1. BAKGRUND 1.1. INLEDNING PROJEKTORGANISATION SYFTE HUVUDMÅL Delmål MÅLGRUPP. 4

Transkript

1

2 SAMMANFATTNING Avvisningar av asylsökande från Bosnien- Hercegovina har blivit fler de senaste åren och Svenska Röda Korset har uppmärksammat ett allt större behov av hjälp och stöd till de som måste återvända. Ett samarbete mellan Svenska Röda Korset och Röda Korset i Bosnien-Hercegovina har därför utvecklats. Syftet är att förse avvisade asylsökande med aktuell information om just deras hemkommun, för att på så sätt förbereda personerna och underlätta återvändandet. En databas med denna information har upprättats. Informationsinhämtningen görs av återvändandespecialister som är placerade i Växjö/Ljungby och tre specialister som är anställda lokalt av Röda Korset i Bosnien-Hercegovina. Detta är en försöksmodell som, om den faller väl ut, skall utökas till ett samarbete med flera nationella rödakorsföreningar. För att följa upp projektet har ett antal djupintervjuer skett, både med personer som fått avslag på sin asylansökan i Sverige och återvänt till Bosnien-Hercegovina, samt med tjänstemän som är berörda av projektet både i Sverige och i Bosnien-Hercegovina. Vidare har samtal genomförts med svenska ambassaden och SIDA i Sarajevo. I analysen av intervjumaterialet framkom ett generellt positivt omdöme av projektet. Rödakorstjänstemännen anser att de får stöd i sitt arbete av informationen i databasen och blir då säkrare på att ge stöd till återvändarna. Dock påpekas att det finns luckor i informationen och att den behöver utarbetas mer. Det nämns också att informationen inte är tillräcklig, Röda Korset borde hjälpa till mer med till exempel boende i Bosnien-Hercegovina. Återvändarna påtalade också en önskan om mera hjälp, främst med att få stanna i Sverige. Några har utryckt att de haft nytta av informationen de fått, medan andra sagt att det hade tillräckligt med kunskap inför återvändandet. Återvändarna var mycket nöjda med mötena med Röda Korsets medarbetare i Sverige. De upplevde att rödakorsmedarbetarna lyssnade på dem och satte sig in i just deras situation, något som ofta saknades i mötena med Migrationsverket. Många återvändare kommer dock väldigt sent till Röda Korset, vilket gör det svårt att hinna med att göra något innan avvisningen verkställs. Det poängterades därför särskilt att migrationsverkets handläggare, rödakorsare i allmänhet samt andra som hjälper asylsökande borde informera mer om projektet.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. BAKGRUND 1.1. INLEDNING PROJEKTORGANISATION SYFTE HUVUDMÅL Delmål MÅLGRUPP VERKSAMHET Återvändanderådgivning Statistik, totalt antal ärenden Statistik, fördelat på regioner Statistik, antal informationstillfällen fördelat på regioner Informationsinhämtning Tillvaratagande av erfarenheter för fortsättning och utveckling av verksamheten FAKTA - BOSNIEN-HERCEGOVINA KARTA - BOSNIEN-HERCEGOVINA ANALYS 2.1. METOD ASYLTIDEN I SVERIGE Varför söker bosnier asyl i Sverige? Migrationsverket och de asylsökande Förslag till förändringar av Migrationsverkets arbete Svenska Röda Korset och de asylsökande Vad Svenska Röda Korset borde göra Projektet, databasen och återvändandespecialisterna Tiden efter avslaget, tankar inför återvändandet och hemkomsten TILLBAKS I BOSNIEN-HERCEGOVINA Generella och specifika hinder för återvändandet till Bosnien-Hercegovina Nuläget Hur de mår, och bor, ekonomisk situation samt samhället i stor t Framtiden

4 2.4. VAD KAN SVERIGE GÖRA? För att förhindra att bosnier söka asyl? Framkomna förslag till förändringar av arbetssättet Migrationsverket Sida Svenska ambassaden Svenska Röda Korset AVSLUTANDE ORD 3.1. TANKAR INFÖR FRAMTIDA UTVÄRDERINGAR AV LIKNANDE PROJEKT PERSONLIGA FUNDERINGAR. 19

5 1. BAKGRUND 1.1. INLEDNING År 2002 ansökte personer från Bosnien-Hercegovina om asyl i Sverige. Under året avgjorde Migrationsverket ärenden från Bosnien-Hercegovina. Endast 3 procent beviljades uppehållstillstånd. Enligt Migrationsverket har sedan 2001 antalet ärenden avseende bosnier som ska återvända efter negativt beslut från Migrationsverket och Utlänningsnämnden, fördubblats. Svenska Röda Korset har sedan 1970-talet bedrivit verksamhet till stöd för asylsökande. I denna verksamhet ger Röda Korset bl.a. råd och stöd i enskilda asylärenden. Asylsökande vänder sig till Svenska Röda Korset i olika skeden av asylprocessen och efter slutgiltigt avslagsbesked. I arbetet med enskilda asylärenden ingår att ge information om asylprocessen i Sverige, att ge korrekt information om aktuella länder och att förklara myndigheternas beslut. Ett av verksamhetens delmål är att asylsökande som avvisas får möjlighet att återvända under humana och värdiga former och ges förutsättningar att leva ett värdigt liv i hemlandet. I mitten av 90-talet när det blev möjligt att återvända till Balkan involverades Svenska Röda Korset i arbetet med frivillig återvandring. Senare utvecklades vårt arbete för flyktingar som funderar på att återvandra till sitt hemland, genom ett informationskontor i Växjö/Ljungby - Kontoret för Frivillig Återvandring. Under senare tid har antalet asylsökande som vänder sig till Svenska Röda Korset för råd och stöd angående icke-frivilligt återvändande ökat. Med utgångspunkt i Rödakorsrörelsens princip om att stödja människor som befinner sig en utsatt situation försöker Svenska Röda Korset, så långt det är möjligt, att tillgodose deras behov. Den svenska staten har vid upprepade tillfällen vädjat till frivilligorganisationer med stora internationella kontaktnät att bistå dem som tvingas återvända efter avslutad asylprocess. Svenska Röda Korset har i begränsad utsträckning kunnat hjälpa personer som själva sökt vårt stöd i detta syfte. Det är dock generellt sett inte självklart att kunna använda den internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen i syfte att möjliggöra ett humant återvändande. Varje nationell förening arbetar efter organisationens grundprinciper och gör prioriteringar utifrån lokala behov. I många länder anses inte återvändande asylsökande vara bland de mest behövande och ofta saknas resurser för stöd till avvisade asylsökande som tvingas återvända från andra länder. Sedan juni 2001 ingår Röda Korset i Bosnien-Hercegovina i Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationens (Federationen) regionala program för människor på flykt i vilket också jugoslaviska och kroatiska rödakorsföreningarna ingår. Ett av syftena med programmet är att bistå människor som återvänder till sin hemort. I Bosnien-Hercegovina (BiH) omfattar arbetet främst minoritetsåtervändande 1. Stödet som det nationella Röda Korset ger i Bosnien- Hercegovina är huvudsakligen materiellt. Med hjälp av mobila team distribueras välkomstpaket, hemhjälp erbjuds, mindre reparationer utförs och ved huggs under vintern. Under senare tid har ett nätverk av frivilliga byggts upp för att möjliggöra ett mer aktivt påverkansarbete gentemot lokala myndigheter och andra organisationer och en utökad lokal närvaro på platser med många återvändare. Under 2002 har Svenska Röda Korset stött 1 Personer som återvänder till platser där den egna folkgruppen är i minoritet 1

