien. Källa: Fokus nummer 37, Gotland är Sveriges största ö med en yta på km 2 vilket motsvarar m 2 21 Ett internationellt avtal (undertecknades ursprungligen i Kyoto, Japan, 1997) som begränsar utsläppen av koldioxid och fem andra växthusgaser. Ursprungligen lovade 39 industriländer att gemensamt minska utsläppen med fem procent Georg Henrik von Wright ( ); Filosof och professor; Att förstå sin samtid; Kapitel: Om de yttersta tiderna 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 12

13 överenskommelser från konferenser och seminarier i etablerade kretsars regi, så gjorde i alla fall det etablerade samhället vad det kunde för att driva utvecklingen åt rätt håll. Återigen: det är inget fel på ambitionen i Kyotoavtalet! Det är själva utgångspunkten som leder till, en visserligen logisk, men felaktig slutsats. Kyotoavtalet syftar till att sänka det årliga utsläppet av koldioxid med fem procent år 2012 (avtalet säger inget om tiden efter 2012) istället för målsättningen att på kommersiella villkor, tillgodose världens energibehov på ett sådant sätt att de årliga utsläppen av koldioxid minskar med fem procent från och med år Det är i grunden två helt olika utgångspunkter, som visserligen leder fram till samma resultat: en sänkning av det globala utsläppet av koldioxid, men den största framtidsutmaningen är inte att minska utsläppen av koldioxid; utan att lösa den långsiktiga energiförsörjningen på ett kommersiellt acceptabelt sätt så att växthuseffekten kan stabiliseras. Genom energibesparingar och subventionerad energiproduktion? Växthuseffekten kommer inte att kunna stabiliseras med energibesparingar. Inte heller genom att tvinga fram nya energilösningar finansierade genom subventioner och straffbeskattning. Det krävs ett långsiktigt konsekvent utvecklingsarbete som sänker energikostnaden per kilowattimme och vars konsekvens leder till en stabilisering av växthuseffekten. Är detta en partinlaga till stöd för de multinationella olje- och elbolagen och en hyllning av de internationella energiföretagen som världens frälsare? Vår diskussion utgår från en grundläggande värdeteori; att energi- och kostnadsbegreppet är de fundament omkring vilka det marknadsekonomiska systemets ekonomiska och sociala välstånd genereras. Således är det ingen partinlaga till förmån för de multinationella olje- och elföretagen. Samhället bör istället överväga ett överföra äganderätten av energibolagen till allmänintresset, i syfte att maximera energiproduktionen och minimera vinstintresset. Det finns en inbyggd motsägelse i att använda företagsekonomiska styrmekanismer på något så grundläggande som samhällets energiförsörjning. Finns det något positivt med dagens miljökatastrofism? Det globala miljöhotet kan komma att förena människor över nationsgränserna, påskynda det geografiska rummets upplösning och därmed förstärka marknadsekonomins mognadsprocess. Till skillnad från det kalla krigets hotbild, eller den religiösa hotbilden Islam vs Västerlandet, utgår den globala hotbilden mot miljön inte från någon geografisk definition utan drabbar alla lika, oavsett om individen är kines, afrikan, italienare eller eskimå. Hotbilden har denna gång ingen primär geografisk anknytning utan riktas mot alla individer, utan undantag, vilket kan komma att understödja den transnationella individens mognadsprocess. Tvingas miljörörelsen, mer eller mindre ofrivilligt, använda kraftuttryck för att göra sin röst hörd i dagens massmediala konsumtionssamhälle? Det går, i likhet med den upphetsade miljödebatten under 1960 talet, att förstå miljörörelsens utgångspunkt, utifrån det faktum att det är svårt att nå fram med ett budskap utan att använda drastiska miljökonsekvensbeskrivningar. Men parallellt med denna väckarklocka måste det föras en sansad diskussion som balanserar ekologiska och marknadsekonomiska intressen. Miljörörelsens politiska utspel riskerar paradoxalt nog att minska utrymmet för miljöpolitiska åtgärder eftersom en högkostnadsenergipolitik riskerar att bromsa rummets ekonomiska och sociala tillväxt. Det krävs ett ekonomiskt utrymme för att 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 13

