MANUEL. månar mångfalden NY DIREKTOR BÖRJAR TILL HÖSTEN UNG INSPIRATION FÖR MISSION I EGYPTEN VÄGEN TILLBAKA TILL MENINGSFULLT LIV

Transkript

1 Pingst.se NR n NYHETER n REPORTAGE n UNDERVISNING n RECENSIONER n KRÖNIKOR n FOLK 2 JUNI 2014 NY DIREKTOR BÖRJAR TILL HÖSTEN UNG INSPIRATION FÖR MISSION I EGYPTEN VÄGEN TILLBAKA TILL MENINGSFULLT LIV MANUEL månar mångfalden RÅDSLAG MED FOKUS PÅ FRAMTIDEN LÖFTET OM ANDEN GÄLLER DIG

2 LEDARE Pingst.se MEDLEMSTIDNING FÖR PINGSTRÖRELSEN REDAKTION Ansv. utgivare Redaktör Layout Medarbetare Pelle Hörnmark Ulrika Ramstrand Pierre Eriksson Kerstin Klason Daniel Röjås Gabriella Mellergårdh Robert Granlöf Maria Levander Elisabeth Hammarberg Noomi Lind Mikael Stjernberg Johan Hesselstrand Daniel Alm Omslagsbild Ulrika Ramstrand Redaktionsråd Ulrika Wadskog Maria Levander Noomi Lind Mattias Celinder Roger Svanell KONTAKTA OSS Växel Redaktör E-post Webbplats Postadress pingst.se Pingst fria församlingar i samverkan Pingst.se Box Bromma Besöksadress Gustavslundsvägen Bromma Tryckeri V-TAB, Västerås Produktion Pingst fria församlingar i samverkan ANNONSER För annonsering i tidningen kontakta Ulrika Ramstrand eller Magnus Wahlström magnus.wahlstrom@pingst.se ADRESSÄNDRING Alla eventuella adressändringar lämnas till din församling. Församlingar som har frågor kan vända sig till: E-post info@pingst.se Pingst.se ges ut av Sveriges pingstförsamlingar genom riksföreningen Pingst fria församlingar i samverkan Framtiden Vid vårt senaste Rådslag pratade vi om framtiden för pingstförsamlingarnas gemensamma arbete. Att nu och då ägna sig åt framtiden är inspirerande och nödvändigt. Utan vision blir folket tygellöst, säger Ordspråksboken. Det betyder att utan en framtidstanke är det svårt att hitta motivation och styrning i det vi gör i dag, man går lätt vilse. Det är naturligtvis en mängd saker vi inte kan veta om morgondagen. Sidas överraskande beslut om PMU denna vår är ett sånt exempel. Men Corrie Ten Boom, en ung kvinna och författare som har skrivit om sin familjs motståndskamp under Andra världskriget, skriver i en orolig och utmanande tid att man behöver inte vara orolig för en okänd framtid om man har en känd Gud. På Rådslaget gjorde vi några enkla värderingsövningar för att lyssna till församlingarnas representanter. Slutsatserna är att församlingarna önskar att Pingst fortsätter vara mer präglat av entreprenörskap än förvaltarskap, att initiativkraften är viktig och att vi har ett stort samhällsengagemang. Det blev också tydligt att vi aktivt bör arbeta med en kultur som undanröjer hinder för unga och kvinnor att utvecklas. Vår osynliga norm verkar vara begränsande för att nå vår fulla potential som rörelse. JAG TOG VID RÅDSLAGET tillfället att ge fyra framtidsutmaningar; Stora städer, Onådda folk, Församlingsplantering och Socialt engagemang. Vi skapade vår gemensamma organisation för att nå världen med evangelium i ord och handling. Vi behöver ständigt påminna oss om detta. Risken är att vi blir alltför inåtvända och fastnar i ändlösa samtal om strukturer och organisation. VÄRLDEN ÄR I FÖRÄNDRING. Dramatiken i Ukraina, Nordafrika och Syrien, en allt yngre befolkning, stora städer som blir allt större, teknikutveckling som skapar nya möjligheter, en skapelse som håller på att gå sönder, en tilltagande främlingsfientlighet i Europa och en globalisering som kryper allt närmare det lokala. Nästan hälften av världens folkgrupper har ännu inte nåtts av evangelium, ca 2,7 miljarder av jordens 7 miljarder, och 35 stora folkgrupper (över en miljon) kan inte läsa Bibeln på sitt eget språk. Vi blir ständigt påminda om barnarbetare som lever under slavliknande förhållande, familjer som bor på soptippar och storstädernas växande slum. Orättvisor, extrem fattigdom, förföljda bröder och systrar. Stora behov som berör oss, stör oss och utmanar oss. DET ÄR VÄL FÖR DETTA Pingst blev till, eller? Vi fortsätter framtidssamtalet på Nyhem och Lappis, i seminarier och i korvkön. Trevlig sommar! PELLE HÖRNMARK Föreståndare i Pingst fria församlingar i samverkan 2