6 arbetet bl.a. genom att låna ut Rickard Olseke, programsamordnare för stöd till asylsökande, till Rödakorsfederationen i Zagreb.Han har tillsammans med de aktuella rödakorsföreningarna identifierat deras roll i ett framtida mottagande av asylsökande. Svenska Röda Korset besökte i november 2002 tillsammans med Federationen och Röda Korset i Bosnien-Hercegovina minoritetsåtervändare i Republika Srpska. Under besöket identifierades akuta behov hos de återvändande. Federationen tillsammans med Röda Korset i Bosnien- Hercegovina lanserade snabbt en appell för att mobilisera stöd inför vintern (den s k vinterappellen till vilken Svenska Röda Korset bidragit med SEK av Sida- medel). Samtidigt uppvaktade Svenska Röda Korset den svenska regeringen angående situationen i Bosnien-Hercegovina och drog paralleller till situationen för asylsökande bosnier i Sverige. Utvecklingen inom Röda Korset i Bosnien-Hercegovina har varit positiv. Det finns en beredvillighet i Röda Korset i Bosnien-Hercegovina att arbeta närmare Svenska Röda Korset kring återvändande under förutsättning att de ges ekonomiska resurser för detta arbete PROJEKTORGANISATION Projektledare Rickard Olseke & Ewa Jonsson Projektsamordnare Bosnien-Hercegovina Ivona Matic-Bulic Asylsökande från Bosnien- Hercegovina Återvändandespecialister Nevenka Šobot (Banja Luka) Alen Kajtaz (Mostar) Danica Petrović (Zvornik) Programkonsulenter med ansvar för stöd till asylsökande 9 regioner Återvändandespecialister Lejla Hadzihasanović (Växjö) Suad Hodzić (Ljungby) 2

7 1.3. SYFTET MED PROJEKTET Svenska Röda Korset avsåg att i samverkan med Röda Korset i Bosnien-Hercegovina arbeta upp ett snabbt och effektivt system för informationsinhämtande av exempelvis hur säkerhetssituationen, skola och sjukvård är på olika platser i Bosnien-Hercegovina. Syftet var att informera och förbereda asylsökande, som efter avslag ska återvända till Bosnien- Hercegovina. Samma system skulle kunna användas för att, på begäran av den sökande, få fram korrekt information viktig för det enskilda asylärendets avgörande i Sverige. Vi ville särskilt kunna ge information till ensamkommande barn för att underlätta deras återvändande till hemlandet. Projektet utgjorde en försöksmodell för Svenska Röda Korsets arbete med återvändande. Om projektet föll väl ut var avsikten att fortsätta verksamheten samt att inleda motsvarande samarbete med andra nationella rödakorsföreningar, i första hand i sydöstra Europa, förutsatt att finansieringen kunde säkras. Svenska Röda Korset avsåg även att sprida vunna erfarenheter till andra rödakorsföreningar i Europa (vi samordnar en arbetsgrupp inom PERCO European Red Cross Co-operation on Refugees, Asylum-Seekers and Migrants som diskuterar återvändande och återvandring). Det var således angeläget att projektets genomförande och utfall dokumenterades väl. Här ingick att analysera generella hinder för återvändande (med ensamkommande barn som en särskild grupp) samt ge förslag till lösningar. Huvudman för projektet var Svenska Röda Korsets huvudkontor. Den huvudsakliga verksamheten skedde i en lokal rödakorskrets i Växjö/Ljungby samt i Röda Korsets nio regioner där rådgivning i enskilda ärenden äger rum. Resterande delar av projektet bedrevs i Bosnien- Hercegovina HUVUDMÅL Att underlätta återvändande för asylsökande från Bosnien-Hercegovina som inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige Delmål Att till asylsökande från Bosnien-Hercegovina förmedla korrekt information om allmänna och specifika förhållanden i hemlandet. Att bygga upp ett effektivt system för informationsinhämtning från Röda Korset i Bosnien- Hercegovina till Svenska Röda Korset. Att erfarenheterna av projektets genomförande skall utgöra underlag för fortsatt verksamhet och utveckling av stöd för återvändande till andra länder (t ex Serbien- Montenegro). 3