14 genomföra sociala reformer och värna miljön. Därför ligger det i alla individers intresse att bedriva en långsiktig ekonomisk politik som ger ett ekonomiskt utrymme som kan användas för samhällets bästa. Men vad är samhällets bästa? Miljörörelsen hävdar att dagens ekonomiska och sociala välfärd finansieras med ekologiska lån som förr eller senare måste återbetalas, av framtida generationer, med ränta! Om egenintresset tillåts verka enbart utifrån en lägre kostnad, vad är det då som hindrar att en industri använder farliga, billiga kemikalier istället för dyrare miljövänliga? Att, som Barry Commoner uttrycker det, produktionssystemen som helhet lånar av ekosystemen och ådrar sig en skuld till naturen i form av föroreningar som betyder en direkt besparing för producenten. 23 Är inte växthuseffekten ett tydligt exempel på hur ett sekels kortsiktiga vinstintressen omvandlats till ett ekologiskt lån vars skuld våra barn och barnbarn kommer att tvingas amortera av? Det finns alltid en risk att egenintresset, medvetet eller omedvetet, tar ett eller flera ekologiska lån i syfte att öka den kortsiktiga vinsten, vilka därmed leder till en ekologisk skuld som får återbetalas av framtidens generationer. Allmänintresset bör ständigt vara vaksam mot ekologiska lån, eftersom allmänintresset alltid är den största förloraren. Det är allmänintressets viktigaste auktoritet, det politiska systemet, som i första hand måste övervaka och beivra egenintressets ekologiska lån. Men det vore olyckligt, eller direkt förödande, att utmåla egenintressets och det marknadsekonomiska systemets ständiga strävan att sänka enhetskostnaden som den primära orsaken till dagens växthuseffekt. Det vore att kasta ut barnet med badvattnet, vilket endast skulle förvärra situationen ytterligare. Barry Commoner skriver vidare att Miljökrisen är det dystra beviset för att ett lömskt bedrägeri ligger dolt i det moderna tekniskt avancerade samhällets prisade produktivitet och välstånd. Välståndet har vunnits genom en snabb och kortsiktig exploatering av miljösystemet, men det är en process som blint har samlat på sig en skuld till naturen (i form av miljöförstörelse i utvecklade länder och befolkningstryck i u-länder) en skuld som är så stor och så total att den i nästa generation, om den förblir obetald, kan sopa undan allt det välstånd den hjälpt oss att skapa. Det finns ingen balans mellan debet och kredit i det moderna samhällets kassaböcker. Till stor del omedvetet har världens folk utsatts för ett gigantiskt självbedrägeri. Att miljöföroreningarna snabbt förvärras är ett tecken som varskor oss om att bubblan håller på att brista, att världen redan är bankrutt när den globala skulden förfaller till betalning. 24 Men Barry Commoner understryker också att för att kunna lösa miljökrisen måste vi slutligen också avstå från lyxen att tolerera fattigdom, rasdiskriminering och krig dvs. att ett fortsatt miljöarbete förutsätter politisk och ekonomisk stabilitet. Han skriver vidare att När nu räkningen för miljöskulden presenteras har valmöjligheterna reducerats till två: antingen en rationell, social organisation av användning och fördelning av jordens resurser, eller ett nytt barbari. 25 Det är inte en fråga om det ena eller det andra, utan om både och. Det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess måste fortskrida parallellt med att växthuseffekten och andra ekologiska skulder amorteras av. Svaret vi söker finns i helheten, vår förmåga att förstå och balansera rummets ekonomiska och sociala tillväxt med andra samhällsintressen. 23 Barry Commoner ( ); Cirkeln sluter sig (1971); Kapitel 12 Ekologins ekonomiska betydelse 24 Barry Commoner ( ); Cirkeln sluter sig (1971); Kapitel 13 Cirkeln som sluter sig 25 Barry Commoner ( ); Cirkeln sluter sig (1971); Kapitel 13 Cirkeln som sluter sig 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 14