3 6 Framtiden i sikte Årets Rådslag dominerades av frågor kring vad Pingst som organisation ska göra och vara i framtiden. Ombuden fick bland annat chansen att tycka till på samtalstorget. INNEHÅLL Hjärta för det sociala Den 1 augusti tillträder Kerstin Eriksson tjänsten som ny verksamhetsledare för Pingst Socialt. Hon, som tidigare bland annat varit LPchef, ser fram emot uppdraget och utmaningen som väntar. Meningsfullt jobb Madeleine Hansson blir i början av hösten ny direktor för Pingst. Efter många år i affärsvärlden ser hon nu fram emot att få jobba i en verksamhet, som både personalen och hon brinner för. Ta vara på sin broder Hur ska det bli för våra partners? Och för alla dem ute i världen som på olika sätt omfattas av våra gemensamma projekt? Det var frågor som surrade i luften här på vårt storkontor i Alvik när beslutet som Sida fattat om att inte längre låta PMU vara ramorganisation blev känt. Jag slogs av att oron framför allt handlade om hur effekten skulle bli i PMU:s alla samarbetsländer, trots att beslutet, om det blivit så drastiskt som först sades, hade lett till omfattande förändringar här också. Jag tänker att det fokuset måste bero på att PMU:s dna framför allt handlar om hjärta, uppdrag och om att ta vara på sin broder. Läs mer om PMU och Sida-bidrag på uppslag Även här på hemmaplan finns det de som mår väl av andras stöd. Jag tänker inte minst på människor, som av olika skäl hamnat långt från arbetsmarknaden, och där vägen tillbaka inte bara är lång utan också mycket krokig. Och då blir jag så glad av att ta del av några exempel på hur kyrka och samhälle kan samverka för att förändra människors livsvillkor till det bättre. I den här tidningen finns två exempel på sådana arbeten, ett i Nässjö och ett i Linköping, se sidorna 16 till 21. Hjärtat, uppdraget och viljan att ta vara på sin broder finns i pingstförsamlingarnas dna också, tänker jag. Ny chans för Abalem Stöd från en kvinnogrupp och mikrolån genom PMU har gett änkan Abalem från Burkina Faso nytt framtidshopp och också möjlighet att försörja och betala skolgången för de fem barnen. Upprättade människor, som vet om sina rättigheter, att de är värdefulla och viktiga, att de duger, att de räknas, behövs över hela världen. EN NÄTVERKSDAG KRING integrationsfrågor i våras satte fokus på vår mångkulturella svenska verklighet och församlingens uppdrag i denna. Som ett litet inspel till detta får du i det här numret möta Manuel Henriques, som i tidiga tonår kom hit som flykting. Han, som varit en av tillskyndarna till nätverksdagen, berättar om sin resa in i Sverige, församlingen och till att i dag vara församlingspastor i Solna. Och jag tänker att vi, med betydligt längre historia än Manuel bakom oss här i Sverige, behöver se till att det i vårt dna finns mod att möta mångfalden. Det handlar väl i grunden om hjärta, uppdrag och att ta vara på sin broder, eller? ULRIKA RAMSTRAND Väg tillbaka till liv och jobb Origo Resurs samarbetar bland annat med flera Pingstkyrkor runt om i Sverige för att erbjuda rehabilitering för människor långt från arbetsmarknaden. Pingst.se har besökt Nässjö och Linköping. 3