8 1.5. MÅLGRUPP Asylsökande från Bosnien-Hercegovina, med ensamkommande barn som en särskild delgrupp VERKSAMHET Återvändanderådgivning Asylsökande från Bosnien-Hercegovina har vänt sig för rådgivning till Svenska Röda Korsets tjänstemän (ca 15 personer placerade över hela landet) i den region där den sökande bor. I rådgivningen har ingått att på den sökandes begäran förmedla korrekt information om förhållanden i Bosnien-Hercegovina samt om vart den sökande vid ett återvändande till hemlandet kan vända sig för ytterligare information och eventuellt stöd. Vid mer komplicerad handläggning har tjänstemännen haft möjlighet att överlämna ärendet till återvändandespecialisterna i Sverige Statistik: Totalt antal ärenden hos återvändandespecialisterna 1/ / Månad Antal ärende Antal personer Information augusti september oktober november december januari februari mars april maj juni juli summa Totalt antal ärenden: 292 Totalt antal personer: 773 Information: 485 (Information gavs till bl a Migrationsverket, frivilliga inom Svenska Röda Korset, olika organisationer som ger hjälp och stöd till asylsökande ). 4

9 Statistik: Fördelning av totalt antal inkomna ärenden från respektive region i Svenska Röda Korset Månad ärende Syd Sydost Göta Väst Mellan Mitt Stockholm S.Norrland N.Norrl *från annan augusti september oktober november december januari februari mars april maj juni juli SUMMA *Ärenden som har kommit genom Svenska kyrkan, bosniska föreningar, Rädda Barnen mfl. En del ärenden kan gälla gömda som inte vill uppge från vilken ort de ringer Antal informationstillfällen fördelat på regioner i Svenska Röda Korset (Informationen har getts vid möten, besök eller per telefon) Månad Info Syd Sydost Göta Mellan Mitt Väst Stockholm S.Norrland N.Norrland augusti september Oktober november december januari februari mars april maj juli juni SUMMA

10 Informationsinhämtning: Vid behov av ny eller specifik information om förhållandena i Bosnien-Hercegovina som inte redan funnits tillgänglig har tjänstemännen vänt sig till Svenska Röda Korsets två återvändandespecialister som är geografiskt placerade i Växjö/Ljungby och anställda av Svenska Röda Korsets Växjökrets. Dessa ansvarar för kontakterna med Röda Korset i Bosnien- Hercegovina i enskilda informationsärenden samt för dokumentation och vidarebefordran av inhämtad information. Allmän information sprids av specialisterna till tjänstemännen genom ett månatligt nyhetsbrev samt genom en gemensam databas, som innehåller detaljerade uppgifter på kommunnivå om förhållanden i Bosnien-Hercegovina. På begäran av Svenska Röda Korset inhämtader Röda Korset i Bosnien-Hercegovina information om förhållanden i landet. För detta ansvarar tre specialister anställda lokalt av Röda Korset i Bosnien-Hercegovina (tre halvtidstjänster) och placerade på tre orter i Bosnien-Hercegovina Banja Luka, Mostar och Zvornik. Tillsammans ansvarar dessa för informationsinhämtning i hela Bosnien-Hercegovina Tillvaratagande av erfarenheter för fortsättning och utveckling av verksamheten Månatliga projektmöten har genomförts med projektledare och återvändandespecialister i Sverige med följande agenda: - Avstämning gentemot projektplan - Statistik - preliminära resultat Uppföljningsmöte, på begäran av Migrationsverket, i Stockholm , i vilket projektledarna och Migrationsverkets kontaktperson, Wiiu Lillesaar, deltog. Arbetsseminarium i Stockholm , i vilket projektledare och återvändandespecialister från Sverige samt Migrationsverkets kontaktperson deltog med följande agenda; - Avstämning gentemot projektplan - Preliminära resultat - Diskussion om utformning av slutrapport som bör innehålla en analysdel med generella liksom specifika hinder för återvändande samt i möjligaste mån ge förslag till lösningar. - Diskussion om eventuell fortsättning av projektet samt utökning med hänvisning till framkomna resultat i form av stor efterfrågan av stöd samt den ökande mängden förfrågningar från asylsökande från Serbien-Montenegro. Avsikten var att projektsamordnaren från Bosnien-Hercegovina (Ivona Matic-Bulic) skulle ha deltagit i arbetsseminariet men till följd av andra åtaganden kunde det inte genomföras. Istället besökte projektledarna (Rickard Olseke och Ewa Jonsson) i april 2004 Sarajevo och Mostar för avstämning med projektsamordnaren samt en återvändandespecialist (Alen Kajtaz). Kostnaderna för det besöket belastar ej projektets ekonomi utan gjordes i samband med annan verksamhet. Under projektperioden har medverkande programkonsulenter ombetts inkomma med statistik och observerade hinder för återvändande på en månatlig basis. Detta har varit ett viktigt verktyg eftersom vi kontinuerligt kunnat följa upp att vi vidarebefordrar rätt information via databas och nyhetsbrev. Det har också tjänat som underlag för fortsatt verksamhet och utvärdering av genomfört projekt. 6

11 1.7. FAKTA BOSNIEN-HERCEGOVINA Huvudstad: Sarajevo ( invånare 1997) Yta: km2, gränsar till Kroatien och Serbien Montenegro. Invånarantalet: (juli 2004) vara av 70% är mellan år. Etniska grupper: serber 37,1 %, bosniaker 48%, kroater 14,3%, övriga 0,6% Religiös tillhörighet: muslimer 40%,ortodoxa 31%, katoliker: 15% övriga 14% Språk: bosniska, serbiska och kroatiska Läs- och skrivkunnighet: drygt 85 % Internet användare: (2002) Statsskick: republik, Landet är delar i två entiteter, 51% består av den bosniska och kroatiska Federationen och 49% av Republiken Srpska BNP: 24,39 billioner US dollar. Olika näringsgrenars andel av BNP (1997): I Federationen: jordbruk och fiske 14 %, industri och byggen 26 %, service och övrigt 60 % i Republiken Srpska: jordbruk och fiske 33 %, industri och byggen 27 %, service och övrigt 40 % Valuta: Konvertibel Mark (KM) Arbetslöshet: 40 % (2002) Viktigaste exportvaror: trä och papper, stål, energi Utlandsskuld: 2,8 billioner US dollar (2001) 7