15 Lever vi inte redan idag långt över de tillgångar vår planet klarar av att producera? Miljörörelsen hävdar att människans håller på att förbruka jordens samlade resurser i ett allt intensivare tempo vilket leder till att naturresurserna tar slut; att det kommer att behövas minst två jordklot 26 i framtiden för att kunna försörja världens växande befolkning. Det råder ingen tvekan om att det finns många stora framtidsfrågor som bör diskuteras och som ställer krav på handfasta åtgärdsprogram. Växthuseffekten, arter som hotas av utrotning, utfiskning och föroreningar i världshaven, skövlandet av de tropiska ekosystemen, svälten i tredje världen; listan kan göras lång. Men det finns ingen absolut motsättning mellan det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess och en förbättrad ekologisk balans. Erfarenheten visar att ekonomisk och social tillväxt ger en bättre garanti för ekologisk balans, än ekonomisk och social tillbakagång. Det går inte att hejda det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess utan att samtidigt ta stora politiska risker. Ett nolltillväxtsamhälle, hur angeläget miljörörelsen än tycker att det är, är omöjligt att implementera utan risk för omfattande ekonomisk och social oro. Ingen politiker kan garantera den politiska stabiliteten vid en omfattande och genomgripande inbromsning av den marknadsekonomiska mognadsprocessen. Det som krävs på lång sikt är en förändrad inställning till det marknadsekonomiska systemets grundförutsättningar. Vår gemensamma definition (eller uppfattning) av äganderätten, kapitalet och kostnadsbegreppet måste revideras i grunden och det låter sig helt enkelt inte göras utan ett omfattande arbete, sannolikt under femtio - etthundra år. Det bästa vi kan göra i rådande stund är att förvalta den marknadsekonomiska utvecklingen på ett klokt sätt samtidigt som vi inleder arbetet med att finna formerna på den struktur post ultimus 27 som någon gång i framtiden ersätter dagens marknadsekonomiska system. Människans historia visar med all tydlighet, att ett samhälle i ekonomisk och social kräftgång är så instabilt, och medför så stora risker, att det helt enkelt inte är ett trovärdigt framtidsalternativ. Dudley Dillard professor i Ekonomi vid University of Maryland 28 Erfarenheterna från mellankrigstiden utgör ett dramatiskt exempel på att en marknadsekonomi inte kan stå stilla och ändå blomstra. Den måste antingen växa eller stagnera. Den amerikanska marknadsekonomin växte under tjugotalet och stagnerade under trettiotalet. Vad kan vi, som privatpersoner, göra för att säkerställa en fortsatt god miljö? Och hur bör vi resonera avseende miljöfrågorna kontra ekonomisk och social utveckling? Vad är viktigast, eller på vilket sätt bör dessa begrepp relateras till varandra? Det finns en påtaglig risk att dagens katastrofscenarier slutligen leder till en kraftigt förenklad politisk kanalisering, där individen uppmanas att lösa växthuseffekten genom besparingsåtgärder som att släcka glödlampor, åka kollektivt och stänga av alla elektriska stand-by funktioner under natten, vilket vore olyckligt med hänsyn till våra barn och våra barnbarns ekonomiska och sociala framtid. Det går varken att energispara fram marknadsekonomisk tillväxt eller att hejda växthuseffekten med energibesparingsåtgärder!! Det är snarast ett desperat önsketänkande i syfte att kanalisera medborgarnas ångest inför en möjlig miljökatastrof. Låt oss ta ett exempel: 26 I den uppmärksammade svenska SVT dokumentärserien Planeten från 2006 redovisas att det kommer att behövas fem jordklot för att försörja världens befolkning bara inom några decennier. 27 Det ekonomiska system som, enligt den ekonomiska energiteorin, någon gång i framtiden ersätter marknadsekonomin. 28 Dudley Dillard; Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia; 1967; Kapitel 31 Tillväxt och stagnation inom den amerikanska ekonomin under mellankrigstiden: 1920-talet, högkonjunkturens årtionde 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 15