4 SVERIGE Församlingen klarar Manuel Henriques drömmer om församlingar där mångfald råder och där det inte är mer dramatiskt att det finns olika språkgrupper än att det finns verksamhet anpassad för olika åldrar och intressen. I höst har Manuel Henriques jobbat i Solna pingstförsamling i tio år. Först som ungdomspastor, och sedan några år tillbaka som föreståndare. Han är en av ledamöterna i den Nationella styrgruppen för Pingst och har där bland annat drivit integrationsfrågor, något som känns naturligt och självklart för honom, som har bakgrund i ett annat land än Sverige. Samtidigt är han lite rädd för att uppfattas som den som förväntas uttala sig för alla invandrare, men säger sen att det kanske ändå är en roll han ibland får lov att axla. Tidigare i våras var han en av tillskyndarna till och medverkande i en nätverksdag för församlingar som vill jobba med integrationsfrågor. Det kändes bra, konstaterar han. Det var ett steg i rätt riktning och jag är nöjd med den början. Jag tycker vi har bra förutsättningar här i Sverige för att arbeta med de här frågorna, vi behöver bara bli lite mer medvetna, jobba lite mer strukturerat. Blir missförstådd När vi träffas för att prata vidare om de här frågorna inser jag att Manuels historia skulle kunna sett väldigt annorlunda ut, i alla fall om han skulle ha fastnat i och odlat det utanförskap och den bitterhet han kände av som nyanländ hit och under de första åren här. Och fortfarande, trots många år här, i Sverige, hör det där med att bli missförstådd till en del av vardagen. Jag är lite mer rakt på än vad svenskar brukar vara, konstaterar han och skrattar till lite. Manuel kom som flykting till Sverige från Chile via Argentina med sin familj Då var han 13 år. Manuel hade nyligen blivit frälst och letade efter en Pingstkyrka i det nya landet. I Kungälv, där familjen hamnade efter ett antal transitboenden på olika flyktingförläggningar runt om i landet, hittade han till slut en sådan kyrka och där fanns till och med en spansktalande grupp. Manuel gick dit, men upplevde att den levde ett helt eget liv, att den och den svenska församlingen rörde sig i två helt olika världar. Så Manuel började gå på svenska ungdomssamlingar och försökte engagera sig, men kände att han hela tiden hamnade i periferin. Jag blev ofta missförstådd och ibland utskälld, säger han, och jag blev faktiskt lite bitter. Hela familjen blev frälst Men, förmodligen på grund av Guds nåd, fastnade han inte i den känslan. Och efter några år i Sverige blev hela hans familj frälst och de döptes allihop i början av 90-talet. För mig var det avgörande att jag hittade ett sammanhang, säger han. Han tycker att det finns många likheter mellan att komma som nykristen och som nysvensk till en församling. Det handlar om att ta till sig ett nytt liv och ett nytt språk i båda fallen, säger han. Och det finns många stereotypa bilder både av vad det innebär att vara invandrare och att vara kristen. Bryr sig folk om en? Han bedömer att det nog tar ungefär fem år innan man känner sig hemma i ett nytt sammanhang. Man undrar om man är välkommen, om folk bryr sig om mig, om någon förstår mig, om jag kan prata med någon. Du vet vi pratar ofta integration, men menar assimilation, att alla ska bli lika och uppföra sig likadant. INTEGRATION INTE ASSIMILATION. Manuel Henriquez drömmer om en pers behov. Det tilltalar inte Manuel. Det han vill se, i församlingarna och i samhället, är mångfald. Ingen kan göra anspråk på att få ha det precis just så som han eller hon vill. Vi är olika, uttrycker oss olika, talar olika språk, sjunger olika slags sånger, ber på olika sätt och i församlingen behöver det finnas utrymme för det. Det är väl inte konstigare att det finns grupper för spansktalande än att vi anpassar samlingar för barn, ungdomar eller äldre, men ändå är del av samma församling. En del av församlingen Det senare är viktigt enligt Manuel. Han vill till exempel inte upplåta sin kyrka till en språkgrupp, som inte ville vara en del av församlingen. För mångfalden kräver att man är en del av något, att de olika grupperna är en del av församlingen, och att de finns med i ledningen etcetera. Växa tillsammans Det är också viktigt att det finns någon i församlingsledningen som jobbar med de här frågorna, menar han. Då har vi möjlighet att i de olika grupperna växa tillsammans. Och bli en grupp, ett sammanhang, som orkar leva med att alla inte är exakt likadana, tänker likadant, uttrycker sig likadant. Vi borde helt sluta tänka vi och dom, menar Manuel Henriques, som tycker det är dags att avdramatisera hela mångfaldstänkandet. Låt olika kulturer få finnas parallellt i en församling. Det klarar den. ULRIKA RAMSTRAND 4