12 8

13 2. ANALYS 2.1. METOD Insamlingen av material till utvärderingen har gjorts såväl i Sverige som i Bosnien-Hercegovina. Till grund för analysen ligger kvalitativa intervjuer med brukare, d.v.s. personer som fått avslag på sin asylansökan i Sverige och verkställts till Bosnien-Hercegovina under tiden augusti 2003 till juni 2004, samt med tjänstemän vid Röda Korset i Bosnien-Hercegovina som är verksamma i projektet och med personal vid Sveriges Ambassad i Sarajevo och med Sidas National Program Officer i Bosnien-Hercegovina. Kvalitativa intervjuer har även gjorts med tre tjänstemän vid Svenska Röda Korset. För att få en bredare bild av hur tjänstemännen i Svenska Röda Korset som arbetat med projektet har upplevt detta, gjordes en enkätstudie med övriga medverkande tjänstemän. Urvalet av brukare, d.v.s. personer som fått avslag på sin asylansökan i Sverige och verkställts till Bosnien-Hercegovina under tiden augusti 2003 till juni 2004, var till viss del slumpmässig då det berodde på vilka personer Svenska Röda Korsets återvändandespecialister lyckades spåra och kontakta. Många asylsökande vet inte var de ska bo när de avvisas då de saknar bostad i hemlandet. Åtskilliga har mobiltelefon, men efter återkomsten till Bosnien-Hercegovina måste de byta mobiltelefonnummer, och då det är mycket dyrt att ringa från Bosnien-Hercegovina till Sverige är det relativt få som hör av sig och lämnar det nya telefonnumret. Stor vikt lades dock vid att informantörerna skulle vara geografiskt spridda över hela landet samt att de skulle vara av blandat etniskt ursprung. Totalt hade tio familjer lovat att delta i intervjustudien innan avfärden från Sverige. Samtliga familjer ställde upp, d.v.s. hundra procent av de planerade intervjuerna med brukare genomfördes. Vid samtliga intervjuer användes en intervjumall och vid intervjutillfällena ställde en utvärderare frågor och en annan förde anteckningar. Anteckningarna renskrevs sedan i nära anslutning till intervjutillfället. Några intervjuer genomfördes på svenska, då personerna under tiden i Sverige lärt sig att tala och förstå svenska i princip obehindrat. Vid några intervjuer användes engelsk-bosnisk tolk från Röda Korset i Bosnien-Hercegovina och vid andra användes en professionell svensk-bosnisk tolk. Brukarna som intervjuades var: Elvir fru och ett barn - kommer från Sarajevo, hustrun från Srebrenica, bor nu i Sarajevo. Ramiza - änka med vuxna barn varav de flesta bor i Sverige kommer från Medjeja, utanför Visegrad, bor nu i Sarajevo. Mirsad - fru plus två barn kommer från Bratunac, bor nu i Hranca i Bratunac kommun. Aida - ensamstående med ett barn - kommer från Brcko, bor nu i Brcko. Ibrahim änkeman sedan frun tog sitt liv efter återkomsten, två barn - kommer från Bijelina, bor nu i Tuzla. Emsuda - ensamstående med ett barn kommer från Kljuc, bor nu i Kljuc. Hasan - fru och ett barn - kommer från Kljuc, bor nu i Kljuc. Enes - fru plus två barn - kommer från Prijedor, bor nu i Sanski Most. Slavica - man plus två barn kommer från Olovo, bor nu i Banja Luka. Mehmet - fru plus två barn kommer från Jajce, bor nu i Donji Vakuf. 9

14 Kvalitativa intervjuer gjordes med samtliga tjänstemän vid Röda Korset i Bosnien- Hercegovina som varit anställda i projektet. Vid intervjuerna användes en intervjumall. Hälften av intervjuerna gjordes på engelska och de andra gjordes via bosnisk-engelsk tolk. Vid intervjutillfällena ställde en utvärderare frågor och en annan antecknade. Intervjuerna renskrevs i nära anslutning till intervjutillfället. De som intervjuades var: Ivona Matić-Bulić, Projektsamordnare, Röda Korset i Bosnien-Hercegovina, Sarajevo. Danica Petrović, återvändarspecialist, Röda Korset i Bosnien-Hercegovina, Zvornik. Alen Kajtaz, återvändarspecialist, Röda Korset i Bosnien-Hercegovina, Mostar. Gordan Radić, återvändarspecialist, Röda Korset i Bosnien-Hercegovina, Banja Luka. Vid de kvalitativa intervjuerna med Sveriges ambassadör Anders Mollander, T.f Migrationsattaché Gun Klint och Katica Hajrulahović, Sida:s National Program Officer användes ingen intervjumall då avsikten med dessa intervjuer var att få en fylligare och mer komplett bild av situationen i Bosnien-Hercegovina. Vid intervjuerna ställde en utvärderare frågor och en annan antecknade. Intervjuerna renskrevs i nära anslutning till intervjutillfället. Kvalitativa djupintervjuer har genomförts med tre tjänstemän i Sverige, vilket motsvarar tjugofem procent av samtliga tjänstemän. Vid intervjuerna användes en intervjumall och anteckningar fördes under intervjun. Anteckningarna renskrevs i nära anslutning till intervjutillfället. En enkät skickades till samtliga tjänstemän i Svenska Röda Korset som arbetat med projektet. Svarsfrekvensen var sjuttiofem procent och av de tjänstemän som besvarat enkäten har två tredjedelar lämnat utförliga svar. Materialet från samtliga intervjuer och enkäter har analyserats och sammanställts av en oberoende utvärderare. 2.2 ASYLTIDEN I SVERIGE Varför söker bosnier asyl i Sverige? En majoritet av tjänstemännen vid Röda Korset i Bosnien-Hercegovina menar att den främsta anledningen till att människor lämnar Bosnien-Hercegovina och söker asyl i Sverige, är det mycket dåliga ekonomiska och sociala tillståndet som landet befinner sig i. Hälften säger att människor vet att de inte kommer att få stanna i Sverige, men åker ändå. Någon poängterar att bosnier inte lämnar landet för att de tror att de kan tjäna och spara pengar i Sverige under asyltiden, utan det är den instabila politiska situationen i kombination med de tragedier människorna upplevde under kriget som får dem att söka asyl i Sverige. Flera av tjänstemännen säger att de förstår dem som lämnar Bosnien-Hercegovina Migrationsverket och de asylsökande En majoritet av dem som återvänt till Bosnien-Hercegovina tycker inte att de fick tillräckligt med information av Migrationsverket under asyltiden samt att de inte fick någon hjälp utöver den ekonomiska dagersättningen. En majoritet anser att handläggaren var vänlig, respektfull och hjälpsam. Andra tycker det var svårt att få kontakt med handläggaren, om inte hon/han kallat dem, och att kontakten med handläggaren inte fungerade tillfredsställande. En del berättar att 10