16 En svensk välisolerat normalvilla på 120 m 2, förbrukar vid en utomhustemperatur på plus 0 5 grader Celsius, ungefär kwh per dygn. 29 Varav hushållselen; tvättmaskin, belysning, matlagning, diskmaskin etc. står för ungefär kwh per dygn 30. Av hushållselen står tvättmaskinen, diskmaskinen och matlagning för den största andelen. Utifrån detta enkla resonemang kan vem som helst förstå att det är omöjligt för individen att spara samhället ut ur en energikris genom att släcka lampor och stänga av stand-by funktionen på elektriska apparater. De besparingsåtgärder som det etablerade samhället, med viss periodicitet lyfter fram som den slutliga energilösningen, är ingenting annat än ett sätt för politiker och makthavare att kanalisera den allmänna frustration som uppstår efter en tids miljökatastrofism. Det är helt uteslutet att energispara världen ur den energikris som nu står för dörren. Vi löser inte växthuseffekten genom att släcka några glödlampor. Den som påstår det är endera genuint okunnig eller ljuger medvetet. Är dessa frågor så komplicerade att de helt bör överlåtas till experter? Miljödiskussionen under talet lärde oss att inte överlåta avgörande samhällsbeslut till en liten grupp av likasinnade experter. I dagens samhälle, med en allmänt högre utbildningsnivå, finns det än mindre anledning att överlåta besluten till ett fåtal experter; tvärtom bör allmänintresset på alla sätt stimuleras till att medverka i beslutsprocessen talets miljögiftförespråkare, som fanns på nästan alla nivåer av samhälleliten, framstår idag, i perspektivet av den utveckling vi haft sedan dess, som en viktig varningsklocka. Den fördelningspolitiska utmaningen Varför är den fördelningspolitiska frågeställningen viktig? Efter andra världskriget, när stora delar av den industrialiserade världen låg i spillror, fanns ett uppdämt behov, som genom en snabbt sjunkande enhetskostnad skapade en stor efterfrågan. Situationen var unik, eftersom det fanns en allmänt hög teknikkunskap redan före andra världskriget, en teknik som förfinades under kriget, och som kunde appliceras på ett samhälle i ruiner. Ekonomiskt befann sig den industrialiserade världen, efter andra världskriget, i en tillväxtsituation som den inte upplevt sedan den industriella revolutionen. Marknaden och den ekonomiska tillväxtpotentialen var obegränsad och en allt större andel av befolkningen engagerades i produktionen av varor och tjänster. Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden och den offentliga sektorns utbyggnad blev en konsekvens av den ekonomiska situationen. Dessutom hade det politiska och marknadsekonomiska systemet en tydligare, men framför allt enhetligare, geografisk inramning ända fram till senare delen av 1900 talet. Det ekonomiska och sociala välståndet producerades och fördelades huvudsakligen med stöd av, och inom, det geografiska rummets politiska system. Idag, när den marknadsekonomiska mognadsprocessen, i allt snabbare tempo, nedmonterar det geografiska rummets fördelningspolitiska förutsättningar, kommer allmänintresset, representerat av de politiska systemen, i ett underläge. De traditionella fördelningspolitiska verktygen fungerar allt sämre allteftersom det traditionella geografiska rummet, går mot en upplösning. Politiska uttalanden som att det som är bra för näringslivet, är bra för nationen blir allt mindre självklara, när antalet anställda minskar i den traditionella basindustrin samtidigt som ägarnas relation till det geografiska rummet blir allt otydligare. Riskerar bristen på effektiva fördelningspolitiska verktyg att leda till samhällskonflikter? 29 En svensk normalvilla i Mellansverige förbrukar kwh per år 30 En svensk normallägenhet i Mellansverige förbrukar kwh per år by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 16