5 mångfald församling där mångfald råder och där verksamheten är inriktad efter olika grup- Nätverksdagen med rubriken Vi det nya Sverige för församlingar som arbetar med integration som Pingst inbjöd till i april samlade ett 60-tal deltagare från många olika platser i landet. Samlingen fick flyttas från Pingstkontoret i Alvik till Filadelfiakyrkan i Stockholm på grund av det stora intresset. Deltagarna fick först lyssna till ett seminarium om rasism, människosyn och delaktighet under rubriken Främling för alltid?, som hölls av Ulrica Tackerudh och Birgitta Hägg från New Connexion i Avesta. På eftermiddagen var rubriken Integration assimilation inkludering och då medverkade Manuel Henriquez, Hans-Eric FOTO: ULRIKA RAMSTRAND Nätverksdag om integration Bylund och Andreas Wessman. De inledde med att dela med sig av sina erfarenheter. Manuel Henriquez av att komma till Sverige som ung tonåring och försöka hitta en plats att känna sig hemma på. Hans-Eric Bylund och Andreas Wessman berättade om hur de i sina respektive församlingar, i invandrartäta Botkyrka och i Malmö, arbetar med frågor kring integration och inkludering. Det är inte förenligt med kristen tro att vara främlingsfientlig, sa Hans-Eric Bylund till exempel. I Tredje Moseboken står det till och med att vi ska älska invandraren. Vår grund är alla människors lika värde, det värde som Gud ger varje människa. UR HALLÅ DÄR... Andreas Wessman, föreståndare i församlingen Europaporten i Malmö. Du jobbar i en mångkulturell stad. Hur märks det i din församling? Vi har många olika språkgrupper som möts varje vecka. Romani, engelska, franska, spanska, filippinska, vietnamesiska är språk som finns representerade med egna samlingar. Därutöver finns många fler nationaliteter med i den svenskspråkiga gudstjänstgemenskapen. Ungefär hälften av den totala gudstjänstfirande församlingen har ett annat modersmål än svenska. Hur viktiga är integrationsfrågorna för er i församlingen? Naturligtvis mycket viktiga. Vi har valt en strategi då vi låter de språkgrupper som vill fira egna gudstjänster. Det ställer höga krav på oss att arbeta med sammanhållningen på andra sätt. Vi har en gemensam gudstjänst i månaden, gemensamma pastorsmöten då vi talar vision och strategi. Målet är ett gemensamt barn- och ungdomsarbete. Vi strävar efter att på sikt ha ett ledarskap som på alla nivåer speglar den församling vi är. Vad är den största utmaningen i arbetet? Att skapa en genuin vikänsla. Alla församlingar strävar naturligtvis efter en bra gemenskap. I en så mångfacetterad församling som vår blir den utmaningen ännu större. Det är också en utmaning att skapa personliga möten över gränser. Vi kan ganska lätt forma en formell integration. Individens personliga informella integrationsengagemang är svårare att påverka. Hur har ni lyckats hittills, tycker du? Medelbra kanske. Det finns mycket att vara stolt över och som vanligt mycket att arbeta vidare med. Jag är glad över vår generositet gentemot olika språkgrupper i Malmö. Samtidigt önskar jag att integrationen var tydligare på ledarnivå och att fler medlemmar levde och tänkte integration. Hur tror du det ser ut om, säg, fem år? Då har vi en styrelse som på ett bättre sätt speglar vår gudstjänstfirande gemenskap. Likadant med ledningsgrupperna för de olika verksamheterna. Jag hoppas att vi har fler cellgrupper som målmedvetet har arbetat med integrationen. Har du några råd till andra som jobbar i liknande sammanhang? Håll ögonen öppna efter människor som öppnar sina hem och skapar nya gränsöverskridande gemenskaper. Bygg relationer och se något positivt i alla kulturkrockar som uppstår. Ha tålamod och inse att du också har fördomar och gör allt för att bekämpa dem. Vad tyckte du om nätverksdagen kring integrationsfrågor som hölls tidigare i vår? Det var mycket uppmuntrande att så många ville komma. Det är ett bevis för att de här frågorna är högaktuella i våra församlingar. Det fanns ett engagemang som gav mig energi. Det var också viktigt att vi vågade lyfta frågan om rasism. Tyvärr existerar den i våra församlingar. ULRIKA RAMSTRAND 5