15 asylutredaren fick dem att känna sig som kriminella för att de sökt asyl och vid någon asylutredning fanns ingen tolk närvarande. Några nämner att de inte känner att deras individuella asylskäl utreddes, eftersom alla beslutsmotiveringar i bosniska asylärenden är formulerade på samma sätt. Någon menar att handläggaren gav dem falsk information då han uppgav att de skulle bli mötta och välkomnade på flygplatsen i Sarajevo samt få hjälp från biståndsorganisationer, något som inte skedde. Flera av Svenska Röda Korsets tjänstemän menar att Migrationsverket inte ger tillräckligt med information till de asylsökande. Någon framhåller att bevisbördan i allt högre grad läggs på den asylsökande och när de inte har bevis som stöder deras berättelse anses de inte trovärdiga. De framhåller även att ofta känner inte den asylsökande att hans/hennes individuella skäl prövats, och att de asylsökande inte förstår beslutsmotiveringarna. I ärenden då inget offentligt ombud utsetts är det ännu svårare för den asylsökande att förstå beslutet. Några av Svenska Röda Korsets tjänstemän påpekar att asylprocessen av många asylsökande upplevs som ett lotteri och ibland saknar den asylsökande förtroende för det offentliga biträdet då han/hon inte ses som pålitlig. Någon påpekar att arbetssättet, som prövas i Migrationsverkets region syd, där de för alternativ dialog med de asylsökande redan från början om ett eventuellt återvändande, gör det lättare för dem att acceptera ett negativt beslut Förslag till förändringar av Migrationsverkets arbete Såväl de som återvänt, Svenska Röda Korsets tjänstemän som tjänstemännen vid Röda Korset i Bosnien-Hercegovina har förslag på hur Migrationsverket kan ändra sitt arbete. Någon återvändare menar att de måste ändra på allt eftersom de är så dåliga, medan andra har mer konkreta förslag, nämligen: Förklara såväl asylprocessen, som den svenska flyktingpolitiken bättre. Större landkunskap hos beslutsfattarna. Respektfullt bemötande av de asylsökande, istället för ett bemötande som präglas av misstro samt i högre grad visa omsorg om den enskilde och ge bättre hjälp till dem som verkligen är sjuka. Handläggaren bör träffa den asylsökande vid flera tillfällen för att gå igenom ärendet. Muntlig handläggning om individen får träffa beslutsfattaren och förklara sina skäl skulle det kännas bättre för den enskilde vid ett avslag. Grundligare utredning av asylskälen, tydligare beslut, individuella beslutsmotiveringar så att individen känner att hans/hennes asylskäl prövats. Föra en parallell dialog under hela processen om ett återvändande vid avslag. Kortare handläggningstider underlättar ett återvändande Svenska Röda Korset och de asylsökande De personer som återvänt har kommit i kontakt med Röda Korset på många olika sätt. I några fall har Röda Korset kommit till förläggningen, andra har fått kontakt genom Migrationsverkets personal, några via vänner och någon genom läkaren på vårdcentralen. En del säger att Röda Korsets tjänstemän var de enda som verkligen förklarade processen. Hälften av dem som återvänt har haft återvändarsamtal direkt eller indirekt med Svenska Röda Korsets återvändandespecialister. Någon fick hjälp av återvändandespecialisterna med att kontakta hemkommunen för att få svar på frågor gällande hus, en annan fick praktisk hjälp och en del säger att de inte fick någon hjälp de hade nytta av inför återvändandet. 11