17 Det finns en risk att växande motsättningar mellan olika samhällsintressen kan komma att försvaga eller blockera den marknadsekonomiska mognadsprocessen. Det är inte entydigt hur, eller på vilket sätt, den genomsnittliga arbetsveckans förkortning, muskelkraftens avtagande värdeskapande förmåga, den solidariska lönepolitiken, tjänsteeffektens 31 kostnadsökningar och skattebasens inskränkning; relateras till de fördelningspolitiska strukturerna. Konstruktionen av ett fördelningspolitiskt ramverk som garanterar det civiliserade samhällets fortskridande, utan att underminera den marknadsekonomiska mognadsprocessen, är en av framtidens största politiska utmaningar. Går det att förtydliga de växande motsättningarna? Om vi tänker oss ett rum där den genomsnittliga arbetsveckan halveras, från dagens 38,8 timmar till 19,4 timmar, så kommer behovet av olika yrkesgrupper att förändras. Allteftersom rummets energikvot stiger, och den genomsnittliga arbetsveckan sänks 32 (vi förutsätter här att rummet solidariskt sänker den genomsnittliga arbetsveckan för samtliga medborgare) minskar behovet av arbetskraft inom de yrkesgrupper där muskelkraften kan ersättas med andra energikällor, samtidigt som behovet inom andra yrkesgrupper, som vård och omsorg, ökar eftersom tjänsten till så stor del består av mänskliga relationer, och att vård och omsorg fortsatt behöver resurser tjugofyra timmar per dygn. 33 Det kommer att behövas dubbelt så många läkare, dubbelt så många sjuksköterskor, dubbelt så många poliser, dubbelt så många brandmän osv. enbart i syfte att upprätthålla nuvarande servicenivå 34, till skillnad från den traditionella basindustrin där en fortlöpande övergång till andra energikällor sannolikt kommer att leda till en halvering av antalet montörer vid Volvos eller Saabs löpande band. Parallellt eller samtidigt, när rummets kostnader för läkare, sjuksköterskor, poliser och brandmän fördubblas, halveras (eller åtminstone kraftigt reduceras) således skattebasen inom de samhällssektorer där potentialen i enhetskostnadens sänkning, och därmed det ekonomiska och sociala utrymmet, är som störst; i vårt exempel genom att antalet montörer vid Volvos och Saabs löpande band minskar. Det uppstår således en dubbel förskjutning av rummets samlade resurser genom att kostnaden för muskelkraft ökar kraftigt inom tjänstesektorn, samtidigt som finansieringsunderlaget för nämnda muskelkraft reduceras. I praktiken blir den traditionella skattebasen, som till stor del utgår från beskattning av muskelkraft, alltmer underminerad, allteftersom rummets energikvot stiger (och muskelkraft avvecklas). 31 Den smygande effekt som uppstår när personalintensiva samhällssektorer utsätts för ett generellt hårdare direkt kostnadstryck därför att endast en mindre del av muskelkraften kan ersättas med andra energikällor. Resultatet blir ett ständigt högre produktivitetstryck på den enskilda medarbetaren som tvingas öka sin produktivitet och/eller sänka sin ekonomiska ersättning. Jmf Ordlistan: Baumolska kostnadssjukan. 32 Det pågår en ständigt smygande arbetstidsförkortning som inte är lika tydlig som den genomsnittliga arbetsveckan, men som ger samma effekt. Johan Norberg; Till världskapitalismens försvar; 2001 Den tid vi alla arbetar har minskat i takt med ökat välstånd, helt enkelt därför att vi tack vare tillväxten kan om vi vill arbeta mindre för samma betalning. Jämfört med föräldragenerationen kommer de flesta av dagens anställda till arbetet senare, går hem tidigare, har längre lunch- och kafferaster, längre semester och fler helgdagar. Enligt amerikansk statistik är arbetstiden i dag ungefär hälften av vad den var för hundra år sedan, och har minskat tio procent bara sedan 1973, motsvarande 23 dagar om året. I genomsnitt har amerikanska arbetare fått fem extra år av vaken fritid sedan Det beror också på att vi börjar arbeta senare i livet, pensionerar oss tidigare och lever längre hade en västerländsk arbetare två timmar ledigt för varje arbetad timme, utslaget över hela livet, 1950 hade den fördubblats till fyra timmar ledigt, för att återigen fördubblas till ca åtta timmar ledigt per arbetad timme i dag. Den ekonomiska utvecklingen, delvis beroende på att vi genom handel kan specialisera oss, gör att vi har kunnat minska vår arbetstid betydligt, och höja vår materiella standard. Vi har aldrig förtjänat vårt uppehälle på kortare tid än idag. 33 En konsekvens som i den ekonomiska energiteorin beskrivs som tjänsteeffekten. 34 Läsaren inser att tjänsteeffektens (fördelningspolitiska) konsekvenser fortlöpande måste pareras allteftersom den genomsnittliga arbetsveckan sänks. I marknadsekonomins utopi kommer det att behövas oändligt många läkare, oändligt många sjuksköterskor, oändligt många poliser och oändligt många brandmän för att upprätthålla nuvarande servicenivå, samtidigt som alla varor saknar kostnad och är gratis. I sanning en helt omöjlig situation by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 17