6 SVERIGE Med sikte på framtiden Jesus tillhör alla människor i hela världen Vad ska Pingst göra och vad ska Pingst vara i framtiden? Det var frågor som dominerade årets Rådslag, där de formella inslagen snabbt avklarades. I stället avsattes gott om tid för presentationer av rapporter, nya idéer och strategiska tankar och samtal om vägen framåt. Pelle Hörnmarks visionstal pekade också framåt och lyfte än en gång upp Pingsts uppdrag att presentera Jesus för världen. Rådslaget hölls för andra året i rad på hotell Clarion Sign i centrala Stockholm och inleddes med positiva redovisningar i bolagsstämma för Pingst förvaltning. Även Pingst fria församlingar i samverkan redovisar ett mycket gott resultat för De drygt 300 ombuden röstade för alla valberedningens förslag och redan efter ett par timmar kunde framtidsdiskussionerna dra igång. Först ut var presentation av ett förslag till en ny missionsorganisation, men innan dess gavs information om att Sida sagt upp ramavtalet med PMU. (Se artikel på sid ) Ny direktor välkomnades Under Rådslaget avtackades direktor Peo Larsson även om han jobbar några månader till. Samtidigt välkomnades och presenterades Pingsts nya direktor Madeleine Hansson, som börjar i augusti (se sidan 8 9). Även Pingsts Socialts nya verksamhetsledare Kerstin Eriksson blev högtidligen välkomnad (se sid 10 11). VÄGEN FRAMÅT. Verksamhetsledarna summerar intrycken från samtalstorget. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND I fredagskvällens gudstjänst, som avslutades med nattvard ledd av Johanna Bode, predikade föreståndare Pelle Hörnmark. I år lyfte han att det finns ett därför som svar på frågan varför Pingst existerar. Och detta därför är Jesus. Evangeliet är unikt Vi får inte glömma bort varför vi driver ett samfund. Evangeliet är helt unikt. Jesus tillhör alla människor i hela världen, men alla tillhör inte Jesus, sa han bland annat. Han lyfte särskilt några områden, där det finns mycket att göra. Det handlade om Stora städer, om Onådda folk, om Sociala insatser och om Församlingsplantering. Förstår vi vilken dynamik det finns i Jesusnamnet? Vi behöver förkunna det i den här världen. Glömmer vi bort det blir allt det vi gör meningslöst. Pelle Hörnmarks predikan spelades in och ligger nu på där alla som vill fritt kan ta del av den. Anledning att se framåt Pingst fria församlingar i samverkan har funnits i cirka tio år och därmed finns det anledning att se framåt, konstaterade Pelle Hörnmark inledningsvis på lördagen. Vad ska vi ha gemenskapen till och hur ska vi använda det goda vi har, var frågor som ställdes. Ingrid Svanell presenterade en exposé över olika insatser som Pingst initierat och drivit under de gångna åren, till exempel Tillsammansambassadörsutbildning, Pastorsakademin, Träning för tillväxt, Ny i tjänst, Församlingsplanteringskurs och Pingst ledarutveckling. Ombuden fick också en redogörelse för den rapport om jämställdheten i Pingströrelsen, som Anethe Carlson och Jenny Bergh under förra året arbetade fram på uppdrag av Pingst ung. Innehållet i den har tidigare redovisats i nummer 4/2013 av Pingst. se. Informella hinder Det finns inga formella eller teologiska hinder för kvinnor i Pingströrelsen idag, konstaterade Anethe Carlson. Men det finns informella hinder och det handlar om att normen för en ledare är så