16 Samtliga tjänstemän som djupintervjuats anser att asylsökande har en mycket positiv bild av Röda Korset, att organisationen är trovärdig, har bra rykte och att bemötandet från organisationens sida är värdigt och respektfullt. Någon beskriver det som att mötena blir bra för att de sker på en neutral plats, i en förtroendegivande och trygg atmosfär och det gör att den asylsökandes liv känns lite lättare då de går därifrån. Alla tjänstemän säger att de asylsökande söker upp Röda Korset sent i processen. Flera tjänstemän, såväl de som djupintervjuats som de som besvarat enkäten, anser att Röda Korset borde ge tydligare information om projektet samt informera i ett tidigare skede, men betonar samtidigt att det är känsligt och måste göras på rätt sätt så att Röda Korset inte ses som den som beslutat att de måste återvända eller som utförare av Migrationsverkets arbete. En menar att ibland är det inte läge att ens diskutera återvändande, och några påpekar att det är viktigt att vara lyhörd och ta den asylsökandes oro på allvar samt beakta hans/hennes behov. Såväl djupintervjuerna med Svenska Röda Korsets tjänstemän, som enkätsvaren, visar att asylsökande inte i första hand vänder sig till Röda Korset för att få information om situationen i hemlandet. Istället vill de asylsökande framförallt ha hjälp som leder till att de får stanna i Sverige. Stöd som efterfrågas är t.ex. Röda Korsets juridiska och medicinska expertis - den sist nämnda genom Röda Korsets Behandlingscenter för krigsskadade och torterade för att få traumarelaterade skador dokumenterade - men även information om asylprocessen, namn på kompetenta advokater o.s.v. En del vill även ha hjälp med att hitta alternativa vägar, då ett återvändande till hemlandet anses vara uteslutet. En del önskar ekonomisk hjälp i Sverige och/eller inför verkställigheten och en del vill ha mer konkret hjälp t.ex. med boende och försörjning vid återkomsten till hemlandet. Någon tjänsteman vid Svenska Röda Korset framhåller att de asylsökande redan känner till hur situationen ser ut i hemlandet, men det finns även asylsökande som saknar sådan information. I de fallen är det framför allt information om boende, skola, sociala frågor, tillgång till sjukvård och mediciner både allmänna frågor och mer specifika frågor t.ex. om en viss medicin finns samt hur säkerhetssituationen ser ut som efterfrågas. Några tjänstemän påpekar att informationen om tillgång till t.ex. skolgång och säkerhetsläget ibland möts med skepsis av den enskilde, då han/hon ifrågasätter om de verkligen kommer att få tillgång till den hjälp som uppges finnas. Det händer även att de har egen information som motsäger Röda Korsets information. Genomgående anser tjänstemännen vid Svenska Röda Korset som djupintervjuats att de asylsökande är nöjda med den hjälp Röda Korset kan ge, men säger att de önskar att organisationen kunde erbjuda mer stöd. Någon menar att det skapar en känsla av maktlöshet hos såväl tjänstemän, som den asylsökande, att Röda Korset inte kan göra mer. Även frivilliga, som stöttat familjer som avvisats, uppger att de känt sig mycket frustrerade och maktlösa då familjerna verkställts. I en tidningsintervju säger en av de frivilliga, som stöttade familjen där kvinnan begick självmord efter hemkomsten, att känslan av hjälplöshet och vanmakt är så stor att hon i inte tänker fortsätta med denna typ av frivilligarbete. Ingen av de djupintervjuade tjänstemännen har kontakt med familjer som återvänt, men några frivilliga har kontakt med familjer som återvänt Vad Svenska Röda Korset borde göra En majoritet av dem som återvänt framhåller att det stöd de ville ha från Svenska Röda Korset var hjälp att få stanna i Sverige. Någon önskar att de fått hjälp med boende under asyltiden. På frågan vad Svenska Röda Korset borde göra, har de som återvänt flera förslag. Någon menar att Röda Korset skulle vara beslutsinstans i asylärenden, en annan anser att Röda Korset bör informera Migrationsverket om de verkliga förhållandena i hemlandet och arbeta för 12

17 att Migrationsverket i större utsträckning lyssnar på Röda Korset. Några framhåller att Röda Korset måste informera mer om att de arbetar med stöd till asylsökande och att organisationen borde ha mer kontakt med flyktingar. Någon tycker att Röda Korset borde hjälpa till med praktiska saker vid återvändandet som transport av bohag från Sverige till Bosnien-Hercegovina. Någon av de djupintervjuade tjänstemännen vid Svenska Röda Korset föreslår att Röda Korsets återvändarexperter ska utbilda Migrationsverket om situationen i Bosnien-Hercegovina. Några säger att det bör finnas informationsmaterial om Röda Korsets arbete som kan spridas till bl.a. de asylsökande. Informationen kunde t.ex. finnas på alla mottagningsenheter. Någon tjänsteman menar att informationsinsatserna borde kopplas till mer konkret stöd i hemlandet och att projektet bör utvidgas så att det även gäller asylsökande från andra länder t.ex. Serbien- Montenegro Projektet, databasen och återvändandespecialisterna Det verkar, utifrån såväl djupintervjuerna som enkätsvaren, som att informationsprojektet är ett stöd för programkonsulenterna i deras arbete. Information i databasen om situationen i de olika kommunerna hjälper dem inför, och vid, mötena med asylsökande från Bosnien-Hercegovina. Någon påpekar att projektet ger Röda Korset en bättre bild av denna grupp människor samt de hinder som finns för ett återvändande till Bosnien-Hercegovina. Andra framhåller att genom tillhandahållandet av vederhäftig informationen riktas den asylsökandes uppmärksamhet mot den verklighet som väntar i hemlandet. Några framhåller att det är svårt att veta om informationen är användbar för den enskilde och om projektet är effektivt. En del poängterar att det är en brist att projekt har ett uttalat uppifrånperspektiv i och med att det inte funnits någon direkt brukarmedverkan vid planeringen och initieringen av projektet, vilket gör att projektet är dåligt förankrat i gruppen. Någon betonar att Svenska Röda Korsets tjänstemän runt om i landet borde informera mer om projektet. En annan anser att det är svårt att nå de asylsökande med informationen. Ytterligare en brist som nämns är att projektledarna inte i större omfattning varit ute i regionerna för att stötta tjänstemännen och informera om projektet. Någon uttrycker en önskan om vidareutbildning samt om mer kontinuerlig kommunikation mellan projektledarna och tjänstemännen ute i landet. Generellt tycker tjänstemännen vid Bosniska Röda Korset att det är bra att människor kan få information som de är i behov av. Några påpekar dock att projektet i sig inte är tillräckligt, och att de verkliga problemen uppstår när personerna väl är tillbaks i Bosnien- Hercegovina och vill ha konkret hjälp av Bosniska Röda Korset. Någon konstaterar att personer som inte vill återvända till hemorten är särskilt stort behov av hjälp. Flera tjänstemän vid Svenska Röda Korset framhåller i enkätsvaren att informationsprojektet inte är tillräckligt utan att det borde kombineras med mer konkret hjälp i hemlandet. En stor majoritet av tjänstemännen vid Svenska Röda Korset anser att databasen innehåller värdefull information och att den är användbar inför mötena med asylsökande, eftersom den ger tjänstemännen bakgrundskunskap om situationen i just den kommunen personen kommer från. Någon konstaterar dock att han aldrig använt informationen i databasen för att stärka bevisningen i ett asylärende och en annan menar att det är en brist att det inte finns någon information om Sarajevo i databasen. En påpekar att det saknas information om romernas situation och en annan uttrycker önskemål om att det skulle finnas information om tillgången till psykiatrisk vård. Någon tycker det skulle finnas mer exempel på ärenden i databasen, en annan att det skulle finnas mer allmän information om såväl landet som den politiska situationen, och att kommuninformationen borde kompletteras med information om det politiska förhållandet i kommunen. Det borde även finnas kartor och litteraturhänvisningar i databasen. Ett önskemål är även att nyhetsbreven skulle innehålla information om ärenden som följts upp. 13