18 En underminering som förstärks av den solidariska lönepolitiken när läkarnas, sjuksköterskornas, polisernas och brandmännens högre ekonomiska ersättning finansieras med motsvarande lägre ekonomisk ersättning till montörer och ingenjörer inom basindustrin. Paradoxalt nog kan de politiska systemen komma att överge den skattefinansierade fördelningspolitiken eftersom de fördelningspolitiska medlen från ett växande skattetryck stabiliseras eller rent av minskar. 35 Det går helt enkelt inte att höja skatten hur mycket som helst, varför skatteuttaget istället kan komma att sänkas, i en förhoppning att de fria marknadskrafterna, på något sätt, ska lösa fördelningsproblemet. Kan det vara så att samhällsutvecklingen har nått fram till vägs ände; att samhällets ekonomiska och sociala välstånd har nått en slutpunkt; att en fördubbling av kostnaderna för läkare, sjuksköterskor, poliser och brandmän, samtidigt som skattebasen minskar, helt enkelt inte är genomförbar? Svaret på den frågan formuleras bäst genom den motfråga som redovisas i Samtal i Hagaparken 36 ; Per Anders Fogelströms beskrivning av Sverige och Stockholm vid tiden före förra sekelskiftet 37, med utbredd fattigdom, sjuttiotvåtimmars arbetsvecka och orealistiska framtidsdrömmar, borde stämma till eftertanke idag. Om August Palm och Hjalmar Branting hade hävdat den ekonomiska energiteorins slutsatser; att det var möjligt att höja den allmänna välfärden samtidigt som den genomsnittliga arbetsveckan sänktes från 72 till 38,8 timmar, hade konservativa krafter alldeles säkert använt det som ett argument, att förskjuta tidpunkten för införandet av den allmänna rösträtten. Det var lika omöjligt att sänka den genomsnittliga veckoarbetstiden från 72 timmar år 1880 till 38,8 timmar år 2004 som det blir att sänka den genomsnittliga veckoarbetstiden till 19,4 timmar i framtiden. Den marknadsekonomiska mognadsprocessen kommer, förr eller senare, frivilligt eller under tvång, att anpassa fördelningspolitiken och reformera den genomsnittliga veckoarbetstiden. Vad är det för skillnad mellan en aktiv och en passiv fördelningspolitik? En kontinuerlig sänkning av rummets enhetskostnad, genom en konsekvent övergång från muskelkraft till andra energikällor leder till ett ekonomisk och social utrymme, att fördela mellan ett fåtal eller ett flertal. Det är denna fördelning av rummets samlade ekonomiska och sociala utrymme som i dagligt tal beskrivs som fördelningspolitik, och som kan indelas i en passiv fördelningspolitik; transfereringar av rummets ekonomiska och sociala välstånd huvudsakligen genom skatter/avgifter samt bidrag/subventioner och en aktiv fördelningspolitik; som utgår från marknadskrafternas förmåga att fördela rummets ekonomiska och sociala välstånd. Syftet, både med den passiva och den aktiva fördelningspolitiken, är att fördela rummets ekonomiska och sociala utrymme till en bredare allmänhet. Pensioner, studiebidrag, försvarsmakten och offentlig vård är exempel på passiv fördelningspolitik, medan servicenäringar som caféer och restauranger är exempel på aktiv fördelningspolitik. Har de arbetstagare rätt som hävdar att högre tjänstemän och kapitalägarna i praktiken stjäl pengar från företag och organisationer? 35 Det kan tyckas som att skattebasen växer när antalet läkare, sjuksköterskor, poliser och brandmän fördubblas, men det resonemanget leder till ett cirkelbevis, eftersom en skattefinansierad verksamhet omöjligt kan finansiera sig själv genom egna skatteuttag. 36 Kapitel: Arbete, sysselsättning, konkurrens och fritid 37 Per Anders Fogelström ( ); Barn av sin stad 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 18