smal (en vit man mellan 30 och 50 år) att nästan inga motsvarar den. Hon menade att det är en människorätts- och kallelsefråga att alla människor får rätt att utvecklas utifrån sin potential och att det är en fråga som påverkar den framtida tillväxten. Det är något som Esterakademin, som nu drar igång, kommer att jobba med. Dopsamtal i god ton Ulrik Josefsson gav en rapport och reflektion från de tre samtalsdagar omkring dop och medlemskap som hållits under vårvintern. En sammanfattning av dagarna fanns i förra numret av Pingst.se. Samtalen hölls i god ton och i en vilja till samhörighet, vilket jag tycker ger goda förutsättningar för vägen framåt. Det handlar INTE om någon ändrad dopsyn i Pingströrelsen, utan om olika hantering av begreppet medlemskap. Vi får nog vänja oss vid att leva med lite olika lösningar, sa 6

7 BÖNERING. Pingst tillträdande direktor Madeleine Hansson fick förbön inför sitt kommande uppdrag. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND NYA FÖRSAMLINGAR. Representanter för några av de 10 nya församlingar som välkomnades till Pingst under Rådslaget. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND HERRENS BORD. Johanna Bode ledde nattvarden på lördagskvällens gudstjänst. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND han. Vi förenas i vad vi är snarare än vad vi tycker. Lämna synpunkter Precis som under de två tidigare Rådslagen fick alla deltagare sedan möjlighet att vandra runt mellan verksamhetsområdenas olika stationer och lämna muntliga och/eller skriftliga synpunkter, punktmarkera att-satser, ställa frågor etcetera. Under ledning av Daniel Alm gavs deltagarna sedan möjlighet att också i storplenum lämna synpunkter eller ställa frågor. Vad händer efter PLU? undrade Samuel Folke och efterlyste regionala uppföljningar. Stefan Beimark menade att balansen mellan det nationella och regionala är bra som den är nu. Ingrid Öhlén önskade mer engagemang för missionen och Curt Karlsson efterlyste ännu bredare sociala insatser. Mer påverkan önskas Sammanställningen av kommentarerna från åsiktstorget gav vid handen att det som görs och planeras gillas, men också att många önskar mer inslag av påverkan, på samhälle och omvärld. Något som fick Pelle Hörnmark att lova att till nästa Rådslag, som hålls 8 9 maj 2015, ta fram en strategi för hur Pingst ska jobba med påverkansfrågor. Årsmötesordförandena Andreas Ardenfors och Christina Hellström kunde sedan förklara årets Rådslag avslutat. ULRIKA RAMSTRAND 7

8 SVERIGE Madeleine tar Vill jobba med det jag brinner för Madeleine Hansson blir direktor för Pingst efter sommaren. Hon ser fram emot att få jobba i en verksamhet som både hon och personalen brinner för och känner är meningsfull. Vi träffas i Södertörnkyrkan i Huddinge, där Madeleine Hansson har sin arbetsplats sedan några månader tillbaka. Hon möter mig i svart förkläde och ber mig vänta några minuter medan hon talar med kocken om lite ändringar i dagens konferenslunch. Några sympatiska ord till dem som arbetar i kyrkans café hinner hon också med. De är lite ledsna idag därför att frysen gått sönder och de inte kommer att kunna ha caféet öppet. Men lite kaffe till oss kan de fixa och vi får alltså hela stället för oss själva. Vill byta inriktning Madeleine Hansson har arbetat i finansbranschen i princip hela sitt yrkesliv, sen hon var 18 år. Hon har varit administrativ chef och haft både personal- och budgetansvar i många år, exempelvis på Carnegie Investment Bank AB och på Alfred Bergs Fondkommission AB. Jag tycker finansbranschen har varit jätterolig att jobba i, men samtidigt är det inget jag brinner för längre. Jag kände mig färdig med den och har i några år befunnit mig i en process där jag längtat efter att byta inriktning och få jobba med något som känns mer meningsfullt. Frågorna ställdes också på sin spets när människor nära mig