18 Såväl Svenska Röda Korsets tjänstemän, som tjänstemännen vid Röda Korset i Bosnien- Hercegovina, är mycket nöjda med kontakten med Svenska Röda Korsets återvändandespecialister - de upplevs som mycket tjänstvilliga och kunniga. Någon framhåller att kontakten med återvändarexperterna varit det som burit hela projektet. En annan påpekar att det är en stor tillgång att återvändarexperterna besitter juridisk kompetens och att det skulle vara bra om någon av dem även var expert på medicinska frågor, då många frågor rör just medicinska spörsmål. Samtliga av Röda Korset i Bosnien-Hercegovinas anställda säger att det inte är något problem att få fram allmän information, men vissa specifika frågor kan vara svåra att besvara. När det gäller frågor om läkar- och tandvård eller priset på mediciner bör frågan vara mycket konkret, eftersom det finns stora prisskillnader mellan olika läkare och apotek. Ibland vill inte myndigheterna svara och ibland är det problem med att få det lokala Röda Korset att hjälpa till, men i det stora hela tycker de att det fungerar Tiden efter avslaget, tankar inför återvändandet och hemkomsten Flera av återvändarna berättar att om de inte haft barn skulle de ha begått självmord efter avslaget på asylansökan, men tanken på barnen hindrade dem. En stor majoritet beskriver tiden efter avslaget som synnerligen svår. De mådde mycket dåligt och var nervösa och oroliga över hur framtiden skulle bli. Endast en valde självmant att återvända efter Migrationsverkets beslut. De flesta säger att de visste vad som väntade dem vid hemkomsten - de hade kunskap om situationen och kände till att det skulle bli mycket svårt. Bara en formulerar det som att hon inte hade några förväntningar på hur tillvaron skulle bli när hon kom tillbaks. Hälften menar att det blev till och med värre än vad de hade trott, några säger att det blev som de trodde att det skulle bli och en säger att det blev lite bättre eftersom hon fick tillfälligt arbete i ett grannland. Endast en har fått någon hjälp efter hemkomsten och då i form av begagnade kläder från den lokala rödakorsföreningen till sonen TILLBAKS I BOSNIEN-HERCEGOVINA Generella och specifika hinder för återvändandet till Bosnien-Hercegovina Återvändarna själva nämner inte särskilt många generella hinder för att återvända till Bosnien- Hercegovina, utan mer specifika sådana som rör just deras situation. En del talar dock om ekonomiska svårigheter utan att närmare specificera vad de avser och några om att de har anknytning till Sverige, antingen genom äktenskap eller genom att i princip hela familjen bor i Sverige sedan tidigare. Några av Röda Korset i Bosnien-Hercegovinas tjänstemän menar att det finns vissa generella problem som återvändare möter, framför allt orsakas dessa av den svåra ekonomiska och sociala situationen samt att det inte längre finns så många biståndsorganisationer kvar i Bosnien-Hercegovina. Ytterligare ett problem som nämns av flera är att personer som lämnat landet och sökt asyl ofta ses som svikare av dem som stannat kvar i Bosnien-Hercegovina. Någon av de intervjuade tjänstemännen vid Röda Korset i Bosnien-Hercegovina menar att om asylprocessen vore kortare skulle det underlätta ett återvändande till Bosnien-Hercegovina eftersom de då inte varit borta så länge. Migrationsattachén vid Sveriges ambassad i Sarajevo berättar att sedan Bosnien-Hercegovinas ambassad i Stockholm börjat ställa hårdare krav på ID-handlingar numera krävs ID-handling med foto - för att utfärda resehandlingar till personer som ska avvisas har ambassadens arbete försvårats 14

19 eftersom Migrationsverket ber dem om hjälp med att få fram ID-handlingar till dem som ska avvisas. En del kommuner känner inte till personen som ska avvisas, vilket gör det svårt för ambassaden att få fram handlingar och leder till långa väntetider. Vid intervjutillfället i juli 2004 uppgav migrationsattachén att de behandlade ärenden där avslag meddelats i augusti De hinder som återvändarna nämner är som tidigare nämnts av mer specifik natur. Flera berättar att de inte har någon egen bostad. I en del fall tycks flykten till Sverige skett i samband med att de tvingats lämna den bostad de tillfälligt bott i som internflyktingar, och de inte har ansett sig kunna återvända till hemorten. Några berättar om svåra krigsminnen och menar att erfarenheterna under kriget gör det omöjligt att återvända till hemorten, några beskriver hur de varje natt är tillbaks i kriget: Det är som en film i huvudet, säger en. Andra säger att den egna etniska gruppen numera är i minoritet på hemorten, och menar att det därför är omöjligt för dem att återvända. Många nämner bristen på arbete som en starkt bidragande orsak till att de inte kan återvända. En del framhåller att den psykiatrisk hjälp de är i behov av för sina krigstrauman inte finns att få i hemlandet och några nämner att den osäkra säkerhetssituationen gör det omöjligt att återvända. Någon berättar att han är rädd för att utsättas för repressalier på grund av att han arbetade som polis åren efter kriget. Huvudparten av Svenska Röda Korsets tjänstemän menar att ett vanligt hinder för återvändandet är att personerna inte känner sig säkra i hemlandet. Osäkerhetskänslan beror dels på att kända krigsförbrytare och/eller före detta fiender numera arbetar inom polis- och rättsväsendet eller att de är anställda på de myndigheter och hjälporganisationer som de behöver vända sig till för att få bistånd. Det finns även alltjämt motsättningar mellan de etniska grupperna. En majoritet nämner också att många asylsökande inte kan tänka sig att återvända till hemorten på grund av erfarenheterna under den väpnade konflikten åtskilliga kommer från området kring Srebrenica samt att de inte har bostad och arbete. Många av de asylsökande beskrivs som trasiga människor och därmed i behov av psykiatrisk vård. Flera nämner att många bär på svåra krigstrauman, en del har förskjutits av sina familjer och/eller har skamkänslor på grund av händelser under kriget. Flera säger att de asylsökande inte anser att de har något att återvända till och/eller att de aldrig kommer att kunna få ett liv där igen. Några nämner att ett hinder för återvändande är att föräldrarna inte tror att barnen kommer att få gå i skola samt att de anser det vara svårt att bosätta sig i en annan del av landet där de inte har ett socialt nätverk. En del nämner att bristen på bostad, försörjning och sjukvård utgör hinder för ett återvändande. En del av de asylsökande vill inte heller ge upp hoppet, utan tror att de en dag kommer att få uppehållstillstånd i Sverige Nuläget - hur de mår, och bor, ekonomisk situation samt samhället i stort Av dem som återvänt har hälften vänt tillbaka till hemorten en till minoritetsområde resten är internflyktingar. En majoritet berättar att de inte mår bra och att de är i behov av sjukvård ofta psykiatrisk sådan men att de inte har råd att betala vad vården kostar. Endast en kvinna har kontakt med läkare. Det samma gäller mediciner - de finns - men är för dyra för att återvändarna ska ha råd att köpa dem. Någon säger att han är i behov av psykiatrisk vård, men den vård han behöver finns inte i Bosnien-Hercegovina. Några säger att kriget inte är slut på grund av att de har många svåra minnen, dessa familjer uppger även att de grälar mycket något som går ut över barnen. Någon beskriver tillvaron som psykiskt påfrestade och en annan berättar att de är rädda eftersom de inte känner sig säkra. 15