19 Äganderättens suveränitet hyllas och försvaras av kapitalets företrädare som den marknadsekonomiska mognadsprocessens enda garant. Det hävdas, att en inskränkning av äganderättens absoluta suveränitet underminerar den marknadsekonomiska mognadsprocessen och därmed rummets möjlighet att upprätthålla ett ekonomiskt och socialt välstånd. Det anses därmed som en moralisk självklarhet att försvara den starkes rätt över den svage. Den individ som, på ett lagligt sätt, lyckas förskansa sig en allt större andel av rummets samlade ekonomiska och sociala utrymme, främjar rummets utveckling, eftersom individens välstånd förväntas spilla över till samtliga medborgare. Det talas om nedsippringseffekten 38 eller hästskitsteorin. På motsvarande sätt hyllar och försvarar socialismens företrädare rummets framåtskridande genom att hävda muskelkraftens absoluta suveränitet. Om det inte finns murare och snickare som med sina händer bygger kapitalägarens kontorsbyggnader skulle rummet aldrig kunna utveckla ett ekonomiskt och socialt välstånd. Två utgångspunkter som, var för sig, kan försvaras och motiveras, men som i ett övergripande resonemang förblir oförenliga. Om vi stannar upp och analyserar dem djupare ska vi finna att båda utgångspunkterna är korrekta och felaktiga på samma gång. Både kapitalet och muskelkraften är nödvändiga redskap för ekonomisk och social utveckling. Men ingen av dem kan hävda en absolut suveränitet eftersom de båda står i ett beroendeförhållande till varandra. Äganderätten är egentligen orelevant i studiet av marknadsekonomin, annat än som en högre eller lägre motivationsfaktor. Det marknadsekonomiska systemet drivs framåt av egenintresset och balanseras av allmänintresset. 39 Det enda som i längden motiverar egenintressets förmåner är dess förmåga att försvara allmänintresset. När kapitalägarens egenintresse inte länge kan försvara och tillgodose allmänintressets behov och önskemål, har kapitalägaren inte länge något existensberättigande. Dessutom är inte äganderätten så suverän som kapitalägaren gärna låter påskina. I själva verket har den suveräna äganderätten varit mer eller mindre beskuren i alla tider, ett faktum som redovisats flera gånger i den ekonomiska litteraturen men som ständigt faller i glömska. Gunnar Adler-Karlsson ( ); Funktionssocialism (1967) 40 Östen Undéns 41 insats var att han klargjorde att äganderättsbegreppet inte är odelbart utan att det tvärtom rymmer ett flertal olika ägarefunktioner, vilka kan skiljas från varann. Ägande, Ä, innebär så att säga inte bara ägande i allmänhet, utan rymmer funktionerna a, b, c osv. eller, uttryckt på ännu ett sätt, Ä = a+b+c +n. Konsekvensen av detta sätt att resonera är att det inte blir nödvändigt att genomföra en fullständig socialisering för att uppnå de socialistiska målen. Det kan vara tillräckligt, och även ekonomiskt fördelaktigt, att socialisera endast vissa av äganderättens funktioner, exempelvis a och b men inte c. Låt oss illustrera detta med ett exempel. Vi kan välja att studera en fastighetsägare. Vad innebär ett sådant ägande i ett samhälle med obegränsad äganderätt? Det betyder bland annat a) att ägaren kan föredra att själv bo i huset b) att han kan hyra ut det till det pris han själv bestämmer och därmed erhålla en kontantinkomst c) att han kan använda denna inkomst på det sätt han själv bestämmer d) att han kan riva huset och bygga ett nytt e) att han kan vräka hyresgästen när kontraktstiden gått ut f) att han kan sälja huset g) att han kan placera pengarna utomlands, där han får större ränta på dem. 38 Idén att när det rika får en större del av den ekonomiska kakan så får de fattiga också mer att äta. 39 Samtal i Hagaparken; Egenintresse vs allmänintresse 40 Kapitel 1, Sverige som utgångspunkt 41 Östen Undén ( ); jurist, socialdemokratisk politiker, utrikesminister 2007 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 19