drabbades av sjukdom och det blev ännu tydligare att de val man gör i livet är viktiga. Början till karrärlappkastet blev att söka tjänsten som konferenschef i hennes hemförsamling i Huddinge. Församlingen tog över verksamheten vid årsskiftet och min uppgift är att få fart på den och få det att fungera. Jag tycker det är jättekul. Uppmanades söka När direktorsjobbet på Pingst annonserades ut var hon först inte inställd på att söka det eftersom hon precis börjat ett nytt jobb. Men jag blev uppmanad att göra det och skickade iväg en ansökan i alla fall och la det hela i Guds händer. Och det har löst sig, steg för steg och nu ser jag fram emot det som väntar, säger hon. När vi träffas är nyheten om att Sida sagt upp ramavtalet med PMU fortfarande färsk och det är osäkert vilka konsekvenser det kommer leda till, så när jag frågar Madeleine hur hon känner inför sitt väntande nya jobb, säger hon: Ända fram tills beskedet i förra veckan kände jag ett lugn inför mitt nya uppdrag, men nu funderar jag liksom många andra på vad detta kommer att innebära. Mitt intryck är att det här är en arbetsplats där personalen gillar både sitt jobb och sin arbetsgivare och det är ju så jag vill att det ska fortsätta. Jag vill därför jobba för att personalen får ha kvar känslan av att man gör ett meningsfullt arbete. ÖVERLÄMNING. Madeleine Hansson och Peo Larsson kommer att gå dubbelt i över som direktor i mitten av september. God inblick i rörelsen Madeleine börjar på Pingst i mitten av augusti och går parallellt med avgående direktorn Peo Larsson några veckor innan ansvaret fullt ut blir hennes. Hon inser att hon inte är ett känt namn i pingströrelsen i Sverige, men säger att hon känner till och har god koll på och inblick i rörelsen. Inte minst genom ett eget gediget engagemang i den, alltsedan barnsben. Jag är uppvuxen i Huddinge söder om Stockholm och har alltid varit en del av Pingstkyrkan där, säger hon. Engagerad i församlingen Numera heter kyrkan Södertörnkyrkan, och är en nybyggd kyrka precis vid Huddinge pendeltågsstation. Kyrkan inrymmer café, second handbutik, idrottshall, konferenscenter och ett antal bostäder. Madeleine är en av församlingstjänarna i kyrkan, som är en del av Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Hon sitter i barn- och familjerådet, har genom åren lett barnkör, varit söndagsskollärare, och startat en gospelkör. Just nu sjunger hon själv i en mindre grupp som heter Visa Gospel, går Tillsammans ambassadörsutbildning och deltar i pingst ledarutveckling. Kort sagt, hon befinner sig mitt i det som är pingströrelsen i Sverige. Jag tror det är viktigt att informera ännu mer till församlingarna vad Pingst centralt kan bidra med, säger hon. Gift med Tomas Madeleine är gift med Tomas, som är kommunalråd i hemkommunen. De har tre barn, 8

9 över efter Peo Roligaste resan i mitt liv några veckor innan Madeleine Hansson tar FOTO: ULRIKA RAMSTRAND nygifta Therese, 26, och så Stephanie, 24, och Isak, 14, som båda ännu så länge bor hemma i villan i Huddinge. Engagemang tycks vara den här familjens signum och när jag frågar Madeleine vad de gör om det blir någon fritid, så har hon många förslag. Jag gillar att fixa i trädgården, vi har en stuga på Gräsö, där vi också har en liten båt, och så gillar jag och min man att göra motorcykelutflykter och att resa till olika länder. Nyligen var de i Vietnam och i alperna. Sen promenerar jag, cyklar gärna och tränar på Friskis. ULRIKA RAMSTRAND Jag har trivts väldigt bra och varit med på en av de roligaste resorna i mitt liv. Det har varit fantastiskt. Så summerar Peo Larsson åren som direktor på Pingst. Till hösten lämnar han över till Madeleine Hansson efter sex och ett halvt år i Pingströrelsens tjänst. Peo Larsson tillträdde tjänsten som direktor direkt efter Trettonhelgen Parallellt har han hela tiden också varit vd för Dagengruppen