20 Familjen som återvänt som minoriteter till Republica Srpska berättar att varje gång de måste gå in till samhället är de livrädda. En kvinna säger att hennes förmåga att kunna skratt mitt i eländet har räddat hennes förstånd. En familj har förlorat sin hustru/mor genom att kvinnan precis som hon sagt innan verkställigheten tog sitt liv några månader efter hemkomsten. I avskedsbrevet bad hon familjen om förlåtelse för att hon orsakade dem stor sorg, men berättade att hon inte levt sedan kriget och nu inte orkade mer. Några hade ingenstans att bo när de återvände - en familj bodde de första veckorna i en park och sedan på en busstation. Vid intervjutillfället bodde hälften i hyrda hus eller lägenheter, knappt hälften bodde inneboende hos föräldrar/barn och en familj bodde tillfälligt i ett förrådsrum. Någon berättar att bristen på fast bostad gör att de måste flytta ofta något som påverkar barnens skolgång negativt. En stor majoritet av dem som återvänt har inget arbete och därmed befinner de sig i en mycket svår ekonomisk situation. Några har tillfälliga arbeten utanför den legala arbetsmarknaden vilket gör att de ibland inte får någon lön för utfört arbete, eller att lönen betalas ut oregelbundet. En berättar att han försökt få tillbaks det arbete han hade före kriget, men nekades jobb med motiveringen att fabriken numera är privatägd och inte längre anställer bosniaker. Några lever på den pension en förälder får och en kvinna får själv pension. En annan berättar att enda inkomsten är barnbidraget. Många berättar att de är ständigt oroliga för att någon i familjen ska behöva läkar- eller tandvård då de inte har ekonomisk möjlighet att betala sådan. En majoritet av barnen går i skolan bara barnen i en familj går inte i skola. För några tog det lite tid innan de fick börja skolan, eftersom de först måste ha en bostadsadress. Några familjer är fortfarande inte registrerade, då kommunen de bor i anser att de ska återvända till hemorten, något de själv anser vara omöjligt då deras etniska grupp numera är i minoritet där. Några beskriver att det finns ett stort avstånd mellan serber och bosniaker och en utbredd misstro mellan de olika etniska grupperna. En del nämner att de inte har några politiska rättigheter och att politikerna inte bryr sig om vanligt folk. En säger att de har det lite bättre nu, än direkt vid hemkomsten. Enligt Sidas nationella programtjänsteman är den nuvarande situationen i Bosnien-Hercegovina mycket svår. Motivationen som fanns efter kriget är borta, men förlusterna under kriget är inte glömda och ovanpå dem har nya problem tillkommit, både på den lokala nivån men även den nationella. Såväl Sveriges ambassadör, som Sidas nationella programtjänsteman, betonar att landet befinner sig i en svår ekonomisk situation, något som även bekräftas av Röda Korset i Bosnien-Hercegovinas tjänstemän. Sextio procent av budgeten går till administrationen. Sysselsättningen är det största problemet och den ansenliga nedskärningen som gjorts av den bosniska armen de sista åren har ytterligare ökat arbetslösheten. Privatiseringarna av fabriker som tidigare var statliga har även de bidragit till den stora arbetslösheten några av Röda Korset i Bosnien-Hercegovinas anställda säger att arbetslösheten är runt sextio procent och på vissa platser har endast tjugo procent arbete, d.v.s. en arbetslöshet på åttio procent. Sidas nationella programtjänsteman berättar att kommunerna är mycket entusiastiska över sådant de inte själva behöver göra, men negativa till sådant som fodrar deras medverkan. Ambassadören understryker att det finns mycket elände i Bosnien-Hercegovina, men att det också finns framgångshistorier. Såväl ambassadören som Sidas nationella programtjänsteman menar att romer kommer i kläm och en anledning till detta är att de inte är organiserade. Det finns dock uppgifter som tyder på att romer är organiserade i Bosnien-Hercegovina t.ex. talas det i en artikel publicerad av Fena - Federal News Agency - den 23 augusti 2004 om BiH Roma Council. 2 Enligt Sveriges ambassadör har alla som ansökt nu fått tillbaks sin mark/hus/lägenhet 16