20 Doktrinära socialister och kommunister anser nu att alla dessa funktioner måste socialiseras i ett enda drag genom att äganderätten till fastigheterna överförs till samhället. I stället för att handla på detta sätt har vi i Sverige reglerat vissa av de nämnda funktionerna för att uppmuntra ett socialt och vad som anses vara ett osocialt utnyttjande av äganderätten. Husägaren kan exempelvis hyra ut huset eller själv bebo det. Men han kan inte ta ut vilken hyra han vill, eftersom hyran delvis är reglerad av staten. Han kan inte använda vinsten av huset på vilket sätt han önskar, eftersom han måste betala en ordentlig summa av den i form av skatt. Ägaren kan vidare inte riva och bygga nytt som det behagar honom. Detta kräver tillstånd, som erhålls endast under särskilda förutsättningar. Husägaren kan vanligen inte göra sig av med en skötsam hyresgäst när kontraktet går ut, därför att vi anser att den boende skall ha ett visst besittningsskydd till sin lägenhet. Ägaren kan sälja sitt hus när han önskar men han kan inte placera pengarna utomlands utan tillstånd av berörda samhällsorgan. Det man bör lägga märke till, i denna och i andra beskrivningar, är det faktum att samhället inte ger äganderätten en oreserverad suveränitet. Alldeles oavsett hur dessa reservationer är utformade, säger själva reservationen i sig, något om vår uppfattning om rättigheten till det ekonomiska och sociala utrymme den sänkta enhetskostnaden producerar. Det finns en allmän, historiskt betingad, konvention som (överhuvudtaget) tillåter (och accepterar) en reglering av äganderättens princip, vilken visas tydligt i ovanstående beskrivning av funktionssocialismen. Rummets ekonomiska och sociala utrymme har aldrig varit och är inte suveränt förknippat med äganderätten. En fastighetsägare kan inte använda vinsten på vilket sätt hon önskar, ägaren kan inte riva och bygga nytt som hon behagar osv. vilket är exempel på accepterade inskränkningar, konventioner, i äganderättens princip. Ur ett samhällsperspektiv har gränsdragningen skett på ett sådant sätt att egenintressets drivkraft har kunnat upprätthållas, eller som Eli Heckscher en gång utryckte det; genom en inkomstfördelning så jämn som den kan åstadkommas, utan att skada de rikedomsbildande krafterna. 42 Egenintresset är en fortsatt grundförutsättning för den marknadsekonomiska mognadsprocessen men det finns ingen absolut (eller ens nödvändig) relation mellan egenintresset och den privata kapitalägaren. Det enda som motiverar den privata kapitalägarens rätt till avkastning är det privata kapitalets (historiskt) överlägsna förmåga att tillgodose allmänintresset. Den klassiska frågan vem eller vad som egentligen frambringar och därmed har rätt till det värde produktionsprocessen skapar kvarstår. Svaret måste fortsatt bli, i linje med Eli Heckschers definition, att det värde som skapas i produktionsprocessen tillhör allmänintresset, men att kapitalägaren bör erhålla någon form av finding fee 43. Rummets fördelningspolitik utgår från den grundläggande principen att äganderätten inte är suverän, med den skillnaden att en konservativ politik i större omfattning fördelar rummets ekonomiska och sociala utrymme genom en aktiv fördelningspolitik (marknadskrafterna) medan en socialistisk politik i större omfattning fördelar rummets ekonomiska och sociala utrymme genom en passiv fördelningspolitik (över skatter och avgifter). Det är således gradskillnader mellan den passiva och aktiva fördelningspolitiken som skiljer de politiska inriktningarna; den grundläggande principen att äganderättens suveränitet är delbar, återfinns inom alla politiska åskådningar. Går det verkligen att jämföra en hårt arbetande egenföretagare inom servicenäringen med statlig bidragspolitik!! 42 Eli Heckscher ( ), Gammal och ny ekonomisk liberalism; Källa: Leif Lewin ( ), Planhushållningsdebatten; Kapitel 1, Harmonilära och ödestro 43 Normalt den ersättning som utfaller till den som införskaffar en ny kund/affär. I vår redovisning avses den ersättning som utfaller till det egenintresse som sänker rummets enhetskostnad by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 20