AB, som numera heter Pingst förvaltning AB. Första avtalet han skrev på gällde för tre år och han trodde inte att det skulle bli så mycket längre, men där kom han alltså att tro fel. När Peo Larsson slutar i början av hösten gör han det ett år efter uppnådd pensionsålder. Men, även om han slutar som direktor kommer han att finnas kvar i Pingströrelsens centrum, som vd på Pingst förvaltning året ut (och sedan troligen kapitalförvaltare där) och som föreståndare för Pensionsstiftelsen. Vill inte vara helt ledig Något som han ser fram emot, för tanken att vara helt ledig är inte direkt lockande. Nu blir det i stället uppdrag i omfattningen två, tre dagar i veckan, och alltså goda möjligheter att hinna vara på smultronstället på Öland, och att resa en del. Vi har till och med bokat långsemester i Spanien, säger han, och skrattar lite. Min fru tror dock att jag kommer åka fram och tillbaka några gånger och hon har nog rätt. Året innan Peo började på Pingst, 2007, hade varit tufft, men många uppsägningar, brist på eget kapital, och det var minst sagt en något sargad organisation han kom till. MOT NYA MÅL. Peo Larsson slutar som direktor för Pingst i början av hösten. Nu kan det bli tid för långsemester i Spanien, men uppdragslös blir han inte. Han fortsätter förvalta pengar för Pingst förvaltning och får uppdraget som föreståndare för Pensionsstiftelsen. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND Mitt uppdrag var att skapa god stämning, rationalisera och ordna hyresgäster till eller sälja huset i Flemingsberg, säger Peo, som konstaterar att det genom åren varit något av hans lott att komma till företag i kris och försöka räta till det hela. Måste ha sund ekonomi Pingst är ju organiserat som en ideell förening utan syfte att tjäna pengar, men ekonomin måste självklart ändå vara sund och i balans, säger han. Det är många att ta hänsyn till i den här typen av organisation, förutom medarbetare, församlingar, församlingsanställda, partners i många olika former och så vidare, konstaterar Peo. Alltså på många sätt väldigt annorlunda än i en företagsvärld där huvudsyftet är att tjäna pengar. Han har uppskattat samarbetet med föreståndare Pelle Hörnmark och de andra i ledningsgruppen väldigt mycket och när jag ber honom summera vad som sticker ut från åren funderar han lite. Avtalet med försäljningen av Duvan i Linköping var en stor grej, och att få vara med på resan till Fullt utbyggt Pingst har också varit spännande. Och så försäljningen av fastigheten i Flemingsberg förstås. Som blev en riktig nagelbitaraffär, därför att en kraftledning i närheten ställde till det för köparnas planer på att göra om lokalerna till skola. Men, om än några månader försenat, så blev det till slut ett avtal och faktiskt också en skola i lokalerna. Andra saker han nämner är den positiva Second handutvecklingen och att det stora minuset i det egna kapitalet nu i stället är ett rejält plus. Smolket i bägaren precis nu i avslutningen är förstås beskedet från Sida att inte längre ha PMU som ramorganisation. Nej, det är ingen rolig avslutning, men vem vet, det kanske finns någon mening med det också, konstaterar han. Ny chef för Pingst Socialt Roligt är däremot att chefstillsättningen på Pingst Socialt är klar. En tjänst som Peo Larsson själv innehaft tillfälligt ovanpå allt annat sedan Hans Wikström slutade i slutet av förra året. Den 1 augusti börjar Kerstin Eriksson den tjänsten. Hon har tidigare varit chef för LP-verksamheten, men får nu ett något utvidgat arbetsområde (se artikel sidan 10). Nu, när det börjar dra ihop sig till avslut är Peo förundrad över att tiden går så fort. Ja, jag fattar inte att det bara är fyra år kvar tills jag blir 70!, utbrister han. Även om han blivit högtidligen avtackad på Rådslaget så kör han för fullt tills nya direktorn är på plats och varm i kläderna. ULRIKA RAMSTRAND 9